Stefan Kärvlings blogg

I det brev som den före detta förbundschefen på NÄRF Per Anderson skrev till ägarkommunernas (Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud) kommunstyrelser lade han som bekant all skuld för konflikterna och sitt eget avsked på personalen och facken. Själv menade Per Anderson att han inte hade gjort några som helst fel och dessutom hela tiden haft stöd från den politiska ledningen, främst från presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S).

I brevet räknar Anderson upp ett antal åtgärder som genomfördes, och som han och politikerna naturligtvis ansåg vara riktiga, men som fick personalen och facken att vända sig mot honom. För en utomstående är det lätt att utifrån brevet sluta sig till uppfattningen att Anderson ansåg sin tidigare personal vara i det närmaste totalt inkompetent – personalen ville bara dricka alkohol och spela bandy… Det är väl också den bild som vissa media har gett av personalen…

Dessutom har NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) inte heller på något sätt tagit avstånd från de åtgärder som Per Anderson genomförde. Tvärtom. Det mesta tyder på att Per Anderson hade Bo Carlssons aktiva stöd och välsignelse.

I en tidigare blogg (”NÄRF och personalen (1)”) så redovisade jag hur personalen och facken såg på isträningen, alkoholförbudet och byten av arbetspass. Idag tänkte jag gå vidare med hur personalen och de fackliga representanterna beskriver arbetsgivarsidan rent allmänt och särskilt själva chefskapet.

Personalen och de fackliga representanterna menar, till att börja med, att arbetsgivarsidan, dvs NÄRF:s ledning, inte har skött information och samverkan som den ska. Det har också NÄRF:s ordförande Bo Carlsson medgett i TTELA 12 jan:

”Det går inte att ha en chef som inte samarbetar med personalen.”

Facken menar att samverkan ofta har varit en ensidig monolog från arbetsgivarens sida och att cheferna egentligen har velat besluta själva utan dialog. Facken upplever att viljan från ledningens sida att komma överens har varit obefintlig. Dessutom har beslut fattats vid sidan om samverkansgruppen.  Facken anser vidare att arbetsgivaren inte heller har haft klart för sig att det stadgas i samverkansavtalet att om parterna inte kommer överens så ska frågan lyftas till MBL. Kommunals ordförande i Trollhättan har också förklarat för den tidigare förbundschefen att Kommunal starkt funderade på att säga upp samverkansavtalet.

Samverkan är en sak, klimatet på arbetsplatserna en annan. Även om de ofta hänger ihop. Som i det här fallet.

Det klimat som har rått på arbetsplatserna har enligt personalen varit under all kritik. Ledningen har sällan varit ute i verksamheten.  Cheferna har t ex inte visat sig i de gemensamma mat- och fikalokaliteterna. Och de har sällan eller aldrig funnits med vid t ex övningar.

Och när de väl, någon enstaka gång, har visat sig ute i verksamheten så menar personalen att den har varit utsatt för spydiga och i vissa fall till och med förnedrande och kränkande kommentarer av cheferna, som till exempel:

• ”Jaså! Här har du tid att sitta!”
• ”Passar det inte så är det bara att byta jobb”
• ”Om jag vill förbjuda lagidrott så gör jag det, det är jag som bestämmer.”

Det här har av många anställda naturligtvis upplevts som mycket obehagligt.

Facken och personalen hävdar bestämt att det urusla klimatet har skapats av arbetsgivaren. Naturligtvis kan man invända att det inte är den enes fel att två träter eller att det facket och personalen säger är en partsinlaga. Visst, men personalens missnöje är ett faktum. Det har varit massivt och det har framkommit på många olika sätt under lång tid. Bland annat genom arbetsmiljöundersökningar.

Jag har i min hand en enkätundersökning från 11 maj 2013. Det är en ganska omfattande enkät som skickades ut och besvarades av de anställda på NÄRF. Svarsfrekvensen var 75%. Svaren på enkäten jämfördes med en referensdatabas av arbetande befolkning i Sverige. (Står det på enkäten.) Röda markeringar i sammanställningen betyder att resultatet är sämre än referensdatabasen.

Och det finns många röda markeringar i sammanställningen… Överallt… Både i svaren från Trollhättan och från Vänersborg. Dock (ännu) fler från Vänersborg. Det mesta är sämre på NÄRF jämfört med referensdatabasen…

Under rubriken ”En vanlig arbetsdag på job” (menas antagligen ”jobbet”) har personalen från Vänersborg röda markeringar på ”frustrerad”, ”irriterad”, ”arg”, ”hotad”, ”rädd”, ”sviken” och ”kränkt”. (Personalen i Trollhättan har ”rött” på 3 av dessa.)

Ledningen finns med under en egen rubrik. Här är det röda ”prickar” på vartenda alternativ, t ex ”förtroende för ledningen” – både från Trollhättan och Vänersborg… Allt är vidare rött (ett undantag) under rubrikerna ”Frihet” och ”Arbetsplatsdemokrati”.

Under avsnittet ”Konflikter”, som tycks mig som ytterligare en särskilt viktig punkt, har båda arbetsplatserna röda markeringar på alternativen ”personlig förföljelse”, ”våld eller hot om våld”, ”konfl. lös genom förhandling” (=konfliktlösning?) och ”konfl. lös genom auktoritet”.

Här antar jag emellertid att enkäten återspeglar personalens upplevelser och erfarenheter gentemot allmänheten. Det är bara det att det första alternativet under denna rubrik är ”konflikt med chefer”. Det gör mig lite osäker på tolkningen och det är därför jag tar med den.

Det kan hur som helst inte råda något som helst tvivel på att den politiska ledningen av NÄRF mycket väl visste om motsättningarna, missnöjet och konflikterna på arbetsplatserna.

Det går också, i varje fall till viss del (ganska stor del enligt min personliga uppfattning), att utläsa klimatet på en arbetsplats i sjukskrivningsstatistiken. Och den bör väl ledningen också vara bekant med.

I delårsrapporten från augusti 2015 återges följande två tabeller:

Och det är ju vad jag förstår både ”bra” siffror och siffror som dessutom visar en positiv utveckling. Men jag blev ändå inte riktigt klok på vad de egentligen stod för. Jag vände mig därför till Vänersborgs kommun, som har statistik även över NÄRF, och frågade.

Då fick jag siffror som visade en annorlunda utveckling.

Personalen i den operativa avdelningen, dvs brandmännen (både hel- och deltid), hade 366 sjukskrivningsdagar år 2011, dvs året innan Per Anderson blev förbundschef. Året efter, 2012, hade sjukskrivningsdagarna stigit till 821, dvs en ökning med 124%! Ökningen bara fortsatte. År 2013 var sjukskrivningsdagarna 1.207 till antalet, år 2014 1.098 dagar och år 2015 hela 1.369 dagar. Det betyder en ökning med 274% från 2011 till 2015.

Något tycks ha varit väldigt sjukt i NÄRF… Och då tänker jag i första hand inte på brandmännens hälsa.

Det ska emellertid kommas ihåg att antalet anställda brandmän har ökat under denna period. Siffrorna är ändå skrämmande. År 2015 var det 62 personer som hade 1.369 sjukskrivningsdagar. Det var 22 dagar per person. Motsvarande siffra för år 2011 var 15 sjukskrivningsdagar per anställd. (Hur förhållandet mellan heltids- och deltidsanställda ser ut vet jag inte.)

I protokollen från direktionens sammanträden har de ökade sjukskrivningstalen inte gett några som helst avtryck, i varje fall inte under 2015. Det torde innebära att den ökade sjukfrånvaron inte alls har diskuterats i direktionen. Vilket gör mig minst sagt något förbryllad. Bryr sig inte arbetsgivaren? Bryr sig inte ordförande Bo Carlsson (C) och vice ordförande Monica Hanson (S)?

Det kommer dessutom initierade rapporter (även om jag inte har kontrollerat uppgifterna) om att personalomsättningen har ökat och att flera personer har sagt upp sig på grund av otrivsel och rädsla för ledningen. Ja, det sägs faktiskt så – ”rädsla för ledningen”. De kanske mest skrämmande exemplen på hur stämningen på NÄRF verkligen har nått botten är att personal som har gått i pension inte har velat haft någon avtackning där arbetsledningen varit närvarande.

Och då vet jag egentligen inte om personalens och fackens syn enbart är en ”partsinlaga”. Det mesta tyder på, anser jag, att facken och personalen har rätt och att ledningen i NÄRF har varit under all kritik.

Och, som sagt, naturligtvis har politikerna känt till allt det här.

Och också att det ”dåliga klimatet” håller i sig…

På direktionens sammanträde den 11 december sa Johan Bäckström, ordförande i Kommunal (enligt protokollet):

”Personalen mår inte bra. Facket överväger att lämna in en anmälan enligt kap 6 § 6 arbetsmiljölagen till Arbetsmiljöverket.”

Det är alltså fortfarande en mycket dålig stämning på NÄRF mellan chefer och anställda. Och direktionen visar tydligt att detta inte kommer som någon överraskning, för Bäckström får svaret (enligt protokollet):

”Direktionen är medveten om rådande arbetsmiljösituation inom förbundet.”

Det här ger väl ytterligare tämligen starka indikationer på att det ligger väldigt mycket i den uppfattning som facken och personalen har framfört gentemot ledningen under en längre tid.

Dessutom begärde Vision (en av personalorganisationerna) den 21 december 2015 åtgärder enligt 6 kap 6a § Arbetsmiljölagen. Anmälan riktade sig till en av de allra högsta cheferna… Och det var inte Per Anderson – han har varit ute ur bilden ganska länge nu.

Och inte att förglömma hur NÄRF:s ordförande Bo Carlsson utvecklade sin syn på situationen i en TTELA-artikel redan den 2 oktober (se här). Då sa Bo Carlsson:

“Situationen just nu är ohållbar. … Facken har ingen tillit till ett antal individer i ledningen och beskriver det som om de inte blir lyssnade på, att man från ledningens sida mer eller mindre struntar i dem.”

Jag noterar att Bo Carlsson pratade i plural, ”ett antal individer”. Kan det möjligen betyda att det väntas fler avskedanden av chefer på NÄRF…?

Det är klart att den tidigare förbundschefen Per Anderson inte jobbade i ett vakuum. Han stöddes ju länge, inte bara av politikerna och av ordförande Bo Carlsson, utan naturligtvis också av många av de andra cheferna på NÄRF. De jobbade i mångt och mycket som ett team – med en gemensam agenda.

Fast det finns ju andra sätt att lösa motsättningarna på NÄRF… Direktionen kan ju byta ut personalen…

Eller… Varför inte…?

Kanske kan NÄRF:s politiska ledning bytas ut…?

======================

Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:

• ”NÄRF” 3 juni, 2013
• ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
• ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
• ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
• ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
• ”Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!” 23 december 2015
• ”NÄRF: Sammanträdet 21/12” 29 december 2015
• ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef” 7 januari 2016
• ”NÄRF: Budget och Bo Carlsson” 10 januari 2016
• ”Bo Carlsson uttalar sig i TTELA” 12 januari 2016
• ”NÄRF och personalen (1)” 24 januari 2016