Arkiv
”Sånt här kan bara hända i BUN"
Barn- och utbildningsnämndens januarisammanträde handlade till stor del om nämndens ansträngda ekonomiska situation. Eller rättare sagt, de enskilda enheternas ytterst ansträngda läge med krav på stora besparingar och neddragningar under 2016.
Det trodde åtminstone jag att mötet handlade om. Tills jag läste torsdagens TTELA. Då började jag tvivla – var nämndens ordförande Mats Andersson (C) och jag på samma möte?
Till TTELA sa nämligen ordförande Mats Andersson (C):
”det är min intention att öka personaltätheten under det här året.”
Och det är väl det nya årets första politiska ”overstatement”…
Hur denna ekvation ska lösas, att öka personaltätheten samtidigt som elevpengen minskar med 12% år 2016, förtäljer inte Andersson. Jag skrev faktisk ett mail och frågade honom om hur han tänkte när han gjorde detta uttalande. Ordförande Andersson har emellertid inte svarat…
Visst kan det vara positivt att ha en optimistisk ordförande, men det är inget vidare att ha en som inte lyssnar på de föredragningar som görs i nämnden… För jag vet i varje fall att det var det sammanträdet som jag var på …
Det retar mig också att Andersson med sådana uttalanden i TTELA faktiskt mörkar verkligheten och därmed duperar kommuninvånarna. Nu kommer vänersborgarna i allmänhet och föräldrarna i synnerhet inte att förstå den bakomliggande orsaken till att rektorer gör större klasser till hösten, friställer pedagoger osv… Föräldrarna kommer att tro att det är rektorns ”fel” och inte politikernas.
Och TTELA gör för övrigt inget heller för att upplysa vänersborgarna…
Jag har tidigare redogjort för BUN:s ekonomiska läge i två andra bloggar (se ”BUN:s ekonomi” och ”BUN 25/1: Illavarslande. Kolsvart. Katastrofalt.”) så jag lämnar detta ämne tills vidare.
I måndags fattade Barn- och utbildningsnämnden också beslut att bygga en ny förskola i kvarteret Hönan. Beslutet har något av ett löjets skimmer över sig. Det är nämligen tredje gången som BUN fattar detta beslut. Första gången var för nästan två år sedan. Och hittills har inget hänt.
I TTELA säger nämndens 2:e vice ordförande, socialdemokraten Joakim Sjöling:
”Det har tagit onödigt lång tid.”
Och det är väl det nya årets första politiska ”understatement”…
Vi får se om det styrande triumviratet (socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet) tänker ta BUN:s beslut på allvar denna gång och föra frågan vidare till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige… Eller om Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) struntar i beslutet som vanligt.
Nämndens beslut var denna tredje gång lite annorlunda. Tanken är nu att en mindre förskola än vad som var tänkt från början ska byggas. (Se ”Det politiska året har börjat…”.) Nattugglan ska ju flytta till Vänerparken och inte till Hönan – det beslutade ju nämnden i höstas med 10-1.
Måndagens beslut angående den nya förskolan i kv Hönan löd:
”… att föreslå kommunfullmäktige att besluta uppdra åt Samhällsbyggnadsnämnden att uppföra en ny förskola med 5 eller 6 avdelningar i kvarteret Hönan.”
Min åsikt är att en ny förskola bör bli så stor som möjligt. Inte för att det i sig är bra med stora enheter (egentligen kanske tvärtom), utan för att behovet av förskoleplatser är så stort och att kvarteret Hönan ligger väldigt bra till rent geografiskt. Dessutom så blir det säkerligen billigare (per barn) att bygga en stor förskola än två mindre.
Vi ser redan nu att det egentligen behövs ytterligare förskolor, både på grund av ett ökat behov och att många av kommunens förskolor börjar bli ganska slitna. Det skulle nog behöva byggas nytt inom en inte alltför avlägsen framtid i t ex Blåsut/Öxnered, Onsjö, Holmängen och Frändefors.
När nämnden skulle avhandla ärendet ”Ordförande informerar” var det tomt på åskådarplatserna. Tyvärr. Under den här punkten visade sig nämligen politiken från sin mest spektakulära sida…
”Ordförande informerar” är en punkt där ordförande helt enkelt informerar nämnden om vad som har hänt sedan sist. Och ordförande Mats Andersson (C) skulle bland annat 
redogöra för sitt yttrande över mitt överklagande till Förvaltningsrätten. Jag överklagade ju att jag inte fick väcka ett nytt ärende kring Nattugglan. (Se ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden”.)
Mats Andersson hade yttrat sig på delegation (se ”Ordf Andersson (C) svarar”), dvs han skrev yttrandet själv (med bistånd från kommunjuristen) men i nämndens namn. Nu skulle BUN få reda på vad han skrev.
Innan ordförande började läsa upp alla texter till och från Förvaltningsrätten, undrade Joakim Sjöling (S), nämndens 2:e vice ordförande, om inte jag (dvs jag som skriver denna blogg) var jävig. Mats Andersson frågade mig vad jag själv ansåg. Och det tyckte jag inte att jag var – jag var faktiskt ledamot i nämnden. Och när ordförande besvarade överklagan gjorde han ju det i nämndens namn, dvs även i mitt namn.
Det är förvisso lite komplicerat, men min ståndpunkt var att de andra ledamöterna i nämnden skulle få bestämma. Om en majoritet i nämnden ansåg att jag var jävig, så skulle jag acceptera beslutet. När Andersson, Sjöling och även 1:e vice ordförande Tove af 
Geijerstam (FP) verkade vara av den meningen, reste jag mig faktiskt och var beredd att lämna sammanträdesrummet. Då sa ordförande Andersson att det skulle stå i protokollet att jag förklarade mig jävig.
Då protesterade jag. Det gjorde jag inte, jag trodde att nämnden skulle förklara mig jävig. Av någon anledning ville emellertid inte Mats Andersson ställa frågan om jäv under proposition, dvs han tänkte inte låta nämnden rösta i frågan. Andersson tyckte att jag fick bestämma själv.
Då satte jag mig på min plats igen.
När Mats Andersson började läsa upp de texter som han hade fått, egentligen var det nämnden som hade fått, visade det sig att Förvaltningsrätten hade gett BUN en möjlighet att yttra sig över mitt yttrande (se ”Yttrande till Förvaltningsrätten”) som var ett yttrande på ordförande Anderssons yttrande på min överklagan.
Förresten, jag tror att jag tar det från början, och numrerar:
1. Det började alltså med att jag vände mig till Förvaltningsrätten och överklagade ett beslut i nämnden om att jag inte fick väcka ett ärende. (1)
2. Mats Andersson yttrade sig, på delegation, över min överklagan. (2)
3. Sedan fick jag tillfälle att yttra mig över Mats Anderssons yttrande, vilket jag gjorde. (3)
Nu har alltså Förvaltningsrätten, lite överraskande faktiskt, gett Barn- och Utbildningsnämnden möjlighet att inkomma med ytterligare ett yttrande, över mitt sista (senaste?) yttrande (3).
Det blir till att fortsätta numrera:
4. Barn- och utbildningsnämnden ska yttra sig (4) över mitt yttrande (3).
Nu, i måndags, skulle alltså BUN yttra sig. Nämnden var ju samlad och hade alla papper i sin hand – alla utom ett. Det fanns inget förslag på hur yttrandet (4) skulle lyda. Det visade sig att det ville ordförande Andersson skriva själv (självklart med hjälp av kommunjuristen), på delegation, i nämndens namn… Ville och ville förresten, det var nog snarare så att ordförande Andersson tog detta för givet och också förutsatte att så skulle bli fallet…
Men det fanns ett litet problem…
Hur skulle Andersson kunna motivera att han yttrade sig på delegation på tisdagen, när nämnden nu på måndagen satt i sammanträde? Delegationsbeslut kan ju bara ordförande fatta om nämnden inte hinner samlas för att fatta beslut… Och här satt hela nämnden…
Förvirring.
Mats Anderssons koalitionsbroder i styret av Vänersborg, Joakim Sjöling (S), kom överraskande nog med det förlösande förslaget. Som av en händelse typ… Helt spontant liksom. Nämnden skulle fatta beslut om att Mats Andersson skulle få yttra sig på delegation.
Det här förfarandet har jag aldrig varit med om tidigare, men så kunde man kanske göra…
Men om nämnden skulle rösta om detta förslag från Sjöling, så undrade Tove af Geijerstam (FP) om inte ordförande Mats Andersson var jävig… Skulle Andersson själv få rösta om att nämnden skulle ge honom fria händer att yttra sig över mitt yttrande (3)? Andersson var ju definitivt part i målet.
Några ledamöter kliade sig betänkligt i sina huvuden. Men tydligen kände sig inte ordförande Andersson jävig, för han satt kvar på sin plats. Han sa dock inget. Inte heller ställde han frågan under proposition, dvs nämnden fick inte rösta om han var jävig.
Jag vet inte vad som är rätt och fel i dessa frågor om jäv. Kanske skulle man begära att Förvaltningsrätten laglighetsprövade hela förfarandet?
Nu var det i varje fall tänkt, till slut, att BUN skulle rösta om den ville ge ordförande Andersson delegation på att svara på mitt yttrande (3).
Då begärde jag ordet…
Jag påpekade att det ärende vi just nu behandlade var ”Ordförande informerar”. ”Ordförande informerar” handlar om ren information. Det fattas inga beslut på denna punkt.
Jag menade därför att om nämnden nu skulle fatta ett beslut så har ett nytt ärende väckts!
Och det var ju det mitt ursprungliga överklagande (1) handlade om – att jag fråntogs rätten att väcka ett ärende… Skulle nu 2:e vice ordförande Joakim
Sjöling (S) helt plötsligt få väcka ett ärende?
Cirkeln var typ sluten. Eller inte…?
Nytt ärende eller ej, jäv eller ej… Mats Andersson var antagligen så trött på alltihop att han snabbt klubbade igenom att han skulle få den delegation han så ivrigt eftertraktade…
Så här blev beslutet till slut, citerat från protokollet:
”Information från ordförande
Information om ordförandebeslut:
Yttrande över överklagat beslut BUN 151109 § 119 initiering av ärende. dnr 2015/54
Ordföranden redogör för föreläggande från Förvaltningsrätten att nämnden ska yttra sig över yttrande från den klagande (Stefan Kärvling) på nämndens tidigare yttrande.
Brev från förvaltningsrätten 22/1 och svar senast 3/2.
Fråga från Joakim Sjöling (S) om jäv inte föreligger för Stefan Kärvling (V) eftersom han har överklagat nämndens beslut och är part i detta pågående rättsliga ärende. Stefan Kärvling(V) anser sig ej vara jävig.
Yrkande
Joakim Sjöling (S) yrkar att nämnden beslutar att ge ordföranden i uppdrag att svara Förvaltningsrätten i ärendet med dnr 2015/54.
Barn- och utbildningsnämndens beslut
Barn- och utbildningsnämnden beslutar
-att uppdra åt ordföranden att svara Förvaltningsrätten i ärendet med dnr 2015/54
-att i övrigt notera informationen till handlingarna”
Nämnderna i Vänersborgs kommun skriver alltid beslutsprotokoll. Därav den korta texten jämfört med min beskrivning. I sanningens namn så är kanske inte protokollet i förevarande, och justerat skick, helt fullständigt kan jag tycka. Men det kanske läsarna själva kan bedöma.
Hur som helst. Det här beslutet av Barn- och Utbildningsnämnden torde kunna överklagas av både en och två anledningar. (Dock inte av mig.)
Noteras kan också att jag själv (V), Kent Karlsson (V) samt Ola Wesley (SD) inte deltog i beslutet.
Och vem vet, kanske kommer jag att få möjlighet att yttra mig över Mats Anderssons nya yttrande (4). Då kanske det är dags att ta ett varv till i nämnden?
Det var som synes ett slags skådespel på nämndens sammanträde. Och det var synd att inga åhörare från allmänheten fanns på plats.
En partikamrat sa till mig när jag berättade om vad som hade hänt:
”Sånt här kan bara hända i barn- och utbildningsnämnden…”
Och så är det nog…
BUN:s nästa sammanträde är den 22 februari kl 08.30.
PS. Mats Anderssons yttrande på delegation (4) över mitt yttrande (3), som var ett yttrande på Mats Anderssons yttrande på delegation (2) över min överklagan (1) fanns fortfarande inte i diariet i fredags eftermiddag. (Idag lördag så går det inte att komma in i diariet.)
BUN 25/1: "Illavarslande. Kolsvart. Katastrofalt."
I måndags hade kommunens Barn- och Utbildningsnämnd (BUN) sitt första sammanträde för år 2016.
Sammanträdet var samtidigt starten för en ny era – en era av ökad öppenhet inför dem som valt ledamöterna. I varje fall för en försöksperiod. Väljarna, dvs vänersborgarna, hade nämligen möjlighet att följa stora delar av mötet på plats. Tyvärr var det bara en enda person som hade hörsammat möjligheten, och det bara för 90 minuter, att syna de folkvalda representanterna. Och det var synd. Det fanns mycket att observera.
BUN:s sammanträde började i dur och slutade i moll kan man väl säga… Det var med mycket dystra tankar som ledamöterna vandrade hemåt i mörkret vid 17-tiden. Tror jag. I varje fall kände jag själv ett visst vemod och faktiskt också en slags känsla av meningslöshet inför uppdraget som ledamot i kommunens ”förskole- och skolnämnd”…
Gunnar Bäckman (KD) var inte heller glad. Bäckman beskrev vid ett tillfälle under mötet situationen med orden:
”Illavarslande. Kolsvart. Katastrofalt.”
Jag undrar om inte Bäckman till och med hade använt ännu ”tyngre ord” om han nu inte hade varit skolad i en kristen tradition…
Det ”illavarslande” handlade om det som är grunden för nämndens verksamhet, det som krävs och är absolut nödvändigt för att kunna arbeta enligt det statliga uppdraget – PENGAR!
Barn- och Utbildningsnämnden tilldelades nästan exakt samma summa 2016 som 2015, och 2014, omkring 670 miljoner kronor. Det kan tyckas vara mycket pengar. Men under den här perioden har elevantalet ökat drastiskt – nästan 400 elever på 2 år.
Och ökningen av elever bara fortsätter. På Kumlienskolan, skolan för asylsökandes barn på Restad Gård, ökade elevantalet från höstterminens slut, den 15 december (2015 alltså) till vårterminens start, den 15 januari, med 37 elever! 37 nya elever i stort sett över jullovet! I de andra skolorna, borträknat Kumlienskolan, ökade elevantalet under samma tidsperiod med 27 elever.
Med andra ord, i stort sett på bara tre veckor, över ett jullov, har elevantalet i Vänersborg ökat med 64 elever…
Även antalet barn i förskolan har ökat drastiskt, dock inte riktigt så mycket som i grundskolan. Från januari 2015 till januari 2016 ökade antalet barn i förskolan med 50 stycken. Det innebär att kommunen just nu har en kö på 100 barn, varav 50 av dessa står helt utan barnomsorg.
Hundratals fler elever i grundskolan, samtidigt som nämnden inte har fått några nya pengar, kan bara innebära en sak:
ELEVPENGEN MINSKAR UNDER 2016.
Eller rättare sagt, elevpengen har redan minskat – från den 1 januari.
Så här ser elevpengen ut:
- Förskoleklass: från 21.430 kr per elev 2015 till 20.858 kr 2016.
- Åk 1-6: från 35.676 kr per elev till 31.512 kr.
- Åk 7-9: från 42.471 kr per elev till 37.514 kr.
Rektor Ann Nyqvist från Onsjöskolan besökte nämnden och gav en bild från verkligheten. Hon visade vad alla abstrakta siffror på kommunal nivå betydde konkret ute i verksamheten
Rektor Nyqvist berättade att det hade börjat 61 nya elever på Onsjöskolan och 50 barn på fritids under de 3 senaste åren. Det innebär att det nu är fullt i lokalerna, det finns inget fysiskt utrymme för att ta emot fler elever. Grupprum och gemensamma ytor är ständigt upptagna och fulla av elever, med allt vad det innebär för t ex ljudmiljön. Onsjöskolan behöver fler lokaler. Och, självklart, personal som kan undervisa alla nya elever. Det behövs ytterligare minst 2,5 tjänst på Onsköskolan. Nyqvist skulle nämligen behöva utöka med en klass och en fritidsavdelning till.
Men i år sjunker alltså elevpengen – från den 1 januari…
Det betyder att rektor Nyqvist i år får 1.160.000 kr mindre än förra året. Fler elever – mindre pengar – färre personal. Så ser det ut för 2016. Det måste alltså sparas på Onsjöskolan och pratar man om besparingar på skolor så handlar det om personal. Så är det. Nyqvist måste ”göra sig av med” 2,5 tjänst (=pedagoger) – när hon egentligen behöver 2,5 till…
Och så var det detta med budgetår och läsår… Eftersom det inte går att ändra i grundorganisationen mitt under ett pågående läsår (det går inte att slå ihop klasser från den ena veckan till den andra, det går inte att ändra hela schemat, det går inte att strunta i pedagogernas uppsägningstid etc), så måste hela besparingen ske under höstterminen. De 2,5 tjänsterna som ska dras ner under hela kalenderåret blir i praktiken 5 tjänster på höstterminen!
”Illavarslande. Kolsvart. Katastrofalt.”
BUN:s ordförande Mats Andersson (C) menade emellertid (som ordförande tycks man alltid behöva gå i försvarsställning) att det också fanns extra pengar som skulle kunna komma Onsjöskolan tillgodo, t ex pengar från den ”sociala resursen”. Det argumenterade dock förvaltningen emot. Detta var så lite pengar i sammanhanget att det var försumbart.
Lågstadiesatsningen innebar väl också mer pengar? ”Problemet” är att pengarna måste användas för ökad personaltäthet (det ska finnas fler lärare per elev än innan pengarna används). Och hur ska personaltätheten kunna öka om det ska sparas 2,5 tjänst?
Mats Andersson (C) menade också att det fanns pengar som skulle användas till nyanlända som Onsjöskolan kanske kunde få. Då missade Andersson två saker. Dessa statliga extrapengar (pengarna tas alltså inte från någon annan post i kommunens budget) kan inte användas för att stoppas i tomma hål. De statliga pengarna ska användas till de nyanlända. Och för övrigt, det finns knappast några nyanlända på Onsjöskolan. Det är så fullt i skolan, att inga nya elever får plats!
Onsjöskolan.
Ett nedslag i verkligheten.
Är det konstigt att många rektorer och pedagoger i Vänersborgs kommun resignerar?
Personalomsättningen inom kommunens förskolor och skolor är oroande hög. Många, alltför många, pedagoger (och rektorer) flyr Vänersborg och byter kommun – till kommuner där arbetsförhållandena är bättre och de dessutom (ofta) får bättre betalt… Och Vänersborg svarar med stämpelklocka och sänkt elevpeng…
Kommunen möter situationen på ytterligare ett sätt. Den samarbetar med andra kommuner för att göra något åt den ”huggsexa”, ordförande Anderssons uttryck, som har blivit följden av lärarbristen. Och som leder till att kommunerna tävlar med varandra om
pedagogerna genom att höja lönerna. Som Mats Andersson sa:
”Ingen är betjänt av en huggsexa.”
Och jag, som för övrigt sällan kan vara tyst, var bara tvungen:
”Jo, lärarna.”
Och då drog Mats Andersson (C) fram det avgörande argumentet. (Det där var lite ironiskt.) Lärarna borde tänka på eleverna och vara kvar i Vänersborg:
”För barnens skull…”
Ja, ja… Lärare och förskolelärare kanske skulle jobba gratis… Precis som sjuksköterskor… Och kanske brandmän…
Men det var en parentes, även om jag tror att ordförande Anderssons inställning i hög grad intresserar de bloggläsare som arbetar under BUN:s hägn…
Onsjöskolan lyftes alltså fram som ett konkret exempel. Inte som ett undantag. Tilldelningen av pengar minskar ju på alla skolor! Även de icke-kommunala skolorna får mindre pengar. Fridaskolan får till exempel 2 miljoner mindre i år.
Den budget som kommunfullmäktige har tilldelat BUN och som ligger till grund för elevpengen utgår som alla förstår inte från skolornas och elevernas behov. Som det skall göras enligt lagen (Skollagen 2 kap 8a§):
”Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”
Budgeten utgår istället från vad som finns kvar när kommunen har avsatt pengar till annat, annat som de styrande tycker ska komma före barnen och ungdomarna. Det kan vara allt från en arena via en ny hamn i Vargön eller nytt konserthus på Huvudnästomten till ett inköp av en naturbruksbyggnad i Dalsland…
Ibland undrar jag om inte någon snart tänker anmäla Vänersborg till Skolverket/Skolinspektionen…
Förvaltningschef Kent Javette sammanfattade BUN:s ekonomiska situation, och behov, på ett kort och koncist sätt:
”Vi skulle behöva 22,8 miljoner kronor till!”
Men så var det detta som jag beskrev i en tidigare blogg, Barn- och Utbildningsnämnden gjorde ett överskott 2015 på 10,4 miljoner kronor. Detta är iögonfallande och ter sig till och med nästan provocerande – vid en första anblick.
Men denna motsättning mellan för lite pengar till verksamheten och ett budgetöverskott har sina naturliga förklaringar. Även om det inte är helt enkelt att varken förklara eller förstå.
Jag försökte dra mitt strå till stacken i en blogg förra veckan – ”BUN:s ekonomi”. Där försökte jag, så pedagogiskt som jag bara kunde, att förklara hur kommunens budgetprocess – med budgetbeslut i juni och kommunens kalenderår gentemot skolornas läsår – förorsakar dessa orimliga konsekvenser för Barn- och Utbildningsnämnden. Jag försökte förklara hur kommunens budgetprocess skapar stora och olösliga problem för BUN när det gäller att kunna använda sina tilldelade budgetmedel.
Jag skulle vilja göra en stilla vädjan till er som verkligen vill förstå BUN:s oerhörda prekära budgetsituation att läsa bloggen ”BUN:s ekonomi”.
BUN:s problem är kommunens problem. Och problemet, som måste lösas, kan bara lösas i samförstånd. Mellan kommunledning och barn- och utbildningsnämnd.
Och hittar inte kommunen och nämnden någon lösning på budgetproblemet med dess orimliga konsekvenser, så är det inte politikerna i BUN eller chefstjänstemännen på förvaltningen som drabbas. Det är i slutändan kommunens barn och ungdomar som kommer att stå med ”Svarte Petter”.
Till sist vill jag återge lite viktig fakta som nämnden fick sig till del i måndags. Det är fakta som är bra att känna till när man diskuterar eller försöker sätta sig in i förskole- och skolsituationen i Vänersborg – och barn- och utbildningsnämndens budget.
På bilden nedan ser vi barn- och utbildningsnämndens bokslut 2015. Det syns tydligt vilka poster som har bidragit till att prognosen i delårsrapporten i april på ett underskott om 22,8 milj kr ändrats till ett överskott i bokslutet på 10,4 milj kr.
