Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

Aktuella politiska frågor i Vargön

16 mars, 2026 Lämna en kommentar

I lördags delade Vänsterpartiet ut flygblad vid gågatekrysset.  En kvinna kom fram och undrade varför Kärvlings blogginlägg så sällan tog upp Vargön. Hmm… Var det så? Min uppfattning är att det har blivit en hel del blogginlägg under mandatperioden. De har bland annat handlat om Vargön Alloys, Hallevibadet och det svarta taket. Men ok, jag tar lite motvilligt åt mig av kritiken, det får bli bättring. Och faktiskt, det passar ganska bra just nu. Det råkar nämligen finnas en del politiska frågor i och om Vargön i de kommunala handlingarna.

Hallevibadet

De styrande partierna i Vänersborgs kommun har förhalat och försvårat, ja till och med i praktiken omöjliggjort, en uthyrning av Hallevibadet. Det tycks inte som om S+C+MP har lyssnat eller brytt sig om sin “regeringspartner” KD:s förtvivlade böner om att låta Hallevibadet vara kvar. Och oppositionspartierna lyssnar de aldrig på… Men det måste vara tufft för KD att ingå i det styrande blocket och i stort sett aldrig få igenom några av sina egna krav. (Jag känner faktiskt inte till något enda exempel på vad KD har fått igenom av sin politik denna mandatperiod.) Hur länge kan ett sådant samarbete fortsätta?

Men det var en utvikning.

Kommunfullmäktige beslutade som bekant att Hallevibadet inte skulle rivas utan att badet skulle hyras ut till någon hugad entreprenör. Det fanns, som alla vargöbor antagligen vet vid det här laget, två intressenter som ville hyra och driva Hallevibadet. Kommunen uppdrog därför åt konsultföretaget SOCAB att ta fram ett upphandlingsunderlag för tjänstekoncession av Hallevibadet, dvs ett avtal med villkor för att få badet uthyrt.

Problemet var ju bara att de styrande partierna, S+C+MP, inte ville hyra ut… Min obekräftade teori är att konsulten därför fick i uppdrag att upprätta sådana villkor att en uthyrning inte blev möjlig. (Jag har redogjort för de omöjliga villkoren i blogginlägget “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)”.) 

Upphandlingskonsulten gjorde ett bra jobb, sett med de styrande partiernas ögon. SOCAB lyckades över all förväntan, ingen visade intresse av att hyra Hallevibadet. För detta väl utförda arbete skickade SOCAB en faktura på 67.320,99 kr till kommunen. Det tror jag att de styrande politikerna tyckte var väl använda pengar…

Den 26 februari var ärendet uppe i samhällsbyggnadsnämnden. Förvaltningens förslag till politikerna i nämnden var:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår Kommunfullmäktige att avsluta uppdraget gällande uthyrning av Hallevibadet.”

Motiveringen till det föreslagna beslutet var självklart:

“ingen aktör lämnade anbud på att bedriva verksamhet i Hallevibadet.”

Tjänstekoncessionen, dvs avtalsförslaget, skrevs så att en uthyrning i praktiken blev helt omöjlig och sedan när ingen ville hyra Hallevibadet så avslutas alla försök. Det fanns uppenbarligen inget intresse hos förvaltningen att förändra avtalsvillkoren så att de blev rimliga för en intressent. Men så klart, de styrande politikerna i S+C+MP vill ju inte att Hallevibadet ska få leva vidare. Ett sådant beslut, “att avsluta uppdraget gällande uthyrning”, innebär att Hallevibadet rivs, jämnas med marken – till en kostnad på uppåt kanske 10 milj kr.

Upphandlingen av uthyrning av Hallevibadet kan jämföras med upphandlingen av takbytet på Arena Vänersborg. Där kom det inte heller några anbud. Inget företag var intresserat av att utföra takbytet med de villkor som ställdes i avtalet. Då funderade kommunen på varför, tog vad jag förstår kontakt med företag i branschen för att få reda på orsakerna, rättade till avtalsvillkoren och gick ut med en ny upphandling. Nu ska NCC utföra arbetet. Det var aldrig tal om att riva arenan.

Vid samhällsbyggnadsnämndens sammanträde yrkade Hans-Peter Nielsen (KD) på att ärendet skulle bordläggas till nästa nämndsammanträde. Det ville inte Tomas Öberg (C). Och det betydde votering.

Det blev bordläggning med rösterna 7-4. KD+M+SD+MBP+V röstade för bordläggning och S+C emot. Ärendet kommer alltså att tas upp i samhällsbyggnadsnämnden för behandling den 26 mars.

Det betyder att det fortfarande finns förhoppningar om en framtid för Hallevibadet.

Holmen och Vargporten

Byggnadsförvaltningen har arbetat fram en ändring av “del av detaljplanen för Hamnen och Ronnums herrgård”. Det huvudsakliga syftet med ändringen är att:

“pröva om det är möjligt att ta bort bestämmelsen om rivningsförbud som gäller för den före detta kontorsbyggnaden (Wargöns AB) som ligger centralt inom industriområdet”

Det har varit klart ganska länge att kommunen vill riva den gamla kontorsbyggnaden, trots att byggnaden har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det finns ingen spekulant som vill förvärva den förfallna och eldhärjade byggnaden och kommunen anser sig inte ha råd att renovera den för framtiden. Det är inte ens säkert att kommunen har råd att riva den, detaljplaneändringen innebär bara att den får rivas – om det nu blir byggnadsnämndens beslut alltså.

Vargporten, den så kallade “portalen”, ska emellertid behållas. Den är en betydelsefull och viktig del av Vargöns historia.

I detaljplanen står det:

“För att bevara kulturhistorien i den mån det går föreslås portalen invid kontorsbyggnaden flyttas till Vargöns centrum. Val av specifik plats och utformningen av platsen runt portalen kan med fördel genomföras med hjälp av medborgardialog och konstnärlig gestaltning. Det finns goda förutsättningar att skapa både en vacker och pedagogisk plats som lyfter fram Vargöns historia och dess starka koppling till Wargöns bruk.”

I Vänsterpartiets budgetförslag avsattes 200.000 kr som tillfälligt anslag för att flytta Vargporten. Budgetförslaget avslogs i sin helhet, men jag är tämligen övertygad om att det finns en majoritet i kommunfullmäktige för att följa de intentioner som finns i detaljplanen.

Det svarta taket

Den 7 april sammanträder byggnadsnämnden. Då ska äntligen beslutet om det svarta taket på Snickaregårdsvägen göras om.

Paret Thorenius har som bekant sökt bygglov i efterhand för att det svarta taket på bostadshuset ska få förbli svart. Det var en sista desperat åtgärd för att slippa ett meningslöst och dyrbart takbyte. (Se “Tredje gången gillt för det svarta taket?”.)

Det gick inget vidare. Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden Thorenius ansökan:

“Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”

Vid beslutet var det emellertid en ledamot som avstod från att rösta. Och det är inte tillåtet när ett ärende gäller myndighetsutövning mot någon enskild. Beslutet överklagades och efter att ha legat i en trave med papper någonstans på Länsstyrelsen i ett år kom beskedet i februari att beslutet ska göras om.

Byggnadsnämnden ska alltså fatta ett nytt beslut på nästa sammanträde. Förhoppningen är att det ska bli ett annat beslut. Det vore väl “upp-och-nedvända” kommunen om byggnadsnämnden säger ja till att göra det möjligt att riva Holmens gamla anrika och kulturhistoriskt värdefulla kontorsbyggnad – och säga nej till ett svart tak med svarta solpaneler…

Tipset är att det kommer att gå bättre för Thorenius bygglovsansökan denna gång. Det återstår dock att se. (Läs mer om Thorenius kamp mot byggnadsnämnden – ”Det svarta taket i Vargön (1)”.)

Ingen rondell

Torbjörn Moqvist (SD) har motionerat om att kommunen ska undersöka möjligheterna att bygga en cirkulationsplats vid korsningen mellan Östra vägen och Nordkroksvägen. Motionen ska avgöras på onsdagens kommunfullmäktige. Förslaget är att motionen ska anses besvarad. Motiveringen är:

“Samhällsbyggnadsförvaltningen har utrett frågan och konstaterar att köbildning uppkommer i begränsad omfattning. Förvaltningens samlade bedömning är att en cirkulationsplats inte är befogad av framkomlighetsskäl och att det finns åtgärder på andra platser i kommunen som bör ha högre prioritet.” 

Det betyder med andra ord att kommunen inte tänker bygga någon rondell. Jag är säker på att det också blir kommunfullmäktiges mening.

Det var allt om Vargön för denna gång. På återseende.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

Trögt för Magnus i Sikhall

26 februari, 2026 Lämna en kommentar

Magnus Larsson tilldelades nyligen kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för renoveringen av Sikhalls magasin (se “Grattis Magnus Larsson!”).

Sikhalls magasin har blivit fantastiskt fint, men det är svårt att använda för tillställningar av olika slag som fester, bröllop, begravningar mm under vinterhalvåret. Det finns ju inga toaletter i magasinet och kommunens offentliga toalett, som bokstavligen ligger ett stenkast därifrån, är låst på vinterhalvåret. Den låsta toaletten ställer även till problem för alla som vill besöka Sikhall vintertid t ex för att åka skridskor på Vänerns is eller fiska. Eller köra med bilar på isen… 

Det sistnämnda är inte populärt i kommunhuset av någon anledning, kanske är det någon invånare eller turist som klagat. Kommunen löste emellertid problemet snabbt och smidigt. Kommunen stängde nämligen av vägen nere vid badplatsen så att folk inte kunde köra ut på isen.

Det var egentligen bara ett problem. Avstängningarna sattes upp på Magnus Larssons mark, utan tillstånd… Larsson äger ju en del mark i området, men tydligen har inte kommunen klart för sig var gränserna går. Trots alla dessa år av osämja och konflikter.

Studerar man nedanstående foto noga så ser man faktiskt en av gränspinnarna. (Magnus Larssons mark till höger, kommunens till vänster.)

Det fanns faktiskt ytterligare ett problem med avstängningen. Folk hittade andra vägar. De körde ut på isen från sjösättningsrampen som ligger mellan Segelsällskapets fastighet och magasinet.

Magnus Larsson har som alla vet i södra Dalsland och de flesta i Vänersborgs kommun, inte minst berörda tjänstepersoner på kommunhuset, stora planer för Sikhall. I de planerna spelar magasinet en nyckelroll. Larsson vill bland annat anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för kök, personalutrymmen och inte minst toaletter. Och de planerna känner kommunen väl till sedan många år tillbaka. Planerna har dock blivit mer konkreta efter att fastighetsregleringen mellan kommunen och Magnus Larsson blev klar i september 2025.

Fastighetsregleringen innebar att Larsson äntligen, efter 20 år och mot det styrande partiernas vilja (S+C+KD+MP), fick köpa tillbaka en stor del av den mark som kommunen orättmätigt förköpte/exproprierade av honom. Därmed öppnades möjligheterna för Larsson att börja förverkliga de drömmar och visioner som han har närt i decennier och som var orsaken till att han förvärvade området från första början 2005. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)

Men Larsson måste ha tillstånd. Och då är han beroende av Vänersborgs kommun…

Efter fastighetsregleringen tog Magnus Larsson snabbt kontakt med byggnadsförvaltningen. Parterna kommunicerade och samrådde under hösten. I början av december lämnade Magnus Larsson in ansökan om strandskyddsdispenser. Han fick löfte om att byggnadsförvaltningen snabbt skulle titta på dem och lyfta upp ärendena i byggnadsnämnden redan i januari.

Det blev inte så och nu har Larsson fått kännedom om att hans ansökan ska behandlas som tidigast i nämnden i april. Kanske inte ens då….

Det är alltså inte nog med att Larsson väntar på att detaljplanen för Sikhall, som byggnadsnämnden beslutade om den 4 mars 2015, ska bli klar. (Se ”DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Nu måste han även vänta på att få bygga toaletter så att han kan använda det magasin som han har fått pris för av byggnadsnämndens politiker.

Igår onsdag hade jag nöjet att delta i en träff med representanter från lokala företag och fastighetsägare. De berättade bland annat att om de ringer Trollhättans stad så möts de alltid av en positiv attityd. Tjänstepersonerna börjar samtalen med typ “vad roligt att du vill investera i Trollhättan!”. Tjänstepersonerna i stadshuset är alltid beredda att ställa upp och hjälpa företagare och investerare.

Så är det tyvärr inte i Vänersborg. Och det spelar tydligen ingen roll att tjänstepersonerna i de “tekniska förvaltningarna” får gå utbildningar med budskap som:

“Bli den myndighet du själv vill möta.”

Och:

“Ni är till för invånarna – inte tvärtom.”

Magnus Larsson är tyvärr en av dem som har drabbats av negativa attityder och en ovilja från kommunhuset att hjälpa till att hitta bra lösningar för både kommunens entreprenörer och invånare. Han har, liksom flera andra, snarast blivit motarbetad.

Varför kan inte kommunen ta tillvara på kraften och viljan hos de människor som vill bygga och utveckla Vänersborg?

Kategorier:Byggnadsnämnden, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin, tjänsteperson

Tredje gången gillt för det svarta taket?

21 februari, 2026 Lämna en kommentar

Teresa och Björn Thorenius flyttade till Snickaregårdsvägen i Vargön år 2002. 14 år senare, i juli 2016, bytte de ut det röda tegelpannetaket till svart, blankt betongpannetak. Då skulle de svarta solpanelerna smälta in bättre. Det visade sig den 11 december 2020 att tjänstepersonerna på kommunens byggnadsförvaltning inte hade samma uppfattning. De bedömde att det svarta taket hade förändrat byggnaden väsentligt och därmed områdets karaktär. Takbytet var en olovligt utförd åtgärd.

Förvaltningen fick stöd av politikerna i byggnadsnämnden. Den 31 oktober 2023 fattade nämnden beslutet att paret Thorenius skulle:

“återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör.”

Thorenius överklagade, men både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen höll med byggnadsnämnden och avvisade överklagandena. Thorenius skulle tvingas att betala upp till ett sex-siffrigt belopp för att plocka bort solpanelerna, ta bort det svarta taket, lägga ett nytt rött tak och sedan sätta upp solpanelerna igen. Ett rött tak var enligt byggnadsnämnden och kommunens stadsarkitekt ett allmänt intresse…

Sent på hösten 2024 ansökte Thorenius om att få bygglov i efterhand på det svarta taket. Det var en sista desperat åtgärd för att slippa meningslösa och dyrbara takbyten. Det gick inget vidare. Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden Thorenius ansökan:

“Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”

Nämnden ansåg att:

“Sökt åtgärd uppfyller inte lagkraven för bygglov avseende hänsyn till intresset av en god helhetsverkan.”

Det var den socialdemokratiske ordföranden Benny Jonassons (S) utslagsröst som avgjorde… Eller om det nu var Sverigedemokraterna som avgjorde. Torbjörn Moqvist (SD) avstod nämligen från att rösta.

I Kommunallagen 4 kap 26 § står det:

”En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett ärende ska delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.”

Att bevilja eller avslå bygglov är “myndighetsutövning mot enskild”.

Thorenius överklagade som bekant byggnadsnämndens beslut med hänvisning till Kommunallagen. Det tog sedan Länsstyrelsen nästan ett år att komma fram till ett avgörande. Det 10 februari i år kom det självklara beslutet:

“Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet och återförvisar ärendet till nämnden för fortsatt handläggning.”

Karin Engqvist på TTELA ställde frågan till några ledamöter i byggnadsnämnden, bland annat ordförande Benny Jonasson (S), om de inte kände till paragrafen i Kommunallagen. De svarade att de inte gjorde det eller “glömde” den. (Se TTELA “Nytt hopp för svarta taket i Vargön – politikerna gjorde fel”.) Karl af Geijerstam skrev i en ledare (se TTELA “Ge bygglov för det svarta taket i Vargön”):

“Att vare sig ordförande eller ledamöterna hade koll på något som står väldigt tydligt i kommunallagen är häpnadsväckande.”

Ja, det är häpnadsväckande – särskilt som denna fråga enligt uppgift hade diskuterats tidigare i nämnden… Kanske ville inte ledamöter upplysa om vad som gällde eftersom de inte visste hur Torbjörn Moqvist (SD) skulle rösta om han blev “tvingad”. Man skulle också kunna ställa frågan varför inte de annars så talföra tjänstepersonerna slog larm…

Ärendet ska alltså upp ytterligare en gång i byggnadsnämnden, för tredje gången. Förhoppningsvis blir det redan på nästa sammanträde, den 3 mars. Niklas Claesson meddelade TTELA att han ska lägga fram samma yrkande som tidigare, dvs att bevilja Thorenius bygglov för det svarta taket. Och gör han inte det, så finns det andra i nämnden med samma planer. Och personen som har orsakat denna “uppståndelse”, Torbjörn Moqvist, var tydlig i TTELA:

“Jag kommer att rösta för dem.”

För paret Thorenius alltså.

Det tycks som om det svarta taket på Snickaregårdsvägen ska få förbli svart. I varje fall om politikerna får bestämma. Men vad säger tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen?

I motiveringen till avslaget den 21 jan 2025 skrev förvaltningen:

“Den avvikande svarta takkulören strider mot plan- och bygglagens krav på varsamhet vid ändring (8 kap. 17 § PBL) och hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan avseende bebyggelsegruppens (29 kedjehus) enhetligt röda taklandskap (2 kap. 6 § PBL).”

Svarta tak på Snickaregårdsvägen.

Antagligen anser förvaltningen fortfarande det. Och stadsarkitekten Martin Staude har sin åsikt klar:

“De genomgående röda taken är ett viktigt karaktärsdrag för området; en enhetlighet som präglar gatubilden och förstärker husens historiska och estetiska samhörighet.”

Det är viktigt att klargöra, och slå fast, att det i detaljplanen (stadsplanen) från 1988 inte finns några bestämmelser för tak- eller fasadfärger i området. Det finns också en “Översiktsplan” från 2017. I den finns det inte heller några anvisningar om vad som gäller i området.

