Arkiv
Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning (1/3)
Den 16 juni 2016 beslutade civilminister Ardalan Shekarabi (S) och regeringen att tillsätta en delegation som skulle utreda styrningen i den offentliga sektorn. Den fick namnet Tillitsdelegationen och fick i uppdrag att analysera och föreslå hur styrningen av välfärdstjänster kan och bör utvecklas. Det var också tillsagt att medarbetares kompetens och erfarenhet skulle tas tillvara i större omfattning i en ny styrmodell.
Tillitsdelegationen har nu lämnat sitt huvudbetänkande till regeringen. Betänkandet har rubriken ”Med tillit växer handlingsutrymmet – tillitsbaserad styrning och ledning av välfärdssektorn”.
(SOU 2018:47, du kan ladda ner betänkandet här.)
Huvudbetänkandet är på nästan 500 sidor. Jag har inte läst hela betänkandet utan framför allt sammanfattningen och de delar som beskriver bristerna med den nuvarande modellen för styrning. (Tänkte läsa vidare sen…) Kommuner och landsting i Sverige använder en styrmodell som går under beteckningen ”New Public Management” (NPM). (Jag har tidigare skrivit en del om den, se ”Målarbete – till nytta för vem?”.)
Det har under de senaste åren börjat riktas hård kritik mot NPM ute i landet. I Vänersborg har det ganska länge, enligt min uppfattning, ”tuffat” på som vanligt. Visserligen har kommunstyrelsen precis börjat ifrågasätta texter och formuleringar i gällande vision och inriktningsmål. Men det handlar inte som jag ser det om att i grunden vilja förändra styrprinciperna. Vänsterpartiet har visserligen försökt sig på inlägg som visar på en annan inriktning, men det har inte ”gått hem” än så länge. Men vi får se var diskussionerna leder, till våren skall fullmäktige föra frågan vidare.
Än så länge fortsätter den traditionella styrningen. Inom socialtjänsten har en ny arbetsorganisation med nya scheman införts, sk ”smart bemanning”. Och det trots den anställda personalens vilja – och protester. Och på vart och vartannat sammanträde redovisar tjänstemännen röda, gula och gröna ”ploppar”, som ska beskriva hur väl den kommunala mål- och resultatstyrningen uppfylls i verksamheten.
Vänersborg styrs, liksom de flesta andra kommuner, genom att politikerna sätter mål för verksamheterna, mål som tjänstemännen och personalen ”på golvet” ska uppnå. Måluppfyllelsen ligger sedan till grund för framtida åtgärder. Det finns en del problem med dessa mål och därmed hela styrningen och resultaten av den.
Delegationen skriver:
”Verksamheter som styrs med mål- och resultatstyrning kommer, förr eller senare, att anpassa sig till att försöka nå just de mål som verksamheten följs upp och utvärderas utifrån. … Men om målen inte omfattar relevanta professionella värderingar (om exempelvis kvalitet) eller etiska överväganden riskerar verksamhetens mål glida ifrån verksamhetens uppdrag. Målen, som tidigare varit medel för att nå ett övergripande syfte, blir i stället själva uppdraget för verksamheten.”
Jag tror att samtliga anställda i kommunen kan intyga att så här är det i Vänersborg också. Som (kritisk) politiker kan jag väl också tycka att processen kring målformuleringarna ibland kan te sig smått löjeväckande. Ska vi sätta upp som mål att betygsresultaten ska höjas med en eller två procentenheter? Eller varför inte fem? Med hur många procentenheter ska skolnärvaron öka nästa år? (Och sedan beslutar samma politiker att minska resurserna till skolan…) Och i delårsrapporter, bokslut etc, får sedan samma politiker så småningom reda på om målen har uppnåtts, illustrerat med ”ploppar” i olika färger eller med en tumme-upp… Och vad säger detta? Ska politikerna vara nöjda då? Betyder en grön plopp allt är frid och fröjd och kommunen ”går bra” och alla invånare nöjda och glada? Ett sätt att öka måluppfyllelsen är för övrigt att göra målen mindre svåra att uppnå. Då blir det automatiskt fler gröna ploppar…
Det är svårt att mäta kvalitet och det går inte att mäta allting som skapar värde för invånarna i en verksamhet. De mål som vi politiker ställer upp tenderar därför att i stället mäta det som går att mäta. Och det är en uppfattning som framförs i alla sammanhang, där mål ska diskuteras. ”Målen måste vara mätbara.” Viktiga kvalitativa mål som är svåra att formulera i mätbara siffror lämnas därför ofta utanför målformuleringar. Och det innebär i sin tur att dessa ”mål” nedprioriteras i verksamheten…
Förutom att målen ofta blir tämligen intetsägande och slumpmässigt bestämda utifrån mätbarhet så får resultatmått som mäter kortsiktiga mål större betydelse än sådana som mäter mer långsiktiga mål. Och kortsiktighet är också något som präglar mycket av politiken i Vänersborg.
Mål- och resultatstyrning är alltså en del av styrsystemet NPM. Tillitsdelegationen beskriver hur och varför NPM-systemet implementerades i den offentliga förvaltningen och redogör även för ett antal andra brister med styrformen.
I betänkandet skriver delegationen att den goda ekonomiska utveckling som präglade Sverige under efterkrigstiden bröts under 1970-talet. I slutet av 1980-talet drog den socialdemokratiska regeringen igång ett program med avsikt att förnya den offentliga sektorn. Det var till stor del en inhemsk utveckling där det bland annat diskuterades decentralisering, delegering, målstyrning, utvärderingar och valmöjligheter. Det diskuterades och lämnades förslag om konkurrensutsättning, att beställarrollen skulle separeras från producentrollen och entreprenader som alternativ till offentlig verksamhet.
”Det var under dessa förhållanden som de styrningsidéer som svepte över västvärlden – hämtade från Reagans USA och Thatchers England – kunde få starkt fotfäste på relativt kort tid.”
Namnet New Public Management (NPM) gavs av den engelske statsvetaren Christopher Hood (1991). Styrningsidéerna var hämtade från det privata näringslivet. De gick ut på marknadstänkande, överföring av marknadsmekanismer till den offentliga verksamheten, decentralisering samt bolagisering och privatisering.
Verksamheter skulle delas in i resultatenheter, interndebiteringssystem infördes och ett starkt resultatfokus utvecklades genom införandet av mål- och resultatstyrning. Ett annat viktigt inslag var ”marknadisering”. Det innebar att den offentliga sektorn skulle konkurrensutsättas och lämna utrymme för privata utförare. Tanken var att den offentliga sektorn skulle tvingas att minska sina kostnader och därmed öka effektiviteten.
I och med införandet av mål- och resultatstyrning så blev uppföljning och granskning allt viktigare. Både organisationen och individerna skulle bedömas utifrån mätbara prestationer. Det betydde att de som granskade och kontrollerade utvecklade kriterier och modeller för mätning och rangordning. Organisationen och individerna skulle bli självdokumenterande och återkopplande och genom utbildning och sanktionssystem ”disciplineras” så att de anpassade sig till de nya kraven. Och detta skulle kontrolleras, regleras och sanktioneras. Systemet förutsatte också att individerna, de anställda, var formbara och kunde bli de självdisciplinerade subjekt som systemet önskade.
Det sistnämnda ledde till en professionskritik. Olika yrkeskårer inom den offentliga sektorn kunde uppfattas av styrande politiker och ledande byråkrater som svårstyrda och kostnadsdrivande och de kunde behöva ”tämjas” med bland annat starkare ledning och mer kontroll. Hela systemet ledde till att makten i arbetet hamnade hos managers och byråkrater i stället för hos yrkesprofessionen. Den kvalitativa bedömningen, som grundade sig på de professionella medarbetarnas kunskaper och erfarenheter, ifrågasattes som subjektiv. Den nya resultatorienteringen och detaljstyrningen med hjälp av nyckeltal och resultatindikatorer var mer ”objektiv”.
Trots att NPM-systemet sägs tro på decentralisering, så blev det tvärtom. Genom resultatstyrningen med återrapporteringskrav, som formulerades centralt, så fick administratörerna mer makt över arbetet. En stor del av de anställdas tid kom att gå åt till att berätta vad man hade gjort i stället för att ägna sig åt själva verksamheten.
”Detta skapar frustration hos medarbetare, som upplever att de inte har förutsättningar att kunna göra det bästa möjliga och fullt ut kunna använda sin kunskap, kompetens och sitt engagemang i mötet med medborgare.”
En allt större del av tiden fick läggas på rapportering, dokumentation och administration…
Och samtidigt växte den administrativa apparaten…
”Offentliga verksamheter har generellt sett utökat antalet medarbetare som arbetar med administration på central nivå i verksamheten, yrkesgrupper av typen controllers, strateger, koordinatorer och kommunikatörer. Det är inte ovanligt att dessa centrala administratörer i sin tur skapar en ökad administrativ börda hos andra delar av verksamheten via uppföljning, enkäter etc. Kommuner och landsting verkar med andra ord befinna sig i en paradoxal situation. De yrkesprofessionella spenderar allt mer tid på administration och mindre tid på kärnuppgifter, samtidigt som den administrativa personalen har ökat i antal.”
Och när den administrativa apparaten växer, så ökar också detaljstyrningen.
Blandat om kommunalråd
Det började som en vindpust någonstans på slätterna i Skaraborg. Fast det var ingen vanlig liten vindpust, den var het och intensiv – och förebådade en betydligt kraftigare storm. Och storm blev det. I den framgångsrika kommunen vid Vänerns sydspets.
Marie Dahlin (S) har avgått som kommunstyrelsens ordförande och enligt uppgift också från sin plats i kommunfullmäktige. En enig styrelse i arbetarkommunen (socialdemokraterna) stod bakom Dahlins beslut att avgå.
Det diskuteras en del i sociala medier och på TTELA:s insändarsidor om ryktesspridning, häxjakt, politiska motiv etc. I gårdagens papperstidning hittade vi t ex en insändare i ämnet. (Se ”Rasistiskt uttalande var för sju år sedan”.) Skribenten spekulerade i att det var ett:
”konstigt sammanträffande att detta ”avslöjande” kom i samband med slutfasen av nomineringarna till kommunens nämnder.”
Jag undrar hur många av vänersborgarna som kände till dessa nomineringar. Hade det inte varit rimligare, om insändarskribentens teori om att det fanns politiska motiv bakom, att ”avslöjandet” kom innan valet?
Nej, man kan nog dementera att det låg politiska motiv bakom ”avslöjandet”. Det var helt enkelt så att Marie Dahlins sätt att uttrycka sig och bete sig hade passerat acceptabla gränser. Det hade egentligen gått för långt för rätt länge sedan. Många har tagit illa upp och flera ”topptjänstemän” har genom åren sökt sig från kommunen. Det var dags att återställa arbetsmiljön i kommunhuset till en miljö där människor kan arbeta.
Sedan kommer jag inte från en speciell mening i insändaren:
”Det påstådda rasistiska uttalandet mot en praktikant ska ha inträffat för cirka sju år sedan.”
Jag tror att jag har läst allt om händelserna, men jag har mig veterligen inte stött på uppgiften att det var för 7 år sedan. Om jag har missat denna uppgift hoppas jag att någon läsare kan upplysa mig om var det stod. Eller är det så att insändaren är skriven av en som känner till händelsen mycket väl, samtidigt som skribenten står Marie Dahlin nära?
Det har även varit en del turbulens inom socialdemokratin ända sedan arenabyggets tid. Det är lätt att glömma det. Efter socialdemokraternas katastrofval 2010, då socialdemokratin gick från 21 mandat till 12 mandat, tillsattes en grupp för att utvärdera valet. (Se TTELA ”(S)-medlemmarna kräver nya ledare i Vänersborg”.)
TTELA skriver:
”I rapporten pekas på flera viktiga orsaker till det dåliga valresultatet. … Medlemmarna slår även mot ledningen; de tycker att det saknas solidaritet inom partiet och att man ”straffas” om man tycker för olika. ”Vi måste få säga vad vi vill – utan att bli straffade – borde vara bra med kritik – förändringar behövs!”, skriver man bland annat. … ”Vi måste byta ledning”, kräver medlemmarna: ”Vi måste ha ärliga, ansvarstagande politiker som ledare.””
Vad jag förstår så hände det inte så mycket med rapporten – Lars-Göran Ljunggren red ut stormen och blev kvar ända tills i år, då han med ålderns rätt inte ställde upp för omval. Och Marie Dahlin blev också kvar. Tills nu. S Anders Larsson (ni minns väl honom?) lämnade emellertid Vänersborg i augusti 2011 efter att ha axlat posten som Vänersborgs näringslivschef ett tag. (Se ”S Anders Larsson säger upp sig!”.)
Det kanske ändå har legat och pyrt ett missnöje i de socialdemokratiska leden under alla dessa år? Och som nu har blåst upp och ”svept med sig” Marie Dahlin.
S Anders Larsson hade förresten under hösten också sitt eget blåsväder.
En sverigedemokrat anklagade under valrörelsen S Anders Larsson för att fortsätta vara kommunfullmäktiges vice ordförande i Åstorp trots att han hade flyttat till Åhus. P4 Malmöhus gjorde ett reportage där journalisten intervjuade grannar etc. (”SD vill riva upp kommunala beslut i Åstorp”)
Nu vet jag inte hur historien slutade och vem som fick rätt. Eller hur det gick med SD:s överklagande. (Antagligen fick S Anders Larsson rätt, det handlar så vitt jag förstår om mantalsskrivning och inte ett flyttdatum.) Och förresten så angår det inte Vänersborg längre. Men jag kan inte låta bli att avsluta med att återge ett citat från radiointervjun med Vänersborgs gamle kommunalråd:
”Men lägg ner för i helvete”
Och ytterligare en politiker som det alltid blåser om och som egentligen inte heller har med Vänersborg att göra längre är Stig Bertilsson (M).
För det finns faktiskt en likhet mellan Bertilsson och S Anders – det finns folk som tvivlar på var Bertilsson bor… Det finns många som säger att Bertilsson uppger eller i varje fall har uppgett fel bostadsort. De menar att han bor (har bott) i Vänersborg, men påstått att han bott i Bengtsfors. (Se ”En mycket moderat marknad”.) Men Bertilsson är helt klart skriven i Bengtsfors. Och nu kommer han hur det än ligger till att ”tvingas” tillbringa sin tid i Bengtsfors. Stig Bertilsson har nämligen gjort en storstilad och ordentlig politisk comeback sedan det snöpliga domslutet i maj 1996, då hovrätten för Västra Sverige menade att Bertilsson på grund av allvarlig brottslighet inte längre var lämplig att vara ledamot av Sveriges Riksdag. Och att Bertilsson skulle skiljas från riksdagsuppdraget.
Men det var då det. Nu har Stig Bertilsson och moderaterna ingått en teknisk valsamverkan kring valet av politiska poster i kommunen med centerpartiet, kristdemokraterna och sverigedemokraterna. Det innebar att Bertilsson valdes till kommunstyrelsens ordförande i Bengtsfors kommande mandatperiod. (Se Bengtsfors kommun ”Stig Bertilsson (M) vald till kommunstyrelsens ordförande”.)
Det har blåst en hel del kring de gamla kommunalråden.
PS. Vem vet, det kanske börja blåsa på Bo Carlsson (C) också. Igen… Bo Carlsson blir ju Vänersborgs nye kommunstyrelseordförande fram till årsskiftet. Imorgon skriver Max Eskilsson på TTELA en ledare om Carlsson i papperstidningen. (Ledaren finns redan ute på TTELA:s hemsida; se ”Nedtoning ger inte bra intryck”.)
Marie Dahlin avgår (+en nyhet)
Arbetarkommunens (=socialdemokraterna) styrelse fattade igår tisdag enhälligt beslutet att acceptera Marie Dahlins (S) önskan att avgå. Det skriver TTELA idag på sin hemsida. (Se ”Efter krismötet – Marie Dahlin avgår”.)
Det var ett bra beslut. Det fanns inget annat alternativ. Det var också bra av Marie Dahlin att ta konsekvenserna av kritiken. Även om det inte heller här fanns något egentligt alternativ.
Det som dock inte framkommer är vad Dahlin avgår från. Vi tar väl alla för givet att det i första hand är uppdraget som kommunstyrelsens ordförande, vilket också har bekräftats. Men ska Dahlin fortsätta som politiker överhuvudtaget? Ska Dahlin sitta kvar i kommunfullmäktige? Det vet vi inte, men vänersborgarna får säkert besked inom kort.
Dan Nyberg (S) sitter i Arbetarkommunens styrelse. Han intervjuas i TTELA. Och det han säger ger Marie Dahlins kritiker och framförallt Gunnar Lidell (M) helt rätt.
TTELA skriver:
”-Det var oundvikligt. Ju högre upp i beslutsfattande desto viktigare är det tänka på vilket språk man använder. Marie Dahlin har haft problem med detta.
Enligt Dan Nyberg har fler personer försökt få henne att ändra beteende, både kollegor, partikamrater och personer från oppositionen.
-Det vi pratade om är plumpa och sexistiska skämt som har förekommit en längre tid.
Dan Nyberg gör bedömningen att anklagelserna är sanna.
– Det är så omfattande anklagelser, ingen har hittat på allt detta.”
Dan Nyberg ger alltså Gunnar Lidell rätt i det han säger. Det är värt att understryka. Men visst kan man undra vad som hänt om Lidell inte hade slagit larm. Hade Marie Dahlin fått sitta kvar då? Ja, jag tror faktiskt det. Socialdemokraterna har ju låtit henne vara kommunalråd i 8 år och hon var dessutom påtänkt att vara det i 4 år till – Dahlin stod ju överst på valsedeln…
Och TTELA skriver (se ”Bo Carlsson tar över efter Dahlin”):
”Och tanken från Socialdemokraterna var att hon skulle ha den posten även kommande mandatperiod. I så fall hade hon tillträtt efter nyår.”
Och det är ju faktiskt lite beklämmande… Det är nästan så att jag undrar vad socialdemokraterna i Vänersborg är för parti… Bör partiet inte på egen hand ingripa och sätta stopp för sådant här beteende?
Dan Nybergs uttalande visar med all önskvärd tydlighet att socialdemokraterna har varit medvetna om Marie Dahlins sätt att bete och uttala sig. De har hört hennes ”plumpa och sexistiska skämt”, och det ”en längre tid”. Dessutom nämner Nyberg att många har pratat med Dahlin och försökt få henne att ändra sig. Då kan man faktiskt dra ytterligare en slutsats, tråkigt nog – Marie Dahlin har inte svarat korrekt på
frågor som hon fick i radio eller från tidningens journalister…
Och vad ska man då säga om Bo Carlsson (C)?
Bo Carlsson är omedveten och okunnig om allt. (Se ”Bo Carlsson tar över efter Dahlin”). Han säger till TTELA:
”Jag anser att de här anklagelserna är våldsamt överdrivna. Jag har personligen inte sett eller hört något av detta.”
Jag undrar om någon tror på Bo Carlsson… Han kan naturligtvis inte ha missat det som socialdemokraterna själva, Gunnar Lidell, alla högre tjänstemän på kommunen och andra politiker har sett och hört. Nä, inte en chans. Bo Carlsson håller naturligtvis sin vän och kollega bakom ryggen.
Det är för övrigt samma Bo Carlsson som nu ska ta över och bli kommunstyrelsens ordförande fram till årsskiftet…
Bo Carlsson tycker också att det är helt befängt att Dahlin skulle uttrycka sig negativt om personer från andra länder. Hmm… Vi får väl se om kommundirektör Pascal Tshibanda väljer att ta bladet från munnen.
Socialdemokraten och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson uttrycker sig försiktigare än Bo Carlsson. Han verkar inte vilja kommentera saken närmare, men säger ändå att Marie Dahlin har betytt mycket för Vänersborg och:
”Hon har gjort ett bra arbete.”
Det är fortfarande oklart vem som ska bli kommunstyrelsens ordförande efter årsskiftet. Det bör bli en socialdemokrat eftersom S är kommunens största parti. Den nyss nämnde Benny Augustsson är partiets 2:a-namn på listan (efter Marie Dahlin) och bör väl bli den som tar över. Men Augustsson är försiktig och menar att nu börjar en demokratisk process inom partiet kring frågan och tillägger:
”Det här får arbetarekommunen ta ställning till.”
Samtidigt har kommunens valberedning haft möte idag och jag antar att det styrande blocket bestående av S+C+MP nu får möblera om ordentligt i sina nomineringar. Samtidigt har M+L+KD+V+MBP beslutat att ingå ett tekniskt valsamarbete. Det betyder att dessa partier liksom räknas som en grupp när poster i nämnder och styrelser ska fördelas på kommunfullmäktiges sammanträde i december. Då får denna tekniska valallians sammanlagt 22 mandat i fullmäktige. S+C+MP har 20…
Det blir, som vanligt kan man kanske tillägga, en spännande tid i politikens Vänersborg.
PS. TTELA har ett ”TV-reportage” om händelserna – ”TTELA sände live efter Dahlins avgång”.
Ser nu också att Max Eskilsson har skrivit ytterligare en bra ledare om händelserna kring Marie Dahlin – ”Snabb avgång var det enda rätta”.
Ärendet Dahlin rullar vidare
Intresset i Vänersborg för ”Ärendet Dahlin” är enormt. Det har varit en grym trafik på bloggen (nytt besöksrekord) och jag antar att det är likadant på P4 Västs och TTELA:s hemsidor.
I min förra blogg, i söndags (se ”Är det Marie Dahlin?”), så försökte jag sammanfatta händelserna fram tills dess. Igår och idag har både P4 Väst och TTELA haft inslag och artiklar. Det känns som om det är läge att också sammanfatta de senaste dagarnas händelseutveckling.
Igår måndag hade TTELA en mycket avslöjande artikel med rubriken ”Dahlin försvarar sig mot anklagelser”. Artikeln handlade om den skrivelse som Gunnar Lidell (M) skickade till kommunens Personal- och Förhandlingsutskott (PFU). I frågan till PFU beskrev Lidell en ganska nyligen inträffad händelse:
”Vid ett sammanträde för en tid sedan då vi diskuterade översiktsplaner mm, yttrade en av de närvarande förtroendevalda (apropå tunnlar under gator, vägar o järnvägar) ungefär såhär: ”det här med de som säger sig vara rädda för överfall o våldtäkt, kan det inte lika gärna vara omvänt, dvs önsketänkande för att de inte fått sig något på länge?””
TTELA har återigen intervjuat Gunnar Lidell. Den här gången tar han bladet för munnen och namnger personen ifråga.
Lidell säger till TTELA:
”Det var Marie Dahlin som sa det och det är inte första gången hon uttrycker sig så.”
Lidell tvekar inte längre med vad han vet – det var kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S).
Och denna gång intygas Lidells påstående av två vittnen som närvarade på det aktuella mötet med KSAU den 29 okt. TTELA har intervjuat Marika Isetorp (MP) och Marie-Louise Bäckman (KD) som också har hört Marie Dahlins grova ”våldtäktsskämt”.
Isetorp säger i TTELA:
”Jag hajade till och funderade på om jag hört rätt, men mötet fortsatte som vanligt så jag tänkte att jag hört fel.”
Fast enligt P4 Väst har Isetorp senare sagt att hon inte minns ”i efterhand” vem som sa skämtet. (Se/hör ”Marie Dahlin (S) kritiseras för sexism och rasism”.) Isetorps trovärdighet sjunker… Till TTELA säger hon en 
sak, dagen efter en annan… Har någon som hon styr med i S eller C hört av sig…? För hjärnan fungerar inte så. Man kan inte komma ihåg på lördagen eller söndagen att det var Marie Dahlin som levererade ”våldtäktsskämtet” – och glömma det på måndagen. Det är helt omöjligt. (Även Marika Isetorp tänker vara med och styra Vänersborg i fyra år till…)
Isetorp kallar också skämtet, om Dahlin nu sa det:
”att hon råkar säga … en klumpig sak.”
Jag anser att Isetorp förminskar det allvarliga i yttrandet med orden ”råkar”… ”klumpig sak”…
Hur som helst. Om två pålitliga och vederhäftiga personer säger att Marie Dahlin har sagt detta om våldtäkt, då finns det inte längre någon tvekan. Marie Dahlin har definitivt ”skämtat” så här. Jag är tämligen säker på att det till och med skulle hålla i en domstol.
Det finns alltså ingen tvekan på den här punkten. Som ”stödbevisning” skulle man kunna anföra att Dahlin tämligen ofta skämtar om sex, och i mitt tycke på ett väldigt grovt, klumpigt och till och med vulgärt sätt. (Det har jag hört själv.) Det vore ett under om inte Marika Isetorp någon gång har hört sådana här kränkande uttalanden. Isetorp säger istället till Radio Väst:
”Hon är spontan och kan säga skämtsamma saker … Det brukar vara ganska lättsamma saker..”
Isetorp tycks välja vad hon vill höra.
Marie Dahlin ”försvarar sig”. Det blir stundtals nästan patetiskt. Som när Marie Dahlin säger till TTELA:
”Jag kan inte svara på det, jag kommer inte ihåg. Jag kan inte förneka heller.”
Det är inte trovärdigt att Marie Dahlin inte kommer ihåg. Det här hände för ca en månad sedan och Lidell skrev ganska snart därefter sina brev till PFU och kommunfullmäktige. Och kan man överhuvudtaget glömma sådana här grova uttalanden?
Till P4 Väst sa Dahlin på förmiddagen igår (se/hör ”här”):
”Jag känner inte igen mig i anklagelserna.”
Tyvärr tror jag att många andra, både politiker och tjänstemän, gör det.
Marie Dahlin gör också sak av att ingen tjänsteman har pratat med henne om hennes sätt att vara och att hon upplevs vara ett arbetsmiljöproblem (TTELA):
”Är det någon som blir sårad får de säga det till mig. Ingen har sagt till mig, någon gång.”
Dahlin inser tydligen inte att kanske just detta visar på problemets allvar. Personal vågar inte berätta för henne vad de tycker om hennes beteende. Dahlin är ju ändå Vänersborgs ”statsminister”…
Det är dock inte riktigt sant, i varje fall inte enligt Gunnar Lidell:
”Jag har vid tidigare tillfällen försökt skoja bort och släta över hennes uttalanden och jag har pratat med henne att hon ska tänka på hur hon uttrycker sig.”
Dahlin försöker också påskina att jargongen i kommunhuset rent allmänt kan vara sexistisk. Till TTELA säger Marie Dahlin (se ”Dahlin försvarar sig mot anklagelser”):
”Det finns många som borde tänka till. Det händer ibland att någon säger sexistiska saker eller drar skämt som inte alla uppskattar.”
Nu är jag inte uppe i kommunhuset särskilt ofta, men under mina snart 25 år som politiker har det ändå blivit en del besök. Jag håller med Lutz Rininsland (V) när han säger till TTELA (se här):
”Visst är det en hård jargong mellan politiker ibland och det kan slinka ur en hel del hårda ord, det har jag själv bidragit till ibland. … men inte på det här sättet. Det finns inget som liknar detta.”
Och så är det. Det finns inget som liknar detta. Jag har inte sett eller hört något som tillnärmelsevis liknar Dahlins sätt att bete sig. Men Dahlin tycker alltså inte att hon har något ansvar, och om hon skulle ha det – så har hon ändå inte det:
”man måste våga säga ifrån”
Marie Dahlin tycks anse att allt är tillåtet tills någon säger till… Jag vet inte om det gäller att också bli kallad ”neger”…
När det gäller ”incidenten” om att kommundirektör Pascal Tshibanda har blivit kallad ”neger” har egentligen inget mer kommit fram. James Bucci var den som påstod att Marie Dahlin har sagt det. (Bucci var emellertid inte närvarande vid det tillfälle som Marie Dahlin påstås ha yttrat de nedsättande orden.) Lidell säger emellertid att Dahlin har uttryckt sig rasistiskt vid ett flertal tidigare tillfällen.
I TTELA (se här) berättar Lidell:
”För några år sedan var Marie Dahlin handledare åt en politisk praktikant, en kvinna från Sydafrika som var mörk. Jag hörde personligen Marie skrika i vår korridor, medan hon väntade på praktikanten, ”Var är min neger”.”
Marie Dahlin förnekar detta eller vad man ska kalla det. Det är ju faktiskt inget riktigt förnekande… Dahlin kommenterar nämligen Lidells påstående om praktikanten med:
”Nej, varför skulle jag säga detta. Det är inget jag känner igen.”
Det känns lite motsägelsefullt det här. Ena stunden kommer Dahlin ihåg vad hon inte har sagt för flera år sedan, i andra stunden glömmer hon vad hon har sagt för några veckor sedan.
Känner jag Gunnar Lidell rätt så har han nog ytterligare ”kort” i rockärmen.
Till slut.
Socialdemokraterna ska ikväll ha ett krismöte om händelserna. Arbetarkommunens styrelse har möte och ska avgöra hur partiet ska gå vidare. (Se P4 Väst ”S i Vänersborg kallar Dahlin till krismöte” och TTELA ”Det är allvarliga anklagelser”.)
Fram tills styrelsen har hört Marie Dahlin och hennes version av händelserna så betraktar de henne som oskyldig. Arbetarkommunens ordförande Gunilla Nilsson säger till P4 Väst:
”Det är viktigt att hon (Marie Dahlin; min anm) är en del i det här eftersom det är hon som är utsatt.”
Tja, jag tror att det här, som det handlar om, går att uttrycka lite annorlunda än så… Marie Dahlin ska få berätta sin sida om saken för styrelsen. Det tycks inte heller som om några av de intervjuade sossarna någonsin hört eller hört talas om hur Marie Dahlin uppför sig. Det är totalt obegripligt.
Och det är totalt obegripligt att socialdemokraterna inte har satt stopp för länge sedan…
Jag tror förresten inte socialdemokraternas styrelse har bjudit kommundirektör Tshibanda eller några av chefstjänstemännen till sitt möte…
Mitt tips till styrelsen och Marie Dahlin är – läs Max Eskilssons ledare och följ hans råd (se ”Korten på bordet, Dahlin!”:
”Vänersborgarna förtjänar korten på bordet.”
Och den uppmaningen skulle jag gärna i all ödmjukhet vilja rikta också till kommundirektör Tshibanda. Jag förstår att hela Tshibandas situation kan vara tuff, men han ska veta att han har ett stort stöd från vänersborgarna. Det borde vara dags att träda fram och berätta vad som har hänt och vem som har sagt vad. Det sprids alltför många rykten.
Är det Marie Dahlin?
Det har hänt saker i Vänersborg i helgen. Radiointervjuer, artiklar, avslöjanden och förnekanden om vart annat. Det största avslöjandet gjorde James Bucci (V).
Det handlar om de rasistiska, sexistiska och kränkande uttalanden som en högt uppsatt politiker i Vänersborg har gjort mot kommundirektören, andra tjänstemän och politiker. Politikern ifråga har också enligt uppgift tafsat på ett otillbörligt sätt på en individ från det motsatta könet.
Det började med att Vänersborgs kommundirektör Pascal Tshibanda skrev i sin blogg den 15 november (se ”Plötsligt var jag bara en neger”) och som också publicerades i Skaraborgsbygdens Tidning:
”Men så plötsligt häromdagen kastades ett ord rakt i mitt ansikte, plötsligt var jag förminskad och bespottad.
För plötsligt var jag bara en neger.”
Kommundirektören Tshibanda tog självklart mycket illa upp. Han ville dock inte nämna namnet på den person som kränkte och förminskade honom.
Gunnar Lidell (M) nämnde heller inga namn när han på onsdagens fullmäktige (21 nov) ställde en fråga till Marie Dahlin (S) om dåligt bemötande från vänersborgspolitiker. De flesta av oss anade naturligtvis att han hade kränkningen av kommundirektören i åtanke. (Se ”Dåligt bemötande i Vänersborg?”.) Dahlin svarade att hon var positiv till att ta fram riktlinjer för förtroendevalda.
Det visade sig, vilket Lidell nämnde under fullmäktigesammanträdet, att han redan den 19 nov hade ställt en fråga till kommunens Personal- och Förhandlingsutskott (PFU). (Se ”Något allvarligt har hänt i kommunen”.) I frågan till PFU beskrev Lidell en ganska nyligen inträffad händelse:
”Vid ett sammanträde för en tid sedan då vi diskuterade översiktsplaner mm, yttrade en av de närvarande förtroendevalda (apropå tunnlar under gator, vägar o järnvägar) ungefär såhär: ”det här med de som säger sig vara rädda för överfall o våldtäkt, kan det inte lika gärna vara omvänt, dvs önsketänkande för att de inte fått sig något på länge?””
Gunnar Lidell (M) hade uppenbarligen fått nog. Han tyckte att gränsen var både nådd – och passerad.
I en radiointervju igår i P4 Väst (se ”Vänersborgspolitiker anklagas för sexism och rasism”) så sa Lidell att han ansåg att politikern ifråga borde träda fram och ta konsekvenserna – ”utifrån eget omdöme”. Lidell stack, efter en följdfråga från intervjuaren, inte under stol med att han själv skulle ha slutat samma dag 
som något sådant här hade avslöjats. Men Gunnar Lidell talade fortfarande inte om vem politikern var…
Och politikern trädde inte fram. Fast hen hade chansen.
Igår kväll publicerade James Bucci (V) en blogg. Det händer inte så ofta nu för tiden, tyvärr, men denna gång var bloggen unik – Bucci skrev på engelska. (Se ”Come on spit it out already”.) Och inte bara det, innehållet var sensationellt. James Bucci avslöjade vem politikern var…
Det är Marie Dahlin skrev Bucci. Det är kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin, socialdemokrat, som beter sig på det här viset.
Bucci skrev:
”The person behind the derogatory (nedsättande; min översättning) term?
The person behind the term is the leader of our council – Marie Dahlin.”
James Bucci var emellertid inte närvarande vid det tillfälle som Marie Dahlin påstås ha yttrat de nedsättande orden. Det framgår av hans blogg. Bucci skriver det som han har räknat ut av vad andra har sagt. Men så länge som inga av de som har varit på plats och framför allt kommundirektör Tshibanda själv inte säger något så låter jag fortfarande frågetecknet i rubriken stå kvar – är det Marie Dahlin?
Bucci skrev att han inte vet vilken person Lidell syftade på i sin andra fråga, dvs frågan till PFU om ”att de inte fått sig något på länge”. James Bucci avslöjade bara vem det pratas om som förminskade kommundirektör Tshibanda till att ”bara vara en hudfärg” (som Tshibanda skrev i sin blogg).
Idag var det kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlins (S) tur att bli intervjuad i P4 Väst. (Se ”Kommunalrådet Marie Dahlin (S) om anklagelser mot politiker”.) Marie Dahlin fick alltså chansen att träda fram, erkänna, be om ursäkt och avgå. Marie Dahlin gjorde inte det. Och det ska hon naturligtvis inte göra om det inte var hon… Istället spelade hon ovetande. Om allt. Och det kändes inte trovärdigt… När journalisten berättade för Dahlin att det som fick Lidell att skriva frågan i kommunfullmäktige var:
”situation[en] där en politiker har uttryckt sig olämpligt till en tjänsteman. Vet du vad det kan handla om?”
Och Marie Dahlin spelar helt ovetande och svarar:
”Nä, vad var det för nåt om då eller? Nä.”
Radiojournalisten ställde en följdfråga:
”Det sa han (Lidell; min anm) inte. Han ville inte säga mer än så av hänsyn till den tjänstemannen som har råkat ut för detta. Det var så han uttryckte sig. Vet du vad det kan handla om?”
Marie Dahlin:
”Nej. Nej, det vet jag faktiskt inte.”
Dahlin låtsas inte om att hon vet om eller kommer ihåg att en politiker i Vänersborg kallade kommundirektör Tshibanda för ”neger”… Det måste jag säga att det här inte alls är särskilt övertygande eller trovärdigt. Det finns nämligen inte en chans i världen att Dahlin skulle ha kunnat missa detta. Förutom att det har stått i media är det ju ett allmänt samtalsämne i kommunen.
James Bucci är naturligtvis inte den ende som påstår att det var Marie Dahlin som kränkte kommundirektören. Bucci är bara den förste som säger det offentligt. Och nu när isen är bruten så hoppas jag att de som var närvarande har modet att våga berätta vad som hände och vad som sades.
Vem var det då som ”skämtade” om våldtäkter på ett möte?
P4 Västs reporter ger radiolyssnarna en bakgrund och låter sedan Marie Dahlin (S) kommentera:
”Under lördagen anklagade han (Gunnar Lidell; min anm) i P4 Väst en icke namngiven politiker i kommunen för att vid upprepade tillfällen ha uttryckt sig sexistiskt och rasistiskt. Bland annat ska politikern ha skämtat om våldtäkter under ett möte med flera närvarande politiker och tjänstemän. Vänersborgs kommunalråd socialdemokraten Marie Dahlin är osäker på om hon deltog på mötet.”
Marie Dahlin är lika ovetande som tidigare:
”Jag kan inte påminna mig i alla fall det.”
Och journalisten frågar:
”Men det är inte uteslutet att du var med där eller?”
Marie Dahlin glider återigen undan:
”Jag kan inte svara på det.”
Marie Dahlin var med på mötet.
Jag har tittat och gått igenom en del protokoll från den senaste tiden (Lidell skrev ju i frågan till PFU att det var ett sammanträde ”för en tid sedan”) och kommit fram till att mötet det handlar om är ett sammanträde med kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) den 29 okt.
På detta möte diskuterades den fördjupade översiktsplanen (FÖP). Lidell skriver ju i sin fråga till PFU:
”då vi diskuterade översiktsplaner”
Vad jag kan se så finns det inget annat möte under de senaste veckorna där KSAU har diskuterat ”översiktsplaner”. Särskilt inte som det också står i protokollet vilka politiker och tjänstemän som deltog på mötet. Och det stämmer med Lidells angivna antal ledamöter och ganska bra med antalet närvarande tjänstemän. Det finns således många vittnen…
Marie Dahlin (S) var inte bara med på mötet, hon var dessutom ordförande… Det framgår tydligt av protokollet.
Den politiker som har gjort dessa rasistiska och sexistiska uttalanden har gått över alla gränser för anständighet. Det är helt oacceptabelt. Nu hoppas jag att andra som vet mer orkar och vågar träda fram och berätta. Politiker och framför allt tjänstemän måste få lugn och ro och en arbetsmiljö där de kan uträtta ett bra jobb – i ett jobb som de vill stanna kvar.
Dåligt bemötande i Vänersborg?
Det är tydligen så att vi i Vänersborg har problem med hur folk bemöter och uppför sig mot varandra. Ja, i varje fall politiker…
På något annat sätt kan man inte tolka den fråga som oppositionsrådet Gunnar Lidell (M) har ställt till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S).
Gunnar Lidell börjar sin fråga med att ge en liten bakgrund. Han beskriver att det inte finns något regelverk för de förtroendevaldas uppförande och förhållningssätt. Men att de förtroendevalda rimligtvis bör omfattas av innebörden i dokumenten ”Jämlikhetsplan” och ”Styrdokument för personalpolicy”, dvs dokument som gäller för kommunens anställda.
Och så kommer frågan till Marie Dahlin (S):
”Anser du att kommunens förtroendevalda omfattas av de ovan nämnda dokumenten, och i så fall: förtroendevalda som frekvent och trots tillsägelser fortsätter bryta mot innebörden av dessa, hur anser du att dessa delikata ärenden hanteras och förebyggas?”
Marie Dahlin (S) ska svara på Gunnar Lidells (M) fråga på onsdagens kommunfullmäktige.
Vänersborgs kommundirektör utsatt för rasism
Vänersborgs kommundirektör Pascal Tshibanda skriver bloggar. De publiceras också som krönikor i Skaraborgsbygdens Tidning. Eller om det möjligtvis är tvärtom.
Den 15 november, dvs för bara några dagar sedan, skrev Tshibanda en uppmärksammad blogg under rubriken ”Plötsligt var jag bara en neger”. (Du kan läsa bloggen i sin helhet här.)
Pascal Tshibanda börjar bloggen/krönikan med att beskriva hur bra hans liv är just nu, att han har ett fantastiskt jobb som ger honom mycket positiv energi etc.
Sedan fortsätter Tshibanda:
”Men så plötsligt häromdagen kastades ett ord rakt i mitt ansikte, plötsligt var jag förminskad och bespottad.
För plötsligt var jag bara en neger.”
För Tshibanda innebar uttalandet, skriver han, att han blev förminskad, att han bara vara en hudfärg i andras ögon – inget annat.
Tshibanda skriver vidare:
”Att använda det här ordet år 2018 och påstå sig inte mena något illa med det är som att spotta någon rakt i ansiktet och tro att man ska komma undan med det.”
Den som kallar Tshibanda ”neger” går enligt min mening över alla gränser av anständighet. Det är en handling av ren och skär rasism. Det är inte acceptabelt. Det måste beivras.
Det kan nämligen inte vara något annat än, som Tshibanda skriver i sin blogg, att få sin:
”identitet belägrad, förnekad, hotad eller marginaliserad”
Det är otroligt att en människa kan behandla och bemöta en annan människa på detta sätt år 2018.
Lugnet före stormen?
Kommande politiska vecka kännetecknas på sätt och vis av ett lugn före stormen. Inga nämnder eller styrelser har sammanträden. Så på den fronten är det lugnt. I och för sig har kommunstyrelsens arbetsutskott ett möte imorgon, men det är egentligen bara det kommande sammanträdet med kommunstyrelsen som ska förberedas. Och kommunstyrelsen ses inte förrän den 3 oktober.
Däremot kommer det, precis som den gångna veckan, att tisslas och tasslas i kommunhusets korridorer. Tror jag. Särskilt i samband med att budgetberedningen har möte på tisdag. Då ska budgeten för nästa år (2019) diskuteras. Och eftersom inget politiskt block har majoritet (S+C+MP har 20 mandat nästa mandatperiod och M+KD+L 15 mandat – det krävs 26 mandat för en majoritet), så måste budgetberedningens ledamöter prata med varandra över partigränserna. Och förutsättningarna är ju goda, i beredningen har varje parti en representant.
Mitt tips är att de partier som börjar hitta varandra i budgetdiskussionerna med stor sannolikhet också kommer att hitta varandra när det gäller styret av kommunen de följande 4 åren. Budgeten är ju det absolut viktigaste beslutet under året.
Än så länge har ingen tagit formell kontakt med Vänsterpartiet om ett kommande samarbete. Men jag tror att något av de två stora blocken säkerligen kommer att göra det. Vänsterpartiet är ju trots allt kommunens fjärde största parti…
Kommunen och juridisk hjälp
Som politiker och bloggare möter man ofta kommuninvånare som är missnöjda med kommunala beslut. De efterlyser inte sällan mer flexibilitet och kompromissvilja från tjänstemän och politiker. Invånarna menar att många saker skulle gå att lösa med kommunal lyhördhet, diskussion och goda råd. Och vilja.
Det är nog min uppfattning också – kommunala politiker och tjänstemän är alltför ofta överdrivet nitiska och ibland också enkelspåriga i sina tolkningar av lagar och regler. Politiker och tjänstemän företräder ju kommuninvånarna och borde måna om att hjälpa till och ge den service som invånarna både förtjänar och har rätt att få. Det är ju skattebetalarna som betalar löner och arvoden för de kommunanställda.
Många invånare knyter näven i fickan och biter ihop när de missnöjt betraktar kommunen göranden och låtanden, även när besluten drabbar dem själva. Andra överklagar beslut.
Solvarm har som bekant överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut att tvingas betala en anslutningsavgift för det kommunala VA-nätet. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen”.) Familjen varken vill ha eller behöver kommunens VA för 194.935 kr. I Villaägarnas Riksförbund finns det flera fastighetsägare i samma situation runt om i landet. Villaägarna betraktar därför Solvarms fall som ett principiellt viktigt pilotfall och hjälper Solvarm med att driva överklagandet.
Det verkar som om kommunen känner sig hotad av att en kommuninvånare överklagar ett kommunalt beslut. För visst skulle det finnas utrymme för kommunen att istället visa både välvilja och kompromissvilja. I lagen om allmänna vattentjänster (LAV) så står det nämligen så här i 24 § (min 
fetstil):
”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt. Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
Det tycks ha gått prestige i frågan. Istället för att försöka komma överens om naturhuset ute i Sikhall så ska kommunen till varje pris vinna den juridiska striden i domstolen.
Vänersborgs kommun har flera jurister anställda. Och naturligtvis många andra experter också. Det finns en kunskap och erfarenhet i kommunen som ”vanligt folk” inte har och inte heller kan ha. Men tydligen räcker ändå inte alltid denna fackkunskap och expertis.
I Solvarms fall om anslutningsavgiften har kommunen tagit hjälp av Advokatfirman Glimstedt. Glimstedt ska företräda Vänersborgs kommun i Mark- och Miljödomstolen. Beslutet om att anlita utomstående advokater har i praktiken fattats av chefen för Kretslopp och Vatten (citerat från mail 26/6):
”VA-chef … tog kontakt med Glimstedts advokatbyrå”
Sedan har tf förvaltningchef i samhällsbyggnadsförvaltningen Gunnar Björklund mer formellt fattat beslutet genom att ge Advokatfirman Glimstedt AB fullmakt att företräda Vänersborgs kommun. Det skedde redan den 8 maj och med följande ord:
”Härmed ger Samhällsbyggnadsnämnden angivet ombud fullmakt att på Samhällsbyggnadsnämndens vägnar föra talan i mål Akt.nr Mål … hos Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt avseende fastställande gällande avgiftsskyldighet för vatten och avlopp för fastigheten Sikhall …”
Att det blev Glimstedt som valdes av förvaltningschefen och VA-chefen beror på att Glimstedt efter upphandling blev rangordnad som nr 1 på samtliga de avtalsområden där kommunen kunde tänkas vilja köpa juridiska tjänster. Det handlar om t ex avtalsområdena offentlig rätt, fastighetsrätt inklusive miljörätt och affärsrätt.
”Kommunen har upphandlat ramavtal för juridiska tjänster, där flera olika advokatbyråer omfattas av avtalet. Glimstedt är ramavtal ett i ramavtalsgruppen gällande miljörätt.”
Glimstedt ”vann” alltså upphandlingen i början på 2016. Orsaken vet jag inte, men jag antar att kommunen strävar efter att hålla nere kostnaderna och att Glimstedt helt enkelt var billigast. Glimstedt tar 1.446 kr per timme för sina juridiska tjänster och det torde vara ett tämligen lågt pris för denna typ av tjänster. (Gissningen i min förra blogg var alltså felaktig.) Timpriset är exklusive moms, men inkluderar samtliga andra kostnader. Dock inte kostnadsersättningar som milersättning, traktamente och hotellkostnader. Dessutom åtar sig Glimstedt att vid vissa tillfällen ordna gratis utbildning för kommunens personal.
Hur mycket Glimstedts inblandning i kommunens tvist med Solvarm slutligt kommer att kosta går inte att säga. Vänersborgs kretslopp och vatten har ingen tidsplan för ärendet och därför, vad jag förstår, inte heller någon budget för Glimstedts arbete. Det får uppenbarligen kosta vad det kosta vill…
Jag vet inte heller om samhällsbyggnadschefen tänker ge fullmakt till Glimstedts om Mark- och Miljödomstolens dom blir överklagad. (Den nuvarande fullmakten gäller bara i denna instans.) Inte nog med att ärendet kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen, det är inte omöjligt, tror jag, att Solvarm och Villaägarna kan ta fallet till EU. (Om domstolarna går på kommunens linje.)
När domstolsförhandlingarna (hur de nu kommer att se ut) kommer igång vet jag inte. Kommunen har begärt anstånd med att komma med svaromål och anstånd har beviljats till den 2 juli.
Till sist ställde jag frågan till kommunen hur vanligt det är att kommunen anlitar utomstående jurister och advokatbyråer. Det gick dock inte att svara på frågan, eftersom det inte finns någon sådan förteckning.
Kommundirektör tillsatt
Pascal Tshibanda är Vänersborgs nye kommundirektör.
Tshibanda anställdes som utvecklingschef, men fick i stort sett hoppa in direkt som tillförordnad kommundirektör. Det fick han göra när den förre kommundirektören Ove Thörnkvist mer eller mindre fick ”sparken” av kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) och de andra kommunalråden. (Se ”Marie, Ove och Pascal”.) I förra veckan utsågs Tshibanda av Marie Dahlin (S) till ”riktig” kommundirektör. Det innebär att Tshibanda nu och tills vidare är kommunens högste tjänsteman.
Jag tror emellertid inte att villkoren är färdigförhandlade än, t ex villkor vid tjänstens upphörande, lönens storlek och andra arbetsvillkor. Så det finns ju en
liten chans/risk att Tshibanda och kommunen inte blir överens och att han tackar nej till erbjudandet.
Jag har bara träffat Pascal Tshibanda två gånger och då gjorde han ett gott intryck. Men jag har inga som helst åsikter om hans kompetens eller duglighet. Det kan jag helt enkelt inte uttala mig om. Vänsterpartiet skrev på sin hemsida (se ”Nästan ingenting att rapportera”):
”Vi vill också säga grattis till utnämningen, vi vill också ge uttryck för våra höga förväntningar.”
Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) har lämnat in en protokollsanteckning med anledning av utnämningen. Lidell skrev att:
”Jag tror Pascal Tshibanda kommer att göra ett bra jobb, han har gjort det bra som tillförordnad.”
Men Lidell ansåg att en annan sökande var ännu bättre lämpad. (Se TTELA ”Kommunalråden oense om direktören”.) Han förordade att denne sökande skulle få tjänsten som kommundirektör. Lidell skriver i sin protokollsanteckning att:
”Mitt ställningstagande till förmån för den andra sökande baseras på intervjuerna, referenstagande samt den sökandes CV.”
Den person som Lidell förordade har jag inte någon aning om vem det är och självklart inte heller om personens kompetens eller duglighet. Vänsterpartiet har, naturligtvis, inte varit med på anställningsintervjuerna.
Lidell har också en del synpunkter på rekryteringsprocessen:
”Från den politiska ledningen har det under rekryteringsprocessen försäkrats mig, att när vi anställer en så viktig tjänst som kommundirektör, så ska vi vara överens. En mkt god ambition, men tyvärr visade det sig vara just en ambition.”
Det är Marie Dahlin (S) som är ”den politiska ledningen”. Det är Dahlin ensam som fattar sådana här beslut. Det ska dock ske efter ”samråd” med de andra kommunalråden. Men som sagt, Lidell är inte nöjd med hur Marie Dahlin har handlagt processen. Hon har uppenbarligen inte tagit hänsyn till Lidells åsikter.
Lidell har också synpunkter på hur det har gått till tidigare. Han menar att det även tidigare har varit si och så med samrådet. Lidell skriver att det i och för sig var samråd när Tshibanda blev tillförordnad, men inte när det bestämdes hur länge Tshibanda skulle vara tillförordnad. Då blev Lidell inte tillfrågad.
Lidell skriver också att han rekommenderade att det skulle ske:
”en bred genomlysning/enkät bland ledande tjänstemän och politiker, för att därigenom ta fram en brett förankrad kravprofil i god tid innan annonsering.”
Det har inte skett och Lidell fortsätter:
”Min uppfattning är också att KSO (=kommunstyrelsens ordförande; min anm) var positiv till detta förslag, men det har sedemera visat sig att någon sådan enkät aldrig varken beställts eller genomförts.”
Lidell tycker också att det är märkligt att inte Marie Dahlin (S) informerat Tshibanda att det rådde oenighet vid tjänstetillsättningen:
”Enligt hörsägen hade den tillträdande kommundirektören inte informerats om den politiska oenigheten innan dagens KS (=kommunstyrelsen; min anm), vilket beklagas.”
Marie Dahlin har kommenterat Lidells protokollsanteckning. Hon säger till TTELA:
”Vi behöver inte vara överens men jag tycker att det är ganska löjligt att lämna en protokollsanteckning.”
När man som vänsterpartist och fritidspolitiker får stå utanför sådana här processer så hade man i varje fall hoppats att kommunalråden skulle vara överens om tillsättandet av en sådan här viktig tjänst. Efter valet i september kan det ju faktiskt också bli så att Gunnar Lidell (M) blir kommunstyrelsens ordförande.
Hur som helst, vi gratulerar Pascal Tshibanda till posten som kommundirektör. Och passar på att göra reklam för hans alldeles egen blogg ”Inquirere et immutare”. Bloggen innehåller de läs- och tänkvärda texter som Tshibanda publicerar som krönikor i Skaraborgsbygdens Tidning. Du hittar bloggen genom att klicka här.
Och jag avslutar med några ord från Vänsterpartiets hemsida (se ”Nästan ingenting att rapportera”):
”Börjar politiken samtala mera med varandra, då mognar också politiken. En mognare, viljestarkare och mer handlingskraftig politik behöver en förvaltning med struktur och med sting. Det kan bli riktigt bra, om var och en sköter sin sida för det gemensamma bästa.”
Senaste kommentarer