De nya pengarna från kommunstyrelsen/kommunfullmäktige respektive staten kom vid en tidpunkt då hela den stora och komplicerade sjösättningen av organisationen på förskolor och framför allt grundskolor redan hade skett (se min tidigare blogg, ”BUN:s ekonomi”). Tillsammans med läsårs-/kalenderårsproblematiken fick det följden att alla pengar inte kunde utnyttjas. Dessutom slog nämndens prognoser på antal barn i en del fall fel. Vilket under de omständigheter som har rått varit helt förståeligt. Det syns också att nämndens återhållsamhet (=besparingar) resulterade i en avsevärd summa pengar. (Helt i onödan visade det sig alltså…)
Ledamöterna i BUN fick också reda på hur verksamheten hade tagit sig an de ekonomiska och pedagogiska ”utmaningarna” under förra året och vad som står till buds för att möta de nya under 2016…
Den första bilden visar förskolan.
Och den andra bilden visar grundskolan.
Det är väl upp till varje vänersborgare antar jag att dra sina slutsatser om vad detta kan betyda för kommunens barn och ungdomar. Och föräldrar. Och personal. Och kommunen i sin helhet.
Kanske kunde man samtidigt passa på att fundera på om man verkligen röstade rätt i det senaste valet…
NÄRF och personalen (1)
Fredagen den 8 januari hade P4 Väst ett inslag om NÄRF. Rubriken på inslaget var ”Fackets påtryckningar ledde till sparken för räddningschefen”.
P4 Väst återgav i inslaget den förre förbundschefen Per Andersons syn på orsakerna till konflikterna på NÄRF och sitt eget avsked. Det var en upprepning av det som Anderson skrev i sitt öppna brev till NÄRF:s ägarkommuner. (Se ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef”.) Och som jag har skrivit tidigare, Per Anderson lade all skuld på personalen och facken. Själv hade Anderson inte gjort några som helst fel. Anderson menade också i sitt brev att Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) till slut inte orkade stå emot de fackliga företrädarna:
”utan vek sig för det fackliga trycket.”
Därav rubriken på P4 Västs inslag.
Denna svängning från politikernas sida blev uppenbar och skedde på ett möte den 31 augusti (2015), allt enligt Per Anderson. Fram tills dess menade Anderson att alla åtgärder han hade vidtagit som förbundschef hade varit förankrade hos politikerna, framför allt hos presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S).
Och så var det säkerligen. I radioinslaget sa journalisten att Bo Carlsson hade sagt till henne att han höll med om den beskrivning som Per Anderson hade gett i sitt brev och att det inte hade varit fel på de åtgärder som Per Anderson hade genomfört.
I sitt brev beskyllde Per Anderson både direkt och indirekt personalen på NÄRF för flera allvarliga brister och tillkortakommanden. Och P4 Väst återgav tämligen okritiskt Per Andersons åtgärder gentemot personalen. Vilket ledde till att radiolyssnarna fick den uppfattningen att det var ”facket” som var syndabocken i hela dramat… (Det visade väl också rubriken på inslaget i P4 Väst.)
Och den uppfattningen delade tydligen också Bo Carlsson (C)… (Det hade ju inte varit fel på de åtgärder som Per Anderson hade genomfört…)
TTELA hade några dagar senare en artikel där några av facken på NÄRF fick komma till tals (se ”Facket tillbakavisar kritiken från förre Närf-chefen”). Men även efter denna artikel så kvarstod nog uppfattningen hos allmänheten att det var personalen och facken som hade en stor, kanske den största delen av skulden till konflikterna på NÄRF. Bland annat på grund av att några av de allvarliga insinuationer som Per Anderson hade gjort i sitt brev, och som togs upp i P4 Väst, inte togs upp av TTELA.
Det gällde framför allt det här med det alkoholförbudet i NÄRF:s lokaler, ett förbud som Per Anderson införde. De som lyssnade på radioinslaget såg säkerligen en massa mer eller mindre berusade brandmän i lokalerna – och i bilarna…
Jag ville veta mer. Var verkligen Per Anderson och ledningen för NÄRF offer för en facklig konspiration? Handlade konflikten bara om ”the good guys” i ledningen och ”the bad guys” på golvet?
Jag tog därför kontakt med några i personalen på NÄRF.
Det visade sig, vilket inte direkt var förvånande, att de som jag pratade med inte var riktigt nöjda med hur de hade framställts i media… Ja, de var egentligen ganska upprörda. Och det inte bara över hur de hade presenterats, utan framför allt hur de hade beskrivits av sin förre chef.
De ville gärna ge sin syn på händelserna på NÄRF.
Och det fick de. Och efter samtalet (egentligen samtalen) fick jag en helt annan bild av händelserna på NÄRF än den som hade förmedlats av media och förbundschefen.
Denna bild ”från golvet” vill jag gärna förmedla till andra.
Det första som jag ville veta mer om när jag träffade personerna från NÄRF var självklart frågan om alkoholen.
Och visst hade det förekommit alkohol i NÄRF:s lokaler. Det tillstod de som jag pratade med. Men det var tillsammans med cheferna…
Det serverades nämligen alkohol på de traditionella julfesterna. Men det var inte fråga om några ”fyllefester” utan trevliga julbord i gemenskap. Och personalen var mycket noga med att påpeka – ingen personal i tjänst smakade en droppe alkohol! Och det har, märk väl, inte heller Per Anderson eller någon annan anklagat dem för.
Men julfester med alkohol på arbetsplatsen? Undrade jag.
Och fick en intressant bakgrundsbeskrivning.
Julbord hölls av tradition i NÄRF:s lokaler i Trollhättan. Arbetsgivaren bjöd (dock aldrig på alkohol, som serverades till självkostnadspris) och alla tyckte att det var mycket trevliga tillställningar där chefer och anställda kunde umgås under gemytliga och avspända former. Det var för övrigt personalen själv som tillagade julbordet, som var mäkta berömt. Så berömt att hela förbundet var där – chefer, hel- liksom deltidsanställda, från Mellerud i norr till Färgelanda i väster. Ja, till och med politikerna var där, ibland med gäster. Bo Carlsson t ex syntes i vimlet kring läckerheterna. Och såg naturligtvis också att det såldes alkohol i lokalerna…
Men så infördes en nyhet, ett så kallat honnörsbord. Det var cheferna som skulle sitta på honnörsbordet – avskilda från de ”vanliga” anställda.
De ”vanliga” anställda blev förvånade och de tyckte inte heller om idén med honnörsbord. Det var uppenbart att cheferna började tänka på sig själva och personalen i termer som ”vi och dom”. Det ledde så småningom till att den ”vanliga” personalen ordnade ett eget julbord. Under samma former som tidigare, men i lokalerna i Vänersborg. Så det fanns alltså under en tid ett julbord i Trollhättan med cheferna och ett i Vänersborg med den ”vanliga” personalen. Julbordet i Trollhättan (i NÄRF:s lokaler) bjöd NÄRF på (fortfarande inte på alkoholen), medan personalen själv organiserade och betalade sitt eget julbord i Vänersborg (i NÄRF:s lokaler).
Då kom förbudet mot alkohol på arbetsplatserna!
Reportern i P4 Väst säger:
”Alkoholförbudet i lokalerna gick inte hem hos alla.”
Den personal som jag pratade med fattade inte vad journalisten menade. Eller vad Per Anderson menade i sitt brev.
När Per Anderson kom med förslaget att förbjuda alkohol i lokalerna, så tyckte väl facken att det i och för sig var lite förvånande eftersom julborden var en tradition som hade upprätthållits under ganska lång tid. Med både chefer och politiker närvarande. Personalen förstod inte varför en sådan här gammal tradition helt plötsligt ifrågasattes av ledningen. Men personalen tyckte inte att det var mycket att att orda om. Förslaget var ok, det accepterades.
Så när förslaget om alkoholförbud togs upp i samverkan så var facket och arbetsgivaren överens…
Och därför flyttade den ”vanliga” personalen sitt julbord till andra lokaler. Inte NÄRF-lokaler alltså. Det kan väl nämnas att när styrkan i Vänersborg, som var i tjänst, erbjöds julmat (ej alkohol!) av sina arbetskamrater (som var lediga) och ville hämta den (i icke-NÄRF-lokaler) så blev de förbjudna att göra detta av ledningen.
Cheferna flyttade också sitt julbord. Till någon restaurang i Trollhättan. Och NÄRF stod för kostnaderna (dock inte för alkoholen).
Som utomstående lyssnare och iakttagare får man lätt uppfattningen att den före detta förbundschefen tog upp alkoholförbudet i sitt brev, och i radion, bara för att svärta ner sina fd underlydande. Istället ser jag helt andra underliggande motiv och orsaker till ledningens agerande i frågan…
En annan åtgärd som förbundschefen vidtog…
Förbundschefen Per Anderson satte stopp för fria byten av arbetspass för brandmännen. En rättighet som brandmännen hade haft sedan 1939… Efter Andersons beslut måste de ansöka om byte hos chefen och redovisa vad de skulle göra för att eventuellt få det godkänt. Och förbudet gällde bara brandmännen, inga andra på NÄRF…
Det här kunde inte brandmännen förstå. Systemet hade ju inte missbrukats. Och det viktiga var väl att det fanns fulltaliga och fungerande styrkor på plats? Om t ex en yngre brandman med småbarn ville byta bort sitt julaftonspass med en ensamstående medelålders brandman, så vad var problemet?
Det förklarade ingen, det bara skulle vara så…
Och så var det detta med ”bandyträning” på arbetstid… Det låter ju för en utomstående lite märkligt. Brandmän som tränar bandy på arbetstid…?
Den här frågan har flera bottnar.
För det första är det viktigt att slå fast att det här med rök- och kemdykning som brandmännen håller på med är något väldigt speciellt. Alla brandmän och styrkeledare ska för övrigt kunna rök- och kemdyka.
Här står brandmännen inför situationer som handlar om liv och död, både deras egna och andras liv. Rök- och kemdykning är därför noga reglerat. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om rök- och kemdykning (AFS 2007:7) står det:
- ”14 § Den som rök- eller kemdyker ska vara fullt frisk och ha god fysisk arbetsförmåga…”
- ”15 § Arbetsgivare ska ordna med medicinsk kontroll, enligt Arbetsmiljöverket föreskrifter om medicinska kontroller i arbetslivet, för arbetstagare som utför eller kommer att utföra rök- eller kemdykning.”
Rök- och kemdykning betraktas, och är, oerhört krävande och tungt. Därför föreskriver Arbetsmiljöverket i ovan nämnda skrift:
- ”19 § Rök- och kemdykare ska ges tillfälle till fysisk träning i erforderlig omfattning.”
De fysiska krav som ställs på brandmän är ”lite speciella” med andra ord. De är så speciella
att brandmän har rätt till fysisk träning på arbetstid!
Dessutom är brandmännens fysiska status så viktig att varje brandman måste genomgå tester vid fyra tillfällen varje år. Och klarar de inte testerna, så kan de bli uppsagda på grund av arbetsbrist.
Jag kan förstå detta. Ska brandmännen orka släpa ut människor ur ett brinnande hus, eller kanske en rökdykarkamrat om något händer, så måste de vara i bra fysisk form.
I samband med övergången till 5 skiftlag (som också var ett beslut av Per Anderson och som innebar att 9 personer anställdes – med tanke på NÄRF:s stora ekonomiska underskott… Se ”Budget och Bo Carlsson”.) halverades antalet fyspass för brandmännen. Tidigare hade de haft 14 pass i månaden och nu blev det plötsligt bara 7 pass.
Med så få pass ansåg de jag pratade med att det var viktigt att samtliga fyspass verkligen kunde genomföras. Men det visade sig att 23% av träningstillfällena blev avbrutna. Och ledningen nekade brandmännen både att ändra träningstiderna och att ta igen träningen vid en annan tidpunkt. Ledningen ansåg att brandmännen fick ta igen förlorad fysträning på sin fritid.
Det här är en del av bakgrunden. P4 Väst reducerade dock frågan till att handla om enbart bandy. Det var enligt mitt tycke både förringande och orättvist. Och nedlåtande mot brandmännen.
I P4 Väst sa radioreportern att fd förbundschef Per Anderson hade sagt:
”… satte stopp för brandmännens bandyträning två gånger per arbetspass för att det medförde en risk för försenade utryckningstider.”
Och det var säkert så som Per Anderson uttryckte sig till reportern. Dock skrev han inte 
så i sitt brev. För när han skrev brevet hade han kanske lite mer tid att tänka efter – brandmännen hade nämligen aldrig bandyträning två gånger per pass. Och förresten var det skridskopass, inte bandyträning.
Och om någon tycker att det är en dålig idé att åka skridskor kan det väl påpekas att det är en mycket skonsam träning om man har dåliga knän eller är lite halvskadad.
Men det var egentligen inte det som var frågan när Anderson kom med sin åtgärd.
I sitt brev skrev Anderson:
”slut på aktiviteter som medförde att anspänningstiden vid larm inte kunde upprätthållas”
Personalen höll inte med om detta och ville helt enkelt testa. Och se vem som hade rätt. Det ville enligt de jag pratade med inte Per Anderson…
Så skridskoåkning som fysisk träning på arbetstid förbjöds.
Historien tog dock inte slut där.
De anställda bestämde sig istället för att ordna skridskoåkning i egen regi – på ledig tid. Men inte heller detta såg tydligen ledningen med blida ögon. Men det var ju ledig tid…
Ledningen beslutade att ta bort de idrottsförråd där brandmännens skridskoutrustning förvarades. Inte för att lokalerna skulle användas till något annat, men skridskoutrustningen skulle bort. Det var i varje fall så som brandmännen uppfattade det. De jag pratade med betonade att en sund arbetsgivare istället borde ha entusiasmerat personalen till fysträning och friskvård. Istället för att hela tiden försvåra och sätta käppar i hjulen.
Det här är tre av de punkter som den före detta förbundschefen tog upp i sitt brev. Och visst kan man ana en medveten strategi från ledningens sida som gick ut på att sätta personalen på plats? Med politikernas goda minne. Märk väl vad NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) sa till reportern på P4 Väst – att han höll med om den beskrivning som Per Anderson hade gett i sitt brev och att det inte hade varit fel på de åtgärder som Per Anderson hade genomfört…
Det har som synes funnits motsättningar och konflikter på NÄRF mellan ledning och personal/fack under i stort sett hela Per Andersons tid som förbundschef. Men de som jag pratade med ville bestämt hävda att upprinnelsen till dessa inte kom från personalen och facken. Som kanske allmänheten tror efter att ha fått sin bild av media.
Det var precis tvärtom…
Det finns mer att berätta…
======================
Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:
- ”NÄRF” 3 juni, 2013
- ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
- ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
- ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
- ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
- ”Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!” 23 december 2015
- ”NÄRF: Sammanträdet 21/12” 29 december 2015
- ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef” 7 januari 2016
- ”NÄRF: Budget och Bo Carlsson” 10 januari 2016
- ”Bo Carlsson uttalar sig i TTELA” 12 januari 2016
BUN:s ekonomi
I tisdags kom det ett extra utskick inför barn- och utbildningsnämndens sammanträde nu på måndag. Och jag måste säga att jag blev kall när jag läste det. Och det berodde inte på vädret…
Verksamheterna under nämnden, förskola, fritids och grundskola mfl, har gnetat och sparat under det gångna året – läromedel har inte köpts in, inköp av datorer och plattor har skjutits på framtiden, vikarier har inte ringts in, personer som har avslutat sin anställning har inte ersatts, besparingar har skett på personalens kompetensutveckling osv osv. Och förskolechefer och kanske framför allt rektorer har hållit extra hårt i pengapåsen vid t ex utdelning av extra resurser/stöd till elever, eller till mindre grupper osv osv. Och man har inte heller alltid anställt personal som behövts…
Med andra ord, det har sparats ute i verksamheterna. Och det har naturligtvis i slutändan drabbat barnen och eleverna. Det är inte alltid som de har fått de förutsättningar och den undervisning som de kunde och borde ha fått.
Samtidigt med besparingarna har tillströmningen av nya barn och ungdomar varit enorm. Under de sista 18 månaderna har ökningen i grundskolan uppgått till bortåt 400 elever… Det är ett litet under att grundskolan har lyckats att ta emot alla med de förutsättningar som har rått.
Och nu läser jag bokslutet för 2015…
Barn- och utbildningsnämnden har gjort ett överskott… Ett överskott på hela 10,4 miljoner kronor…
Ja, du läste rätt. BUN gick med ett överskott förra året på 10,4 miljoner kronor.
Det här resultatet kom som en total överraskning. BUN ska inte gå med ett överskott på drygt 10 miljoner! Pengarna skulle ha använts till det som de är avsedda för – till barnen och ungdomarna. Det är deras pengar, och pengarna borde ha använts för deras framtid.
Jag blir inte riktigt klok på siffrorna. När jag tittar tillbaka på den information som nämnden har fått under året, så ser jag att i delårsrapporten från april är prognosen för året (2015) ett underskott på 22,8 milj kr.
22,8 milj kr! I underskott.
I delårsrapporten från augusti ändrades prognosen. Då beräknades nämnden gå med ett underskott på ”bara” 4,2 milj kr. I juni hade nämligen kommunfullmäktige beslutat att BUN skulle få ytterligare 9 milj kr. Dessutom hade BUN och socialnämnden kommit överens om hur pengarna från Migrationsverket skulle fördelas (för nyanlända). Det innebar att BUN fick 6 
miljoner ”extra” av Migrationsverkets pengar. Verksamheten hade också sparat ett antal miljoner.
På månadsuppföljningen i september var prognosen fortfarande -4,2 milj kr.
Nästa månad, i oktober, ändrades prognosen återigen och underskottet beräknades nu till endast 2,7 milj kr. Jag tror att det berodde på fortsatta besparingar i verksamheterna.
Sedan var det december och BUN hade årets sista sammanträde.
Och återigen hade prognosen ändrats. Nu stod nämnden plötsligt på plus! Det beräknade underskottet hade bytts till ett överskott, +3 milj kr. Förklaringen var bland annat att BUN hade fått ett bidrag för lågstadiesatsningen. Det handlade om ca 2,7 milj kr.
Pengarna kom från staten och var öronmärkta till lågstadiet. De skulle användas framför allt till personalförstärkning (se här), inte för att stoppas i ekonomiska hål.
Men pengarna betalades alltså ut i december (eller möjligtvis november). Det innebar att förvaltningen inte hade tillstymmelse till en rimlig chans att använda dem till någonting överhuvudtaget, allra minst till att anställa fler lärare. Det var naturligtvis också helt omöjligt att ändra organisationen eller klasstorlekarna några veckor innan höstterminens slut.
Dessa pengar har räknats med i bokslutet för 2015 och bidrar därför till överskottet. Fast nämnden egentligen aldrig haft tillgång till dem.
Nu gick jag kanske händelserna lite i förväg. Hur som helst så var prognosen för året ett överskott på 3 milj kr. Det var det som gällde när nämndens ledamöter gick hem för att fira jul.
Och när Barn- och Utbildningsnämnden nu återigen samlas, några veckor in på det nya året, så ligger alltså överskottet på 10,4 milj kr…
Förvaltningen skriver så här i bokslutet om orsakerna till nämndens ”plötsliga” överskott, och jag väljer att citera ett längre avsnitt från bokslutet (fast det blir lite repetition):
”Förändrad prognos från delårsrapport april (-22,8 Mkr) beror på att Barn- och utbildningsnämnden erhållit extra budgetanslag om 9 Mkr från kommunfullmäktige samt bidrag avseende nyanlända i ålder 0-15 år från Migrationsverket (schablon- och prestationsersättning) på totalt 10 Mkr, en ökning med 8 Mkr mot föregående år och lagd prognos. En tidig prognos avseende fler antal barn i åldern 1-5 år har uteblivit och gjord prognos om 7,4 Mkr i ökad kostnad uteblev.
Förslag om åtgärder i delårsrapport i april har resulterat i en besparing om ca 5,4 Mkr avseende lägre kostnader för administration, fortbildning, avtalspensioner m.m. Under senare delen av hösten söktes och erhölls ett bidrag från Skolverket på 2,7 Mkr för Lågstadiesatsningen. Vid årets slut sammanställdes även bidragen för asylsökande barn/elever och dessa uppgick till 1,3 Mkr mer än föregående år. Fler 15-timmars placeringar inom ålder 1-5 år har inneburit lägre kostnader med ca 0,9 Mkr. Årets semesterlöneskuld ökade med 1,5 Mkr mer än budgeterat.”
Jag tycker att det här avsnittet från nämndens handlingar visar hur svår planeringen är för barn- och utbildningsförvaltningen. Hur ska man, under de omständigheter som rådde förra året, kunna planera antalet barn och ungdomar som ska börja förskola och skola under året? Även storleken på de statliga bidragen har varit svåra att förutse.
Det är något som är fel. Barn- och Utbildningsnämnden borde inte kunna gå från ett beräknat underskott på 22,8 milj till ett överskott på 10,4 milj kr… En nämnd och dess förvaltning borde ha en bättre koll på den ekonomiska situationen och utvecklingen. Det är uppenbarligen brister någonstans i den ekonomiska informationen, mellan förvaltningens enheter och chefer – och mellan förvaltning och politiker. Och mellan BUN och kommunstyrelse/kommunfullmäktige
Men BUN:s budgetekonomiska utveckling under det senaste året visar också på det dilemma som skapas av kommunens budgetår och skolornas läsår…
Vänersborgs kommun har en budgettilldelning som avser kalenderår, precis som alla andra kommuner, men grundskolan organiserar sig och planerar utifrån läsår. Ett läsår består ju, som bekant, av en hösttermin det ena året och en vårterminen det andra. Läsåret omfattar alltså två olika budgetår.
Och om budgetarna varierar från det ena året till det andra, vilket oftast händer, uppstår svårigheter. Planeringen kan bli mer eller mindre hopplös för grundskolan. Hur ska en organisation kunna sjösättas på höstterminen om rektorerna vet att de får mindre pengar på vårterminen? De kan ju till exempel inte anställa behöriga lärare för en termin? Då får de dra åt svångremmen redan på hösten.
Eller om de får mer pengar nästa budgetår, dvs under vårterminen. Rektorerna kan ju inte börja anställa redan på höstterminen… Då finns det ju inga pengar… Och det är oerhört svårt, om inte omöjligt, att ändra en organisation mitt under ett läsår.
Ytterligare ett problem är att kommunens budget för det kommande året antas i juni. Då har skolorna redan lagt sin organisation för det kommande läsåret. All planering, alla beslut är klara. Tjänstefördelningen (med bland annat antal anställda), lärar- och elevschema, skolval, storlek och sammansättningar av klasser osv osv – allt är beslutat och klart. Planeringen är färdig inför kommande läsår.
Och den här planeringen har gjorts och de här besluten har fattats utifrån de budgetbeslut som redan föreligger. Det betyder att när kommunfullmäktige fattade sitt beslut i juni förra året om 9 milj kr extra, så var organisationen redan bestämd ute på skolorna. Förvaltningen och skolorna kunde helt enkelt inte använda de extra pengarna på ett bra och effektivt sätt, varken ur pedagogisk eller ekonomisk synpunkt.
Det är inte helt enkelt att förstå, det kan vara svårt att greppa att pengar som BUN har till sitt förfogande inte kan användas. Jag har försökt att förklara det i många bloggar under året, nu senast i denna blogg, och från talarstolen i kommunfullmäktige.
Men det tycks som att det inte bara är svårt, ibland verkar det också som att jag skriver och talar inför döva öron. Det händer till och med att jag tror att kommunledningen inte vill förstå. Att framför allt Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) finner ett slags nöje i att kunna kritisera nämnden och förvaltningen för att de inte på egen hand lyckas bemästra och lösa svårigheterna kring budgeten.
BUN:s problem är ett kommunalt problem och det borde lösas gemensamt. Kommunens budgetrutiner borde ses över, så att BUN kan använda de medel som är tilldelade på ett effektivt sätt.
För annars är det barnen och ungdomarna som är förlorarna.
Unikt möte med BUN 25 jan
Om en knapp vecka ska Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) ha årets första sammanträde, den 25 januari alltså. Sammanträdet blir på sätt och vis unikt. För första gången i historien har nämligen vänersborgarna en 
chans att på plats få se ett alldeles, alldeles riktigt nämndsmöte. Med det alldeles, alldeles underbara BUN…
Otroligt.
Fast beslutsomgången är undantagen. Så tyckte 10 av de 11 ledamöterna att det skulle vara. Den 11:e tyckte att hela sammanträdet skulle vara öppet för allmänheten. Det var Vänsterpartiets representant i nämnden. Denne representant var också en av de personer som en gång i tiden lade fram den motion om öppna sammanträden, som nu äntligen ska förverkligas (i varje fall till en del).
Eventuella åhörare kommer att serveras mängder med nyttig information och kunskap.
Planarkitekt Pål Castell och utvecklingsledare Lars Rudström inleder sammanträdet med att informera om ”Ny översiktsplan”. Ett samrådsutkast har upprättats och nu ska alla nämnder få möjlighet att sätta sig in i materialet. Ledamöterna i nämnden har, förutom att lyssna till föredragningen, en hel del material att läsa in. Det ska dock inte fattas något beslut i frågan.
Förvaltningen på Barn och Utbildning ska informera om den korta verksamhetsberättelsen. Ärendet avslutas med ett beslut, men då får inte allmänheten vara med. För övrigt har nämndens ledamöter ännu inte fått verksamhetsberättelsen. Den skickas ut senare. (Och så kom den precis när jag skrev detta…)
Det blir som vanligt en verksamhetsuppföljning. Det innebär att någon i förvaltningen redogör för läget inom något av de verksamhetsområden som ingår i nämndens hägn. Det är små djupdykningar i verksamheten skulle man kanske kunna säga. Denna gång är ämnet för uppföljningen ”Nuläge, behov, långsiktig organisation”.
Verksamhetschef Boel Jansson ska sedan föredra ärendet:
”Strukturell översyn förskolor: Ny förskola i kvarteret Hönan.”
Jag skrev en del om detta ärende i min förra blogg, ”Det politiska året har börjat…”. Det kan bli en hel del diskussion i frågan. Och intressant sådan kan jag nog också utlova… Ärendet avslutas med ett viktigt beslut.
Nämnden, och också eventuella kommuninvånare, får självklart också den stora äran att lyssna på förvaltningschef Kent Javette när han informerar ledamöterna om senaste nytt och vad han har gjort sedan sist. Det händer att det blir en del politiska diskussioner även under denna punkt. Vad förvaltningschef Javette ska informera om denna gång vet jag inte riktigt, kanske att han snart ska sluta som förvaltningschef och börja ett annat jobb…
Även ordförande Mats Andersson (C) kommer att kunna avnjutas. Andersson ska också redogöra för sina förehavanden sedan sist. Ordförande Andersson ska bland annat informera om sitt yttrande över det beslut som jag överklagade i nämnden i höstas. (Se ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden”, ”Ordf Andersson (C) svarar” och ”Yttrande till Förvaltningsrätten”). Jag antar dock att ordförande Andersson inte vill ha någon diskussion… Fast man måste ju kunna fråga varför Andersson skickade sitt yttrande till Förvaltningsrätten tisdagen den 8 december – dagen efter att Barn- och Utbildningsnämnden hade haft sitt sammanträde. När ordförande Andersson faktiskt hade fått utkastet från kommunjuristen i sin hand redan före helgen…
Kanske kommer Mats Andersson också att berätta om varför hans partivän Bo Carlsson (C) och ”regeringskollegorna” i socialdemokraterna och miljöpartiet inte vill ge BUN en miljon kronor till en utökning av öppettiderna i förskola och fritidshem… (Se ”Det politiska året har börjat…”).
Barn- och utbildningsnämndens sammanträde startar kl 08.30 i rum 225 på kommunhuset. (För mer information, klicka här.)
Välkomna!
Det politiska året har börjat…
Nu har äntligen politikerna i Vänersborg börjat röra på sig igen. Sakta,
men säkert. Om de rör på sig framåt eller bakåt är dock en annan fråga…
Redan förra måndagen hade kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) sitt första möte för året och i torsdags kom kallelsen till barn- och utbildningsnämndens. Däremellan har andra styrelser och nämnder möten. Även TTELA har börjat serverat några nyheter om politiker. Eller politiska nyheter.
Som i torsdags, när vi fick läsa om köerna till förskolorna. Det finns för närvarande helt enkelt inte tillräckligt med platser för alla som efterfrågar det. TTELA 
skriver (se TTELA):
”Till den sista januari står det 100 barn i kö.”
Av dessa är det 50 barn som står helt utan plats. (De andra har plats men vill byta förskola.) För ett 30-tal har garantitiden på fyra månader löpt ut eller kommer strax att göra det. Det betyder att barn- och utbildningsnämnden/Vänersborgs kommun bryter mot Skollagen, där det står:
”När vårdnadshavare har anmält önskemål om förskola med offentlig huvudman ska kommunen erbjuda barnet förskola inom fyra månader.”
Jag vill faktiskt hävda att denna situation inte har uppstått på grund av försumligheter från barn- och utbildningsnämndens sida. Det är, vill jag hävda, de ledande i det styrande triumviratet av socialdemokrater, center- och miljöpartister som är ansvarigt.
Barn- och utbildningsnämnden har nämligen vid (minst) två tillfällen beslutat att bygga en ny förskola i kvarteret Hönan. Den var i och för sig tänkt att ersätta tre andra förskolor men några nya platser skulle ändå skapas. Och kanske skulle det ha varit möjligt att bygga den ännu större med 
ytterligare en avdelning. Jag skulle kunna tänka mig att de ”extra platserna” skulle bli förhållandevis billiga.
Hur som helst hade en ny förskola ökat förutsättningarna betydligt för att lösa den nuvarande situationen. Och nu finns dessutom arbetsmiljö- och de andra problemen kvar på de förskolor som Hönan var tänkt att ersätta.
På det kommande BUN-mötet lyfter förvaltningen återigen frågan om en ny förskola på Hönan. Denna gång med en bantad och därmed billigare version. (Nattugglan ska ju inte längre till Hönan, utan till Vänerparken…) Kanske ska nämnden besluta om en ny förskola i kvarteret Hönan en tredje gång… Det kommer emellertid inte att spela någon roll hur många gånger BUN fattar ett sådant beslut. De ledande i triumviratet, Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP), vägrar ändå att ta i frågan och föra BUN:s beslut vidare till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.
I beslutsförslaget ingår punkten:
”att inbjuda KSAU till samråd med Barn- och utbildningsnämndens presidium.”
Förvaltningen är desperat, tror jag, därav denna beslutssats. Men samtidigt blir det aningen smålöjligt. BUN:s ordförande Mats Andersson träffar ju regelbundet sin partibroder Bo Carlsson, precis som 2:e vice ordförande i BUN Joakim Sjöling (S) träffar Marie Dahlin… Och Christer Bogren (MP) Marika Isetorp. Utan att något händer. Eller rättare sagt, Dahlin, Carlsson och Isetorp struntar fullständigt i barnens och föräldrarnas behov. Och vad Andersson, Sjöling och Bogren säger. Om de nu säger något…
Det visade sig också på det senaste mötet med KSAU. Då behandlades BUN:s begäran om en miljon kronor extra för i år för att kunna utöka öppettiderna i förskola och fritidshem till kl 06.00-17.30, dvs öppethållande i 11 timmar och 30 minuter.
Den här förändringen skulle vara oerhört välkommen för många föräldrar, som har lite annorlunda tider eller som har längre restider än andra.
Men vad säger betongpolitikerna i KSAU? Jo, de föreslår enhälligt, dvs inklusive Gunnar Lidell (M) och Peter Göthblad (L), att kommunstyrelsen ska besluta att:
”avslå Barn- och utbildningsnämndens begäran om 1 Mkr.”
Jag blir matt…
Jag tror att det styrande triumviratet har missat förskolans, och grundskolans, betydelse för att både behålla vänersborgarna kvar i kommunen och för att locka nya människor att bosätta sig här. Och en miljon är småpengar för kommunen – och den här miljonen skulle betyda oerhört mycket för en mängd föräldrar och barn. Och för hela kommunens framtid…
Istället umgås det styrande triumviratet med högtflygande planer på ett helt annat område.
Nya monument planeras nämligen på tomten där den gamla Huvudnässkolan stod. Det planeras för, inte bara en ombyggnad av aulan för 70 milj kr, utan också för ett nytt bibliotek, en ny konsthall och inglasade förbindelsegångar. Allt som allt skulle hela kalaset (inkl aulan) kosta upp mot 205 miljoner kronor. Preliminärt… Och då finns det faktiskt de som också vill ha ett nytt stort konserthus med plats för typ 140 symfoniker…
Jag blir matt…
Jag är mycket tveksam till att ett sådant här ”kulturcentrum” skulle utgöra ett särskilt tungt incitament för att få vänersborgarna att bo kvar i kommunen eller att få nya människor att flytta hit. Nästan tvärtom tror jag. Med tanke på de kostnader som ett kulturcentrum skulle innebära så skulle det med automatik föra med sig nedskärningar på en rad andra håll, som typ förskola och grundskola.
På samma sammanträde, förra måndagen, beslutade KSAU också att föreslå kommunstyrelsen och kommunfullmäktige att Vänersborgs kommun ska gå in som medfinansiär i projektet ”Wargön Innovation – etableringsskedet”. Då pratar vi 6,65 miljoner, förvisso fördelade på fyra år (2016-2019).
”Kommunstyrelsen beslutar att under förutsättning av Kommunfullmäktiges beslut, gå in som medfinansiär i projektet ”Wargön Innovation – etableringsskedet”. Kommundirektören ges i uppdrag att teckna ett medfinansieringsintyg på 6.651.141 kr för åren 2016-2019.”
Arbetstillfällen är viktiga, inte tu tal om annat. Oerhört viktiga. Men hela projektet ute vid gamla Holmen verkar ytterst osäkert. Jag tycker inte att innehållet i de handlingar som finns tillgängliga ger anledning till några större förhoppningar. Det blir som ett lotteri. Chansen att förlora pengarna är större än chansen att vinna.
Och förutsättningarna för ett positivt utfall på lotteriet, med betongpolitiker som Marie Dahlin (S) i allmänhet och Bo Carlsson (C) i synnerhet vid rodret, verkar minimala… Men visst, det finns ju alltid en chans att vinna.
Det är alltså som vanligt i det betongstyrda Vänersborg – till vissa verksamheter har kommunens ledning ytterst lätt för att öppna plånboken. Och för andra saker så tittar man åt ett helt annat håll och låtsas som att behoven inte ens finns… Det märkligaste är nog att det är socialdemokrater som gör prioriteringarna…
Kommunen och IFK Vänersborg
Vänersborgs kommun har förnyat marknadsföringsavtalet med IFK 
Vänersborg.
För 125.000 kr, vilket kan bli mer om IFK går vidare till kvartsfinal (och semifinal och final), har IFK kommunvapnet (”märke” står det förresten i avtalet) på sina dräkter. IFK Vänersborg ska också ha kommunens ”märke” på hemsidan (även om det inte finns på förstasidan utan på en mer undanskymd plats) och dessutom upplåta reklamplatser till kommunen.
Det är inte första gången ett sådant här avtal sluts mellan kommunen och IFK. Det är helt säkert inte heller den sista. Jag vill minnas att det har funnits avtal ända sedan S Anders Larssons (S) tid som projektledare för arenabygget och ordförande i barn- och ungdomsnämnden.
Det är kommunstyrelsens ordförande som fattar beslutet om avtalet helt på egen hand. Så gjorde också Gunnar Lidell (M) den förra mandatperioden när moderaterna styrde kommunen. Nu är det Marie Dahlin (S) som sluter avtalet med IFK Vänersborg.
Syftet med marknadsföringsavtalet är:
”att skapa ett gott och starkt samarbete mellan IFK Vänersborg och Vänersborgs kommun.”
Jag vet inte om några andra klubbar eller föreningar i kommunen har liknande avtal. Jag tror inte det, och jag är nästan helt säker. Kommunen kanske tar för givet att det föreligger ett sådant här samarbete med alla andra föreningar ändå…
Men IFK Vänersborg kan enligt marknadsföringsavtalet erbjuda något som inga andra
klubbar i kommunen kan:
”profilering av varumärket Vänersborg och marknadsföring av kommunen på såväl nationell som internationell nivå.”
Vänersborg på den internationella marknaden… Det låter det. Det kan inte Vänersborgs IF, Brålanda IF, Vänersborgs FK, Vänersborgs HC, Skrufscha eller de andra idrottsföreningarna i kommunen matcha.
I marknadsföringsavtalet ingår också att kommunen kan vara stor och/eller liten matchvärd. Att vara matchvärd innebär att 18 respektive 12 personer får en fribiljett till en match och mat i Arnes restaurang. Kommunen var matchvärd den 1 respektive den 9 december. De lyckliga som fick mat och bandy var kommunanställda som personalklubben hade lottat fram. Och det var faktiskt en mycket vänlig gest från kommunen som arbetsgivare. Det var vad jag förstår ett helt nytt grepp för i år. Tyvärr hade jag ingen tur i lotteriet…
Det ingår ytterligare några saker i avtalet. Kommunen får till exempel 20 sittplatsbiljetter. Om det är till en match eller om det är för samtliga matcher framgår inte av avtalet. I tidigare avtal var det i varje fall till en match. Dock ingår inte mat till de här sittplatserna. Kommunen får också kostnadsfritt anlita delar av IFK:s spelartrupp vid två offentliga arrangemang.
Det finns säkert många kommuner i vårt avlånga land som sluter denna typ av avtal med enskilda klubbar. Det är emellertid svårt att uttala sig om hur stort genomslag IFK Vänersborgs marknadsföring har nationellt och internationellt för Vänersborgs kommun. Kanske är marknadsföringen värd pengarna för kommunen. Kanske inte.
Själv har jag dock svårt att se att IFK:s marknadsföring betyder något speciellt för att sätta Vänersborgs kommun på kartan. Vem ser till exempel de små bilderna av stadsvapnet på IFK:s dräkter? Och om någon ser bilderna, hur många associerar dem med Vänersborgs kommun? Och om de gör det, hur många av dem kommer typ att besöka Vänersborg bara för det?
Nä, jag tror att marknadsföringen betyder minimalt. Däremot blir ju namnet Vänersborg känt i och med att IFK Vänersborg nämns i TV och tidningar. Även utan ett marknadsföringsavtal.
Å andra sidan är ju 125.000 kr småpengar sett till kommunens budget på drygt 2 miljarder kronor. Men handlar frågan egentligen inte om rättvisa och likabehandling? Hur många av kommunens andra klubbar och föreningar får 125.000 kr extra varje säsong? Det finns ju hur många föreningar i kommunen som helst och väldigt många av dessa har betydligt fler utövare än IFK. Både när det gäller ungdomar och flickor och vuxna. Visst känns det väl som om IFK har både en särskild status och åtnjuter en särskild behandling av kommunen?
Och sett från detta perspektiv är 125.000 kr väldigt mycket pengar…
Sedan är det ju en gammal sanning att kommunen bara har en plånbok med pengar. Precis som S Anders Larsson sa när arenabeslutet fattades i kommunfullmäktige den 20 juni 2007. (Lyssna här.) På det viset skulle man kunna se det som att ju mer en klubb får, desto mindre får de andra…
Och på tal om den gamla monumentbyggaren S Anders Larsson.
S Anders Larsson (S) har som bekant flyttat söderut, till den skånska myllan i Åstorp. Där har han blivit 1:e vice ordförande i kommunfullmäktige. Enligt rykten så har S Anders, som numera har skippat ”S:et” (alltså ”S:et” före Anders, inte ”S:et” efter), arbetat för en arena även i Åstorp. Och nu tycks han ha blivit bönhörd. Även där.
Fast den här gången gäller det inte bandy, bandy är nämligen ingen stor sport i Skåne. Det gäller en sport- och rekreationsanläggning med olympiska förtecken… Det ska skapas arenor för idrotter som normalt inte är arenaidrotter – i det gamla stenbrottet i Åstorp. (Se här.)
Och är det sant som ordspråket säger:
”Man lär av sina misstag.”
Så lär det bli en lyckad satsning…
Bo Carlsson uttalar sig i TTELA
Den här bloggen hade jag egentligen inte tänkt skriva. Men när jag slog upp TTELA i morse och läste Bo Carlssons uttalanden om NÄRF och den fd förbundschefen Per Anderson, så kände jag att jag var tvungen. Bo Carlsson måste bemötas. Han kan inte få stå oemotsagd.
TTELA:s artikel om den tidigare chefen för NÄRF Per Andersons brev till ägarkommunernas kommunstyrelser kom alltså till slut. (Se ”Anderson kritiserar fack och politiker”.) Några dagar efter min blogg, men ändå… (Se ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef”.)
I den första delen av artikeln redogörs för själva brevet. I resten av artikeln ägnas utrymmet uteslutande åt Bo Carlsson och hans kommentarer på brevet. Efter avslutad läsning av artikeln sitter man därför med intrycket att det är Bo Carlsson som sitter inne med sanningen… Och att Per Anderson bara delvis talar sanning, på sin höjd, dvs den förre förbundschefen ljuger om ganska mycket… Det är ju det som Bo Carlsson i praktiken säger om Andersons brev:
”En del av det han skriver är korrekt och en del är övertolkningar.”
Och visst, den fd förbundschefen håller sig antagligen inte helt och hållet till sanningen i alla delar av sitt brev. Jag tänkte för övrigt återkomma till det i en senare blogg.
Det är bara ett problem med TTELA:s upplägg av artikeln. Ett stort problem. Bo Carlsson är inget sanningsvittne. Bo Carlsson är part i målet och har ett egenintresse av hur konflikterna på NÄRF framställs.
Jag ska inte utveckla alla gånger Bo Carlsson har slirat på sanningen, det har jag gjort i mina tidigare bloggar. Däremot måste jag kommentera det Bo Carlsson säger i dagens TTELA. Jag gillar nämligen inte när folk inte talar sanning i media…
Bo Carlsson kommenterar Per Andersons avsked som förbundschef med orden:
”En chef har förtroende tills det är slut, och så var det här. Det går inte att ha en chef som inte samarbetar med personalen.”
Bo Carlsson tycks i hastigheten glömma att Per Anderson var förbundschef i nästan 4 år. Under mer än 3 av dessa år stod ordförande Bo Carlsson (C) och vice-ordförande Monica Hanson (S) bakom sin chef. Det var först under våren förra året som Bo Carlsson så smått började lyssna på facken och de anställda. Men då var det redan för sent – då hade Per Anderson, genom sitt sätt att utöva sitt ledarskap och genom de åtgärder han hade vidtagit, med den politiska ledningens goda minne, redan gjort sig omöjlig bland en stor del av personalen och facken.
Den politiska ledningen med ordförande Bo Carlsson och vice-ordförande Monica Hanson i spetsen hade naturligtvis ett ansvar för den uppkomna situationen. Men Bo Carlsson lägger hela skulden på Per Anderson.
Sedan tar TTELA upp frågan om NÄRF:s ekonomi och underskott. Och återigen håller Bo Carlsson fast vid att politikerna inte har fått en riktig information om budgetläget:
”Vi pratade om ett underskott i storleksordningen 1,5 miljoner och så blir det en miljon till, utan av vi får någon information om det.”
Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Bo Carlsson fortsätter att ljuga.
Jag skrev det i min förra blogg och jag skriver det igen. I den politiska direktionens sammanträdesprotokoll från den 28 september, då Bo Carlsson satt ordförande, står det:
”Alicja Zawadzka Przychodzen, ekonomichef, informerade om förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen. Preliminärt resultat för perioden januari till augusti 2015 visar på ett underskott om –2.447 tkr. … För helåret 2015 prognostiseras ett underskott om -3.000 tkr”
Skulle Bo Carlsson inte ha fått någon information?
Redan i augusti var alltså NÄRF:s underskott nästan 2,5 milj kr och prognosen för hela året uppgick till 3 milj. Skulle Bo Carlsson ha missat detta? Det har naturligtvis inte Bo Carlsson gjort. Det vore helt otänkbart.
För ”säkerhets skull” så tittade jag vad det stod i NÄRF:s delårsrapport från augusti 2015. Denna rapport borde Bo Carlsson som ordförande ha läst åtminstone några veckor innan direktionens sammanträde den 28 september. I delårsrapporten står det:
”För helåret 2015 prognostiseras ett underskott om -3.000 [tusen kronor].”
I den följande tabellen ”Resultaträkning” framgår också att budgetavvikelsen beräknas till ett minus på 3 milj kr.
Och delårsrapporten är alltså från augusti!
Även om Bo Carlsson i dagens TTELA-artikel faktiskt inte direkt skyller på Per Anderson personligen, vilket bör noteras, utan på tjänstemännen mer generellt (och inkluderar då naturligtvis ekonomichefen Alicja Zawadzka-Przychodzen och kanske också ställföreträdande förbundschef Patrick D’Imporzano), så tycker jag ändå att det är på sin plats att återigen påpeka att förbundschef Per Anderson ”hemförlovades”, dvs i praktiken avskedades, någon gång i augusti-september. (Dock med bibehållen lön.) Så eventuell bristande information, fast det brast inte, kunde inte ha varit hans fel…
Bo Carlsson har som NÄRF:s politiske ordförande hela tiden stått i händelsernas centrum. Han stod under lång tid bakom sin förbundschef och gav denne sitt stöd åt de åtgärder som förbundschefen vidtog. Som förbundschefen för övrigt ofta vidtog utan vare sig dialog eller samverkan med personalen eller facken.
Bo Carlsson har också varit indragen i konflikterna mellan cheferna och de anställda genom att bland annat föra enskilda samtal med både förbundsledning respektive fack. (Vilket i och för sig inte var något fel.) Och utifrån denna information har Bo Carlsson vidtagit åtgärder, eller inte… Bo Carlssons roll i de personella konflikterna har säkerligen inte varit de lättaste, men han är definitivt part i målet. Och som part i målet har Carlsson inget intresse av att hans eget agerande kommer fram i ljuset.
NÄRF: Budget och Bo Carlsson
Igår lördag hade TTELA en artikel om NÄRF:s ekonomi (se ”Osäkra siffror visar på minus för Närf”). Och varför inte, NÄRF:s ekonomi har inte skötts som den ska – den heller.
NÄRF:s politiske ordförande Bo Carlsson (C) säger till TTELA:
”Problemet är att ekonomin inte är i balans. Vi ska ha en budget i balans och måste göra något för att rätta till problemen.”
NÄRF beräknas göra ett underskott på omkring 3 milj kr. Men det blir kanske ännu mer. För det är väl det som Bo Carlsson menar när han säger till TTELA:
”jag känner mig inte riktigt trygg med siffrorna.”
Ordförande Bo Carlsson (C) frånsäger sig, inte helt oväntat, ansvaret för det ekonomiska underskottet. Han lägger i stället skulden på den avskedade förbundschefen Per Anderson. Carlsson säger till TTELA att han inte är nöjd med rapporterna kring ekonomin:
”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar.”
Till P4 Väst uttrycker sig Bo Carlsson ännu något tydligare. P4 Västs reporter rapporterade i fredags (se ”Fackets påtryckningar ledde till sparken för räddningschefen”) att Bo Carlsson hade sagt att fd förbundschef Per Anderson hade låtit kostnaderna skena, bland annat för personal, utan att han hade informerat den politiska direktionen som han borde.
Jag tror inte på det. Jag tror inte att Bo Carlsson talar sanning!
Per Anderson gjorde sitt sista sammanträde med den politiska direktionen redan den 24 augusti. Sedan blev Per Anderson i praktiken avskedad. Han fick inte vara med, han fick ”jobba hemifrån”, som det hette. Det vill säga inte alls… Istället gick en ställföreträdande förbundschef in i Per Andersons ställe, Patrick D’Imporzano. Från och med sammanträdet den 28 september är det alltid D’Imporzano som deltar som förbundschef. Och som i praktiken dessutom är förbundschef!
Så hur Per Anderson skulle ha kunnat informera om budgetläget när han i praktiken var förbjuden att närvara på både sin arbetsplats och på den politiska direktionens sammanträden är höljt i dunkel. Utom för Bo Carlsson.
Det är inte bara förvånande, det känns för mig också direkt omoraliskt av Bo Carlsson att gå ut i media och beskylla Per Anderson, som nu är avskedad, för i det närmaste rena oegentligheter. Bo Carlsson hänger ut den förre förbundschefen som en totalt inkompetent och oduglig chef. Jag tycker inte att man gör på det sättet! Och då har Per Anderson faktiskt varit chef på NÄRF i 3,5 år. Hade inte Bo Carlsson sett Andersons eventuella inkompetens tidigare? Sedan undrar jag om det finns någon som vill bli ny förbundschef med en ordförande som beter sig på ett sådant här sätt mot sina chefer?
Borde Bo Carlsson ge den ställföreträdande förbundschefen Patrick D’Imporzano skulden för NÄRF:s underskott? Är det D’Imporzano som har brustit i information till politikerna? Ja, kanske det. D’Imporzano har varit med på alla möten med direktionen tidigare också, i egenskap av produktionschef, och är väl insatt i vad som händer på NÄRF. Men Bo Carlsson har som sagt lämnat Patrick D’Imporzano utanför sin häxjakt, det är enbart Per Andersons fel…
Sedan finns det ju faktiskt också en ekonomichef på NÄRF, den socialdemokratiska politikern i Trollhättan Alicja Zawadzka-Przychodzen. (Fast hon är naturligtvis inte politiker i sin egenskap av ekonomichef.) Har inte hon, om nu Bo Carlsson har rätt i sin kritik, en lika stor skuld som Per Anderson? Alicja Zawadzka-Przychodzen är nämligen med på alla sammanträden med den politiska direktionen. Precis som Patrick
D’Imporzano. Men inte som Per Anderson.
Nej, jag tror inte att varken Per Anderson, Alicja Zawadzka-Przychodzen eller Patrick D’Imporzano har brustit i information. Allt tyder på att Bo Carlsson (C), Monica Hanson (S) och de andra politikerna i direktionen hade fullständig koll på NÄRF:s ekonomiska läge och det prognostiserade underskottet.
Jag citerar från direktionens sammanträdesprotokoll den 28 september, då Bo Carlsson som vanligt satt ordförande:
”Alicja Zawadzka Przychodzen, ekonomichef, informerade om förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen. Preliminärt resultat för perioden januari till augusti 2015 visar på ett underskott om –2.447 tkr. … För helåret 2015 prognostiseras ett underskott om -3.000 tkr”
Kan det bli tydligare? Redan i augusti var alltså NÄRF:s underskott nästan 2,5 milj kr och prognosen för hela året uppgick till 3 milj. Alicja Zawadzka-Przychodzen redovisade ekonomin ännu noggrannare. Ur protokollet:
”Det negativa resultatet beror till stora delar på att den operativa verksamheten inte dragit in tilltänkta intäkter till förbundet. Utbildningsinsatserna har blivit färre än väntat under perioden. Förbundet har ett något mindre underskott gällande personalkostnader. Högre semesterskuld på grund utav flyttade semesterperioder från ordinarie semesterperiod. Övriga kostnader visar på ett kraftigit underskott, ökning av korta sjukskrivningar, ökade bränslekostnader, 13 nyanställningar, ökade IT-kostnader.”
”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar” sa Bo Carlsson till TTELA igår…
Direktionens beslutade på sammanträdet (28 sept):
”Direktionen har tagit del av och godkänner rapporten. Förbundets totala kostnader ska ses över för att komma tillrätta med underskottet. … Direktionen beslutar att presidiet (ordförande Bo Carlsson och viceordförande Monica Hanson; min anm), tillika utskottet ska titta närmare på den ekonomiska situationen. Direktionen återkommer vidare i frågan.”
Att som Bo Carlsson skylla på att han inget visste om den ekonomiska situationen håller inte. Carlsson hade full koll. Redan den 28 september – om inte ännu tidigare…
Sedan hade direktionen på NÄRF inget nytt sammanträde förrän den 20 november. Vilket i sig är mycket förvånande med tanke på den ekonomiska situationen. På mötet den 20 november var inte Bo Carlsson närvarande, utan Monica Hanson (S) var ordförande. (Jag förutsätter dock att Bo Carlsson informerade sig om vad som sades på mötet, och självklart också läste protokollet.) Naturligtvis var inte Per Anderson närvarande på sammanträdet, han var ju avskedad, men ekonomichefen var det. Som vanligt.
Återigen diskuterades ekonomin. Förbundets ekonomichef Zawadzka-Przychodzen hade enligt protokollet:
”en grundlig genomgång av det redovisade resultatet i delårsrapporten”
Dessutom säger protokollet att ekonomifrågan hade varit uppe på ägarmöte, dvs det möte då de styrande politikerna från de kommuner som äger NÄRF deltar. Protokollet nämner också att underskottet har diskuterats med revisorerna. Och det vore väl konstigt annars. I mötesprotokollet finns nämligen revisorernas utlåtande om delårsrapporten den 31 augusti bifogad.
De professionella revisorerna från PWC skriver:
”Förbundet uppnår inte budgeterat resultat. Verksamheternas kostnader är högre och intäkterna är lägre än budgeterat. Förklaringen, som översiktligt framgår av delårsrapporten, är framförallt högre kostnader för material och drift av fordon och lägre intäkter än budget för bl a utbildningar och tillsyner.”
Och:
”Direktionens bokslutsprognos visar på ett underskott med 3 mkr för hela 2015 och budgetansvariga uppmanas i delårsrapporten att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats. I samtal med förbundsledningen samt direktionens presidium (Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) framkommer också bedömningen att den ekonomiska obalansen kommer att kvarstå under 2016.”
På mig tycks det som om politikerna i förbundets direktion torde vara oerhört insatta i förbundets ekonomi… Inte minst Bo Carlsson och Monica Hanson som diskuterade den ekonomiska situationen också med revisorerna…
De politiskt tillsatta revisorerna, en från varje kommun (Torsten Gunnarsson från Vänersborg) skriver, som en slags ”slutkläm” i utlåtandet om delårsrapporten:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
Utifrån ekonomichefens ”grundliga genomgång” och revisorsrapporten, så beslutar politikerna i direktionen:
”att ingen kompetensutbildning ska ske under resterande del av verksamhetsåret 2015. lnköpsstopp ska även gälla utöver det som krävs för den normala verksamheten.”
Detta beslut tyder ändå, får man väl säga, på en viss handlingskraft. Typiskt nog när Bo Carlsson inte var närvarande…
På sammanträdet den 11 december var Bo Carlsson återigen ordförande. På punkten ”Övriga frågor” (övriga frågor??) diskuterades förbundets ekonomiska situation… Ytterligare besparingsåtgärder föreslogs och diskuterades. Men mötet fattade inga beslut. De föreslagna åtgärderna skulle utredas först. Notera att det var knappt 3 veckor kvar på budgetåret…
Som jag ser det var det mycket märkligt att inga beslut fattades för att försöka göra några sista desperata försök att få ordning på förbundets ekonomi. Det var ju ändå den 11 december och budgetåret led mot sitt slut. Med stormsteg.
Det är väl inte så att det var information som saknades, som Bo Carlsson försökte göra gällande i gårdagens TTELA? Var det inte snarare handlingskraft från politikerna och speciellt dess två ordförande Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) som saknades?
Årets sista sammanträde höll direktionen i Trollhättan den 21 december. (Jag har redogjort för detta sammanträde tidigare, dock inte för de ekonomiska delarna, se ”Sammanträdet 21/12”.) Som vanligt var Bo Carlsson, Monica Hanson och ekonomichefen närvarande. Året var nästan slut, av de dagar som återstod var det mest bara helgdagar, och många i personalen skulle dessutom ha semester under kläm-/mellandagarna. Som till exempel ekonomichefen.
Och återigen under ärendet ”Övriga frågor” avhandlas underskottet för 2015. (Jag tycker för övrigt att det är oerhört märkligt att budgetfrågor inte avhandlas under en egen punkt.)
Direktionen beslutade (ur protokollet):
”om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”
För mig tycks detta beslut enbart vara ett slag i luften. Politikerna försökte visa någon slags handlingskraft så här i elfte timmen. För inte trodde de väl att det gick att spara 3 miljoner kronor på 10 dagar…
Däremot beslutade politikerna hur de skulle täcka det befarade underskottet, ”den ekonomiska obalansen” (som PWC skrev, se ovan), för året därpå, dvs för 2016. Det ska NÄRF göra genom att höja medlemsavgiften för ägarkommunerna, dvs skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud ska bidra med mer pengar… Den höjda medlemsavgiften innebär en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Och det är ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin. (Direktionen i Kunskapsförbundet Väst är säkert mycket avundsjuka på hur lätt det är för NÄRF att skaffa mer pengar…)
”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar.”
Sa Bo Carlsson i gårdagens TTELA. Det torde med ovanstående redovisning framstå som ytterligare en beklämmande lögn från Bo Carlssons sida. Det börjar bli ganska många lögner nu. Och framför allt tycker jag att det är särskilt beklämmande att Bo Carlsson försöker rädda sitt eget skinn genom att skylla på andra, främst den avskedade förbundschefen Per Anderson.
Undrar förresten om vice ordförande Monica Hanson (S) står bakom Bo Carlsson (C) i hans uttalanden? Eller de andra politikerna i direktionen? TTELA kanske skulle fråga dem om det… Eller kanske skulle GT göra det. Eller P4 Väst.
Den avskedade förbundschefen Per Anderson skriver i sitt brev, som jag har refererat tidigare (se ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef”), en del också om den ekonomiska situationen.
Anderson skriver:
”De ekonomiska villkoren som NÄRF brottas med är inte okända av politiken utan har fullt ut accepterats under en två-treårsperiod, under uppbyggnaden av den nya organisationen vilken anpassats efter ett helt nytt samhällsuppdrag. Kostnadsökningarna är kopplade till personalkostnader för en utökad bemanning, och kan inom 6 mån återställas till en budget i balans om politiken så önskar och detta utan att säkerheten för tredje man påverkas negativt. Konsekvenserna blir att man inte kan delta i det breda säkerhetsuppdraget på det sätt som var tänkt i de fyra medlemskommunerna. Det krävs mod men man kan inte både äta kakan och ha den kvar.”
Och i gårdagens TTELA läste vi:
”Vi har jobbat utifrån en underfinansiering med politikernas godkännande, har Per Anderson tidigare sagt till TTELA.”
Vem försöker Bo Carlsson lura?
Till sist tänkte jag upplysa Bo Carlsson, och andra, om lite mer som har med NÄRF:s ekonomi att göra. Och som kanske kan förklara en del av underskottet. (Uppgifterna härrör framför allt från de svar som Gunnar Lidell (M) fick på sina frågor till NÄRF. Och som Lidell diarieförde i Vänersborgs kommuns diarium.)
NÄRF går alltså med omkring 3 miljoner kronor i underskott år 2015. Det märks emellertid inte i de ansvariga chefernas löner och arvoden. De är lika höga trots att förbundet inte håller budget. Eller är det kanske så att det är de höga lönerna som är orsaken till underskottet? Kommunalförbundet Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) är nämligen frikostiga med sina löner och arvoden. I varje fall om man tillhör skaran chefer…
Förbundschef Per Anderson, som nu har blivit avskedad, hade en månadslön på 70.750 kr och månatliga inbetalningar till en tjänstepension på 58.510 kr. Ekonomichef Alicja Zawadzka-Przychodzens månadslön är inte heller att leka med. Zawadzka-Przychodzen tjänar 52.000 kr i månaden. Och den nye ställföreträdande förbundschefen Patrick D’Imporzanos månadslön uppgår till 62.000 kr.
Och vill man vara fullständig, så kan man ju komplettera med politikernas arvoden. De har det dock inte lika bra förspänt som de höga tjänstemännen. Ordförande i NÄRF:s direktion Bo Carlsson (C) har ett arvode på 51.030 kr per år, medan vice ordförande Monica Hanssons arvode är mindre, ”bara” 29.160 kr.
Det finns mycket att ta tag i på NÄRF. Även när det gäller ekonomin. Jag tror dock att det krävs en ny politisk ledning för att något ska hända. Huruvida den gamla ledningen bör få ansvarsfrihet återstår väl att fundera på…
======================
Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:
- ”NÄRF” 3 juni, 2013
- ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
- ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
- ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
- ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
- ”Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!” 23 december 2015
- ”NÄRF: Sammanträdet 21/12” 29 december 2015
- ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef” 7 januari 2016
Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef
Det är nytt år. Också på NÄRF, Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund. Det nya året märks framför allt på att förbundschef Per Anderson nu är definitivt borta – kickad, sparkad.
Avskedandet av förbundschef Per Anderson trädde nämligen i kraft vid årsskiftet. Även om det kanske är lite svårt att tro – NÄRF ska ju fortsätta att betala Andersons lön i ytterligare två år… Om NÄRF också ska fortsätta att betala in stora pengar till Andersons förmånliga pensionsförsäkring i två år – det vet vi inte än. Det ska utredas…
NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) och vice-ordförande Monica Hanson (S) vet nämligen inte om pensionsinbetalningarna till Skandia på 58.510 kr i månaden ska fortsätta. Vilket är anmärkningsvärt. Bo Carlsson vet inte vad det är för anställningsavtal som han har skrivit på! Säger han åtminstone… Och Carlsson och Hanson vet inte vad som gäller när de avskedar Anderson… Säger de åtminstone…
Fackförbundet Vision fick i varje fall beskedet nu senast (21 dec) av direktionen att det är tillsatt en utredning kring pensionsfrågan. Fast inget beslut har fattats av direktionen om någon sådan utredning…
Men just som man som bäst håller på att fundera kring skandalerna på NÄRF, så kommer det ett mail – som en blixt från en klar himmel!
Den tidigare och nu avskedade förbundschefen på NÄRF Per Anderson har nämligen idag skrivit ett öppet brev till samtliga fyra ägarkommuner, dvs Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud.
Per Anderson vill naturligtvis försvara sin (förlorade?) heder. Han vill förklara vad det är som 
har hänt och varför det har gått som det har gått. Per Anderson inleder sitt brev:
”Vill med anledning av direktionens beslut, att säga upp mig från befattningen som Förbundschef/Räddningschef i NÄRF, lämna följande bakgrundsbeskrivning av vad som enligt min uppfattning inträffat. Den bild media lyckats förmedla så här långt är endast ett luddigt fragment av vad frågan egentligen handlar om…”
Och Per Anderson redogör för sin uppfattning. Han lägger all skuld för ”samarbetssvårigheterna” på personalen. Han beskyller både direkt och indirekt personalen för en mängd allvarliga brister och tillkortakommanden. För att uttrycka det milt. Själv har Anderson inte gjort något som helst fel.
Anderson skriver:
”… interna subkulturer ledde till att professionaliteten i verksamheten kom i skymundan och fick stå tillbaka för de starka interna krafter som mer såg till egennyttan och till starka personliga intressen…”
Det är oerhört tuffa ord som Anderson använder i sin beskrivning av personalen. Och vad som är sant eller inte, det ska, och kan, jag inte gå in på här. (Även om jag känner igen den här typen av argumentation från chefshåll…) Men jag undrar hur Per Anderson kunde vara förbundschef i NÄRF i nästan 4 år om det som han skriver om personalen är sant…
Per Anderson förklarar det själv i sitt brev – och då tycker jag att det börjar bli av allmänintresse på riktigt… Och det är trovärdigt.
Anderson menar att han hade totalt stöd från den politiska ledningen i alla åtgärder som vidtogs mot den trilskande personalen. Och jag har svårt att se att Anderson inte skulle ha haft detta stöd – hur skulle han annars ha kunnat ”stå ut” i 4 år med detta massiva motstånd från personalen…?
Fd förbundschef Per Anderson skriver:
”Uppdragen (åtgärderna mot personalen; min anm) förankrades politiskt och presidiets (Bo Carlsson (c) och Monica Hansson (s)) stöd har hela tiden varit starkt. Presidiet har till mig klart uttryckt att ‘dessa åtgärder borde varit genomförda för länge sedan’. … Presidiet var dock helt överens med mig under hela resan att situationen var ohållbar och måste förändras.”
Per Anderson beskriver alltså hur han hela tiden hade den politiska ledningens stöd gentemot personalen – i allt han gjorde och företog sig. Framför allt kände han uppbackningen från presidiet, dvs nämnda Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S). Anderson påstår till och med i sitt brev att någon av dessa två personer faktiskt har sagt:
”Personalen måste inse varför de är på jobbet.”
Ett sådant här uttalande vore totalt respektlöst och oerhört nedsättande mot personalen. Och det kräver definitivt en förklaring från Monica Hanson eller Bo Carlsson. Fast känner jag Bo Carlsson rätt, så kommer han att instinktivt förneka påståendet. Eller möjligtvis tillsätta en utredning…
Per Anderson fortsätter att beskriva kampen mellan honom och personalen. För det är en kamp i Andersons ögon. Han skriver om hur fackförbunden på NÄRF, och även centralt, ställer sig bakom sina medlemmar. Per Anderson nämner Kommunal och Vision. Per Anderson gillar inte facken och deras agerande…
Men Per Anderson har den politiska ledningen i ryggen. Han gör jobbet och driver rakryggat och omutligt frågorna, därför att både han och politikerna ser det som en objektiv nödvändighet. Det bedömdes nödvändigt, enligt Per Anderson:
”för att skapa förutsättningar för utveckling av verksamheten.”
Men sedan händer det något dramatiskt enligt Per Anderson:
”Under våren 2015 pågick ett internt, hemligt spel med telefonsamtal och möten som hölls mellan fackliga företrädare och politiker.”
Och detta spel bakom ryggen på Anderson kulminerar efter sommaren:
”Läget spetsades till vid ett möte den 31 augusti då ”alliansen” mellan presidiet och de fackliga företrädarna blev uppenbar och presidiet inte längre orkade stå emot utan vek sig för det fackliga trycket. Så här långt hade jag officiellt haft fullt stöd från politiken men på 1,5 tim förändrades bilden och det som pågått i det fördolda under en längre tid, utan min vetskap, blev uppenbart. Presidiet hade nu ett större förtroende för två av fackens sex representanter, än för sin egen högra hand, den hand som man både anställt, matat, stöttat och givit sitt förtroende.”
Och avskedet blir oundvikligt…
Formuleringarna i brevet andas en mycket djup bitterhet, en bitterhet som jag kan förstå. Per Anderson känner sig helt enkelt sviken av presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S). Ja, kanske ”förrådd” vore ett lämpligare ord för att beskriva Per Andersons känslor. Han får bära hundhuvudet, han offras, för att han genomdrev åtgärder som politikerna helhjärtat stod bakom.
Det vore mycket klädsamt om Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) tog bladet från sina munnar och förklarade sitt handlande och beteende offentligt. De kan ju passa på att göra detta samtidigt som de förklarar alla mystiska turer kring pensionsavtal etc… Per Anderson avslutar nämligen sitt brev med några ord om sina anställningsvillkor:
”Vad gäller min lön och mitt pensionsavtal så har det lämnats full redovisning, både då anställningsavtalet tecknades och under resans gång då avundsjukans heta känslor tryckt på i flera sammanhang, både i direktionen och vid ägarmöten. Ingen av ansvariga politiker kan komma undan detta faktum, även om det finns vissa som i media verkar vilja påskina något annat.”
Jag förvånas över att den fd förbundschefen påstår att det har lämnats full redovisning. Det är nämligen inte sant. I mötesanteckningarna från ett ägarsamrådsmötet den 17 mars 2014, under punkt 8 står det:
”Gunnar Lidell ställer en fråga om extra pensionslösningar finns för förbundschefen, vilket dementerades. Ägarrådet konstaterade att frågan därmed är utagerad.”
Vissa källor säger emellertid att det kanske var så att Per Anderson lämnade sammanträdet när detta togs upp… Det skulle i så fall kunna förklara hans formulering i brevet, även om jag har svårt att se att Anderson inte har märkt av t ex Bo Carlssons förnekanden av denna del av anställningsavtalet.
Vi märker förresten återigen bitterheten i formuleringarna, och även denna gång kan jag förstå den:
”…även om det finns vissa som i media verkar vilja påskina något annat.”
Och de som, mig veterligen, har uttalat sig i media är just Bo Carlsson och Monica Hanson…
Det är nog inte bara klädsamt, det är nog nödvändigt att paret Carlsson och Hanson träder fram och förklarar vad de har haft för sig i NÄRF. Skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud kan nog kräva det…
Jag säger som Lars-Göran Ljunggren (S), Bo Carlssons ersättare i NÄRF, en gång i tiden sa, i en radiointervju, om orsakerna till fördyringen av arenan:
”Allt ska upp på bordet! Så här får det inte vara!”
Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer