Arkiv
Sikhall: Förvaltningen kovänder
Byggnadsförvaltningens vägar äro outgrundliga. I kommunikationen med Magnus Larsson den 25 juli var förvaltningens ståndpunkt entydig och solklar:
“ansökan avseende serviceväg saknar särskilda skäl för dispens samt strida mot strandskyddets syfte med hänsyn till påverkan av växt- och djurlivet. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges för serviceväg.”
Det skrev jag om igår. (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Sedan kommunikationen har inte Magnus Larsson fått några fler besked från miljö- och byggnadsförvaltningen. Han fick dock ett oanmält besök av en tjänsteperson i tisdags. Tjänstepersonen antydde att förvaltningens kommande beslutsförslag kunde se annorlunda ut, men Larsson fick inga dokument som sa annorlunda. Och Magnus Larsson, och denne bloggare, vet att det är skriftliga dokument som gäller i kommunala beslutsprocesser. Besöket föranledde mig dock att sätta ett frågetecken på rubriken. (Och naturligtvis även för att det i slutändan är politikerna i byggnadsnämnden som avgör. Det skrev jag också i bloggen.)
Byggnadsnämnden sammanträder nästa vecka på tisdag den 15 augusti. Handlingarna publicerades på kommunens hemsida igår och ärendet om servicevägen vid Sikhalls magasin fanns som förväntat med på dagordningen. Men mer information fanns inte. Den röda asterisken betyder nämligen att:
“Ärendet avser myndighetsutövning mot enskild och publiceras inte på kommunens hemsida.”
Jag pratade med Magnus Larsson och både han och jag var övertygade om att det kommunicerade beslutsförslaget också var det som gällde nästa tisdag. Därför publicerade jag också bloggen som planerat.
Senare på kvällen igår fick jag ett meddelande från en av ledamöterna i byggnadsnämnden att beslutsförslaget var positivt till Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Det var en överraskning, men jag trodde att ledamoten hade missuppfattat.
I morse fick jag tillgång till byggnadsnämndens handlingar i ärendet. Ledamoten hade inte missuppfattat… Byggnadsförvaltningen hade gjort en 180-gradig “kovändning”. I ärendet står det nämligen:
“Förslag till beslut
Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för serviceväg”
Förslaget till att ge Larsson strandskyddsdispens motiveras på följande sätt:
“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.
Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.
Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.
Fri passage längs stranden kan säkerställas.”
Motiveringen är kort och kärnfull, men har ändå med de viktigaste aspekterna. Och det är bara att hålla med förvaltningens nya professionella bedömning.
Byggnadsförvaltningens anger också villkor för servicevägen. Det ska vara fri passage för allmänheten när arbetet inte pågår och:
“Utformning skall vara: ca 17-18 meter lång (max), ca 4,5 meter bred (max). Släntas ca 1:3 ner mot vattnet.”
Dessa villkor är helt ok och ingår i Magnus Larssons planering.
Det kan väl nämnas att de synpunkter som en tjänsteperson på miljö- och hälsoskyddsnämndens vägnar (delegation) lämnade i ärendet står fast. De finns med i underlaget och hävdar fortfarande att strandskyddsdispens inte ska ges.
Byggnadsförvaltningens hantering av ärendet är svår att förstå. Ena stunden är det avslag, andra stunden bifall. Före semestern skulle Magnus Larssons serviceväg ha en stor negativ påverkan på växt- och djurlivet, efter semestrarna har den inte det.
I underlaget till byggnadsnämnden förklaras de ändrade ståndpunkterna:
“Kommunicering har skett enligt 25 § förvaltningslagen. Sökande har inte yttrat sig skriftligt men vid besök på plats 8/8 har sökanden motiverat varför servicevägen behövs och visat på att andra alternativ inte är möjliga eller rimliga.”
Förvaltningen ändrade alltså ståndpunkt så sent som i tisdags eftermiddag. Det betyder att förvaltningschef Eddie Sandin, som var den som gjorde platsbesöket, skrev det nya beslutsförslaget samtidigt som jag skrev min blogg…
Magnus Larsson, och naturligtvis även jag, välkomnar det nya förslaget. Det är enligt min uppfattning både professionellt och ansvarstagande av förvaltningschefen att komma ut på plats för att gå igenom ett planerat genomförande. Det visar att han vill vara öppen och lyhörd för argument och fakta och också hans stora vilja att förvaltningen ska göra rätt. Det ska förvaltningschef Sandin ha en stor eloge för.
Samtidigt kan man undra vad som sker inom förvaltningen. Det finns uppenbarligen flera olika stridande viljor i de olika kontorsrummen på kommunhuset… Det kanske är dags att politikerna pekar ut en färdriktning för förvaltningens fortsatta arbete och inte låter vissa tjänstepersoner fatta beslut efter eget gottfinnande.
Det tycks givet att byggnadsnämnden fattar ett positivt beslut på tisdag och ger Magnus Larsson strandskyddsdispens. Allt annat vore totalt osannolikt.
Byggnadsnämndens beslut ska sedan i vanlig ordning överprövas av Länsstyrelsen, och där kan allt hända, tyvärr. Avdelningen som har hand om byggnadsminnen är som vi vet oerhört positiv till Magnus Larsson och hans arbete för att bevara Sikhalls magasin. Men strandskyddsdispenser sköts av 
en annan avdelning och det vet om inte annat Bengt Davidsson på Juta vad som kan hända då… (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.)
Det kan fortfarande bli så att Magnus Larsson tvingas gå vidare till högre instanser för att kunna fortsätta sitt arbete med att rädda Sikhalls magasin för kommande generationer…
OBS! Det visade sig att Magnus Larsson hade många synpunkter på byggnadsförvaltningens beslutsförslag – läs vidare ”Sikhall: Kovände förvaltningen?”.
Ingen dispens för Magnus Larsson?
Vänersborgs kommun tycks betrakta och värdera naturen kring Sikhall högre än alla andra natur-, grön- och vattenområden i kommunen. Slyskogen vid badplatsen i Sikhall är t ex betydligt värdefullare än vad Mariedalskogen eller skogen vid Kindblomsvägen i Blåsut någonsin var. Det tycks även som om en bit strandkant vid Sikhall är avgörande för växt- och djurliv i kommunens vattenmiljöer.
Denna blogg handlar om en ca 13,5 meter lång strandkant vid Sikhalls magasin. (Se det röda strecket på fotot till vänster.)
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne 1987. Det innebar att byggnaden ska bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Det har varit lite si och så med underhållet av magasinet som alla vet. Men när Magnus Larsson tog över Sikhalls magasin i september 2022 startade han en storslagen renovering både utvändigt och invändigt. Detta uppmärksammades också av TTELA. (Se TTELA “Sikhalls magasin rustas för framtida fester”.)
Magnus Larsson fick alla tillstånd av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen skrev den 16 maj 2023 (se “Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd”):
“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”
Länsstyrelsen skrev också:
“Exteriört anläggs en serviceväg som ökar tillgängligheten till byggnaden. Strandskoning (=konstruktion för att skydda stränder från erosion; min anm.) görs i sten som liknar det som idag finns i vattenbrynet. Plats, utsträckning och utförande sker i samråd med antikvarisk medverkan.”
Den mest prioriterade åtgärden var att byta ut taket på magasinet. Taket mot sjösidan åtgärdades först, sedan var det dags för taket mot landsidan. Det var och är dock ett problem med denna del av taket. Marken runt magasinet mot landsidan består av kuperat berg och ska Larsson bygga upp en ställning är det ett jättejobb och dessutom farligt då han inte kan förankra i fasaden.
Larsson ville därför bygga en serviceväg vid strandkanten för att lösa problemet.
På en serviceväg skulle Larsson kunna komma åt magasinets tak med en skylift. En serviceväg vore också bra att för framtida underhåll av magasinet. Servicevägen skulle bli permanent och gräs tillåtas att växa upp på ytan, 
så att den kan smälta in. Släntningen skulle bli 1:3 ner mot vattnet och släntfoten hamna i vattenkanten.
Magnus Larsson behövde emellertid kommunens tillstånd till en serviceväg. Det tog sin tid, men nu har miljö- och byggnadsförvaltningen bestämt sig.
Förvaltningen skriver i sin kommunikation inför det slutliga beslutet till Larsson:
“ansökan avseende serviceväg saknar särskilda skäl för dispens samt strida mot strandskyddets syfte med hänsyn till påverkan av växt- och djurlivet. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges för serviceväg.”
Miljö- och byggnadsförvaltningen anser att Larsson inte har uppgett några särskilda skäl i ansökan och att det inte har framkommit någon information om att underhåll av byggnaden inte kan utföras utan en permanent serviceväg:
“Strandskyddsdispens bedöms inte kunna medges då det saknas särskilda skäl samt att åtgärden strider mot strandskyddets syfte att långsiktigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet”.
En tjänsteperson, som har Miljö- och hälsoskyddsnämnden delegation, är inne på samma linje:
“Nämnden avstyrker dispens för serviceväg i anslutning till magasinet (Sikhall 1:4) då åtgärden inte bedöms vara förenlig med strandskyddets syften.”
Tjänstepersonen menar att:
“Servicevägens utformning med utfyllnad över hällar och en släntfot ända ner till vattnet bedöms påverka växt- och djurlivet negativt.”
Jag vet inte om tjänstepersonen har varit i Sikhall och undersökt just de här 13,5 meter strandkant. Tjänstepersonen skriver nämligen:
“Strandzoner i anslutning till grunda bottnar har generellt ett högt värde för växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer.”
Det är väl inte utan att man undrar hur högt värde dessa drygt 13 meter har för ”växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer”… (Förvaltningen skriver att vägen blir 17-18 meter lång, men en kontrollmätning visar att vägen fram till bergsklacken är 13,5 meter nere vid strandkanten.)
Men visst innebär en serviceväg en förändring av strandkanten, om än mycket liten – strandkanten finns ju kvar fortsättningsvis också. Och om strandkanten mot all förmodan skulle bli “helt förstörd” så undrar jag om inte t ex fåglar och fiskar i värsta fall kan flytta sig 13 meter… Och jag kan inte heller låta bli att tänka på att Vänerns vattennivå ska höjas ytterligare några decimeter. (Den har ju höjts 1-2 dm redan.) Vad har det för effekter på ”växt- och djurlivet” enligt nämnden?
Miljö och hälsoskyddsnämnden fortsätter:
“Nämnden bedömer att det finns andra lösningar som innebär en mindre negativ påverkan på växt- och djurlivet och som inte är permanent utformade.”
Helt plötsligt blev generaliseringen till oomtvistlig fakta… Det slås fast att servicevägen innebär en negativ påverkan.
Miljö- och byggnadsförvaltningen hänvisar till formuleringar i Miljöbalken i sitt yttrande, men undviker andra delar. Det nämns t ex inte att det finns flera skäl till strandskyddsdispens i 7 kap 18c § – om dispens:
- “behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,
- behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området,
- behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller
- behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”
Sikhalls magasin ligger ju där det ligger och magasinet är dessutom förklarat som byggnadsminne. Om nu inte förvaltningen anser att paragrafen är tillämplig så borde åtminstone en diskussion om detta ha tagits – kan man tycka…
Miljö- och byggnadsförvaltningen tycks inte ha något större förtroende för Magnus Larsson som yrkesman. Förvaltningen anser att det finns “andra lösningar” (utan att berätta vilka dessa är) och underkänner därmed Larssons bedömningar.
Jag förstår inte hur förvaltningen tänker. Tror de inte att Magnus Larssons främsta syfte är att renovera och underhålla Sikhalls magasin, detta byggnadsminne? Tror tjänstepersonerna att Larsson har några andra, dolda syften med servicevägen?
Det tycks saknas förtroende för Magnus Larsson i kommunhuset. Till skillnad från Länsstyrelsen som skrev i sitt tillstånd till Larsson – om Larsson själv:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Länsstyrelsen ser värdet av byggnadsminnet Sikhalls magasin och Magnus Larssons åtgärder. Men det verkar onekligen som om Vänersborgs kommun anser att det är viktigare med växt- och 
djurlivet på dessa 13 meter än att bevara magasinet. Jag kan inte tycka annat än att kommunen tycks leva upp till bibelorden i Matt 23:24:
“Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”
Jag har nyligen bloggat om utsläppen från kommunens reningsverk. De släppte förra året ut bland annat 41 kg koppar, 72 kg zink, 7 kg krom, 8 kg nickel och 2 kg arsenik i Frändeforsån och Vänern… (Se “VA och utsläppen 2022 (2/2)”.) Miljö- och hälsoskyddsnämnden kanske anser att dessa utsläpp inte påverkar växt- och djurlivet lika mycket som en serviceväg på en 13 meter “lång” strandkant i Sikhall…
Miljö- och byggnadsförvaltningen har inte rätt att ge avslag. Därför kommer Magnus Larssons ansökan att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.
Byggnadsnämnden sammanträder den 15 augusti 2023. Förhoppningsvis ser politikerna annorlunda på servicevägen än tjänstepersonerna. Om inte så lär Magnus Larsson överklaga beslutet.
Tillägg den 10 augusti.
Byggnadsförvaltningen har gjort en 180-gradig “kovändning” – se ”Sikhall: Förvaltningen kovänder”.
VA och utsläppen 2022 (2/2)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på “VA och utsläppen 2022 (1/2)”.
År 2021 var ett ganska bra år på bräddningsfronten för Holmängens reningsverk. Det bräddades “bara” 451 kubikmeter, dvs 451.000 liter, under året. Det var, enligt Miljörapporten:
“delvis mekaniskt och kemiskt renat avloppsvatten.”
Det återstår att se hur det blir med förorenade massor och bräddningar under den ombyggnation med diverse omkopplingar som pågår på Holmängen.
Det bräddades enligt rapporten endast ca 200 kubikmeter förra året på ledningsnätet och i pumpstationerna. De pumpstationer som bräddade mest var pumpstationen vid Kvarnbäcken (3 tillfällen, 10 timmar, 54 kubikmeter), Lundgrens väg (3 tillfällen, 7.38 timmar, 50 kubikmeter), Ängsvägen (8 tillfällen, 7.93 timmar, 43 kubikmeter) och Grunnebo (4 tillfällen, 12 timmar, 36 kubikmeter). Totalt sett var det betydligt bättre siffror än 2021.
I Brålanda var det sämre. Det bräddades 964 kubikmeter från reningsverket. Det står inte om avloppsvattnet var delvis renat eller inte alls. Det kanske kan få en att undra om det var renat överhuvudtaget.
I Dalslandsdelen finns det också pumpstationer längs ledningsnätet som bräddar. De bräddade förra året sammanlagt 8.533 kubikmeter (8.533.000 liter). Det var en pumpstation som stod för i stort sett alltihop, 8.488 kubikmeter. Det var pumpstation 5, Gamla reningsverket i Frändefors (se karta). Den bräddade enligt Miljörapporten 39 gånger under totalt 40 dygn på grund av “överbelastning”, dvs mycket regn. Det var mer än året innan. De andra två pumpstationerna som bräddade, sammanlagt 45 kubikmeter, var Ödsmåla (nr 6) och Tveten (nr 7).
Det bräddas ofta när det regnar mycket. Det bräddade avloppsvattnet är vid dessa tillfällen utspätt och består till stor del av regnvatten. (Det är önskvärt att sådana här kombinerade ledningar för dagvatten och avloppsvatten byggs bort. Då minskar belastningen på ledningsnät vid kraftiga regn och därmed också behovet av bräddning. Det är inget som man är omedveten om i Vänersborg.)
Det är inte bara vid bräddningar som det släpps ut “oönskade ämnen”. Det sker även vid vanlig, normal drift av det kommunala VA-systemet. Utsläppen består dels av “ämnen” som borde återanvändas och återvinnas och dels av “ämnen” som är till skada och olägenhet för människors hälsa och miljön.
Det släpptes ut följande från avloppsreningsverken i Vänersborg år 2022. Notera att siffrorna anger ton/år (ton=1.000 kilo).
Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, COD-CR= kemisk syreförbrukning, P-tot=fosfor, N-tot=kväve, NH4-N= ammoniumkväve
Tydligen var det en incident i Brålanda under året. Det handlade om utsläpp av ammoniumkväve. I Miljörapporten står det:
“Miljö & Byggnadsförvaltningen meddelades den 22/9 om att avloppsverket har förhöjda värden av ammonium ut. Detta beror på att en industri inte har haft kontroll på sina utsläpp till Brålanda avloppsreningsverk. När detta upptäcktes stoppades industrin från att släppa sitt utsläpp till Brålanda avloppsreningsverk.”
Och som sagt, kväve och fosfor borde återvinnas, både på Holmängen och i Brålanda… Och inte hamna i vattnet. Eller på Heljestorps avfallsanläggning (nu för tiden kallad kretsloppsanläggning).
Det släpptes också ut följande från avloppsreningsverken förra året, denna gång är enheten kg/år.
Jag uppfattar redovisningen i Miljörapporten som att alla utsläpp ligger inom de tillåtna gränsvärdena, utom då ammoniumkvävet i Brålanda som låg för högt under en period.
När man jämför utsläppen med siffrorna från förra året (se “VA och utsläppen 2021”) noterar man att värdena på utsläppen har förbättrats ganska markant på Holmängens reningsverk. Reningsverket släpper ut betydligt mindre bly (Pb), koppar (Cu), zink (Zn) och krom (Cr) än 2021, även om det fortfarande handlar om ganska många kilo. 
I Brålanda var det inga större förändringar, utsläppen av några ämnen ökade marginellt som nickel (Ni) och arsenik (As), och några minskade, som koppar (Cu) och bly (Pb). Den enda större förändringen var att utsläppet av zink ökade ganska mycket.
Jag har inte en aning om hur stor påverkan dessa utsläpp har på miljö och djur- och växtliv, men de kan knappast vara positiva… Det verkar emellertid som om utsläppen från reningsverken i Vänersborg i stort minskar och det är ju positivt.
Reningsprocesserna ger upphov till slam. Holmängen tar också emot slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar. Det slammet uppgick till 4.100 
kubikmeter (precis samma mängd som året innan). Kommunen försöker återanvända slammet. På Holmängens reningsverk har det uppförts en rötkammare. Slammet bildar gas som används för uppvärmning. En del av gasen används även för att producera elström. Under 2022 producerades 374.917 kWh (år 2021 producerades 444.893 kWh). Det producerades 2.755 ton rötat och avvattnat slam på Holmängen. Det transporterades till Heljestorps kretsloppsanläggning. Där blev slammet till jord för sluttäckning av deponin. Inget slam mellanlagras längre på Holmängens reningsverk.
I Brålandas avloppsreningsverk avvattnas slammet i centrifuger. Även Brålanda reningsverk får slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar, närmare bestämt 2.000 kubikmeter. Slammet transporteras sedan till Heljestorp. Det handlar om 1.438 ton. Slammet mellanlagras på Heljestorp för att sedan spridas på åkermark. 
Orsaken till detta är att kväve och fosfor ska återvinnas och tillföras jordbruket. Det är en kunskap som alla jordbrukare har, ända sedan de en gång i tiden började gödsla åkermarkerna… (Se “Fosfor och kväve”.)
Det finns emellertid problem med slammet. Det innehåller nämligen en hel del “oönskade ämnen”, inte minst läkemedel och kemikalier. (Här en viktig artikel från Naturskyddsföreningen som varnar för slammet, “Slam från ditt avlopp blir gödsel på åkern”.) Det står inget i Miljörapporten om vilka åkermarker som är aktuella för gödsling med slam, men enligt en jordbrukande politiker från Gestad läggs det inte på vilken åkermark som helst. Jag hoppas att det är så. (Jag vet inte varför slammet från Holmängen inte sprids på åkermark, kan det vara alltför förorenat?)
Eftersom det tydligen har varit en del problem på Brålandas avloppsreningsverk har det byggts om:
“avloppsverket [har] byggts om för slampress istället för centrifug. Slampressen har gett lite torrare slam, TS-halt har höjts från 14,0 % till 14,9 %. Ny externslammottagningen har byggts under 2021 och var klar våren 2022. Under 2022 har slamnivåerna och slamåldern sänkts i alla bassänger för att undvika slamflykt. Ingen slamflykt har skett under 2022.”
Om det släpps ut en hel del ämnen av olika slag från de båda avloppsreningsverken, och pumpstationer, direkt i vattnet, Frändeforsån, Vänern och Göta älv, så följer det också med i slammet till Heljestorps kretsloppsanläggning.
Konsekvenserna av att metaller, läkemedel, kemikalier osv rinner ut i våra vatten forskas och diskuteras det om. Jag har gett en del information ovan. Det finns nog inga, experter eller andra, som anser att vi kan fortsätta miljöförstöringen på detta sätt…
Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Reningsverken är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning.
Jag avhåller mig för övrigt denna gång från att skriva något om enskilda avloppslösningar, men jag kan inte låta bli att påpeka att mycket regn har en tendens att leda till bräddningar i vårt kommunala VA-nät. Och det ska regna än mer i framtiden… Vänersborgs kommun har dock varit förskonat från, vad jag vet, det som hände i Stockholm för en vecka sedan…
I min förra blogg (se ”VA och utsläppen 2022 (1/2)”) berättade jag om att Henriksdals reningsverk i Stockholm hade bräddat mycket avloppsvatten i sommar. Bräddningen har fortsatt på grund av regnen. Mellan den 1 och 2 augusti bräddade Henriksdal (den hydrauliska kapaciteten överskreds i verket) 12.500 kubikmeter delrenat och 1.560 kubikmeter orenat avloppsvatten. Den 5 augusti uppger ögonvittnen på Stora Höggarn i Lidingö att det flöt kondomer, tops, avföring och bindor iland på stränderna… (Se ”Bad i bajs: 100 000 ton avlopp släppt i Mälaren.”) (Även i England är det problem med reningsverkens bräddningar – se Aftonbladet ”Flera sjuka – simmade i avloppsvatten”.)
Anm. Jag har bloggat tidigare om VA och utsläppen: “VA och utsläppen 2018”, “VA och utsläppen 2019”, “VA och utsläppen 2020” och “VA och utsläppen 2021”. Det gör det möjligt att jämföra åren med varandra.
PS. Hur enskilda avloppsanläggningar klarar sig i konkurrensen med reningsverken har jag bland annat skrivit om här: “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”, “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.
PPS. De hårda kraven kring enskilda avlopp kan drabba en husägare hårt. Kraven grundar sig på uppfattningen att enskilda avlopp utgör ett miljöproblem. I den här filmen möter vi Peter Ridderstolpe, en av landets ledande experter på småskaliga VA-lösningar – ”Villaägarna möter: Sluta betrakta enskilda avlopp som ett miljöproblem”.
VA och utsläppen 2022 (1/2)
Finns det något som är mer aktuellt i Vänersborgs kommun just nu än avlopp? Jag tänker på de omdiskuterade verksamhetsområdena på Vänersnäs men också på den aldrig avslutade diskussionen om familjen Solvarms VA-anläggning i Sikhall. Självklart tänker jag också på Kohagens kamp mot kommunen i Gardesanna, som pågår i detta nu, och de aktuella motsättningarna mellan politiker och tjänstepersoner i samhällsbyggnadsnämnden. Det finns med all sannolikhet också andra kända och mindre kända vänersborgare med enskilda avlopp som sliter sina hår i kampen mot kommunens tolkning av lagar och regelverk.
Vänersborgs kommun vill ansluta så många fastighetsägare och invånare som möjligt till det kommunala avloppsnätet. Det finns självklart ekonomiska skäl till det. Det blir fler invånare som delar på kostnaderna och VA-taxorna blir mindre höga. För VA-taxorna är höga… I juni beslutade kommunfullmäktige om en höjning nästa år av VA-taxan med 20%, exklusive moms, vad avser brukningsavgiften och 5%, exklusive moms, för anläggningsavgiften. Det är fortsatta höjningar att vänta de kommande åren för alla de kommuninvånare som är anslutna till det kommunala VA-nätet.
Det är emellertid inte bara ekonomiska argument som framförs av kommunen och de styrande. Det är även att kommunens VA-system med avloppsreningsverken på Holmängen och i Brålanda är betydligt bättre för miljön och människors hälsa än enskilda VA-lösningar. Ja, Dan Nyberg (S) gick så långt i en fullmäktigedebatt att han påstod att de enskilda avloppen på Vänersnäs höll på att förorena hela Vänern. (Se “VA-debatten i KF (2): Vänern”.)
Det är en sanning med stor modifikation att kommunalt VA är att föredra framför enskilda VA-lösningar…
Varje år publicerar Kretslopp & Vatten miljörapporter över VA-verksamheterna. Det är en rapport från Holmängens avloppsreningsverk och en från Brålandas. De senaste rapporterna beskriver och analyserar år 2022. Jag har läst igenom rapporterna.
I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt, längs med och under våra gator och vägar osv. Ledningsnätet för spillvatten var år 2020 ca 25 mil långt och det finns 60 pumpstationer, möjligtvis 64, längs nätet. Och det är väl tur, det gör så att bajset försvinner när man spolar på toaletterna.
Under 2022 har nya spillvattenledningar lagts på Skaven/ Öxnered, Parallellgatan och Trestad center. I Brålanda har 450 m spillvattenledningar sanerats och i Frändefors har ca 3 km spillvattenledning relinats. Ett nytt verksamhetsområde på Vänersnäs togs i drift i december 2022 men är inte med i 2022 års rapport.
Holmängens upptagningsområde.
Holmängens reningsverk behandlade totalt 5.181.560 kubikmeter avloppsvatten från Vänersborgs tätort, Vargön, Båberg, Grunnebo och Väne Ryr. Det var faktiskt mindre än år 2021.
Brålandas upptagningsområde.
Reningsverket i Brålanda behandlade 547.368 kubikmeter från Brålanda och Frändefors. Avloppen från Toppfrys AB och Dahlbergs slakteri är också anslutna till avloppsledningsnätet och därmed till reningsverket i Brålanda.
Antalet anslutna personer till Holmängens avloppsreningsverk var totalt 29.220 förra året (en ökning med 70 personer jämfört med 2021) och till Brålandas avloppsreningsverk 4.390 (en ökning med 10 personer jämfört med 2021).
Avloppsreningsverken behandlar och renar alltså avloppsvatten innan det släpps ut i naturen eller återanvänds på något sätt. Dess främsta mål är att minska miljöpåverkan och förhindra förorening av vattendrag, sjöar och hav.
Avloppsreningsverkens olika steg består av mekanisk rening, biologisk rening, kväverening samt kemisk rening. De beskrivs på kommunens hemsida. (Se “Avloppsverket”.)
Avloppsreningen på Holmängens reningsverk består av följande delar:
“Behandlingsdelarna består av roterande silar, luftat sandfång, förluftningsbassäng, försedimenteringsbassänger, biologisk bädd, utökad biovolym, denitrifikationssteg, reoxidationsbassäng, flockningsbassänger och slutsedimenteringsbassänger.”
Så här ser flödesschemat ut (bilden från Miljörapporten):
I Brålanda reningsverk består behandlingsdelarna av:
“roterande sil, sandfång, luftningsbassänger, mellansedimenteringsbassänger, 
flockningsbassänger och slutsedimenteringsbassäng.”
Det kan nämnas att avloppsverket har byggts om för slampress istället för centrifug under året. (Mer om detta senare.) Samtidigt har mottagningen för externslammottagning byggts under 2021 och var klar våren 2022.
Flödesschemat för reningsverket i Brålanda ser ut så här:
Det verkar som om Topp har ett eget inlopp och en egen utjämningsbassäng.
För det mesta fungerar avloppsreningsverken, pumpstationerna och ledningarna som det är tänkt. Avloppsvattnet renas på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. “Föroreningarna” tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.
Avloppsreningsverken ger alltid ifrån sig mer eller mindre föroreningar, även om de fungerar som de ska. Det måste man komma ihåg, även om det ofta tycks som om politiker och tjänstepersoner på miljö och hälsa, eller kretslopp & vatten, inte vill påminnas om det. Föroreningarna från avloppsreningsverket på Holmängen släpps ut vid Vänerns utlopp i Göta älv och från Brålanda i Frändeforsån, som sedan via Dalbergså mynnar ut i Vänern.
I avloppsvattnet finns det många ämnen som borde återvinnas, framför allt kväve och fosfor. I miljöbalken står det:
“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås”
Vänersborgs VA-system åstadkommer inte detta särskilt effektivt, långt därifrån. Reningsverken är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning. Vi förflyttar ju egentligen bara ämnen från ett ställe till ett annat, till ställen där de inte kan användas.
Avloppsverken kan inte heller ta hand om t ex alla kemikalier och mediciner. Dessa ämnen följer med vattnet från reningsverken, tillsammans med smittämnen och en del annat, ut i naturen där de gör mer eller mindre skada och vållar olägenheter på människors hälsa och miljön, som det formuleras i miljöbalkens 1 kap 1 §. I Vänersborgs kommun ska det utredas vilka åtgärder som är:
“tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga för att minska förekomsten av oönskade mikroorganismer i det behandlade avloppsvattnet och risken för smittspridning via dricksvattnet i nedströms liggande kommuner.”
Det kanske är risken för smittspridning via “oönskade mikroorganismer” som är orsaken till att Trollhättan ska ta sitt dricksvatten direkt från Vänern istället för, som nu, Göta älv… (Se t ex “Slagghögarna på Vargön Alloys”.) Det finns för övrigt inte reglerat i lagstiftning eller rekommenderat i vägledning vilka värden som bör gälla för smittämnen, dvs bakterier, virus och parasiter, i utgående avloppsvatten. (Se HAV-myndigheten.)
Vid analyser av utsläppen från flera avloppsreningsverk i Skåne upptäckte man 2021 höga halter av vissa läkemedel. (Se “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar”.)
“Man har sett att diklofenak kan påverka utvecklingen av fisk och ryggradslösa djur, medan östradiolen kan ändra könstillhörighet så hanfiskar kan bli honfiskar.”
Det sa Pardis Pirzadeh vid vattenenheten på länsstyrelsen i Skåne, som fortsatte:
“Vi behöver en ny generation reningsverk som kan lösa det moderna samhällets problem, de verk som finns i dag gör inte [det].”
Kemikalier och mediciner är ett stort problem. De koncentreras till avloppsreningsverken där de inte kan tas om hand. (Du kan läsa mer om avlopp och läkemedel här ”Från toaletten till dricksvattnet”.) Det pågår naturligtvis forskning på hur detta ska renas, och det går framåt, men man ligger långt efter effektiviteten på markretentionen. Som enskilda avlopp ofta kan använda sig av… (Se “Skiter björnar i skogen?”.)
Det händer ibland oväntade saker som kan ställa till det för VA-systemet. Det kan t ex regna väldigt mycket på en gång. (Vilket egentligen inte borde vara särskilt oväntat…) När jag skrev detta så fick jag reda på att Henriksdals reningsverk i Stockholm den 30 juli släppte ut 4.100 kubikmeter orenat avloppsvatten samt 15.400 kubikmeter ”delrenat” avloppsvatten i Saltsjön (söder om Djurgården). Det var emellertid inget mot utsläppet den 2 juli. Då släppte Henriksdals reningsverk ut hela 46.000 kubikmeter (=46 miljoner liter) orenat avloppsvatten och 133.900 kubikmeter “delrenat” ut i Saltsjön. Och så finns det de som anser att enskilda avlopp är de största miljöproblemen…
Det är så att man undrar, och fruktar, vad fredagens åskväder ställde till med för kommunens reningsverk och pumpstationer…
Frändeforsån aug 2019
Inte sällan så kan det hända andra oväntade saker än regn, t ex driftstopp eller avstängning vid planerat underhåll. Då bräddas det – då släpps det ut orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern eller Frändeforsån. Och då kan väldigt mycket avloppsvatten rinna ut på en gång… Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg. Det medförde att avloppsreningsverket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kubikmeter, dvs 8 miljoner liter… Vad som hände i Väne Ryr 2014 vet jag inte. Då bräddades det nämligen 1.297 kubikmeter (1.297.000 liter) i lilla Ryrsjön…
Fortsättning följer i bloggen ”VA och utsläppen 2022 (2/2)”.
Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)”.
Det är uppenbart att juristen från SKR inte var helt uppdaterad på Vattentjänstlagens (LAV) område. Det visade punkt 6 i juristens bedömning. (Juristen använde inte punktform, det gjorde däremot förvaltningen i sin föredragning inför nämnden – se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)”.)
Juristen skrev, och jag citerar hela avsnittet:
“Efter ett beslut om verksamhetsområde går det inte att ha en ordning där enskilda fastighetsägare inte skulle anses omfattas därför att fastighetsägaren kan visa att anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. Den frågan är ju redan avgjord. Det skulle strida mot syftet med LAV och dessutom vara direkt motsägelsefullt. Om fastighetsägarna inom området kan visa att anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön, har ju kommunens beslut om att inrätta ett verksamhetsområde varit felaktigt. Dessutom skulle fråga uppstå hur fastighetsägarna ska visa att behov inte föreligger, när kommunen innan beslut om verksamhetsområde gjort bedömningen att vattenförsörjning eller avlopp behöver ordnas i ett större sammanhang.”
Jurister på SKR har många frågor att reda ut och svara på. Det är nog inte lätt att hänga med i alla turer på alla olika juridiska områden. Det är i varje fall uppenbart att juristen har missat de senaste årens prejudicerande rättsfall från Mark- och miljööverdomstolen.
James Bucci (V) hade anfört ett av de viktigaste rättsfallen i sitt initiativärende, men juristen fick å andra sidan inte med hela skrivelsen från Bucci – bara nämndens beslut, dvs de tre yrkandena. (Se “VA: Fattar politikerna i SBN olagliga beslut? (1/4)”.) Därför visste juristen inte hur Bucci resonerade. (Kanske hade juristen kommit till andra slutsatser om han hade fått Buccis skrivelse…?)
För läsare av denna blogg är Mark- och miljööverdomstolens prejudicerande beslut den 17 augusti 2020, dom M 4976-19, välbekant. Jag har skrivit om domen tidigare. (Se t ex “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”.) Det är en prejudicerande dom som avkunnades av Mark- och miljööverdomstolen den 17 augusti 2020.
I domen skriver domstolen:
”I likhet med vad som gällde enligt tidigare lagstiftning medför inte enbart det förhållandet att huvudmannen har byggt ut den allmänna va-anläggningen inom ett område automatiskt att fastigheterna där kan avgiftsdebiteras, utan avgiftsskyldigheten är i princip motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”
Det finns många paragrafer i Vattentjänstlagen och hur de hänger ihop och ska tolkas kan ibland vara svårt att greppa. Men i sin dom ger Mark- och miljööverdomstolen en tydlig vägledning. Domstolens tolkning, som alltså är 
prejudicerande, motsäger tydligt SKR-juristens påstående att kommunfullmäktiges beslut om en utbyggnad av den allmänna VA-anläggningen och inrättandet av ett verksamhetsområde redan har avgjort frågan om vilka som ska anslutas. Och när juristen skriver att “det skulle strida mot syftet med LAV”, dvs Vattentjänstlagen, blir det nästan lite pinsamt.
LAV, dvs Lagen om allmänna vattentjänster, säger mycket tydligt i 9 §:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, 
får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Det är en mycket viktig tolkning som domstolen gör i domen, om nu inte LAV är tillräckligt tydlig… Tyvärr verkar inte alla kommuner ha noterat den, i varje fall har inte Vänersborgs kommun gjort det. Och alltså inte heller SKR:s jurist…
I samma dom slog Mark- och miljööverdomstolen också fast, och det var just detta som James Bucci betonade i sitt initiativärende:
“Det är huvudmannen, dvs. bolaget (=kommunen; min anm), som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Det duger med andra ord inte med en så kallad “skrivbordstillsyn”. Kommunen måste ut och inspektera varje fastighet och:
“kunna ange vilka brister [VA-]anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”
Det slår Mark- och miljööverdomstolen fast i en dom från 15 april 2021. (Se M 4447-20.)
Även här har alltså juristen på SKR fel. Det är inte fastighetsägarna som behöver “visa att behov inte föreligger” – det är Vänersborgs kommun som ska visa att behov av allmän vattentjänst föreligger.
En gång till. Det är kommunen som ska bevisa att fastigheterna “har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Tjänstepersonerna känner till dom M 4976-19 i Mark- och miljööverdomstolen. Det hänvisades ju direkt till den i James Buccis (V) initiativärende. Det finns också kommuninvånare som har hänvisat till domen i andra sammanhang… (Se t ex “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”.)
Slutligen kan man konstatera att hade juristen haft rätt så hade det inneburit att mark- och miljödomstolarna runt om i landet, inklusive Mark- och miljööverdomstolen, inte ens hade prövat sådana här mål. De hade helt enkelt avfärdat alla överklaganden med hänvisning till just det som förbundsjuristen ville göra gällande.
På sammanträdet med nämnden sa förvaltningen, eller de styrande partierna, inget om den prejudicerande domen. Det är anmärkningsvärt. I synnerhet som förvaltningen var mycket väl medveten om den, precis som de naturligtvis kände till Vattentjänstlagen (LAV). Ändå låtsades de inte om den, och till och med argumenterade för motsatsen. Varför gjorde förvaltningen det? Har tjänstepersonerna en agenda om att alla fastigheter till varje pris ska anslutas till det kommunala VA-nätet, oavsett om de har behov eller ej – och oavsett rättsfall…?
James Bucci (V) fick själv argumentera för att det visst går att pröva behovet av en VA-anslutning efter att ett verksamhetsområde har beslutats i fullmäktige och att bevisbördan låg på kommunen.
Det blev en hel del diskussion i samhällsbyggnadsnämnden. Det blev också ajourneringar och diskussioner inom och mellan partier. De styrande partierna upprepade vad förvaltningen hade förmedlat i tal och skrift. Som vanligt.
Till sist var det dags för beslut.
Ur protokollet från den 15 juni:
“Samhällsbyggnadsnämnden avslår utskickat förslag till beslut med följande lydelse:
”Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att upphäva ett tidigare beslut taget i samhällsbyggnadsnämnden 2023-04-13 §74 och följa den lagstiftning som finns”.”
Nämnden avslog alltså förslaget från tjänstepersonerna, och ordförande Ann-Marie Jonasson (S), eller?, med röstsiffrorna 6-5. Beslutet från april upphävdes alltså inte. Yrkandena i Buccis initiativärende gällde.
Oppositionen stod fortsatt enad mot de styrande partierna. M+L+V+MBP+SD ansåg att aprilbeslutet var både bra och lagligt. De styrande politikerna, eller tjänstepersonerna, hade kunnat överklaga beslutet till Förvaltningsrätten. Då hade rätten laglighetsprövat beslutet. Nu har överklagandetiden gått ut.
Det betyder att det verkligen är dags för samhällsbyggnadsförvaltningen att verkställa nämndens beslut från i april. Som James Bucci (V) sa till TTELA den 24 april (se TTELA “VA-striden: Fastighetsägare kan slippa tvångsanslutning”):
“När man väl har hamnat i ett verksamhetsområde i vår kommun förutsätter förvaltningen att man ska koppla in sig och snällt betala räkningen. Blir det vi har föreslagit verklighet skulle det hindra förvaltningen att göra så.”
===
Bloggar i denna serie:
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)” – 30 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)” – 31 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)” – 2 augusti 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)” – 3 augusti 2023
Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)”.
Chefstjänstemän i samhällsbyggnadsförvaltningen var uppenbarligen mycket missnöjda med nämndens VA-beslut den 13 april. Beslutet accepterades helt enkelt inte. Därför bestämdes att förvaltningen skulle gå vidare och rådfråga SKR:s jurister. (SKR=Sveriges Kommuner och Regioner.) Det framgår av underlaget till samhällsbyggnadsnämndens ledamöter inför sammanträdet den 15 juni:
“Kretslopp & Vatten har fått i uppgift att med juridisk extern kompetens granska beslutet.”
Det är oklart vem som gav “uppgiften”. Det bör vara samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) eller förvaltningschef Andreas Knutsson. I dessa sammanhang är för övrigt det korrekta begreppet “uppdrag” och uppdrag är alltid, så vitt jag vet, skriftliga…
Förvaltningen genom en tjänsteperson, som inte var i chefsposition, skickade följande mail till SKR:
“Har fått uppdraget att utreda om politiska beslut kan stå över lagkrav i vattentjänstlagen.
Uppdraget innebär att Samhällsbyggnadsförvaltningen vill beställa en opartisk bedömning av ärendet. Bifogar politiskt beslut.
Är tacksam för snar återkoppling :)”
Det formella och officiella mailet är i sig intressant, inte bara för att det avslutas med en malplacerad smiley. Eller att det anmärkningsvärt nog saknas datum… Nä, det mest remarkabla är att slutsatsen så att säga slås fast innan beställningen av bedömningen görs. Kommunen är “tydlig” med vad den vill att SKR:s bedömning ska leda till, även om det är underförstått. Det är ju tämligen självklart att politiska beslut i Vänersborg inte står över lagen. Frågeställningen borde istället vara om beslutet den 13 april bryter mot lagen. Det kan för övrigt noteras att tjänstepersonen använder begreppet “uppdrag”…
Förvaltningen fick det svar den önskade och formulerade därefter ett förslag till beslut inför nämndens sammanträde den 15 juni. Beslutsförslaget innebar att aprilbeslutet skulle upphävas. Förvaltningen med stöd av juristens bedömning ansåg att beslutet om att bifalla de tre yrkandena i James Buccis (V) initiativärende var olagligt.
Underlaget till politikerna inför samhällsbyggnadsnämndens sammanträde innehöll inga förklaringar till varför nämnden skulle upphäva beslutet, men i kallelsen bifogades utlåtandet från SKR:s jurist.
VA-chefen sammanfattade bedömningen från juristen i en PP (=PowerPoint)-presentation som visades för nämnden:
- “Vattentjänstlagen (LAV) reglerar frågan om kommunens skyldighet att ordna vattentjänster”
- “Ny flexibel bedömning”
- “Rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna regleras av LAV samt av kommunfullmäktige, enligt 23 §LAV, beslutade allmänna bestämmelser för användande av den kommunala va-anläggningen (ABVA) samt taxa”
“Samhällsbyggnadsnämnden har inte behörighet att fatta beslut eller göra ställningstaganden som har med rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna att göra i va-rättsligt hänseenden.”- “Med utgångspunkt i vattentjänstplan kommer ett beslut om verksamhetsområde att föregås av en utredning från kommunens sida avseende behovet att lösa va-frågan i ett större sammanhang. Bestämmer kommunen sedan ett verksamhetsområde, innebär det beslutet att kommunen tagit ställning till att va-frågan behöver lösas i ett större sammanhang med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.”
- “Efter ett beslut om verksamhetsområde går det inte att ha en ordning där enskilda fastighetsägare inte skulle anses omfattas därför att fastighetsägaren kan visa att anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. Den frågan är ju redan avgjord. Det skulle strida mot syftet med LAV och dessutom vara direkt motsägelsefullt.”
- “Sammanfattningsvis gäller att frågan om behovet av att ordna vattentjänster i ett sammanhang med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön, bedöms innan ett beslut om att bestämma ett verksamhetsområde för sådana tjänster. Därefter regleras rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna av LAV och ABVA.”
Jag har jämfört denna sammanfattning med juristens utlåtande. (Kan laddas ner som jpg här – sidan 1 och sidan 2.) Sammanfattningen från samhällsbyggnadsförvaltningen är i stort sett korrekt, men på vissa punkter är den kanske väl “kortfattad”. Den blir därmed till viss del tillrättalagd och får också en speciell “vinkling”.
Punkt 2 betyder att Lagen om allmänna vattentjänster förändrades något förra året och gav utrymme för kommunerna att göra en mer “flexibel bedömning”. Juristen från SKR skrev följande, som förvaltningen bara sammanfattade som “Ny flexibel bedömning”:
“Bedömningen av behovet av allmänna vattentjänster har också blivit mer flexibel genom att kommunen vid behovsbedömningen ska ta särskild hänsyn till förutsättningarna att tillgodose behovet av vattentjänster genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Juristen lyfter i sin bedömning förhållandet att flexibiliteten innebär att behovet av vattentjänster faktiskt kan tillgodoses med en enskild VA-anläggning och inte nödvändigtvis av kommunen… Flexibiliteten i den uppdaterade vattentjänstlagen innebar med andra ord större möjligheter och rättigheter för fastighetsägarna att lösa avloppsfrågan på “egen hand”. Det framgick inte av PP-presentationen.
På punkt 6 har VA-chefen citerat direkt ur juristens svar. Men juristens svar fortsätter på följande sätt, vilket alltså inte framgår av förvaltningens presentation:
“Om fastighetsägarna inom området kan visa att anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön, har ju kommunens beslut om att inrätta ett verksamhetsområde varit felaktigt. Dessutom skulle fråga uppstå hur fastighetsägarna ska visa att behov inte föreligger, när kommunen innan beslut om verksamhetsområde gjort bedömningen att vattenförsörjning eller avlopp behöver ordnas i ett större sammanhang.”
Jag tror att många fastighetsägare från t ex Vänersnäs reagerar på juristens skrivning i sin helhet på denna punkt 6. Det av förvaltningen utelämnade avsnittet visar att juristen faktiskt medger att ett verksamhetsområde kan ha inrättats på ett felaktigt sätt – trots att kommunfullmäktige har fattat beslutet. Juristens formulering i nästa punkt, punkt 7, bekräftar på sätt och vis denna slutsats, även om meningen inte finns med i förvaltningens PP-presentation. Det gör den inte trots att den följer direkt efter citatet i presentationen:
“Eftersom det är fråga om myndighetsutövning är det också av vikt att bedömningarna görs på ett korrekt sätt.”
Och om inte bedömningarna görs på ett korrekt sätt…? Det svarar inte juristen på. Jag tror inte heller att förvaltningen svarade på frågan på sammanträdet… Det borde också vara självklart för juristen att kommunfullmäktiges beslut självklart inte står över en lag.
I sin helhet tycks juristen ändå ha den uppfattningen att kommunfullmäktiges beslut är felfria och oklanderliga. Juristen menar att frågan är avgjord om fullmäktige fattar ett beslut om ett verksamhetsområde. Beslutet i sig är ett bevis på att alla i verksamhetsområdet behöver kommunala vattentjänster. Jag undrar i vilken värld juristen lever…
Dessutom undrar juristen hur fastighetsägarna ska kunna visa att behov inte föreligger, när kommunen redan har gjort bedömningen. Som sagt, det var nog ett tag sedan juristen var ute “på fältet”. Han har uppenbarligen missat att Vänersborg liksom flera andra kommuner gör så kallade “skrivbordsbedömningar”… Och att Mark- och miljööverdomstolen underkänner och avvisar sådana. (Se nästa blogg.)
Vilken uppfattning fick samhällsbyggnadsnämnden? Hade förvaltningen med SKR-juristens bedömning bevisat att nämnden hade fattat ett olagligt beslut som nu skulle upphävas?
Fortsättning följer i bloggen ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)”.
===
Bloggar i denna serie:
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)” – 30 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)” – 31 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)” – 2 augusti 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)” – 3 augusti 2023
Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”.
Den 13 april biföll samhällsbyggnadsnämnden James Buccis (V) yrkanden. Yrkandena innebar sammanfattningsvis att kommunen skulle ta fram ett regelverk som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. Det var exakt samma yrkanden som Lena Eckerbom Wendel (M) hade framfört i en motion till kommunfullmäktige.
När en nämnd fattar ett beslut är det tänkt att dess förvaltning ska verkställa beslutet. Och det var sannolikt nämndens tanke även i det här fallet… Beslutet utgjorde ju inte på något sätt något undantag från “vanliga” beslut… Men samhällsbyggnadsförvaltningen gick i andra tankar…
Och nu hände något unikt. Det har vad jag vet inte ens hänt i Vänersborg tidigare och frågan är om det har hänt i någon annan kommun…
Två månader senare, den 15 juni, var det dags för ett nytt sammanträde med samhällsbyggnadsnämnden. Oppositionens ledamöter trodde knappast sina ögon när de öppnade kallelsen. Ärende 2 på dagordningen hade rubriken “Upphävande av tidigare beslut”. Jag antar att de flesta ledamöter snabbt bläddrade fram till sidan 6 för att se vilket beslut som skulle upphävas. De kunde konstatera att det var ett beslut från sammanträdet i april. Beslutsförslaget hade följande lydelse:
“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att upphäva ett tidigare beslut taget i samhällsbyggnadsnämnden 2023-04-13 $74 och följa den lagstiftning som finns.”
“…beslutar att … följa den lagstiftning som finns”? Spänningen skruvades upp får man förmoda. Hade inte nämnden följt Sveriges lagar på sammanträdet i april?
I sammanfattningen av ärendet kunde ledamöter och ersättare läsa:
“Samhällsbyggnadsnämnden har beslutat att bifalla initiativärende SBN 2023.936 för vilket Kretslopp & Vatten har fått i uppgift att med juridisk extern kompetens granska beslutet.
Samhällsbyggnadsnämnden har inte behörighet att fatta beslut eller göra ställningstaganden som har med rättsförhållandet mellan 
kommunen och fastighetsägarna att göra i va-rättsligt hänseenden. Sådana beslut måste fattas av kommunfullmäktige och föras in i kommunens ABVA. (ABVA=Kommunala föreskrifter om användandet av den allmänna va-anläggningen; min anm.)
Kommunfullmäktige rekommenderas att inte fatta beslut om ändring/tillägg i ABVA med det innehåll som anges i samhällsbyggnadsnämndens beslut då det skulle strida mot syftet med LAV och dessutom vara direkt motsägelsefullt.”
Wow! Samhällsbyggnadsnämnden hade enligt sin egen förvaltning och “juridisk extern kompetens” fattat ett olagligt beslut.
Redan i detta läge började nog några i oppositionen att klia sig i huvudet. Buccis motion handlade ju om att ta fram ett regelverk. Hur det regelverket skulle se ut, vilka regler som skulle gälla, var inte bestämt. Hur kunde då extern juridisk kompetens hävda att beslutet inte var lagligt? Det regelverk som skulle tas fram skulle naturligtvis kunna föreslå regler som var olagliga. Men det var ju samhällsbyggnadsförvaltningen, tjänstepersonerna, som skulle utarbeta regelverket. De hade inte ens börjat arbetet och tjänstepersonerna tänkte väl inte föreslå några olagliga regler? I Buccis initiativärende stod det inte heller något om att regler skulle tas fram som bröt mot lagen…
Fast det kanske ändå inte var detta som var orsaken till förslaget om ett upphävande av beslutet. Nyckelmeningen i förvaltningens motivering var uppenbarligen:
“Samhällsbyggnadsnämnden har inte behörighet att fatta beslut eller göra ställningstaganden som har med rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna att göra i va-rättsligt hänseenden.”
Samhällsbyggnadsnämnden hade enligt förvaltningen tydligen överskridit sin behörighet, sina juridiska befogenheter enligt Kommunallagen. Nämnden hade alltså på ett olagligt sätt tagit över kommunfullmäktiges roll.
Det är en mycket märklig syn på samhällsbyggnadsnämndens beslut den 13 april. Nämnden hade ju inte fattat något beslut om rättsförhållanden, den hade bara initierat ett arbete med att titta på ett regelverk. Det handlade om att samhällsbyggnadsförvaltningen skulle göra en utredning.
Det ingår i en nämnds rutiner och uppgifter att den initierar och beslutar i ärenden som ingår i nämndens kompetensområde. Det kan t ex vara att något ska utredas. Det sker i stort sett på varenda nämndsammanträde. Ibland handlar det om ärenden av principiell beskaffenhet eller av större vikt. Då vet politikerna i nämnden att ärendet ska vidare och beslutas av kommunfullmäktige. Då nöjer sig nämnden med att fatta beslut om hur den anser att fullmäktige ska besluta.
Det här var inget som James Bucci (V) eller de andra partierna var omedvetna om. Samtliga ledamöter känner till vad som gäller. Och det verkar samhällsbyggnadsförvaltningen också inse när de i nästa stycke skrev:
“Kommunfullmäktige rekommenderas att inte fatta beslut om ändring/tillägg…”
Även tjänstepersonerna såg framför sig att ett regelverk skulle gå vidare till fullmäktige…
Det är ganska oklart vad förvaltningen menade med:
“…fatta beslut eller göra ställningstaganden som har med rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna att göra i va-rättsligt hänseenden.”
Det var en svårbegriplig formulering, både språkligt och innehållsmässigt, men som nu skulle förklaras i underlaget. Vad var det exakt i Buccis tre yrkanden som hade med “rättsförhållandet” att göra?
I den förra bloggen citerade jag de tre yrkandena. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”.) Jag kan inte se att de på något sätt skulle påverka rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna.
I det första yrkandet står det att fastighetsägares valmöjligheter ska tydliggöras. Det innebär ju inga förändringar av någonting som gäller nu. Det ska bara bli lättare att förstå valmöjligheterna. Det andra yrkandet ska göra det möjligt att skjuta upp en anslutning. Det står inget i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) om att det skulle vara omöjligt att göra detta. Och enligt den så kallade legalitetsprincipen är allt tillåtet som inte är förbjudet.
Det finns i stort sett bara två paragrafer i LAV som har med tidsaspekten att göra vid anslutning till kommunalt VA, 17 § och 18 §. 17 § säger bland annat att det är ok att anslutningen för en fastighet försenas om kommunen måste följa en utbyggnadsplan för VA-arbetena. I 18 § står det:
“… är huvudmannen inte skyldig att låta en fastighet kopplas eller vara kopplad till va-anläggningen
1. innan fastighetsägaren har betalat den anläggningsavgift…”
Om fastigheten har en godtagbar enskild VA-anläggning – så varför ska kommunen kräva in en avgift…?
Svenskt Vatten (som är en branschorganisation som företräder Sveriges kommunala VA-avdelningar och vattentjänstföretag) skriver (se “Vad kan man avtala om inom verksamhetsområdet?‘”):
“Avtalsfrihet råder i alla frågor som inte regleras av ABVA eller taxa.”
I det följande avsnittet i underlaget inför sammanträdet, “Fördjupad beskrivning av ärendet”, finns inget som visar på hur nämndens aprilbeslut griper in i rättsförhållandet mellan kommunen och de enskilda 
fastighetsägarna. Det finns överhuvudtaget inget som påvisar olagligheten i beslutet, dvs Buccis tre yrkanden. Den “fördjupade beskrivningen” sammanfattar bara lagstiftningen och de förändringar av LAV som gjordes förra året.
I sammanfattningen av ärendet nämns förkortningen ABVA. Begreppet nämns också i den fördjupade beskrivningen:
“Sammanfattningsvis gäller att frågan om behovet av att ordna vattentjänster i ett större sammanhang med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön, bedöms innan ett beslut om att bestämma ett verksamhetsområde för sådana tjänster. Därefter regleras rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna av LAV och ABVA.”
ABVA, eller som kommunen uttyder förkortningen “Allmänna bestämmelser för brukande av Vänersborg kommuns allmänna vatten- och avloppsanläggningar”, antogs av kommunfullmäktige den 21 juni 2017.
Står det något i ABVA om när en anslutning till kommunens VA-nät ska ske? Det enda jag hittar om anslutning är 3 §:
“Fastighetsägare som vill ansluta fastigheten till den allmänna anläggningen ska göra skriftlig anmälan till huvudmannen som sedan ombesörjer inkoppling.”
Det står ingenting i övrigt i ABVA som har med Buccis tre yrkanden att göra. Och det beror på, som jag ser det, att initiativärendet, och Eckerbom Wendels motion, inte berör rättsförhållandet – i varje fall inte på något sätt de rättsförhållanden som finns i ABVA, eller vattentjänstlagen. (För den som eventuellt tvivlar går det bra att ladda ner publikationen ABVA här. Det är ett dokument på 3 sidor exklusive innehållsförteckning och ordlista.)
Förvaltningen skrev också i underlaget att nämndens beslut i april stred “mot syftet med LAV” och att det var ”direkt motsägelsefullt”. Påståendet utvecklas eller förklaras inte någonstans i underlaget. Det är anmärkningsvärt eftersom det är ett tämligen allvarligt påstående.
Samhällsbyggnadsnämndens ledamöter måste ha undrat vad det var i beslutet som var olagligt och varför det skulle upphävas. 
Ja, kanske inte representanterna från de styrande partierna då. De utgår i stort sett alltid från att tjänstepersonerna alltid har rätt.
Men vad stod det i utlåtandet från den externa juridiska kompetensen…?
Fortsättning följer i bloggen ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)”.
===
Bloggar i denna serie:
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)” – 30 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)” – 31 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)” – 2 augusti 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)” – 3 augusti 2023
Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)
Den 15 februari behandlades en motion av Lena Eckerbom Wendel (M) i Vänersborgs kommunfullmäktige. Motionen hade tre yrkanden:
- “Att ett regelverk ska tas fram som tydliggör befintliga fastighetsägares valmöjligheter vid inrättandet av ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp.”
- “Att regelverket enligt ovan ska göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kan visa anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.”
- “Att regelverket kommuniceras så tydligt för allmänhet, politiker och berörda fastighetsägare att syftet med lagen om allmänna vattentjänster kan uppnås mer effektivt än idag.”
Motionen handlade alltså om att ett regelverk skulle tas fram som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.
De styrande partierna (S+C+KD+MP) visste att fullmäktige skulle bifalla motionen, dvs rösta ja till den. Det kunde de inte acceptera. Det skulle ju kunna sätta käppar i hjulet för den anslutning till det kommunala VA-nätet som de ansåg vara önskvärt och nödvändigt.
För att stoppa fullmäktiges beslut använde de styrande partierna den lagliga rätten att med minst en tredjedel av rösterna återremittera ett ärende. (Se “KF 2: VA – återremiss igen”.) Det hjälpte alltså inte att en majoritet i fullmäktige, dvs hela oppositionen (M+L+V+MBP+SD), ville bifalla motionen. Den styrande minoriteten återremitterade ärendet.
Det var helt klart en ”maskerad bordläggning”, som Tor Wendel (M) uttryckte det. Tanken med en återremiss är nämligen att den ska användas när ett ärende kräver ytterligare utredning. Det var inte fallet, återremissen skulle enligt fullmäktiges minoritetsbeslut bara invänta en ny vattentjänstplan.
De styrande partierna med kommunalråden i spetsen gick över gränsen när de återremitterade ärendet. Det är min absoluta uppfattning. Jag begärde därför att Förvaltningsrätten i Göteborg skulle laglighetspröva beslutet. I min överklagan skrev jag bland annat (se “Överklagande till Förvaltningsrätten”):
“Den motivering som Mats Andersson lade fram på sammanträdet och som godkändes av en minoritet i kommunfullmäktige har inte syftet att ytterligare beredning av motionen ska ske. Återremissen är snarast en ”maskerad bordläggning” och syftar enligt min mening snarast till att obstruera ett beslut av kommunfullmäktige. Det torde kunna ses som ett missbruk av den möjlighet som kommunallagen ger en minoritet att kräva ytterligare utredning och faktaunderlag.”
Förvaltningsrätten tar tid på sig och ärendet lär knappast avgöras före årsskiftet. Men under tiden har det hänt saker i samhällsbyggnadsnämnden…
På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 13 april anmälde James Bucci (V) ett ”initiativärende”. Det betyder att Bucci väckte ett ärende på sittande sammanträde, ett ärende som inte fanns med på dagordningen. Det här är inte särskilt vanligt, inte i någon nämnd, och det är än mindre vanligt att nämnden fattar ett beslut i ärendet på samma sammanträde. Men det gjorde samhällsbyggnadsnämnden denna gång.
Rubriken på James Buccis (V) initiativärende var:
“Initiativärende – Motion till samhällsbyggnadsnämnden om att nämnden ger i uppdrag att det tas fram ett regelverk som skall gälla vid inrättandet av ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp.”
Bucci skrev:
“Kommunfullmäktige i Vänersborg 2023-02-15 hanterade en motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp (KS 2022/106) med ett tvivelaktigt beslut om att återremitterar ärendet med motiveringen att invänta tills Vänersborgs kommun arbetat fram en ny vattentjänstplan.
Då det redan idag är klarlagt (se MÖD mål M4976-19) att det är kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i lagen om allmänna vattentjänster finner jag ingen anledning att invänta kommunens arbete med en vattentjänstplan för att sedan komma till skott med att hantera motionen.
Samhällsbyggnadsnämnd och förvaltning har, som huvudmän, ansvaret för kommunens vatten- och avloppstjänster och det är därför rimligt att i nämnden väcka ett ärende som speglar intentionerna som motionären hade i sin motion till kommunfullmäktige.”
Bloggläsare känner antagligen igen den dom, M 4976-19, som Bucci anför i texten. Den har jag skrivit om tidigare. (Se t ex “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”.) Jag återkommer till denna dom.
Sedan redogör Bucci för sina yrkanden. Yrkandena är tre till antalet och de är helt identiska med de yrkanden som Lena Eckerbom Wendel anförde i sin motion till kommunfullmäktige, dvs den motion som fullmäktige återremitterade den 15 februari – se början av denna blogg!
I nämnder beslutas återremisser med vanlig majoritet, en minoritet kan inte besluta om återremiss som i kommunfullmäktige. Vid omröstningen i samhällsbyggnadsnämnden biföll hela oppositionen, V+M+SD+MBP, Buccis yrkande. Det betydde 6 röster mot 5 – och majoritet för oppositionen.
I TTELA (se TTELA “VA-striden: Fastighetsägare kan slippa tvångsanslutning”) sa James Bucci (V):
“När man väl har hamnat i ett verksamhetsområde i vår kommun förutsätter förvaltningen att man ska koppla in sig och snällt betala räkningen. Blir det vi har föreslagit verklighet skulle det hindra förvaltningen att göra så.”
TTELA citerade i samma artikel samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S):
“Vi arbetar med en vattentjänstplan och den ska vara klar till årsskiftet. Och i den planen är väldigt mycket från förslaget med. Vi ska inte dubbelarbeta utan invänta att planen blir klar.”
Och under tiden som tjänstepersonerna arbetar med planen ska kommuninvånarna för dyra pengar tvångsanslutas till kommunens VA-nät fast de inte vill eller behöver…
Ingår de tre yrkandena med automatik i arbetet med vattentjänstplanen? James Bucci vet bättre:
“Nej, det är inget krav. Varje kommun kan själv formulera sin vattentjänstplan. Jag tror att det är dimridåer.”
“Dimridåer”…
Men var beslutet som samhällsbyggnadsnämnden fattade den 13 april lagligt? Nämndens styrande minoritet och förvaltningen ansåg inte det…
Missa inte den spännande fortsättningen i bloggen ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)”.
===
Bloggar i denna serie:
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)” – 30 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)” – 31 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)” – 2 augusti 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)” – 3 augusti 2023
VA: Kohagen vs kommunen (4/4)
Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”.
Det har blivit sommar och mailväxlingen mellan Kohagens samfällighetsförening i Gardesanna och Vänersborgs kommun fortsätter. Parterna har under våren glidit alltmer ifrån varandra och det blir allt svårare att se en lösning som grundar sig på en frivillig gemensam överenskommelse.
Kommunen svarade på Kohagens mail den 3 juli 2023. Det var det svaret jag av en slump råkade få se och som fångade mitt intresse. Och som fick mig att skriva dessa bloggar. Svaret var både förvånande – och upprörande. (Se “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”). Det tyckte tydligen också Kohagens samfällighetsförening.
Den 7 juli svarade Kohagens styrelse återigen. Jag får uppfattningen att Kohagen gör ett sista desperat försök att övertyga kommunen – nu eller aldrig. Tonen var tuffare än tidigare. Mailet innehöll ett dokument på 3 A4-sidor.
“Kohagens Samfällighetsförening, härefter KS, har under hela processen med kommunens nya va-anläggning varit tillmötesgående och försökt möta de 
önskemål som framförts, vi har därutöver ansträngt oss att få fram nödvändig information och hållit en god ton, trots uteblivna svar och brutna löften om att återkomma med information.
I dagsläget har KS uppriktigt sagt svårt att förstå hur Vänersborgs Kommun Kretslopp och Vatten tänker. Vi förstår att ni vill inkassera avgiften som kostnadstäckning för ett dyrt projekt men det räcker inte enligt gällande lag. Vi har efterfrågat vad som gäller, vi har rättat oss efter era svar och anvisningar och trots detta agerar ni som om era tidigare svar aldrig lämnats.”
Kohagen sammanfattar sedan hela det historiska händelseförloppet. Samfällighetsföreningen börjar med att betona att svaren föreningen fick redan 2020 var att “Bruna huset” inte behövde anslutas till kommunens VA-nät om inget avloppsvatten genererades. Då beslutade föreningens årsmöte att allt VA skulle kopplas ur byggnaden permanent. Kohagen har därför upphandlat en entreprenad för:
“urkoppling vatten, rivning ledningar samt permanent igensättning av brunnar, upptagning tank mm”
Det kan också nämnas att Kohagen har gjort en komplett anmälan om dessa åtgärder till byggnadsförvaltningen. Samfällighetsföreningen vet inte om åtgärderna är anmälningspliktiga, men föreningen anmälde för säkerhets skull. Kohagen har ännu inte fått någon reaktion från byggnadsförvaltningen.
Kohagen tar därefter återigen upp vattentjänstlagens (LAV) skrivningar och den prejudicerande domen från Mark- och miljööverdomstolen den 17 augusti 2020, dom M4976-19. Det har Kohagen gjort även tidigare. I domen står det:
”I likhet med vad som gällde enligt tidigare lagstiftning medför inte enbart det förhållandet att huvudmannen har byggt ut den allmänna va-anläggningen inom ett område automatiskt att fastigheterna där kan avgiftsdebiteras, utan avgiftsskyldigheten är i princip motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”
Kohagen uppehåller sig mycket vid vattentjänstlagens 24 §. (Se Lag om allmänna vattentjänster.) Föreningen skriver:
“Servicebyggnadens ursprungliga användning saknar relevans. Fastigheten ska för att inkopplingskravet ska uppfyllas, ha ett behov av de erbjudna vattentjänsterna. Ett behov som inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Och lägger fram “beviset”:
“Behovet av vattentjänsterna har upphört eftersom varje delägare till fastigheten har anslutit sin respektive bostad och behovet därigenom är löst.”
Kohagen ska därför fullständigt och permanent koppla ur såväl vatten som avlopp i “Bruna huset”. Byggnaden kommer alltså inte att generera någon form av avloppsvatten och inget sådant kan heller bäras dit. Föreningen ställer, den nästan retoriska, frågan:
“Förklara gärna, i detalj, på vilket sätt en byggnad utan inkommande vatten, utan utslagsmöjligheter och utan verksamhet som behöver vatten, har behov av erbjudna vattentjänster för att skydda människors hälsa och miljö.”
Kohagen slår vidare fast att eftersom behov saknas så finns det ingen avgiftsskyldighet för fastigheten enligt 24 § pkt 2 i LAV.
Kohagen menar också att föreningen kan riva byggnaden för att slippa ansluta den. Om kommunen tvingar Kohagen att göra det kommer föreningen däremot att:
“överlåta ärendet till lämplig juridisk kompetens eftersom Vänersborgs kommun då utan stöd i lagen tvingar KS (=Kohagen; min anm) till kapitalförstöring.”
Kohagen konstaterar också:
“En rivning ger heller ingen vinning för miljö och hälsa, vilket är syftet med hela projektet med kommunalt vatten och avlopp.”
Kohagen avslutar sitt brev med att det står Vänersborgs kommun fritt att:
“stämma KS (Kohagen: min anm) inför vilken rättsinstans ni så önskar för det fall ni anser att bestridandet av fakturan är fel och vägran att betala orättfärdig.”
Kohagens Samfällighetsförening ger sig inte.
Det senaste som har hänt i fallet Kohagen är att Vänersborgs kommun svarade på Kohagens mail från den 7 juli. Kommunen skrev:
“Tack för ert svar, daterat 7 juli 2023, på mitt brev. Jag tänker att jag ber kommunens jurister med sitt nätverk titta på era argument innan en eventuell kravprocess går vidare. Det är svårt för dem att återkomma till mig under sommaren så det kommer att ta lite tid och fakturan är förlängd till 30 september. Tyvärr har en påminnelse på fakturan hunnit gå ut men ni får bortse från den.”
Positionerna tycks vara helt låsta. Och återigen ska fallet överlämnas till kommunens jurister. Precis som kommunen skrev att den skulle göra den 16 januari… (Se “VA: Kohagen vs kommunen (2/4)”.) Men nu är det allvar, vi får se om juristerna kan lösa upp knutarna. För att göra det krävs det att kommunen tillmötesgår Kohagen. Gör inte kommunen det, så kommer fallet på ett eller annat sätt upp i domstol och får avgöras där.
Det vore tråkigt och mycket beklämmande om kommunen vänder sig till domstol mot sina egna invånare. Särskilt som både lagar och rättsfall entydigt talar för att kommunen har fel…
Jag ser också framför mig att det skulle kunna bli tvärtom, att Kohagen blir tvungna att stämma kommunen. Kohagen krävde ju ett beslut den 21 juni om att få slippa betala anslutningsavgiften. (Se “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”.) Kommunens jurister måste därför se till att Kohagen får detta beslut. Om förvaltningen beslutar om ett avslag så kan Kohagen utgå från det i kommande juridiska processer.
Vad jag minns så var det precis detta som hände när Vänersborgs kommun hamnade i domstol i ärendet om Solvarms VA-anläggning i Sikhall. Solvarm överklagade kommunens beslut till Mark- och miljödomstolen. Det betydde att kommunen fick anlita utomstående jurister, och betala dyra juristräkningar, för att sedan förlora målet. Det här ska väl inte behöva hända igen…? (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.)
Jag har mycket svårt att se att ärendet Kohagen inte lyfts upp till samhällsbyggnadsnämnden innan ärendet avgörs i domstol. Politikerna har då möjlighet, och måste kan man tycka, pröva ärendet innan rättsväsendet blandas in. I ett sådant läge borde politikerna i nämnden fatta de beslut som krävs för att undvika en juridisk process. För övrigt anser jag att den här typen av ”tvister” 
mellan kommunen och enskilda invånare alltid bör lyftas upp till politikerna.
Men vad som än händer – Kohagens samfällighetsförening tänker inte betala en anslutningsavgift på 257.067 kr till något som är helt onödigt och meningslöst. Och det förstår jag.
===
Tillägg 3 augusti:
9 § i Lagen om allmänna vattentjänster bör också kunna åberopas i fallet Kohagen:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
==
Bloggar i denna serie:
- “VA: Kohagen vs kommunen (1/4)” – 24 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (2/4)” – 25 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)” – 26 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (4/4)” – 27 juli 2023
VA: Kohagen vs kommunen (3/4)
Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på “VA: Kohagen vs kommunen (2/4)”.
Det finns inga mail eller andra handlingar i diariet efter mailväxlingen mellan Vänersborgs kommun och Kohagen den 29-30 mars (se “VA: Kohagen vs kommunen (2/4)”) förrän det dyker upp ett mail den 21 juni. Då kommer ett något skarpare mail än tidigare till kommunen från Kohagen i Gardesanna – med en bilaga: “Bestridande av faktura”.
Kohagen hade bestridit fakturan tidigare, den 12 januari, men kommunen hade bara gett anstånd med betalningen. Och föreningen hade inte heller fått något besked från kommunjuristen…
Kohagen skrev:
“Samfälligheten hävdar fortsatt att berörd fastighet inte har behov av de av Vänersborgs kommun tillhandahållna VA-tjänsterna och att rubricerad faktureringen gjorts enbart mot den bakgrund att man vill erhålla en högre grad av kostnadstäckning för sitt projekt.”
Nu var det typ allvar. Kohagen tänkte inte betala och kommunen fick stämma föreningen inför domstol för att få sina pengar.
Kohagens fastighetsägare är lugna inför en eventuell stämning, de är säkra på att de har rätt – och kommunen fel. Kohagen hänvisar till dom M4976-19 i Mark- och miljööverdomstolen den 17 augusti 2020, dvs en prejudicerande dom. I domen står det:
”I likhet med vad som gällde enligt tidigare lagstiftning medför inte enbart det förhållandet att huvudmannen har byggt ut den allmänna va-anläggningen inom ett område automatiskt att fastigheterna där kan avgiftsdebiteras, utan avgiftsskyldigheten är i princip motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”
Det är en mycket viktig formulering, trots att inte begreppet verksamhetsområde används. Formuleringen i domen slår fast att det inte räcker med att den allmänna va-anläggningen har byggts ut för att fastigheterna där kan tvingas betala anslutningsavgift. Och – det är den enskilda fastighetens behov som är avgörande.
Det är egentligen inte så konstigt. I vattentjänstlagen (LAV) 24 § står det: 
“En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
- finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
- med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Det måste noteras att det står ”och” (och inte ”eller”) mellan punkterna i paragrafen. Det kan bara betyda att både punkt 1 och punkt 2 ska vara uppfyllda för att en fastighetsägare ska betala avgifter för en allmän VA-anläggning.
Serviceanläggningen “Bruna huset” behöver ingen kommunal vattentjänst och människors hälsa eller miljön behöver inte skyddas eftersom det inte kommer att släppas ut något från huset.
Det här är inte svårt. Det är enkelt bara man vill förstå. “Bruna huset” släpper inte ut något vatten, varken BDT- eller avloppsvatten – och behöver därför ingen VA-anslutning. Och det är precis vad vattentjänstlagen säger och Mark- och Miljööverdomstolen också i sin prejudicerande dom. Och faktiskt står ytterligare en mycket viktig sak i denna dom, som också citeras i mailet från Kohagen:
“Det är huvudmannen, dvs. bolaget, som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Det är Vänersborgs kommun som är huvudman och det är kommunen som har bevisbördan. Kommunen måste svara på Kohagens frågor och anföra vederhäftiga fakta och bevis på att den har rätt.
Kohagen avslutar mailet till kommunen:
“Kohagens samfällighetsförening som fortsatt bestrider fakturan, kräver att fakturan, utan dröjsmål, krediteras och att samfälligheten erhåller ett formellt beslut som visar att Anundstorp S:1 erhåller dispens från anslutning eftersom behov av de erbjudna vattentjänsterna saknas.”
Vänersborgs kommun svarade på Kohagens mail den 3 juli. Som jag uppfattar det skruvades tonen upp ytterligare. Kommunen ville inte lösa “tvisten”, nästan tvärtom kan jag tycka. Kommunen ville helt enkelt tvinga igenom sin vilja. Kommunen visade ingen förståelse för Kohagens argument. Ja, kommunen besvarade dem inte ens. Istället blev det någon slags “parallellargumentation”. Kohagen får inte heller något formellt beslut från Vänersborgs kommun.
Kommunen anförde fem argument för att “Bruna huset” skulle anslutas och betala avgift:
- “Fastigheten finns inom verksamhetsområdet (24 §)”
- “Fastigheten behöver en vattentjänst (24 §)”
- “Behovet inte kan tillgodoses på annat sätt (24 §)”
- “Allmänna VA-ledningar är byggda fram till fastigheten och förbindelsepunkt ordnad (25 §)”
- “Fastighetsägaren informeras om förbindelsepunktens läge (25 och 12 §§)”
Jag måste säga att jag blir besviken att Vänersborgs kommun svarar på ett sätt som inte stämmer med varken vattentjänstlagen eller prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen… Och det blir inte bättre med kommunens avslutning av mailet:
“Anser ni som fastighetsägare att ni själva kan tillgodose behovet av vattentjänsterna på bättre sätt (24 §) och därmed inte är avgiftsskyldiga, så är det upp till er att bevisa detta.”
Vad skrev Mark- och miljööverdomstolen i sin dom ovan…?
“Det är huvudmannen, dvs. bolaget, som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Kommunen avslutade i mitt tycke väldigt oprofessionellt eftersom svaret inte alls var i överensstämmelse med 8 § i Förvaltningslagen:
“En myndighet ska i rimlig utsträckning hjälpa den enskilde genom att själv inhämta upplysningar eller yttranden från andra myndigheter.”
Vänersborgs kommun skrev:
“Vi hänvisar er till Mark- och Miljödomstolen för detta. https://www.domstol.se/mark–och-miljodomstolen-vid-vanersborgs-tingsratt/”
Länken går inte till någon dom, utan bara till domstolens hemsida. Det är som jag ser det som att ange biblioteket som källa… För övrigt är Mark- och miljööverdomstolens dom prejudicerande, och den sa något helt annat…
Fortsättning följer i bloggen ”VA: Kohagen vs kommunen (4/4)”.
==
Bloggar i denna serie:
- “VA: Kohagen vs kommunen (1/4)” – 24 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (2/4)” – 25 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)” – 26 juli 2023
- ”VA: Kohagen vs kommunen (4/4)” – 27 juli 2023
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer