Arkiv
BUN 20/1: Öppna nämndsammanträden mm
Som sagt, nästa måndag har Barn- och Ungdomsnämnden årets första sammanträde. Några av ärendena avhandlade jag i min förra blogg. (Se ”Nedläggning av Tärnan 4-6?”.)
Förutom att Skolinspektionen ska informera om sin inspektion av skolorna i Vänersborg, så blir det också en hel del annan information. Lite av rutinkaraktär. Lite som vanligt.
Tre motioner ska behandlas. Miljöpartiet har motionerat om att kommunen ska skydda det unika prekambriska peneplanet ute vid Nordkroken. Och det kan man väl hålla med om. Jag menar, vem vill förstöra det? Frågan kanske inte direkt ligger inom Barn- och Ungdomsnämndens ansvarsområde. Men visst, som geografilärare förstår jag att den flacka urbergsytan som ligger blottad bara ett stenkast från Anderssons hus är en värdefull geologisk begivenhet.
Adam Frändelid (V) har motionerat om att kommunen ska utreda förutsättningarna för att starta upp en avgiftsfri fritidsgård på Torpaområdet. Förvaltningen anser att frågan egentligen ingår i det projekt, ”Områdesutveckling Torpa”, som den har tagit initiativ till. I detta projekt utreds bland annat möjligheterna att starta en kommunal träffpunkt på Tärnanskolan. Jag tycker att förvaltningens svar på motionen är ok.
Den tredje motionen som Barn- och Ungdomsnämnden ska behandla har jag själv varit med och utformat tillsammans med James Bucci och Lutz Rininsland. Den är väl något mer kontroversiell än de andra… Motionen skrevs i april 2012 (kvarnarna mal långsamt…) och handlar om att nämnderna ska ges möjlighet att besluta om öppna sammanträdesformer.
I Kommunallagen (6 kap 19 a §) står det:
”En nämnds sammanträden ska hållas inom stängda dörrar. Nämnden får dock besluta att dess sammanträden ska vara offentliga, om fullmäktige har medgett det.
Om fullmäktige har medgett det, får nämnden besluta att den eller de som har väckt ett ärende genom medborgarförslag får närvara när nämnden behandlar ärendet och delta i överläggningarna men inte i besluten.”
En av anledningarna till att vi motionerade om öppna nämndsmöten var att:
”Våra protokoll är ju tämligen formella och återger knappast något av diskussionen som föregick själva besluten. Protokollen redovisar inte vad som ”sägs”, vem som argumenterar på vilket sätt, egentligen visar protokollen inte ens om någon ledamot överhuvudtaget har sagt något i ärendet.”
Detta är en av orsakerna till att jag, några andra vänsterpartister och kanske också Marika Isetorp (MP) beskriver mötena på ett utförligare sätt. Våra bloggar har emellertid kritiserats från några håll. Vissa, särskilt i ”min” nämnd, Barn- och Ungdomsnämnden, har ifrågasatt objektiviteten och korrektheten i rapporteringen. Man har t ex vänt sig mot att ”citat återges utan rätt sammanhang”. (Se ”Borgarna och demokratin…”.)
I motionen skriver vi därför:
”Att kunna erbjuda medborgare att närvara vid nämndens sammanträde skulle således ses som en fördel för båda sidor i den något infekterade debatten.
Den som hävdar att den blir felaktigt återgiven, den som gör gällande att samtalet förlöpte på annat sätt än som skildras i t ex någon blogg, den som säger sig vara kränkt av annan ledamot kommer att kunna åberopa vittnen.
Den som påstår sig att stå för en i och för sig subjektiv men i övrigt korrekt återgiven skildring av förloppet av den politiska beslutsprocessen bör kunna med tillförsikt också välkomna öppna sammanträden.”
Motionen har utretts. Och utredningen är positiv till motionen!
”Utredningen utmynnar i ett förslag om fullmäktige ska medge Kommunstyrelsen och alla nämnder att hålla offentliga sammanträden i enlighet med Kommunallagen 6 kap 19 a §, att anta allmänna regler för detta samt att uppdra till Kommunstyrelse och nämnder att anta reglementen.”
Utredningen anser att kommunfullmäktige ska fatta beslut om att varje nämnd och styrelse ska få besluta om sammanträdena ska vara öppna för allmänheten och också att anta ett reglemente för detta. (Kommunfullmäktige måste enligt Kommunallagen ta ett sådant beslut för att nämnderna i sin tur ska kunna fatta beslut om öppna sammanträden.)
Barn- och Ungdomsnämnden ska nu yttra sig över utredningen, som den första av alla nämnder. Yttrandena från alla nämnder ska sedan följa med utredningsförslaget till kommunfullmäktige (via kommunstyrelsen) för ett slutgiltigt avgörande.
Lite krångligt, men så är den demokratiska processen.
Barn- och Ungdomsförvaltningen skriver:
”Barn- och ungdomsförvaltningen har inget att erinra mot denna utredning.”
Och det låter ju bra. Men av någon outgrundlig anledning har förvaltningen ändå ändrat i kommunstyrelsens förslag så till vida att den lagt till två egna ”kompletteringar”:
- ”Att rekommendera kommunfullmäktige att den nämnd som så önskar får besluta om öppna sammanträden under förutsättning att alla i berörd nämnd, både ordinarie ledamöter och ersättare, är eniga om sammanträdesformerna.
- Att rekommendera kommunfullmäktige att respektive nämnd vid beslut om öppna sammanträden även inhämtar synpunkter från förvaltningarna kring arbetsmiljö.”
Jag är inte riktigt säker på hur Barn- och Ungdomsförvaltningen menar, men det tycks som om den anser att dessa två ”kompletteringar” ska gälla samtliga nämnder och styrelser och inte bara Barn- och Ungdomsnämnden.
Och då lär väl aldrig någon nämnd eller styrelse besluta om öppna nämndsammanträden. Jag menar, varje ledamot, ordinarie som ersättare, skulle ju få vetorätt. En enda person, en av Barn- och Ungdomsnämndens totalt 26 ledamöter, skulle kunna hindra allmänheten från att närvara. Det är inte rimligt.
Förvaltningen ger inte heller några som helst motiveringar till sina ”kompletteringar”. Därför är det också lite svårt att förstå vad som gömmer sig bakom skrivningen ”kring arbetsmiljö”.
Kanske menas det att det är ett ”arbetsmiljöproblem” att en tjänsteman ska ha en föredragning inför några ”utomstående” åhörare. Å andra sidan hör det ju inte till ovanligheterna att tjänstemän redan nu ”tvingas” uppträda inför en större publik. Jag tänker t ex på medborgardialogerna kring skolstrukturen och Kindblomsvägen.
Visst kan det finnas nackdelar med ett förslag, det finns det med de flesta, men i det här fallet tycker jag att de demokratiska argumenten väger tyngst – och fäller avgörandet. Vänersborgarna måste kunna få möjlighet att se och höra hur deras politiska representanter agerar, debatterar och resonerar kring för vänersborgarna viktiga frågor.
Det blir till att lägga ett yrkande att Barn- och Ungdomsförvaltningens ”kompletteringar” stryks. Typ att :
”Barn- och Ungdomsnämnden har inget att erinra mot denna utredning.”
Det skulle i så fall betyda att utredningens beslutsförslag också skulle bli nämndens:
”Öppna sammanträden
Öppna sammanträden medges
1. Kommunfullmäktige medger Kommunstyrelsen och alla nämnder att hålla offentliga sammanträden i enlighet med Kommunallagen 6 kap 19 a §.
Gynnande regler för Kommunstyrelse och nämnder
2. Kommunstyrelsen och nämnderna får besluta att sammanträden skall vara offentliga.
3. Den eller de som har väckt ett ärende genom medborgarförslag får närvara när Kommunstyrelsen och nämnden behandlar ärendet och delta i överläggningarna men inte i besluten.
4, Offentliga sammanträden ska garantera minst fem sittplatser för allmänheten.
5. Kommunstyrelsen och nämnderna får sända offentliga sammanträden med ljud och/eller bild via etermedia och/eller internetmedia.
Begränsningar i offentligheten
6. Ett sammanträde skall alltid hållas inom stängda dörrar i ärenden som avser myndighetsutövning, eller i vilka det förekommer uppgifter som hos Kommunstyrelsen eller nämnden omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
7. Möjligheten att hålla offentliga sammanträden gäller endast själva sammanträdet, inte utskottssammanträden, presidiemöten eller beredningar.
8. Om sittplatserna för allmänheten inte räcker får övertaliga visas ut. Allmänheten har inte rätt att yttra sig eller ställa frågor under sammanträdet. Allmänheten får inte störa sammanträdet eller sända det via etermedia eller internetmedia. Om så sker får den störande visas ut.”
Vision, val och vegetation
Det börjar droppa in några medborgarförslag till kommunen. Inte många, men i varje fall två… Men det är kanske inte så konstigt. Att det inte är fler alltså. För hur ska vänersborgarna veta att de har fått en ny rättighet? Det står ju fortfarande inte någonstans på kommunens hemsida att kommuninvånarna numera har rätt att ”väcka talan i kommunfullmäktige”, dvs lägga medborgarförslag.
Jag ställde en fråga om detta till kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M) på fullmäktige den 27 november. (Se här.) Då svarade Lidell att detta var ett förbiseende av kommunen. Information om medborgarförslag skulle omedelbart läggas ut på hemsidan.
Det har alltså fortfarande inte gjorts…
Den kommunala kvarnen mal långsamt. Det tycks innebära ett ganska moderat tempo när Lidell pratar om omedelbart…
Däremot är den nya visionen utlagd på hemsidan. Den ska börja gälla från och med nästa år. Då ska Vänersborgs kommun bli:
”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”
Från den 1 januari 2015 alltså. Det var synd att beslutet om Gläntan inte skulle fattas efter detta datum… Då kanske Gläntan hade fått vara kvar… (Se ”Sanningen om Gläntan!!”)
Innan den 1 januari 2015 är det val. Man kanske kunde luras att tro att det inte spelar någon roll vilket parti man röstar på. Nu när alla partier står bakom den fina visionen. Visionen och inriktningsmålen är ju kanon….
Fast jag tror att det spelar roll. Jag tror att det blir viktigt att vänersborgarna ”röstar rätt”. För det är med visionen som med vallöften, alla lovar guld och gröna skogar.
Men i praktiken…
Några som har, om inte guld, så i varje fall en grön skog, än så länge, är de boende kring Kindblomsvägen.
”Kindblommarna” har lämnat in ett medborgarförslag. Fast det inte finns någon information på kommunens hemsida… Grannarna har lämnat ett förslag alltså. Inte skogens invånare. Vattensalamandrarna kan nämligen inte skriva.
Medborgarförslaget går ut på att skogen ska bevaras, att skogsområdet ska bli till parkmark. Medborgarförslaget ska nu skickas vidare till Byggnadsnämnden och Miljö- och Hälsoskyddsnämnden. För det beslutade kommunfullmäktige. Efter förslag från Lutz Rininsland (V). Rininsland ville att också Miljö och Hälsa skulle bli ”remissinstans”. Det var inte tänkt så från början. Men så blev det. Och det var bra. Miljö och Hälsa har antagligen större förståelse för både grannar och skogens invånare än politiker och tjänstemän i ”byggbranschen”…
”Remissvaren” behöver dock inte lämnas förrän senast den 8 maj. Och då är det snart val…
Om valet nu spelar någon roll…
Det står ju i visionen som alla partier står bakom:
- ”Fler invånare upplever livskvalitet, välbefinnande och trygghet.”
- ”Fler invånare anser att kommunen har en öppen dialog med invånare, företag och föreningar.”
Jag tror att människorna runt Kindblomsvägen vet att det är skillnad på visioner och vallöften – och verkligheten. De vet nog att det är viktigt att ”rösta rätt”.
Och det vet nog också skogens invånare… Men vattensalamandrar har ingen rösträtt…
Ny vision eller ej.
Nämndsledamöters ansvar
Det förs diskussioner om vad det innebär att vara ledamot i en nämnd eller styrelse. Diskussioner som kanske kan te sig svåra att förstå för en utomstående, men som är av största vikt för ledamöterna själva. Det handlar om vilken som är ledamöternas uppgift och, framför allt, vilket som är deras ansvar.
Och det kan vara värdefullt att veta också för en bredare allmänhet. Det handlar om den svenska demokratin, det svenska styrelseskicket.
Strax före jul fick jag några riktlinjer i min hand från Västra Götalandsregionen. Även i regionen förs denna diskussion. Skriften heter ”Angående reservation mot beslut i nämnd och styrelse” och har tagits fram av revisorskollegiet på regionen. I inledningen skriver revisorskollegiet om bakgrunden och anledningen till skriften:
”I samband med 2013 års revision och ansvarsprövning av styrelsen för NU-sjukvården aktualiserades frågor kring hur förtroendevaldas reservation mot styrelsens beslut påverkade deras kollektiva ansvar för styrelsens arbete och beslut.”
Mitt intresse för dessa frågor handlar inte bara om att jag är ledamot i en nämnd, Barn- och Ungdomsnämnden i Vänersborg, utan att jag har en del konkreta, egna erfarenheter i frågan. Det här problemkomplexet aktualiserades för min del redan på våren 2010…
Den minnesgode kanske kommer ihåg att jag, och min partikollega Eva Lindgren, inte beviljades ansvarsfrihet den 19 maj 2010. Vänersborgs kommunfullmäktige förklarade oss då precis lika ansvariga som S Anders Larsson (S) och de andra två i projektstyrelsen, Andreas Vänerlöv (KD) och Marianne Karlsson (C), till den ekonomiska skandalen kring bygget av Arena Vänersborg. Även resten av den dåvarande Barn- och Ungdomsnämnden förklarades ansvariga.
Det var dock en stor skillnad mellan de andra i nämnden och mig. Det var att jag röstade ”nej” både i Barn- och Ungdomsnämnden och Kommunfullmäktige till hela arenaprojektet. Jag reserverade mig också skriftligt. Det gjorde ingen annan. (Eva Lindgren var ersättare och hade ingen rösträtt.)
Därför har regionens skrift ett extra stort intresse…
Regionens sammanställning av fakta från Kommunallagen och analyser och resonemang utifrån denna är bra, och nödvändig. Det är på det viset en bra ”handbok”.
Det är Kommunallagen som ligger till grund för hur en kommun styrs. I den står det följande om nämndernas uppgifter (3 kap, 13-14§§):
”Nämnderna beslutar i frågor som rör förvaltningen och i frågor som de enligt lag eller annan författning skall handha.
Nämnderna beslutar också i frågor som fullmäktige har delegerat till dem.
Nämnderna bereder fullmäktiges ärenden och ansvarar för att fullmäktiges beslut verkställs.”
Det är faktiskt allt som står, vad jag kan se, om en nämnds uppgifter.
När det gäller vem som har ansvar för de beslut som en nämnd fattar, så utgår regionens skrift från Kommunallagens 6 kap 7§:
”Nämnderna skall var och en inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten.
De skall också se till att den interna kontrollen är tillräcklig samt att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt.”
Utifrån detta drar regionens revisorer slutsatsen att ansvaret är kollektivt. Det betyder att alla ledamöter tillsammans är ansvariga för de beslut som fattas. I skriften står det:
”De förtroendevalda i nämnder och styrelser har ett gemensamt ansvar för verksamheten oavsett om de tillhör den styrande majoriteten eller oppositionen.”
Och visst, så länge alla ledamöter i en nämnd enhälligt röstar för, dvs ”ja”, till ett förslag, så är det oproblematiskt och inget att diskutera.