Det har emellertid vid upprepade tillfällen hänvisats till den fördjupade översiktsplanen. Den 31 oktober 2023 motiverade byggnadsnämnden sitt beslut att det svarta taket skulle bytas ut med:

”Åtgärden följer inte kommunens riktlinjer i FÖP:en.”

Vilket var tämligen absurt. Den fördjupade översiktsplanen antogs ju inte av kommunfullmäktige förrän 2023 – och taket byttes alltså redan 2016. Den fördjupade översiktsplanen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt! Och dessutom är den inte ens juridiskt bindande…

Den 1 december 2025 skedde en tämligen omfattande uppdatering av Plan- och bygglagen, PBL. Det övergripande syftet var att skapa ett mer förenklat, effektivt och ändamålsenligt regelverk för bygglov, så att de administrativa bördorna skulle minska och att fastighetsägare skulle ges större frihet över den egna fastigheten.

I PBL 9 kap 5 § står det:

“För en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader inom ett område med detaljplan krävs det, trots 2 §, inte bygglov för att färga om, byta fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial, om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär.”

Kanske är även den här paragrafen tillämplig, PBL 9 kap 56 §:

“Bygglov ska ges för en åtgärd i ett område som omfattas av en detaljplan, om
…
2. åtgärden inte strider mot detaljplanen”

Det tycks som om det blir ett enkelt beslut för byggnadsnämnden.

TTELA skrev emellertid:

“Vid avgörandet om bygglov i efterhand ska beslutet dock baseras på den lagstiftning som gällde vid takbytet.”

Jag kan inte uttala mig om detta stämmer i det här fallet. Men det finns rättsfall som säger att ny lagstiftning ska gälla om det gynnar den som är föremål för tillsyn. Och uppdateringen av PBL ger som synes ett ganska starkt stöd för att Thorenius ska få bygglov av byggnadsnämnden. Ja, egentligen så verkar det som om Thorenius inte ens behöver söka bygglov. (Se även Boverket “Bygglov för fasadändring”.)

Byggnadsförvaltningen, och kanske politiker från de styrande partierna, skulle kunna hävda att Thorenius hus ändrar karaktär. Det argumentet tror jag dock inte håller, eftersom solcellerna på taket är svarta. Däremot tror jag att det kommer att hävdas att det svarta taket påverkar områdets karaktär. Det har ju nämnden och förvaltningen hävdat tidigare.

Gör det svarta taket det?

Det inringade huset är Thorenius hus. Alla hus med ett kryss har svarta tak. Och då har jag inte satt några kryss på alla garage som har svarta tak… Det ska också tilläggas att husfasaderna inte heller är enhetliga. I området, och även på Snickaregårdsvägen, finns det fasader i bland annat blått, gult, brunt, grönt och vitt.

Niklas Claesson (M) sa till TTELA:

“Sen kan man se olika på hur kulturhistoriskt värdefullt det är. Jag menar att det är ganska spräckligt med olika färger i området ändå.”

Finns det någon enhetlighet på Snickaregårdsvägen?

Att bedöma ett områdes karaktär är helt klart personligt och subjektivt. Det finns olika åsikter och det vore mycket anmärkningsvärt och olyckligt om det svarta taket fälls istället för frias beroende på subjektiva tyckanden.

Till sist kan konstateras att paret Thorenius har fått betala 4.179 kr i bygglovsavgift. Och nu visar det sig att det kanske inte ens behövs bygglov för att ändra takfärgen. Om det är så måste naturligtvis bygglovsavgiften betalas tillbaka.

Spännande fortsättning lär följa…

==

Se tidigare blogginlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, ttela, Vargön

Sikhalls magasin och Magnus vann priset!

9 december, 2025 1 kommentar

“Sent ska syndaren vakna. Skrattar bäst som skrattar sist.”

Så började jag förra årets blogginlägg när byggnadsnämnden utsåg Anders Solvarms nya hus, Atri, till vinnare av byggnadsnämndens nyinstiftade “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. (Se “Kommunen delar ut pris till Solvarm”.) På sätt och vis skulle jag kunna börja detta inlägg på samma sätt.

Idag utsåg nämligen byggnadsnämnden Sikhalls Magasin till årets vinnare av kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. Och bakom upprustningen och renoveringen av magasinet står Magnus Larsson.

Byggnadsnämnden motiverade priset på följande sätt:

”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett fint och välbehövt byggnadsvårdsprojekt. Spannmålsmagasinet är ett byggnadsminne som har räddats från förfall genom nödvändiga reparationer med traditionella material och metoder. I byggnaden som nu används som samlingslokal visas historiska föremål med anknytning till Sikhalls historia inom lantbruk och sjöfart. Byggnadsnämnden är tacksam för fastighetsägarens engagemang för både platsen och huset.”

Sikhalls Magasin är en gammal anrik byggnad. Det byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre. Det ligger på en klippudde omgivet av Vänerns vatten på tre sidor. Det är ett viktigt historiskt minnesmärke för Gestad- och Sikhallsbygden och för hela Dalsland. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Magasinet förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Men magasinet stod på kommunens mark och det visade sig att kommunen inte lade två strån i kors för att underhålla och bevara Sikhalls magasin. Magasinet förföll i rask takt. Det var fuktskador, väggen mot sjön såg ut att falla ihop och taket höll på att rasa in. Magasinet slutade användas och det blev inte ens tillåtet att gå in i byggnaden. Ett stycke dalsländskt historia höll på att försvinna.

2022 överläts nyttjanderätten efter många om och men till Magnus Larsson. Och sedan började det hända saker. Larsson har bytt ut stolpar och brädor, han har fixat bärlinor och bytt delar av golv i magasinet. Larsson har bytt tak och fönster. Invändigt har han gjort i ordning en festlokal med en scen, ett honnörsbord och byggt ett mottagningskök. Magnus Larsson har fått stöd och hjälp av Länsstyrelsen, men har själv gjort arbetet och dessutom använt både eget virke och egna pengar.

Magnus Larsson är en mycket värdig vinnare av priset. 

Sikhall har hittills tagit storslam. De båda vinnarna av byggnadsnämndens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”, Magnus Larsson 2025 och Anders Solvarm 2024 bor nämligen bara några stenkast ifrån varandra i Sikhall. Anders Solvarm fick så att säga Arkitekturpriset, medan Magnus Larsson fick Byggnadsvårdspriset.

Det var ett modigt och riktig beslut av byggnadsnämnden. Men överraskande. Magnus Larsson har aldrig varit och är fortfarande inte särskilt väl sedd i Vänersborgs kommunhus. Kommunen har på alla sätt och vis motarbetat Magnus Larsson. Det började redan när Magnus Larsson köpte fastigheten Sikhall 1:6 år 2005. Kommunen bestämde sig för att förköpa/expropriera hans nyförvärvade marker. Larsson gjorde motstånd och vände sig till domstol. Två år senare, i slutet av 2007, lyckades kommunen – och förköpte/exproprierade stora delar av Larssons fastighet. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)

Problemen med kommunen fortsatte för Magnus Larsson. Den tidens byggnadsnämnd med ordförande Dan Nyberg (S) i spetsen försvårade för Magnus Larsson när han skulle bygga sin bostad på fastigheten. Larsson fick inte bygglov och nämnden utdömde stora vitessummor. Den lade alla käppar den kunde hitta i Magnus Larssons hjul. Efter åtminstone fem beslut i Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen fick Magnus Larsson rätt på alla punkter.

Vänersborgs kommun ger sig inte. Magnus Larsson motarbetas fortfarande. De styrande partierna gör tillsammans med flera förvaltningar gemensam sak för att stoppa Magnus Larssons planer på att utveckla Sikhall. Fastighetsregleringen blev i och för sig efter många års fördröjande och förhalande av kommunen äntligen klar i september i år. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.) Men detaljplanen förhalas fortfarande och är nu inne på sitt 11:e år(!), vilket sannolikt är ett rekord i Sverige. (Se “I alla delar – utom Sikhall”.)

Det ska bli intressant att följa kommunens förehavanden gentemot Magnus Larsson efter dagens beslut. Sikhalls magasin är efterfrågat och eftertraktat för fester, bröllop, begravningar mm, men det är svårt för Larsson att hyra ut magasinet. Under hela vinterhalvåret låser nämligen kommunen de offentliga toaletter som finns i området, och utan toaletter ingen uthyrning. (Se “Toaletterna på Sikhall”.) Eftersom Sikhalls magasin är ett byggnadsminne går det inte att ordna toaletter inne i magasinet. Larsson vill därför bygga ett särskilt mindre hus för toaletter. Kommer han att få göra det? Byggnadsförvaltningen stretar emot och det är mycket tveksamt om det blir något av en toalettbyggnad.

De styrande partierna lyckades ju inte hindra fastighetsregleringen mellan kommunen och Magnus Larsson. Men skam den som ger sig. På kommunfullmäktige nästa vecka ligger ett förslag för att vässa kommunens verktyg mot “motsträviga” och “olydiga” kommuninvånare och fastighetsägare. Riktlinjerna för “markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” ska revideras… (Se “KS (5/11): Riktlinjer markanvisningar och exploateringsavtal”.)

Mandatperiodens byggnadsnämnd har varit modig när den fattade beslut om att tilldela Sikhalls magasin och Magnus Larsson kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. Det var ett fantastiskt bra val och det innebär även en slags upprättelse för Magnus Larsson.

Prisutdelningen äger rum på Vänersborgs födelsedagsfirande den 31 januari 2026. Vinsten är ett diplom och en plakett att sätta på husfasaden. Gratulerar Magnus!!

Anm. Här kan du läsa om prisutdelningen – ”Grattis Magnus Larsson!”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Byggnadsnämnden, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin

Byggnadsvårds- och arkitekturpriset 2025

20 november, 2025 Lämna en kommentar

För snart 11 år sedan, den 29 januari 2014, lämnade Niklas Claesson (M) in en motion i Vänersborgs kommunfullmäktige. Motionens yrkande var att kommunen skulle inrätta ett:

“årligt byggnadsvårdspris för den bästa insatsen för att bevara eller återställa bebyggelsehistoriska värden i byggnad eller bebyggelsemiljö inom Vänersborgs kommun.”

Motionen bifölls men sedan hände inget. Åren gick, och först förra året inrättades ett pris. Då hade priset omvandlats till ett byggnadsvårds- och arkitekturpris.

Den som fick motta det första byggnadsvårds- och arkitekturpriset var Anders Solvarm i Sikhall. Det var för hans hus Atri. (Se “Kommunen delar ut pris till Solvarm”.) Byggnadsnämnden motiverade priset med bland annat följande ord:

“Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett spännande exempel på god arkitektur vid nybyggnation. Atri visar på nytänkande och en medveten och hållbar gestaltningsprocess med smarta tekniska lösningar och ett helhetsperspektiv på rumsligheter och funktion.”

Anders Solvarm var definitivt värd priset – inte bara för själva naturhuset med sin speciella arkitektur. Solvarm fick äntligen ett erkännande av Vänersborgs kommun – en kommun som hade bråkat och satt käppar i hjulet i många år. Det var endast efter ett domstolsutslag i Mark- och miljödomstolen som Solvarm fick rätt mot kommunen och kunde genomföra sina idéer. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.)

Nu är det snart dags att dela ut Byggnadsvårds- och arkitekturpriset för andra gången. (Se “Nomineringarna är klara!”.) Det har kommit in 15 förslag till kommunen. Av dem har nomineringsgruppen utsett 5 finalister:

1. Villa Hallby

2. Artscape

3. Gamla Flickskolan

4. Sikhalls magasin

5. Holmängenskolan

Anders Solvarm fick Byggnadsvårds- och arkitekturpriset med betoning på arkitektur. I år tycker jag att priset borde ligga på byggnadsvård, precis det som föranledde Niklas Claesson att skriva sin motion.

Och då riktas blickarna återigen mot Sikhall…

Det finns en person som helt på eget initiativ med stöd och uppmuntran från Länsstyrelsen återställt och därmed bevarat en byggnad med betydande bebyggelsehistoriska värden. Det handlar om Sikhalls magasin – och det handlar om Magnus Larsson.

Det är ingen större hemlighet att jag anser att Magnus Larsson ska få årets Byggnadsvårds- och arkitekturpris. Han har lagt ner ett enormt arbete på magasinet och dessutom till största delen använt egna pengar. Eftersom magasinet är K-märkt har Länsstyrelsen lämnat bidrag till den fördyrande delen av det material som valts. Det har t ex handlat om att använda rött enkupigt lertegel istället för billigare material typ plåt eller betongpannor. Det här har skett i samråd med länsantikvarie. Larsson har även använt egen skog till nytillverkade fönsterbågar.

Kommunen motiverar att Sikhalls magasin tillhör finalisterna:

“Ett byggnadsminne som renoverades med varsam hand vittnar nu stolt igen om Dalslands jordbrukshistoria.

Spannmålsmagasinet byggdes 1874 i två våningar och ligger vackert intill Vänerns strand vid Sikhallsviken. Byggnaden var i stort behov av underhåll när nuvarande ägare tog över den 2022. Åtgärderna som genomförts sedan dess, omläggning av tak, fönsterrenovering och putslagningar har skett i samråd med byggnadsantikvarie och med hjälp av lokala hantverkare. Enbart nödvändiga åtgärder har vidtagits vilket gör att byggnaden speglar sin ålder på ett värdigt sätt.

Fönsterrenoveringen har genomförts varsamt med  traditionella material och metoder och nya fönster har konstruerats med de gamla som förlaga. De fönster som inte ansetts möjliga att renovera har sparats på vinden tillsammans med takpannor och tegel som kan vara möjliga att återanvända vid senare tillfälle. Takrenoveringen har skett med kärnvirke från egen skog.

I huset ställer ägaren ut en samling av gamla föremål från lantbruk och sjöfart som berättar om platsens historia. Vissa anpassningar har gjorts för att byggnaden ska kunna användas som samlingslokal för bröllop och fest vilket är positivt för byggnadens fortlevnad.

Projektet är ett mycket fint exempel på byggnadsvård med ett långsiktigt bevarande som mål.”

Magnus Larsson har liksom sin granne Anders Solvarm haft många duster med Vänersborgs kommun. Båda har lyckats trots kommunen, inte tack vare. Kommunen och Magnus Larsson har dock inte grävt ner stridsyxorna än… Det gör väl Sikhalls magasin till en mindre trolig vinnare i årets tävling.

Vinnaren av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset kommer att utses av byggnadsnämnden i Vänersborg på sammanträdet i december. Priset bestod förra året av en plakett och ett diplom och jag antar att priset är detsamma även denna gång. Priset delas ut till vinnaren i samband med Vänersborgs födelsedagsfirande den 31 januari 2026.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Artscape 2024, Byggnadsnämnden, Holmängen, Sikhalls Magasin

Grönvik: Länsstyrelsen upphäver beslutet!

26 oktober, 2025 Lämna en kommentar

Den 4 mars 2025 fattades följande beslut i Vänersborgs byggnadsnämnd (se “Bert och Grönvik (3)”):

“1) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus årligen mellan 15/6-15/8.”
“2) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter, belysning samt anläggande av väg årligen mellan 15/6-15/8.”

Det var Bert Karlssons förslag till ny detaljplan för Grönvik som fick byggnadsnämndens gillande, och godkännande – se bild nedan.

Eftersom Länsstyrelsen alltid ska kontrollera kommunala beslut om strandskyddsdispens skickades byggnadsnämndens beslut dit. Länsstyrelsen beslutade i ett tidigt skede att överpröva nämndens beslut. 

I augusti skrev jag ganska mycket om Grönvik, det blev fem blogginlägg. (Se “Bert och Grönvik (1)”.) Jag redogjorde för Berts planer, processen i byggnadsnämnden och naturligtvis min egen uppfattning. Den var att byggnadsnämnden inte fattade något bra beslut. Beslutet gynnade egentligen inte vänersborgarna på något sätt. Tvärtom, de blev av med ett populärt friluftsområde, och det var knappast acceptabelt. (Se “Bert och Grönvik (3)”.)

Bert Karlsson hörde av sig efter mina blogginlägg – och det blev därför en resa upp till Ursand och Grönvik. (Se “Berts planer för Grönvik (5)”.) Det visade sig att Bert i stora drag delade min syn(!) på nämndens beslut… Bert skulle egentligen vilja utveckla Grönvik/Ursand på ett annat sätt. Sa han. Se bild nedan.

Bert vill ha fler ställplatser för husbilar i området, men ungefär vid de vita kryssen på flygbilden – alltså inte på Grönvik. Vid det gröna krysset är det tänkt att bli någon slags vildmarkscamping med tält. Om Bert får som han vill alltså.

Om Bert Karlsson fortfarande har dessa planer, eller vision, för Ursands och Grönviks utveckling så blir han kanske inte så besviken på Länsstyrelsens överprövning. Länsstyrelsens beslut kom i onsdags:

“Länsstyrelsen beslutar att upphäva Vänersborgs kommuns beslut, beslutat den 4 mars 2025 i ärende STR.2024.39 om strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus, campingenheter, belysning och väg på fastigheten Kleverud 1:5, Vänersborgs kommun.”

Länsstyrelsen upphävde alltså byggnadsnämndens beslut. Det var egentligen ingen överraskning, inte heller för Bert tror jag. Miljö- och hälsoskyddsnämnden och tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen hade t ex sagt nej till Berts planer redan under ärendets behandling i kommunen.

Länsstyrelsen delade helt enkelt inte byggnadsnämndens bedömning, den bedömning som ligger till grund för den strandskyddsdispens som beviljades:

“åtgärderna kommer att få en stor negativ inverkan på strandskyddets syften.”

Länsstyrelsen bedömde att:

“Allmänheten kommer att hindras från att använda och passera över det aktuella området, som idag utgör ett område som kan utnyttjas för friluftsliv på flera olika sätt.”

Länsstyrelsen menade att även om det kommer att finnas en passage på 4-5 meters bredd längs strandkanten är detta en för liten yta. Dessutom ska allmänheten då också passera förbi eller att vistas intill campinggäster och det i sig ger en avhållande effekt. Området kan uppfattas som ianspråktaget.

Länsstyrelsen ansåg inte heller att beslutet om dispens kan motiveras med att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse:

“Ett allmänt intresse innebär omständigheter som ska vara till gagn för allmänheten, exempelvis åtgärder för hälso- och sjukvård, skola, infrastruktur, VA och kommunikation.”

Troligtvis delar de flesta kommuninvånare i stort denna uppfattning. Och även om det skulle vara intressant att jämföra dessa motiveringar med de som Länsstyrelsen angav i fallen Juta på Restad och Sikhall 1:22 så hör det inte till detta blogginlägg.

När det gäller djur- och växtlivet delade Länsstyrelsen miljö- och hälsoskyddsnämndens ställningstagande. (Se ”Bert och Grönvik (2)”.)

“Den 1 juli 2025 förändrades bestämmelserna om strandskydd i vissa avseenden.”

Skrev Länsstyrelsen. Länsstyrelsen prövade även byggnadsnämndens beslut utifrån de nya reglerna – och kom till samma slutsats. Men i detta avsnitt står det något som jag reagerar på:

“Länsstyrelsen bedömer att det aktuella området, i detta fall hela Vänerns kustremsa inom Vänersborgs kommun, inte är att definiera som ett område med låg bebyggelsegrad och lågt bebyggelsetryck, utan i stället ett attraktivt område med stor andel befintlig bebyggelse som dessutom omfattas av flertalet riksintressen.”

Det är svårt att se att Länsstyrelsen för ett korrekt resonemang. Strandlinjen i Vänersborgs kommun ska enligt uppgift vara drygt 16 mil inklusive alla “krinkelikrokar”. (Enligt andra uppgifter 28 mil.) Inte går det väl att betrakta detta som ett enda område? Jag befarar att Länsstyrelsens uppfattning kan få stora konsekvenser för fastighetsägare i kommunen.

Slutligen ansåg Länsstyrelsen att det allmänna intresset som strandskyddet representerar:

“väger tyngre än det enskilda intresset för företaget att anlägga mobila servicehus, campingenheter, belysning och väg på fastigheten”

Fast ett mobilt servicehus skulle definitivt vara till stor nytta för allmänheten…

Länsstyrelsen avslutade med en sammanfattning:

“Länsstyrelsen bedömer att strandskyddets syften kommer att motverkas då de aktuella åtgärderna medför en stor försämring för allmänhetens möjlighet att utnyttja området samt en betydande försämring för växt- och djurlivet i området.”

Och med det sagt så upphävde Länsstyrelsen Vänersborgs kommuns beslut.

PS. Ni har väl inte missat James Buccis bloggar om kommunens hantering av Dalbobron? De är mycket läsvärda – “Bron”.

==

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Ursand

Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen

5 oktober, 2025 1 kommentar

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi från Partille om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 – mellan Rostvägen 1 och 9. Det är det sista bergs- och skogsområdet som finns kvar i det “gamla” Blåsut. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) Nästan ett år senare, den 7 april 2025, beviljade byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun bygglov för Tabrizis byggplaner. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.)

De boende runt skogsområdet tyckte att det var ett felaktigt och mycket ogenomtänkt beslut av nämnden och överklagade det till Länsstyrelsen den 15 maj. Grannarna begärde också inhibition av beslutet. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (2)”.) Det avslog Länsstyrelsen den 28 maj. (Se “Tråkig nyhet från Blåsut”.) Beslutet överklagades till Mark- och miljödomstolen (MMD). Det visade sig vara meningslöst, redan den 3 juli, avslog (MMD) överklagandet.

Den 16 september, för snart 3 veckor sedan alltså, avkunnade Länsstyrelsen sitt beslut om grannarnas överklagan av själva det beslut om bygglov som byggnadsnämnden beviljade Babak Salahi Tabrizi:

“Länsstyrelsen avslår överklagandet.”

Det var självklart en stor besvikelse för de boende runt bergs- och skogsområdet vid Rostvägen i Blåsut… Länsstyrelsen menade att det var helt på sin plats att det uppförs fem (5) flerbostadshus med 24 lägenheter i området.

Länsstyrelsen motiverade sitt beslut – under rubriken “Länsstyrelsens bedömning”. Och visst är det bedömningar… Jag återger Länsstyrelsens argument i punktform och kommenterar dem sedan.

  • Länsstyrelsen anser i sin prövning att detaljplanen från 1933 gäller som modern detaljplan. Detaljplanen tillåter fristående bostadshus menar Länsstyrelsen vidare och tycker att fem flerbostadshus inte strider mot planen, eftersom den inte begränsar antalet bostadshus på fastigheten.

“Länsstyrelsen anser inte att planens illustration av två mindre byggnader på fastigheten utesluter att flerbostadshus får uppföras på den.”

Det kan nog de flesta tycka vara en mycket tveksam och alltför generös tolkning. Detaljplanen från 1933 måste tolkas utifrån den lagstiftning som gällde då. Det är ett huvudargument i en prejudicerande dom från 2022 (NJA 2022 s. 922). Domen föreskriver att äldre planer måste tolkas utifrån syftet, inte bara texten. Och det mesta talar för att planens syfte var att skapa ett villaområde med lummig karaktär, precis som området i övrigt. Det är faktiskt bara två mindre byggnader som har ritats in i plankartan från 1933. Att uppföra fem flerbostadshus med totalt 24 lägenheter torde innebära en väsentlig avvikelse från planens syfte.

Länsstyrelsen bedömer dessutom att det handlar om 5 flerbostadshus och inte 6:

“Länsstyrelsen delar vidare nämndens bedömning att hus 5 utgör ett fristående flerbostadshus och inte består av två sammanbyggda tvåbostadshus.”

Länsstyrelsen bedömer alltså att husen 5 och 6 (kartan till höger) utgör ett enda fristående flerbostadshus. Grannarna gör inte samma bedömning. Gör du?

Länsstyrelsen delar även byggnadsnämndens bedömning att begreppet ”tomtplats” i detaljplanen syftar till att en fastighet inte får vara mindre än 1000 m², och inte till hur stor tomten för ett bostadshus ska vara. Det är ytterst tveksamt – i en detaljplan från 1933… Och vi noterar återigen att Länsstyrelsen, och byggnadsförvaltningen, gör en bedömning, dvs en egen tolkning… Och denna gång höll även byggnadsnämnden med.

Grannarna gick i sin överklagan in på djupet i frågor kring detaljplanen och den planerade byggnationen. De hänvisade också till flera prejudicerande domar. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (3)”.) Länsstyrelsen undviker att argumentera mot flera av de argument som de boende framförde i sin överklagan, Länsstyrelsen ignorerar dem helt enkelt. 

  • Länsstyrelsen anser att den planerade byggnationen bara marginellt överskrider den tillåtna byggytan och därför bedöms avvikelsen som obetydlig och planenlig.

Länsstyrelsens resonemang på den här punkten är än en gång mycket tvivelaktig. I gamla stadsplaner var bestämmelser om byggrätt uttryckta i absoluta gränser som inte fick överskridas. Länsstyrelsen skriver också att eftersom det finns ”viss osäkerhet” i mätningarna så kan man bortse från överytan. Men om det finns osäkerhet ska den normalt tolkas restriktivt till fördel för allmänintresset, inte till exploatörens fördel. Och även små avvikelser ska inte godtas om de rör detaljplanens huvuddrag, och här är planens huvuddrag låg exploatering.

  • Länsstyrelsen konstaterar att antalet parkeringsplatser uppfyller kommunens norm och att trafikpåverkan bedöms hanterbar.

“Av handlingarna i ärendet framgår att det ska anläggas 24 parkeringsplatser, inklusive 2 för rörelsehindrade, vilket är 2 fler än det minsta antal som krävs enligt kommunens parkeringspolicy.”

Parkeringsbehovet skulle alltså vara tillgodosett. Det förutsätter att det inte finns något hushåll som har mer än en bil. Eller att de 24 hushållen aldrig får besök… 

Det går inte heller att parkera på Rostvägen. Vägen är så smal att två bilar inte kan mötas och det finns ingen gång- eller cykelväg. Det är knappast säkert att passera med barnvagn. Det blir en osäker trafikmiljö för barn, äldre och personer med funktionshinder.

Länsstyrelsen skriver att:

“möjligheterna att ordna trafik har prövats och avgjorts i detaljplanen.”

Menar Länsstyrelsen att detaljplanen prövade trafiksituationen 1933 och att det avgörandet gäller än idag?

  • Länsstyrelsen anser att marken är lämplig att bebygga med bostadshus även med hänsyn till naturvärdena på platsen.

“Försiktighetsprincipen som kommer till uttryck i 2 kap. 3 § miljöbalken är inte tillämplig vid prövningen om bygglov kan ges för ansökta åtgärder.”

Det är märkligt eftersom miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg bedömde exploateringen av skogs- och bergsområdet som olämplig ur naturvårdssynpunkt. Ja, nämnden avstyrkte faktiskt byggnationen. Området är nämligen klassat som naturvärdesklass 4 i kommunens naturvårdsstrategi. Och sådana områden ska skyddas – undantag får bara göras om det föreligger ett ”starkt samhällsintresse”. Här är det ett privat kommersiellt intresse… Länsstyrelsen har med andra ord knappast gjort en tillräcklig intresseavvägning enligt miljöbalkens försiktighetsprincip.

Länsstyrelsen bedömde vidare att frågor om skyddade arter var tillräckligt hanterade i detta skede.

  • Länsstyrelsen anser att byggnationen inte innebär några ”betydande olägenheter”.

“Enligt praxis så ligger nivån för betydande olägenhet högt – det ska alltså vara fråga om olägenheter som är väsentliga för att dessa ska anses utgöra betydande olägenheter i PBL:s mening och av praxis framgår det att regeln ska tillämpas restriktivt.”

Vad som är en hög nivå är alltså en fråga om bedömning. Länsstyrelsen motiverar bedömningen för Rostvägen med att:

“Det aktuella området är tättbebyggt och i ett sådant område har man att tåla en ganska omfattande påverkan från grannfastigheter.”

Det är väl lite så man undrar om Länsstyrelsen överhuvudtaget är bekant med området vid Rostvägen…

Grannarna menade i sin överklagan att uppförandet av 5 flerbostadshus med 24 lägenheter skulle innebära en betydande inskränkning av deras boendekvalitet. Det handlade om insyn, skuggning, buller, störningar, ljus och förlorad naturmiljö.

Länsstyrelsen skriver kort att:

“Sammantaget bedömer Länsstyrelsen att den föreslagna byggnationen är förenlig med anpassningskraven i 2 kap. 6 § första stycket 1 PBL.”

Länsstyrelsen anför också att detaljplanen tillåter att fastigheten bebyggs enligt den aktuella bygglovsansökan. Det är dock ett tvivelaktigt argument eftersom grannarna i sin överklagan faktiskt bestrider att detaljplanen tillåter det.

Det finns flera argument i grannarnas överklagan. Länsstyrelsen viftar bort flera aspekter och argument ganska lättvindigt. Några tas överhuvudtaget inte upp.

“Sammanfattningsvis har det inte framkommit något hinder för att ge bygglov. Vad klagandena anfört om förväntningar, barnperspektiv och intresseavvägning medför ingen annan bedömning.”

Länsstyrelsen håller inte med de boende vid Rostvägen på någon endaste punkt. Det är anmärkningsvärt. “Grannarnas” överklagan var oerhört genomtänkt med mängder av hänvisningar till lagparagrafer och prejudicerande domar. (Se tre blogginlägg om överklagandet med början “Grannarna på Blåsut överklagar“.)

Länsstyrelsens beslut innehåller en otroligt massa tyckande och bedömningar. Ibland är det också svårt att förstå vad Länsstyrelsen lutar sig mot, mer än att juristen/tjänstepersonen har en egen subjektiv uppfattning. De argument som finns i överklagan bemöts sällan, Länsstyrelsen låtsas inte om dem. Och hela tiden får man känslan av att Länsstyrelsen har bestämt sig först – och sedan har letat argument för sin förutbestämda mening. Och som vanligt sammanfaller Länsstyrelsens bedömning med byggnadsförvaltningens i Vänersborgs kommun…

Vi får se om grannarna finner det mödan värt att överklaga Länsstyrelsens beslut. Jag hoppas det. För då kanske vi också får en bättre uppfattning om en 90 år gammal detaljplan verkligen kan tolkas så fritt att nästan vilken exploatering som helst blir möjlig…

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Rostvägen Blåsut

Om torgkioskerna: To be or not to be

29 augusti, 2025 1 kommentar

I centrum av staden Vänersborg har kioskerna på torget stått i centrum. Så skulle man kunna uttrycka det lite vitsigt. De två kioskerna har stått på sina platser sedan urminnes tider och det finns väl knappast en enda vänersborgare som inte har köpt en korv eller en glass i någon av kioskerna. Och turister har förvånats över att det finns två kiosker så nära varandra och med samma utbud.

Nu är det tänkt att traditionen ska brytas och stadsbilden förändras. Kommunen har beslutat att jämna kioskerna med marken. Kommuninvånarna har delade uppfattningar, ska kioskerna stå kvar eller ska de rivas? Sara Johansson vill ha dem kvar och reagerar dessutom på att kommunen inte har rådfrågat vänersborgarna innan rivningsbeslutet fattades. Ikväll har hon kallat till möte kl 17.30 i biblioteket.

Det har varit en längre process kring torgkioskernas vara eller inte vara. TTELA har i flera artiklar följt utvecklingen de senaste två åren.

Redan i oktober 2023 skrev TTELA en artikel om kioskerna. (Se TTELA 20/10 2023 “Torgets gatukök stängda – så ser planerna ut för kioskerna”.)

TTELA skrev:

“De båda byggnaderna på Torget i Vänersborg är utrymda och igenbommade efter att kommunen sagt upp avtalet med den som drev gatuköken.”

Så var det. Avtalen sades upp, men kommunen hade ingen som stod beredd att ta över någon av kioskerna och driva verksamheten vidare.

TTELA följde upp artikeln några dagar senare med att fråga några vänersborgare vad de ville se på torget. Det var ju ganska tråkigt att det inte längre gick att få sig en mosbricka på Göstas korv eller på Grill-Ivar. Eller den mer moderna snabbmaten, hamburgare. Hamburgare hade vänersborgarna aldrig hört talas om på 60-talet när kioskerna uppfördes, mer än möjligtvis skymtat i någon amerikansk film. (Se TTELA 23/10 2023 “Vänersborgarnas röster: ‘Det vill vi se på Torget’”.)

Anledningen till TTELA:s artikel var att kommunen sökte någon eller några som var intresserade av att driva verksamhet i en eller båda kioskerna. Intresset visade sig dock mycket svalt, och ointresset har stått sig ända tills idag.

TTELA publicerade ytterligare några artiklar efter årsskiftet. Den första artikeln var särskilt intressant. Den redogjorde för kioskernas historia. (Se TTELA 17/2 2024 “Kioskerna – en del av vänersborgarnas liv i årtionden”.)

“Vid årsskiftet 1965/1966 stod kioskerna klara, och under våren 1966 rapporterade ELA att bygget blev dyrare än beräknat.”

Jag minns det som igår. Ja, egentligen inte riktigt. Det var väl inte förrän sent på hösten 1968 som jag gjorde min “vuxendebut” på torget tillsammans med kompisen Göran. Efter det blev kioskerna en central punkt i livet ett antal år framåt. I TTELA:s artikel sa en vänersborgare:

“Jo, jag har väl varit där en del om nätterna och ätit korv.”

Och så var det, det var en korv med mos som gällde. Mosbrickan var obligatorisk, särskilt i början av 70-talet. Då var det dans i parken på torsdagar och på småtimmarna ringlade köerna långa på torget…

Jag tror inte att det var några av gästerna som i köerna stod och funderade på om kioskerna var snygga eller inte, om de var att betrakta som historiska kulturminnen eller inte. Det enda av betydelse var att de tillhandahöll varm korv.

Diskussionen om vad som borde göras på torget blev allt intensivare. Det såg som sagt mörkt ut, det tillhandahölls ju varken korv eller glass. Och om ingen ville hyra kioskerna, skulle det då vara så här i framtiden också?

TTELA piskade upp stämningarna. Tidningen tog kontakt med den välkände arkitekturkritikern Mark Isitt. (Se TTELA 17/2 2024 “Vänersborgs stadsarkitekt om kioskerna: ‘De ser förjävliga ut’”.)

“Nej, fan, riv dem. De gör ju ingenting annat än att förfula.”

Sa Isitt till TTELA. Och fick medhåll av stadsarkitekt Martin Staude:

“de ser förjävliga ut”

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) höll inte med:

“De pryder sin plats, skulle jag säga. I mitt liv har de alltid funnits på Torget, så de är en naturlig del.”

Sedan vet jag inte om TTELA uppfattade Jonasson rätt när TTELA skrev:

“enligt Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) är det inte aktuellt att riva kioskerna.”

Bara 10 dagar senare, den 27 februari, fattade nämligen samhällsbyggnadsnämnden ett enigt beslut om att riva kioskerna:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att riva båda kioskerna på huvudnäs 2:14 och uppdrar åt förvaltningen att ansöka om rivningslov.”

Naturligtvis berättade TTELA om beslutet, dock utan att intervjua ordförande Jonasson (S), som enligt TTELA skulle ha gjort en total omsvängning på några dagar. Inte heller någon annan politiker i nämnden intervjuades. (Se TTELA 18/3 2025 “Kioskerna på Torget i Vänersborg kan komma att rivas”.)

Beslutet motiverades med att det inte fanns någon som ville hyra kioskerna och att ha dem kvar tomställda skulle enligt förvaltningen kosta 1 milj kr de kommande 10 åren. Så trots att kioskerna på torget hade ett kulturhistoriskt värde och skulle behandlas varsamt vid ombyggnad och underhåll så skulle de rivas. Det innebar följaktligen att samhällsbyggnadsnämnden skulle vända sig till byggnadsnämnden för att begära rivningslov.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade också att:

”uppdra åt förvaltningen att utreda framtida utformning av området där kioskerna är placerade på torget.”

Hos nämnden fanns tydligen tankarna på torgkiosker kvar. I underlaget slogs det för övrigt fast att kioskerna hade ett kulturhistoriskt värde

Ärendet behandlades ovanligt snabbt. Redan den 10 juni fattade byggnadsnämnden ett enhälligt beslut:

“Byggnadsnämnden ger rivningslov.”

Som skäl för beslutet angavs att det inte fanns något rivningsförbud i detaljplanen och att kioskbyggnaderna inte hade några höga kulturhistoriska värden som borde bevaras. TTELA skrev (se TTELA 19/6 “Torgkioskerna i Vänersborg ska rivas – borta redan till hösten”):

“Rivningsjobbet – som väntas kosta mellan 1,5 och 2 miljoner kronor – ligger redan ute för upphandling.“

Planen är att rivningen ska komma igång i september och vara klar i mitten av oktober, innan Oktobermarknaden.

Sara Johansson överklagade beslutet till Länsstyrelsen och yrkade att det upphävdes. Hon anförde att byggnaderna hade berikat generationer och att designen av mexitegel skapade ett unikt karaktärsdrag som måste bevaras varsamt. Johansson kritiserade också kommunen för att den inte hade involverat och engagerat medborgarna. (Se TTELA 15/7 “Sara kämpar för att bevara kioskerna på torget”.)

Den 22 juli fattade Länsstyrelsen beslut:

“Länsstyrelsen avvisar överklagandet”

Länsstyrelsen motiverade beslutet:

“Det är kommunen som vid lovgivning bevakar de allmänna intressena. Varken i plan- och bygglagen eller i dess förarbeten finns något uttalat skyddssyfte för grannars intressen som skulle kunna ge dem rätt att överklaga i detta fall, se RÅ 1993 ref 14. Klaganden har därför inte rätt att överklaga rivningslovet. Överklagandet ska därför avvisas.”

Hela rasket, båda torgkioskerna, ska alltså rivas. Planen är att det ska skapas en provisorisk food court med ett varierat utbud av mat och dryck. Den skulle kunna bidra till en mer levande och attraktiv miljö, vilket bidrar till en dynamisk och social atmosfär. Det skriver samhällsbyggnadsförvaltningen.

Det är nog allt som kan hända de närmaste åren på torget. Kanske kan belysning bli annorlunda, lampor sättas upp, en del bänkar, bord och blommor placeras ut. Men dels saknas pengar och dels lär det behövas en ny detaljplan. Stadsarkitekt Staude skriver:

”Den aktuella detaljplanen tillhandahåller enligt vår bedömning en för begränsad byggrätt för en hållbar utveckling av torget. Därför ser vi ett behov av en ny detaljplan som i huvudsak skulle klarlägga på vilket sätt en ny bebyggelse kan tillskapas utan att skadar riksintresset för kulturmiljövård som ligger på hela innerstaden och särskilt på Kulturaxeln.”

Min åsikt om kioskerna?

I ELA stod det i en bildtext 1962 till ett foto på fyra av de mindre, mobila kiosker som då fanns på torget (se TTELA 17/2 2024 “Kioskerna – en del av vänersborgarnas liv i årtionden”):

“Även om de olika kioskerna i och för sig kan vara ganska tilltalande så förskönar de sannerligen inte Vänersborgs torg. Men det lär bli en ändring till det bättre vad det lider.”

Jag tycker att det stämmer bra även för 2025.

Ikväll var det alltså ett möte om kioskerna på torget.

==

Inlägg om Vänersborgs centrum:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Byggnadsnämnden, centrum, Länsstyrelsen, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela

Berts planer för Grönvik (5)

17 augusti, 2025 2 kommentarer

Bert Karlsson tyckte att jag skulle komma upp till Ursands Camping för ett samtal. Han ville förklara hur han skulle vilja ha det på Grönvik. Och det var jag också nyfiken på.

Det finns som bekant flera badplatser runt om i kommunen. Ursand har varit “min” badplats. Mina föräldrar åkte hit på somrarna. Och det var på Ursand som jag tillbringade 4-5 år i simskolan för löparlegendaren Arne Andersson på 1960-talet innan jag lärde mig simma. I tonåren var det fortfarande Ursand som gällde. Det har fortsatt, först med barnen och sedan med barnbarnen.

År 2011 när Bert Karlsson kom till Ursand satt jag i barn- och ungdomsnämnden (BUN), som nämnden hette då. Det var nämndens dåvarande ordförande som skrev på arrendeavtalet. (Se “BUN 14 maj: Några ord om Bert”.) Det var nämligen BUN som till stor del hade att göra med Bert och hans planer. Som ledamot i nämnden var jag också inbjuden till invigningen av “Berts Ursand” den 27 juni 2012. (Se “Bert och Ursand (2): Några funderingar”.) Jag har följt utvecklingen av campingen på Ursand sedan dess. Det har varit många besök och jag har lyssnat till Bert, Daniel och Carl flera gånger.

Området har förändrats under Berts tid som arrendator. Ursand har lyfts från en dåligt underhållen camping- och badplats med bedrövliga toaletter och service till en femstjärnig campingplats. Ursand lockar till sig tusentals besökare varje sommar från flera länder. Bara under de ca 30 min som Bert bjöd på kaffe i receptionen kom campare från Tyskland, Norge, Holland och naturligtvis Sverige trots det dåliga vädret.

Det finns en del kommuninvånare som tycker att det har blivit alltför kommersialiserat på Ursand och för mycket folk. Men vill man åstadkomma en förändring och en utveckling till det bättre, som dessutom ska göra kommunen mer attraktiv och hållbar, så kostar det pengar. Och då måste utvecklarna, entreprenörerna också ha möjlighet att få inkomster. Att tro och hoppas att kommunen skulle ha lagt, eller tänker lägga, ner pengar på Ursand och främja utveckling är naivt. Det visar om inte annat att man känner kommunen dåligt. På Sikhall ställer sig kommunen till och med i vägen och hindrar utveckling…

Frågeställningen om Bert Karlsson och Ursand blir då ganska enkel: Vill man att Ursand ska se ut som det gjorde innan Bert tog över Ursand, eller inte?

I TTELA sa Bert Karlsson den 28 juli:

“Vi hade kunnat gjort världens bästa camping om vi hade fått använda alla ytor som finns.”

Vid denna tidpunkt hade Bert då också lämnat in en markplaneringsritning med ställplatser på Grönvik som byggnadsnämnden hade godkänt. (Se “Bert och Grönvik (2)”.) Jag påpekade detta för Bert, samtidigt som jag betonade att nämndens beslut, enligt min mening, inte var okej ur kommuninvånarnas perspektiv. Beslutet gynnade inte vänersborgarna ett dugg. Tvärtom, de blev av med ett populärt friluftsområde, och det var oacceptabelt.

Jag försökte tuffa till mig, men det var onödigt. Bert höll med, det var inte så han ville ha det på Grönvik. Bert sa att han hade fått signaler från politikerhåll om att det var ett sådant här förslag som hade störst möjlighet att godkännas…

Bert Karlsson berättade hur hans vision och planer för Grönvik såg ut.

Bert vill behålla Grönvik i stort sett som det är. Det ska inte finnas några ställplatser och det ska finnas en fri passage längs stranden. Grönområdena ska behållas och hamnen ska vid behov göras i ordning. Han skulle också vilja ha belysning runt småbåtshamnen i Grönvik. Det vet jag att båtägare skulle uppskatta på grund av bland annat stöldrisken.

Men… Det var det här med inkomster…

Bert Karlsson skulle vilja ha någon slags vildmarkscamping med tält (se grönt kryss på flygbilden nedan) bland träden/skogen vid Grönvik.

“Inte ett enda träd behöver tas bort.”

Intygar Bert.

Bert vill också ha fler ställplatser för husbilar. De platserna skulle han vilja se ungefär vid de vita kryssen på flygbilden, alltså inte på Grönvik.

De här ställplatserna (ungefär vid de vita kryssen) innebär en exploatering av orörd skogsmark. Det är ganska små skogsområden där egentligen inga personer vandrar eller befinner sig. I Facebookgruppen ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare” skrev en gruppmedlem:

“Skogen längs strandpromenaden är väldigt ledsam med massor av sly och nedfallna träd. Om campingen fick ta hand om det skulle även slyskogen tas om hand och rensas.”

Och så är det, skogen sköts inte i dessa båda skogsområden… 

För några år sedan fick jag till mig att det fanns ett antal arter av fladdermöss i den norra delen av området, dvs mellan Grönvik och restaurangen på Ursand. Om det är så är antagligen ställplatser i detta område ett rött skynke för Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Men vad tycker vänersborgarna? Fladdermöss mot utveckling av Grönvik till vänersborgarna? Själv är jag inte alls negativ. Det finns ju gott om träd och skog i området och fladdermöss kan, antar jag, flytta till andra träd i närheten. Det borde också kunna diskuteras exakt vilka delar som skulle kunna tänkas bli ställplatser och vildmarkscamping respektive förbli orört.

Det är mer regel än undantag att kommunen skövlar den lilla skog som finns i Vänersborgs stad för att bygga bostäder t ex i Blåsut och på Mariedal. Även de små områdena med jordbruksmark, som finns mellan broarna t ex på Holmängen, exploateras. Varför ska inte skog någon enstaka gång få tas i anspråk i dalslandsdelen av kommunen där det ändå finns ett överflöd av skog?

Ett tungt argument för att förverkliga Berts planer och “visioner” är att då skulle både Bert och kommuninvånarna kunna bli vinnare. Bert tillåts öka sina inkomster och kommunen skulle kunna få offentliga toaletter på Grönvik och en upprustning av småbåtshamnen. Och inte helt oviktigt, kommuninvånarna får behålla ett friluftsområde som dessutom skulle kunna utvecklas ytterligare enligt den av kommunfullmäktige nyligen antagna Friluftsstrategin.

Naturligtvis är Berts planer just nu bara visioner och önskedrömmar. Det är en lång och krånglig väg till ett eventuellt förverkligande. Och jag vet inte ens om det skulle vara möjligt. Det finns många motståndare, och visst kan det finnas nackdelar för kommunen. Men det finns också stora utvecklingsmöjligheter.

Jag undrar vad majoriteten av invånarna i Vänersborgs kommun anser…

PS. Som vissa på Facebook (i gruppen ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare”) skriver i sina kommentarer så är Bert sur på kommunen för att ställplatser upplåts gratis på Sanden och Sjövallen. Det kan jag intyga efter samtalet med Bert. Det finns andra entreprenörer i Vänersborg som också är det. Bert är inte heller glad för att kommunen behandlar folk och företag olika. Det vet jag att entreprenörer i Sikhall kan hålla med om till hundra procent. Koppargrillen byggde utan tillstånd, sa Bert – och slapp vite. (Jag vet inte om det är korrekt.) Bert tycker vidare att kommunen gör för lite för att hjälpa Ursand Resort & Camping med att motarbeta det stoj, liv och oväsen som försiggår fram på småtimmarna nere vid stranden och gräsytorna strax ovanför. Det är, säger Bert, gäng som breder ut sig och bråkar och stökar.

==

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Byggnadsnämnden, friluftsliv, Ursand

Grönvik (4): Bert hittar fel

14 augusti, 2025 Lämna en kommentar

Mina tre blogginlägg om “Bert och Grönvik” lockade ganska många läsare. En av dem var Bert Karlsson själv…

Bert Karlsson är en handlingens man, han ringde upp – antagligen direkt efter att han hade läst inläggen. Bert påpekade att det fanns felaktiga uppgifter i bloggarna. Han var inte upprörd, han ville bara att uppgifterna skulle rättas till. Och det ville jag med. Det ska naturligtvis inte finnas uppgifter i inläggen som inte stämmer. Han förklarade och jag lyssnade.

Bert började med vägbommen. Den har funnits på Grönvik sedan mycket länge påstod han.

“Det var kommunen som satte upp den.”

Och det stämmer. Det fanns en vägbom vid infarten till Grönvik ända tills Bert bytte ut den mot en ny. (På bilden syns den gamla bommen bakom den nya stolpen.) Den tidigare bommen var gammal med hänglås, och nyckeln till hänglåset fanns på campingens reception. Den nya vägbommen är modernare, men man kan fortfarande gå till receptionen och hämta “nyckeln”.

Så det är alltså inte Bert Karlsson som har bestämt att “stänga ute” allmänheten från Grönvik med en vägbom. Vilket en vägbom faktiskt kan göra, i varje fall symboliskt. Men det finns ju ganska många parkeringsplatser bredvid småbåtshamnen alldeles utanför bommen, så det är lätt att gå in på området utan att bommen behöver fällas upp…

Bert hade rätt. Samtidigt var jag på sätt och vis glad för att jag hade haft fel.

De mobila servicehus/toaletter som Bert vill ställa ut vid Grönvik ska vara öppna för allmänheten. Det förvånade mig, men Bert försäkrade att så var fallet, det var hans plan. Jag glömde dock fråga om det är tänkt att allmänheten ska hämta nyckeln i receptionen, men jag antar det. Hur som helst, servicehus för allmänheten på Grönvik vore något väldigt positivt. Det var bra att jag hade fel.

Bert berättade förresten att det fanns en gammal kommunal toalettbyggnad på Grönvik när han anlände till området. Den var i så dåligt skick att kommunen rev den, men ersatte den inte. Och så är det ofta i kommunen – underhåll av byggnader har aldrig varit kommunens styrka…

Det var många fler saker i området som var i dåligt skick när Bert kom till Ursand. Bert passade på att berätta om bryggorna på Ursand, samma bryggor där jag för 60 år sedan (herregud!) tog mina första riktiga simtag. Bryggorna var i så dåligt skick att kommunen förbjöd folk att gå ut på dem. Vad jag minns så rev kommunen sedan bryggorna… En “lösning” som inte används alltför sällan i Vänersborg. De bryggor som nu finns på plats har Bert fixat.

Det finns förresten ett gammalt hus, ägt av kommunen, mellan bryggorna och Berts nybyggnationer vid den gamla kiosken, vid den nuvarande restaurangen. Det huset är förfallet och det vill Bert göra i ordning, eller bygga nytt. Han har dock inte ansökt om bygglov än. Det beviljar säkerligen byggnadsnämnden.

Men om nu kommunen inte underhåller sina byggnader så städar i varje fall kommunvärdarna stranden på Ursand. Det är nämligen kommunen som ansvarar för badstranden. Det var inte helt lätt att utläsa av arrendeavtalet från 2011.

Detsamma gällde ansvaret för själva småbåtshamnen på Grönvik. Det var inte heller helt lätt att avgöra från arrendeavtalet, som förresten bara gäller till den 31 december 2026. Bert berättade att kommunen inte hade gjort något med hamnen, inga reparationer, inget underhåll osv. Det bekräftades för övrigt av samhällsbyggnadsförvaltningen.

Bert menade att på Grönviks småbåtshamn:

“har jag lagt nån miljon och rustar gärna upp den ännu mer om det behövs. Jag vill ha båtturister. Det kommer ibland folk från Vänersnäs som ligger över här och seglar tillbaka nästa dag.”

Det var som jag trodde alltså, kommunen har inte gjort något med småbåtshamnen.

Men inte vill väl några båtar lägga till på Grönvik i framtiden? Det ska ju bli ställplatser alldeles vid båtplatserna. Båt- och campinggäster kommer att sitta i knät på varandra.

Byggnadsnämnden hade skrivit i sitt beslut om strandskyddsdispens att det fanns en:

“uppskattningsvis 500 kvadratmeter stor grönyta närmast båtplatserna”

”Närmast båtplatserna” är vid det gröna krysset på kartan till vänster. Jag förutsatte därför att det var där som grönytan skulle ligga. Det stämde inte. Det visade sig att de 500 kvm grönyta låg på den södra sidan av Grönvik, där det inte fanns några båtplatser. (Se karta till höger.) Du tänkte fel sa Bert. Jag vet inte om jag gjorde det. Det var nog snarare byggnadsnämnden som gjorde det… Igen, tänkte jag för mig själv…

Bert var noga med att påpeka att Ursand Resort & Camping inte hänvisar campinggäster till sydsidan på Grönvik.

“De som ställer sig där gör det på eget bevåg.”

Sa Bert med eftertryck. Han sa också, även det med ett visst eftertryck, att han inte hade dragit (grävt) några VA-ledningar på Grönvik. Det hade jag inte skrivit heller, men på Facebook hade någon påstått det.

Det var trots allt inte så många fel i blogginläggen. Det var snarare kompletteringar som Bert ville lyfta. Samtidigt skrev jag ju en hel del annat som Bert inte förnekade eller hade synpunkter på… Fast förresten, det glömde jag nästan. Bert hade fått viten av byggnadsnämnden… I varje fall någon gång. Och då var det säkert befogat… (Jag har inte “grävt” vidare i det.)

Jag framförde självklart mina och flera vänersborgares synpunkter till Bert. Även om han redan hade läst dem. Allmänheten får inte utestängas från Grönvik, sa jag. Det ska inte finnas några ställplatser på Grönvik och det ska finnas en fri passage längs stranden, både på nord- och sydsidan. Grönområdena ska behållas och hamnen borde göras i ordning. Fortsatte jag, med ett visst eftertryck…

Det tycker jag också, sa Bert.

Öhh…

Men varför lämnade du då in önskemål om ställplatser på Grönvik? Ställplatser som byggnadsnämnden dessutom beslutade att bevilja.

Svaret förvånade mig, men mer om det i nästa inlägg – se ”Berts planer för Grönvik (5)”.

==

Kategorier:Byggnadsnämnden, friluftsliv, strandskydd, Ursand