Arkiv
NÄRF och ansvarsfrihet (2/3)
Nästa onsdag, den 22 juni, ska kommunfullmäktige behandla frågan om ansvarsfrihet för NÄRF:s (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund) direktion, dvs de politiker från Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Lilla Edet som bestämmer över förbundet.
Minialliansen i Vänersborg, dvs moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna, yrkar på att presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S, Trollhättan), inte ska beviljas ansvarsfrihet.
Det tycker inte jag heller att de ska få. De har misskött ledningen och styrningen av förbundet.
I min förra blogg skrev jag om hur NÄRF har struntat i den kritik som de har fått av revisorerna (se ”NÄRF och ansvarsfrihet (1/3)”). Det gäller kritiken från både de förtroendevalda, politiska revisorerna och de professionella i PWC. NÄRF vägrar att rätta sig efter revisorerna. Och därför styrs och leds inte heller NÄRF på det sätt som det borde.
I denna blogg tänker jag ta upp den ekonomiska sidan, och även här har Bo Carlsson och Monica Hanson misskött sina ledande och styrande roller som ordförande respektive vice ordförande i förbundet.
NÄRF gick med ett underskott på 4,793 miljoner kronor år 2015.
En stor del av underskottet härrör från en post som kallas ”Jämförelsestörande post”. Posten står för de pengar som har betalats ut till den förre förbundschefen. Han fick ju som bekant två ”fallskärmsår” efter avskedet, 
dvs full lön och full pension i ytterligare två år efter avslutad anställning.
Den utlösta fallskärmen för förbundschefen kostade NÄRF 3.618.000 kr… Resten av underskottet, 1.175.000 kr, kommer från själva verksamheten.
Den ”gamle” förbundschefen, som nu har avskedats, ska alltså få behålla och åtnjuta sin väl tilltagna lön på 70.750 kr i månaden och dessutom samma pensionsförmåner i ytterligare två år. Det enligt det anställningsavtal som Bo Carlsson undertecknade för några år sedan.
Det är dock ett litet problem med ”matematiken” som inte förklaras i handlingarna. Och med handlingar tänker jag denna gång på den årsrapport om NÄRF, som NÄRF självt har författat – och som också har godkänts av NÄRF:s direktion. (Årsrapporten ingår i det underlag som skickas ut till alla fullmäktigeledamöter.)
Förbundschefens lön, 70.750 kr i månaden, i 2 år, blir en summa av 1.698.000 kr. Pensionsinbetalningarna uppgår under 2 år till en summa av 1.404.240 kr. Den tidigare förbundschefen ska alltså få totalt 3.102.240 kr.
Men i resultaträkningen, och verksamhetsberättelsen, uppgår summan till 3.618.000 kr, dvs ytterligare 515.760 kr. Vad beror denna skillnad på? Vart tar de 515.760 kronorna vägen? Eller är det så att fallskärmen av någon anledning är ännu högre…?
Det är naturligtvis svårt för en politiker, som dessutom är ”utomstående” (som jag), att tränga in ordentligt i de siffror som redovisas i NÄRF:s årsredovisning. Men när det på sidan 7 står följande, så blir man lite lätt tveksam typ:
”Underskottet avseende intäktssidan är hänförlig till den sk ”SAAB intäkten”, vilken förbundet haft kvar i budgetredovisningen även efter att avtalet med SAAB Automobile upphörde.”
En post som hänförde sig till SAAB har alltså hängt med NÄRF i nästan 10 år efter att SAAB har lagts ner. Nästan 10 år!
Hur kan man lita på att alla de andra posterna och siffrorna i årsredovisningen är korrekta?
Den här felaktiga SAAB-posten pekade revisorerna på i sin granskning av delårsrapporten. Då skrev också revisorerna att de hade påpekat denna felaktiga post under tidigare år… Utan att det hade blivit ändrat naturligtvis… För – vem på NÄRF bryr sig om revisorer?
Det är följaktligen ett ytterligare tecken på att ledningen i NÄRF går sin egen väg och struntar i revisorernas kritik.
Även om det inte står så i årsredovisningen, så torde resten av budgetunderskottet i praktiken bero på att ett nytt femte skiftlag infördes 2015. Det var en idé från den förre förbundschefen, och det tyckte tydligen också NÄRF:s presidium var en bra tanke. Även om många ”på golvet” undrade vad ett nytt skiftlag skulle tillföra…
I samband med att det femte skiftlaget infördes skedde 9 nyanställningar. Du läste rätt, 9 nyanställningar. Men det tycks, skulle man kunna säga, som om dessa nyanställningar har ”gömts undan”. Det budgeterades nämligen för dessa tjänster från början. Men varifrån dessa budgeterade pengar togs, vilka andra poster som genom neddragningar möjliggjorde denna budgetering, framgår inte av årsrapporten.
Så hur dessa pengar har flyttats inom NÄRF vet jag inte – men 9 nyanställningar kan inte ens NÄRF finansiera inom sin tilldelade ekonomiska ram. Det har både den förre förbundschefen och den nuvarande ekonomichefen varit tydliga med. Men i årsrapporten från NÄRF framgår ingenting av detta.
Och jag kan inte låta bli att undra, varför det är så tyst? Varför nämns inget i årsredovisningen kring den ekonomiska betydelsen, och konsekvensen, av införandet av ett femte skiftlag? Och varför finns det ingen redogörelse eller analys om det var en bra förändring – var det femte skiftlaget värt pengarna? Vad har blivit bättre?
Ett annat fel som en utomstående läsare kan konstatera är att det på sidan 35 i NÄRF:s årsrapport står att budgeten för långfristiga skulder är 10 miljoner kronor. Några sidor senare, i not 12 på sidan 37, står det att de långfristiga skulderna uppgår till 2,9 milj kr… Vilket är rätt? (Dessutom står det SE-banken, men NÄRF lär enligt uppgift ha Nordea…)
Jag säger som Vänsterpartiet i sin reservation i kommunstyrelsen:
”Jag läser underlaget och känner mig obekväm.”
Hur ska man kunna lita på det som står i resten av årsredovisningen, när sådana här uppenbara fel finns med?
När det gäller underskottet så sa revisorerna redan i sitt yttrande över delårsrapporten:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
De åtgärder som har vidtagits har inte varit tillräckligt kraftfulla och de har satts in alldeles för sent. Det framgår av protokollen från direktionens möten. Det verkar inte som att direktionen egentligen har tagit det prognosticerade underskottet på allvar.
Men det kan bero på, som den förre förbundschefen sa till TTELA:
”Vi har jobbat utifrån en underfinansiering med politikernas godkännande.”
Och så är det nog. Och då kommer ju saken i ett annat läge. Eller rättare sagt, det understryker ytterligare vikten av att inte bevilja presidiet ansvarsfrihet.
Presidiet hade liksom resten av direktionen hela tiden vetskap om det prognosticerade underskottet. Utom Bo Carlsson då. I TTELA sa nämligen Bo Carlsson i början på året att han inte hade varit medveten om den ekonomiska situationen:
”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar.”
Fast det var inte sant. Och det vet var och en i direktionen och det vet var och en som har läst protokollen från direktionens sammanträden – att det visste Bo Carlsson…
Återigen tycks presidiet alltså ha struntat i revisorernas anmärkningar. Och i den tilldelade budgetramen…
Det här är inget politiskt spel, det här är allvar. Inte ska Bo Carlsson och Monica Hanson beviljas ansvarsfrihet…?
.
Anm. Bloggar om ansvarsfriheten och NÄRF:
- ”NÄRF och ansvarsfrihet (1/3)”, 12 juni.
NÄRF och ansvarsfrihet (1/3)
I onsdags var frågan om ansvarsfrihet för Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) uppe till behandling i kommunstyrelsen. Minialliansens partier, dvs moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna, yrkade på att presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S, Trollhättan), inte skulle beviljas ansvarsfrihet. De övriga politikerna i direktionen skulle dock få ansvarsfrihet.
Motiveringen till yrkandet var:
”Vi konstaterar att NÄRF för verksamhetsåret 2015 redovisar ett förhållandevis stort negativt resultat. I verksamhetsberättelsen saknas beskrivningar av de händelser som lett till eskalerande kostnader. De under 2015 uppenbart ökande problemen med ekonomi och ledning verkar heller inte ha uppmärksammats förrän under hösten 2015. Med detta som grund riktar vi kritik mot ledning och styrning av NÄRF under 2015.
Vi noterar dessutom att revisorerna framför kritik mot direktionen, baserat på att NÄRF ännu ej antagit ett handlingsprogram 2015-2018 i enlighet med lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.”
Det är en ”tung” och mycket allvarlig markering att yrka på att någon inte ska beviljas ansvarsfrihet. Det kanske är det ”värsta” en politiker kan råka ut för faktiskt.
Nu beslutade emellertid inte kommunstyrelsen enligt minialliansens förslag. En majoritet föreslog istället kommunfullmäktige att bevilja Bo Carlsson och Monica Hanson och hela direktionen ansvarsfrihet. Det är nämligen fullmäktige som avgör frågan den 22 juni.
Vänsterpartiet röstade med majoriteten. Vänsterpartiet lämnade emellertid en reservation som inleddes med orden:
”Jag läser underlaget och känner mig obekväm.”
Reservationen avslutas med:
”Anmärkningar, funderingar och kritik gentemot det ”som händer med NÄRF” har det funnits mycket av under det gångna året. NÄRF har varit ett samtalsämne. … I årsrapporten förbryllas jag över formuleringar i avsnittet om arbetet med arbetsmiljön. Det som kommer till uttryck där tycks föga stämma överens med hur verkligheten har beskrivits utanför sammanträdesrummet. I den föreliggande årsrapporten vet jag inte var jag och hur jag ska ställa mina frågor för att komma bort från tanken att rapporten döljer faktiska fel i ledning och styrning av förbundets ekonomi. Som förtroendevald känns det inte bra att behöva biträda detta beslutsförslag fast jag tror att något inte står rätt till.”
I kommunfullmäktige tänker jag argumentera för minialliansens yrkande att inte bevilja presidiet ansvarsfrihet. I det följande tänker jag motivera varför.
Revisorerna har granskat NÄRF:s verksamhet år 2015 vid ett par tillfällen och stundtals har en mycket allvarlig kritik förts fram. En del av den här kritiken har emellertid ”försvunnit” i den revisionsberättelse, ”Revisionsberättelse för år 2015”, som revisorerna har utarbetat och som kommunstyrelsen hade som underlag i onsdags. Det är också denna berättelse som fullmäktiges ledamöter kommer att få på sina bord.
Denna revisionsberättelse är förvånansvärt kort, endast 14 rader. Revisorerna skriver:
”Årsredovisningen är i allt väsentligt rättvisande. Den är upprättad enligt kommunal redovisningslag, god redovisningssed.”
De 14 raderna avslutas med:
”Vi tillstyrker att årsredovisningen godkänns. Vi har inte funnit skäl för anmärkning. Vi tillstyrker att förbundsdirektionen beviljas ansvarsfrihet.”
Med andra ord, det är som vanligt:
“The same procedure as every year.”
Alla ska beviljas ansvarsfrihet…
Det finns trots slutsatserna några kritiska anmärkningar i revisorernas korta utlåtande, och det är också dessa minialliansen hänvisar till i sitt yrkande:
”Vi anser dock att uppföljning och utvärdering av beslutade mål och övriga analyser i årsredovisningen bör förbättras till kommande år.”
Revisorerna skriver också:
”Vi riktar kritik mot förbundsdirektionen som ännu inte har beslutat om ett handlingsprogram 2015-2018 i enlighet med kraven i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.”
Om ledamöterna i fullmäktigeförsamlingarna i NÄRF:s ägarkommuner, dvs Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud, läser endast denna text, dessa 14 rader, så ser det kanske ut som om NÄRF:s direktion (bestående av sex ordinarie ledamöter och lika många ersättare – se NÄRF:s hemsida) i allmänhet och presidiet i synnerhet (ordförande Bo Carlsson (C) från Vänersborg och vice ordförande Monica Hanson (S) från Trollhättan) trots de två anmärkningarna i stort sett har gjort ett bra jobb.
Det tyckte inte minialliansen på kommunstyrelsen, och det tycker inte jag.
För att få veta mer om bakgrunden till de förtroendevalda revisorernas rapport så måste man också läsa rapporten från de professionella revisorerna på PWC, ”Granskning av årsredovisning 2015”. Det är framför allt utifrån denna som de politiska revisorerna har dragit sina slutsatser. (PWC anlitas av revisorerna och gör så att säga en professionell granskning och analys, dvs en revision, som sedan revisorerna har som grund när de själva formulerar sina yttranden.) Det är ganska anmärkningsvärt att PWC:s rapport inte fanns med i underlaget till kommunstyrelsen i onsdags.
PWC skriver angående målen, som de förtroendevalda revisorerna riktade viss kritik mot (se ovan):
”Men vår sammanfattande bedömning är att förvaltningsberättelsens uppföljning och utvärdering av målen och övriga analyser inte är tillräckliga och måste förbättras till kommande år. Rapporteringen (är) inte förenlig med direktionens beslutade verksamhetsmål.”
Det är en betydligt starkare kritik än den som återfinns revisionsberättelsen.
Senare i PWC:s rapport så står det något som fångar mitt intresse:
”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2015.”
Då blir man, i varje fall jag, nyfiken på vad det var för brister och synpunkter som framfördes föregående år. Och döm av min förvåning när jag såg att det i förra årets rapport stod:
”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2014.”
Visst är det märkligt, dels att PWC är tvunget att upprepa kritiken, dels att NÄRF inte gör något åt den. Sedan måste jag säga att det är förvånande, minst sagt, att PWC tvingar den nyfikne att på egen hand leta sig bakåt i arkiven…
Jag gjorde det, jag gick ett par år tillbaka i tiden. Det var viktigt att hitta PWC:s konkreta kritik. Och det gjorde jag. Det fanns en hel del allvarlig kritik…
Men, den tänker jag dock inte upprepa igen. (Vill du veta mer, se här!) Det väsentligaste i det här sammanhanget är att NÄRF under flera år helt enkelt har struntat i PWC:s kritik… Den kritik som revisorerna riktade till NÄRF redan i rapporten för 2013 har alltså fortfarande inte åtgärdats… NÄRF struntar i den, och varför inte revisorerna reagerar på detta i föreliggande rapport är för mig en gåta.
Särskilt med tanke på att revisorerna ju faktiskt reagerade i sitt utlåtande över delårsrapporten förra året. Då skrev revisorerna:
”Delårsrapporten innehåller en redovisning av förbundets mål utifrån verksamhetsplanen och handlingsprogrammet. Graden av måluppfyllelsen varierar och 
flera mål följs inte upp. Det saknas både mätning, bedömning och rapportering av flera mål.”
Och drar slutsatsen:
”Med hänsyn till bristande rapportering av måluppfyllelsen anser vi att delårsrapporten inte fullt ut uppfyller syftet att ge direktionen och medlemmarna möjlighet att använda den som ett underlag för styrning, ledning och kontroll av verksamheten.”
Det är en mycket allvarlig kritik. Och slutsatsen ligger nära till hands – ledningen på NÄRF tycks mest skriva mål för att de måste, inte för att de ska betyda något, inte för att de ska följas…
Och än mindre för att de ska användas i styrningen och ledningen av förbundet…
Revisorerna kritiserade också att NÄRF inte har beslutat om ett handlingsprogram (se ovan).
Det är alltså, som revisorerna skriver, och minialliansen, lag på att ett handlingsprogram ska finnas… (Se Lag (2003:778) om skydd mot olyckor.):
”En kommun skall ha ett handlingsprogram för förebyggande verksamhet. … I ett kommunalförbund skall handlingsprogrammet antas av den beslutande församlingen.”
Och så finns det inget handlingsprogram på NÄRF…
Och ändå tillstyrker revisorerna att förbundsdirektionen och dess ledning ska beviljas ansvarsfrihet… När direktionen inte följer lagen…
Vid ett tillfälle förra året (9 juni) behandlades handlingsprogrammet i direktionen. Då stod det i protokollet att frågan skulle diskuteras i ett ägarsamråd. Och det kanske man gjorde. Men det togs aldrig upp igen i NÄRF:s direktion…
Återigen, NÄRF bryr sig inte om revisorernas påpekanden och kritik.
Det finns en tredje punkt som de professionella revisorerna i PWC tar upp i sin granskning, men som de politiska, förtroendevalda revisorerna av någon underlig anledning blundar för i sin revisionsberättelse.
Det gäller den interna kontrollen.
I ”Granskning av årsredovisning 2015” skriver PWC:
”Vi hänvisar till de synpunkter som revisorerna framförde i särskild rapport daterad 2015-05-13 avseende intern kontroll 2014.”
I rapporten från året innan, för 2014, skrev PWC:
”Förbundet har ännu inte genomfört och rapporterat en sammanfattande uppföljning av intern kontroll enligt kontrollplan för 2014.”
Det här med brister i den interna kontrollen är alltså återigen något som PWC har anmärkt på tidigare. Och återigen en hänvisning till ett annat år och ett annat dokument…
I rapporten från den 13 maj 2015 så räknade PWC upp en hel rad förslag till ”förbättringar” (se här).
Men eftersom PWC hänvisar till denna särskilda rapport från maj 2015 i sin granskningsrapport av årsredovisningen i april 2016 så måste det självklart betyda att NÄRF inte har följt förslagen till förbättringar… Alltså, återigen ser sig PWC nödgat att upprepa sin kritik.
Det är för övrigt intressant att se hur kritiken angående den interna kontrollen togs upp i direktionen av ordförande Carlsson och Hanson. Det visar i mångt och mycket inställningen både till revisorer och till sina roller som ansvariga för ledningen och styrningen av förbundet.
Den 24 augusti skrev Bo Carlsson i ett yttrande (som behandlades på ett möte med direktionen) att den interna kontrollen skulle:
”ses över och förändras i skälig omfattning.”
Man kan väl för övrigt undra över varför Carlsson skriver ”skälig omfattning”.
Sedan tas frågan om internkontrollen inte upp förrän 3,5 månader senare, den 11 december. Och nu finns det egentligen inget att ta upp…
Ur protokollet från direktionens möte:
”Kontrollen har inte påvisat några större brister eller avvikelser.”
Hokus, pokus! Presidiet i NÄRF hade trollat bort kritiken från PWC!
Och ändå, trots detta, tar PWC återigen upp internkontrollen i sin granskning av årsredovisningen för 2015, granskningen som ligger till grund för de politiska revisorerna… Som dock väljer att bortse från den…
Den kritik och de förslag till förbättringar som revisorerna har framfört tar i bästa fall lång tid för NÄRF och direktionen att rätta sig efter. I normalfallet tycks det emellertid som att det överhuvudtaget inte sker. Det gäller både den kritik och de anmärkningar som de förtroendevalda, politiska revisorerna för fram, men också, och framför allt, kritiken från de professionella revisorerna i PWC.
Om man ska göra en kort sammanfattning av hur NÄRF:s båda ordförande behandlar kritiken från revisorerna, så kan man inte komma till någon annan slutsats än att Carlsson och Hanson högaktningsfullt struntar i vad revisorerna säger.
Och det som förvånar ännu mer, det är att detta i stort sett sker opåtalat från revisorerna och PWC.
Det tycks mig ganska solklart att varken Bo Carlsson (C) eller Monica Hanson (S) bör beviljas ansvarsfrihet. Men om nu dessa motiveringar inte skulle räcka, så återkommer jag snart med fler argument i en kommande blogg, eller två…
KS: Budgetförslagen för 2017
Det hände en hel del i Vänersborgs politiska liv under de få dagar som jag lämnade hemkommunen för ett besök i Malmö. De politiska diskussionerna kulminerade på gårdagens sammanträde med kommunstyrelsen.
Innan sammanträdet hade telefoner och epost gått varma, möten inom partier, mellan partier inom blocken och mellan partierna från olika block hade avlöst varandra.
Vänsterpartiet hade samtal med båda de stora blocken. Vilket nog aldrig har hänt förut! Och ett tag trodde jag faktiskt att det styrande blocket med socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet var seriösa i sin vilja till någon slags uppgörelse. Så var det inte. I efterhand så har jag snarast fått intrycket att det mest var ett spel för galleriet. För vad fanns det för chanser till en uppgörelse när de styrande inte ville ge efter på sitt budgetförslag? De ville i stort sett att Vänsterpartiet skulle köpa deras förslag rakt av. Min teori är därför att syftet med kontakten var att ”ledarna” nu kan säga till sina medlemmar att de försökte, men att det inte blev något därför att Vänsterpartiet vägrade kompromissa… Typ.
I kommunstyrelsen lades fyra olika budgetförslag. De styrande socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet lade ett, vilket också blir huvudförslag i kommunfullmäktige den 22 juni. Naturligtvis lade oppositionsblocket bestående av moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna sitt alternativ. Vänsterpartiet lämnade sin vana trogen ett budgetförslag och denna gång visade också sverigedemokraterna sina kort med ett eget förslag.
Tre tydliga skiljelinjerna går mellan partierna, eller kanske 2,5…
Det visade sig att de styrande partierna (S+C+MP) accepterade det beslut som fullmäktige tog i april mot deras vilja och röster och låter socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden behålla de pengar 2017 som en samlad opposition röstade igenom för 2016. För övrigt präglas förslaget av återhållsamhet. De styrande partierna vill att kommunens resultat ska vara så stort som möjligt. Detta för att samla pengar i ladorna för framtida investeringar, så att kommunen i större utsträckning kan betala investeringar direkt och därmed minska behovet av att låna.
Jag kan väl i och för sig förstå hur Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) resonerar, men de betraktar kommunens ekonomi precis som en hushållsbudget. Man måste spara för att kunna köpa någonting. Men kommunens budget, liksom statens, fungerar inte som en hushållsbudget. I kommunen kan prioriteringar ske mellan investeringsobjekt på ett helt annat sätt, inkomstförstärkningar såsom skatter kan diskuteras och beslutas, kommunen kan öka låneskulden och dessutom är en kommun av en helt annan betydelse för hela samhällets ekonomi än ett enskilt hushåll.
Men framför allt, kommunen har ett ansvar för sina kommuninvånares väl och ve. De ”svagare” grupperna i kommunen är ofta väldigt eller helt beroende av den offentliga välfärden. Kommunen har ansvar för t ex äldre- och socialvård, förskola och skola. Dessa grupper har ökat dramatiskt i Vänersborg de senaste åren, både i antal och behov. Vi politiker kan inte stillatigande se på eller låtsas som att dessa människor inte finns. Pensionärer och sjuka, som har arbetat större delen av sina liv, ska inte behöva hålla tillbaka på grund av framtida investeringar. Inte heller ska 
barn och elever behöva ge avkall på sin omsorg och sin utbildning, som är nödvändig för deras framtid, för framtida investeringar.
Att kräva återhållsamhet av pensionärer och sjuka, barn och ungdomar, är inte den ”välfärdspolitik” som Vänsterpartiet vill ha, och definitivt inget som socialdemokrater har argumenterat för genom historien. Eller på riksplanet just nu.
Det är lite överraskande att de borgerliga partierna (utom centerpartiet) har anammat synen på hur viktigt det är att kommunen bedriver en ordentlig välfärdspolitik. Moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna i Vänersborg är i sitt budgetförslag mycket generösa mot socialnämnden, barn- och utbildningsnämnden och kultur- och fritidsnämnden. Precis som Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har alltid stått för denna inriktning av kommunala satsningar. Det har inte minialliansens partier gjort… Man skulle lätt kunna säga att de borgerliga partierna nu har gjort Vänsterpartiets syn till sin. Minialliansens partier i Vänersborg tycks också ha en helt annan syn än deras moderpartier på riksplanet.
Det är den ”upp-och-nervända världen” i Vänersborg.
Sverigedemokraterna röstade i april som bekant för en budget som satsade på verksamheterna när budgetbeslutet för 2016 fick tas om. Av denna inställning syns nu ingenting.
Sverigedemokraternas budgetförslag är mycket lik de styrande partiernas, det är återhållsamhet som gäller. Det finns dock ett stort undantag. Sverigedemokraterna vill sänka skatten med 65 öre (per hundralapp). Det innebär att de pengar som de styrande partierna vill samla på hög inför framtida investeringar, de vill sverigedemokraterna använda till sänkt skatt. Sverigedemokraterna satsar således varken på verksamheterna eller på framtida investeringar…
Eller som Tove af Geijerstam (L), enligt uppgift, sa på kommunstyrelsen:
”Sverigedemokraterna tar statens bidrag för en fungerande mottagning av nyanlända och finansierar med dessa medel sin skattesänkning.”
Sverigedemokraterna vill inte att socialnämnden ska varken få mer pengar eller spara. Det effektiviseringsbeting (=besparing) som de styrande vill lägga på socialnämnden, drygt 4 milj kr, vill sverigedemokraterna använda till fler ”händer i äldrevården”. En logisk kullerbytta. Pengar som ska sparas i framtiden finns ju liksom inte nu. Det är som att äta upp smörgåsen och ändå ha den kvar.
Men antagligen vill sverigedemokraterna att socialnämnden ska spara på vissa grupper, dock nämner de inte vilka. Sverigedemokraterna skriver också angående socialnämnden:
”Om inte de statliga bidragen höjs så kommer det sociala välfärdssystemet att krackelera.”
Då tycks det mig som att sänka skatten och inte ge socialnämnden de pengar den behöver är tämligen oansvarigt, till och med för att komma från sverigedemokraterna…
Sverigedemokraterna vill inte heller att kultur- och fritidsnämnden ska få några pengar till ungdomar och annat, utan endast en miljon extra – och dessa pengar ska användas till svenska hembygds- och kulturföreningar. Vilka föreningar som är svenska definierar inte sverigedemokraterna.
Vi får se hur sverigedemokraterna tänker rösta när deras förslag på skattesänkning faller tidigt i omröstningarna.
Onsdagen den 22 juni kommer Vänersborgs kommunfullmäktige alltså att fatta beslut om budgeten för år 2017. Som det ser ut nu så är det sverigedemokraterna som kommer att avgöra. Vänsterpartiets och minialliansens budgetar ligger mycket nära varandra och bortsett från skattefrågan så är SD:s och de styrande partiernas budgetar väldigt lika. Jag tror mig också veta att välfärdspartiet, som inte har lagt något eget förslag, kommer att stödja en satsning på verksamheterna, som minialliansen och Vänsterpartiet vill.
Det är hur som helst utomordentligt intressant, och provocerande, att socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet lägger fram ett budgetförslag, som de vet redan innan, bara går igenom om de får stöd av sverigedemokraterna.
Det är tämligen ynkligt av ett gammalt arbetarparti som socialdemokraterna. Och jag undrar vad socialdemokrater i andra kommuner, eller varför inte på riksplanet, tycker om detta…
För att inte prata om de vanliga medlemmarna i Vänersborg…
PS. Du kan läsa mer om budgetförslagen på Vänsterpartiets hemsida – ”Fyra budgetförslag, ett femte kanske på gång…”
En händelserik helg
Idag är det den 6 juni – Sveriges nationaldag. Det betyder att den svenska fanan vajar i Nordstan, allt enligt traditionen hos en svensk internationalist…
Och med internationalist menar jag naturligtvis inte att jag firar Ramadan, som av en slump börjar idag. Lika lite som jag firade pingst häromsistens. En del så kallade ”sverigevänner”, vad nu det är, har förfasat sig över denna slump, att Ramadan börjar just idag. En del av dem tror tydligen att det är en muslimsk kupp. Men de kan vara lugna. Det är inte det. Och de behöver inte fira den muslimska fastemånaden, precis som de säkerligen inte firade pingst. Som jag. Och nästa år sammanfaller inte heller nationaldagen och Ramadan…
Under hela långhelgen har Vänersborg haft lite av en internationell karaktär. Det har varit Aqua Blå, något som för övrigt inte kan ha undgått en enda vänersborgare. Det betyder karnevalsstämning långt in på småtimmarna. Med ett myller av människor på stan – på Sanden, på Hamngatan och i Plantaget. Barn, ungdomar, medelålders och pensionärer, nysvenskar och gammelsvenskar, muslimer, ateister, kristna och till och med en och annan trollhättebo, i en salig blandning. Helt underbart att se.
Och arrangörerna hade, nästan som vanligt, en otrolig tur med vädret, trots att lördagen var ordentligt blåsig, och kall, när nordanvindar från den kalla sjön (14 grader vid premiärdoppet i helgen) svepte in över Vänersborg. Å andra sidan, fredagen var internationellt tropisk, precis som måndagen.
I år fanns det bara tre politiska partier som gjorde sig besväret att resa tälten på Aqua Blå och försöka sprida 
sitt budskap. Det var socialdemokraterna, moderaterna och centerpartiet. Jag tror att de andra partierna har insett att vänersborgarna inte tänker särskilt mycket på politik dessa dagar. Vilket i och för sig är synd. Det händer mycket nu. Och politik kan man prata jämt. Särskilt i Vänersborg…
På onsdag har kommunstyrelsen sammanträde. Bara det!
Kommunstyrelsen ska bereda, typ ”förbereda”, kommunfullmäktiges sammanträde den 22 juni. Kommunstyrelsens ärendelista är diger, liksom det kommande fullmäktiges. Den absolut viktigaste frågan är budgeten för 2017.
Den händer en hel del i kulisserna i denna fråga. Det har nämligen visat sig att fullmäktiges sex ledamöter från Vänsterpartiet är mycket intressanta för de båda blocken. Det pågår nämligen kontakter med både S+C+MP och M+L+KD – och V. Dock inte samtidigt…
Det är spännande. Vilka konstellationer som kommer att bildas avgörs troligtvis imorgon kväll, då flera partier, bland annat Vänsterpartiet, har möten inför kommunstyrelsesammanträdet.
Naturligtvis kan jag inte avslöja hur förhandlingarna avlöper och exakt vad som diskuteras. Fast om någon tvivlar, så kan jag lugna dessa med:
Vänsterpartiet står som vanligt fast vid ståndpunkten att verksamheterna, som skola, vård och omsorg, ska prioriteras före framtida investeringar.
Värderingen av Nuntorp – och det där med handlingar…
I förra veckan avslöjade Bo Carlsson (C) i en intervju med Melleruds Nyheter den sekretessbelagda uppgiften att Nuntorps fastighet hade värderats till 38 miljoner kronor. Vilket var tämligen anmärkningsvärt… Att Carlsson avslöjade det alltså.
Efter Bo Carlssons uttalande tyckte tydligen Västra Götalandsregionen att det inte var någon idé att värderingen var fortsatt sekretessbelagd. Så nu har jag också fått ut värderingen.
Den oberoende värderaren, en konsult från LRF, kom fram till att byggnader och tomtmark på Nuntorp var värda 10 milj kr, jordbruksmarken 22 milj och skogsmarken inklusive jakt 5 milj. Till detta kom en summa på 1 milj för ett mervärde i form av intäkter från vindkraft och också för möjligheter till exploatering av mark för industri och bostäder. Värderaren har också gjort en gardering av det totala värdet med plus/minus 3 milj kr.
Konsulten från LRF skriver:
”Vid användning av denna typ av värderingsmetod där flera delvärden summeras görs en bedömning huruvida den trolige köparen kan tillgodogöra sig samtliga delvärden. Hänsyn till marknadsvärdets förhållande till avkastningsvärde har tagits redan i respektive delvärde. Några immateriella värden för fastigheten bedöms ej föreligga.”
Den totala arealen för fastigheten Nuntorp uppgår till ca 267,7 ha, även om fastighetsregistret säger att det är ca 253 ha. Enligt skogsbruksplan består fastigheten av ca 50 ha produktiv skogsmark, ca 2,5 ha skogsimpediment (främst berg), 193 ha jordbruksmark (varav ca 180 ha åkermark) och 19 ha övrig mark (kraftledning, vägar, tomtmark och övrig mark kring byggnader mm).
LRF-konsulten tycks ha gjort ett gediget arbete. Han har bland annat gått igenom byggnad för byggnad – och det finns ju en del sådana på Nuntorp, t ex undervisningslokaler, kontor, elevhem, maskinhallar, garage, ladugårdar, djurhallar, ridhus, förråd, häststall, hönshus, växthus osv.
Den finns ytterligare en värdering av Nuntorp, en värdering som gäller lösöret, dvs fordon, maskiner och kor etc. Den här värderingen har jag också försökt att ”få ut”. På Västra Götalandsregionen, som har beställt de båda värderingarna, är denna andra värdering dock belagd med sekretess.
Men Regionen har skickat denna värdering till Fastighets AB Vänersborg. Därför begärde jag att få ta del av den via VD Ove Thörnkvist. Jag fick följande svar:
”Den är betraktad som arbetsmtrl i den pågående processen”
Och det skulle jag ju kunna nöja mig med. Om det inte vore för att…
En handling som har ”anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa” betraktas av Tryckfrihetsförordningen (2 kap 6 §) som en inkommen handling. Och en inkommen handling är en allmän handling och en allmän handling är offentlig…
Varför är då detta med offentlighet så viktigt? Jo, för att i Sverige anses det som ett grundläggande fundament för demokratin att medborgarna ska kunna få reda på vad myndigheter sysslar med. Tryckfrihetsförordningen 2 kap:
”1 § Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar.”
Tryckfrihetsförordningen är en av Sverige fyra grundlagar. Grundlagarna står över alla andra lagar. Det betyder att alla andra lagar aldrig får strida mot vad som står i grundlagarna.
Nu är det emellertid så att inte alla inkomna handlingar är offentliga. Fastighets AB behöver inte lämna ut alla handlingar som allmänheten, eller jag, begär ut. Det finns en lag som reglerar detta.
Offentlighets- och sekretesslagen ska användas vid sådana här tillfällen. De bestämmelser som finns i lagen ska följas om en myndighet inte tycker att en handling bör bli offentlig.
I denna lag står det t ex att om en uppgift, som är sekretessbelagd hos en myndighet, skickas till en annan myndighet, som i det här fallet (Västra Götalandsregionen skickar en sekretessbelagd handling till Fastighets AB), så ska den mottagande myndigheten göra en självständig prövning och bedömning om handlingen kan lämnas ut eller inte.
Det står också i lagen, fast i en annan lag (Förvaltningslagen § 20), att ett beslut om sekretess ska motiveras. Myndigheten måste även förklara hur avslagsbeslutet kan överklagas (21 §).
Det kan också vara av ett visst intresse att den som begär ut en allmän handling har rätt att vara anonym (Tryckfrihetsförordningen 2 kap 14 §)…
En inkommen handling, som en sådan här färdig värdering, kan, som jag tolkar lagarna, aldrig vara arbetsmaterial. Däremot kan den alltså, som inkommen handling, beläggas med sekretess. Vilket emellertid inte har skett hos Fastighets AB Vänersborg – med handlingen om värdering av lösöret på Nuntorp.
Trots det lämnas inte handlingen ut.
Ibland får jag som politiker i Vänersborg en sådan där déja-vu-känsla. Det känns som att man har upplevt någonting liknande förut. Och när jag tänker efter, det har jag nog. Det var på ”arena-tiden” – den tid då Vänsterpartiet anmälde kommunen för brister i diarieföring och hantering av handlingar. Det blev fem anmälningar till JO.
JO gav Vänsterpartiet rätt alla gånger…
.
Anm. Tidigare bloggar i ämnet:
- ”Handlingar om Nuntorp – en fortsättning”, 30 maj
- ”Hantering av kommunala handlingar (Nuntorp)”, 29 maj
KFV: Ingen inhibition av Es-Mu-beslutet
Beslutet i Kunskapsförbundet Väst (KFV) att inte starta upp Estetiska programmet musik (Es-Mu) i Vänersborg upprör fortfarande många. Naturligtvis. Det har varit debattartiklar och insändare i TTELA, där både allmänhet, rektorer och lärare har uttalat sig. Och senast idag (onsdag) skrev Håkan Lind en engagerad krönika i Vänersborgaren om beslutet.
Gunnar Lidell (M) överklagade som bekant beslutet i KFV till Förvaltningsrätten i Göteborg. (Det skrev jag om i bloggen ”Nedläggningen av Es-Mu i Vänersborg”.)
Lidell angav två skäl för att rätten borde upphäva beslutet:
- ”Direktionen ska, inför beslut av principiell beskaffenhet eller annat av större vikt i förbundet hänskjuta ärenden till ägarsamråd för beredning enligt upprättad förbundsordning mellan Trollhättans och Vänersborgs Kommun, se § 6 och 12 i bifogad förbundsordning bilaga 2.”
- ”Undertecknad anser också att direktionen genom sitt beslut underlåtit att ta hänsyn till de eventuella konsekvenser det kan få för de anställda hos Kommunalförbundet. Såvitt jag erfar så har en nedläggning av programmet inte varit föremål för vare sig diskussion vid APT eller utförts enligt MBL.”
Det ligger en hel del i Lidells motiveringar. Det tycker i varje fall jag. Fast det här har inte Förvaltningsrätten yttrat sig om ännu. Däremot om en annan begäran i Lidells överklagande.
Gunnar Lidell begärde nämligen också en så kallad inhibition. Det betyder att han ville att Förvaltningsrätten skulle så att säga inställa beslutet tills en dom avkunnades.
Och på denna begäran, om inhibition, har Gunnar Lidell idag fått besked. Och ett tråkigt sådant, i varje fall för de elever som sökt till Vänersborg. Förvaltningsrätten avslog nämligen Lidells begäran.
Rätten motiverade sitt avslagsbeslut på följande sätt:
”Inhibition i ett mål rörande laglighetsprövning enligt kommunallagen bör komma i fråga endast om starka skäl talar för att beslutet är olagligt och verkställighetsförbudet är ägnat att förhindra att ett allmänt eller enskilt intresse lider beaktansvärd skada. Förvaltningsrätten anser att vad som hittills har kommit fram i målet inte utgör skäl att förordna om verkställighetsförbud.”
Förvaltningsrättens avslag om inhibition betyder i praktiken, som jag ser det, att Es-Mu-programmet inte kommer att starta upp i Vänersborg i höst. Och det oavsett hur den slutgiltiga domen kommer att se ut. När domen väl faller, vilket lär ta sin tid, så har beslutet helt säkert redan verkställts och det blir praktiskt omöjligt att riva upp det.
Det är än en gång viktigt att betona (trots rubriken på en tidigare blogg) att det Estetiska programmet musik inte har lagts ner i Vänersborg. Beslutet innebär ”bara” att det inte startas upp i höst – i Vänersborg. Och det alltså beroende på ett alltför litet antal sökande, endast 6 elever. Det är inget som säger att programmet inte kommer att startas upp igen hösten 2017. Även om jag ser svårigheter i rekryteringen av nya elever från Vänersborg på grund av beslutet.
I denna tråkiga stund för Vänersborg, så kan det emellertid vara på sin plats med några ”tröstande ord”. Den 18 mars 2014 fattade Kunskapsförbundet beslutet att:
”antagningen till de i Vänersborg förlagda utbildningarna … estetiska programmet musikinriktning … stoppas hösten 2014.”
Det här att Es-Mu inte startas upp i Vänersborg har alltså hänt en gång tidigare. Men sedan, märk väl, startades programmet upp på nytt. Det finns inget som säger att det inte kommer att hända igen, att det inte kommer att startas hösten 2017.
Det gäller att se till att fler söker till Es-Mu i Vänersborg.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer