Arkiv
Personalenkäten 2012
Vartannat år genomför kommunen en personalenkät bland sina anställda. Så i slutet på förra året var det dags igen. Lite spännande för alla inblandade… Den förra enkäten, hösten 2010, gav nämligen ganska nedslående resultat i många avseenden.
Då visade undersökningen, till exempel, att personalen trivdes allt sämre med kommunen som arbetsgivare. Och det är ju inte en helt oväsentlig aspekt när arbetsgivaren frågar sina anställda… Särskilt stort var missnöjet bland barn- och ungdomsförvaltningens personal. Då, vid den förra undersökningen, menade kommundirektör Ove Thörnkvist att det var ”vissa besparingar” och den negativa kritiken kring ”diverse byggnader som Arena Vänersborg” som förklarade resultatet.
Kommundirektören talade alltså om att det var kritiken i sig som var orsaken till det dåliga resultatet i undersökningen, inte arenan i sig. Eller arbetsgivaren i sig.
Nu är ju kritiken inte längre så ”högljudd”. Arenan står där den står… Och följaktligen blev årets resultat på den här frågan, om personalen trivs med Vänersborgs kommun som arbetsgivare, faktiskt bättre. I varje fall lite bättre…
Eller?
Nja, det var nog inte själva kritiken, i sig, som var problemet i undersökningen 2010. Det var nog något annat. Något mer grundläggande. Som fortfarande, två år senare, är lika aktuellt.
Kommunen kommenterar på sin hemsida resultatet på frågan om kommunen som arbetsgivare i årets undersökning:
”I förra mätningen var förtroendet för kommunen som arbetsgivare lågt. Dessutom tyckte personalen att möjligheten till kompetensutveckling var liten. I båda fallen har det skett ett positivt trendbrott och kurvorna har vänt uppåt, om än svagt.”
Väldigt svagt uppåt får man väl säga…
Kommunen som arbetsgivare har definitivt något att ta tag i… Det går det inte att blunda för.
Drygt 2.300 anställda i kommunen har besvarat årets enkät (egentligen förra årets enkät, 2012), varav 845 i Barn- och Ungdomsförvaltningen. För två år sedan besvarades enkäten av 2.672 stycken.
Det gick att läsa om resultatet på kommunens hemsida i februari och i mars fick Barn- och Ungdomsnämnden en genomgång.
Kommunen själv sammanfattar resultatet av personalenkäten så här.
Det som är bra:
”Enkätsvaren visar att trivseln med arbetskamrater och den egna arbetsplatsen är fortsatt stor. Personalen tycker att verksamhetens mål är realistiska och möjliga att påverka. Den redan tidigare stora stoltheten över kommunens prisbelönta personalklubb har förstärkts ytterligare.”
Det som har blivit något sämre:
”Variationen mellan hur personalen upplever sina chefer är stor. Men resultatet i sin helhet visar att nöjdheten sjunkit något sedan förra mätningen.”
Det som inte alls är bra:
”Verkligt allvarligt är att fler personer uppger att de har blivit utsatta för hot och/eller våld av arbetskamrat eller chef.”
Det är kommunens sammanfattning av enkäten, som den uttrycks på hemsidan. Jag ska i det följande titta lite närmare på resultaten, i synnerhet när det gäller Barn- och Ungdomsförvaltningen. I Barn och Ungdom (=BU) arbetar framför allt pedagoger inom förskola och grundskola.
Det ser vid en jämförelse ut som om personalen inom barn- och ungdomsförvaltningen på många sätt trivs sämre än resten av kommunens personal. Det är en större andel som trivs sämre med sina chefer, sina arbetsuppgifter, arbetet i största allmänhet, arbetstiden och kommunen som arbetsgivare.
Knappt 30% av personalen inom BU anser att de hinner med sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt. Motsvarande siffra för all personal ligger på över 50% (och då ska man komma ihåg att personalen på BU drar ner denna totalsiffra ganska drastiskt).
En femtedel av de anställda inom Barn och Ungdom tycker inte att målen på arbetsplatsen är realistiska.
12% av kommunens anställda, 273 personer, känner sig inte nöjda när de tänker på arbetet. I BU är det 17%.
På frågan:
”Under de senaste 12 månaderna har helhetsupplevelsen av min hälsa/hur jag mår förändrats”
…har hela 25% i BU svarat:
”Till det sämre”
Och så fortsätter det fråga efter fråga. Personal inom Barn och Ungdom ligger hela tiden ”under snittet” jämfört med all personal. Man är mer missnöjd med det mesta.
Det finns väl två tolkningar av BU-personalens inställning, endera är pedagogerna ett ovanligt ”gnyigt” släkte. Den förklaringen tror jag inte på.
Eller också är förhållandena inom för- och grundskolan i Vänersborg inte bra. Det tror jag på.
Det finns stora brister i arbetsförhållandena i för- och grundskolan. Det är alltför många barn i grupperna och alltför lite personal, etc. Personalen hinner inte med sitt jobb på det sätt de önskar och det leder till otillfredsställande förhållanden.
Lärarna i grundskolan känner att de inte hinner med sina arbetsuppgifter, de känner otillräcklighet i mötet med eleverna och de ser att många elever inte får det stöd de behöver osv.
Vänersborgs kommun som arbetsgivare måste ta tag i det här. Även om pedagoger är ett 
tåligt släkte och inte protesterar särskilt mycket, så är det många som inte mår bra. Flera demonstrerar med fötterna, dvs söker andra jobb eller pedagogjobb i andra kommuner. Kommunens svar, hittills, har varit att införa stämpelklockan Heroma…
Kommunen måste sluta att uppträda som en ”traditionell” arbetsgivare, som genom kontroll och misstroende ska suga ut mesta möjliga ur sina anställda.
Det finns en särskild del av enkäten som handlar om den närmaste chefen. Även här är resultaten sämre för Barn och Ungdom än för resten av de kommunalanställda. Här varierar dock resultaten väldigt mellan olika arbetsplatser.
De flesta (75%) trivs bra med sin chef. Men det är konsekvent 1/3 av de anställda, både totalt i kommunen och inom BU, som bara instämmer delvis eller inte alls på påståenden som om chefen intresserar sig för det arbete jag gör, ger mig stöd och uppmuntran om jag behöver, ger mig feedback på mitt arbete och lyssnar på mig.
Det är alldeles för låga siffror.
Några frågor i personalenkäten tar upp hot och våld.
20 av kommunens anställda uppger att de har utsatts för hot och/eller våld av sina arbetskamrater det senaste året. Hela 382 personer har utsatts för hot och/eller våld av kund/brukare/elev/klient. (De absolut flesta av dessa utanför BU.)
Kommunen måste naturligtvis använda krafttag för att komma till rätta med det här. Ingen ska behöva arbeta under sådana förhållanden. Likadant när det gäller mobbning, utfrysning eller trakasserier. Här svarar 117 av kommunens anställda (varav 34 i BU) att de utsatts för detta.
19 av alla anställda har uppgett att de har blivit hotade och/eller utsatt för våld av sin chef under den senaste 12 månaderna.
Av sin chef…
När Kerstin Andersson (FP) fick höra siffran för BU, 5 personer, utropade hon:
”Den chefen ska inte arbeta som chef. Det är helt bedrövligt.”
Vad jag förstår så är det bara två skolor det handlar om, inte fler. Men viss Kerstin, du har naturligtvis helt rätt.
Det är oerhört viktigt att kommunen har anställda som trivs med att arbeta i kommunen. Men det handlar inte bara om att, som kommundirektör Thörnkvist säger:
”Stolta medarbetare är bra ambassadörer.”
Det handlar också om att anställda, som mår bra och som trivs, också gör ett bra jobb. Till gagn för barnen, ungdomarna, de sjuka, de gamla och för alla som kommer i kontakt med kommunens personal.
En väg till bättre villkor för de anställda är att de ges ett reellt medinflytande på verksamheten. Alla de fina avtal och samverkansavtal som kommunen som arbetsgivare har slutit med personalorganisationerna måste följas. Det duger t ex inte att 1/5 av samtliga anställda och 28% av de anställda i BU, inte ens har haft ett lönesamtal med sin närmaste chef under de senaste 12 månaderna.
Vänerskutan och arenan
Nu är det inte bara färgerna i Vänerskutan som går i blåvitt, nu är det också innehållet.
Vänerskutan är för er som inte vet det, Vänersborgs kommuns personaltidning. Alla som arbetar för Vänersborgs kommun får den. Den kom idag.
Hela 6 av 8 de tjocka och glättade sidorna handlar om bandy-VM – och IFK Vänersborg… Ja, kanske inte riktigt förresten. Kommundirektören skriver faktiskt inte bara om bandy-VM och IFK i sina funderingar.
Hur som helst är kommundirektör Thörnkvist ”stolt över VM”. Ja, det står så. ”Stolt över VM.” Och Vänerskutan är antagligen väldigt stolt över kommundirektören, han finns med på tre foton på de första tre sidorna.
Jag har lite svårt att förstå varför kommunens personaltidning ska skriva sida upp och sida ner om hur bra det var med bandy-VM. Varför skulle personalen i kommunen ha ett särskilt intresse för bandy-VM och IFK Vänersborg? Vad rör det de anställda?
Skulle personalen ha något särskilt intresse för bandy-VM, nu när hela förvaltningsorganisationen står inför ekonomiska nedskärningar och nya personalminskningar, är det väl i så fall för vad hela arrangemanget har kostat kommunen.
Bandy-VM har kostat några tjänster. Det har det. För kommunen alltså. IFK Vänersborg fick 300.000 kr av kommunstyrelsen och gratis hyra av arenan till ett värde av 360.000 kr. Barn- och Ungdomsnämnden har lagt ut ungefär 170.000 kr för extra vaktmästare och städ, mer el och vatten osv. Dessutom finns det enskilda politiker och chefstjänstemän som har egna budgetar, där ytterligare 100.000 kr har lagts på bandy-VM – i form av reklam, annonser, mat vid invigningen etc.
Vänersborgs kommun stod för nästan 1 miljon kr alltså. För bandy-VM. Och IFK Vänersborg kammade hem vinsten…
Men det står det inget om i Vänerskutan. Nej då. Allt var så bra. Och inte nog med det, Arenan blev utsedd till årets bandyarena. Ni kommer ihåg det va? (Se här.) Och att kommunen i samband med utmärkelsen fick en tavla med skriften:
”visionärerna bakom bygget [har] fått sin revansch”
Naturligtvis återger Vänerskutan texten helt okritiskt. Det är många i Vänersborg som tycker att formuleringen på tavlan är skandalös! Och provocerande. Säkert många kommunanställda också.
När man som jag dessutom har närvarat i den nyss avslutade rättegången mellan kommunen och Länsförsäkringar, och fått höra professor Håkan Sundquist sitta och kallt konstatera:
”Ett korrekt konstruerat tak ska inte rasa.”
Då kan man bli något beklämd. Snällt sagt.
Professor Sundquist ansåg för övrigt att tak i Sverige inte ska rasa, även om man inte skottar. Misstanken ligger väl nära till hands att arenan är, om än inte ett fuskbygge, så i varje fall lite ”slarvigt” byggd…
Årets bandyarena?
Oddset på att Vänersborgs kommun ska vinna tvisten mot Länsförsäkringar är oerhört högt. Och förlorar kommunen, ja då blir det ytterligare några miljoner att lägga på arena-kontot. På kredit-sidan.
Kanske vore det något för kommunens anställda att bli informerade om?
Taket ska förresten hålla i fortsättningen. Det kan vara bra att veta. Det är förstärkt. För några miljoner. Men regnet har de ansvariga inte lyckats få bukt med. Det strilar in i arenan. Och antagligen in i väggarna…
Hade en vänerskuta läckt lika mycket som arenan, så hade den sjunkit…
Sikhall – en pärla vid Vänern
Sikhall, vid Vänern, i Dalsland – en pärla. Här är badvattnet kanske varmast i hela Vänern. De långgrunda stränderna och de sydliga vindarna skapar en vattencirkulation som trycker in ytvattnet mot stranden. Sanden i Sikhall är mjuk och fin. Det finns knappt en enda sten på den sandiga bottnen, som sträcker sig hundratals meter ut i vattnet.
Det finns stugor på Sikhall. Det finns en camping. Det finns en kiosk. Det finns en restaurang. Det finns parkeringar.
Sikhall är på många sätt jämförbart med Ursand. Kanske till och med strået vassare. Men det spelar inte så stor roll. Kommunen satsar på Ursand. Kommunen har avsatt 5 miljoner kr varje år i 3 år till investeringar på Ursand. I Sikhall läggs det inte många kronor. Sikhall för en tynande tillvaro.
Sikhall ligger längre från kommunhuset.
Jag var uppe i Sikhall i fredags och tittade mig lite omkring. Sikhall har ju på flera sätt stått i centrum för kommunen i flera år, trots avståndet från kommunhuset. I varje fall för Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen. Här har politiker och tjänstemän varit ute och spanat, mätt och registrerat i flera år. För i Sikhall bor Magnus Larsson…
Jag gick runt lite vid själva badet. Det är igenväxt på stora delar av stranden. Om det hade röjts så hade det funnits upp mot 1,5 km sandstrand.
Som skattebetalare var jag nyfiken på den mark som kommunen för inte så länge sedan köpte in, se bild. Av någon anledning. Kommunens mark består mest av ett ”träsk”. Marken sköts inte, den röjs inte, den används inte – den bara finns där. Av någon anledning.
Jag noterade att det inte finns några toaletter vid badet. Det sades mig att det ställs ut några ”baja-major” på somrarna. Som både luktar och drar till sig flugor. Tråkigt, särskilt som restaurangen ligger i vindriktningen.
Jag sätter mig något konfunderad i bilen, varför satsar kommunen inte mer på badplatsen i Sikhall? Denna pärla.
Jag åkte någon kilometer till Sikhalls gamla magasin. Härifrån gick havreexporten till hästarna i England i slutet av 1800-talet. Det var en blomstrande tid. Det fanns tydligen också ett tegelbruk i området.
Vid magasinet ligger Vänersborgs Segelsällskaps klubbstuga, eller rättare sagt, en av dem. Här går bryggorna ut i vattnet. Här har kommunen också renoverat en stenpir. Det sägs att det ska läggas ut fler flytbryggor här. Fast jag vet inte om det är Segelsällskapet eller kommunen som betalar. Det är väl kommunen antar jag. Jag hoppas att de inte påverkar 
vattencirkulationen i badviken, så att det slammar igen. Men det har säkert kommunen redan kollat. Precis som de säkert har kollat att grannarna tycker att det är ok med nya bryggor.
Även vid magasinet äger kommunen mark, en liten landtunga mellan Segelsällskapets fastighet och privat mark. Den här marken fick kommunen som gåva av Magnus Larsson om jag inte minns fel. Men kommunen ville inte ha den gratis, så den betalade lite drygt en miljon för den. Av någon anledning. Så tror jag att det var. Om jag minns rätt så ville kommunen också ha just denna mark för att säkra allmänhetens intresse, så att det blev tillgängligt på området. Fast jag ser inte riktigt vad allmänheten ska göra just i detta område av Sikhall.
Men det gör kommunen. För det är nog mycket allmänhet just här. Kanske mer än vid badplatsen. För annars skulle ju inte kommunen ha uppfört en ny fin toalettbyggnad på platsen. Att den ligger alldeles bredvid Segelsällskapets fastighet är nog en slump i sammanhanget.
Den lilla vägen på kommunens mark är full av hålor, vilket för övrigt hela vägen till Sikhall är. Det sliter på fordonen. Det är ju en del tung trafik på vägen också.
Vid magasinet snöröjdes inte vägen i vinter. Kanske räckte inte kommunens pengar till?
Svänger man till höger vid magasinet, så kommer man till ”Politikerhyllan”. Det är här som Byggnadsnämndens och Byggnadsförvaltningens kamp med Magnus Larsson utspelade sig under drygt 7 år. En kamp som för övrigt Magnus Larsson alldeles nyligen gick segrande ur.
Politikerhyllan har blivit lite av ett utflyktsmål. Den har blivit, rätt eller orätt, en symbol för den ”lille mannens” kamp mot myndigheterna. Och allt började för att Magnus Larsson lade ett högre bud på fastigheten än en politiker i området. Sägs det. I varje fall har denne politiker fått ge namn åt stället.
Efter rundturen i Sikhall var det dags att ge sig av hemåt igen. Jag kunde inte låta bli att fundera över kommunens prioriteringar. Det känns som om kommunens satsningar är lite ”snedfördelade”. Massor av pengar till Ursand, och minimalt till Sikhall. (Kan det ha något att göra med Bert?) Men det känns också som om kommunens satsningar i Sikhall har varit lite ”snedfördelade”. Pengarna har gått till ogenomtänkta markinköp och till området vid Sikhalls magasin, istället för dit där pengarna behövs bättre, Sikhalls badplats.
Och vägen dit.
Profilklasser. Eller inte.
Vänersborgs profilklasser diskuterades flitigt för två år sedan. Det var nämligen en del turbulens i samband med urvalet till dessa. Föräldrar hörde av sig med klagomål till Barn- och Ungdomsförvaltningen och TTELA publicerade insändare. En förälder överklagade till och med urvalsprocessen till Skolinspektionen.
Nu ser jag att det ligger två klagomål i diariet. Igen.
En kille ville välja musikprofilen på Vänerparken i första hand och idrottsprofilen på Tärnan i andra hand. Föräldern skriver att enligt informationen som delgavs elever och föräldrar fick eleverna bara göra färdighetsprovet till en av profilerna. Inte båda. Och så blev det. Killen gjorde färdighetsprovet endast till musikprofilen. Det betydde att han inte hade en chans att bli antagen på idrottsprofilen. Och så blev han inte antagen till musikprofilen… I efterhand, skriver föräldern, fick de höra att en annan elev fick göra färdighetsproven till båda profilerna.
Den andra föräldern är upprörd. Hennes son sökte till idrottsprofilen. Han gjorde färdighetsprovet när han inte var helt ok. Han hade varit på vårdcentralen dagen innan. Killen gjorde provet därför att det enligt informationen till elever och föräldrar framgick att det inte enbart var den fysiska förmågan som skulle avgöra intagningen. Killen blev 22:a reserv.
Det tycks mig något ”vanskligt” att ett enda tillfälle ska ha en sådan betydelse och vara så avgörande. Jag tänker t ex på världens bästa skidåkare, Petter Northug. Ena dagen vinner han ett lopp, nästa dag kommer han på plats 28.
Det är helt enligt Skollagen (10 kap, 4 §) att inrätta profilklasser i högstadiet.
”Skolans val får omfatta ett lokalt tillval.”
Det är rektor som fattar beslut om lokala tillval, dvs profilklasser. Skollagen (9 kap 9 §):
”Rektorn beslutar om hur utrymmet för skolans val ska användas. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta sådana beslut.”
Problemet är väl bara att den centrala skolenheten, i strid mot Skollagen, har 3 rektorer…
Det är också helt ok, enligt Skolförordningen (9 kap § 25), att använda färdighetsprov som villkor för antagningen. Både musik- och idrottsprofilerna har färdighetsprov.
I samband med förälderns anmälan till Skolinspektionen (se ovan), så fick kommunen kritik. Skolinspektionen skrev den 20 juni 2012:
”Skolinspektionen bedömer vidare att det inte finns förutsättningar för att använda färdighetsprov till profilklassen idrott utifrån de omständigheter som Vänersborgs kommun beskrivit.”
Skolinspektionen förelade Vänersborg att vidta åtgärder. Vilket gjordes. Den 27 september 2012 skriver Skolinspektionen:
”Mot bakgrund av uppgifterna i redovisningen bedömer Skolinspektionen att Vänersborgs kommun vidtagit tillräckliga åtgärder.”
Vänersborgs kommun har inte gjort något formellt fel vad jag kan förstå. Möjligtvis finns det brister i informationen till elever och föräldrar. Föräldrarnas klagomål ovan tyder på det. Och så får det naturligtvis inte vara.
Det finns 3 profilklasser i Vänersborg, idrottsprofilen på Tärnan, musik- och bildprofilerna på Vänerparken. Tidigare fanns det också en dansprofil på Vänerparken, men den är numera avskaffad. Profilklasserna startades en gång under ett väldigt ”starkt tryck” från Barn- och Ungdomsnämnden och särskilt från dess ordförande S Anders Larsson (S).
Hur ska man ställa sig till profilklasser? Det är viktigt att frågan diskuteras tycker jag. Även om det är rektor som bestämmer och ingen annan.
Jag tycker att det är väldigt tidigt att välja profiler när man går i 6:an. Själva systemet innebär ju att några blir ”bortvalda”. Går det ihop med skolans värdegrund? Några citat från Läroplanen (LGR 11):
”Skolväsendet vilar på demokratins grund. … ska främja alla elevers utveckling … förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna … främja aktning för varje människas egenvärde … låta varje enskild elev finna sin unika egenart … omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling…”
Grundskolan är obligatorisk och att då försätta elever i situationer som ger en känsla av att de inte duger tycker jag är förkastligt.
Nyligen redovisades dessutom en granskning som SVT hade gjort. Den visade att det finns ett kraftigt motstånd i kommunerna mot tidiga elitsatsningar för barn inom idrotten. Varför ska detta då finnas i grundskolan – redan när barnen går i åk 6?
Högstadieskolorna lägger ner mycket arbete på att skapa bra och fungerande klasser i åk 7. Hur profilklasserna ska se ut avgörs bara av resultaten på färdighetsproven. Den föräldern ovan, som skrev om sin son som inte var i form vid provtillfället, skriver också att det var 7 killar i pojkens klass som sökte idrottsprofilen. 6 kom in…
Får det vara så? Undrar hur många vuxna som skulle acceptera en sådan behandling…
Profilklasserna i Vänersborg har lett till en oönskad segregering. Musik- och bildprofilerna väljs till stor del av flickor ”utan invandrarbakgrund”. Profilerna väljs dessutom av många för att de vill gå på Vänerparken, inte för att de är speciellt intresserade av bild eller musik.
Profilklasserna kostar mer än ”vanliga” klasser. Det innebär i systemet med elevpeng (varje elev har en prislapp) att de elever som inte går i profilklass får avstå pengar till de som går där.
Visst finns det fördelar med profilklasser. Det är därför det enligt Skollagen är tillåtet att ha dem. Jag tycker dock att nackdelarna är så stora att rektorerna bör ta sig en allvarlig funderare på om de ska vara kvar.
Några av problemen skulle kunna lösas om bildprofilen hade förlagts på Tärnan, som till skillnad från Vänerparken dessutom har välutrustade lokaler för bildundervisning. Eller musikklassen till nya Torpa som utrustats med 6-7 lokaler för undervisning i musik! Detta kunde i varje fall ha fått positiva effekter för integrationen.
Det är nog läge att även politikerna diskuterar profilklasser…
Vänersborg 369 år
Jag har varit på kalas. Kommunens födelsedagskalas. Kommunen fyller 369 år i år. Eller rättare sagt Vänersborg. Staden Vänersborg. Kommunen är betydligt yngre.
Det bjöds på kaffe och tårta till alla som kom för 
att fira. Och det var många. Både kända och okända, tjänstemän och politiker, kvinnor och män, vänsterpartister och moderater, gamla och… ”medelålders”. Typ. Tyvärr är det alltför få ungdomar som hittar till Kommunhuset.
Det känns dock om om många vänersborgare känner ett stort behov av att prata med sina politiker och tjänstemän. Det var samtal och diskussioner överallt.
I vimlet i kommunhuset syntes tidigare makthavare…
som Börje Viberud med fru Gudrun.
…och nuvarande…
Kommundirektör Ove Thörnkvist med Gunnar Johansson.
Och blivande…?
Det var utställningar.
Och föredrag.
Föredraget som jag lyssnade till gick under titeln ”Tillsammans utvecklar vi centrum, tillsammans utvecklar vi kommunen”. Eller om det bara var centrum… Det var i varje fall vad som var påannonserat.
Fast föredraget handlade inte om det. Varken centrum eller kommunen. Det handlade bara om bandy-VM. Och vad bra ”vi” var som ordnade det…
”Vi har arrangerat ett av de bästa VM någonsin. Vi ska vara stolta över det.”
Oklart dock vilka ”vi” var. Nä, förresten, det var det inte. ”Vi” inkluderade inte bara IFK och alla frivilliga människor som ägnade en stor del av sin fritid denna vecka till bandy-VM. Nä, ”vi” var också kommunen.
”Samarbetet med kommunen … var grunden till VM.”
Sa Thomas från IFK Vänersborg och en av de ansvariga för genomförandet. Och visst, kommunen satsade åtminstone 400.000 kr och lånade ut arenan gratis. Och antagligen ägnade några kommunala tjänstemän en del timmars arbete åt bandy-VM. Hur många är dock oklart.
Men att kommunen håller ett föredrag som bara hyllar bandy-VM kändes inte rätt. Trots ett i sig bra föredrag som drog ner flera applåder. Det kändes inte heller som att man hade kvar fötterna på isen, jorden menar jag…
”Folk flyttar hit för att Vänersborg har synts i media.”
”Det pratas bandy i Skellefteå.”
”Evenemang är framtidens grej.”
”Vi kanske ska arrangera World Cup i bandy.”
Föredraget blev också ett slags försvarstal åt arenan…
”En av Sveriges finaste arenor för evenemang.”
Är den verkligen det? För 30 miljoner kr om året så borde den kanske vara det?
Slutsatserna av VM-arrangemanget blev, inte bara för IFK:s del, utan för kommunen:
”Vi har för dålig självbild. Den är fina förhållanden i Vänersborg.”
”Viktigt att våga vara stolt.”
”Vi har det bra. Vi har det bättre än vi tror.”
”Vi kan göra det tillsammans”.
Jag kunde inte låta bli att tänka, lever vi i samma Vänersborg? Barngrupperna på förskolorna är för stora. Om en vecka är det tänkt att Barn- och Ungdomsnämnden ska lägga ner Mörtvägens förskola. Mer än var tionde elev är inte behörig till gymnasiet. Mer än en fjärdedel går ur grundskolan utan att vara godkända i alla ämnen. Elever får inte det stöd de behöver.
Bandy-VM?
Visst, som arrangemang var bandy-VM lyckat. Men det är likt förbaskat så att kommunen har en påse pengar. De pengarna ska räcka till en massa olika saker.
Och det gör inte påsen. Det är inte som en socialdemokratisk fullmäktigeledamot sa samma kväll som arenan beslutades:
”men varför välja när vi ser möjligheter att göra alltihop?”
Pengarna räcker inte. Kommunen måste prioritera.
Tänk om vi istället för att ha ett föredrag om ett lyckat bandy-VM kunde ha ett föredrag om hur Vänersborgs grundskolor hade gått från plats 213 på skolrankingen till en av de tio första. Eller att Vänersborg blivit utsedd till årets bästa förskolekommun…
Tänk, då tror jag att människor hade flyttat till Vänersborg. Då hade det pratats i Skellefteå. Och då hade vi vänersborgare kunnat vara riktigt stolta.
För utbildning är framtidens grej. Barn och ungdomar är framtidens grej.
PS. Tandläkare Lars Salonen berättade under föredraget hur han tidigt i sin verksamhet satte in tänder på ryska bandyspelare. De hade inga när de kom till Sverige… Salonen är förresten bra på att sätta in tänder. Jag har själv fått två av honom.
Sjövallen och Bandygrytan
Under hösten har elever på Rånnums skola arbetat med hur den framtida Sjövallen i Vänersborg skulle kunna se ut. Det är ett arbete som har initierats av Vänersborgs kommun. Till sin hjälp har eleverna haft, förutom sin lärare Anneli Bäckström, också en arktitekturpedagog. Barnen har gjort mer än att ”bara” bygga modeller.
Eleverna har som synes ”planerat” hela området kring Sjövallen. En stor aktivitetspark har blivit resultatet. Förslaget visades på Konsthallen i förra veckan i form av många kreativa modeller, kartor och motiveringar.
Här följer några av de modeller som eleverna hade gjort.
En fotbollsplan är aldrig fel i en aktivitetspark. Med konstgräs kan man väl anta. Ted och Chrille tyckte att kommunen behöver en arena till. Dock inte till bandy, utan till t ex skateboard.
Fantasin var stor bland eleverna i åk 4. Men inte bara det, förslagen var genomtänkta och i de flesta fall realistiska.
Det var en trevlig och lärorik utställning. Eleverna har med all säkerhet lärt sig massor om samhällsplanering, arkitektur etc. Nu ligger bollen hos kommunen. De ansvariga har ett stort ansvar att genomföra åtminstone delar av de idéer som eleverna har tagit fram. Annars kommer nog barnen att känna sig ordentligt lurade…
Utställningen inspirerade mig för övrigt till att ta en promenad till Sjövallen.
Sjövallens historia är lång och många minnen är associerade med området. Här spelades bland annat ”italienska ligan” på 60-talet, VIF:s interna fotbollsliga, under ledning av Henry ”Piola” och Sven-Olof Hagstedt. Sjövallens grus utnyttjades nämligen tidigt på säsongen, innan lagen fick beträda gräset på Torpafältet. Med nummer 10 på ryggen gjorde också undertecknad en hel del mål för Fiorentina… (Några fler än den hårdskjutande lagkamraten Göran Reis. Hihi…)
Inte långt från Sjövallen, lite längre ”in i skogen”, ligger också en annan ryktbar idrottsplats – Bandygrytan. Här har många gamla vänersborgare tagit sina första vingliga skär på skridskorna…
På Bandygrytan spelades det bandy långt innan arenan var påtänkt. Ja, till och med långt innan Isstadion var påtänkt. Det finns många minnen associerade även med Bandygrytan, t ex hur isen brast vid ena målet, mitt under en match – när det var hörna.
Förr plogades planen regelbundet, även om ungdomarna ofta själva fick använda skyfflar, bandyklubbor, pinnar och grenar, innan kommunens fritidsenhet dirigerades dit av legendaren Göran Ericsson. Jag har hört att planen har plogats även denna vinter, men under min promenad låg det snö över hela ”grytan”. Vilket är lite tråkigt, eftersom det gör skridskoåkning omöjlig. Kommunen borde ploga Bandygrytan så fort det behövs, tycker jag.
Jag vet inte hur känd Bandygrytan är bland ”nyare ”vänersborgare. Det borde nog göras lite mer reklam för den, t ex på kommunens hemsida. Bandygrytan är hur som helst ett fantastiskt ställe som rekommenderas, naturskönt beläget som det är alldeles vid Vänern.
Det går för övrigt inte att jämföra skridskoåkning ute på Bandygrytan en solig vinterdag med skridskoåkning inne i en arena…
Kanske skulle kommunen också kunna ordna en grillplats vid planen? (Även om jag inte har byggt någon modell på hur en sådan skulle kunna se ut…)
Vänersborg är vackert. Ibland tycker jag att vi är lite dåliga på att utnyttja alla möjligheter som finns.
Kanske skulle eleverna från Rånnum tillsammans med arktekturpedagogen kunna göra ett besök i fullmäktige och sprida ännu fler idéer?
Partiernas hemsidor 4: Stiltje
På tisdag kan vi säga:
”Nästa år är det val!”
Tiden går fort. Även om det i politikens Vänersborg inte verkar röra sig nämnvärt. Den enda rörelse, som den av Gunnar Lidell (M) ledda mini-alliansen, tycks kunna åstadkomma, det är att backa.
Det rör sig inte heller särskilt mycket på de olika partiernas hemsidor. Jag har roat mig lite med att titta på dem. Jag gör det ibland, något som vissa lokala tidningar också har börjat göra. Hemsidorna är viktiga. De är ett mått på partiernas vilja att föra ut sin politik till kommuninvånarna, att vilja göra vänersborgarna delaktiga och att informera om vad som händer. Det kan också vara ett sätt att inbjuda människor till att diskutera och komma med synpunkter.
Det verkar dock inte vara särskilt intressant för kommunens partier. Det är nog bara när det närmar sig val som det blir intressant. Men å andra sidan är det ju val snart…
Det är inte helt lätt att hitta partiernas hemsidor. Det finns en sida med länkar på kommunens hemsida, men flera av länkarna fungerar inte. Klickar man t ex på länken till moderaterna så blir det fel.
Moderaterna har dock en lokal hemsida. Du hittar den här. Vad jag kan se har den uppdaterats med lokalt material fem gånger under 2012. Den senaste gången var emellertid så sent som i torsdags. Tore Wendel hade ett inlägg med boktips. Bland annat rekommenderades boken ”Till världskapitalismens försvar”.
Wendel skriver:
”Till världskapitalismens försvar är en bok av Johan Norberg. I boken argumenterar Norberg för kapitalismens och globaliseringens positiva effekter, inte minst i fattiga länder.”
På en hemsida som ”FN:s livsmedelsprogram” har, slås det fast att det finns tillräckligt mycket mat för att hela världens befolkning skulle kunna leva ett friskt och produktivt liv, men:
”Få människor är medvetna om att det finns över en miljard människor som svälter i världen.”
Det kanske vore idé att tipsa FN om boken… Eller tvärtom, att tipsa moderaterna i Vänersborg om hur det faktiskt förhåller sig i världen…
Inte heller Folkpartiets hemsida kan hittas från länken på kommunens hemsida. (Borde inte någon påtala att länkarna på kommunens hemsida borde uppdateras?) Men Folkpartiet har en hemsida. Eller hade… Den uppdaterades strax efter valet och sedan har inget hänt. Precis som med politiken. Det går dock att läsa på hemsidan hur Folkpartiet ska ändra politiken i Vänersborg, nu när de har ”makten”:
”Vi krävde förändring – med vår valframgång kan vi genomföra den.
Inga beslut i slutna rum med tjänstetillsättningar och bolagsförsäljningar.
Vädra ut efter alla unkna ”affärer” – majoriteten S + C har kostat mycket för Vänersborg.
Skolans uppgift är undervisning med god pedagogisk kvalitet. Förskolan ska ha färre antal barn i grupperna.”
Kanske läge att ändra texten… Nu när vi har facit.
Det är inte bara moderaternas och Folkpartiets hemsidor där det råder stiltje. Det gäller nästan alla de andra partiernas också.
Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas hemsidor har inte ändrats på hela året och Centerpartiet verkar inte ens ha någon lokal hemsida längre. Det verkar inte Miljöpartiet ha heller. Det förvånar mig. Välfärdspartiets hemsida har också somnat in. Den uppdateras mycket sällan nu för tiden. Dock så önskar partiet en god jul – och slår fast att en av Välfärdspartiets hjärtefrågor är trygghet. Det känns bra…
Socialdemokraternas hemsida har blivit lite mer ”levande” än tidigare. Det finns dock inte med så mycket lokalt material, mest typ mötesdatum och sådant. Men det finns faktiskt en del ”intressanta” politiska referat, typ efter fullmäktige. De kan man ha en del synpunkter på. Referaten präglas ofta av både okunnighet och ganska plumpa angrepp.
När det gäller Vänsterpartiets hemsida, citerar jag från Håkan Linds ”ledare” i Vänersborgaren den 23 maj i år:
”Vänsterpartiet: Vinner på Knockout! Det går inte att ta miste på engagemanget.”
Det finns också några politiker som bloggar. Flest vänsterpartister. De som bloggar regelbundet är Lutz Rininsland och Magnus Bäckström. Och så jag då… De som bloggar lite mer sällsynt är Marianne Ramm, James Bucci och Magnus Kesselmark.
I Miljöpartiet har Marika Isetorp en blogg och i Välfärdspartiet har Morgan Larsson en. Båda har varit tuffa i sina inlägg, samtidigt som inläggen har varit regelbundna. I höst har de dock, båda två, ”tappat tempo” och inläggen har blivit allt sällsyntare. Annalena Levin (C) hade också en blogg. Tyvärr har hon helt slutat att skriva. Levins senaste inlägg är från mars i år.
Moderaterna hade tänkt att ta upp ”kampen” på bloggsidan. De skapade ett nytt koncept. En gemensam bloggsida där 7 av kommunens ledande moderater skulle turas om att skriva. Projektet misslyckades i stort sett innan det hann börja. Det blev några enstaka inlägg av några enstaka personer. De flesta moderater orkade dock inte med ett enda.
Visste ni förresten att Gunnar Lidell har en egen hemsida? Hemsidan har inte uppdaterats sedan den 16 feb 2010. Men Lidell är i gott sällskap. På kommunalrådskollegan Johan Ekströms (FP) hemsida kan man fortfarande läsa att:
”Vänersborg behöver en helt ny politisk ledning.”
Det skrevs innan valet i september 2010. Men det är klart, budskapet står sig fortfarande.
.
PS. Har jag missat någon blogg eller hemsida, så skicka gärna ett mejl.
Kränkande särbehandling
Jag rörde tydligen vid ett känsligt ämne med bloggen ”Lidell, PFU, rektorer och lärarlöner”. Det har nämligen kommit några mail om hur anställda i Vänersborgs kommun behandlas, bland annat av sina chefer. De flesta synpunkterna kommer från människor inom Barn- och Ungdomsförvaltningen. Kanske inte helt oväntat.
Att skriva om kränkningar är naturligtvis känsligt på flera sätt. Det handlar om enskilda personer. Det kan vara svårt att veta vad som egentligen, rent objektivt, har hänt. Ord kan stå mot ord. Kränkningar, om de förekommer, sker ofta i smyg och med ”små medel”. De kan till och med vara dolda för omgivningen.
Att jag överhuvudtaget tar upp ämnet beror på att jag själv har en ”viss” erfarenhet. Jag vet att det är, och kan bli, ett stort problem med kränkningar. För de inblandade. Eller i varje fall för den kränkte.
Jag tänkte med denna blogg inte beskriva något enskilt fall. Jag tänkte bara beskriva lite om vad som gäller kring kränkande särbehandling. Men ni får gärna fortsätta att höra av er. (Min emailadress är karvling@hotmail.com)
Jag hittade en viktig publikation ute på nätet om ”kränkande särbehandling”. Den är utgiven av Arbetsmiljöverket.
”Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.”
Andra benämningar på kränkande särbehandling är mobbning, trakasserier och psykiskt våld. Det kan handla om:
- ”Förtal
- Undanhållande av information
- Förolämpningar eller negativt bemötande
- Omotiverat fråntagande av arbetsuppgifter
- Saboterande av arbetets utförande
- Utfrysning”
Eller:
- ”att förlöjliga någon inför andra.
- att hota.
- att förtala och/eller baktala.”
Det är allvarligt om det händer sådana här saker på en arbetsplats. Arbetsmiljöverket skriver att man inte får vänta, utan att man ska börja med en gång. (Källa: ”Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om åtgärder mot kränkande särbehandling i arbetslivet”.)
”5 § Om tecken på kränkande särbehandling visar sig skall motverkande åtgärder snarast vidtas och följas upp.”
Och man ska (skriften ”Kränkande särbehandling”):
”utgå från den kränktes upplevelse”
En kränkning är en känsla, en upplevelse. Den finns där. Och kränkningar kan inte accepteras.
”Arbetsgivaren skall klargöra att kränkande särbehandling inte kan accepteras i verksamheten.”
Jag hittar också ett dokument från Vänersborgs kommun. Det heter ”Anvisning – mot kränkande särbehandling (mobbning)” och är daterat 2009-04-17. Anvisningen följer föreskrifterna från Arbetsmiljöverket.
”Kränkande särbehandling är enligt Arbetsmiljölagen förbjudet och kan inte accepteras på en arbetsplats. Alla arbetsplatser ska därför planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling förebyggs.
Ingen medarbetare ska utsättas för kränkande särbehandling.”
Gång på gång möter jag i olika skrifter råd till hur kränkande särbehandling ska mötas, eller bemötas:
- ”Vänta inte – börja med en gång
- Inta en objektiv och problemlösande hållning
- Lyssna på alla berörda
- Ha ett konfidentiellt samtal med den som utsätts
- Ge stöd åt den utsatte och erbjud stödkontakt
- Om det framförs kritik om en arbetstagare bör denne få del av denna kritik för att sakligt kunna bemöta den. Handla inte över huvudet på den utsatte.
- Förneka eller dölj inte att det finns konflikter”
Och
- ”Utred orsakerna
- Vidta åtgärder
- Följ upp”
Det som jag har beskrivit ovan kan tyckas vara självklarheter, något som alla ställer upp på:
Kränkande särbehandling ska inte förekomma på en arbetsplats! Kränkande särbehandling ska inte förekomma i Vänersborgs kommun!
Det är dock inte alltid så enkelt. Det är bland annat ett problem med dessa regler och föreskrifter. De utgår från att chefen ska ta tag i situationen.
Men om det nu är så att det är chefen som kränker…?
Vem vänder sig den anställde till då? Det är ju chefen som har ansvaret för att kränkningar inte ska förekomma på en arbetsplats.
Finns det någon policy i Vänersborgs kommun som kan tillämpas då? Jag kan inte hitta någon…
Inför BUN 12 nov (2): Öppna Väne Ryr!
Nästa vecka, på måndag, är det sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. En viktig fråga som ska behandlas, bland många, är Väne Ryrs vara eller inte vara.
När kommunfullmäktige tog sitt skolbeslut i juni, så skulle följande utredas:
- ”att öppna Väne Ryrs skola för förskola, fritidshem och förskoleklass hösten 2012 samt
- Grundskola F-3 och fritidshem för årskurserna 4-6 på sikt.”
Utredningen är gjord och nu har också föräldrarna tillfrågats. Föräldraenkäten redovisas i de handlingar som har skickats ut till oss ledamöter. Samtidigt med redovisningen lämnar förvaltningen förslaget till nämnden att inte starta någon verksamhet i Väne Ryr. (Du kan ladda ner alla handlingar här.)
Jag drar inte den slutsatsen!
Den genomförda föräldraenkäten visar tydligt att de flesta föräldrar i området tänker placera sina barn i Väne Ryr om kommunen öppnar förskola, fritids, förskoleklass och skola. Därom råder ingen tvekan.
Visst, det är några föräldrar som inte tänker placera barnen i Väne Ryr. Det förklaras emellertid i enkätens frisvar. Föräldrar menar att skolan i Väne Ryr lades ner av kommunen – och inte därför att föräldrarna valde bort skolan. (Vad än de borgerliga ledamöterna i nämnden säger!) Nedläggningen ledde till att barnen fick flytta till en annan skola, med allt vad det innebar av nya kompisar och ny miljö. När barnen nu, efter två år, har anpassat sig och trivs bra i sin nya skola, oftast en skola i Trollhättan (ligger närmast Väne Ryr), vill många föräldrar inte flytta sina barn ytterligare en gång…
Jag förstår det. Hade inte barnen flyttats i första läget, så hade de allihop gått i Väne Ryr nu.. Kommunen får helt enkelt räkna med att
något färre föräldrar väljer Väne Ryr för sina barn de första åren. Så småningom kommer allt fler (alla?) barn att välja Väne Ryr. Barnen och föräldrarna ska inte straffas för att kommunen för något år sedan hanterade hela situationen klumpigt, som en förälder uttrycker sig.
Det finns en annan aspekt som talar för ett öppnande av Väne Ryr.
Det är inte bara vänersborgarna i Väne Ryr som har närmare till skolor i andra kommuner. Det finns invånare i Trollhättan, Uddevalla och Lilla Edet som skulle få närmare till skolan i Väne Ryr, om den öppnades, än till skolor i sina egna kommuner!
Dessa föräldrar har inte fyllt i enkäten… Vänersborg kan alltså räkna med ett antal barn från andra kommuner till skolverksamheten i Väne Ryr.
För min egen del så tror jag också att området kring Väne Ryr skulle kunna locka till sig fler invånare på sikt. I varje fall om det finns förskola och grundskola etc… Väne Ryr ligger väldigt strategiskt till mellan Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg.
En förälder ser det på ännu längre sikt. Föräldern påpekar att det finns stora chanser att barn som går i skola i Vänersborg också kommer att bosätta sig i Vänersborg som vuxna. Med allt vad det innebär i form av skattepengar etc.
Föräldern resonerar så här. Barnen får kompisar i skolan. Det är stor chans att kompisarna umgås på fritiden. De går med i samma idrottsklubbar, samma föreningar osv. När de blir äldre fortsätter de att vara vänner och umgås. De vill bo bredvid sina vänner, de kanske till och med gifter sig med varandra!
Och om Väne Ryr-barnen, som nu, går i skola i Trollhättan så kommer de att flytta dit senare… Men om barnen istället går i skola i Vänersborg, och om barn från kommunerna runt omkring går i skola i Vänersborg, så kommer de att bosätta sig i Vänersborg…
Jag tycker att det faktiskt ligger en hel del i det här tänket!
Så min slutsats är:
Ge Väne Ryr en chans – öppna förskolan, fritidshemmet, förskoleklassen och skolan!
Det kan innebära att inte bara invånarna i Väne Ryr står som ”vinnare” – hela Vänersborgs kommun kan vinna på det!
Och vad kan kommunen egentligen förlora?
För att öppna skollokalerna i Väne Ryr krävs det investeringar på ungefär 3 miljoner kronor. Hyran för lokalerna skulle öka för BUN:s del med drygt 100.000 kr per år. Det här är vad kommunen och BUN skulle riskera att förlora, om satsningen av någon anledning skulle misslyckas. Jag anser att kommunen kan ta den här ”risken” – för föräldrarnas, ja alla boendes skull i Väne Ryr. Invånarna i denna del av kommunen är värda det!
Och om ”satsningen” i Väne Ryr skulle misslyckas, så skulle kommunen ändå ha nyrenoverade och fina lokaler… Som kanske skulle kunna hyras ut till t ex lägerskolor…
Det finns ett problem med att öppna Väne Ryr – ett problem som egentligen är en följd av det skolbeslut som kommunfullmäktige tog i juni. Och som innebär att småskolorna i Vänersborg ska vara kvar.
Problemet är den resursfördelningsmodell som gäller. Det står också i utredningen om Väne Ryr:
”…kräver ändrade förutsättningar för bl.a. resurstilldelning…”
Storoppositionen, dvs S, V, MP, C och VFP, måste enligt min uppfattning snarast lämna ett uppdrag åt förvaltningen att utarbeta en ny resursfördelningsmodell. Förvaltningen måste titta på möjligheten att t ex lämna någon typ av basresurs till varje skola och att införa ett delningstal där en skola får extra pengar när en ny klass måste skapas.
Om inte resursfördelningsmodellen ändras, så kommer de rektorer som har två eller flera skolor i sin skolenhet, att stå där med otillräckliga resurser. Då kan de fortfarande bli tvungna att ändra sin enhets ”inre organisation” – så att undervisning inte bedrivs i en av enheterna…
För övrigt är Skolinspektionen igång med sina inspektioner. Den kritiserar kommun efter kommun för att inte utgå från elevers behov och resultat vid fördelningen av resurser. Och i skrivande stund ser jag att utbildningsdepartementet idag har gett i uppdrag åt Skolverket att granska hur Sveriges kommuner lever upp till kraven i Skollagen och 
läroplanen.
I Skollagen står det att alla elever ska ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt och läroplanen säger att resurserna ska fördelas med hänsyn till elevernas olika behov.
Kommer Skolinspektionen till Vänersborg, så kommer de att upptäcka ytterligare en kommun som brister i det här avseendet…
Barn- och Ungdomsnämnden måste snarast anta en ny fördelningsmodell. Både för att följa de nationella styrdokumenten och för att kunna genomföra kommunfullmäktiges skolbeslut.
Och för att öppna Väne Ryrs skola!
.
PS. Det finns lite tveksamheter kring hanteringen av enkätsvaren, men jag tar inte upp det eftersom det ändå inte påverkar mina slutsatser och mitt ställningstagande.
Dags för Lidell att avgå?
Igår onsdag sammanträdde kommunstyrelsen. Budgeten för 2013 var uppe på bordet igen, efter att nya och sämre skatteprognoser hade presenterats. Gunnar Lidell (M) och hans mini-allians såg sin chans att rädda ansiktet och gjorde ett sista desperat försök att riva upp kommunfullmäktiges budgetbeslut från i juni.
Som bekant så samlades ju en stor del av oppositionen, S+V+C+VFP, bakom ett gemensamt förslag. Det förslaget innebar en, för Vänersborgs vidkommande, stor satsning på grundskolan. 16 miljoner kr skulle användas för att öka personaltätheten. (MP+SD lade ner sina röster.)
Gunnar Lidell (M) misslyckades igår också. Oppositionen står fortfarande bakom sitt budgetbeslut. Oppositionen vägrar att acceptera Lidells förslag att ta tillbaka skolpengarna, och dessutom ta tillbaka 6 milj från de gamla och sjuka (socialnämnden). (TTELA skriver idag om detta på ett förtjänstfullt sätt.) Denna gång röstade också MP med resten av oppositionen.
Tittar man på vad som har hänt i år, så ser man inte bara att den styrande mini-alliansen har förlorat i ett flertal mindre frågor, den har också lidit nederlag i de stora avgörande frågorna. Nu har Gunnar Lidell (M) sett sina egna förslag om både budgeten för 2013 och den framtida skolstrukturen röstas ner.
Det går nog bara att dra en slutsats av den politiska utvecklingen i Vänersborg:
Gunnar Lidell (M) och mini-alliansen bör avgå.
Senaste kommentarer