Arkiv
Lugnet före stormen?
Kommande politiska vecka kännetecknas på sätt och vis av ett lugn före stormen. Inga nämnder eller styrelser har sammanträden. Så på den fronten är det lugnt. I och för sig har kommunstyrelsens arbetsutskott ett möte imorgon, men det är egentligen bara det kommande sammanträdet med kommunstyrelsen som ska förberedas. Och kommunstyrelsen ses inte förrän den 3 oktober.
Däremot kommer det, precis som den gångna veckan, att tisslas och tasslas i kommunhusets korridorer. Tror jag. Särskilt i samband med att budgetberedningen har möte på tisdag. Då ska budgeten för nästa år (2019) diskuteras. Och eftersom inget politiskt block har majoritet (S+C+MP har 20 mandat nästa mandatperiod och M+KD+L 15 mandat – det krävs 26 mandat för en majoritet), så måste budgetberedningens ledamöter prata med varandra över partigränserna. Och förutsättningarna är ju goda, i beredningen har varje parti en representant.
Mitt tips är att de partier som börjar hitta varandra i budgetdiskussionerna med stor sannolikhet också kommer att hitta varandra när det gäller styret av kommunen de följande 4 åren. Budgeten är ju det absolut viktigaste beslutet under året.
Än så länge har ingen tagit formell kontakt med Vänsterpartiet om ett kommande samarbete. Men jag tror att något av de två stora blocken säkerligen kommer att göra det. Vänsterpartiet är ju trots allt kommunens fjärde största parti…
Kommunen och juridisk hjälp
Som politiker och bloggare möter man ofta kommuninvånare som är missnöjda med kommunala beslut. De efterlyser inte sällan mer flexibilitet och kompromissvilja från tjänstemän och politiker. Invånarna menar att många saker skulle gå att lösa med kommunal lyhördhet, diskussion och goda råd. Och vilja.
Det är nog min uppfattning också – kommunala politiker och tjänstemän är alltför ofta överdrivet nitiska och ibland också enkelspåriga i sina tolkningar av lagar och regler. Politiker och tjänstemän företräder ju kommuninvånarna och borde måna om att hjälpa till och ge den service som invånarna både förtjänar och har rätt att få. Det är ju skattebetalarna som betalar löner och arvoden för de kommunanställda.
Många invånare knyter näven i fickan och biter ihop när de missnöjt betraktar kommunen göranden och låtanden, även när besluten drabbar dem själva. Andra överklagar beslut.
Solvarm har som bekant överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut att tvingas betala en anslutningsavgift för det kommunala VA-nätet. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen”.) Familjen varken vill ha eller behöver kommunens VA för 194.935 kr. I Villaägarnas Riksförbund finns det flera fastighetsägare i samma situation runt om i landet. Villaägarna betraktar därför Solvarms fall som ett principiellt viktigt pilotfall och hjälper Solvarm med att driva överklagandet.
Det verkar som om kommunen känner sig hotad av att en kommuninvånare överklagar ett kommunalt beslut. För visst skulle det finnas utrymme för kommunen att istället visa både välvilja och kompromissvilja. I lagen om allmänna vattentjänster (LAV) så står det nämligen så här i 24 § (min 
fetstil):
”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt. Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
Det tycks ha gått prestige i frågan. Istället för att försöka komma överens om naturhuset ute i Sikhall så ska kommunen till varje pris vinna den juridiska striden i domstolen.
Vänersborgs kommun har flera jurister anställda. Och naturligtvis många andra experter också. Det finns en kunskap och erfarenhet i kommunen som ”vanligt folk” inte har och inte heller kan ha. Men tydligen räcker ändå inte alltid denna fackkunskap och expertis.
I Solvarms fall om anslutningsavgiften har kommunen tagit hjälp av Advokatfirman Glimstedt. Glimstedt ska företräda Vänersborgs kommun i Mark- och Miljödomstolen. Beslutet om att anlita utomstående advokater har i praktiken fattats av chefen för Kretslopp och Vatten (citerat från mail 26/6):
”VA-chef … tog kontakt med Glimstedts advokatbyrå”
Sedan har tf förvaltningchef i samhällsbyggnadsförvaltningen Gunnar Björklund mer formellt fattat beslutet genom att ge Advokatfirman Glimstedt AB fullmakt att företräda Vänersborgs kommun. Det skedde redan den 8 maj och med följande ord:
”Härmed ger Samhällsbyggnadsnämnden angivet ombud fullmakt att på Samhällsbyggnadsnämndens vägnar föra talan i mål Akt.nr Mål … hos Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt avseende fastställande gällande avgiftsskyldighet för vatten och avlopp för fastigheten Sikhall …”
Att det blev Glimstedt som valdes av förvaltningschefen och VA-chefen beror på att Glimstedt efter upphandling blev rangordnad som nr 1 på samtliga de avtalsområden där kommunen kunde tänkas vilja köpa juridiska tjänster. Det handlar om t ex avtalsområdena offentlig rätt, fastighetsrätt inklusive miljörätt och affärsrätt.
”Kommunen har upphandlat ramavtal för juridiska tjänster, där flera olika advokatbyråer omfattas av avtalet. Glimstedt är ramavtal ett i ramavtalsgruppen gällande miljörätt.”
Glimstedt ”vann” alltså upphandlingen i början på 2016. Orsaken vet jag inte, men jag antar att kommunen strävar efter att hålla nere kostnaderna och att Glimstedt helt enkelt var billigast. Glimstedt tar 1.446 kr per timme för sina juridiska tjänster och det torde vara ett tämligen lågt pris för denna typ av tjänster. (Gissningen i min förra blogg var alltså felaktig.) Timpriset är exklusive moms, men inkluderar samtliga andra kostnader. Dock inte kostnadsersättningar som milersättning, traktamente och hotellkostnader. Dessutom åtar sig Glimstedt att vid vissa tillfällen ordna gratis utbildning för kommunens personal.
Hur mycket Glimstedts inblandning i kommunens tvist med Solvarm slutligt kommer att kosta går inte att säga. Vänersborgs kretslopp och vatten har ingen tidsplan för ärendet och därför, vad jag förstår, inte heller någon budget för Glimstedts arbete. Det får uppenbarligen kosta vad det kosta vill…
Jag vet inte heller om samhällsbyggnadschefen tänker ge fullmakt till Glimstedts om Mark- och Miljödomstolens dom blir överklagad. (Den nuvarande fullmakten gäller bara i denna instans.) Inte nog med att ärendet kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen, det är inte omöjligt, tror jag, att Solvarm och Villaägarna kan ta fallet till EU. (Om domstolarna går på kommunens linje.)
När domstolsförhandlingarna (hur de nu kommer att se ut) kommer igång vet jag inte. Kommunen har begärt anstånd med att komma med svaromål och anstånd har beviljats till den 2 juli.
Till sist ställde jag frågan till kommunen hur vanligt det är att kommunen anlitar utomstående jurister och advokatbyråer. Det gick dock inte att svara på frågan, eftersom det inte finns någon sådan förteckning.
Kommundirektör tillsatt
Pascal Tshibanda är Vänersborgs nye kommundirektör.
Tshibanda anställdes som utvecklingschef, men fick i stort sett hoppa in direkt som tillförordnad kommundirektör. Det fick han göra när den förre kommundirektören Ove Thörnkvist mer eller mindre fick ”sparken” av kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) och de andra kommunalråden. (Se ”Marie, Ove och Pascal”.) I förra veckan utsågs Tshibanda av Marie Dahlin (S) till ”riktig” kommundirektör. Det innebär att Tshibanda nu och tills vidare är kommunens högste tjänsteman.
Jag tror emellertid inte att villkoren är färdigförhandlade än, t ex villkor vid tjänstens upphörande, lönens storlek och andra arbetsvillkor. Så det finns ju en
liten chans/risk att Tshibanda och kommunen inte blir överens och att han tackar nej till erbjudandet.
Jag har bara träffat Pascal Tshibanda två gånger och då gjorde han ett gott intryck. Men jag har inga som helst åsikter om hans kompetens eller duglighet. Det kan jag helt enkelt inte uttala mig om. Vänsterpartiet skrev på sin hemsida (se ”Nästan ingenting att rapportera”):
”Vi vill också säga grattis till utnämningen, vi vill också ge uttryck för våra höga förväntningar.”
Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) har lämnat in en protokollsanteckning med anledning av utnämningen. Lidell skrev att:
”Jag tror Pascal Tshibanda kommer att göra ett bra jobb, han har gjort det bra som tillförordnad.”
Men Lidell ansåg att en annan sökande var ännu bättre lämpad. (Se TTELA ”Kommunalråden oense om direktören”.) Han förordade att denne sökande skulle få tjänsten som kommundirektör. Lidell skriver i sin protokollsanteckning att:
”Mitt ställningstagande till förmån för den andra sökande baseras på intervjuerna, referenstagande samt den sökandes CV.”
Den person som Lidell förordade har jag inte någon aning om vem det är och självklart inte heller om personens kompetens eller duglighet. Vänsterpartiet har, naturligtvis, inte varit med på anställningsintervjuerna.
Lidell har också en del synpunkter på rekryteringsprocessen:
”Från den politiska ledningen har det under rekryteringsprocessen försäkrats mig, att när vi anställer en så viktig tjänst som kommundirektör, så ska vi vara överens. En mkt god ambition, men tyvärr visade det sig vara just en ambition.”
Det är Marie Dahlin (S) som är ”den politiska ledningen”. Det är Dahlin ensam som fattar sådana här beslut. Det ska dock ske efter ”samråd” med de andra kommunalråden. Men som sagt, Lidell är inte nöjd med hur Marie Dahlin har handlagt processen. Hon har uppenbarligen inte tagit hänsyn till Lidells åsikter.
Lidell har också synpunkter på hur det har gått till tidigare. Han menar att det även tidigare har varit si och så med samrådet. Lidell skriver att det i och för sig var samråd när Tshibanda blev tillförordnad, men inte när det bestämdes hur länge Tshibanda skulle vara tillförordnad. Då blev Lidell inte tillfrågad.
Lidell skriver också att han rekommenderade att det skulle ske:
”en bred genomlysning/enkät bland ledande tjänstemän och politiker, för att därigenom ta fram en brett förankrad kravprofil i god tid innan annonsering.”
Det har inte skett och Lidell fortsätter:
”Min uppfattning är också att KSO (=kommunstyrelsens ordförande; min anm) var positiv till detta förslag, men det har sedemera visat sig att någon sådan enkät aldrig varken beställts eller genomförts.”
Lidell tycker också att det är märkligt att inte Marie Dahlin (S) informerat Tshibanda att det rådde oenighet vid tjänstetillsättningen:
”Enligt hörsägen hade den tillträdande kommundirektören inte informerats om den politiska oenigheten innan dagens KS (=kommunstyrelsen; min anm), vilket beklagas.”
Marie Dahlin har kommenterat Lidells protokollsanteckning. Hon säger till TTELA:
”Vi behöver inte vara överens men jag tycker att det är ganska löjligt att lämna en protokollsanteckning.”
När man som vänsterpartist och fritidspolitiker får stå utanför sådana här processer så hade man i varje fall hoppats att kommunalråden skulle vara överens om tillsättandet av en sådan här viktig tjänst. Efter valet i september kan det ju faktiskt också bli så att Gunnar Lidell (M) blir kommunstyrelsens ordförande.
Hur som helst, vi gratulerar Pascal Tshibanda till posten som kommundirektör. Och passar på att göra reklam för hans alldeles egen blogg ”Inquirere et immutare”. Bloggen innehåller de läs- och tänkvärda texter som Tshibanda publicerar som krönikor i Skaraborgsbygdens Tidning. Du hittar bloggen genom att klicka här.
Och jag avslutar med några ord från Vänsterpartiets hemsida (se ”Nästan ingenting att rapportera”):
”Börjar politiken samtala mera med varandra, då mognar också politiken. En mognare, viljestarkare och mer handlingskraftig politik behöver en förvaltning med struktur och med sting. Det kan bli riktigt bra, om var och en sköter sin sida för det gemensamma bästa.”
Nationaldagen 2018
Idag är det den 6 juni – Sveriges nationaldag. Det brukar betyda att den svenska fanan vajar i Nordstan, allt enligt traditionen hos en svensk internationalist… Men inte i år… Upphängningen, linor och sånt, gick sönder i blåsten på Valborgsmässoaftonens kväll och ramlade ner på marken. Och hjälpen har inte hunnit komma än… Så bilden här bredvid är från förra året…
Istället beskådade jag även detta år kommunens nationaldagsfirande.
Nästan 200 personer (jo då, jag räknade dom…) tågade från Plantaget till Sanden. I täten såg vi två hästar och stadsmusikkåren.
På Sanden hade det säkerligen samlats minst lika många som fanns i tåget, ja säkert ännu fler. Där hälsades de alla välkomna av kommunfullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren.
Det blev sång av Björnligan och vinnaren av Sjung sjung-stipendiet Emmy Svahn. Kommunens miljöpris delades ut av miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Per Sjödahl. Årets pris gick inte till det förslag som fick flest nomineringar, nämligen familjen
Solvarm. Det gick istället till Naturskyddsföreningen, som säkerligen också har gjort stora miljöinsatser. Naturskyddsföreningen har omvandlat skogsmarken vid Grinnsjötorpet uppe på Hunneberg till ängsmark (se här).
Thomas Samuelsson, IF Änglarna, fick årets idrottsledarstipendium och Pauline Strandberg fick ett hedersomnämnande för sina framgångar inom tävlingsdans. Under firandet fick åhörarna också vara med om att Lars-Göran Ljunggren hälsade nya medborgare välkomna och att Vänersborgs nye kommundirektör Pascal Tshibanda höll nationaldagstalet.
Egentligen vet ingen varför vi firar nationaldagen just den 6 juni. Att Sverige fick sin nya författning denna dag 1809 stämmer inte riktigt och inte heller att Gustav Vasa valdes till kung detta datum 1523. Ska man vara petig så hade Sverige då en juliansk kalender, dvs en annan tideräkning än idag. Och även om dessa saker hade hänt den 6 juni, så hade det ärligt talat inte varit mycket att fira. Men det sa inte kommundirektör Pascal Tshibanda.
Sanningen är nog att det faktiskt inte finns någon riktig historisk händelse som är värd att fira, som typ USA, Frankrike och Norge har. Det kanske också är därför som firandet av nationaldagen inte är särskilt folkligt förankrad. (Allt enligt professor Dick Harrison, se här.)
Men visst finns det folk som tycker att det är trevligt och viktigt att fira Sveriges dag – oavsett vilken dag på året det är. Men jag måste nog erkänna att på något sätt känns ändå midsommar som den riktiga nationaldagen…
Jag hoppas för övrigt att flaggan i Nordstan är åtgärdad till midsommar…
Kommunens personal
Onsdagens förväntade lugnare variant på fullmäktigesammanträde, tror jag åtminstone, börjar med en redovisning av det som populärt kallas ”Peken”. Förkortningen står för ”Personalekonomisk redovisning – Hälsobokslut”. För 2017.
Den personalekonomiska redovisningen innehåller massor av fakta om kommunens anställda. Man kan få reda på allt om åldersstruktur, löneläge, sjukfrånvaro och mycket mer.
Redovisningen börjar med en inledning, eller kanske ska man kalla det ett förord, av Bengt Larsson (S), som är ordförande i personal- och förhandlingsutskottet (PFU), och Anna Johannesson, som är kommunens personalchef.
De skriver:
”Att personalen är den viktigaste resursen vi har i vår kommunala verksamhet råder det inga tvivel om. Det blir mer och mer kännbart hur viktigt det är att vi har en bra personalpolitik genom hela anställningstiden.
Vi, som andra arbetsgivare, har utmaningar när det gäller den framtida personalförsörjningen. Trenden är att medarbetarna inte stannar lika länge på samma arbetsplats och det är heller inte lika lätt att få sökanden med rätt kompetens. Vi har
också utmaningar när det gäller sjukfrånvaron.”
Larsson och Johannesson konstaterar också:
”Övergripande kan vi konstatera att det skett en positiv utveckling på alla områden. Det är till och med så att samtliga frågor har fått ett bättre resultat än vid förra mätningen!”
Och då tänker Larsson och Johannesson på den personalenkät som genomfördes i höstas. (Jag har skrivit om personalenkäten tidigare, främst utifrån svaren från de anställda inom barn- och utbildningsförvaltningen. Se ”Personalenkäten 2017”.)
Här följer några, enligt min mening, intressanta fakta från den personalekonomiska redovisningen.
Den 1 november förra året fanns det 3.599 anställda i Vänersborgs kommun. Det var en ökning med 120 personer sedan förra året. En förklaring till ökningen är att kommunen återtog personalintensiva verksamheter för äldreomsorg mm i Brålanda från en entreprenör. Av de anställda i kommunen var 79 % kvinnor. 88 % av kommunens personal hade en tillsvidareanställning och de flesta av de tillsvidareanställda hade en heltid i sin grundanställning, 85% (kvinnor 84% och män 91%). Kommunen har också anställt timvikarier under året och de motsvarade 249 årsarbeten. En stor del av dessa var anställda under sommaren.
Medelåldern bland kommunens månadsanställda var 44 år och ungefär 42 % var över 50 år. Noterbart är att de yrkeskategorier som hade högst medelålder återfinns i skolan – specialpedagoger (54 år), rektorer (53 år) och lärare (52 år). Under 2017 slutade 326 personer i kommunen. Av dessa slutade 74 % (242 personer) på egen begäran och 21 % (68 personer) gick i pension.
Det är alltid intressant att studera löner… Medellönen för tillsvidareanställd personal var 29.079 kronor. Det var en ökning med 810 kr sedan 2016. Kvinnornas medellön var 28.952 kronor och männens 29.647 kronor. Medianlönen var 25.050 kr. Många anställda jobbade mertid (=övertid för deltidsanställd) och övertid. Kommunen kostnader för detta uppgick till 16,3 milj kr.
Glädjande är att sjukfrånvaron minskade förra året med 0,5% och uppgick till 7,9%. Då hade faktiskt ungefär 30 % (1.097 personer) inte haft någon sjukfrånvaro alls. Och 24 % av de anställda hade inte haft någon sjukfrånvaro på två år.
Det finns också ett avsnitt i den personalekonomiska redovisningen som handlar om Arbetsgivarindex. Attraktivt arbetsgivarindex (AVI) visar hur attraktiv en organisation är som arbetsgivare genom att beskriva arbetsvillkoren ur ett medarbetarperspektiv. Ett antal nyckeltal räknas samman till ett index som poängsätts av Nyckeltalsinstitutet. Nyckeltalsinstitutet menar att indexet kan hjälpa kommunen att se vilka områden som bör prioriteras för att bli en attraktivare arbetsgivare. Undersökningen baseras på 235 organisationer med 607.000 medarbetare.
Vänersborgs kommun fick 98 poäng av 180 möjliga. Det var en något lägre poäng än föregående år. (Medianvärdet för samtliga deltagande kommuner var 93 och den högsta poängen någon kommun hade var 118 poäng.)
Det fanns tre nyckeltal där Vänersborgs kommun skilde sig särskilt från de andra organisationerna:
”Vänersborgs kommun har en låg andel anställda med 2-5 års anställningstid, en relativt låg internrekrytering, samt en låg andel nyanställda som jobbar kvar efter ett år.”
Det här borde analyseras mer, det finns i nu-läget inga riktiga svar på varför det förhåller sig så här. Det tycks dock som om det finns en brytpunkt vid 5 års anställning. Slutar man inte då, som många uppenbarligen gör, så blir man kvar en längre tid i kommunens tjänst.
Vänersborgs kommun har i genomsnitt 22,5 tillsvidareanställda per chef. Det är en minskning sedan förra året. Det är emellertid fortfarande fler anställda per chef än i andra kommuner. (Medianvärdet är 19,7.) Jag tror också att det är stor skillnad mellan de olika förvaltningarna i Vänersborg. Det är t ex inte ovanligt att rektorer har betydligt fler anställda än 22 personer. Kanske har det att göra med att cheferna inom barn och utbildning, liksom socialförvaltningen, oftare är kvinnor…
Det finns ett samband mellan antalet anställda per chef och långtidssjukfrånvaron:
”Verksamheter med många anställda per chef brukar också ha en högre långtidssjukfrånvaro än medianvärdet, det betyder att ju färre anställda per chef desto lägre långtidssjukfrånvaro.”
Långtidssjukfrånvaron har ökat till 6,5% sjuktimmar av organisationens totalt arbetade tid. Det motsvarar i genomsnitt 205 anställda per dag.
Det här var en del av de siffror och fakta som presenteras i ”Personalekonomisk redovisning – Hälsobokslut”. När det gäller siffrorna för barn- och utbildning, som jag brukar intressera mig särskilt för, så hänvisar jag till min tidigare blogg ”Personalenkäten 2017”.
Träffa V på 1 maj!
Fiskmåsarna invaderar!
Fiskmåsarna har påbörjat sin årligen återkommande evolutionära livsuppgift – att fortplanta släktet. Som på en given befallning intog de taken på hyreshusen i Nordstan igår morse (torsdag 5 april). Det gällde att hitta de
bästa platserna för att föda upp den nya generationen. Och det fanns gott om plats. De flesta fastighetsägare välkomnar fiskmåsarna genom att inte bry sig om att sätta några hinder i vägen, på taken menar jag naturligtvis.
Fiskmåsarna var sena i år. Det var väl de kyliga nätterna som avskräckte. Jag tror nästan att invånarna i Nordstan hade önskat att vintern fortsatte ända till midsommar…
Fiskmåsar tillhör, som trogna läsare av denna blogg vet, inte mina favoriter i den svenska faunan. Jag kan inte se att de har något värde, allra minst något människovärde som en gammal miljöpartist ansåg att de hade. Och nu ska de bo på taken här i Nordstan i 4 månader framåt. Senast igår, samma dag som fiskmåsarna invaderade, hörde jag ytterligare en person som ska flytta ifrån Nordstan. Och fiskmåsarna var ett viktigt skäl till detta.
Nu väntar alltså månader av miljöproblem. Fiskmåsarna för väsen under dygnets alla 24 timmar. De skitar ner bilar, fönster, trädgårdsmöbler, barn, människor, trottoarer osv. Det vet och det tänker alla boende i Nordstan på med ångest. De utanför området som händelsevis hyser tvivel på att de vrålande gråvita varelserna utgör en sanitär olägenhet är välkomna till Nordstan. Gärna med bil, som naturligtvis parkeras på en av Nordstans alla smågator. För att sedan åka direkt till biltvätten… Och gärna naturligtvis också för att tillbringa en natt i området. För att sedan åka till bostaden eller hotellet långt från sjön för att sova ut… Och då ska man veta att när fiskmåsarnas ungar kläcks blir fågellivet ännu mer ”exotiskt”… Och påträngande.
Tyvärr verkar inte samhällets regler och moral (fast kanske inte min…) tillåta oss att ta itu med fiskmåsfrågan på det sätt som det sägs att de gjorde i Turkmenistan. Eller i Holbæk på danska Själland, där man satte in drönare. (Se ”Danmark sätter in drönare mot måsar”.) Eller i England, som också har sin beskärda del av fiskmåsproblem, där man byggde speciella torn för berguvar…
Eller kanske skulle man kunna fånga dem med bara händerna… (Se här.)
Fast jag vet inte om det ändå inte skulle gå att ta i med hårdhandskarna mot fiskmåsarna. I miljöbalken står det faktiskt:
”…ett sådant djur måste dödas, skadas, fångas eller störas till försvar mot angrepp på person eller värdefull egendom.”
Och det ju alla, åtminstone i Nordstan att fiskmåsar angriper både personer och värdefull egendom, som bilar…
För inte kan man väl hoppas att fastighetsägarna ska ta sitt ansvar just i år. Det har de ju inte gjort tidigare. Fiskmåsfrågan är nämligen fastighetsägarnas ansvar, som det stod på kommunens hemsida en gång i tiden (det verkar borttaget nu):
”Det är varje fastighetsägares skyldighet (Miljöbalken), att se till att boende och omgivningen inte utsätts för olägenheter från den egna fastigheten. Sådana olägenheter kan till exempel vara långvariga störningar av måsskrik.”
Det finns dock några fastighetsägare som har tagit sitt ansvar. (Heders till dem!) Det kanske är dom som faktiskt bor i sin egen fastighet…
Glad Påsk!
Påskhelgen innebär som vanligt att ett visst politiskt lugn infinner sig. Och det är bara skönt och välbehövligt. Den gångna veckan med onsdagens fullmäktigesammanträde var tämligen intensiv. (TTELA hade förresten en bra artikel om Axelssons och min motion idag.)
För ungefär 2000 år sedan i Jerusalem var det mindre lugnt. I varje fall för en viss arbetarkille från Nazareth i Galiléen. Han hade just vid denna tid vandrat till templet i landets huvudstad för att fira sitt folks uttåg ur Egypten. Hans åsikter var tämligen radikala, kanske till och med revolutionära. Han betraktades därför som ett hot av de makthavande. Efter en härva av politiska ränkor, misstänkliggöranden, lögner och förtal från etablissemangets sida (utan att dra några paralleller till dagens Vänersborg) under en
mycket hektisk fredagsnatt fick den oppositionelle systemkritikern sin dom. Han fick senare under dagen sona med sitt liv i en mycket plågsam kvävningsdöd.
Jesus lidande på långfredagen är kyrkoårets största händelse. I varje fall för dem som bekänner sig till den lutherska tolkningen av den kristna läran. Som vi av tradition gör i Sverige. Otaliga är de generationer som under denna dag har hört sina andliga ledare vältaligt och målande beskriva Jesus plågsamma död på korset och den skrämmande, eviga vistelsen i helvetet som väntade alla de syndare som inte trodde på den kommande uppståndelsen.
Det var förr. Nu för tiden är det en allt mindre del av befolkningen i landet som funderar på vad som hände i Palestina för tvåtusen år sedan. Traditioner och tro har förändrats. Idag finns inte mycket kvar av den kristna påsken. Nu är påskhelgen den helg då gemene
kvinna och man slår rekord i godisätning. Och barnen klär ut sig till påskgummor och påskgubbar. Och kycklingar pryder hus och hem. Och kanske äts det ett och annat ägg också.
I Vänersborg var det en stor dag idag. Det var den traditionella Påskparaden. Det var mängder av människor på stadens gator och torg. Och det syntes faktiskt också till en och annan politiker i vimlet.
Det var allsång för de mindre invånarna på gågatekrysset innan det sedan var dags för paraden. Priser delades ut för de bästa och roligaste ”kostymerna”.
Vid Hamngatan samlades omkring 10-15 friskusar. De hade bestämt sig för att denna påskafton ta årets premiärdopp i hamnkanalen… (Se YouTube-klipp här.)
Det såg kallt ut… Det var bättre att gå in på Koppargrillen och beställa en kopp varm, gul bearnaisesås…
Och med dessa rader önskas alla en Glad Påsk!
Relativ politisk stiltje
Det har varit en relativt lugn och stillsam politisk vecka i Vänersborg. Och är fortfarande. Det är bara kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) och byggnadsnämnden som har träffats.
KSAU:s uppgift är, kan man säga, att förbereda kommunstyrelsens nästa sammanträde. Men det sammanträdet är inte förrän nästa vecka, på onsdag. Vad som avhandlades på KSAU får vi andra politiker, liksom övriga vänersborgare, inte reda på förrän på fredag (möjligtvis imorgon torsdag) då handlingarna inför kommunstyrelsens sammanträde skickas ut till ledamöterna och samtidigt publiceras på kommunens hemsida.
Rykten säger att Jonathan Axelssons (M) och min (V) gemensamma motion från september 2016 om ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring” avhandlades i KSAU och ska upp i kommunstyrelsen nästa gång. (Du kan läsa hela motionen här.)
Det hände ju en del när motionen hade lagts i kommunfullmäktige den 28 september 2016. Tjänstemän och politiker slog nämligen rekord i beredning…
På 8 timmar var motionen färdigbehandlad, dvs innan ens fullmäktiges protokoll var justerat – och lagligt. Tjänstemän på kultur- och fritidsnämnden hann utreda motionen, förvaltningschef Håkan Alfredsson underteckna den, Marika Isetorp, som kultur- och fritidsnämndens ordförande, fatta ett olagligt beslut att på delegation godkänna tjänstemännens yttrande och kommundirektör Ove Thörnkvist att, till sist, författa ett tjänsteyttrande från kommunkansliet – allt på 8 timmar! Beredningen var alltså klar dagen efter fullmäktiges beslut… Detta torde vara ett svårslaget svenskt rekord i beredning och behandling av en motion. Och kanske också ett svenskt rekord i antal olagligheter som begicks under en och samma beredningsprocess. (Vill du läsa mer om vad som hände så läs ”En ny kommunal skandal?!” och ”Skandal avvärjdes i kommunstyrelsen”.)
Som tur var fattade oppositionen i kommunstyrelsen senare beslutet att återremittera motionen. Efter denna återremiss har beredningsarbetet gått betydligt långsammare… Det har tagit 17 månader att utreda motionen. Men nu är enligt uppgift kommunkansliet färdigt. Det ska bli spännande att läsa svaret…
Byggnadsnämndens dagordning har varit publicerad på kommunens hemsida. Den innehöll dock inga som helst handlingar, bara vilka ärenden som skulle avhandlas. Det var lite tunt kan man tycka. Det känns inte riktigt som öppenheten är den bästa…
Byggnadsnämnden behandlade en del bygglov och en del detaljplaner, bland annat ”Detaljplan för Norra Sanden” och, framför allt, ”Detaljplan för delar av Skaven och Öxnered”. Tyvärr vet jag i nu-läget inte vad nämnden kom fram till igår, det blir till att vänta på protokollet.
Annars har Öxneredsborna varit mycket aktiva i frågan om den nya detaljplanen. De har verkligen synts i media. Senast idag, dagen efter byggnadsnämndens sammanträde, fanns det en insändare/debattartikel i TTELA. (Se ”En ”trafikinfarkt” väntar i Öxnered”.) Själv har jag tidigare bloggat i frågan. (Se ”Öxnered/Skaven – en ny stadsdel?”.)
Som sagt, det har varit en relativt stillsam politisk vecka i Vänersborg. I varje fall hittills. Nästa vecka har miljö- och hälsoskyddsnämnden och kommunstyrelsen sammanträden. Miljö och hälsas dagordning ligger ute på kommunens hemsida. I den kan man se att nämnden bland annat ska få information om Dahlbergs slakteri…
För övrigt noterar jag att TTELA:s nye ledaskribent Max Eskilsson har skrivit en intressant ledare om det beslut om ekonomiska ramar och den ”sociala inkluderingspotten” som S+C+MP röstade igenom på det senaste kommunstyrelsesammanträdet. Ledaren finns på nätet, imorgon kommer den antagligen i papperstidningen. (Se ”Projekttvång löser inte utanförskapet”.)
Nu ska jag skriva en interpellation till kommunstyrelsens ordförande!
Mandatperiodens budgetar
Det börjar dra ihop sig i budgetarbetet. Det är budgeten för år 2019 det handlar om. På onsdag ska kommunstyrelsen (KS) besluta om det som kallas budgetramar. Budgetramarna ska inte gå vidare till kommunfullmäktige (KF), utan de beslutas i KS och går sedan till nämnderna. Men KS-beslutet om ramarna är det första riktiga avstampet för den kommande budgeten. Och dessutom första gången som partierna visar sina kort.
Budgeten tas inte av KF förrän i juni, och nu när det är valår så kommer faktiskt budgeten upp även i november. Då kan KF riva upp budgetbeslutet från juni och besluta om en helt ny budget. Denna tingens ordning beror på att det kan vara helt nya majoritetsförhållanden i KF efter att väljarna har sagt sitt i september.
De budgetramar som tas i KS nästa vecka är både viktiga och inte viktiga. Under de tre tidigare åren denna mandatperiod så har de styrande partierna (S+C+MP) fått igenom ramarna i KS. Det beror på att den styrande konstellationen har fått majoritet i KS eftersom sverigedemokraterna (SD) har avstått från att rösta. När budgeten slutligen har avgjorts i KF, så har emellertid utfallet oftast blivit ett annat.
Så här inför budgetdiskussionerna i KS tänkte jag göra en liten återblick över budgetbesluten denna mandatperiod. Det kan vara bra att ha den här kunskapen inför vårens budgetarbete, som slutar med budgetbeslutet i juni. Det kan också vara bra att ha i minnet inför det stundande valet…
Budgetbeslutet för år 2015 var lite annorlunda än det brukar vara.
Det var ju valår 2014 och budgeten togs därför i november 2014. S+C+MP hade då tagit över styret av Vänersborg. Det visade sig i budgetförslaget att de styrande partierna snabbt hade glömt sina vallöften. Särskilt tänker jag på miljöpartiet (MP) som innan valet ville höja skatten för att satsa på skolan. Några månader efter valet lade de tillsammans med S+C, som också struntade i sina vallöften, fram en budget som präglades av återhållsamhet. Vänsterpartiet, som i vanlig ordning ville satsa på verksamheterna, fick se sitt budgetförslag nedröstat i ett tidigt skede. I slutomröstningen lade Vänsterpartiet sedan ned sina röster, eftersom de två huvudförslagen, från S+C+MP respektive M+L+KD, var till förväxling lika. S+C+MP fick igenom sin budget med röstsiffrorna 22-21. För övrigt präglades budgetdebatten av en total sverigedemokratisk förvirring. (Se ”Budgeten”.)
Budgeten för år 2016 hade en egen, väldigt speciell historia.
Den budget som KF tog i juni 2015 för år 2016 var en tydlig nedskärningsbudget. Pengar skulle sparas på verksamheterna. Förslagen från S+C+MP, M+L+KD respektive SD var till förväxling lika. Alla ville ”hålla igen”. Vänsterpartiet lade sin vana trogen ett förslag som gick mot strömmen, och ville satsa på verksamheterna. Det förslaget röstades naturligtvis ner i ett tidigt skede. Till slut vann förslaget från S+C+MP – och det var med SD:s aktiva stöd. Vänsterpartiet lade ner sina röster. Välfärdspartiet, som röstade på Vänsterpartiets förslag, nekades av ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) att lägga ett eget förslag. (Se ”Mörkret lägrar sig över Vänersborg”.)
Morgan Larsson (VFP, numera medborgarpartiet) överklagade Ljunggrens beslut. Förvaltningsrätten ogiltigförklarade sedan fullmäktiges budgetbeslut – och hela budgetärendet fick tas om i april 2016. Och då hände det saker. S+C+MP lade samma besparingsbudget som fick majoritet året innan. Men, hör och häpna, M+L+KD kom med ett helt nytt förslag – ett förslag som i stort sett var en kopia på Vänsterpartiets förslag. Det kan inte sägas vara annat än en historisk förändring av de borgerligas politik i Vänersborg. De ville satsa på verksamheterna.
Det stod klart för var och en i fullmäktige vilket förslag Vänsterpartiet (och välfärdspartiet) skulle rösta på i slutomröstningen. Trots det vägrade S+C+MP att kompromissa. De styrande räknade kallt med att få igenom sin budget med SD:s aktiva stöd. Igen. Vilket var synnerligen anmärkningsvärt. Men så uppenbarade sig en blixt från en klar himmel. SD, som stödde budgeten från S+C+MP 10 månader tidigare, gjorde nu helt om och stödde istället oppositionens budget. (Se ”Avgår Marie Dahlin nu?”.)
I juni 2016 var det dags för KF att besluta om budgeten för år 2017.
S+C+MP lade som vanligt fram en traditionell borgerlig budget. De ville hålla tillbaka kostnaderna i verksamheterna, i välfärden. Den borgerliga budgeten (M+L+KD) däremot var, återigen, till förväxling lik Vänsterpartiets budget. Den borgerliga budgeten prioriterade verksamheterna före investeringar. I slutomröstningen röstade därför Vänsterpartiet på det borgerliga förslaget, efter att det egna budgetförslaget hade fallit. Oppositionens budget fick majoritet, 23-22. SD avstod nämligen från att rösta. (Se ”Budget 2017”.)
Det innebar att S+C+MP med Marie Dahlin, Bo Carlsson och Marika Isetorp i spetsen skulle styra Vänersborg ytterligare ett år med oppositionens budget. För avgå, som styrande partier normalt brukar gör i sådana här lägen – det vägrade de…
Förra året slutligen, när årets budget beslutades, så ville inte de styrande förlora en budgetomröstning till. De tog därför kontakt med Vänsterpartiet. I överläggningarna några veckor innan fullmäktigesammanträdet så antog S+C+MP i stort sett hela Vänsterpartiets budgetförslag. (Se ”Budgetöverenskommelsen S+C+V”.)
TTELA skrev (se här):
”det var i stort sett en kopia av det Vänsterpartiet hade med sig till bordet.”
Det var en budget som satsade på verksamheterna. Det ska också sägas att budgeten från M+L+KD var mycket lik detta budgetförslag. De styrandes och Vänsterpartiets budget antogs av kommunfullmäktige med röstsiffrorna 27-16. SD och VFP avstod från att rösta. (Se ”Vänsterpartiets budget blev Vänersborgs budget”.)
Ovanstående historik visar att det tre år i rad har varit, i stort sett, Vänsterpartiets budgetar som har blivit de som antagits av fullmäktige. Det har betytt betydligt mer pengar till verksamheterna än det har varit föregående mandatperioder. Vänsterpartiet har gjort skillnad.
På onsdag ska kommunstyrelsen alltså fatta beslut om de budgetramar som ska gälla när nämnderna utarbetar sina budgetar för år 2019. Nämndernas budgetar ska i sin tur sammanställas, analyseras och avvägas för att beslutas av kommunfullmäktige i juni. Det är inget som säger att de budgetramar som fastställs kommer att överensstämma med det slutgiltiga budgetbeslutet, erfarenheterna från tidigare år visar annorlunda. På det sättet
är budgetramarna inte särskilt viktiga. Men budgetramarna går efter beslutet i KS, som sagt, till nämnderna. Om KS beslutar om t ex neddragningar av nämndernas pengar, så innebär det att nämnderna tvingas anpassa sina budgetar utifrån de nya ramarna. Det betyder i sin tur att avsevärd tid måste avsättas i förvaltningarna med att titta på var besparingar och nerdragningar ska ske. Tjänstemännen, och då särskilt cheferna, ska då också upprätta konsekvensbeskrivningar som visar vilka effekter neddragningarna får på verksamheten. Det här är ett tröstlöst jobb för tjänstemännen. Det tar både kraft och tid från övrigt arbete. Det kostar mycket att spara pengar…
Och som det ser ut nu, om vi förutsätter att SD återigen lägger ner sina röster i KS, så kommer förvaltningarna att återigen få genomföra det tröstlösa arbetet med att leta besparingar och upprätta konsekvensbeskrivningar.
Men det kommer jag att beskriva i en kommande blogg.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer