Arkiv
BUN 13 okt – Arbetsmiljöverkets inspektion
Trots att det nyss har varit ett val så sammanträder den ”gamla” Barn- och Ungdomsnämnden (BUN) återigen den 13 oktober. Nämnden med den gamla politiska sammansättningen kommer för övrigt att ses ytterligare (minst) två gånger innan en ny nämnd sammanträder efter årsskiftet. Och då med bara 11 ledamöter, i stället för nuvarande 13, då nämnden ska överlämna alla frågor kring musik och fritid till den nybildade Kultur- och Fritidsnämnden. Barn- och Ungdomsnämnden ska bli en renodlad utbildningsnämnd med ansvar för framför allt förskolan och grundskolan. Antagligen kommer den också att byta namn till Barn- och Utbildningsnämnden på nästa fullmäktigesammanträde.
Igår skickades möteshandlingarna ut. Ja, en del av dem åtminstone. I vanlig ordning så kommer det ett kompletterande utskick i slutet av nästa vecka. Det utskicket kommer t ex att innehålla en budgetuppföljning. Dessutom ska beslut fattas om val av entreprenör efter en städupphandling. Men eftersom upphandlingen lyder under sekretess, så kommer nämndens ledamöter att få information först vid sittande bord, dvs vid själva sammanträdet.
Ett mycket viktigt ärende om arbetsmiljö ska avhandlas. Arbetsmiljöverket (=AV) genomförde ju en tillsyn av arbetsmiljön i Vänersborgs grundskolor i våras. Inspektionen resulterade i en rad anmärkningar som BUN måste åtgärda. Nu har förvaltningen författat ett svar med förslagna åtgärder som det är tänkt att nämnden ska ställa sig bakom. Tyvärr kommer inte heller detta svar att skickas ut förrän nästa vecka…
Jag har skrivit om AV:s inspektionsmeddelande tidigare (se här). Jag gör det enkelt för mig och återger, med vissa redigeringar, vad jag skrev den 8 juni.
Det första avsnittet i AV:s inspektionsmeddelande handlar om ”undersökningar och riskbedömningar”. Här får BUN kritik för att det inte framgår vad en ”ändring” är. Det är nämligen så att arbetsmiljörisker ska bedömas vid ”ändringar”, så att förebyggande åtgärder kan vidtas. AV tänker närmast på ”rektors utökade uppdrag”. Kommunen kritiseras också för att varje skola har egna checklistor vid riskundersökningar/arbetsmiljöronder och till sist, på denna punkt, kritik för att det saknas metoder för att värdera och prioritera risker. Det sista, menar AV, kan i förlängningen:
”leda till att mindre allvarliga risker åtgärdas medan allvarliga risker blir kvar.”
I det andra avsnittet tar AV upp ”tillbud”. Här kräver AV att kommunen definierar vad ett tillbud är och vad det är som ska rapporteras. AV menar också att det måste finnas bättre rutiner för hur förvaltningen hanterar tillbuden.
Arbetsmiljöverkets tyngsta kritik mot kommunen handlar om rektorernas arbetsbelastning.
Och det är inte första gången…
I början på juli 2011 skrev Arbetsmiljöverket i ett brev till kommunen (se ”Brev från Arbetsmiljöverket till BUN”):
”De förändringar som hittills har gjorts har hanterats av förvaltningen och har inte varit föremål för några politiska beslut. Arbetsmiljöverket anser att det är viktigt att nämnden i egenskap av arbetsgivarföreträdare fattar beslut om vad som ska göras för att rektorerna ska få en arbetssituation som inte riskerar att leda till ohälsa.”
Rektorernas höga arbetsbelastning aktualiserades faktiskt ännu tidigare. Vad jag kommer ihåg, så har väl Barn- och Ungdomsnämnden under den gångna mandatperioden egentligen inte diskuterat frågan överhuvudtaget, i varje fall inte i något beslutsärende. Någon gång har nämnden informerats om att allt är bra typ. Ändå ansåg AV att det var viktigt att det var politikerna i nämnden som fattade beslut…
Den 28 maj 2014, skrev AV följande:
”Vid inspektionen framkom att arbetsbelastningen för rektorerna är mycket hög, samtliga ligger ständigt på maximala flexsaldot som tillåter upp till hundra timmar.”
Det här är en oacceptabel personalpolitik!
Dessutom är det nog också så att det inte är rektorernas pedagogiska ledarskap som är orsak till arbetsbelastningen. Det pedagogiska ledarskapet är tyvärr i de flesta fall redan bortprioriterat… Tyvärr, eftersom jag tror att det krävs ett tydligt pedagogiskt ledarskap för att kunskapsresultaten i Vänersborgs skolor ska kunna höjas.
AV fortsätter:
”Ni redovisar ett antal vidtagna åtgärder, så som biträdande rektorer och kanslister, i syfte att komma till rätta med rektorernas arbetsbelastning men Arbetsmiljöverket bedömer att ytterligare åtgärder behövs för att säkerställa att rektorerna inte drabbas av ohälsa.
Ni saknar också tillräckligt väl fungerande rutiner för att följa upp rektorernas arbetsbelastning, både fortlöpande och vid förändringar samt för att vidta åtgärder när risker för överbelastning konstateras. Dessutom saknas stöd för rektorerna att prioritera arbetsuppgifterna när tiden inte räcker till.”
Som sagt, det är ord och inga visor.
Och…
Förvaltningen/BUN måste organisera om skolstrukturen. Några skolenheter är för stora och måste göras mindre. Då skulle också flera biträdande rektorer kunna bli rektorer över var sina skolenheter. Sedan anser jag att särskilda intendenter måste anställas så att rektorerna kan få tid att bli pedagogiska ledare!
Sedan undrar jag om man kan låta rektorerna ägna en hel dag i veckan, varje torsdag, 20% av arbetstiden, på kommunhuset… Rektorerna måste finnas ute på skolorna.
Ungefär så här skrev jag alltså den 8 juni i år.
Det ska bli intressant att läsa svaret och få reda på vilka åtgärder som förvaltningen tänker vidta för att rätta till problemen.
Inga nyheter är också nyheter? Och hamnen!
Det dröjer med besked om vilka som ska styra Vänersborg. Än så länge är det naturligtvis ”ingen ko på isen”. Det är inte förrän den 22 oktober som det ”nya” kommunfullmäktige ska sammanträda. Och det är först då som det bör vara klart vilka som ska bli ordförande i de olika nämnderna och styrelserna. Med andra ord, vilka som ska styra Vänersborg. (Fast 2010 dröjde det faktiskt till december…)
Mitt tips att socialdemokrater och centerpartister skulle söka samarbete med miljöpartiet tycks ha kommit på skam. Nu har nämligen Budgetberedningen, som hade möte i början av veckan, bestämt att exploateringen av miljöpartiets ”hjärteskog” Mariedal Östra ska påbörjas redan nästa år. Och det skulle aldrig miljöpartiet gå med på – om de nu tänker sig ett samarbete om styret.
Och ingen socialdemokrat har ringt till Vänsterpartiet…
Det kan väl bara betyda att Marie Dahlin och Bo Carlsson tänker styra ensamma. Och eftersom de inte har egen majoritet, de har bara 18 av 51 platser i kommunfullmäktige, så har de med all sannolikhet pratat med Gunnar Lidell (M) om hur moderaterna förhåller sig till detta styre. Och Lidell har säkert gett klartecken till framtida uppgörelser…
I en sådan uppgörelse ingår säkerligen en flytt av hamnen till Vargön. Enligt Budgetberedningen, där bland annat Gunnar Lidell (M), Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) ingår, skulle den nu bli billigare och bara kosta 41 milj kronor, fördelat på 1 mkr år 2016, 20 mkr år 2017 och 20 mkr år 2018. Jag undrar vad som beräknas ingå i denna summa. Det framgår inte. Och vad jag vet (jag är tämligen säker) så har ingen ny utredning gjorts, ingen utredning som visar på varken nya förutsättningar eller nya kostnader. Trots att tjänstemannaskrivelsen som låg till grund för hamnen i Vargön uttryckligen sa:
”beslutsunderlaget behöver kompletteras på ett antal punkter innan ett eventuellt beslut kan fattas.”
Dessutom. Och kanske ännu mer förunderligt…
I det aktuella underlag som Budgetberedningen har fått från Samhällsbyggnadsnämnden, inför sitt beslut, så räknar Samhällsbyggnadsnämnden på en kostnad av 90 milj kr – fördelat på 1 mkr år 2016, 40 mkr år 2017, 40 mkr år 2018 och 9 milj kr år 2019!
Över en natt så ändrade budgetberedningen siffrorna från Samhällsbyggnadsnämnden! Från 90 till 41 milj kr! På ett bräde! Utan underlag! Utan utredning! Utan motivering!
Historiens vingslag gör sig påminda…
Det är nog så att de styrande politikerna drömmer, såvida det inte är någon slags turisthamn man kalkylerar med…
Hur som helst. Budgetberedningens beräkning på 41 milj kronor är en beräkning som gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta… Jag kan faktiskt bara se en förklaring till
denna summa. Det är ”taktik”.
Typ så här. Socialdemokraterna och moderaterna har kommit överens om att de flyttar hamnen ”steg för steg”. ”Vi” börjar med 1 milj kr. Det är ju inga pengar att tala om, ingen kommer att protestera… Men det är en början… Sedan investerar ”vi” 20 milj kr till. Det kan ju inte heller någon protestera mot, inte ens en vänsterpartist. 20 miljoner är ju inte så himla mycket pengar. I värsta fall kan ”vi” ju säga att vi bara gör en ”enkel” flytt av hamnen i Vänersborg… Sedan går vi vidare med ytterligare 20 milj kr… Och då kan ju ingen protestera, inte ens en vänsterpartist, nu heller, eftersom de första 21 milj blir ”bortkastade” om den första investeringen inte följs upp av en ny. Och sedan när 41 milj kr är investerade… Då tar vi resten. Då har ”krutröken” lagt sig och ingenting kan göras ogjort… Även om det kostar flera hundra miljoner…
Och sedan tar vi Sanden…
Den ledande hypotesen just nu är alltså att socialdemokrater och centerpartister tänker styra kommunen ensamma med ett ”passivt” stöd av moderaterna. Ungefär som förra mandatperioden. Fast lite tvärtom… Som en konsekvens av detta, så tror jag att Vänsterpartiet borde inleda samtal med miljöpartiet och välfärdspartiet om en teknisk valsamverkan. Det skulle kunna leda till några fler platser i kommunens nämnder och styrelser för alla inblandade.
Men plats i presidierna, dvs några ordförandeposter, det lär inte Vänsterpartiet (eller miljö- och välfärdspartiet) få denna mandatperiod heller. Och det betyder att det enda riktiga oppositionspartiet kommer att få information i ett senare skede än de styrande och att Vänsterpartiet inte heller kommer att kunna påverka varken processen eller beslutförslagens utformning. Inte denna mandatperiod heller.
Men väljarna har sagt sitt, det är bara att acceptera. Eller? Fast…
Vänsterpartiet är faktiskt Vänersborgs tredje största parti. Denna mandatperiod också.
Kunskapsförbundet Väst
Elevprotester, grupp på Facebook, protestlistor, pengalöfte från Marie Dahlin (S), motion av Lutz Rininsland (V) och debattartikel av Marika Isetorp (MP). Det rör på sig.
Kunskapsförbundet Väst, kommunalförbundet mellan Vänersborg och Trollhättan som har hand om gymnasieskolorna och komvux, behöver mer pengar.
Det är egentligen ingen nyhet att Kunskapsförbundet behöver pengar. Det har förbundet behövt ända sedan det startades. Gymnasieskolorna i både Vänersborg och Trollhättan gick faktiskt med underskott innan förbundet bildades. Kunskapsförbundet startade med andra ord sin verksamhet med ett minus!
Men inte nog med det. Antalet elever fortsatte att minska under förbundets första år. Årskullarna blev mindre (färre elever började åk 1 än som slutade åk 3) och andelen elever som sökte friskolor ökade för varje årskull (det sista året har Kunskapsförbundet sett en vändning).
Och det är väl egentligen det som har varit förbundets huvuduppgift – att genom besparingar få ekonomin att gå ihop. För övrigt en mördande tråkig uppgift, gissar jag, för de tjänstemän, chefer och rektorer som brinner för utbildning och som vill utveckla, inte avveckla, gymnasie- och vuxenundervisningen.
Men Kunskapsförbundet har gjort så gott det har kunnat. Det har sparat. Förbundet har ”gjort sig av” med lokaler, vilket har inneburit stora besparingar. Dessutom har personalstyrkan minskats – och det mer än vad som är en följd av minskade elevkullar. Vilket, tycker jag, inte är ett bra sätt. Kvaliteten på undervisningen minskar och konkurrensförmågan mot friskolor försämras…
För en politiker som ”står utanför” förbundet har väl då och då tanken slagit en, utifrån erfarenheterna i Vänersborgs kommunfullmäktige, att det knappt har varit några diskussioner överhuvudtaget kring Kunskapsförbundet, varken om ekonomi eller inriktning. Förbundets framtid var inte ens en valfråga. På något sätt tycks det som att alla problem har lyfts av fullmäktiges axlar och lagts på de politiker som är med i Kunskapsförbundet. Det är som om eleverna inte längre är Vänersborgs angelägenhet. Eller Trollhättans (förmodar jag att de tänker i Trollhättan också).
Gunnar Lidell (M) visade väl detta ganska tydligt när han blev intervjuad i TTELA häromsistens:
”Gunnar Lidell i Vänersborg säger att han inte är tillräckligt insatt i sakfrågan…”
Och då sitter ändå Gunnar Lidell med i ägarsamrådet, ägarsamrådet som får direktinformation av förbundet åtminstone en gång varje kvartal! Som i april i år. Då meddelade Kunskapsförbundet svart på vitt i en tjänsteskrivelse:
”Detta innebär i konstruktionen av uppdragsavtal (konstant påse pengar) att platserna för Gymnasial vuxenutbildning minskar …”
Så visst visste Lidell. Eller borde ha vetat.
I skrivelsen avslutade Kunskapsförbundet med att begära mer pengar av ägarkommunerna Vänersborg och Trollhättan:
”…Kunskapsförbundets Väst framlagda ansökan hos medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg om utökat anslag för gymnasial vuxenutbildning 2014 och inleda dialog för 2015 års behov.”
Det blev inga mer pengar. Inte i den budget som Vänersborgs kommunfullmäktige antog i juni i varje fall. (Trollhättan tar sin budget senare under året).
Nu är det inte bara Gunnar Lidell (M) som sitter i ägarsamrådet och pratar med Kunskapsförbundet. Det gör även Vänersborgs blivande ”statsminister” Marie Dahlin (S). Och efter aprilmötet hördes inga protester eller krav från Marie Dahlin om mer pengar till vuxenutbildningen.
De kommunala politikernas intresse och engagemang har inte varit så där gôrbra…
Det finns röster som hävdar att kommunalförbundet mellan Vänersborg och Trollhättan är en misslyckad konstruktion. Så långt skulle inte jag vilja gå. Inte så att det inte finns brister, för det finns det, men bristen på pengar hade funnits där även om Vänersborg och Trollhättan hade skött utbildningen var och en för sig. Förutsättningarna att få en bra gymnasie- och vuxenutbildning är större med ett kommunalförbund. Det är fortfarande min övertygelse.
Däremot behöver det göras något åt fullmäktigepolitikernas intresse… Och styrning.
Lutz Rininsland (V) har skrivit en motion om bristerna i styrningen av Kunskapsförbundet Väst. Rininsland pekar på att problemen måste utredas och yrkar att kommunledningen:
”återkommer till fullmäktige med förslag hur kommunikationen och beslutsgången kan förbättras”
Kunskapsförbundets ”akuta” ekonomiska kris har det positiva med sig att politikerna i fullmäktige nu tycks vakna till och inse att något måste göras. Marika Isetorp (MP) har vaknat och skrivit en debattartikel. Och Marie Dahlin (S) har pratat om att 4 milj kr har avsatts till att förstärka förbundet. Det måste i så fall innebära att Trollhättan ska avsätta kanske 6 milj kr (eftersom Trollhättan är större).
Tyvärr kan jag emellertid inte hitta dessa avsatta pengar någonstans i papper eller protokoll från Vänersborg. Jag tror helt enkelt inte att det finns något beslut på ytterligare 4 milj kr från Vänersborg. Eller är det så att Marie Dahlin blandar ihop dessa pengar med de 10 milj kr som Kunskapsförbundet har fått i löfte att överskrida budgeten med (eller som det heter, ”det ska regleras i bokslutet…”) när det gäller ungdomsgymnasiet? (Dessa pengar är separerade från vuxenutbildningen.)
Det hindrar dock inte att Vänersborgs kommunfullmäktige skulle kunna ta ett sådant beslut i november. Om nu 4 milj kr från Vänersborg räcker… Jag tror knappast det. Det troliga är att det behövs omkring 8 miljoner från Vänersborg och omkring 12 miljoner från Trollhättan. (Förhoppningsvis kommer också riksdagspartiernas vallöften att infrias med mer pengar till utbildning.)
Jag behöver nog inte upprepa alla argument på nödvändigheten av Kunskapsförbundets behov av att tillföras mer pengar. Det är bara att konstatera. Det som krävs är kort och gott handling.
Mer pengar till Kunskapsförbundet Väst snarast!
Det politiska läget i Vänersborg
På måndag eller tisdag ska det nya styret vara klart. Det sa Marie Dahlin (S) till TTELA i onsdags:
”Förhoppningen är att vi på måndag eller tisdag har en konstellation.”
Och det är Marie Dahlin som håller i taktpinnen. Det är som bekant Marie Dahlin som ska bli kommunstyrelsens nya ordförande, Vänersborgs ”statsminister”.
Måndag är imorgon… Så idag söndag, så har vänersborgarna ingen aning om hur Vänersborgs nya styrande konstellation ska se ut. Vi i Vänsterpartiet har inte heller någon aning. Ingen har ringt, ingen har berättat. Vänsterpartiet står utanför alla diskussioner och uppgörelser. I varje fall med socialdemokraterna. Och, än så länge.
Det är viktigt vilka partier som Marie Dahlin och socialdemokraterna tänker luta sig mot för att styra Vänersborg de kommande fyra åren. Det är på många sätt avgörande vilka partier som de tänker sig ska stödja deras förslag i kommunfullmäktige. Det kommer nämligen att säga en hel del om vilken politik vänersborgarna kan förvänta sig fram till 2018.
Det är väl bara en sak som är säker, Bo Carlssons centerparti lär ingå i Marie Dahlins planer. Socialdemokraterna och Centerpartiet har samarbetat tätt under 12 år och det finns inga tecken på att samarbetet ska upphöra. Tvärtom. Samarbetet tycks bli allt tätare. Det är nästan så att man har svårt att se att det är två olika partier.
Vilka partier som ska ingå i det nya styret är också viktigt av andra skäl, det påverkar hur fördelningen av platser i nämnder och styrelser ska bli. Och här handlar det inte bara om själva fördelningen mellan de olika styrande partierna. Vilka partier som hittar varandra och som samverkar, påverkar också fördelningen av antalet platser för respektive ”partikonstellation”. Och framför allt kommer tillsättningen av de åtråvärda och arvoderade posterna som ordförande och 1:e och 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige, kommunstyrelse och i nämnderna och styrelserna att avgöras av vilka partier som samarbetar. Att få någon ordförandepost och sitta i ett presidium innebär automatiskt både mer information och mer ”makt” – över både process och beslutens utformning…
Men då är det inte bara de partier som socialdemokraterna vill samverka med som är av intresse. Även hur de andra partierna tänker kring samarbete är viktigt. Här handlar det om vilka partier som får möjlighet att sitta i nämnder och styrelser och dessutom kunna bli 1:e vice 
ordförande. Oppositionen har nämligen av tradition posterna som 1:e vice ordförande.
Det finns ett litet dataprogram som räknar ut antalet och fördelningen av platser för olika tänkbara samverkansmöjligheter. Jag tror att just i detta nu sitter representanter för varje parti med programmet och kalkylerar och simulerar… Det gör vi i Vänsterpartiet också.
Tipset är väl att den forna mini-alliansen, dvs moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna, fortsätter sin samverkan. Det hoppas väl åtminstone kristdemokraterna som har mest att vinna på en samverkan. Partiets två mandat i fullmäktige räcker nämligen inte till för att partiet ska få platser i någon nämnd eller styrelse av egen kraft.
Det lär dock bli det största partiet av dem, dvs moderaterna, som lägger beslag på presidieplatserna (1:e vice ordförande). Möjligtvis får folkpartiet en av posterna. Antagligen då Peter Göthblad i byggnadsnämnden eller Tove af Geijerstam i socialnämnden.
Välfärdspartiet fick bara två mandat i fullmäktige. Det räcker inte till någon plats i någon nämnd och styrelse, inte av egen kraft. Men vilka vill samverka med Välfärdspartiet? Det gjorde Vänsterpartiet och Miljöpartiet för fyra år sedan, en rent teknisk valsamverkan. Det gav Vänsterpartiet, och Miljöpartiet, extra platser, plus att Välfärdspartiet fick plats i några nämnder. Ett sådant samarbete tycks inte vara aktuellt i år, i varje fall inte just nu. 
Men vilka partier som ska ingå samverkan, politiskt eller tekniskt, får nog vänta tills alla vet hur Marie Dahlin tänker sig sitt styre. Det som ryktet förtäljer just nu är att socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet pratar med varandra. En i min mening mycket intressant kombination. Dessa partier har nämligen stått väldigt långt ifrån varandra den gångna mandatperioden. Både politiskt och stundtals även på det personliga planet.
Sverigedemokraterna står utanför all samverkan. Det är dock inte Kurt Karlssons eget val, inga andra partier vill ha med dem att göra. Fast jag skulle inte bli förvånad om Välfärdspartiet slänger ut en invit, mest för att Välfärdspartiet, som sagt, inte kan få några platser av egen kraft. I varje fall om inte Välfärdspartiet hittar någon annan samarbetspartner.
Sverigedemokraterna kommer dock att få platser av egen kraft, 6 mandat i kommunfullmäktige räcker för att få platser i alla större nämnder. Sverigedemokraternas stora problem är väl bara att de inte har tillräckligt med personer att fylla platserna. Kurt Karlsson kan ju inte sitta med överallt. Även om jag tror att han kommer att återfinnas i ganska många nämnder.
Vi i Vänsterpartiet kommer att få platser i alla större nämnder och styrelser av egen kraft. Det skulle kunna bli fler platser om vi samarbetar med något annat parti. Rent politiskt ligger miljöpartiet närmast för ett eventuellt samarbete. Men miljöpartiet har ofta visat sig vara ett mycket osäkert kort när det gäller samarbete. Partiet tycks ibland kunna samarbeta med vem som helst, bara partiet får igenom det allra minsta av sina krav, t ex att inte bebygga Mariedal Östra. Att Vänsterpartiet och socialdemokraterna/centerpartiet ska samarbeta är väl mindre sannolikt, även om vi har hittat varandra i några större frågor under mandatperioden, t ex landsbygdsskolorna och några budgetar. Å andra sidan står vi långt ifrån varandra när det gäller arenan, Sanden och hamnflytten till Vargön.
Och det är klart, varken Vänsterpartiet eller socialdemokrater/centerpartister har väl helt glömt alla de motsättningar som ligger bakom oss kring arenan, Toppfrys, JO-anmälningar etc…
Vänersborg har några spännande politiska dagar framför sig. Och det är Marie Dahlin och socialdemokraterna som har bollen. Det är först när denna boll är spelad som de andra partierna kan börja diskutera med varandra om eventuella samarbeten, politiskt eller tekniskt.
Nyheter om Kunskapsförbundet och byggförvaltningen
Vänersborg väntar fortfarande på den stora nyheten, om hur styret ska se ut de kommande fyra åren. Men medan vänersborgarna väntar på det, så händer det en del annat i kommunen.
Ett antal personer har reagerat starkt på att kursutbudet för GYVUX har mer än halverats. Det är Kunskapsförbundet Väst som av brist på pengar tvingats till dessa drastiska åtgärder.
För den som har glömt vad Kunskapsförbundet är (se här):
”Kunskapsförbundet Väst är ett kommunalförbund som ägs av Vänersborgs kommun och Trollhättans stad. Förbundet arbetar för att utveckla och stärka de frivilliga skolformerna i både Vänersborg och Trollhättan.”
Det är lätt att förstå att unga och äldre vuxna fruktar för sina utbildningsplatser. De frågar sig om kurserna blir av överhuvudtaget eller om de måste avbryta en pågående utbildning när fortsättningskurserna ställs in. Några av dessa personer har skapat en grupp på Facebook, som heter ”Stoppa nedskärningarna inom vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg”.
Gruppens syfte är:
”Denna grupp är till för att väcka uppmärksamhet och stoppa nedskärningarna inom vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg.”
Både en elektronisk (se här) och en traditionell namninsamling har också startats. Det lär bli många namn på listan. Och med tanke på de utbildningsbehov som finns i området, hoppas jag också på det.
Vänsterpartiet i Vänersborg har på sin hemsida skrivit ett antal inlägg om situationen i Kunskapsförbundet. Det senaste publicerades idag.
Och precis när jag är på väg att publicera denna blogg, så ser jag att P4 Väst har tagit upp ämnet. (Lyssna och läs här.)
I radioinslaget säger Marie Dahlin (S) att hon vill satsa mer pengar på Komvux. Om det krävs så ska Vänersborg, och Trollhättan också förutsätter Marie Dahlin:
”dammsuga våra egna kommuner.”
Det är bra Marie Dahlin! Kunskapsförbundet Väst måste få mer pengar. Vänsterpartiet i Vänersborg står helt bakom ditt förslag!
Something completely different.
Enligt mycket säkra källor, så har Vänersborgs stadsarkitekt fråntagits sina befogenheter att säga nej till i stort sett all utveckling i kommunen. De som har haft med Byggnadsförvaltningen att göra, och det är nog ganska många, lär dra en lättnadens suck. Nu får vi verkligen hoppas att Byggnadsförvaltningen antar en ”liberalare” hållning i byggärenden och att alla vänersborgare kommer att behandlas lika.
Och på tal om utveckling och likabehandling. Igår var Mark- och Miljödomstolen uppe på Sikhall och gjorde ”syn på plats”. Magnus Larsson har ju överklagat ett beslut från Länsstyrelsen om att inte få bygga på en tomt. (Se ”Sikhall: Trakasserierna fortsätter”.) Kommunens representant var för övrigt stadsarkitekten, varför nu kommunen skulle ha en representant med i dessa förhandlingar överhuvudtaget. Stadsarkitekten förfäktade i vanlig ordning byggstopp för Magnus Larsson – trots att Byggnadsnämnden i Vänersborg hade gett Magnus Larsson strandskyddsdispens…
Hur domstolen kommer att döma får vi dock inte reda på förrän om 2-3 veckor.
Resursfördelningen i grundskolan
De flesta skolor i Vänersborg fungerar bra. Det är i varje fall det intryck som en ledamot i Barn- och Ungdomsnämnden får efter information från tjänstemännen i förvaltningen. Och det har jag ingen som helst anledning att betvivla. Däremot har skolorna olika bra resultat och skillnaderna mellan skolorna tenderar dessutom att öka. Det är framför allt några skolor som sticker ut i negativ mening.
Det här är egentligen inget specifikt ”vänersborgsproblem”, utan något som kan ses över hela landet. Olika skolor i samma kommun har olika bra resultat.
Revisionsföretaget Ernst & Young publicerade tidigare i år en studie om den kommunala resursfördelningen till grundskolan, ”Kan resursfördelningen lösa skolkrisen?”. (Kan laddas ner här.) Bakgrunden till undersökningen var inte bara de sjunkande resultaten i skolan jämfört med andra länder, utan framför allt en ändring och ett förtydligande i Skollagen (2 kap 8a§) som har med denna utveckling att göra:
”Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”
Ernst & Young är kritiska till kommunernas sätt att hantera resursfördelningen. Ernst & Young skriver:
”kommunfullmäktige utgår i sin resurstilldelning till ansvarig nämnd från tillgängliga resurser och inte från elevernas förutsättningar och behov.”
Det är bara att konstatera, det här känner vi igen från Vänersborg… Ekonomin först, eleverna sedan. Under socialdemokraternas och centerpartiets styre 2006-2010 gick kommunfullmäktige faktiskt ännu ett steg längre – när kommunen behövde pengar till annat, som ansågs viktigare, typ arena och sånt, skar man helt enkelt ned på resurserna till grundskolan. Bortåt 40 milj kr.
Ernst & Young är kritiska också mot de ansvariga skolnämnderna:
”först beräknas den tillgängliga resursramen och därefter fastställs vilka behov som kan hanteras inom den givna ramen. … nämnden utgår också från tillgängliga resurser och inte från elevernas förutsättningar och behov.”
Och så är det. Även om nämnden har svårt att göra annorlunda – den har ju de pengar den har. Å andra sidan så finns Skollagen (3 kap 8§)…
”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Och Skollagen är en lag, och ingen rekommendation…
”Ska han eller hon…”
Det står inte ”om kommunen har pengar så ska han eller hon…”
Ernst & Young drar en tredje slutsats utifrån sin undersökning:
”De skolor som har stora behov får ofta ett tillägg utifrån socioekonomiska faktorer, men rektorns dilemma är att tillägget inte upplevs som tillräckligt.”
Finns det någon rektor i Vänersborg som inte håller med?
Ernst & Young avslutar med att framhålla skolans betydelse och vikten av resursfördelningen:
”Om kommunernas resursfördelning ska kunna bidra till att lösa skolkrisen ser vi behov av att lyfta diskussionen till kommunfullmäktigenivå. Här finns möjligheter till att se satsningar på skolan som en form av social investering. En fullgången skolgång är den vaccination som samhället kan ge en individ mot framtida utslagning, vilket bör betänkas när prioriteringar görs.”
Det är egentligen ord och inga visor från revisionsföretaget. Och skolans problem är politikernas problem. Och i första hand kommunpolitikernas problem. Fast det visste vi väl… Det är ju kommunen som är huvudman för grundskolan.
Med anledning av förändringen av Skollagen, och kanske också rapporten från Ernst & Young, så har Sveriges Kommuner och Landsting (=SKL) gett ut en skrift om hur kommunerna, som alltså är skolans huvudmän, kan tackla problemet med resursfördelningen. Skriften heter ”Socioekonomisk resursfördelning till skolor” och kom ut i juni i år. (Du kan hämta skriften här.)
Det är en intressant och lärorik läsning om hur huvudmannen kan och bör tänka för att förbättra resursfördelningen och likvärdigheten mellan skolorna.
Barn- och Ungdomsnämnden har vid flera tillfällen diskuterat resursfördelningen mellan skolorna i kommunen, bland annat efter att ha fått kritik från Skolinspektionen. Det nuvarande resursfördelningssystemet, som är oerhört luddigt, snällt sagt, antogs av nämnden den 18 april 2011 (se här) efter en ganska omfattande diskussion, där jag inte var helt tillfreds… (När är jag det?) Det är nog läge att förnya denna diskussion… (Jag har bloggat om ämnet vid minst två tillfällen tidigare, se här och här.)
En av grundbultarna i det svenska skolsystemet är alltså likvärdighetsprincipen – både för att få upp de svenska skolresultaten och för att det nu står tydligt i Skollagen… Och självklart av rättviseskäl.
SKL skriver:
”[Likvärdighetsprincipen] handlar dels om lika tillgång till utbildning och dels om lika kvalitet på utbildningen. Ytterligare en aspekt av likvärdighetsprincipen är att utbildningen ska vara kompenserande och uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”
SKL:s råd för att öka likvärdigheten i skolorna i en kommun är helt enkelt att differentiera ersättningen eller pengen som skolorna får att röra sig med.
SKL räknar upp ett antal variabler som kommunen borde, och måste, ta hänsyn till vid resursfördelningen.
Det kan t ex vara att kommunen behöver jämna ut skolornas lokalkostnader. Det här har Vänersborg dock löst. Lokalkostnaderna dras ifrån den totala summan innan elevpengen fördelas. Däremot tas enligt min mening inte tillräcklig hänsyn till kvaliteten och utrustningen på de olika skolorna. En ”gammal” skola med ”gamla” inventarier har ibland inte tillräckligt med pengar för att reparera och förnya. Det är stora skillnader på exempelvis IT-utrustning mellan nybyggda skolor och ”gamla” skolor. Det här är en tydlig brist i likvärdigheten.
Och ska något göras åt fastigheterna blir Samhällsbyggnadsförvaltningen inkopplad (den ”äger” ju skolfastigheterna) och åtgärderna ska då betalas av Barn och Ungdom. Och då får pengar tas från verksamheten, dvs eleverna… Eller också blir det hyreshöjande, och även då får Barn och Ungdom ta pengar från verksamheten. Och det blir mindre kvar till eleverna.
Det här är i och för sig ett annat, och också mycket stort, problem som egentligen är värt ganska många bloggar…
SKL nämner också i sin skrift att små skolor på landsbygden ofta har fördyrande förutsättningar. För att ta ett exempel. Elevpengen (de pengar som skolan tilldelas) grundas på antalet elever som går på skolan. Den kan slå väldigt fel. Tänk att två skolor har vardera 25 elever. I den ena skolan är alla de 25 eleverna lika gamla och går i samma årskurs. I den andra går 12 elever i åk 4 och de andra 13 i åk 6. I det första fallet räcker det med en lärare i ”grundorganisationen”, medan det i den andra behövs två lärare. Det här är ett problem som Vänersborg inte har löst på ett tillfredsställande sätt.
Sedan får man ju inte glömma att skolorna i en kommun kan ha olika förutsättningar på ett helt annat sätt. SKL skriver:
”Till exempel har de [olika skolorna] olika förmåga att göra ett bra jobb för de pengar de får, beroende på exempelvis organisation, förhållningssätt och skickligheten hos såväl skolledningen som lärarna och övrig personal.”
Sådana här skillnader är det svårt för huvudmannen att komma till rätta med via resursfördelningen. Här krävs det andra åtgärder. Hur bra Vänersborg är på sådana åtgärder kan diskuteras… Däremot får man lätt intrycket, när man läser SKL:s skrift, att detta problem angår politikerna och inte bara tjänstemännen, rektorerna och lärarna.
SKL skriver:
”Om en kommunal skola inte fungerar tillfredsställande är det kommunens ansvar att komma tillrätta med situationen.”
Frågan är ändå vart gränsen går för vad politikerna ska lägga sig i.
Huvudsyftet med skriften från SKL är att komma till rätta med alla problem kring resursfördelningen och den bristande likvärdigheten. SKL förespråkar en så kallad “socioekonomisk resursfördelning” för att komma till rätta med problemen.
Socioekonomisk resursfördelning innebär att:
”pengar styrs till skolorna utifrån skolornas elevsammansättning. Fördelningen, eller omfördelningen om man så vill, ska kompensera för att behoven är olika stora hos eleverna på olika skolor beroende på elevernas bakgrund.”
SKL anser att det är motiverat att ha en socioekonomisk resursfördelning om det finns påtagliga resultatskillnader mellan skolorna och om det kan antas bero på att eleverna har olika socioekonomiska bakgrund på de olika skolorna. Och de villkoren uppfyller Vänersborg.
SKL skriver:
”Då behöver kommunen fördela resurserna mellan skolorna med hänsyn till dessa skillnader. Enkelt uttryckt kan man säga att en socioekonomisk fördelning behövs när det systematiskt samlas fler elever med större behov på vissa skolor.”
Det ingår flera variabler i den socioekonomiska resursfördelningen.
Föräldrarnas utbildning är den första. Föräldrarnas utbildningsbakgrund har ett mycket starkt samband med elevernas resultat. Till och med starkare än elevernas migrationsbakgrund. Ju längre utbildning föräldrarna har, ju större sannolikhet (rent statistiskt) är det för att eleverna ska få bra skolresultat.
Migrationsbakgrunden är den andra viktiga variabeln. Givetvis har det med språket att göra. Och då är det naturligtvis så att det är svårare med det svenska språket om man kommer från t ex Somalia än från Norge. Men forskningen har också visat att det inte är svårare för elever med utländsk bakgrund att klara skolan när de har bott i Sverige i minst sju år, i varje fall inte om de för övrigt har samma förutsättningar som elever med svensk bakgrund. Det är följaktligen viktigt att ta hänsyn till hur nyligen eleven kommit till Sverige – och vid vilken ålder.
Den tredje variabeln är kön. Det är helt enkelt på det sättet att det är fler pojkar än flickor som inte uppnår kunskapskraven.
Den fjärde variabeln är förekomsten av försörjningsstöd i familjen. Det kan låta kontroversiellt men SKL skriver att det i denna grupp ofta finns elever som upplevt krig och flykt och som har en ofullständig skolgång bakom sig. I denna grupp finns också elever som på andra sätt upplever stora påfrestningar i sina familjer.
SKL fortsätter:
”Eftersom det inte finns statistik över sådana omständigheter kan faktorn försörjningsstöd bidra till att fånga in detta.”
Den femte variabeln är familjesammansättning. SKL konstaterar att det är större risk att de elever som bor med en vårdnadshavare inte uppnår målen än för de elever som bor med båda sina vårdnadshavare.
Det finns fler socioekonomiska variabler…
SKL:
”Om [en elev] går på en skola som har många elever som riskerar att inte uppnå målen – ju mer socioekonomiskt homogen elevsammansättningen på en skola är, desto starkare blir sambandet mellan elevgruppens sociala bakgrund och skolans resultat. Denna effekt på skolans resultat beror dels på den så kallade kamrateffekten, dels på att studiemotiverade elever tenderar att söka sig till vissa skolor.”
Eleverna kan liksom vara både varandras resurser och hinder. De kan både stimulera eller störa varandra. Dessutom finns det en kamrateffekt, som påverkar eleverna indirekt. Elevsammansättningen på en skola har nämligen också betydelse för vilket skolklimat som råder på en skola. Sedan finns det en tendens att skolor som har en socioekonomiskt gynnsam elevsammansättning attraherar studiemotiverade elever från alla socioekonomiska grupper. Och det är en konsekvens av det fria skolvalet…
Till sist måste kommunen naturligtvis se till resultaten på nationella prov och betygsresultaten. Självklart. I slutbetygen ges ju en total information, ett verkligt slutomdöme, på en skolas framgångar respektive misslyckanden.
Det är en grannlaga uppgift att väga samman alla dessa variabler till en rättvisande och effektiv modell för fördelning av resurser. Men enligt SKL är det inte bara möjligt, det är också nödvändigt för att uppnå en likvärdig skola.
En stor del av skriften handlar om hur själva resursfördelningsmodellen ska utarbetas, hur olika variabler ska viktas, hur den ska kommuniceras, hur den ska få legitimitet, dvs accepteras av alla, och hur den ska utvärderas och eventuellt förändras. Det är dock inget jag ska utveckla vidare i denna blogg.
Till sist.
Jag anser att det är viktigt för politikerna i Barn- och Ungdomsnämnden, och även i fullmäktige, att studera skriften från SKL och ha den framför ögonen när de senare i höst ska utvärdera skolornas resultat och föreslå lämpliga åtgärder för att öka likvärdigheten och skolresultaten.
Resursfördelningen är i högsta grad en politisk fråga. Och den nuvarande fördelningsmodellen måste omarbetas.
Personvalet – en analys typ
Det tog sin tid, men nu är det klart – räkningen av personrösterna. Det vill säga, alla de där kryssen som väljarna sätter framför ett namn på valsedeln. I de flesta fall har kryssen inte så stor betydelse, men i vissa fall kan de faktiskt avgöra vem av partiets kandidater som kommer in i fullmäktige. Eller inte.
För att bli personvald krävs att personen får minst 5% av partiets personröster till kommunfullmäktige och att de är minst 50 stycken. Och naturligtvis måste partiet ifråga också ha fått tillräckligt många röster för att få ett mandat i fullmäktige. Det som krånglar till det en del, det är att Vänersborg är uppdelat i två valkretsar – Vänersborg Väst och Vänersborg Öst. Reglerna gäller för respektive valkrets.
TTELA hade för övrigt idag en artikel om personkryssen. Och som vanligt, är jag benägen att skriva, har TTELA inte helt rätt… Dessutom är personkryssen intressanta oavsett om de får något större genomslag eller inte. Fast det tyckte inte TTELA.
En del partier kör inte alls med personvalskampanjer, medan andra satsar stenhårt på dem. Folkpartiet är väl det parti som satsar allra mest på personalval. Jag tror till och med att det är så att varje folkpartist, som kandiderar till fullmäktige, får en liten peng av partiet för att göra reklam för sig själv.
Det var i varje fall en hel massa folkpartister som hade tryckt upp egna små reklamblad. Andra hade också, eller istället, använt partibidraget till en alldeles egen liten annons i lokalpressen. Peter Göthblad gick ett steg längre än sina partivänner. Eller? Var de vänner i denna mördande personvalskonkurrens? Den enes bröd, den andres…
Hur som helst. Peter Göthblad har skapat en egen hemsida. Här skulle Göthblad ha lagt upp sina åsikter – hade han väl tänkt. Och på sätt och vis gjorde han det också… Det stod nämligen ingenting om vad han tyckte… Däremot kunde (och kan) du skicka vykort från hemsidan – med Göthblads bild på!
Ändå var det så att den person som inte bedrev personalvalskampanj fick flest röster i Folkpartiet. Tove af Geijerstam fick nämligen 133 personröster. Det var 22 röster mer än kollegan och konkurrenten Göthblad. Hon kom därför över 5% av Folkpartiets sammanlagda antal personröster i både Vänersborg Väst och Öst. Även Peter Göthblad blev invald med kryss (i Väst). Både dessa stod dock överst på Folkpartiets lista och hade blivit invalda även om inte en enda väljare hade satt något kryss på dem.
Ingen av de andra folkpartistiska kandidaterna kom upp i tillräckligt med personröster för att bli personvalda. Trots de intensiva personvalskampanjerna. Det innebär att Bengt Wallin, som stod på plats 3 på listan, blev invald. Ingrid Lindström som propagerade intensivt för en röst på sig själv på en valdebatt, där hon satt i publiken, får nöja sig med en ersättarplats. Väljarna tycks inte ha lockats av hennes personliga budskap och vision:
”Jag vill att du ska må bra…”
Personrösterna fick ett stort genomslag i Centerpartiet, precis som för fyra år sedan. Förra valet blev Annalena Levin inröstad på personkryss och petade undan Mats Andersson till en ersättarplats i fullmäktige. Det gjorde hon i år också, på sätt och vis. Det dök också upp en verklig komet på den centerpartistiska himlen. Carl-Ewert Berg, bankdirektör från Brålanda, fick hela 139 röster i Väst! Det var bara 5 röster mindre än självaste Bo Carlsson. Carl-Ewert Berg tog därmed en plats i fullmäktige, och tillsammans med Annalena Levins och Marianne Karlssons framgångar, petades Mats Andersson återigen ner till en ersättarplats. Även Marianne blev invald på personröster.
För övrigt kan jag inte låta bli att konstatera att människorna i Gestad och Dalsland aldrig tycks tröttna på bygdens son Bo Carlsson. Han lockar stora skaror väljare varje år. Det spelar ingen roll vad han gör eller vilket parti han spelar under täcket med.
Moderaterna har också personvalskampanjer, men jag kan inte säga att jag lade märke till dem speciellt mycket. Det var bara när Gunnar Lidell for förbi i sin bil där det stod att man skulle kryssa honom. Och så såg jag också några affischer med unge Filip Jacobsson.
Gunnar Lidell är omåttligt populär bland moderaternas väljare. Hela 549 personer hade kryssat Gunnar Lidell. Det var faktiskt fler som ville se Gunnar som kommunstyrelsens ordförande än Marie Dahlin (S). 4 väljare fler…
Socialdemokraterna ägnar sig inte åt personval, även om det fanns affischer med bilder på socialdemokraternas båda toppkandidater Marie Dahlin och Lennart Niklasson. Marie Dahlin fick 545 röster, medan Lennart Niklasson ”bara” fick 165. Niklasson fick även ”se sig slagen” av Joakim Sjöling, som fick 218 röster. Det var dock bara Marie Dahlin som blev invald på personrösterna. Vilket inte spelade någon roll, eftersom hon stod överst på listan ändå.
Det som var lite anmärkningsvärt var kanske att hela 70% av alla socialdemokratiska väljare (som satte ett kryss) satte ett kryss på någon annan kandidat än Marie Dahlin. Detta trots att Marie Dahlin är partiets självklara kandidat till ordförande i kommunstyrelsen, dvs Vänersborgs ”statsminister”. Eller var det på grund av…?
Noteras kan också att Lars-Göran Ljunggren inte längre blir ordinarie i fullmäktige, utan får nöja sig med en ersättarplats. Ljunggren återfanns på plats 16 på listan och Socialdemokraterna fick ”bara” 14 mandat. Det innebär att Vänsterpartiets Lutz Rininsland blir fullmäktiges ”ålderman”. Rininsland kommer därför att svinga ordförandeklubban under det första sammanträdet med det nya kommunfullmäktige. (Wow!)
Miljöpartiet brukar ligga ganska lågt på personvalsfronten. Det är bara Marika Isetorp som tycks betona att ett kryss på just henne är viktigt. Isetorp har precis som Peter Göthblad en egen hemsida. Isetorp har 
också gått ett steg längre än samtliga politiska kandidater i Vänersborg. Isetorp har spelat in en musik-CD! Och då blir man naturligtvis invald på personröster… (Isetorp har lagt ribban inför valet 2018…)
Men så hände det något helt oväntat (i varje fall för mig). Abdullahi Hassan Moalin, som inte stod förrän på plats 8, fick 9,81% av Miljöpartiets röster i Öst! Och blev därmed tillsammans med Marika Isetorp personligt invald i fullmäktige. Anders Wiklund blev därför ”nerpetad” till en ersättarplats. (Detta har TTELA fullständigt missat.)
Kristdemokraterna tycktes inte heller satsa speciellt på personvalskampanjer. Det var väl egentligen bara Gunnar Bäckman som gick runt på stadens gator och torg med ett sandwichplakat där han uppmanade alla att rösta på hustrun Marie-Louise. 123 vänersborgare, förutom Gunnar själv då (antar jag), följde uppmaningen…
Välfärdspartiet behövde ingen personvalskampanj. Välfärdspartiet består ju i stort sett bara av Morgan Larsson… Morgan Larsson kom emellertid inte upp till de 50 röster som krävdes i varje valkrets och blev därför inte personvald. Antagligen till Morgans stora besvikelse. Nu stod ju Morgan Larsson överst på Välfärdspartiet lista ändå, så det gjorde inget. Morgan blev invald i fullmäktige. Tillsammans med Bengt Rydholm.
Kurt Karlsson bedrev inte heller någon personvalskampanj. Det räckte med partiets affischnamn nummer 1 – Jimmie Åkesson. Och det kan jag förstå, Jimmie Åkesson har ju i varje fall åsikter (även om jag inte delar dem). Det har inte Kurt Karlsson. Det hindrade inte att hela 216 vänersborgare kryssade Kurt Karlsson. Av någon anledning.
En överraskning var kanske att Cecilia Skenhall lyckades ta sig förbi de andra ”gubbarna” som stod före henne på listan. Utom Kurt Karlsson då. Skenhall nådde 5,09% i Väst och blev därmed personligt invald. I praktiken spelade det emellertid ingen roll eftersom Sverigedemokraterna fick hela 6 mandat.
Har jag glömt något nu…?
Ja, just det. Mitt eget parti – Vänsterpartiet.
Vänsterpartiet ägnar sig inte heller åt personalvalskampanjer, precis som flera andra partier. Det är partiets åsikt som är det viktiga. Ändå var Vänsterpartiet faktiskt mer personligt än någonsin tidigare i Vänersborg. Vi hade en gruppbild på partiets fyra första namn på listan i annonser och affischer.
Det var kanske inget lyckat drag… Det skrämde tydligen bort ett antal väljare…
Det var bara en av Vänsterpartiets kandidater som blev personligt invald. Och det var jag… 331 personer hade kryssat mitt namn. Det placerade mig på plats nummer 3 bland alla politiker i Vänersborg, bara Gunnar Lidell och Marie Dahlin fick fler röster. Det var roligt.
Ändå var det 164 färre än i förra valet…
Personröster i all ära, det viktiga är valresultatet för partierna. Rösterna är nu sluträknade och den preliminära mandatfördelningen i Vänersborgs kommunfullmäktige stod sig. Bollen ligger därför hos socialdemokraterna och Marie Dahlin. Hur bollen ska spelas vet vi, i varje fall vi i Vänsterpartiet, ingenting om för tillfället.
PS. Tänk att det alltid kan bli så fel för TTELA. De siffror som TTELA redovisar i dagens papperstidning stämmer inte. Däremot stämmer de personröster som jag anger i denna blogg. Mina siffror är helt korrekta. Se här. /Stefan 24/9
PPS. Idag hade socialdemokraterna Kenneth Persson och den store vänsterpartijägaren Bernt Johansson en debattartikel om arenan. Den var skriven och inskickad innan valet. Se där hur TTELA hanterade valet. Kanske trodde TTELA att en debatt om arenan skulle gynna Vänsterpartiet…
Hemsidorna – efter valet
Så här i eftertankarnas kranka blekhet efter valet för drygt en vecka sedan, så tyckte jag att det skulle vara intressant att studera de olika partiernas hemsidor – efter kommentarer om valresultatet. Med facit i hand borde det ju finnas en hel del funderingar och synpunkter.
Men det finns det inte.
Det står ingenting om valet i Vänersborg överhuvudtaget på Moderaternas, Folkpartiets, Kristdemokraternas, Centerpartiets, Miljöpartiets eller Välfärdspartiets hemsidor. Inte ett ord.
Kanske är det besvikelsen som talar? Fast Centerpartiet gick ju fram ett mandat…
Sverigedemokraterna däremot har uppdaterat sin sida med:
”Tack alla väljare för ert förtroende. Vi ökade från 2 till 6 Mandat.”
Och det kan jag förstå. Att Sverigedemokraterna är tacksamma alltså. Att få 6 mandat utan att göra ett skvatt är ju anmärkningsvärt. Egentligen. Jag menar, inte ens delta i besluten om budgetarna… Fast det kanske hade gått mindre bra om de hade gjort det…
Även Socialdemokraterna tackar på sin hemsida. De tackar emellertid inte väljarna utan valarbetarna:
”…för den härligt fina arbetsinsatsen.”
Vänsterpartiet då? Vänsterpartiet tycks fortsätta sina regelbundna uppdateringar av hemsidan. Nästan dagligen har allmänheten serverats kommentarer och nyheter.
Jag har för säkerhets skull också kollat alla de bloggar jag känner till från enskilda vänersborgspolitiker. Det är bara en enda blogg som har uppdaterats… Den blogg du läser på just nu.
Vad säger man om att partierna inte kommenterar valresultatet? Likgiltighet inför väljarna? Nä, det är väl att gå för långt, partierna brukar ju knappast uppdatera sina hemsidor ens före valet… Å andra sidan verkar inte de sociala medierna spela en särskilt stor roll för väljarna, som många vill göra gällande. I varje fall inte i Vänersborg.
Hamnen och den låga bron i Göteborg
Det enligt min mening sämsta beslutet som Vänersborgs kommunfullmäktige har fattat sedan arenabeslutet 2007 är att flytta hamnen från Vänersborg till Vargön. (Fast vid närmare eftertanke, beslutet om nedläggningen av Gläntan var nog i minst samma klass.) Detta så kallade ”inriktningsbeslut” om en hamnflytt fattades på oerhört lösa boliner. Precis som arenabeslutet. Det var inte bara det att många problem inte ens berördes i underlaget, det fanns överhuvudtaget ingen samlad bild över kostnaderna. Som kan komma att uppgå till flera hundratals miljoner. Det är stor risk att en hamnflytt blir en ännu dyrare affär än arenan.
Kommunens sakkunniga tjänstemän drog faktiskt slutsatsen att det inte borde fattas något beslut… De ansåg att ett bättre faktaunderlag behövdes. Tvärtemot de glatt optimistiska politikerna alltså…
Det är inte bara stora frågetecken kring ”interna”, kommunala problem som muddringen i älven, saneringen av det gamla fabriksområdet, grundet, de tre fartygen och järnvägsvagnen på älvbottnen samt järnvägar och gator, avlopp mm. Det är också stora frågetecken kring ”yttre” problem, problem där andra aktörer än kommunen har bollarna i sina händer. Det gäller ombyggnaden av slussar (de nuvarande har en teknisk livslängd fram till 2030), EU-klassning av Vänersjöfarten och den nya bron i Göteborg… (För mer fakta se ”Hamnfrågan avgjord”.)
Det är många frågetecken som ska rätas ut för två fartyg i månaden. Ja, du läste rätt. Som mest de senaste fem åren (efter Holmens nedläggning i dec 2008) har i genomsnitt två fartyg i månaden anlöpt hamnen i Vänersborg. Och det finns inga tecken (mer än ”önsketecken”) på att trafiken ska öka…
Fast nu har ett av frågetecknen rätats ut – fast inte till ett utropstecken utan till ett minustecken!
Mark- och miljödomstolen i Vänersborg beslutade nämligen i veckan som gick att det är helt ok att bygga en låg bro i Göteborg med en segelfri höjd på endast 12 meter. (Den nuvarande bron har en segelfri höjd på 19,5 meter.)
Vänerhamns VD Göran Lidström säger till SVT:
”Det här är inget bra beslut.”
För sjöfarten alltså, menade Lidström. För Göteborg var det tvärtom, ett ”kanonbeslut”…
Ove Eriksson, direktör på Sjöfartsverket, tror att beslutet kommer att drabba sjöfarten på Vänern (Svt):
”I förlängningen så tror vi att sjöfarten kan drabbas, om det här blir för stora störningar för kollektivtrafiken på land, att man kan komma med ännu mer restriktioner för sjöfarten.”
Den låga bron kommer att bli ett trafikhinder med negativ påverkan på Vänersjöfarten, eftersom den inte ska öppnas ”vid behov”. Den nya bron ska öppnas endast vid ett sparsamt antal tillfällen vid fastlagda tider. Och inte alls mellan kl. 06-09 och kl. 15-18 på vardagar… Och det kan tydligen, enligt Ove Eriksson, bli ”ännu mer restriktioner för sjöfarten”…
Jag tror i och för sig inte att den låga bron i Göteborg är ett avgörande argument mot en hamnflytt. Även med en låg bro kommer sjöfarten att kunna fungera. I varje fall hjälpligt. Även om Centerpartiet i Vänersborg inte tycks hålla med om det. En rad ledande centerpartister med Bo Carlsson i spetsen skrev nämligen en debattartikel i TTELA den 16 juli med rubriken (se här):
”En lågbro i Göteborg hotar jobben i Vänersborg”
Centerpartisterna skrev:
”Det [en låg bro; min anm] skulle proppa igen möjligheterna för en utvecklad Vänersjöfart ordentligt. Dubbelt så många broöppningar skulle krävas, ohållbart både för trafiksituationen i Göteborg och för den regionala industrin.”
Centerpartiet är tillsammans med Socialdemokraterna kanske de största entusiasterna och pådrivarna för en hamnflytt, större än till och med Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det ska bli intressant om Centerpartiet nu ändrar ståndpunkt i frågan om en hamnflytt. Det borde rimligen vara logiskt utifrån debattartikeln och Mark- och miljödomstolens beslut.
Och då knakar väl den tilltänkta koalitionen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet i fogarna… Fast nu har det ju varit val. Så då kan man väl glömma vad man sa innan…?
Jag noterar också att vårt alldeles eget husorgan, TTELA, har ett mycket kort referat av domen i Mark- och miljödomstolen. (Se här.) TTELA, som hade två sanslösa hyllningsartiklar för en hamnflytt, nämner inte med ett ord domens konsekvenser för Vänersborg och hamnen i Vargön.
Hur som helst. Visst är det väl ändå symptomatiskt att det första beslutet, i en lång rad beslut, går emot Vänersborgs planer på att anlägga en ny hamn i Vargön. Eller ska vi förresten säga det andra? Den 24 juni i år behandlade ju riksdagen ett betänkande från Trafikutskottet. Slussarna i Göta älv eller sjöfarten i Vänern berördes inte mer än med ett enda ord, en enda rad!
Det känns som om detta är så typiskt Vänersborg. De stora tunga besluten är så dåligt utredda och genomtänkta att det mesta slutar i ekonomiska fiaskon.
Vi får väl hoppas att Marie Dahlin (S) ändrar sig i frågan. Att hon har lärt sig att beslut ska fattas på ordentliga faktaunderlag och inte på förhoppningar och önskedrömmar…
Eller var det för önskedrömmarna som Marie Dahlin och hennes socialdemokrater gick framåt i valet…?
Om Vänersborgs politiska framtid
Igår, på Kvantum, så stötte jag på Vänersborgs ”nye statsminister”, som en annan förbipasserande kund så träffande kallade Marie Dahlin (S). Marie Dahlin hade inget nytt att berätta om sina ”statsministerplaner”, eller eventuella sonderingar. Eller också ville hon helt enkelt inte berätta för en vänsterpartist… Vilket naturligtvis inte är helt osannolikt. Men visst står det klart att det är Marie Dahlin som blir Vänersborgs nye ”statsminister”. För övrigt den första kvinnan någonsin på denna post i Vänersborg.
Gratulerar Marie.
Annars är det lite som vanligt i Vänersborg – vi byter styre igen. Den ena perioden är det borgerligt styre, den andra socialdemokratiskt. Och så växlar det. Det är bara det relativt lilla Centerpartiet som hänger kvar vid makten…
Växlingarna vitaliserar å andra sidan demokratin. Inget parti kan vara säker på hur ett val i Vänersborg ska gå. Men samtidigt försvårar dessa växlingar vid styret en långsiktig planering för kommunen. Och det är inget bra. Det är väl något som alla vänersborgare har märkt under åren.
Både Socialdemokraterna och Centerpartiet hade möte igår kväll. Då klarnade säkert en hel del. Men vad? Det är det än så länge bara de inblandade som vet.
Det ska bli spännande att se vilken roll Vänsterpartiet får de kommande fyra åren. Socialdemokraterna och centern, jag förutsätter att de tänker sig ett samarbete även fortsättningsvis, kommer inte att få egen majoritet i kommunfullmäktige. De får (preliminärt) 18 mandat, vilket faktiskt är mindre än vad mini-alliansen hade den förra mandatperioden. Men för Dahlin och Carlsson räcker det inte ens med Vänsterpartiets 6 mandat för att nå majoritet. Även Miljöpartiets 4 mandat behövs.
Det är nog inte sannolikt att socialdemokraterna/centern skulle inleda ett samarbete med moderaterna (10 mandat), även om de har samma åsikter kring det mesta. Osvuret är dock bäst. Det är emellertid uteslutet att socialdemokraterna/centern skulle inleda ett samarbete med de andra borgerliga partierna. Folkpartiet fick bara 3 mandat, Kristdemokraterna 2 och Välfärdspartiet 2 – och det räcker inte för en majoritet.
Naturligtvis skulle det kunna tänkas att Dahlin och Carlsson förlitar sig på ”hoppande” majoriteter. Moderaterna stödjer dem i hamnfrågan och utbyggnad av Sanden, Vänsterpartiet och Miljöpartiet stödjer dem om de vill satsa mer pengar till Socialnämnden och Barn- och Ungdomsnämnden.
Fast först ska personer väljas till de olika arvoderade ordförandeposterna i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och de stora nämnderna. Och framtiden kan nog te sig svår för Marie Dahlin och Bo Carlsson om de inte redan i detta skede ”delar med sig” av gracerna… Men även här är osvuret bäst. De kanske ändå gör som vid förra valet – delar upp posterna med de borgerliga partierna och håller Vänsterpartiet och Miljöpartiet utanför…
Det enda som står klart i nu-läget, det är att Sverigedemokraterna och Välfärdspartiet kommer att hållas utanför alla uppgörelser. Även om Kurt Karlsson (SD) har hört av sig till något parti (dock inte Vänsterpartiet) och erbjudit samtal typ… Om vad kan man fråga, Kurt Karlsson och 
Sverigedemokraterna har ju inga åsikter om någonting som har med det kommunala att göra. De deltar ju aldrig i omröstningar.
Om Morgan Larsson i Välfärdspartiet har ringt någon förtäljer inte historien…
.
PS. Nu ser jag att personrösterna i kommunalvalet har börjat räknas. Spännande det också.
Senaste kommentarer