Problemet med ansvaret uppstår ju när inte alla gör det… När inte alla röstar ”ja” alltså…
Ledamöter i en nämnd har för det första möjlighet att avstå från att fatta beslut. De kan, som det populärt kallas, ”lägga ner” sina röster. Kommunallagen 4 kap 20§:
”En ledamot i fullmäktige eller i en nämnd har rätt att avstå från att delta i en omröstning eller i ett beslut.”
Enligt skriften från regionen är ändå denne person ansvarig för det beslut som nämnden fattar:
”Att inte delta i beslut fråntar däremot inte en ledamot revisionsansvaret.”
Jag kan inte se var detta står i Kommunallagen. Revisorerna som har skrivit regionens skrift hänvisar inte heller till någon paragraf i Kommunallagen. Därför är jag inte heller säker på att det är som regionen skriver…
Ett specialfall av att inte rösta är att vara ersättare. Ersättare har ju ingen rösträtt.
Regionens skrift tar överhuvudtaget inte upp ersättarnas ansvar. Det kanske beror på att revisorerna anser att det är solklart att ersättarna inte har något ansvar för en nämnds beslut. Det är väl också vad det sunda förnuftet säger. Kommunfullmäktige i Vänersborg ansåg dock, ifråga om ansvaret för arenaskandalen, att även ersättarna i Barn- och Ungdomsnämnden var ansvariga… Fast de inte hade rösträtt…
Och så till den allra intressantaste frågan. Vad händer om en nämndsledamot röstar ”nej”? Är denne person också ansvarig för nämndens beslut?
Vänersborgs fullmäktige svarade ju ”ja” på denna fråga, vad säger regionens revisorer?
I regionens skrift slås först fast att det finns ett individuellt ansvar. Revisorerna skriver också att en nämndsledamot kan rösta ”nej” och reservera sig mot majoritetens beslut. Vilket torde vara självklart.
Kommunallagen 4 kap 22§:
”En förtroendevald som har deltagit i avgörandet av ett ärende får reservera sig mot beslutet.
Reservationen skall anmälas innan sammanträdet avslutas.”
Det är värt att notera att det inte står att man behöver rösta ”nej” för att få reservera sig. Men det är ointressant för det vi diskuterar här, nämligen ansvarsfrågan.
För det finns ett individuellt ansvar. Kommunallagen säger (5 kap 25 a §):
”Om revisorerna … riktat anmärkning mot en nämnd eller en fullmäktigeberedning eller mot enskilda förtroendevalda i sådana organ…”
Alltså:
”…enskilda förtroendevalda…”
Regionens revisorer tycks inte riktigt veta på vilket ben de ska stå i frågan, dvs om de som röstar ”nej” också är ansvariga för ett beslut. De diskuterar, närmast spånar fritt, runt själva kärnfrågan, t ex om hur reservationer bör se ut om man röstar ”nej”. Fast vad jag förstår så står det ingenstans i Kommunallagen att ett ”nej” i en omröstning måste följas av en reservation. Står det i protokollet att en ledamot röstar ”nej” så torde det räcka. Och om en ledamot skriver en reservation, så finns det, vad jag kan se, inte heller något i Kommunallagen som stadgar vad det ska stå i denna reservation.
Nä, regionens revisorer lämnar inget svar på frågan om en ledamot som röstar ”nej” är ansvarig för nämndens beslut. Revisorerna skriver bara:
”Det är de förtroendevalda revisorerna själva som avgör om reservationer mot beslut i nämnder och styrelser ska tas in i deras bedömning av enskilda ledamöters utövande av sitt revisionsansvar.”
Och att detta ska ske:
”endast i undantagsfall.”
Det lär väl betyda – hellre fälla än fria… Vilket för övrigt är mot alla rättsprinciper.
Regionens skrift lämnar alltså över ansvaret på de revisorer som i efterhand ska bedöma om en person som röstar ”nej” ska få ansvarsfrihet eller inte. Vad som gäller i förväg ger de inga besked om. Som nämndsledamot lämnar regionens revisorer dig i sticket. Du får inga riktlinjer, ingen hjälp, ingen klarhet. Ändå skriver revisorerna, närmast provocerande:
”Det är grundläggande för den politiska processen att de som har att förvalta ett uppdrag från medborgarna … är väl införstådda med vilket ansvar de har tagit på sig.”
Jaha… Och vilket ansvar har de tagit på sig? Var det inte det som skriften skulle utreda?
Fast det kanske är så att det är Kommunallagen som lämnar alla nämndsledamöter, revisorer och andra i sticket…
Jag tror att regeringen hade goda intentioner i samband med att den nya Kommunallagen stiftades. I Proposition 1990/91:117, om en ny kommunallag, skriver regeringen under punkt 4.9.4 som skäl för sitt förslag om det individuella revisionsansvaret (min fetstil):
”Individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda bör införas
Revisionsansvar bärs i dag kollektivt av varje nämnd. Detta har ibland fått otillfredsställande följder. Sålunda har det hänt att styrelser och andra nämnder har vägrats ansvarsfrihet, trots att de felaktigheter som har påtalats har begåtts av enskilda förtroendevalda utan att styrelsen eller nämnden känt till de åtgärder som vidtagits. Det är inte rimligt att en styrelse eller en annan nämnd skall bära ett kollektivt revisionsansvar i dylika fall, även om dessa är sällsynta. Det finns därför ett behov av att komplettera det kollektiva revisionsansvaret för styrelsen och de övriga nämnderna med ett individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda.
Eftersom de förtroendevalda har utsetts av fullmäktige, torde del inte finnas några principiella hinder mot att ålägga dem ett sådant individuellt revisionsansvar. Regeringen föreslår därför all det i den nya lagen införs regler om ett individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda.”
Det verkar i varje fall som om tanken var god… ”…inte rimligt att en styrelse eller en annan nämnd skall bära ett kollektivt revisionsansvar…” Men det verkade som om det bara ”bidde en tumme”…
Ytterligare en omständighet som komplicerar det hela är de ”förtroendevalda revisorerna”. Det vill säga de revisorer som i efterhand ska avgöra om en enskild nämndsledamot som röstar ”nej” ska hållas ansvarig för de övriga ledamöternas beslut. Dessa revisorer är förtroendevalda av kommunfullmäktige (eller regionfullmäktige). De är alltså politiskt utsedda!
Revisorerna som inte ville ge mig ansvarsfrihet för arenaskandalen, trots att jag röstade ”nej”, var alltså inte några experter i den meningen att de hade detta som yrke eller var särskilt utbildade. Nä, de var partipolitiskt aktiva i de partier som styrde Vänersborg, samtidigt som de var valda till revisorer av samma partikamrater…
Det här är ett förhållande som en verklig expert på området har kritiserat, Inga-Britt Ahlenius. (Tidigare generaldirektör för Riksrevisionsverket och undergeneralsekreterare för FN:s internrevision.)
Ahlenius skrev i DN i somras:
”I själva verket är systemet med folkvalda revisorer snarast att ses som ett institutionaliserat jävsförhållande. Självklart befinner sig de politiskt valda revisorerna i ett slags jävsförhållande till sina politiska vänner – inte så konstigt och manifesteras med stor tydlighet i den praktiska verkligheten.”
När Eva Lindgren och jag inte fick ansvarsfrihet av Vänersborgs kommunfullmäktige, efter förslag från de förtroendevalda revisorerna, så överklagade jag beslutet till Förvaltningsrätten. Där satt det väl experter på att tolka lagen? Dessa skulle väl kunna ge ett definitivt besked?
Det blev ett antiklimax. Förvaltningsrätten ville inte ta i frågan. De skrev i domen:
”Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakerna.”
Vilket torde vara tämligen både fegt och absurt. Förvaltningsrätten ville alltså överhuvudtaget inte behandla frågan! Hos juristerna fanns det inte någon vägledning att få.
Eller hade Förvaltningsrätten i Göteborg fel? Regeringsrätten (som det hette då) hade ett mål 1999 (Målnummer 3701-98) som handlade om ett beslut av kommunfullmäktige i Borgholms kommun att vägra en förtroendevald ansvarsfrihet. Omständigheterna var olika de här i Vänersborg, men det intressanta var att Regeringsrätten i Borgholmsmålet faktiskt tittade på och värderade vad som egentligen hände för att komma fram till sitt avgörande. Det var alltså det som Förvaltningsrätten i Göteborg inte gjorde.
Jag hänvisade till detta och överklagade Förvaltningsrättens dom till Kammarrätten. Inte heller Kammarrätten ville ta i frågan.
Så det är så här läget är just nu. Ingen vet vad som gäller. Det är helt enkelt upp till respektive kommuns förtroendevalda revisorer att avgöra frågan, helt på egen hand. Det finns inga tydliga lagparagrafer, inga domar, inga riktlinjer som talar om vad som gäller. Vilket naturligtvis lämnar dörren öppen för godtycke och politiskt spel.
Och ett spel var det i Vänersborg då det begav sig…
Trots att dåtidens ordförande i kommunstyrelsen, och nuvarande ledamot i kommunfullmäktige, Lars Göran Ljunggren (S), sa till tidningen Vänersborg Just Nu (25 nov 2010):
”Jag bär hundhuvudet för framför allt arenan, jag tar på mig det, jag borde ha sett till att vi haft en helt annan uppföljning. Sitter man som kommunstyrelsens ordförande har man det yttersta ansvaret och tillsynsplikten över nämnder och styrelser, som den verkställande makten får man ta på sig ett sådant ansvar.”
I en intervju med Västnytt sa samme Lars-Göran Ljunggren:
”Som kommunstyrelseordförande har man alltid det yttersta ansvaret … och det tar jag på mig.”
Fast det var bara ord. Lars-Göran Ljunggren tog inte på sig något ansvar. Ljunggren röstade i fullmäktige för att jag och Eva Lindgren var ansvariga… Och hans socialdemokratiska partivänner såg tillsammans med de andra betongledamöterna till att Ljunggren själv fick ansvarsfrihet…
Det handlade inte om juridik, det handlade om politik. Marie Dahlin (S) i Västnytt den 20 maj 2010:
”Det är ett politiskt spel.”
Till och med Förvaltningsrätten tyckte att det bara handlade om politik och inte juridik.
”Kommunfullmäktiges beslut innebär då enbart en politisk markering mot nämnden.”
Slutsatsen i fråga om nämndsledamöters ansvar, oavsett om de röstar ”ja”, ”nej” eller avstår, är höljd i dunkel. Ingen vet. Det är helt enkelt de förtroendevalda, politiskt utsedda, revisorerna som får avgöra ansvaret i efterhand. Och om de tar politiska snarare än juridiska hänsyn är det ingen som bryr sig.
Jag har svårt att acceptera det här. Det hör liksom inte ihop med en demokrati. Men så tycks det ändå vara. Som enskild nämndsledamot spelar det ingen roll hur du agerar i nämnden, en politisk majoritet i fullmäktige kan ändå förklara dig ansvarig. Och det finns ingen instans dit du kan vända dig för att överklaga…
För det är ingen lek att förklaras ansvarig… Kommunallagen kap 5 25b§:
”Om ansvarsfrihet vägras, får fullmäktige besluta att skadeståndstalan skall väckas.”
Det betyder att fullmäktige i Vänersborg, dvs majoriteten av betongpartier, kunde ha beslutat att jag skulle bli skadeståndsskyldig för arenafiaskot! Mina politiska fiender hade alltså kunnat ruinera mig bara för att de inte gillar mig och mitt parti…
Det hela är ganska sjukt. Jag undrar om man egentligen vågar engagera sig politiskt på sådana villkor?
Fast, det finns ett sätt. Det enda sättet enligt de förtroendevalda revisorerna på ”arena-tiden” – att AVGÅ.
Med andra ord menade revisorerna och Vänersborgs kommunfullmäktige på fullaste allvar att tycker du inte som majoriteten, så ska du avgå… Då kan du inte bli ansvarig.
Fast fan vet. Avgår du, så avgår du ju efter beslutet. Då satt du ju i nämnden när beslutet fattades. Och då är du väl enligt logiken – ansvarig…?
Det är konstigt att inte riksdagen helt enkelt ändrar i Kommunallagen, så att ett ”nej” i en omröstning faktiskt betyder ”nej”…
.
PS. Jag bloggade inte på den tiden som diskussionerna kring ansvaret för arenaskandalen utspelade sig. I samband med överklagande etc så hade jag dock börjat. Vill du så kan du läsa mera, betydligt mera, på dessa blogginlägg: ”Moment 22”, ”Överklagan av Förvaltningsrättens dom”, ”Så är det. Sa Kammarrätten.” och ”Högsta Förvaltningsdomstolen fegar!”.
KF 27/11 (2): Om rutiner och lite annat
Det var inte bara visionen och inriktningsmålen som diskuterades på onsdagens fullmäktigesammanträde, även om det var huvudärendet.
Det fanns en till synes liten obetydlig punkt som handlade om 100.000 kr för ett arkivskåp till Överförmyndarnämnden. Maxialliansen ville betala skåpet genom ökad upplåning, det ville inte oppositionen. Den ökade upplåningen var något som jag ironiserade över i en tidigare blogg. Nu visade det sig emellertid att maxialliansen hade läst på regelverket ordentligt. Lutz Rininsland begärde ajournering, Eckerbom Wendel (M) visade oss i Vänsterpartiet regelverket ”i original” och Vänsterpartiet fick erkänna att vi hade lärt oss något nytt. Vi ändrade oss helt enkelt och stödde förslaget från maxialliansen.
Det var ingen stor fråga men regelverk är regelverk – och rutiner och regler ska följas, åtminstone i en kommunal organisation. Så med detta erkänner jag att även moderater och miljöpartister kan veta bäst ibland…
Fast inte så ofta… ;)
Sedan var det äntligen dags för Gunnar Lidell (M) att svara på den fråga om rutiner avseende medborgarförslag som jag ställde för två månader sedan!
Min fråga handlade om en viktig demokratisk princip. I varje fall enligt mitt förmenande. Det gällde rutiner i kontakten mellan politiker och allmänhet. Det är nämligen så att brev, mail, förslag, synpunkter etc som vänersborgarna skickar till ”sina” politiker, t ex politikerna i en nämnd, inte alltid kommer fram. Nämnderna gör på olika sätt och ibland gör en nämnd olika vid olika tillfällen. Jag efterlyste helt enkelt ett regelverk, rutiner, som garanterade att allmänhetens brev alltid kommer fram. Samtidigt som alla nämnder gjorde på samma sätt, dvs hade samma rutiner.
Gunnar Lidells svar hade innebörden att allt var bra som det var. Och att det inte var så viktigt. Lidell:
”Min uppfattning är att kommunen inte behöver fler detaljstyrande anvisningar och rutiner, när vi redan har så engagerade anställda och förtroendevalda, vilka har till uppgift att se till att ärenden hanteras på ett rutinerat sätt.”
Min bestämda uppfattning är att det måste finnas klara och tydliga rutiner på hur saker och ting ska hanteras. Det får inte vara upp till enskilda personer eller till dem som för tillfället har politisk majoritet att avgöra. Regelverket ska vara ett grundfundament som alla politiker och tjänstemän har att rätta sig efter.
Och det handlar nödvändigtvis inte om fler rutiner – det handlar om en gemensam och tydlig rutin.
Och det trodde jag egentligen att moderaterna också tyckte. Lidells partivän Lena Eckerbom Wendel (M), som för ovanlighetens skull sa många bra saker denna kväll, hade tidigare sagt (under visionsärendet):
”… behöver tydlighet … säkerställa kommunikationen … viktigt med skrivna styrprinciper … även invånarna ska förstå…”
Å andra sidan sa Eckerbom Wendel i samma ärende (på ett ungefär):
”Vi ska inte låta oss luras av att många invånare har deltagit (skickat in synpunkter och svar; min anm). Det är inget representativt urval. Det är bara de som brukar svara på enkäter som skickat. Kommunfullmäktige ska ta hänsyn till alla vänersborgare.”
Det här har vi hört förut från minialliansen… Ståndpunkten kan sammanfattas i det paradoxala påståendet:
”Vi måste lyssna på de som inte säger något.”
Hmm…
Eftersom den styrande minialliansen inte ville göra något åt problemet, så menade Lutz Rininsland (V) att Vänsterpartiet ska göra en enkät som skickas till de olika nämnderna. I den frågar partiet efter respektive nämnds rutiner. Utifrån det kan Vänsterpartiet arbeta vidare med frågan. Rininsland påminde också om att JO under den förra mandatperioden hade kritiserat kommunen 4 gånger om brister i diarieföringen.
Även Lutz Rininsland hade ställt en fråga till Gunnar Lidell – om medborgardialog. Rininsland ansåg att kommunen även på detta område borde utarbeta klara och tydliga rutiner. Han menade också att en medborgardialog handlar om dialog mellan allmänheten och politikerna – inte allmänheten och tjänstemännen.
Lidell svarade provocerande kortfattat:
”Ja, det vore bra om vi kan gå vidare i hur, var, när, och med vilka kommunen ska ha medborgardialoger.”
Det tycktes som om Lidell inte ansåg att denna fråga var speciellt viktig, inte denna fråga heller. Lidell verkade också lägga skulden på den tröga och långsamma processen på kommunfullmäktiges ordförande, tillika partikamraten, Anders Forsström (M)…
Rininsland frågade också Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP), med anledning av att det tydligen händer saker på Bert Karlssons Ursand:
”Kan vi vara säkra på att kommunen har uppsikt och kontroll över att arrendatorn (dvs Bert Karlsson; min anm) följer regelverket fullt ut eller måste vi även fortsättningsvis bevittna att arrendatorn prövar var gränserna går?”
Peter Göthblads svar var något oroväckande:
”Byggnadsnämnden har inte de ekonomiska eller personella möjligheterna att kontrollera varje arrendator. Vi förutsätter att lagarna följs.”
Gunnar Lidell (M) fick svara på ytterligare en fråga från Vänsterpartiet – om medborgarförslag. Jag hade upptäckt att det inte någonstans på kommunens hemsida informeras om att kommuninvånarna numera har rätt att ”väcka talan i kommunfullmäktige”, dvs lägga medborgarförslag. (Se här.)
Gunnar Lidell konstaterade att detta var ett förbiseende av kommunen och att det omedelbart skulle rättas till.
Det har inte hänt något än, men det kan väl i och för sig ta lite tid innan en lämplig text kan formuleras och publiceras.
Nu är det för övrigt bara knappt två veckor kvar till nästa sammanträde med kommunfullmäktige.
Fråga till Lidell (M)
Igår upptäckte jag av en tillfällighet, att det inte fanns någon information på Vänersborgs kommuns hemsida om att kommuninvånarna i Vänersborg numer har rätt att lägga så kallade medborgarförslag till kommunfullmäktige. (Om informationen finns någonstans på hemsidan, så måste den vara väl fördold.)
Det gjorde mig en smula förvånad…
Därför bestämde jag mig för att ställa en fråga till kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M) om detta. Sådana här rättigheter måste ju kommuniceras med kommuninvånarna. Och det måste ju framför allt finnas rutiner för informationsspridning.
Rätten för medborgare att väcka talan i kommunfullmäktige är för övrigt en viktig demokratisk förändring. Den får inte gå vänersborgarna förbi.
Gunnar Lidell svarar förhoppningsvis på min fråga på onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige. Och förhoppningsvis gör han något åt det hela – snabbt.
Här följer frågan:
Fråga till kommunstyrelsens ordförande
Medborgarförslag
Vänersborgs kommunfullmäktige beslutade vid sitt sammanträde den 14 nov 2012, § 141, att Vänersborgs kommun skulle medge rätt för medborgare att väcka talan i kommunfullmäktige.
Nästan ett år senare beslutade kommunfullmäktige vid sitt sammanträde den 25 september 2013 om hur det skulle gå till. En rutin för medborgarförslag antogs. Denna rutin finns med som bilaga 15 i kommunfullmäktiges sammanträdesprotokoll.
I helgen när jag satt vid min dator och skrev en blogg (karvling.com) om onsdagens sammanträde (dvs dagens, typ), så ville jag veta vad det stod i rutinen. Döm av min förvåning när jag förstod att det, vad jag såg, inte någonstans på Vänersborgs kommuns hemsida informerades om kommunfullmäktiges beslut (förutom i själva fullmäktigeprotokollet på 231 sidor). Kunskapen om vänersborgarnas rätt att lägga medborgarförslag torde därmed vara förbehållet ett ytterst ringa antal.
Min fråga är:
Vad avser kommunstyrelsens ordförande att göra för att informera kommuninvånarna om möjligheten att lämna medborgarförslag?
Tio dagar efter budgetbeslutet
Nu har det gått över en vecka sedan ordförande Anders Forsström (M) klubbade budgetbeslutet i Vänersborgs kommunfullmäktige. Årets i särklass viktigaste politiska händelse. Beslutet som handlar om vilka verksamheter som ska få de hett åtråvärda pengar som finns i kommunens pengapåse.
Budgetbeslutet är också det beslut som verkligen visar vad de olika partierna i praktiken vill satsa på.
Det kan snackas hur mycket som helst om önskningar, drömmar och visioner, här är det verkligheten.
Jag tyckte därför att det var intressant att se hur de olika politiska partierna kommenterar och kommunicerar sitt ställningstagande i budgetbeslutet till vänersborgarna. För det är ju så, att frågar man representanter för partierna så säger de med en mun, att det är viktigt att vi politiker inte bara lyssnar på vänersborgarna, utan också för en dialog med dem. Och en förutsättning för det är bland annat att politikerna talar om vad som händer i kommunen och vad de tycker och varför.
Tittar man på partiernas hemsidor och bloggar, så visar det sig att talet om information och dialog, dvs en av hörnstenarna i en demokrati, inte är särskilt utvecklad. En majoritet av partierna i Vänersborg informerar inte vänersborgarna på sina hemsidor eller bloggar, om vad som händer och varför de tycker som de gör – och beslutar som de gör.
Moderaternas hemsida nämner inget alls om budgetbeslutet. Hemsidan är överhuvud taget dåligt uppdaterad. Vilket kan tyckas konstigt. Moderaterna har ju flera arvoderade tjänster, någon skulle väl kunna ägna en timme eller två till hemsidan…
Folkpartiets hemsida uppdaterades strax efter valet 2010… Partiet tackar fortfarande för din röst och säger att de ska använda den för att göra grupperna i förskolan mindre… Det är lite komiskt faktiskt. Eller tragikomiskt snarare.
Med andra ord, det står inget om onsdagens budgetbeslut.
Kristdemokraterna beklagar fortfarande på sin hemsida att Andreas Vänerlöv lämnar politiken. Och visst, det tyckte jag också var tråkigt. Men herre… (oj, jag höll på att skriva ”gud”…), det var ju 3 år sen nu.
Det står alltså inget på Kristdemokraternas hemsida heller om budgeten.
På Sverigedemokraternas hemsida så står det naturligtvis ingenting om budgetprocessen eller budgetbeslutet. Kurt Karlsson sa ju på sammanträdet att han överlät åt de andra partierna att prata om budget och pengar. Han tänkte minsann inte prata om sånt. Typ såna småaktiga saker.
Pengar och ekonomi är tydligen ingenting för en sverigedemokrat… Det föranledde mig förresten att fråga Kurt Karlsson vad han och Sverigedemokraterna hade i fullmäktige att göra, varför de överhuvudtaget ställde upp i valet.
Kurt Karlsson svarade inte. Det fanns nog inget bra svar… Kurt Karlsson hittar inte alltid några bra svar.
På Miljöpartiets hemsida då? Detta parti som betyder så mycket för politiken i Vänersborg. I varje fall enligt partiets egna representanter. Och visst, partiet spelade en nyckelroll i nedläggningen av Gläntan och försämringen för våra barn och ungdomar. Och det kommer nog inte vänersborgarna att glömma i första taget…
Det står inget på Miljöpartiets hemsida om budgetbeslutet. Det finns dock en länk till Isetorps debattartikel i TTELA.
Hemsidan är annars under uppbyggnad. Fortfarande. Men nu förstår jag Miljöpartiets språkbruk bättre. Med uppbyggnad menar Miljöpartiet tydligen att något är nedlagt. Precis som med Gläntan…
Miljöpartiets ordförande Marika Isetorp bloggar. Bloggen har legat nere ganska länge, men Isetorp publicerade det tal som hon höll i fullmäktige under budgetdebatten. Isetorp omarbetade också sitt tal till en debattartikel, som publicerades i TTELA och Vänersborgaren. Även denna debattartikel har publicerats på bloggen.
Välfärdspartiets hemsida var ganska uppdaterad för några år sen. Nu sker endast 
sporadiska uppdateringar. Mycket sporadiska. Hemsidan har inte uppdaterats efter beslutet i fullmäktige. Däremot före. Den debattartikel som Morgan Larsson skrev strax innan beslutet i både TTELA och Vänersborgaren är utlagd på hemsidan. Ni vet den där artikeln där Larsson var mycket “generös” med sanningen när han skrev:
”Därför innehåller budgeten ett boendeuppehåll på Gläntan för att bygga om och iordningställa ett boende efter dagens krav och normer inom äldrevård. Eftersom våra äldre inte kan bo på en byggarbetsplats måste de tillfälligt bo på annan plats tills ombyggnaden är klar.”
Generös och generös förresten… Det är inte sant det han Larsson skriver. Helt enkelt.
Det händer inte mycket på Centerpartiets hemsida. Inga kommentarer kring budgetbeslutet, varken före eller efter. Fast Bosse Carlsson är med på bild, så hemsidan är trots allt värd ett besök… :)
Socialdemokraterna har tagit till vana att referera fullmäktiges sammanträden på sin hemsida. Så också denna gång. Det är Leif Höglund som sköter pennan.
Det märks. För Höglund är det bara socialdemokrater som kan säga och göra de rätta och riktiga sakerna.
I referatet från det sista sammanträdet finns det bilder på samtliga socialdemokratiska talare. Och de var faktiskt några stycken den här gången. Så Höglund fick passa på. Det har inte varit så många socialdemokrater i talarstolen den här mandatperioden…
När man läser artikeln så verkar det emellertid som om det i stort sett bara är socialdemokrater som har varit uppe i talarstolen. I varje fall som har sagt bra saker, och som är värda att nämna på hemsidan. Det är väl inte direkt att ta i att påstå att socialdemokraternas hemsida är något vinklad…
Å andra sidan finns det väl de som säger detsamma om andra hemsidor och bloggar…
Höglunds referat från kommunfullmäktiges sammanträden är dock läsvärda.
Och till sist har vi då Vänsterpartiets hemsida och vänsterpartisters bloggar.
Ett inlägg på på Vänsterpartiets hemsida har handlat om budgeten – efter beslutet. Där har också Vänsterpartiets reservation publicerats. Däremot har budgeten behandlats i ett flertal inlägg före beslutet.
Jag har också skrivit ett antal bloggar, tre stycken, om budgetbeslutet. Och ett flertal innan…
Utöver hemsidor och bloggar kan partierna naturligtvis få ut sina budskap på andra sätt, t ex i debattartiklar och insändare i lokaltidningarna. Men det har varit stiltje på den fronten också. Med två undantag. Än så länge får jag väl tillägga. Det är det bara Marika Isetorp och jag som har fått in en en debattartikel efter budgetbeslutet. (Eller två, fast det var samma artiklar i både TTELA och Vänersborgaren. Nästan samma artiklar får jag väl tillägga. TTELA har sin vana trogen varit inne i artiklarna och gjort diverse ändringar. Både i Isetorps och min artikel. Av någon anledning.)
Ibland får en del politiker berätta om sina åsikter för vänersborgarna i reportage som tidningarnas egna journalister gör. Men inte heller det har skett. Inte om budgetbeslutet. Bara en relativt kort, men bra, sammanfattande artikel dagen direkt efter beslutet. Men det kanske kommer fler artiklar.
Vi får se om någon journalist ringer och frågar mig någon gång… Medan jag väntar så får jag fortsätta att skriva i min blogg.
Kindblomsvägen – en långbänk
Det finns väl ingen, som följer politiken i Vänersborg, som har missat debaclet om skogsområdet vid Kindblomsvägen? Det är en långbänk som överträffar den gamle statsministern Fälldins vildaste mardrömmar.
Jag har bloggat åtskilliga gånger om Kindblomsvägen, första gången tror jag att det var 8 september 2011 (se här). Det var med anledning av att betongpolitikerna i kommunen, återigen, struntade i Vänersborgs vision, som säger:
”en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande”
Det handlade om att skogsområdet vid Kindblomsvägen skulle exploateras, att det skulle bebyggas. Och vad medborgarna ansåg om det var helt ointressant. För betongpolitikerna. Och betongtjänstemännen.
Jag ska inte gå igenom alla turer igen. Jag försökte sammanfatta hela affären en gång i tiden i en blogg. (”Kindblomsvägens vara eller inte vara”)
Vi var väl många som trodde, eller i varje fall hoppades, att kommunfullmäktige skulle sätta stopp för långbänken den 24 april i år när frågan skulle behandlas. Innan dess hade också en medborgardialog hållits, även om den hade mycket i övrigt att önska. Det var nog mer ett ”tuta-och-kör”-möte skulle det visa sig. (Se ”Medborgardialogen genomförd – och nu då?”.) Dessutom hade det företag som skulle bygga husen i skogen, Modulbyggen Normstahl AB från Ljungby i Småland, meddelat att de hade dragit sig ur hela projektet!
Men så blev det inte. Det blev inget avslut. Betongpartierna beslutade på fullmäktigesammanträdet att markanvisningsavtalet och detaljplanen från 1933(!) skulle gälla i fortsättningen också. Planen var ju så ”robust” som byggnadsförvaltningen uttryckte det. Med andra ord, kommer det ett nytt företag och vill bygga i skogen på Kindblomsvägen, så ska det få det.
Och förresten är det ingen skog tyckte en tjänsteman vid Byggnadsförvaltningen. Det är kvartersmark som:
”råkar vara beväxt med träd”
Så det så…
Affären Kindblomsvägen kommer att rulla vidare… Även om ingen ny intressent har hört av sig och velat exploatera marken.
Affären Kindblomsvägen rullar vidare…
Redan i januari tog Fastighetsutskottet ett beslut om att utföra röjningsarbete i skogsområdet. Anledningen var att
”området ska vara mer tillgängligt och synligt inför exploatering”
Mer synligt? Fråga mig inte vad detta skulle innebära. I mina öron är det som att hugga ner alla träd… ”Inför exploatering” – här förstår jag inte heller hur Fastighetsutskottet tänkte. Det fanns ju inte, och finns fortfarande inte, någon exploatör.
Röjningen skulle planeras och utföras i dialog med Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen och Gatuenheten/Parkavdelningen. Dessutom skulle fastighetsgränser markeras.
I april skickades information om de beslutade åtgärderna ut till fastighetsägarna i området.
Några dagar senare svarade grannskapet Fastighetsenheten. De påpekade i sitt brev att Länsstyrelsen hade förelagt Vänersborgs kommun att vidta skyddsåtgärder med anledning av att det finns vattensalamandrar i skogsområdet.
I Länsstyrelsens föreläggande stod:
- ”En ny damm med tätskikt ska anläggas i anslutning till det aktuella området och inom befintligt grönområde. Dammen ska utformas i enlighet med förslag som upprättats i rapport OA:120401.
- Befintliga stenrösen och sprängstenshögar inom exploateringsområdet ska flyttas till det kvarvarande grönområdet.
- Kompensationsåtgärder enligt punkt 1 & 2 ska utföras innan markförberedelser.
- Lövvegetationen ska gynnas i det kvarvarande grönområdet och död ved ska lämnas kvar i närheten av dammen inom grönområdet.”
Grannarna ansåg i sitt brev att röjningsarbetet inte skulle vara i enlighet med Länsstyrelsens föreläggande.
Och det är väl egentligen inte så svårt att se. Att grannarna hade rätt menar jag.
Grannarna hänvisade också till Artskyddsförordningen (bilaga 1, 4§):
”I fråga om vilt levande djurarter, som i bilagan till artskyddsförordningen har markerats med N är följande åtgärder förbjudna:
- Avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder,
- Skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser.
Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren.”
Även Vänersborgs kommun måste naturligtvis ta hänsyn till, och följa, Artskyddsförordningen.
Grannarna har inte fått något svar eller någon annan reaktion på sitt brev… På fyra månader…
”en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande”
Om man nu inte ska räkna med ett brev som några av grannarna fick den 10 juni från Fastighetsenheten – ett brev om att förvaltningen har uppmärksammat att:
”det finns ett förråd och övriga trädgårdsanläggningar som ligger på kommunal mark.”
Brevet avslutas med:
”Om dessa anläggningar inte är borttagna senast 2013-09-30 kan Vänersborgs kommun komma att vidta rättsliga åtgärder.”
Det är ord och inga visor. Samtal och diskussioner, dialog eller att ens svara på grannskapets brev – det finns inte på kommunens agenda. Gör som vi säger annars skickar vi polisen på er. Typ.
”en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande”
Den 3 juli skickade en av grannarna till skogsområdet ytterligare ett brev till kommunen, med anledning av hotet om rättsliga åtgärder.
”Grannen” skriver att han är beklämd över det myndighetsspråk som kommunen använder och kallar det maktdemonstration. Förrådet det handlar om, är en bod som har stått där i 30 år och som kommunen har känt till och gett sitt medgivande till…
Det är en märklig attityd som visas från kommunens sida gentemot de boende i området. Jag får känslan av att kommunens politiker och tjänstemän tycks tro att vänersborgarna finns till för deras skull. De verkar inte inse att det är tvärtom – politiker och tjänstemän finns till för vänersborgarnas skull.
Kommunen måste snarast inleda en dialog med de boende i området. Kommunen måste också rätta sig efter Länsstyrelsens föreläggande. Dessutom bör resultatet av dialogen med Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen och Gatuenheten/Parkavdelningen redovisas.
Det är min åsikt.
Och allra helst. Gör hela skogsområdet vid Kindblomsvägen till ett grönområde. Lägg ner alla planer på exploatering och bebyggelse!
PS. Alla dokument som det hänvisas till i bloggen, kan du hämta på Vänsterpartiets hemsida.
Dyr. Diarie. Demokrati.
Nu när isen på Vänern äntligen har släppt så var det dags för det traditionella Vårruset. Det gick av stapeln igår alldeles vid Vänerns sydspets… Tusentals unga och ännu yngre kvinnor sprang eller gick de 5 kilometrarna. Deltagare och lag från när och fjärran hade kommit för att delta i arrangemanget. Även Vänsterpartiet var representerat. Av bland annat Anki och Marianne.
Till skillnad från isen har inte min förundran över Väne Ryrs fördyring släppt. Varför har alla ekonomiska kalkyler och beräkningar i Vänersborg en tendens att gå åt pipan?
När Barn- och Ungdomsnämnden i måndags skulle verkställa kommunfullmäktiges beslut att renovera och öppna Väne Ryrs skola var prislappen alltså helt plötsligt på 7 miljoner kronor. 1,2 miljoner bidde 2,5 som bidde 5 som bidde 7. Typ.
Det är svårt, snällt sagt, för politikerna att planera eller att överhuvudtaget ha någon framförhållning när de ekonomiska underlag som tas fram inte stämmer. Och det tycks vara mer regel än undantag i Vänersborg.
Vem minns inte Skräcklestugan som gick från 3 till 5 Mkr, saneringen vid Quality från 2 till 9, rivningen av Huvudnässkolan från 2 till 5, Gymmixhallen från 3 till 7 och naturligtvis arenan som skulle ha kostat 140 Mkr men som slutade på, officiellt, 286 Mkr (i verkligheten över 300 Mkr).
Var ligger felet? Varför blir det så här? För inte kan det vara så att det är på samma sätt i varenda kommun?
Den ytterst ansvarige i kommunen, kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M), har varit ett hett ämne i media de senaste dagarna. Dock inte för alla fördyringar. Nä, Lidell har fått 200 kr i skadestånd (förlikning?) för ett hot.
Det var i samband med medborgardialogen för drygt ett år sedan om den framtida skolstrukturen i Vänersborg som hotet framfördes i ett email. En person var förgrymmad över att Lidell och moderaterna ville lägga ner Norra skolan. Det är ingen tvekan om att Lidell skötte hela den här ”affären” på ett korrekt och bra sätt. Däremot stod det i TTELA:s nätupplaga (ändrades senare) och i gårdagens Vänersborgaren att hela affären handlade om att hans barn skulle kidnappas.
Det är riktigt att en kidnappning nämndes av en person på Facebook:
”…vore det kul att kidnappa hans ungar, och köra runt dom en trekvart innan skolan varje dag. :)”
En något bisarr humor, det medger jag. Över gränsen? Det kan jag också hålla med om. Med vad jag förstår så var nog båda parter överens om att det var ett försök till humor, om än dålig och opassande.
Men de 200 kr som Lidell fick i skadestånd (förlikning?) har ingenting med det här eller något annat kidnappningshot att göra. Gunnar Lidell har mig veterligen inte ens polisanmält den här händelsen. Så varför dra upp den igen?
Eller är det någon som blandar ihop vad som hände?
Det hände ytterligare en sak i samband med medborgardialogen, en sak som jag egentligen tycker är viktigare ur principiell synvinkel. Utan att på något sätt förringa det obehag som Gunnar Lidell erfarit.
I en grupp på Facebook skrev en person:
”Skicka ut detta elände och sedan hade dom tänkt vantolka våra svar, som baserats på förvrängd info. Kross och mosa dom….”
Även det här inlägget var tvivelaktigt, men orden ”krossa” och ”mosa” används på gott och ont ganska ofta i idrottssammanhang, utan att det uppfattas bokstavligt.
Nu gjorde Gunnar Lidell (M) något speciellt. Han reagerade på inlägget, fast det inte var riktat mot honom eller någon annan privatperson, men inte genom att polisanmäla det. Lidell gick istället in i gruppen och kopierade 5 sidor av gruppmedlemmarnas inlägg och diskussioner. Som han sedan diarieförde i Barn- och Ungdomsnämndens diarium!
Facebookgruppens diskussioner blev genom Gunnar Lidells diarieföring ett offentligt dokument. Och inte bara det, namnen på de som gjort inläggen blev också offentliga (liksom deras profilbilder). Lidell använde så att säga offentlighetsprincipen för att kontrollera medborgarna, i stället för att, som det är tänkt, medborgarna ska använda offentlighetsprincipen för att kontrollera makthavarna.
I Radio Väst uttalade sig en expert på området, Jan Turvall vid Göteborgs universitet. Turvall sa:
”Men i det här fallet har ju inte personerna skickat in något utan de har kommunicerat internt via Facebook. Det finns ingen anledning för kommunen att registrera vilka åsikter som människor framför på Facebook.”
Turvall talar om att registrera åsikter. Att registrera åsikter får man inte göra i ett demokratiskt land.
Det hör inte hemma i en demokrati att hota folk. Det hör heller inte hemma i en demokrati att diarieföra vanliga kommuninvånares åsikter. I veckans media framstår det som om Gunnar Lidell är den som har lidit mest skada av det som hände för drygt ett år sedan. Ser man principiellt på det hela, så tror jag inte att det är så.
Sikhall 1:6
Detta är Sikhall 1:6.
För 7,5 år sedan bjöds Sikhall 1:6 ut till försäljning. Det fanns flera intressenter. Däribland en ledande centerpartistisk politiker. En annan man från bygden, Magnus Larsson, lade dock det högsta budet och köpte fastigheten.
Då började problemen för Magnus.
Det började med att den dåvarande ordföranden i kommunstyrelsen, Lars-Göran Ljunggren (S), föreslog att kommunen skulle utnyttja sin förköpsrätt. Det var den 2 november 2005.
Redan i detta tidiga skede så spred sig en märkligt unken doft kring ärendet. Lars-Göran Ljunggren lägger sig i ett ärende, som handlar om en tomt på landsbygden i Sikhall. Av någon anledning. Varför? Varför var detta så intressant? Kunde det bero på att den ledande centerpartistiske politikern, som lade bud på fastigheten, råkade vara Ljunggrens ”regeringskollega” och 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen, Bo Carlsson (C)? Det kan ju naturligtvis vara ett sammanträffande, en sådan där ödets nyck som faktiskt händer ibland. Fast… Om man tänker så här – om Bo 
Carlsson hade fått köpa fastigheten, hade Ljunggren då yrkat att kommunen skulle ha utnyttjat sin förköpsrätt…?
Knappast.
Problemen fortsatte för Magnus. Det blev flera förköpsärenden. Det blev problem med godkännande av avloppsanläggningen. Magnus förtalades och det spreds en massa illvilliga rykten. Det var tufft för Magnus. Den ”lille mannen” mot den mäktiga kommunala byråkratin… Men lokalbefolkningen stödde Magnus.
Sedan började strulet med bygglov för skärmtak och fönsterutformningar…
Redan år 2010 uppmärksammades skärmtak och fönsterutformningarna av TV4 Nyheterna Väst. (Se inslaget här.) Byggnadsnämndens dåvarande ordförande, Dan Nyberg (S), uttryckte sig väldigt kategoriskt:
”…dom här olovliga bygganden som han har gjort där ute…”
Det var inte den minsta tvekan. Skärmtak och fönsterutformningar var olagliga!
Magnus hotades med 300.000 kr i vite (”böter”) och ytterligare 100.000 kr i månaden, om han fortsatte med byggverksamheten. Plus att han skulle få riva skärmtaket…
Jo jo.
Det finns hur mycket som helst att skriva om alla turer kring Sikhall 1:6. Den skulle kunna bli många bloggar, och kanske blir det några så småningom. Det skulle också kunna bli, och borde bli, många artiklar i lokalpressen. Men som ni kanske har märkt, på TTELA är det tyst. Det skrivs inget om Magnus Larsson. Tystnaden är märklig. Ryktena säger att journalisterna har fått order ”uppifrån” att inte skriva om ”Affären Sikhall”.
Varför skriva om detta nu då? Jo, ärendena kring skärmtak och fönsterutformningar har behandlats juridiskt, överklagats och behandlats igen. Den 21 mars 2013 tog ärendet slut.
Magnus Larsson vann striden. Äntligen! Efter 7,5 år!
Det borde TTELA skriva om…
Det 24 augusti 2012 beslutade Länsstyrelsen att den:
”upphäver nämndens beslut i de delar som rör skärmtaket och fönstersättningen på norra fasaden.”
Magnus Larsson fick rätt i 2 av 3 tvisteärenden. Han överklagade det tredje, nämligen Länsstyrelsens beslut att fönstersättningen på östra fasaden hade placerats i strid med givet bygglov.
Nu har Mark- och miljödomstolen gett Magnus Larsson rätt även i detta!
Magnus Larsson har fått rätt på alla punkter.
Skärmtaket kräver varken bygglov eller strandskyddsdispens och alla fönster uppfyller lagens krav.
Striden är slut. Magnus Larsson har vunnit.
Epilog.
I sin tacksamhet över att alla år av kamp äntligen är över och avgjord, så har Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP) skickat ett brev till Magnus Larsson. Magnus krävs på en ”tillsynsavgift” på 8.797 kr. För en tillsyn på saker som det inte krävdes bygglov för…
Det händer mycket i den här kommunen, på de olika förvaltningarna, på de olika enheterna, i de olika nämnderna. Många gånger skulle man bara vilja säga:
Lägg av! Ni ska faktiskt serva och hjälpa kommunens invånare!
.
PS. Den här bloggen är en utökad version av den debattartikel signerad Rininsland, Bucci och mig som publicerades i Vänersborgaren idag.
Får frågorna några svar?
Nästa gång BUN har sammanträde, om drygt en vecka, ska budgeten för 2014 diskuteras. För att underlätta den diskussionen, så framförde jag tanken på att olika förslag och åtgärder skulle ha en prislapp. Jag ställde några frågor (alla frågor hittar du här) om olika ”priser”. Typ:
”Vad kostar det att:
- gå tillbaka till 4 öppetdagar i veckan på Ungdomshuset med 3 fritidsledare och 1 äldre ungdom som personal per öppetdag. (Som det var tidigare.)
- genomföra Schools Out, Lussebandy, Bearfest respektive Sommarscen på Sanden?
- Enligt Skolverket går det 6,1 barn per årsanställd i förskolan i Vänersborg. Vad kostar det att ”gå ner” till 5,5 barn per årsanställd?
- Vad kostar det att anställa (ytterligare) en specialpedagog till varje skolenhet?
Jag vill understryka att syftet med de här frågorna är att ”komma rätt”. När jag som ledamot i nämnden ska ta ställning till hur jag vill att budgeten för 2014 och fördelningen av tillgängliga medel på olika verksamheter ska se ut, så är det bra, eller kanske till och med nödvändigt, att veta vad olika förslag och åtgärder kostar.
Barn- och Ungdomsnämndens presidium, dvs ordförande Eckerbom Wendel (M), 1:e vice ordförande Sjöling (S) och 2:e vice ordförande Carlsson (KD), hade möte i veckan. Där togs mina frågor upp. Ur presidiets protokollet:
”Barn- och Ungdomsnämndens ledamot Stefan Kärvling (V) har ställt frågor om budget 2014, ordförande uppdrar till förvaltningschefen att besvara dessa…”
”Ordförande uppdrar”?
Måste ordförande bestämma att jag ska få svar…? Och jag som trodde att jag som ledamot i BUN hade rätt, att inte bara ställa frågor, utan också att få svar på dem… Tänk om ordförande inte hade gett förvaltningschefen detta uppdrag – hade han kunnat strunta i att svara då?
Men inte nog med det. Ordförande har bestämt att svar bara ska ges:
”… med beaktande av rimlig tidsåtgång/arbetsinsats.”
Kan ordförande bestämma det? Vad är rimlig tidsåtgång? Vad är rimlig arbetsinsats? Och vem avgör det? Och hur och till vem ska en rimlig tidsåtgång/arbetsinsats redovisas? Kan förvaltningen låta bli att svara på mina frågor om man tycker att det tar mer än en ”rimlig tidsåtgång/arbetsinsats”?
Jag häpnar. Jag häpnar över att rätten att ställa frågor och få svar tycks reduceras till en enskild ordförandes godtycke.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer