Arkiv

Archive for juli, 2025

Bert och Grönvik (1)

31 juli, 2025 2 kommentarer

Ursand ska bli platsen för en TV-inspelning. Det berättade TTELA i måndags på sin hemsida. (Se TTELA “SVT:s King Karavan spelas in på Ursand”.) Den nya realityserien King Karavan ska ha sin bas på Ursand. Serien ska emellertid inte handla om Bert Karlssons bravader utan om epatraktorn och epakulturen i stort. Det kan nog bli spännande, i varje fall för ungdomar…

Bert Karlsson gör avtryck var han än kommer. Realityserien kommer antagligen inte, tror jag, bara att gynna Berts eget Ursand utan även Vänersborgs kommun. Och kommunen behöver onekligen sättas på kartan på ett positivt sätt…

Men allt är inte guld och gröna skogar tycker Bert. Till TTELA säger han:

“Vårt problem är att vi inte får den marken vi vill ha av kommunen. Eller, det är inte kommunen egentligen utan det är länsstyrelsen och deras jävla regelverk med strandskydd och så vidare. Vi hade kunnat gjort världens bästa camping om vi hade fått använda alla ytor som finns.”

Bert tog över ett “råttebo” på Ursand 2011. Det var nedgånget och det gick knappt att besöka toaletterna. Han har gjort om Ursand till en av Sveriges finaste campingplatser. Det kan ingen ta ifrån honom. Och “Ursand City” har dessutom blivit en tätort att räkna med i kommunen. 

Jag anser att Bert Karlssons omvandling av Ursand mestadels har varit positiv. Det har jag gett uttryck för i en mängd blogginlägg genom åren. Det gick faktiskt till och med “så långt” att Bert i november 2017 gjorde reklam för Vänsterpartiet i Vänersborg. (Se “Klappdagar och sensationella politiska nyheter”.) I positiva ordalag beskrev han hur seriösa vänsterpartisterna i kommunen var och att flera av dem verkligen sätter sig in i frågorna…

Vägen till omvandlingen av Ursand har kantats av många motsättningar och konflikter mellan kommunen och Bert. Men ju längre tiden har gått desto större förståelse har Bert fått för sina planer. Oftast anpassar sig kommunen helt enkelt till Berts önskemål. Jag har själv varit med i kommunstyrelsen och röstat för en ändring av detaljplanen därför att Bert hade byggt ett förråd, eller vad det nu var, högre än vad planen medgav. Detaljplanen gjordes om så att byggnaden blev laglig… (Se “Det hände på KS”.)

Så behandlar inte kommunen andra invånare. Det är bara att fråga Magnus Larsson i Sikhall som fortfarande väntar på “sin” detaljplan över Sikhall som byggnadsnämnden beslutade om att upprätta redan 2015…

Men som synes av TTELA-artikeln är Bert Karlsson missnöjd igen. Denna gång dock inte med kommunen, utan med Länsstyrelsen. Och vem har inte synpunkter på Länsstyrelsen…?

Men har Bert Karlsson anledning att vara missnöjd?

Den 5 november förra året (2024) lämnade Ursand Resort & Camping AB in en ansökan om strandskyddsdispens. Dispensen avsåg servicehus och ställplatser på Djupedalen 2:1 och Kleverud 1:5. Det är det område som är känt som Grönvik, småbåtshamnen, några stenkast från campingen.

I ansökan skrev Ursand Resort & Camping:

“Camping kommer, enligt bygglovsansökan, att ske under tiden 15/6 till 15/8. Allmänhetens tillträde till området säkras genom ett område 4-5 meter brett ut med stranden/hamnen hålls öppen och inte används för campingfordon. Här anläggs en 2 m bred grusad promenadväg som förses med god allmänbelysning.

Övriga befintliga vägar genom området, strax norr och väster om den 10 meter breda markremsan för husvagnar och husbilar är forsatt öppna för allmänheten. Efter 15/8 varje år är området helt tillgängligt för allmänheten. Under övrig tid än ovan angiven tidsperiod är hela området öppen för allmänhet.”

Naturligtvis bifogades en karta till ansökan och Berts förslag till ny/uppdaterad detaljplan:

Bert vill göra om och inkludera Grönvik i Ursands camping. Det har för övrigt varit hans vilja i många år. Bert har framfört det vid flera tillfällen, och det har faktiskt stått husbilar i området under många somrar… Vilket har gett upphov till en del irritation hos badare, vandrare, cyklister, hundägare och andra kommuninvånare eftersom Bert inte har haft tillstånd till det.

När Bert Karlsson kom till Ursand 2011 och började arrendera området samt startade utvecklingen av campingen, var Grönvik aldrig aktuellt för att bli camping. Men vem vet, kanske närde Bert redan då sådana tankar, jag vet inte. I arrendeavtalet, ”Avtal om anläggningsarrende på Ursands camping 2011”, som gäller till den 31 december 2026, står det i 9 §:

“Arrendatorn skall ombesörja och bekosta arrendeområdets och de ingående anläggningarnas underhåll, reparationer, drift och skötsel. Åtagandet omfattar hela området även badstrand samt hamnen i Grönvik.”

Det är svårt att tro att Bert inte hade sina planer klara redan när han skrev på ett arrendeavtal med en sådan paragraf…

Bert Karlsson och Ursand Resort & Camping vill alltså uppdatera/ändra detaljplanen. Den gällande detaljplanen är från 2016 och kan laddas ner från kommunens hemsida (se här). I planen finns följande karta över Grönvik:

I förklaringen står det att grått område med bokstaven “V” betyder:

“Småbåtshamn. Mindre byggnader för service får uppföras.”

De små kryssen betyder att byggnad inte får uppföras och att gräsytor ska bevaras. Latrintömning får dock anordnas.

Det är denna uppfattning som kommunens politiker har haft de senaste åren. Det visade sig bland annat när kommunstyrelsen 2022 var positiv till att tillåta servicebyggnad och tömningsmöjligheter för båttoaletter vid Grönvik. (Möjligtvis uppdaterades detaljplanen från 2016 vid just detta tillfälle.) Men camping och ställplatser på Grönvik pläderade ingen för, inte vad jag vet. (Se “Kommunstyrelsen 27/4“.) Det är dock inte omöjligt att någon var positiv till någon slags vildmarkscamping med tält bland träden. Det var en idé som jag faktiskt hörde Bert själv framföra.

Ursand Resort & Camping och Bert gör alltså nu ett nytt försök att få strandskyddsdispens för ställplatser på Grönvik, och därmed en uppdaterad/ny detaljplan.

Tjänstepersonerna på miljö- och byggnadsförvaltningen var negativa till Berts ansökan. Den 18 december 2024 skrev förvaltningen:

“Din ansökan om strandskyddsdispens saknar särskilda skäl för dispens.
Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges.”

I förvaltningens bedömning stod det:

“Enligt 2 kap. 6 § miljöbalken (1998:808) får en dispens inte ges i strid med en detaljplan. Små avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller planbestämmelserna inte motverkas. I detaljplanen anges att användningsområdet är småbåtshamn där latrintömning får anordnas, byggnader ej får uppföras och gräsytor ska bevaras. Föreslagen åtgärd med uppställning husvagnar, husbilar och campingtält bedöms inte utgöra en liten avvikelse som är förenlig med detaljplanens syfte. Därmed kan strandskyddsdispens inte ges.”

I förvaltningens negativa besked till Ursand Resort & Camping och Bert Karlsson informerades också om att:

“Förvaltningen har inte rätt att ge avslag. Därför kommer din ansökan att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.”

Och när politikerna i byggnadsnämnden kom in i bilden tog sig ärendet en annan vändning…

Anm. Fortsättning följer i blogginlägget ”Bert och Grönvik (2)”.

==

Kategorier:Byggnadsnämnden, friluftsliv, Länsstyrelsen, strandskydd, ttela, Ursand

Senaste nytt om Hallevibadet

30 juli, 2025 Lämna en kommentar

I början på maj ställde jag frågan till samhällsbyggnadsförvaltningen om hur det fortskrider med ärendet Hallevibadet. Kommunfullmäktige beslutade ju den 19 februari 2025 att hyra ut badet. Då, i maj, blev svaret att en upphandlad avtalsjurist höll på att ta fram ett förslag på hur texten till ett hyresavtal skulle kunna se ut. (Se “Brottning i Hallevibadet?”.)

Tiden går och de två spekulanterna på att hyra Hallevibadet, Patrick Lejon och Jonas Mossberg, får inte någon information om vad som händer. De behandlas precis som andra spekulanter som vill hyra någon av kommunens fastigheter. (Se “Vad ska hända med Vänersborgs äldsta hus?”.) Kommunen informerar inte, kommunicerar inte. Jag förstår inte det, ingår det inte kommunikation och service i den strategi som ska göra Vänersborgs kommun attraktiv för människor att bo i och flytta till?

Det har snart gått 3 månader sedan den upphandlade avtalsjuristen höll på att formulera avtalstexten. Det har tydligen skett vissa framsteg sedan dess… I måndags fick jag följande besked från samhällsbyggnadsförvaltningen:

“Vi är i framtagandet av avtalsförslaget inne i en sista verifiering/granskning av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna och vår avtalsjurist och expert samt delar av vår personals lagstadgade sommarledigheter påverkar just nu klargörandet av detta dokument. Vår plan är att komma till skede förfrågan – utvärdering snarast efter tid när sommarledigheterna är klara.”

Lejon och Mossberg, och eventuellt andra som är intresserade av att hyra Hallevibadet, får vänta ytterligare ett tag, men kanske inte alltför länge.

Vi får se.

Under tiden kan de som är intresserade av kommunfullmäktiges beslut om Hallevibadet och skiljelinjerna mellan de olika partierna samt politiker och tjänstepersoner passa på att lyssna på en podd om Hallevibadet.

Det är undertecknad bloggare som har prövat Googles (relativt) nya AI-verktyg “NotebookLM”. Appen fungerar så att du laddar upp dokument av olika slag och så genererar appen en podd där två personer diskuterar utifrån de uppladdade dokumenten. Det är ganska fantastiskt. Vad personerna säger beror naturligtvis på vilka dokument som “NotebookLM” har fått tillgång till.

Om du klickar här så kan du lyssna på en diskussion om Hallevibadet (6 min) – “Hallevibadets öde: En utredning”. (Glöm inte att sätta på ljudet.) Om inte annat så kan du inspireras till att skapa egna poddar.

Ooops! Podden går tydligen bara att lyssna på om man har ett Google-konto…  :( 

Kategorier:Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (2/2)

28 juli, 2025 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på blogginlägget “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (1/2)”.

Den 27 juni fick Vargön Alloys ett föreläggande av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen anser att nuvarande lagring saknar tillstånd och att lagringen därför betraktas som otillåten deponering… Slagghögarna måste således bort så fort som möjligt.

Jag tror knappast att Alloys är särskilt bekvämt med detta beslut. Föreläggandet innebär att Alloys ska avveckla minst 74.000 ton slagg redan i år, minst 148.000 ton år 2026 och 1,5 ggr producerad mängd slagg år 2027, dock minst 222.000 ton. I sitt yttrande (i kommunikationen innan föreläggandet beslutades) uppgav företaget att detta inte kunde uppnås förrän 2029. Och då innebar denna målsättning dessutom en hög grad av osäkerhet.

Alloys framförde åsikten (innan föreläggandet) att bortforslingen av slagg måste ske på ett realistiskt och ur kostnadssynpunkt rimligt sätt. Det innebar enligt Vargön Alloys AB att bolaget under en avvecklingsperiod på 10 år inledningsvis skulle ges utrymme till en lageruppbyggnad (=slagghögar) och att man en bit in i perioden (2029 alltså) uppnådde en nettoreduktion på 1,5 ggr. Efter det skulle sedan reduktionstakten öka så att målet uppnåddes 2036. Alloys har också förhoppningar om att slaggen inom en snar framtid ska kunna användas på ett säkert sätt som harmonierar med nationella mål om övergång till cirkulär ekonomi…

Det finns ett annat scenario menade Alloys för att få bort slagghögarna. Det är att all slagg deponeras externt. Det torde, som jag uppfattar det, helt enkelt innebära att man flyttar slagghögarna i Vargön till ett annat ställe (troligtvis Fröskog i Åmåls kommun). Det skulle uppskattningsvis kosta Alloys 285 kr/ton. Det motsvarar en kostnad på 28,5 milj kr per 100.000 ton slagg. Om all slagg som lagrats på U1-U4 ska deponeras på extern anläggning skulle detta medföra en kostnad på uppskattningsvis 336 milj kr. Det vore både dyrt och ogynnsamt menar Alloys.

Länsstyrelsen menar att kraven i föreläggandet är proportionerliga enligt miljöbalkens försiktighetsprincip och rimlighetsavvägning.

Det kan tilläggas att i Länsstyrelsens föreläggande även framgår att slaggen inom fabriksområdet (U4), dvs söder om järnvägen:

“endast fick mellanlagras … under en begränsad tid.”

Det betyder att Länsstyrelsen anser att även denna slagghög är olaglig och alltså ska bort. Det var antagligen en överraskning för Alloys…

En parentes. I samband med denna diskussion uppger Länsstyrelsen att:

“ugnsslaggen utnyttjas i finkrossat skick i vägbyggen och att leveranserna 1982 uppgick till 134.000 ton.”

Leveranserna fortsatte i många, många år… Och då tänker jag – herregud vad finkrossad och giftig slagg det måste finnas i Vänersborgsområdet… Och var det finns har Vänersborgs kommun inte en aning om.

Länsstyrelsen motiverar kraven i beslutet om föreläggande ganska utförligt.

Slagget i högarna är enligt Länsstyrelsens bedömning att betrakta som avfall. Och vidare:

“Länsstyrelsen bedömer att eftersom slaggen förvarats inom områdena under längre tid än 1 år (innan deponering) respektive 3 år (innan återvinning) så är lagringen att bedöma som deponering.”

Det tillstånd som Alloys har ger inte företaget rätt att deponera slagg inom fabriksområdet eller att förvara det under längre tid.

“Länsstyrelsen anser inte att dagens lagring av slagg i området kan tillåtas då det saknas lagstöd för detta.”

Länsstyrelsen kräver därför att mängden slagg reduceras och att bortforslingen kommer igång så snart som möjligt. Länsstyrelsen bedömer att:

“slaggmängden, inte så som Vargön Alloys AB föreslår, kan tillåtas att initialt öka. Att slagg inte bortforslats tidigare innebär att bolaget skjutit kostnaden för omhändertagande framför sig.”

De kostnader som en deponering av slagget (285 kr/ton) skulle innebära för Alloys:

“bedöms inte som orimliga.”

Och visst, Vargön Alloys AB går bra, väldigt bra. Företaget gör stora vinster, ”resultat efter finansnetto” (se AllaBolag):

Förra året gjorde alltså Vargön Alloys AB en vinst på drygt 536 milj kr. Det var en vinstmarginal på 24,5%. Det var ändå ingenting jämfört med 2022 då Alloys gjorde en vinst på nästan 1,7 miljarder kr…

Länsstyrelsen menar att föreläggandet ger Alloys en viss tid på sig att avveckla avfallslagringen, eftersom det rör sig om stora mängder avfall. Men Länsstyrelsen är benhård, slagghögarna kan inte fortsätta växa. Om Alloys vidtar åtgärder och följer Länsstyrelsens krav så kommer allt äldre avfall att vara bortforslat inom 10 år.

Länsstyrelsen ställde också två andra krav i föreläggandet. Det gällde att prioriteringsordningen för bortförande av slagg från de olika upplagen ska upprättas i samråd med Länsstyrelsen och att mängden slagg och omhändertagande/mottagare av det årligen ska redovisas i miljörapporten för anläggningen.

Länsstyrelsen påpekar i slutet av föreläggandet att:

“Åtgärder för kontroll och rening av dag- och dräneringsvatten från området kommer att behandlas separat.”

Jag avslutade blogginlägget ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)” med att Alloys hade tvingats skjuta fram tidpunkten för inlämning av sin tillståndsansökan om slagghögarna på grund av Länsstyrelsens krav. Nu förstår jag varför.

Enligt Vargön Alloys AB pågår ett projekt med en efterbehandlingsmetod för att sänka kromhalten i slaggen. Målsättningen är att slaggen ska bli lämplig som ersättningsmaterial för cement. Jag hoppas att projektet lyckas så att bearbetat avfall kan upphöra att vara avfall och användas, och bli föremål för försäljning…

Men om inte…

Vad händer om inte Vargön Alloys kan följa kraven i föreläggandet? Om Alloys misslyckas med det redan första året? Eller andra året? Eller är det först vid tredje året som Länsstyrelsen vidtar åtgärder? Och om Länsstyrelsen skulle stoppa produktionen på Alloys, vad händer då med slagghögarna?

Vargön Alloys kan överklaga Länsstyrelsens beslut om föreläggandet till Mark- och miljödomstolen. Jag vet inte om Alloys har gjort det.

Anm. Det går att ladda ned Länsstyrelsens föreläggande här.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, Länsstyrelsen, Vargön

Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (1/2)

27 juli, 2025 Lämna en kommentar

I samband med att jag skrev de två blogginläggen “Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys?” ställde jag några frågor till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen är nämligen tillsynsmyndighet för Vargön Alloys, och inte Vänersborgs kommun som många tror. De ansvariga på Länsstyrelsen var dock på semester så jag fick inga svar. Nu har jag fått det.

Länsstyrelsen menar att arbetet med Alloys sker i så att säga tre spår.

Det första spåret är “polisanmälanspåret”. Det handlar om det som redan har hänt, t ex slagghögar utan tillstånd. Detta spår sköts av polisen som utreder om det har skett några miljöbrott. Kanske utreder polisen även användningen av den mobila slaggkrossen, det vet jag inte. Enligt Länsstyrelsen har den mobila krossningen utomhus upphört, även om grannar till Alloys påstår att mobilkrossen fortfarande används… (Jo då, det finns många grannar till Alloys, och krossen hörs tydligt…)

Det andra spåret är “prövningsspåret”. Det pågår, som läsare av denna blogg vet, en tillståndsprocess för att kunna hantera slaggen. Samrådet var en del i detta spår. (Se “Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys?”.) Det kan nämnas att Alloys har meddelat Länsstyrelsen att företaget har planer på att bygga en ny eller möjligtvis använda en färdig deponi för slaggen på annan plats. På ett ställe i Länsstyrelsens material nämns Fröskog som framtida deponi. (Fröskog ligger i Åmåls kommun.)

Det tredje spåret är “tillsynsspåret”. Det spåret handlar om att Alloys ska följa de krav som ställs i lagstiftningen. Och det är detta spår som dessa två blogginlägg ska handla om.

Det finns brister i verksamheten i Vargön och det är många åtgärder som måste till för att Alloys ska kunna följa kraven i Miljöbalken. Alla slagghögar utan tillstånd måste nämligen avvecklas. Och det handlar om samtliga högar utom Mjölkeberget… Även de gamla slagghögarna på själva industriområdet söder om järnvägen ska bort.

Alloys tog fram ett förslag på handlingsplan för avvecklingen och för hur slaggen skulle hanteras på ett korrekt sätt. Det förslaget lämnades in till Länsstyrelsen – som dock inte blev särskilt nöjd. Länsstyrelsen skickade efter granskning istället ett föreläggande till Alloys den 27 juni. Föreläggandet beskrev en långsiktig plan för att avveckla slagghögarna. Långsiktigt därför att det för närvarande inte finns något snabbt sätt att avveckla högarna. Det rör sig om så stora volymer.

Länsstyrelsens föreläggande har den långa titeln “Föreläggande med anledning av förvaring av slagg inom fabriksområdet Vargön 2:3 samt fastigheterna Rånnum 6:41 och Fågelgården 1:1, Vargön Alloys AB, Vänersborgs kommun”.

I föreläggandet har Länsstyrelsen beslutat att Alloys ska åtgärda nedanstående:

“1. Avfall i form av slagg som förvarats på fabriksområdet (Vargön 2:3) samt fastigheterna Rånnum 6:41 och Fågelgården 1:1 längre tid än 1 år för det fall att avfallet ska deponeras samt 3 år om avfallet ska användas för anläggningsändamål ska forslas bort från områdena minst enligt nedanstående omfattning per år:

2025 – 0,5 gång den årliga produktionen av slagg, dock minst 74.000 ton

2026 – motsvarande årlig produktion av slagg, dock minst 148.000 ton

2027 och årligen framåt – motsvarande 1,5 gång årlig produktion, dock minst 222.000 ton, tills dess allt avfall som förvarats längre tid än 1 år, för det fall att avfallet ska deponeras, samt 3 år om avfallet ska användas för anläggningsändamål, är bortforslat.

2. Prioriteringsordningen för bortförande av slagg från de olika upplagen ska upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten.

3. Mängd samt omhändertagande/mottagare av slagg ska årligen redovisas i miljörapporten för anläggningen.”

Föreläggandet avslutas med hänvisningar till olika lagparagrafer i Miljöbalken, och sist men inte minst skriver Länsstyrelsen:

“Beslutet ska gälla omedelbart även om det överklagas.”

Det verkar som om Länsstyrelsen faktiskt menar allvar, på riktigt. Den agerar mot den massiva slaggförvaringen på Vargön Alloys område. Länsstyrelsen anser nämligen att nuvarande lagring saknar tillstånd och att den därför betraktar lagringen som otillåten deponering. 

Länsstyrelsens beslut gäller omedelbart och det kräver att bolaget börjar transportera bort det miljöfarliga slagget. Det innebär att omfattande åtgärder krävs av Vargön Alloys. Så omfattande att min spontana reaktion blir – är detta praktiskt möjligt? Länsstyrelsen menar att det är det… 

Beslutet om föreläggande fattades av Länsstyrelsen efter kommunikation mellan Länsstyrelsen och Vargön Alloys. Länsstyrelsens första förslag hade en ännu större målsättning med bortforslandet av slagg. Det var en målsättning som Alloys dock inte såg att företaget skulle kunna uppfylla. Jag är inte säker på att Alloys tror att de ska kunna uppfylla kraven i föreläggandet heller.

I nedanstående tabell från den 14 oktober 2024 redovisar Vargön Alloys de totala mängderna slagg på bolagets fastigheter.

Kommentar: Ju mindre fraktion på slagget, desto större risk att krom lakas ur.

Tabellen visar alltså all slagg som Länsstyrelsen anser ska forslas bort så fort som det är praktiskt möjligt. Slaggen är ju, som de flesta vet, olämplig att använda på grund av krominnehållet, främst där det finns risk för spridning till yt- eller grundvatten eller där risk finns för damning eller direkt kontakt med materialet.

Lagringsmängden uppgår, som framgår av tabellen, till drygt 1 miljon ton slagg. För år 2025 har Alloys beräknat en produktion av ca 80.000 ton ferrokrom vilket genererar ytterligare ca 148.000 ton slagg. Av ca 3 ton krommalm kan ungefär 1 ton ferrokrom produceras, kvarvarande delar blir slagg, ca 1,8 ton.

Ferrokromslagget innehåller, som alla vet vid det här laget, krom. Kromet kan vara farligt för både människors hälsa och miljön. Och eftersom en del av kromet består av sexvärdigt krom så är det definitivt farligt. Sexvärdigt krom är cancerframkallande… Slagghögarna måste därför bort så snabbt som möjligt. Det är, som sagt, Länsstyrelsens avsikt med föreläggandet.

Totalhalten av krom i slaggen, skriver Länsstyrelsen, var enligt uppgift från 2021:

“3.100 mg/kg TS (=milligram per kilogram torrsubstans; min anm), 2013 var den 8.900 mg/kg TS och 2002 27.000 mg/kg TS.”

Mängden krom i slaggen har med andra ord minskat betydligt genom åren.

Men…

Enligt Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark är:

“gränsen för bedömning känslig markanvändning för krom totalt 80 mg/kg TS och riktvärdet för mindre känslig markanvändning 150 mg/kg TS.”

Slaggen från Alloys ligger onekligen en bra bit över riktvärdena. Snällt sagt. Länsstyrelsen konstaterar att totalhalten krom är hög i allt material i slagghögarna… (I blogginlägget “Tankar och farhågor: Slaget om slagget” finns en tabell över hur höga halter av sexvärt krom man har hittat i ytvattnet vid mätningar 2019 på Holmängen och i Öxnered. I dessa områden har slagg använts som anläggningsmaterial i sen tid. Det är ingen munter läsning.)

Eftersom ferrokromslagget innehåller så höga kromhalter måste slagghögarna därför bort så snabbt som möjligt. Dessutom saknar ju nuvarande lagring tillstånd och är att betrakta som otillåten deponering…

Fortsättning följer i blogginlägget ”Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen (2/2)”.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, Länsstyrelsen, Vargön

Nyhet: Revisorn avgår!

25 juli, 2025 Lämna en kommentar

TTELA skriver idag om ordförande för Sverigedemokraterna i Trollhättan. (Se “SD-ordförande delade film på brittiska högerextremister”.) Hon har delat material på Facebook från ett engelskt parti som många kallar fascistiskt.

“På min Facebook-sida är jag privat, helt privat.”

Säger hon till TTELA.

Terje Skaarnes, distriktsordförande i Sverigedemokraterna, skriver i en kommentar till TTELA om händelsen:

”TTELA har en tradition av att vinkla och kraftigt överdriva händelser kopplade till Sverigedemokraterna…”

TTELA avslöjade i augusti 2022 (se TTELA “SD-politiker gjorde olämpliga närmanden mot patient”) en annan SD-politiker som privat, helt privat på sin arbetsplats bland annat skickat:

“ett kärleksbrev till patienten och berört patienten på ett icke professionellt vis.”

Så skrev en avdelningschef i NU-sjukvården i en avvikelserapport.

I mars 2024 följde TTELA upp händelsen efter att Ivo (Inspektionen för vård och omsorg) hade behandlat ärendet. (Se “Ivo kritiserar SD-politiker – olämpliga närmanden mot patient”.) I Ivos beslut stod det:

”Mentalskötaren Jan Appelqvist bemötte patienten på ett närgånget sätt som är oförenligt med god vård och psykiatrisk tvångsvård.”

Ivo skev också att Jan Palmqvist agerat på ett sätt som var oförenligt med patientsäkerhetslagen.

Efter avslöjandena lämnade Jan Palmqvist alla sina politiska uppdrag både i regionen och Vänersborgs kommun. Men det visade sig bara vara tillfälligt. Han gjorde ganska snart come-back i regionen, självklart med det sverigedemokratiska distriktets och distriktsordförande Terje Skaarnes goda minne. TTELA hade antagligen enligt deras förmenande vinklat och kraftigt överdrivet händelsen och innehållet i Ivos beslut…

Den 11 december 2024 återinträdde Jan Palmqvist (SD) i den vänersborgska politiken. SD hade föreslagit Palmqvist till förtroendevald revisor i Vänersborgs kommun. Kommunfullmäktige beslutade att välja honom… (Se “Gunnar Lidell slutar som revisor!”.)

Det här var ett av de stora skälen till att revisorernas ordförande Gunnar Lidell (M) avgick som revisor. (Se “Lidells begäran om entledigande som revisor”.) I sin “Begäran om entledigande från revisorsuppdrag” skrev Lidell den 25 april 2025:

“SD centralt anser att man har en ”rigorös vandelsprövning” vid tillsättande av politiska uppdrag, ändå nominerade man som man gjorde vid senaste nomineringen till revisionen. Kommunfullmäktiges presidie hade inga dubier angående nomineringen/valet, ej heller kommunfullmäktiges ledamöter, i alla fall inget som framkommer i KF-protokollet. Min uppfattning är att KF därmed har sänkt förtroende och respekt för kommunala revisorer, detta är mitt skäl nr 1.”

Det blev en stor turbulens kring Gunnar Lidells avgång som revisor. Och jag tror inte att efterdyningarna har ebbat ut än…

Idag när jag tittade i kommunens diarium så såg jag att kommunens kanslichef fick ett mail den 25 juni. Det stod kort och gott:

“Jag vill bara meddela att jag avsäger mej uppdraget som lekmannarevisor inom Vänersborgs kommun.”

Mailet var underskrivet av – Jan Palmqvist.

==

Blogginlägg om ”revisorsaffären”:

Jag har i tre blogginlägg skildrat turbulensen kring Gunnar Lidell och revisionen:

Här kan du läsa en kommentar av Gunnar Lidell (25 maj 2025). Det går även att ladda ner Gunnar Lidells begäran om entledigande från revisorsuppdrag här.

Kategorier:revisor, SD, ttela

Skräcklan: Algblomning, gåsskit och glass

24 juli, 2025 1 kommentar

På kommunens hemsida läste vi i måndags om att algblomning observerats i en vik på Skräcklan, nära badstegen vid vattenverket. (Se “Algblomning vid Skräcklan”.)

Jag blev förvånad eftersom jag hade badat vid denna badstege fyra gånger under dagen utan att se någon algblomning. Med tanke på den gröna sörjan, som fotografiet på hemsidan visade, så var det svårt att tro att jag skulle ha missat den. Eller?

I tisdags satte jag mig därför på cykeln och åkte runt på Skräcklan, ingen algblomning i sikte. Var det kanske den relativt kraftiga blåsten som dolde algblomningen? Jag hittade i varje fall ingen grön sörja.

Jag frågade några badande om de hade sett någon algblomning. Ingen hade det. Och tillade att de aldrig hade sett någon på Skräcklan någonsin. Det var min erfarenhet också. Det har så vitt jag vet aldrig varit någon algblomning vid stränderna runt Nordstan under mina snart 40 år i området. Så det blev återigen ett dopp vid stegen vid vattenverket…

Igår var det likadant. En promenad längs sjökanten visade ingen algblomning, men det var återigen blåsigt. Var det någon som hade skickat in ett foto från någon annan sjö? Var det en AI-genererad bild? Eller var det vinden och vågorna som gjorde algblomningen “osynlig”? Man kan hur som helst hoppas att det inte blir någon mer algblomning. En sådan kan utgöra en viss hälsofara, särskilt för barn och husdjur. Precis som fekalier…

På cykelturerna runt Skräcklan, och även under promenaderna i veckan, och med barnbarnen några dagar tidigare, visades nämligen en helt annan hälsofara upp – fekalier från Kanadagässen. Eller som TTELA uttryckte det, “gåsbajs”.

TTELA skrev dock om “gåsbajset” på Sanden. Eller som det heter på korrekt kommunal byråkratvänersborgska – Sanden Norra… Här ska det vara Diggiloo imorgon fredag. (Se TTELA “Inför Diggiloo: Kommunen kämpar mot gåsbajset på Sanden”.) TTELA skrev:

“Redan förra året var gåsbajset ett problem och i år är det ännu mer. Nu tar Vänersborgs kommun tag i problemet inför helgens stora evenemang – Diggiloo.”

Det var och är ett problem på Skräcklan också, men på Sanden verkar kommunen gå all-in för att få bort det förhatliga gåsbajset. Mats Larsson, arbetsledare på Gatuenheten, säger till TTELA:

“Vi började med att sopa ihop det med en liten sopmaskin med en sopvals fram, för att lägga det i strängar. Efter det kommer vi med en sopmaskin vi har på gatorna och använder sugfunktionen för att suga upp det i behållaren.”

Det är viktigt att kommunen tar bort all gåsbajs för artister, funktionärer och betalande musikälskande publik. Men det finns kanske en och annan som tycker att det är minst lika viktigt att få bort gåsbajset runt Skräcklan som på Sanden, särskilt med tanke på badande barn och husdjur.

Nu finns det för all del kommunalt anställda sommarjobbare som bekämpar gåsbajset, men de för en ganska tröstlös kamp. Det ska dock sägas att utan de insatserna hade det sett betydligt värre ut. Kanske till och med lika illa som det ser ut vid näckrosdammen. Där har kanadagässen vunnit fekaliekampen på knock-out. Men bättre att skiten finns där än utmed badplatserna.

Det största problemet med gåsbajsen är ändå att kanadagässen skiter lika mycket i vattnet som på land. Det förorenar vattnet och bidrar både till övergödning och försämrad vattenkvalitet. Dessutom rinner bajsen längs strandkanter och bergshällar ner i sjön när det regnar. Kommunen har vid flera tillfällen under åren avrått från bad vid “barnbadet” vid Norra skolan. Så även åtminstone en gång i år. Det är nog bara i denna vik som kommunen tar prover, trots att människor badar längs hela Skräcklan. Det borde tas prover på fler ställen.

Ska man vara ärlig så är det svårt att vinna kampen mot kanadagässens tarmtömningar. Det tar i genomsnitt 1–2 timmar för alla gåsarter innan det är dags att tömma tarmkanalen. Det blir en del tarmbakterier för en individ varje dag. För att inte tala om en hel flock… Men kommunen måste vinna kampen mot kanadagässen för att Skräcklan även fortsättningsvis ska vara en lockande attraktion med möjligheter till bad bara några stenkast från centrum. Jag tror att kommunen måste, som den gjorde 2020, sätta “hårt mot hårt” – med bly och hagel. Så var det faktiskt, kommunen sköt tre kanadagäss på Skräcklan. Det fick en märkbar effekt. (Se TTELA “Jakten på gässen har fått effekt”.) Effekten höll i sig även sommaren året efter. Då verkade det som kanadagässen flyttade till Sikhall och Rörvik. Sedan har gässen flyttat tillbaka till Skräcklan…

Det är faktiskt helt på sin plats att skjuta kanadagäss. Det är jakttid på kanadagässen mellan den 11 augusti till den 31 januari, om bara några veckor börjar alltså jaktsäsongen. (Se Jägareförbundet.) Gässen omfattas också av skyddsjakt. Kanadagåsen är nämligen klassad som en främmande art med hög riskklassning. Det betyder att utbredning och etablering, enligt Naturvårdsverket, bör begränsas. Dessutom är den invasiva kanadagåsen en sanitär olägenhet och får därmed skjutas även utanför jaktsäsongen. Det finns många jägare i kommunen, bland annat flera politiker. Varför inte be dem om hjälp?

Det verkar som om folk badar allt oftare på andra ställen än på “barnbadet”, trots att kommunen bara har avrått från bad en gång i sommar. Människorna badar istället där det finns badstegar eller på Jakoben. Jag badade förra veckan, för första gången på väldigt många år, på “barnbadet”, med barnbarnen. Då förstod jag varför badet har varit så tomt på människor den senaste tiden. Botten innehöll tidigare ganska mycket sand och grus. Det gjorde det ganska behagligt att promenera ut en bit och ta sig ett dopp. Nu var bottnen gyttjig och geggig. Det kändes som om man trampade på, ja just det – gåsbajs… Barnbarnen ville inte bada där – och det var antagligen sista gången för mig också. 

Kommunen borde röja upp på botten i “barnbadsviken” och köra dit några lass med sand. Det hade varit en enkel, och billig, åtgärd för att göra “barnbadet” attraktivare både för kommuninvånare och turister.

Men om man ska vara riktigt ärlig. Visst är det fint att promenera runt Skräcklan, se på sjön och den fina omgivningen och ta en kaffe och en glass på Skräcklestugan, men – räcker det? Jag tycker inte det. Vänersborgs kommun borde bättre ta tillvara de förutsättningar som finns med närheten till Vänern för att göra både staden och kommunen attraktivare…

Till sist kan konstateras att TTELA har rätt (se TTELA “Så mycket glass får du för pengarna i Trollhättan och Vänersborg”):

“Mest glass för pengarna denna onsdag i juli fick man på Skräcklestugan.”

Den slutsatsen kom mitt 4-åriga barnbarn också fram till. Det var det enda stället i stan där han inte orkade äta upp glassen…

Vid provsmakningen av glassen på Skräcklestugan fick TTELA:s reporter Emelie Skoog även med sig en erfarenhet av ett helt annat slag. Hon fick på ett mycket konkret sätt dela en upplevelse med alla boende i Nordstan. Skoog fick  möta den andra stora fågelplågan – fiskmåsarna… Skoog fick fågelbajs i håret… 

Fiskmåsarna i Nordstan är dock ett kapitel för sig… Dom får jag skriva om vid ett senare tillfälle för nu ska jag gå iväg och bada.

PS. Tillbaka från badet. Det var ingen algblomning på Skräcklan idag heller.

PPS. Det har tydligen varit algblomning vid Gaddes brygga i Blåsut år 2015. (Se P4 Väst “Skadlig algblomning i Vänersborg”.)

Kategorier:bad, Nordstan, sommarläsning, ttela

Vilken mat är människan skapad för att äta?

22 juli, 2025 Lämna en kommentar

Under många år har jag i sommartider haft något eller några blogginlägg om kostvanor, sjukdomar och LCHF (Low Carb High Fat; lite kolhydrat mycket fett). Anledningen är att jag tror att människan skulle må mycket bättre av att äta en naturlig kost med få kolhydrater. Och trots att det är samma inlägg som går i repris så har jag fått mail från åtminstone någon person varje sommar som tänkte pröva LCHF.

Förra sommaren blev det dock inga LCHF-inlägg. Kanske var det för att jag själv började fuska en del, framför allt med potatis. Jag fick lite dåligt samvete för att jag inte längre var strikt LCHF:are… Men inte desto mindre försöker jag fortfarande undvika kolhydraterna och definitivt sockret. Men nu tänkte jag publicera en gammal LCHF-blogg. Och anledningen till det är att jag fick syn på följande bild på Facebook:

Jag förstår inte riktigt vad “PSA” står för i detta sammanhang, men det är resten som jag tycker är viktigt och som läkarvetenskapen nu för tiden i stort sett tycks ha glömt… 

“if your doctor prescribes meds before asking about diet & lifestyle, you have a dealer not a healer.”

(Tillägg 23/7: PSA är en förkortning för ”Public Service Announcement” och används när man har något viktigt att säga. Tack RZ!)

Så här kommer en repris, ett inlägg som tidigare hade rubriken “Vad åt jägaren och samlaren? (LCHF)”.

==

Vad åt jägaren och samlaren? (LCHF)

Människan som art ”föddes” för 2-3 miljoner år sedan. Under denna tid utvecklades människan biologiskt enligt evolutionens principer. För 40.000 år sedan blev människan den hon är idag. Sedan dess har ingen biologisk utveckling skett av arten människa. Hon är idag likadan nu som för 40.000 år sedan.

Om vi gör om människans tid på jorden till ett år, 365 dagar, så har hon levt som samlare och jägare i 364 dagar. Den sista dagen uppfanns jordbruket. En kvart före midnatt det sista dygnet inträffade den industriella revolutionen.


När mina elever och jag diskuterade människan och människans natur på SO-lektionerna (en gång i tiden), brukade jag alltid framhålla det här förhållandet – att människan har levt 2-3 miljoner år, dvs under ”hela” evolutionen, som samlare och jägare. Det betyder att människan är anpassad till ett liv som jägare och samlare.

Det här historiska perspektivet är oerhört viktigt att ha när man funderar och diskuterar kring frågor som om människan är ond eller god, om hon är född självisk osv. Det har också betydelse för att förstå könsroller, ägande, demokrati, konflikter och vad det nu kan vara.

Människan är skapad för ett liv som jägare och samlare.

Jag har de senaste åren insett att det här perspektivet är ännu mer omfattande än jag tidigare har trott. Det här perspektivet måste man ha även när man diskuterar vad människan är skapad för att äta.

Frågan handlar helt enkelt om:

Vad är människan designad för att äta? Vad är människans gener/kropp anpassade till för mat?

Under de 2-3 miljoner år (364 dagar på året) som människan levde som jägare och samlare åt hon den mat som fanns färdig i naturen. Människan jagade djur som hon åt upp, människan fångade fisk som hon åt upp. Människan åt allt som gick att äta i naturen, som ägg, nötter, rötter och vild frukt.

Det är denna mat som människan är skapad för att äta. Det är detta som människan har levt av i 364 av årets dagar.

Den här maten var näringsrik, full av mineraler och vitaminer. Människan fick i sig mycket protein och fett, men betydligt mindre av kolhydrater.

Under årets sista dag, för 10.000 år sedan, uppfann människan jordbruket. Då ändrades matvanorna radikalt. Då blev det bröd, ris, pasta och potatis, mat som innehöll mycket stärkelse. I samband med industrialiseringen ändrades matvanorna igen. Två lönsamma vita produkter hittade vägen till matborden, finmalt vitt mjöl och – socker.

Många av de sjukdomar vi ser idag, diabetes (typ 2), fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, allergier, cancer, karies, var sällsynta hos jägare och samlare. Nu exploderar dessa sjukdomar i omfattning. Kan det bero på våra ändrade matvanor? Kan det bero på att vi äter mat idag som våra kroppar inte är designade för?

LCHF (Low Carb High Fat; lite kolhydrat mycket fett) är ett sätt att ta vara på de lärdomar vi får när vi utgår från frågan: Vad är människan designad för att äta?

Flera ”stora kostexperter”, har kallat LCHF för en modediet. Ja, Claude Marcus har till och med kallat LCHF för ”extremkost”. Inget kan vara felaktigare!

LCHF handlar om att äta den mat som människan är skapad för.

Kategorier:LCHF, sommarläsning

Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)

20 juli, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på blogginlägget “Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (1/2)”.

Anläggande av anordningar för vattenuppsamling, och vid behov rening, ingick också i samrådet. I den pågående VA-utredningen inför Alloys ansökan undersöks möjligheten att samla upp avrinnande lakvatten från befintliga slaggupplag.

Vargön Alloys skrev i underlaget:

”Den slagg som läggs på upplagsytorna kommer att vara exponerad för nederbörd. Det lakvatten som bildas kan komma att innehålla små mängder av de ämnen som slaggen är uppbyggd av. Lakvattnet kommer att infiltreras i underliggande mark och avrinna via grundvatten mot recipienten, Göta älv, alternativt kan lakvatten komma att avrinna som ytvatten mot recipienten.”

”ämnen som slaggen är uppbyggd av”… Hmm, ämnen som sexvärt krom…

En åhörare ställde frågan:

“Har ni koll på vattnet?”

Alloys berättade att det utförs egenkontroll på grund- och ytvatten och att Naturvårdsverket jobbar med en vägledning. Det var knappast några lugnande besked. Åhöraren var tveksam till att det var Alloys själv som skulle vara ansvarig och utföra mätningarna. Det ligger mycket i det, men så fungerar det.

Alloys meddelade att det fanns reningsverk på industriområdet och kontrollpunkter för vatten i diken. Vid Mjölkeberget fanns uppsamling och rening av lak- och dräneringsvatten i två separata system. (Se nedan.) Och företaget mäter i jordbrunnar och borrade brunnar.

“Ni vidtog inga åtgärder för upplag 1.”

Sa en i publiken. Och Alloys svarade:

“Bra att du tog upp det. Vi trodde att högen bara skulle vara där en kort tid. Det finns dock reningsverk.”

Jag förstod nog inte detta med reningsverk riktigt, för samtidigt sa Alloys att det inte var enkelt att lösa lakvattnet i upplag U1 – slaggen låg på berg och det gick inte att gräva diken där. På bilden nedan ser jag inte heller ledningar till något reningsverk. U1 ligger för övrigt utanför deponiområdet och ca 75 m från Röjån som mynnar i Göta älv.

I underlaget till samrådet fanns denna bild med. Den hade rubriken ”Vattenhantering och egenkontroll”: 

Lakvattenuppsamlingssystemet vid Mjölkeberget (se ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (1/2)”) består, vilket framgår av bilden, av sammanhängande ledningar och diken.

”Uppsamlat lakvatten leds till lakvattendammen i sydöstra delen av deponiområdet. Från denna damm pumpas lakvatten till en reningsanläggning, belägen inne på smältverksområdet. Det renade vattnet avleds till Göta älv.”

Systemet vid Mjölkeberget verkar vara väl utbyggt, men… Förklaringen till bilden ovan inleds:

Inert avfall.

”Samtliga upplag ligger utanför befintliga vattenuppsamlingssystem vid deponin Mjölkeberget.”

Upplagen U1, U2 och U3 ligger alltså utanför uppsamlingssystemet för lak- och dräneringsvatten. Det gör också de kommande ytorna för U3-B och U5. På dessa sistnämnda ytor ska en bottenkonstruktion anläggas enligt gällande krav för inert deponi. Vilket också gör mig både tveksam och nervös. Inert avfall (se bild till höger) är nämligen:

”avfall som inte förändras kemiskt, biologiskt eller fysikaliskt. Det löses inte upp, brinner inte och bryts inte ned biologiskt. Föroreningsinnehållet i avfallet och lakvattnet får endast vara obetydligt.”

Jag har svårt att se att slagget som t ex innehåller sexvärt krom ingår i den definitionen…

En åhörare frågade om urlakningen av krom var orsaken till att Trollhättan ska ta dricksvattnet direkt från Vänern. Det var ju belagt att dräneringsvattnet innehöll krom och att avrinningen skedde mot Göta älv. Alloys svarade faktiskt inte på frågan. Det gör för övrigt inte Trollhättan Energi heller…

Alloys nämnde att det fanns förhöjda värden av PFAS i älven från Vänersborg till Stallbacka. Det gjorde antagligen företaget för att det visste att detta inte kom från Alloys, samtidigt som PFAS kanske är minst lika farligt som sexvärt krom.

Det var många som var oroliga för urlakningen från slagghögarna till grund- och ytvattnen, men det fanns också en oro för damm innehållande sexvärt krom. Dammet kan i och för sig också hamna i vattnet men det var dammet i luft som människor andades in som oroade mest.

Slagghögarna i sig dammar inte, men Alloys informerade om att det blir en viss lokal påverkan av “dammning” (ett uttryck som Alloys använde) vid hantering som lastning och lossning av slaggen. Kommande transporter av slagg skulle också medföra utsläpp till luft. Alloys bedömde dock denna påverkan från transporter som begränsad.

“Är det krom i luften, från t ex skorstenarna?”

Frågade en åhörare. Svaret från Alloys var att utsläppen renas till 99%. Och att röken är mörkare nu än för några år sedan berodde på att den kemiska sammansättningen hade ändrats.

Jag passade på att fråga om, och i så fall hur länge, mobilkrossen var igång utomhus förra året. (Slagg som uppkommer från framställningen av ferrokrom krossas och sorteras.) Den mobila krossen ger upphov till stora mängder farligt damm… Alloys bekräftade att krossen var igång förra året, men företaget sa inget om hur länge. Enligt uppgift från en anställd var mobilkrossen igång 9 månader under 2024. (Se “Alloys: Moln av sexvärt krom?”.)

Liz Fällman, reporter på Flamman, skrev nyligen en artikel om Alloys och ägarna Yildirim. (Se ”Flamman: Alloys mobila kross”.) Fällman citerade Alloys hållbarhetschef Anneli Papadopolous:

“2021 började vi använda mobil krossning, med anledning att vi byggde om den stationära, och sedan dess har vi egentligen aldrig fått full kapacitet i den. Därför har vi i perioder, sedan 2021, använt mobil krossning.”

Fällman skrev också om hur mycket legering som har krossats mobilt under åren:

“2021 och 2022 krossade Alloys sammanlagt nästan 250.000 ton legering mobilt. Under 2023 och 2024 minskar mängderna något, men bara till 70-80.000 ton om året. Förra året stod det mobila för 80 procent av all krossning.”

Det är skrämmande siffror, som med all säkerhet har inneburit stora mängder damm i luften. Och man kan lugnt säga att Alloys inte har varit helt transparenta gentemot Länsstyrelsen. När Länsstyrelsen upptäckte hanteringen vid ett tillsynsbesök i december 2024 så stoppades krossningen utomhus.

Till Flamman sa Vargön Alloys VD Anders Lehman att:

“den stationära anläggningen fortfarande är något av ett ”problembarn” man inte lyckats få full drift på, och att företaget fortfarande kommer ha möjlighet att krossa legering mobilt, så länge det anmäls.”

Jag undrar om Länsstyrelsen verkligen har sagt så. Det förefaller helt orimligt, dammet blir ju inte mindre farligt bara för att Länsstyrelsen får en anmälan… Enligt min källa på Alloys har mobilkrossen använts för att spara pengar och öka vinsten. Resultatet efter finansnetto uppgick för övrigt förra året (2024) till 536 miljoner kr på en omsättning av drygt 2 miljarder kr. (Se allabolag.)

Ungefär 400.000 ton legering ska alltså ha krossats de senaste 4 åren. Det blir mycket damm – moln av damm innehållande cancerframkallande sexvärdigt krom… Min sagesperson inom Alloys påstod att Länsstyrelsen arbetade med en polisanmälan kring denna farliga hantering. Vid kontakt med Länsstyrelsen svävar man på målet, men det framgår ändå att visst arbetas det med en utredning om en polisanmälan för den otillåtna användningen av den mobila krossen. Det har dock sagts att det är osäkert om utredningen slutar med en polisanmälan. Det verkar tydligen vara svårt att bevisa brott, men det ställer jag mig frågande till. Det torde åtminstone finnas en mängd vittnen. (Se två filmer på YouTube som anställda på Alloys har tagit i hemlighet– Film 1 (14 sek) och Film 2 (2.20 min).)

De närvarande representanterna från Vargön Alloys var mycket positiva inför framtiden. Arbetet med produktifiering av slaggen för användning i olika applikationer skulle lyckas och då skulle Alloys få avsättning för slaggen.

Företaget arbetar nämligen enligt egen utsago både mycket och intensivt med att möjliggöra ett cirkulärt och miljövänligt nyttjande av ferrokromslagget. Alloys deltar också olika hållbarhetsprojekt:

  • ”E-COKE
    Test med att producera FeCr med briketter med en andel biokol.
  • BIO4SAF
    Test att tillsätta biokol som reduktionsmedel i malmbriketter.
  • FEMOST ”Sustainable FErroalloys for the MOdern STeel Industry”
    Projektet syftar till att utvärdera genomförbarheten av att använda glödskal från stålverk som järnbärare i kombination med kromitmalm och biokol för att producera FeCr-legering lämplig för den moderna stålindustrin.
  • EMPHATICAL
    Demonstrera den ekonomiska bärkraften av effektiv avskiljning och utnyttjande av CO/CO2-strömmar från punktkällor (t.ex. stora och medelstora industriella installationer som stål-, cement-, raffinerings- och kemiska anläggningar) som omvandlar strömmarna till kemikalier och material med mervärde.”

Alloys hoppas på resultat inom 2 år. Då ska slagghögarna minska för att slutligen försvinna. Det kändes nog mer som en förhoppning än ett realistiskt scenario…

Under tiden som ”produktifieringen” av ferrokromslaggen pågick skulle produktionen av ferrokrom och mellanlagringen inte få någon påverkan på riksintressena naturmiljö, naturreservat eller Natura 2000. Upplagen bedömdes inte komma att medföra någon risk för människors hälsa eller miljön. De förhöjda kromhalterna i diken innebar ingen fara för älven. Alla problem kring ferrokromslaggen skulle lösas. Och så vidare…

Min uppfattning är att deltagarna på samrådet fick känslan av att representanterna från Alloys var alltför positiva inför framtiden. De tycktes förringa påverkan på människors hälsa och miljön samtidigt som optimismen att snabbt lyckas med produktifiering av slaggen för användning i olika applikationer tyvärr inte verkade vara särskilt välgrundad.

Med andra ord tror jag att de flesta som var på samrådet gick därifrån ganska nedstämda. Flera blev nog istället ännu mer medvetna om riskerna med ferrokromslagget. De såg säkerligen svårigheterna med att komma tillrätta med utlakningen av sexvärt krom i vattnet och kanske också med dammet i luften. Och det fanns många frågetecken i underlaget och det var mycket som återstod att utreda…

Samtidigt vill naturligtvis alla vargöbor att Vargön Alloys ska lyckas lösa avfallsproblemen och kunna fortsätta produktionen. Alloys är viktigt, dels för att ferrokrom är en viktig produkt i sig och dels för alla de arbetstillfällen som produktionen för med sig. Vad vore Vargön, och Vänersborgs kommun, utan Vargön Alloys?

Vargön Alloys arbetar alltså med en tillståndsansökan till Länsstyrelsen om att få mellanlagra mer slagg i områdena norr om järnvägen. Målsättningen har varit att tillståndsansökan skulle kunna lämnas in under andra kvartalet i år. Efter genomförda samrådsmöten har Alloys dock behövt ändra på tidsplanen. Länsstyrelsen har nämligen begärt att ytterligare undersökningar ska genomföras som stöd för ansökans miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Dessa undersökningar tar tid och Alloys har därför tvingats skjuta fram tidpunkten för inlämning av ansökan.

Alloys målsättning är nu att en färdig tillståndsansökan ska lämnas in under oktober månad 2025. Då kanske vi också får reda på hur framtiden för Vargön Alloys kommer att se ut.

Det finns anledning att återkomma till Vargön Alloys och ferrokromslagget…

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, miljö, Vargön

Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (1/2)

17 juli, 2025 Lämna en kommentar

Vargön Alloys AB är Sveriges enda tillverkare av ferrokrom och en av tre producenter i EU.

“Ferrokrom är en legering som ger stålet hårdhet och motståndskraft mot korrosion. Produkten är en nödvändig råvara för stålindustrin. I tillverkningsprocessen uppkommer även restprodukter, bland annat ferrokromslagg. Slaggen har använts för konstruktions- och anläggningsändamål i närområdet men försäljning upphörde slutet av år 2019. Sedan dess har materialet mellanlagrats inom bolagets fastigheter i den norra delen av bolagets verksamhetsområde i Vargön.”

Så inleddes underlaget inför det avgränsningssamråd som Vargön Alloys hade den 8 april i år för allmänheten. Innan dess hade ett samrådsmöte även hållits den 3 april med Länsstyrelsen i Västra Götaland och Vänersborgs kommun. Samråden gällde mellanlagring av ferrokromslagg. På webbplatsen “Vargön Alloys AB SAMRÅD” kunde man läsa:

“Samrådet genomförs som ett avgränsningssamråd eftersom VAAB har gjort bedömningen att mellanlagringen kan medföra risk för betydande miljöpåverkan då upplagen ligger inom ett vattenskyddsområde.”

Alloys producerar legeringen ferrokrom. För varje ton ferrokrom som produceras i Vargön blir det 1,5-1,8 ton ferrokromslagg. Sammanlagt blir det 180.000-200.000 ton slagg per år. Ferrokromslagget innehåller aluminium-, magnesium- och kiseloxider samt järn och krom. Det stora problemet med ferrokromslagg är att det innehåller krom och framför allt sexvärt krom. Sexvärt krom är ett toxisk och cancerframkallande ämne som också kan orsaka skada på kromosomerna.

Sveriges geologiska undersökning, SGU, är myndigheten för frågor om berg, jord och grundvatten. Myndigheten skriver på sin webbplats:

”Krom och kromföreningar är ett av 32 utpekade så kallade särskilt förorenande ämnen, som anses vara speciellt problematiska avseende ekologisk status i ytvattenförekomster på nationell nivå.”

Det har påträffats förhöjda halter av sexvärt krom i vattenmiljön runt slagghögarna. Åhörarna på samrådet fick t ex reda på att det för ett antal år sedan hittades krom i en av grannarnas brunn. Den grannen fanns för övrigt på plats under samrådet. Grannen hade fått gratis kommunalt vatten i några år och nu väntade grannen på att det skulle vidtas skyddsåtgärder. Man kunde märka en stor oro hos personen ifråga. Förhöjda halter av sexvärt krom hade också påträffats i områden i Vänersborgs kommun där ferrokromslagg använts till bland annat anläggnings- och fyllnadsändamål. Det hade även kunnat konstateras förhöjda kromhalter i ytvattenmiljöer. (Se Alloys “Information om slagghantering vid Vargön Alloys AB”.)

De som åker förbi eller snarare igenom industriområdet i Vargön har under flera år sett slagghögarna växa och nya högar komma till. Hösten 2019 avbröts försäljningen av slagg i obundna applikationer. Det hade konstaterats att det fanns sexvärt krom i slaggen. Sedan dess har slaggen mellanlagrats och när Länsstyrelsen 2023 beslutade att slagg inte kunde användas i asfalt då tog tillväxten av högarna ytterligare fart.

Slagghögarna kallas för övrigt “mellanlagring” eftersom Alloys räknar med att slaggen så småningom ska kunna användas som anläggnings- och konstruktionsmaterial och därför kunna avyttras för användning på olika områden. Men just nu krävs det ännu mer plats för ferrokromslagget och för det krävs det tillstånd. Och för att få tillstånd krävs det bland annat samråd med allmänheten.

På samrådet den 8 april deltog 25 personer förutom representanterna från Vargön Alloys. Från Alloys medverkade bland annat VD Anders Lehman, chefen för Metallurgi och Hållbarhet Annelie Papadopoulos och två konsulter, Bertil Karlsson och Clara Eriksson. Bland allmänheten återfanns framför allt grannar och andra boende i Vargön men även någon enstaka bloggare. En representant från Länsstyrelsen var med och hon sågs anteckna febrilt. Däremot syntes inga politiker och inte heller några från massmedia…

Samrådet var en del i den process som krävs för att utforma den ansökan om tillstånd för slagghögarna som Vargön Alloys ska lämna till Länsstyrelsen. När ansökan lämnas in kommer också samrådsredogörelsen att bli tillgänglig för allmänheten. I ansökan ingår det också en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Varje ny mellanlagring kräver alltså tillstånd från Länsstyrelsen.

Samrådet varade nästan 3 timmar. Det var mycket information. Vargön Alloys beskrev företaget och i stort sett hela verksamheten. Flera åhörare på samrådet var oroliga och det ställdes många frågor. Rent allmänt kan man säga att representanterna från Vargön Alloys tycktes tämligen öppna och sakliga i sina presentationer och i svaren till allmänheten. Det verkade dock finnas ett visst mått av tvivel om objektiviteten bland flera åhörare…

I kallelsen och underlaget till samrådet handlade det enbart om att en ny yta för mellanlagring skulle anläggas, en yta som kallades U5. Den skulle kunna rymma ytterligare ca 50.000 m³. (Se “Alloys: Slagget behöver mer plats”.) I presentationen på samrådet den 8 april visade det sig att det också handlade om ytterligare en yta, U3-B. Det sades vara en yta för tillfällig lagring och hantering av slagg. Den beräknades rymma ca 40.000 m³ slagg.

Den stora överraskningen var emellertid att även de “gamla” ytorna U1-U3 ingick i samrådet. Det är tre upplag, som i dagsläget omfattar totalt ca 380.000 m³ ferrokromslagg. Slagg har alltså mellanlagrats i flera års tid på ytorna U1-U3 utan att ha haft tillstånd! Det visade sig att det tips som jag hade fått av en anställd på Vargön Alloys var korrekt. (Se “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?”.) Den anställde skrev att det hade visat sig att:

“Alloys inte haft tillstånd för att bygga dom berg dom gjort och att Länstyrelsen med omedelbar verkan har stoppat all vidare transport till Mjölkberget och utanför grindarna på alloys av slaggen, Viten och samt böter verkar vara på tapeten och miljöbrott är redan konstaterat.”

Länsstyrelsen hade även polisanmält de olagliga slagghögarna skrev den anställde. Jag kollade upp detta, men polisanmälan hade sekretessbelagts av någon anledning både av Länsstyrelsen och Polisen. (Se “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?”.) Därför var jag inte riktigt säker på vad som hade hänt. Det blev till att fråga.

Alloys VD Anders Lehman tog överraskande till orda och förklarade att det fanns en helt rättmätig och rättvis polisanmälan från Länsstyrelsen. Alloys hade lagt slagg på “fel plats”. VD Lehman var dock säker på att detta skulle lösas och att Alloys skulle få tillstånd retroaktivt, i efterhand. Och det förstod man ganska snabbt på samrådet att Vargön Alloys kunde få…

De tillfälliga slagghögar som finns på mindre områden inom industriområdet, dvs söder om järnvägen, ingick inte i samrådet. De låg på detaljplanelagt område (detaljplan från 1970). De har anlagts för att ge företaget “respit”. Man fick onekligen känslan på samrådet att ferrokromslagg lagrades överallt där det fanns typ “lediga” ytor…

Den gamla lagringsplatsen, Mjölkebergets deponi, ingick inte heller i samrådet. Mjölkeberget hade tillstånd sedan tidigare. Mjölkeberget har funnits i 50 år och vad jag förstår så finns det stoft och mycket finkornigt material i deponin. Detta material är det som lakar ur mest krom.

Alloys berättade att slagget bara får mellanlagras i 3 år. Det fick en person i publiken att reagera. Han menade att slagghögarna kommer att ligga kvar betydligt längre:

“Ni säljer ju inget.”

Alloys svarade att företaget betraktar slagget som en resurs. Och visst, Alloys arbetar hårt med att få slagget godkänt för försäljning. Företaget ser möjliga användningsområden för slaggen bundet som ballast i betong och asfalt och obundet som bär- och förstärkningslager i bygg- och anläggningsprojekt. På längre sikt kan det förhoppningsvis användas som ersättningsmedel för cement. Men Vargöbon trodde inte att Alloys någonsin skulle få bort slagghögarna. Det ligger ju 700.000 ton i högarna… En i publiken ropade:

“Teckomatorp…”

Den kommentaren, rätt eller fel, sa nog allt om den starka misstrogenhet som flera åhörare kände gentemot verksamheten… (BT-Kemi-skandalen i Teckomatorp är en av de största miljöskandalerna i Sveriges historia. Nedgrävda gifttunnor förgiftade marken och människorna.)

Alloys meddelade att en geoteknisk undersökning pågår vid slagghögarna, bland annat avseende stabilitet och skredrisk. Vid behov ska det vidtas åtgärder. Det skulle låta lugnande, men beskedet gav nog snarare motsatt effekt. Det är mycket ferrokromslagg som ligger i området – högarna är både höga och tunga (se tabell nedan): 

Och först nu undersöks markförhållandena… Ska vargöborna även behöva oroa sig för ras och skred? Beskedet om att det kan bli aktuellt med kompletterande instängsling gav samma effekt. Om det nu visar sig att slagget behöver stängslas in, varför har det då inte gjorts tidigare? För närvarande är upplag U2 och Mjölkeberget instängslade och kommande upplag U5 ska bli det också.

Anm. Fortsättning följer i ett andra och sista blogginlägg – ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)”.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, miljö, Vargön

Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (2/2)

15 juli, 2025 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på ”Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (1/2)”.

Den 19 mars 2024 överklagade Jan Andersson, ordförande för Gestad Hembygdsförening, MMD:s dom till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Stockholm.

Den 29 maj 2024 kom beslutet från MÖD (Mark- och miljööverdomstolen). Domstolen beslutade att lämna över:

“Gestads hembygdsförenings överklagande av länsstyrelsens två beslut den 13 februari 2024 med diarienummer 323-2024 och 340-2024 till mark- och miljödomstolen för erforderlig behandling.”

MÖD ansåg att Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg hade gjort en miss, ett gravt fel… I MMD:s dom hade endast privatpersonen Jan Andersson varit upptagen som part och inte Gestad Hembygdsförening. MÖD skrev i sitt beslut:

“I mark- och miljödomstolens dom har endast Jan G Andersson varit upptagen som part. … Mark- och miljööverdomstolen bedömer … att … Gestad hembygdsförening överklagat länsstyrelsens båda beslut. Vid sådant förhållande ska hembygdsföreningens överklagande lämnas över till mark- och miljödomstolen för erforderlig behandling.”

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) bedömde alltså, helt riktigt och självklart, att Gestad hembygdsförening hade överklagat Länsstyrelsens beslut.

Jag är inte riktigt säker på hur MÖD:s beslut skulle tolkas. Var det MÖD:s mening att MMD bara skulle fatta ett nytt beslut om Gestad Hembygdsförening skulle få överklaga eller inte? Eller var det tänkt att Gestad hembygdsförening hade rätt att överklaga själva sakfrågan? Jag lutar åt det sistnämnda, dvs att MÖD ansåg att Gestad Hembygdsföreningen hade rätt att överklaga. Det innebar i så fall att MMD var tvunget att pröva byggnadsnämndens beslut, i sak.

Jag skrev vid tre tillfällen till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg sedan domstolen fick ärendet tillbaka av MÖD och ställde frågan om något beslut hade fattats. Svaren var vid samtliga tillfällen att domstolen hade mycket att göra och att det jobbades med ärendet. Det talade som jag ser det för att MMD arbetade med överklagandet i sak. Hade det bara gällt om hembygdsföreningen hade rätt att överklaga hade säkerligen målet avgjorts snabbt.

Men strax före sommarvilan kom, efter en ny fråga, ett “protokoll” från MMD i Vänersborg. Protokollet var från den 14 maj 2025, dvs nästan ett helt år efter MÖD:s dom…

Protokollet konstaterade att Gestad hembygdsförening hade överklagat:

“Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 13 februari 2024”

MMD uppfattade det som om MÖD:s dom innebar att MMD bara skulle fatta ett nytt beslut om Gestad Hembygdsförening skulle få överklaga eller inte. MMD tänkte inte pröva ärendet i sak.

Och under rubriken “SAKEN” stod:

“Avvisning av överklagande”

Det var ingen överraskning, men naturligtvis nedslående. Hade det tagit MMD ett år att komma fram till det? I protokollet beskrevs hur det gick till när MMD fattade beslutet.

Gestad hembygdsförening hade fått en kallelse med ett slags ultimatum. I MMD:s protokoll stod det nämligen:

“Målet ropas på, varvid konstateras att Gestad hembygdsförening, som delgetts kallelse till sammanträdet vid äventyr av att målet kan komma att skrivas av vid utevaro, inte inställer sig.”

MMD kallade alltså till sammanträde med Gestad Hembygdsförening. Och kom inte hembygdsföreningen till mötet så skulle målet kunna skrivas av, dvs läggas ner.

Jag förstår inte varför MMD överhuvudtaget skulle ha ett möte med Gestad Hembygdsförening. MMD skulle ju enligt MÖD avgöra om hembygdsföreningen hade rätt att överklaga. Eller pröva ärendet “i sak”. Det kunde väl MMD göra på egen hand genom att läsa Miljöbalken och eventuellt åka ut till Sikhall, studera förhållandena på platsen, ta in eventuella vittnesmål, jämföra med lagtexten och förkunna en dom? Varför gjorde inte MMD det?

Men som sagt, MMD ville antagligen slippa att avgöra ärendet i sak. En sådan prövning hade kunnat få stora konsekvenser för Segelsällskapet…

När det var dags för sammanträde så visade det sig att Jan Andersson, ordförande i Gestad hembygdsförening, inte infann sig till sammanträdet. Chat GPT förklarar:

“Eftersom Gestad hembygdsförening inte kom till förhandlingen, trots att de blivit kallade och varnade för att det kunde leda till att målet avskrivs, så valde domstolen att avsluta ärendet utan att pröva det vidare.”

I protokollet framgick, eftersom det inte finns någon anteckning om detta, att MMD inte hade brytt sig om att ta reda på varför ordförande Jan Andersson hade uteblivit från sammanträdet – eller helt enkelt blivit försenad. Domstolen var ointresserad av om Andersson hade krockat på vägen till domstolen eller om han blivit akut sjuk etc. Och sanningen är att Jan Andersson var på väg till MMD men av olika orsaker blivit försenad…

Men efter 25 minuter, det framgår av protokollet att “sammanträdet” bara varade mellan 13.00-13.25, bestämde MMD:

“Mark- och miljödomstolen avskriver målet.”

Beslutet var naturligtvis helt enligt någon ”bortglömd” paragraf, men inte desto mindre ett enkelt och bekvämt sätt att avsluta målet.

Microsofts AI-motor, Copilot fick en fråga om rättssäkerheten i fallet. Svaret blev mycket tänkvärt: 

“beslutet framstår inte som rättssäkert i materiell mening, även om det formellt sett kan stödjas i lag. En avskrivning efter 25 minuter, utan att ens pröva om parten kunde inställa sig kort därefter, är i strid med principen om rätt till domstolsprövning (6 kap. EKMR, Århuskonventionen, RF 2:11) och kan ifrågasättas för att vara oproportionerlig och rigid.”

Det hade varit intressant om Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) hade fått pröva om Mark- och miljödomstolens (MMD) avskrivning av målet var ok. Hela ärendet hade dock tagit en väldigt lång tid med många diskussioner, mycket dokumentation och korrespondens och Jan Andersson orkade inte överklaga MMD:s beslut en gång till…

För mig är hanteringen av detta ärende en stor skandal, ända från anmälan 2021 om misstänkt brott mot strandskyddsreglerna (se ”Update: Tillsynen av Sikhall 1:22” och ”Byggnadsnämnden och strandskydd”) till MMD:s beslut 4 år senare. Vanliga människor och en ”vanlig” ideell förening har behandlats på ett styvmoderligt och partiskt sätt av Vänersborgs byggnadsnämnd och -förvaltning, Länsstyrelsen i Vänersborg och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Invånarnas rättigheter har på flera sätt satts åt sidan av myndigheterna genom att ärendet systematiskt har förhalats, komplicerats och ”byråkratiserats”. Det egentliga strandskyddsärendet har kvävts av detaljer och begravts under en hög av petitesser och formalia…

Jag tror att myndigheternas hantering strider mot de flesta kommuninvånares rättsuppfattning. Och det kan naturligtvis få konsekvenser. Bristande tillit till myndigheter, som ska vara ”samhällets stöttepelare”, kan i förlängningen leda till att tilltron till demokratin och rättsväsendet undergrävs…

Och byggnadsnämndens beslut om att avskriva det ursprungliga tillsynsärendet och lämna strandskyddsdispens i efterhand har alltså inte ens blivit prövat av högre instans. Och tänk, jag kan inte släppa tanken på att det har varit myndigheternas agenda hela tiden…

===

Tidigare blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap