Arkiv
Från Överby till Gardesanna
I måndags fick jag ett mail från Trollhättan. Det hade skett en uppdatering på Trollhättan Energis (TEAB) hemsida. Jag prenumererar nämligen på utskicken därifrån eftersom jag är lite nyfiken på Trollhättans projekt att bygga ett nytt vattenverk på Överby.
Det som intresserar mig är inte direkt vattenverket utan att Trollhättan ska ta sitt dricksvatten från Vänern. Trollhättan ska bygga en ledning från vattenverket på Överby, under Göta älv, vidare mellan bergen till strax norr om Gardesanna på Vänersnäs. Där ska en pumpstation byggas vid stranden och ledningar ska dras längs botten några kilometer ut i Vänern.
På TEAB:s hemsida står det:
“ledningen som förläggs i Vänern, når land i ett område öster om Gaddesanna på Vänersnäs. Projektet kommer inte att påverka badstränderna, eftersom ledningsdragningen planeras en dryg kilometer öster om dem.”
Ledningarna kommer att ligga mestadels i Vänersborgs kommun. Men inte bara här, ledningar behövs även åt ”andra hållet”. Det ska nämligen gå vattenledningar från det nya vattenverket på Överby via Grunnebo och Väne Ryr till Uddevalla. Uddevalla kommun planerar också att ta sitt vatten från Vänern.
Jag har funderat på varför Trollhättan anser det nödvändigt att ta vatten direkt från Vänern när Vänerns vatten faktiskt flyter förbi direkt utanför vattenverket. Göta älv rinner ju ut ca 10 km norr om Överby. (Se “Varför vatten från Vänern?”.)
De svar som ges från Trollhättan är att det finns risker med att ta vatten direkt från Göta älv. Det är (se “Nytt vattenverk med råvattenledning från Vänern”):
“bland annat föroreningar och utsläpp från verksamheter längre upp i Göta älv, passerande fartygstrafik och skredrisk. I dag saknas en reservvattentäkt vilket gör vattenförsörjningen sårbar.”
TEAB har tidigare också skrivit att:
“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”
Trollhättans stad menar uppenbarligen att Göta älv förorenas någonstans mellan älvens utlopp i Vänern och det nuvarande vattenintaget vid Överby. Så till den grad att Trollhättan måste investera miljontals kronor i ett nytt vattenintag från Vänern.
Som vänersborgare, och dessutom intresserad av miljö, undrar man naturligtvis var vattnet förorenas. Vem eller vilka är miljöbovarna? Det finns ju inte många att välja på. Det kan bara vara Holmängens avloppsreningsverk (se ”VA och utsläppen 2022”) 
och/eller Vargön Alloys. (Se t ex ”Slagghögarna på Vargön Alloys”.) Möjligtvis kan Trollhättan också vara rädd för utsläpp från CirChem. Det är ett företag på Wargöns industri- och hamnområde som renar och separerar lösningsmedel som har använts inom kemisk industri. Verksamheten planeras dessutom att byggas ut. (Se “Varför vatten från Vänern?”.) 
Eller befarar Trollhättan att föroreningar från Holmens gamla industriområde ska frigöras om Vänersborgs kommun flyttar hamnen från centrala Vänersborg till Vargön? (Se ”Framtiden för Vargöns hamn”.)
Jag funderade mycket på det här för några år sedan. Nu börjar jag undra igen…
VA Gardesanna: Kohagen vann!
I somras skrev jag fyra bloggar om Kohagens kamp mot Vänersborgs kommun. (Se “VA: Kohagen vs kommunen”.)
Kohagens Samfällighetsförening på Gardesanna, Vänersnäs, har hand om VA-frågor för de 54 fastighetsägare som är medlemmar i föreningen. Det gäller dricksvatten och BDT-vatten, dvs bad-, disk- och tvättvatten, men inte avloppsvatten. Det har de enskilda fastighetsägarna löst på olika sätt själva. Samfällighetsföreningens gemensamhetsanläggning kallas “Bruna huset”. I huset finns det duschar, pentry, tank för ”Porta Potti”-tömning osv. (BDT-vattnet går till en infiltrationsbädd.)
Det har hänt saker på Gardesanna den senaste tiden. Kommunen har byggt ut det kommunala VA-nätet. Det innebär att alla fastighetsägare i samfällighetsföreningen har blivit inkopplade, eller blir det inom en snar framtid, på kommunens VA-nät. Det i sin tur betyder att Kohagens servicebyggnad, själva gemensamhetsanläggningen, inte behövs längre. Samfällighetsföreningen har därför tänkt sig att ta bort alla kranar och rör i servicebyggnaden, koppla ur vatten, riva ledningar, ta upp tanken och sätta igen alla brunnar permanent. 
Själva byggnaden är nämligen i gott skick och ska istället användas till förråd och möteslokal.
Det har bara funnits ett problem, ett stort problem – Vänersborgs kommun. Kommunen har krävt att “Bruna huset” ska betala en anslutningsavgift till kommunen på 257.067 kr. Och det alltså trots att husets vattentjänster inte behövs längre. Kohagens samfällighetsförening har därför bestämt sig. De ingående fastighetsägarna vill inte betala för något som inte behövs.
Samfällighetsföreningen bestred anslutningsavgiften den 12 januari 2023. Kommunen gav i och för sig anstånd med betalningen men klargjorde tydligt sin uppfattning att 
Kohagens Samfällighetsförening skall betala anslutningsavgiften. Kohagen upprepade bestridandet den 21 juni 2023 och uppmanade Vänersborgs kommun att stämma föreningen. Kohagen var helt övertygad om att den hade rätt. Den hade inte bara logiken på sin sida utan även Vattentjänstlagen och prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen. Samfällighetsföreningen tänkte inte under dessa 
omständigheter betala för något som inte behövdes. Kommunen hävdade dock så sent som den 3 juli att “Bruna huset” skulle anslutas och samfällighetsföreningen betala VA-avgiften. Jag har beskrivit dessa turer utförligt i mina fyra bloggar. (Se “VA: Kohagen vs kommunen”.)
Det har varit tyst ett tag, men under tiden verkar det som om kommunens kvarnar faktiskt har hunnit med en del malande. I måndags, den 11 september, fick Kohagens Samfällighetsförening ett mail från kommunens VA-chef:
“Juristerna har tittat på ärendet, utifrån det som Plan- och bygglovschefen och jag beskrivet situationen, och de anser att man (dvs VA), på grund av att förutsättningarna förändrats på ett betydande sätt, ska ta tillbaka fakturan/kravet och att bygglovsprocessen får ha sin gång.”
Wow! Vilken överraskning!
Det är ett fantastiskt glädjande besked. Alla kommunens fakturakrav på Kohagen dras tillbaka. Kohagens Samfällighetsförening har vunnit striden mot kommunen!
Sedan fattades det formella beslutet den 12 september. Det var något annorlunda formulerat:
“Kommunens jurister har tittat på frågan och kommit fram till en gemensam bedömning. Utifrån det som beskrivits om situationen, från Plan- och bygglovschef, VA-chef och handlingar i SBN 2023/31, så bedöms förutsättningarna gällande servicebyggnaden (=”Bruna huset; min anm.) förändrats på ett ganska betydande sätt – både före och efter att kommunen fakturerade samfälligheten för anslutningsavgiften. Varje byggnad och ställplats har fått betala för en egen anslutning och dessutom ansökt om bygglov för att ändra användningen av servicebyggnaden.
Servicehuset har därmed inget behov av kommunalt VA.
Kommunen anser att man, på grund av att förutsättningarna förändrats på ett betydande sätt, ska ta tillbaka fakturan/kravet och att bygglovsprocessen får ha sin gång.
Faktura 1253xxx är annullerad och kreditnota bilagd.”
Kommunen erkänner genom sitt beslut att Kohagen hade rätt hela tiden, även om kommunen inte skriver det i klartext. De förändringar som kommunen beskriver har skett var nämligen väntade – och påtalade från början av samfällighetsföreningen. Det märkliga, och tänkvärda, är att det tydligen krävdes att “kommunens jurister” gjorde en bedömning i frågan och kom till denna slutsats. Man kan väl tycka att Kretslopp och vatten själv borde ha gjort denna bedömning, från början – alla fakta fanns ju hela tiden på bordet.
Sedan kan man väl hoppas att kommunen har lärt sig en läxa av processen med Kohagen. Det är t ex viktigt att lyssna på “motparten” och, inte minst, att inse att “motparten” är de kommuninvånare som man är satt att tjäna, hjälpa och ge service.
Tyvärr kan jag som utomstående få för mig att det bara är de kommuninvånare som hävdar sina rättigheter med emfas och visar att de tar striden ända till slutet som kan få rätt mot kommunen. Men… Hur behandlar kommunen de kommuninvånare som inte har kunskaper, tid eller resurser att ta striden mot en alltför ofta “fyrkantig” kommun…?
Men det är naturligtvis ovidkommande funderingar, kommunen ändrade sig ju faktiskt – och Kohagen vann striden.
Det är en glädjens dag på Gardesanna.
VA: Kohagen vs kommunen (4/4)
Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”.
Det har blivit sommar och mailväxlingen mellan Kohagens samfällighetsförening i Gardesanna och Vänersborgs kommun fortsätter. Parterna har under våren glidit alltmer ifrån varandra och det blir allt svårare att se en lösning som grundar sig på en frivillig gemensam överenskommelse.
Kommunen svarade på Kohagens mail den 3 juli 2023. Det var det svaret jag av en slump råkade få se och som fångade mitt intresse. Och som fick mig att skriva dessa bloggar. Svaret var både förvånande – och upprörande. (Se “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”). Det tyckte tydligen också Kohagens samfällighetsförening.
Den 7 juli svarade Kohagens styrelse återigen. Jag får uppfattningen att Kohagen gör ett sista desperat försök att övertyga kommunen – nu eller aldrig. Tonen var tuffare än tidigare. Mailet innehöll ett dokument på 3 A4-sidor.
“Kohagens Samfällighetsförening, härefter KS, har under hela processen med kommunens nya va-anläggning varit tillmötesgående och försökt möta de önskemål som framförts, vi har därutöver ansträngt oss att få fram nödvändig information och hållit en god ton, trots uteblivna svar och brutna löften om att återkomma med information.
I dagsläget har KS uppriktigt sagt svårt att förstå hur Vänersborgs Kommun Kretslopp och Vatten tänker. Vi förstår att ni vill inkassera avgiften som kostnadstäckning för ett dyrt projekt men det räcker inte enligt gällande lag. Vi har efterfrågat vad som gäller, vi har rättat oss efter era svar och anvisningar och trots detta agerar ni som om era tidigare svar aldrig lämnats.”
Kohagen sammanfattar sedan hela det historiska händelseförloppet. Samfällighetsföreningen börjar med att betona att svaren föreningen fick redan 2020 var att “Bruna huset” inte behövde anslutas till kommunens VA-nät om inget avloppsvatten genererades. Då beslutade föreningens årsmöte att allt VA skulle kopplas ur byggnaden permanent. Kohagen har därför upphandlat en entreprenad för:
“urkoppling vatten, rivning ledningar samt permanent igensättning av brunnar, upptagning tank mm”
Det kan också nämnas att Kohagen har gjort en komplett anmälan om dessa åtgärder till byggnadsförvaltningen. Samfällighetsföreningen vet inte om åtgärderna är anmälningspliktiga, men föreningen anmälde för säkerhets skull. Kohagen har ännu inte fått någon reaktion från byggnadsförvaltningen.
Kohagen tar därefter återigen upp vattentjänstlagens (LAV) skrivningar och den prejudicerande domen från Mark- och miljööverdomstolen den 17 augusti 2020, dom M4976-19. Det har Kohagen gjort även tidigare. I domen står det:
”I likhet med vad som gällde enligt tidigare lagstiftning medför inte enbart det förhållandet att huvudmannen har byggt ut den allmänna va-anläggningen inom ett område automatiskt att fastigheterna där kan avgiftsdebiteras, utan avgiftsskyldigheten är i princip motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”
Kohagen uppehåller sig mycket vid vattentjänstlagens 24 §. (Se Lag om allmänna vattentjänster.) Föreningen skriver:
“Servicebyggnadens ursprungliga användning saknar relevans. Fastigheten ska för att inkopplingskravet ska uppfyllas, ha ett behov av de erbjudna vattentjänsterna. Ett behov som inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Och lägger fram “beviset”:
“Behovet av vattentjänsterna har upphört eftersom varje delägare till fastigheten har anslutit sin respektive bostad och behovet därigenom är löst.”
Kohagen ska därför fullständigt och permanent koppla ur såväl vatten som avlopp i “Bruna huset”. Byggnaden kommer alltså inte att generera någon form av avloppsvatten och inget sådant kan heller bäras dit. Föreningen ställer, den nästan retoriska, frågan:
“Förklara gärna, i detalj, på vilket sätt en byggnad utan inkommande vatten, utan utslagsmöjligheter och utan verksamhet som behöver vatten, har behov av erbjudna vattentjänster för att skydda människors hälsa och miljö.”
Kohagen slår vidare fast att eftersom behov saknas så finns det ingen avgiftsskyldighet för fastigheten enligt 24 § pkt 2 i LAV.
Kohagen menar också att föreningen kan riva byggnaden för att slippa ansluta den. Om kommunen tvingar Kohagen att göra det kommer föreningen däremot att:
“överlåta ärendet till lämplig juridisk kompetens eftersom Vänersborgs kommun då utan stöd i lagen tvingar KS (=Kohagen; min anm) till kapitalförstöring.”
Kohagen konstaterar också:
“En rivning ger heller ingen vinning för miljö och hälsa, vilket är syftet med hela projektet med kommunalt vatten och avlopp.”
Kohagen avslutar sitt brev med att det står Vänersborgs kommun fritt att:
“stämma KS (Kohagen: min anm) inför vilken rättsinstans ni så önskar för det fall ni anser att bestridandet av fakturan är fel och vägran att betala orättfärdig.”
Kohagens Samfällighetsförening ger sig inte.
Det senaste som har hänt i fallet Kohagen är att Vänersborgs kommun svarade på Kohagens mail från den 7 juli. Kommunen skrev:
“Tack för ert svar, daterat 7 juli 2023, på mitt brev. Jag tänker att jag ber kommunens jurister med sitt nätverk titta på era argument innan en eventuell kravprocess går vidare. Det är svårt för dem att återkomma till mig under sommaren så det kommer att ta lite tid och fakturan är förlängd till 30 september. Tyvärr har en påminnelse på fakturan hunnit gå ut men ni får bortse från den.”
Positionerna tycks vara helt låsta. Och återigen ska fallet överlämnas till kommunens jurister. Precis som kommunen skrev att den skulle göra den 16 januari… (Se “VA: Kohagen vs kommunen (2/4)”.) Men nu är det allvar, vi får se om juristerna kan lösa upp knutarna. För att göra det krävs det att kommunen tillmötesgår Kohagen. Gör inte kommunen det, så kommer fallet på ett eller annat sätt upp i domstol och får avgöras där.
Det vore tråkigt och mycket beklämmande om kommunen vänder sig till domstol mot sina egna invånare. Särskilt som både lagar och rättsfall entydigt talar för att kommunen har fel…
Jag ser också framför mig att det skulle kunna bli tvärtom, att Kohagen blir tvungna att stämma kommunen. Kohagen krävde ju ett beslut den 21 juni om att få slippa betala anslutningsavgiften. (Se “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”.) Kommunens jurister måste därför se till att Kohagen får detta beslut. Om förvaltningen beslutar om ett avslag så kan Kohagen utgå från det i kommande juridiska processer.
Vad jag minns så var det precis detta som hände när Vänersborgs kommun hamnade i domstol i ärendet om Solvarms VA-anläggning i Sikhall. Solvarm överklagade kommunens beslut till Mark- och miljödomstolen. Det betydde att kommunen fick anlita utomstående jurister, och betala dyra juristräkningar, för att sedan förlora målet. Det här ska väl inte behöva hända igen…? (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.)
Jag har mycket svårt att se att ärendet Kohagen inte lyfts upp till samhällsbyggnadsnämnden innan ärendet avgörs i domstol. Politikerna har då möjlighet, och måste kan man tycka, pröva ärendet innan rättsväsendet blandas in. I ett sådant läge borde politikerna i nämnden fatta de beslut som krävs för att undvika en juridisk process. För övrigt anser jag att den här typen av ”tvister” 
mellan kommunen och enskilda invånare alltid bör lyftas upp till politikerna.
Men vad som än händer – Kohagens samfällighetsförening tänker inte betala en anslutningsavgift på 257.067 kr till något som är helt onödigt och meningslöst. Och det förstår jag.
===
Tillägg 3 augusti:
9 § i Lagen om allmänna vattentjänster bör också kunna åberopas i fallet Kohagen:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, 
får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
==
Bloggar i denna serie:
- “VA: Kohagen vs kommunen (1/4)” – 24 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (2/4)” – 25 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)” – 26 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (4/4)” – 27 juli 2023
VA: Kohagen vs kommunen (3/4)
Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på “VA: Kohagen vs kommunen (2/4)”.
Det finns inga mail eller andra handlingar i diariet efter mailväxlingen mellan Vänersborgs kommun och Kohagen den 29-30 mars (se “VA: Kohagen vs kommunen (2/4)”) förrän det dyker upp ett mail den 21 juni. Då kommer ett något skarpare mail än tidigare till kommunen från Kohagen i Gardesanna – med en bilaga: “Bestridande av faktura”.
Kohagen hade bestridit fakturan tidigare, den 12 januari, men kommunen hade bara gett anstånd med betalningen. Och föreningen hade inte heller fått något besked från kommunjuristen…
Kohagen skrev:
“Samfälligheten hävdar fortsatt att berörd fastighet inte har behov av de av Vänersborgs kommun tillhandahållna VA-tjänsterna och att rubricerad faktureringen gjorts enbart mot den bakgrund att man vill erhålla en högre grad av kostnadstäckning för sitt projekt.”
Nu var det typ allvar. Kohagen tänkte inte betala och kommunen fick stämma föreningen inför domstol för att få sina pengar.
Kohagens fastighetsägare är lugna inför en eventuell stämning, de är säkra på att de har rätt – och kommunen fel. Kohagen hänvisar till dom M4976-19 i Mark- och miljööverdomstolen den 17 augusti 2020, dvs en prejudicerande dom. I domen står det:
”I likhet med vad som gällde enligt tidigare lagstiftning medför inte enbart det förhållandet att huvudmannen har byggt ut den allmänna va-anläggningen inom ett område automatiskt att fastigheterna där kan avgiftsdebiteras, utan avgiftsskyldigheten är i princip motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”
Det är en mycket viktig formulering, trots att inte begreppet verksamhetsområde används. Formuleringen i domen slår fast att det inte räcker med att den allmänna va-anläggningen har byggts ut för att fastigheterna där kan tvingas betala anslutningsavgift. Och – det är den enskilda fastighetens behov som är avgörande.
Det är egentligen inte så konstigt. I vattentjänstlagen (LAV) 24 § står det: 
“En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
- finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
- med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Det måste noteras att det står ”och” (och inte ”eller”) mellan punkterna i paragrafen. Det kan bara betyda att både punkt 1 och punkt 2 ska vara uppfyllda för att en fastighetsägare ska betala avgifter för en allmän VA-anläggning.
Serviceanläggningen “Bruna huset” behöver ingen kommunal vattentjänst och människors hälsa eller miljön behöver inte skyddas eftersom det inte kommer att släppas ut något från huset.
Det här är inte svårt. Det är enkelt bara man vill förstå. “Bruna huset” släpper inte ut något vatten, varken BDT- eller avloppsvatten – och behöver därför ingen VA-anslutning. Och det är precis vad vattentjänstlagen säger och Mark- och Miljööverdomstolen också i sin prejudicerande dom. Och faktiskt står ytterligare en mycket viktig sak i denna dom, som också citeras i mailet från Kohagen:
“Det är huvudmannen, dvs. bolaget, som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Det är Vänersborgs kommun som är huvudman och det är kommunen som har bevisbördan. Kommunen måste svara på Kohagens frågor och anföra vederhäftiga fakta och bevis på att den har rätt.
Kohagen avslutar mailet till kommunen:
“Kohagens samfällighetsförening som fortsatt bestrider fakturan, kräver att fakturan, utan dröjsmål, krediteras och att samfälligheten erhåller ett formellt beslut som visar att Anundstorp S:1 erhåller dispens från anslutning eftersom behov av de erbjudna vattentjänsterna saknas.”
Vänersborgs kommun svarade på Kohagens mail den 3 juli. Som jag uppfattar det skruvades tonen upp ytterligare. Kommunen ville inte lösa “tvisten”, nästan tvärtom kan jag tycka. Kommunen ville helt enkelt tvinga igenom sin vilja. Kommunen visade ingen förståelse för Kohagens argument. Ja, kommunen besvarade dem inte ens. Istället blev det någon slags “parallellargumentation”. Kohagen får inte heller något formellt beslut från Vänersborgs kommun.
Kommunen anförde fem argument för att “Bruna huset” skulle anslutas och betala avgift:
- “Fastigheten finns inom verksamhetsområdet (24 §)”
- “Fastigheten behöver en vattentjänst (24 §)”
- “Behovet inte kan tillgodoses på annat sätt (24 §)”
- “Allmänna VA-ledningar är byggda fram till fastigheten och förbindelsepunkt ordnad (25 §)”
- “Fastighetsägaren informeras om förbindelsepunktens läge (25 och 12 §§)”
Jag måste säga att jag blir besviken att Vänersborgs kommun svarar på ett sätt som inte stämmer med varken vattentjänstlagen eller prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen… 
Och det blir inte bättre med kommunens avslutning av mailet:
“Anser ni som fastighetsägare att ni själva kan tillgodose behovet av vattentjänsterna på bättre sätt (24 §) och därmed inte är avgiftsskyldiga, så är det upp till er att bevisa detta.”
Vad skrev Mark- och miljööverdomstolen i sin dom ovan…?
“Det är huvudmannen, dvs. bolaget, som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Kommunen avslutade i mitt tycke väldigt oprofessionellt eftersom svaret inte alls var i överensstämmelse med 8 § i Förvaltningslagen:
“En myndighet ska i rimlig utsträckning hjälpa den enskilde genom att själv inhämta upplysningar eller yttranden från andra myndigheter.”
Vänersborgs kommun skrev:
“Vi hänvisar er till Mark- och Miljödomstolen för detta. https://www.domstol.se/mark–och-miljodomstolen-vid-vanersborgs-tingsratt/”
Länken går inte till någon dom, utan bara till domstolens hemsida. Det är som jag ser det som att ange biblioteket som källa… För övrigt är Mark- och miljööverdomstolens dom prejudicerande, och den sa något helt annat…
Fortsättning följer i bloggen ”VA: Kohagen vs kommunen (4/4)”.
==
Bloggar i denna serie:
- “VA: Kohagen vs kommunen (1/4)” – 24 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (2/4)” – 25 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)” – 26 juli 2023
- ”VA: Kohagen vs kommunen (4/4)” – 27 juli 2023
VA: Kohagen vs kommunen (2/4)
Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på “VA: Kohagen vs kommunen (1/4)”.
Kohagens samfällighetsförening i Gardesanna bestrider anslutningsavgiften för påkoppling till det kommunala VA-nätet för servicebyggnaden, det så kallade “Bruna huset”. Samtliga de enskilda fastigheterna har nu eller inom en mycket snar framtid egna enskilda anslutningar, som de har betalat anslutningsavgift för.
Kohagen begärde den 29 april 2022 dispens från inkoppling av “Bruna huset”. Svaret blev negativt från kommunen:
“Samhällsbyggnadsförvaltningen anser att, vid datum för idrifttagande av den allmänna VA-anläggningen, kommer fastigheten att vara avgiftsskyldig enligt lag (2006:412) om allmänna vattentjänster.”
Det förvånade Kohagen, eftersom Vänersborgs kommun i ett tidigt skede, 2020, meddelade att anslutning skulle ske om det fanns ett utsläpp från byggnaden, vilket det alltså inte skulle finnas i fortsättningen. (Se “VA: Kohagen vs kommunen (1/4)”.)
Samfällighetsföreningen vände sig mot kommunens beslut och överklagade, först till Förvaltningsrätten och sedan till Mark- och miljödomstolen. Överklagandena avvisades på formella grunder. Mark- och miljödomstolen i Vänersborg skrev i beslutet den 10 januari 2023:
“Kohagens samfällighetsförenings överklagande kan inte uppfattas som en ansökan om stämning. Eftersom överklagandet inte kan prövas av domstolen ska det avvisas, dvs. det tas inte upp till prövning i sak.”
Kohagen bestred då direkt fakturan hos kommunen den 12 januari 2023. Som skäl skrev Kohagen bland annat:
“Anslutning är på fakturan angiven som Bostadshus och följer tariff för sådan byggnad. Berörd byggnad är en förrådsbyggnad utan boende som enligt årsmötesbeslut i Kohagen beslut kommer sakna vattenanslutning och ej heller generera gråvatten. Fastigheten är dessutom enligt detaljplanen förbjuden att bebyggas med annat än servicebyggnad för kohagen, dvs förråd.”
Den 16 januari svarade kommunen kort:
“Ert bestridande är mottaget och kommer att behandlas vidare av kommunjuristen.”
Diskussionen mellan Kohagen och Vänersborgs kommun fortsatte trots att kommunjuristen inte hade uttalat sig – och har fortfarande inte gjort så efter drygt 6 månader. Kohagen ville försöka lösa hela ärendet i dialog.
Kohagen skissade fyra alternativ, scenarier, till lösning.
“1. Vänersborgs kommun granskar möjligheten för Kohagens samfällighetsförening att slippa inkoppling av Bruna huset eftersom fastigheten inte genererar något svart-, eller gråvatten.”
“2. Vänersborgs kommun granskar möjligheten för Kohagens samfällighetsförening att slippa inkoppling av Bruna huset genom att i stadsplanen förbjuda inkoppling av vatten i byggnader på tomt S1.”
“3. Vänersborgs kommun granskar möjligheten för Kohagens samfällighetsförening att slippa inkoppling av Bruna huset genom att Samfälligheten styckar av och säljer den yta som Bruna huset står på till Husvagnsföreningen så att Bruna huset införlivas i Husvagnstomten som redan är under inkoppling till Vatten/avlopps nätet.”
Det första alternativet sa kommunen blankt nej till. Det var helt enkelt inte aktuellt. Det var kommunens svar den 29 mars. Alternativ 2 och 3 avfärdade byggnadsförvaltningen. En tjänsteperson på kommunen skrev:
“Om jag förstod det rätt så anser byggnadsförvaltningen att man inte gör en så liten ändring enligt alternativ 2 för en detaljplan och att alternativ 3 strider mot detaljplanen.”
Tjänstepersonen hänvisades även till samhällsbyggnadsförvaltningens chef Knutsson, kanske kunde han ge bättre information. Det får mig att tänka på Förvaltningslagens 8 §:
“En myndighet ska i rimlig utsträckning hjälpa den enskilde genom att själv inhämta upplysningar eller yttranden från andra myndigheter.”
Kohagen förstod inte kommunen och föreningen tyckte inte att den fick några direkta förklaringar.
Det fanns ett 4:e alternativ:
“4. Vänersborgs kommun granskar möjligheten för Kohagens samfällighetsförening att slippa inkoppling av S1 för det fall Bruna huset rivs.”
Det här alternativet var kommunen positiv till. Kommunen skrev i ett mail till Kohagen den 23 mars:
“Det stämmer att ni slipper anslutningsavgift ifall byggnaden rivs.”
Samfällighetsföreningen skrev till kommunen och efterlyste både formella beslut och motiveringar till kommunens ställningstaganden. Det var helt förståeligt att 
Kohagen ville ha formella beslut. Styrelsen i föreningen ansvarar ju inför 54 fastighetsägare och måste naturligtvis ha “på fötterna” inför medlemmarna. Dessutom måste det finns ett formellt beslut för att det ska kunna överklagas.
Det måste i sammanhanget påpekas att Kohagens göranden och låtanden med kommunen inte vid något tillfälle har behandlats på politisk nivå. Ärendet har inte varit uppe i varken samhällsbyggnadsnämnden eller kommunstyrelsen.
Det står väl ganska klart att kommunen inte ville gå Kohagen till mötes och lösa “problemet” på ett rationellt och logiskt sätt…
Kohagen ställde i ett svar den 30 mars bland annat följande frågor (“KS” är Kohagens Samfällighetsförening):
- “Vilken är motiveringen för att inte acceptera ett undantag från inkopplingen?”
- “Vilka miljöaspekter är det som finns och som löses genom att man tvingar KS att betala anslutningsavgift för ett hus som ingen bor i, inte har vattenförbrukning eller genererar grå eller svartvatten?”
- “Varför har Byggnadsförvaltningen sagt nej att korrigera planen efter att gett KS felaktig information om behovet av inkoppling under den tid som planen var möjlig att påverka? Vilket är den juridiska grunden för beslutet?”
Kohagen har inte fått några svar på dessa frågor, trots att de flesta frågorna hade ställts tidigare i andra sammanhang… Förvaltningslagen 25 § är kanske tillämplig i detta fall:
“Innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet.”
När det gällde alternativ 4, dvs rivning av servicehuset, så skrev Kohagens samfällighetsförening (KS):
“KS begär en formell motivering till beslutet innehållandes, vilka bestämmelser som tillämpats samt en förklaring till vilka miljöaspekter som löses med en rivning av huset som inte kan lösas med ett undantag för inkoppling. Huset vare sig förbrukar vatten eller genererar grå/svartvatten. KS ser denna av VBG kommun accepterade lösning som påtvingad kapitalförstöring utan någon som helst miljöförbättrande effekt.”
Skulle det vara en lösning att riva ett hus, bara för principens skull? Det vore orimligt. Kohagen är beredd att ta bort alla kranar och rör i byggnaden, koppla ur vatten, riva ledningar, ta upp tanken och sätta igen alla brunnar permanent. Själva byggnaden är nämligen i gott skick och skulle kunna användas till förråd och möteslokal.
Det är inte bara Kohagen som ser fram emot ett svar från Vänersborgs kommun…
Fortsättning följer i bloggen ”VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”.
==
Bloggar i denna serie:
- “VA: Kohagen vs kommunen (1/4)” – 24 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (2/4)” – 25 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)” – 26 juli 2023
- ”VA: Kohagen vs kommunen (4/4)” – 27 juli 2023
VA: Kohagen vs kommunen (1/4)
Den 7 juli fick Vänersborgs kommun ett mail från Kohagens Samfällighetsförening. Eftersom jag inte var riktigt säker på vad en samfällighetsförening var så vände jag mig, modern som jag är, till AI-verktyget Chat GPT för hjälp:
“En samfällighetsförening är en typ av juridisk organisation som bildas av fastighetsägare inom ett geografiskt område, vanligtvis inom ett bostadsområde eller en gemensam fastighet. Syftet med en samfällighetsförening är att samla in och hantera gemensamma angelägenheter och resurser för medlemmarna i området.”
Kohagens Samfällighetsförening (i fortsättning skriver jag bara Kohagen) finns på Gardesanna. Gardesanna ligger på Vänersnäs.
Kohagen har gemensamt haft hand om VA-frågor för de fastighetsägare som har varit medlemmar. Det ska noteras att det inte handlar om avloppsvatten, det har de enskilda fastighetsägarna löst på olika sätt själva. Det gäller enbart dricksvatten och BDT-vatten, dvs bad-, disk- och tvättvatten. Det ingår 54 fastighetsägare i föreningen, varav några som har hus- eller villavagn i området. De enskilda fastighetsägarna håller nu på att koppla in sig på det kommunala VA-nätet. Hus- och villavagnarna har en egen anslutningspunkt.
Kommunfullmäktige beslutade den 17 juni 2020, efter ett föreläggande från Länsstyrelsen, att bilda ett verksamhetsområde i Gardesanna. Det var precis när pandemin började få sitt grepp över Sverige och Vänersborgs kommunfullmäktige hade halverats för att minska risken för smittspridning.
Det kommunala VA-nätet står nu färdigt och anslutningarna och också tvångsanslutningarna har pågått under en tid. Vi har i TTELA kunnat läsa fler artiklar om hur kommunen har tvingat t ex Astrid 79 år (se TTELA “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”) och Stefan (se TTELA “Stefan tvingas ansluta sig till kommunalt vatten och avlopp”) att för dyra pengar koppla in sig på det kommunala VA-nätet.
Tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet är att betrakta som en nödåtgärd. Det kan t ex inträffa när en fastighet har en undermålig brunn som inte kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön och fastighetsägaren vägrar göra något åt saken. Men för Vänersborgs kommun är tvångsanslutning utgångsläget – det normala. Kommunen tillåter överhuvudtaget ingen diskussion.
Kommunens agerande att med järnhand och utan pardon, och utan att inspektera de enskilda avloppslösningarna, tvångsansluta fastighetsägarna i Gardesanna, och Vänersnäs, till det kommunala VA-nätet har helt förståeligt gett upphov till protester. Det har bland annat startats en namninsamling för att hela Vänersnäs ska gå ur Vänersborgs kommun och ingå i Grästorps kommun. (Se TTELA “Namninsamling för att flytta Vänersnäs till Grästorp”.)
Kohagens konflikt med kommunen handlar inte om tvångsanslutning av enskilda fastighetsägare. Alla de enskilda fastighetsägarna är redan anslutna, eller kommer inom en mycket snar framtid att bli. (De har 1 år på sig efter att anslutningspunkten är upprättad och den tiden är snart ute.) Det stora flertalet på Kohagen välkomnar utbyggnaden av det kommunala VA-nätet till Gardesanna.
Kohagens Samfällighetsförening har alltså haft en gemensamhetsanläggning för att lösa de ingående fastigheternas, och villa-/husvagnarnas, VA-behov (dock inte avloppsvattnet från toaletter). Nu behövs inte gemensamhetsanläggningen längre, eftersom, som sagt, de enskilda fastighetsägarna har kopplat och ska koppla in sig i det kommunala VA-nätet.
Det är bara ett problem. Det finns en servicebyggnad på området, det så kallade “Bruna huset”, där det finns duschar, pentry, tank för BDT-vattnet osv. (Servicehuset är alltså själva gemensamhetsanläggningen med tillhörande infiltration etc.) Vänersborgs kommun kräver nu att “Bruna huset” på gemensamhetsanläggningens mark ska betala en anslutningsavgift på 257.067 kr. (Jag skriver Vänersborgs kommun, eller kommunen, men det är enheten Kretslopp och Vatten på samhällsbyggnadsförvaltningen som handhar alla VA-frågor.)
Kravet på anslutning och avgift kom som en överraskning för Kohagen. Föreningen trodde att huset skulle undantas från kravet på anslutning och avgift. Redan 2020 hade nämligen samfällighetsföreningen ställt frågor kring “Bruna huset” och fick då till svar att:
“Finns det ett utsläpp från fastigheten Anundstorp S:1 (=”Bruna huset”; min anm) så skall anslutning finnas.”
Det tolkade Kohagen självklart som att det inte behövdes någon anslutning om det inte fanns något utsläpp. Men kommunen har ändrat sig och är nu obeveklig. “Bruna huset” ska anslutas och anslutningsavgiften ska betalas. Och det trots att husets vattentjänster inom en mycket snar framtid inte behövs längre. Samtliga de ingående fastigheterna i samfälligheten ansluts alltså till kommunens VA-nät. (Fastigheterna har 1 år på sig att koppla på sig till det kommunala VA-nätet. Då bör naturligt servicehuset ha 1 år på sig att “koppla bort sig”.)
Kohagens samfällighetsföreningen har därför bestämt sig, de ingående fastighetsägarna vill inte betala för något som inte behövs. Samfällighetsföreningen bestrider därför anslutningsavgiften.
Fortsättning följer i bloggen ”VA: Kohagen vs kommunen (2/4)”.
==
Bloggar i denna serie:
- “VA: Kohagen vs kommunen (1/4)” – 24 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (2/4)” – 25 juli 2023
- “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)” – 26 juli 2023
- ”VA: Kohagen vs kommunen (4/4)” – 27 juli 2023
Är detta Vänersborgs kommun? (2/2)
Anm. Fortsättning på bloggen “Är detta Vänersborgs kommun? (1/2)”.
Astrid som är 79 år och bor på Gardesanna sa till TTELA (se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”):
“Jag tycker att detta är öststatsmetoder, vi blir överkörda, vi har ingen talan.”
Astrid är inte ensam, många av Vänersborgs kommuninvånare reagerar starkt på att fastighetsägare tvingas att ansluta sig till kommunens VA-nät för dyra pengar fast de inte vill och inte behöver. De har egna enskilda avloppsanläggningar som är godkända.
Även riksdagen har reagerat på tvångsanslutningarna ute i kommunerna. Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) ändrades därför vid årsskiftet och tanken är att reglerna kring anslutning till kommunalt VA ska bli mer flexibla. Inte heller detta tar Vänersborgs kommun hänsyn till.
I artikeln om Astrid intervjuas också kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M).
Kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson (S), förstår enligt TTELA att situationen är besvärlig, men lägger skulden på lagstiftningen och Länsstyrelsen. Och visst har Länsstyrelsen på sätt och vis en del i ansvaret, och “skulden”, för tvångsanslutningarna på Gardesanna. Länsstyrelsen förelade kommunen 2015 att tillhandahålla kommunalt vatten och avlopp. Men Vänersborgs kommun hade faktiskt kunnat överklaga Länsstyrelsens beslut. Föreläggandet skulle ha kunnat prövats i Mark- och miljödomstolen. Kommunen överklagade emellertid inte.
Kommunen skulle också ha kunnat rita verksamhetsområdet på ett sådant sätt att fastigheter som hade godtagbara enskilda VA-anläggningar med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön, som det heter i lagen, inte ingick i verksamhetsområdet.
9 § i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) säger, och paragrafen gällde även innan lagändringen vid årsskiftet:
“Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen.”
Benny Augustsson (S) försvarar beslutet och tvångsanslutningarna på Gardesanna med att så agerade kommunen också vid VA-utbyggnaden på Dalslandskusten. Det torde vara en klen tröst för Astrid att det fanns kommuninvånare i Dalsland som drabbades på samma sätt. Och två fel kan ju aldrig bli ett rätt…
Henrik Harlitz (M) har en annan syn, en syn som jag också delar. (Eller om det är tvärtom…)
Harlitz menar att Astrids och de andra fastighetsägarnas situation inte är rimlig. Och det håller nog de flesta med om, kanske till och med en och annan socialdemokrat och centerpartist… TTELA tar också upp den motion som Lena Eckerbom Wendel skrev för moderaternas räkning och som återremitterades av kommunfullmäktige nu i februari. (Se “KF 2: VA – återremiss igen”.)
Motionen handlade om att ett regelverk ska tas fram i Vänersborg som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. Det fanns inget i motionen som gick emot lagen och det fanns inget i lagen som hindrade att 
kommunen antog ett regelverk enligt motionen. Det fanns, som Lena Eckerbom Wendel (M) framförde, ett “manöverutrymme” för kommunerna att ha egna regelverk. Regelverket skulle så att säga komplettera lagen och framför allt tala om för invånarna hur kommunen tänkte agera. (Se “KF 2b: VA-motionen och lagen”.)
De styrande partierna, S+C+KD+MP, utnyttjade möjligheten att en minoritet i fullmäktige, 1/3 av ledamöterna, kan återremittera ett ärende. Jag såg det som ett missbruk av denna möjlighet och återremissen syftade enligt min mening enbart till att obstruera ett beslut. Därför har jag överklagat kommunfullmäktiges beslut om återremiss. (Se “Överklagande till Förvaltningsrätten”.)
Imorgon torsdag har samhällsbyggnadsnämnden sammanträde. James Bucci (V) har lämnat en motion till samhällsbyggnadsnämnden och väckt ett ärende kring VA-frågan. Bucci vill att hans motion behandlas redan imorgon.
James Bucci (V) yrkar att samhällsbyggnadsnämnden tar fram ett regelverk som skall gälla vid inrättandet av ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp.
Bucci skriver i motionen:
“Då det redan idag är klarlagt (se MÖD mål M4976-19) att det är kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i lagen om allmänna vattentjänster finner jag ingen anledning att invänta kommunens arbete med en vattentjänstplan för att sedan komma till skott med att hantera motionen.”
Buccis (V) motion mynnar ut i exakt samma krav, samma att-satser, som Lena Eckerbom Wendels (M) motion i kommunfullmäktige!
Bucci anser att det borde ha blivit ett bifall till moderaternas motion i kommunfullmäktige. Han skriver i sin motion:
“Samhällsbyggnadsnämnd och förvaltning har, som huvudmän, ansvaret för kommunens vatten- och avloppstjänster och det är därför rimligt att i nämnden väcka ett ärende som speglar intentionerna som motionären hade i sin motion till kommunfullmäktige.”
I TTELA konstaterade också Henrik Harlitz (M) helt riktigt:
“När det gäller lagar finns det gråzoner. Det finns andra kommuner som gör generösare tolkningar än vad vi gör.”
Både Moderaterna och Vänsterpartiet anser att Vänersborgs kommun borde tolka lagen “generösare”. Det vill däremot inte de styrande partierna, S+C+KD+MP. De är inte intresserade av några som helst “generösa tolkningar”. För dem gäller bara tvångsanslutning.
De styrande partiernas inställning har varit i överensstämmelse med den “juridiska traditionen”, alltså med gängse praxis i Sverige. De kommunala förespråkarna för tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet har av tradition haft ”rätten” på sin sida. Länsstyrelserna har stöttat kommunerna i denna sak och har inte helt sällan haft en ännu rigidare syn på tvångsanslutning. När ett verksamhetsområde har beslutats i en kommun var det egentligen bara för kommunen att köra på – med tvångsanslutning och obligatoriska avgifter. Och det oavsett om fastigheterna hade egna VA-anläggningar eller ej, om de enskilda VA-anläggningarna var godkända eller ej.
Men nu, äntligen, har det alltså börjat blåsa helt andra vindar i Sverige – i flera kommuner, i Mark- och miljödomstolarna och i riksdagen…
Men inte i Vänersborg…
Vill vänersborgarna fortsätta att ha en kommun som med alla medel kör över de enskilda människorna? Vill vänersborgarna att kommunen ska använda, som Astrid uttrycker det i TTELA, öststatsmetoder? Ska politiker och tjänstepersoner kunna tvinga enskilda människor i Vänersborgs kommun att betala hundratusentals kronor för något som de inte behöver eller vill ha?
Är det en sådan här kommun vänersborgarna vill ha?
Det är i varje fall inte mitt Vänersborg…
Är detta Vänersborgs kommun? (1/2)
Ibland skäms jag över att vara vänersborgare och politiker. När jag idag läser i TTELA om Astrid 79 år är det ett sådant tillfälle.
Astrid bor på Gardesanna i ett hus som byggdes av hennes far 1942. Här växte Astrid upp och de senaste 40 åren har hon bott där året om. Astrid är nu tvungen att ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Det kostar henne 400.000 kr. Det är en anslutningsavgift på 238.000 kr, anläggandet av rör från tomtgränsen till huset och löpande avgifter.
Det kan vi alltså läsa om i TTELA. (Se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”.) Astrid är inte ensam, TTELA har i ett par artiklar beskrivit konsekvenserna för flera fastighetsägare, varav några är sommarstugeägare.
Orsaken till Astrids och andra gardesannabors belägenhet är ett beslut i Vänersborgs kommunfullmäktige den 17 juni 2020:
“Kommunfullmäktige inför verksamhetsområdet för vatten och spillvatten för Gaddesanna enligt kartbilaga.”
Beslutet fattades precis när pandemin började få sitt grepp över Sverige. Vänersborgs kommunfullmäktige hade halverats för att minska smittspridningen. Eftersom jag personligen tillhörde en riskgrupp deltog jag inte i sammanträdet.
Beslutet att inrätta ett verksamhetsområde på Gardesanna fattades av ett enhälligt tjänstgörande fullmäktige. Det var en konsekvens av ett föreläggande från Länsstyrelsen 2015. Föreläggande var i sin tur ett resultat av ett brev från några fastighetsägare i området till Länsstyrelsen den 9 februari 2012. Fastighetsägarna begärde att kommunen skulle tillhandahålla vatten och avlopp i området. (Se “Gardesanna – också en del?”.)
Det som slår mig med beslutet i kommunfullmäktige 2020 är att det hänvisar till en kartbilaga. Denna bilaga är dock inte med i protokollet. Det får mig att undra om inte beslutet måste anses vara ofullständigt. Det hänvisar ju för sin giltighet till en karta…
Beslutet har för många år sedan vunnit laga kraft, men… Vilket är beslutet, vilka fastigheter ingick i verksamhetsområdet och skulle anslutas till kommunens VA-nät? Det gick ju faktiskt inte att utläsa ur protokollet.
Det fanns en karta i utskicket till kommunfullmäktiges ledamöter, och där framgår naturligtvis verksamhetsområdet. I varje fall hur förslaget såg ut…
Men ett beslut av kommunfullmäktige måste vara fullständigt. Det är ju själva beslutet som är det juridiskt giltiga. Det är ju också det som ska distribueras till de berörda. Eller borde göra. Det har skrivits på Facebook av en av de som har sommarstuga på Gardesanna att hen inte fått någon information av kommunen – förrän en faktura damp ner nu i år, tre år efter beslutet. Om det är riktigt och sant vågar jag dock inte uttala mig om.
Samtliga fastigheter på Gardesanna har någon typ av enskild VA-lösning. Några är sannolikt mindre bra, kanske till och med undermåliga, medan andra inte är det. Det spelar emellertid ingen roll. Alla fastigheter ska anslutas till kommunalt VA. Det har kommunen bestämt.
TTELA skriver om Astrids fall:
“När kommunfullmäktige har beslutat om ett verksamhetsområde ”så förutsätts presumtion [=ett antagande som gäller så länge inget annat visats; min anm] för behovet av spillvatten för alla fastigheter”, som kommunens VA-chef uttrycker saken.”
Vänersborgs kommun förutsätter alltså att alla enskilda avlopp på Gardesanna är undermåliga…
Mark- och miljööverdomstolen har emellertid slagit in på en annan linje de senaste åren. I en dom från den 28 september 2021 skrev Mark- och miljööverdomstolen:
“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Bevisbördan för att det finns en “tillräckligt konkretiserad och utredd problematik” med en enskild VA-anläggning låg enligt Mark- och miljööverdomstolen på kommunen. Det finns fler domar som säger samma sak. En gång till, det är kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänster som avses i Lagen om allmänna vattentjänster. Notera att domarna från Mark- och miljööverdomstolen har en prejudicerande verkan.
De här domarna har alltså avkunnats innan lagändringen av Lagen om allmänna vattentjänster (LAV)… Det betyder att de här rättsfallen borde beaktas när det gäller Gardesanna. Det gör emellertid inte Vänersborgs kommun…
TTELA skriver:
“På miljö och hälsa på kommunen vet man egentligen inget om den aktuella statusen på Astrids VA-anläggning. ”I vårt verksamhetssystem har vi inget ärende om avloppet till fastigheten.””
Miljö- och byggnadsförvaltningen har alltså inte gjort någon inventering av de enskilda VA-anläggningarna på Gardesanna, det som Mark- och miljöverdomstolen menade var kommunens skyldighet. Men det spelar ingen roll i Vänersborg. Kommunen ska tvinga in alla fastigheter i kommunens VA-nät.
Det skriver TTELA också om i ett annat fall (se TTELA “Stefan tvingas ansluta sig till kommunalt vatten och avlopp”):
“Stefan och hans familj använder sommarstugan på Gaddesanna utanför Vänersborg på helgerna under fyra månader om året. Fastigheten har eget vatten och avlopp. Ändå tvingas de betala närmare 200.000 kronor för att mot sin vilja kopplas till det kommunala va-systemet.”
Det gäller även Sture Jansson som också bor inom samma verksamhetsområde på Gardesanna. Han säger till TTELA (se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”):
“Jag har ett lantbruk här borta. Och jag har både eget vatten och ett godkänt avlopp. När jag först hörde talas om det här trodde jag ju inte att det skulle gälla oss som hade avlopp. Jag fördjupade mig inte så mycket i det, jag kunde inte tänka mig att de skulle tvinga någon som har fungerande avlopp. Men så var det inte alls, det var tvång för alla som bodde inom området.”
VA-anslutningen till kommunen kostar Sture Jansson omkring 260.000 kr…
Vänersborgs kommun utgår från och förutsätter att alla enskilda avlopp på Gardesanna är undermåliga. Därför ska alla fastighetsägare betala för en anslutning till kommunens VA-nät.
Astrid kommenterar hur hon uppfattar Vänersborgs kommun:
“Jag har en anläggning som fungerar. Den har funnits i många år och det är ingen som har klagat på den. Jag tycker att detta är öststatsmetoder, vi blir överkörda, vi har ingen talan.”
Fortsättning följer i bloggen ”Är detta Vänersborgs kommun? (2/2)”.
Uppstart och omstart – och ej ansvarsfrihet
Igår började höstterminen för alla skolbarn. Det var säkert en efterlängtad start för de flesta. Sannolikt fanns det dock en och annan som kanske var mindre glad. Hur det var bland pedagogerna vet jag inte. Men antagligen är det som hos eleverna – blandat. Det är roligt att träffa eleverna, men mindre kul när de tänker på all den kommande dokumentationen, omdömena, utvecklingssamtalen, betygen som ska skrivas och sättas under den tid då dagarna blir allt kortare och mörkret tar överhanden…
Lärarna började förresten redan förra måndagen. Vi politiker i barn- och utbildningsnämnden fick nöjet att vara med på eftermiddagens föreläsning, fortfarande på distans förresten.
Det var Anna Karlefjärd från Karlstads universitet som hade ordet. Och det måste jag säga, det var en fantastisk föreläsning. Den riktade sig framför allt till pedagoger, så klart, men även politikerna tror jag hade en stor behållning av den. För att inte tala om när man var både politiker och lärare, även pensionerad sådan, då hade man typ en dubbel behållning.
Föreläsningens titel var “Formativ organisation och klok bedömningskultur – att sätta strålkastarljuset på den egna verksamheten”. Det kanske inte säger så mycket för en som inte är insatt i den pedagogiska terminologin, men det handlade om bedömning och betygssättning av elever. 
Jag ska inte utveckla detta vidare, men jag kan inte låta bli att notera att Karlefjärd lyfte den stora motsägelsen under covid19-pandemin – frånvaron bland elever och lärare har varit hög samtidigt som betygsresultaten har ökat. Hon pratade t ex om att ett nytt uttryck har myntats i forskarsverige, “pandemi-E”. Flera elever har fått ett godkänt betyg tack vara pandemin, ett godkänt betyg som de antagligen inte hade fått under normala omständigheter. Anna Karlefjärd uttryckte sig försiktigt och menade att man i kommunerna måste “problematisera” detta förhållande.
Jag tar upp detta eftersom jag faktiskt har framfört samma synpunkter både i bloggar och på nämndens möten. Alla gläds åt de ökade meritvärdena i Vänersborg trots den höga frånvaron. Inte minst politiker gläds. De konstaterar ju, med detta faktum som grund, att grundskolan inte behöver några resurstillskott…
Mörkret har börjat lägra sig över Blåsut. Och det faktiskt redan några dagar direkt efter sommarsolståndet, dvs det dygn på året som dagen är som längst. Jag tänker mer specifikt på Blåsut Bandyklubb. Klubben hade årsmöte strax efter midsommar och det som hände på mötet ska egentligen inte få hända i en förening – styrelsen fick inte ansvarsfrihet.
På Blåsuts BK:s hemsida står det:
“Då såväl verksamhetsberättelse som ekonomiberättelse och revisionsberättelse saknades så kunde inte avgående styrelse beviljas ansvarsfrihet.”
Det är naturligtvis anmärkningsvärt att en styrelse inte sköter ett minimum av de administrativa åtagandena. Det ryktas också om att klubben har stora skulder till Vänersborgs kommun. Det har jag dock inte fått bekräftat. Hur som helst, en ny styrelse valdes på årsmötet. Förhoppningsvis får de nya ledamöterna ordning på ekonomi och annat.
Det är förresten lite förvånande att inte TTELA har skrivit om årsmötet. Tidningen skrev ju en längre artikel när styrelsen tillsattes. Eller rättare sagt, när vissa ledamöter tillsattes. Det var när det förra kommunalrådet i Vänersborg Marie Dahlin (S) och den tidigare 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen Bo Carlsson (C) valdes in i Blåsuts styrelse. (Se “Politiker tar plats i bandystyre”.) Marie Dahlin och Bo Carlsson tillhörde alltså de styrelseledamöter i Blåsut som inte beviljades ansvarsfrihet. Bo Carlsson är ju som bekant ordförande i barn- och utbildningsnämnden just nu… Och han har även, som läsare av denna blogg vet, tidigare erfarenhet av att inte beviljas ansvarsfrihet… (Se “Avgå Bo Carlsson!”.) Nu har Bo Carlsson fått ytterligare en mindre smickrande notering på sitt CV… Jag undrar hur länge socialdemokraterna ska ha överseende med Carlsson.
Är det inte underligt att TTELA har undanhållit denna nyhet för sina läsare?
Det är mörkt också över Afghanistan. Befolkningen och särskilt kvinnor går med all sannolikhet dystrare tider till mötes. Igår samlades ett antal deltagare, bland dem många vänsterpartister, till en manifestation i Plantaget till stöd för det afghanska folket.
Flera deltagare talade till de församlade. Ett återkommande krav var att Sverige skulle bevilja de ensamkommande afghanerna asyl och uppehållstillstånd. Det finns nog ingen grupp, anser jag, som har behandlats så illa av Migrationsverket.
Det var faktiskt överraskande många på plats, dock ingen från TTELA…
Det var ett tag sedan jag var på Gardesanna. Eller Gaddesanna som det nu officiellt heter – till lokalbefolkningens förtret. (Se “Gardesanna: Namnfrågan avgjord!”.)
Idag blev det ett studiebesök i regnet. Jag noterade att nordanvinden blåste betydligt kraftigare än i Nordstan… Det var tomt på stränderna, naturligtvis. Inte ens fiskmåsarna vågade sig ut på stranden.
Det var svårt att inte notera kommunens nya kreativa skapelse. Det ska visst vara ett vattenfall. Vad det är för vatten som rinner ut ur röret låter jag vara osagt, men det är väl förhoppningsvis rent. Annars skulle väl kommunens nitiska miljöinspektörer gripa in snabbt.
Och med denna bild avslutar jag dagens blogg, och antagligen också årets sommar på Gardesanna. Det lär inte bli några fler sol- och baddagar.
KS: Ja till VA Vänersnäs
Det blev som jag misstänkte – och befarade. En majoritet av ledamöterna i kommunstyrelsen sa ja till att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs. (Se “KS 28/4: VA på Vänersnäs (1/2)” och “KS 28/4: VA på Vänersnäs (2/2)”.)
Det ska dock direkt sägas att det slutliga beslutet fattas den 12 maj av kommunfullmäktige. Tills dess finns det tid och möjlighet för ledamöter och partier att ändra sig, även om det inte är så vanligt att sådant händer bland “betongpartierna” i Vänersborg… Men vem vet, om deras väljare kontaktar dem och sätter igång “operation övertalning” så kanske det är möjligt. Varför inte hota med att rösta på Vänsterpartiet nästa år… ;)
I kommunstyrelsen igår (onsdag) så yrkade Vänsterpartiet på återremiss av de båda ärendena om Vänersnäs. Vänsterpartiets yrkande stöddes dock enbart av Medborgarpartiet och Sverigedemokraterna. När majoriteten (S+C+MP+M+L+KD) sedan röstade igenom förslaget om att inrätta verksamhetsområden reserverade vi i Vänsterpartiet oss skriftligt.
Vänsterpartiet genom James Bucci och undertecknad yrkade alltså i första hand på återremiss. Det innebar att vi ansåg att förslaget skulle skickas tillbaka för ytterligare utredning. Det fanns ju inget i underlaget inför beslutet som beskrev hur VA-situationen såg ut på Vänersnäs, varken rent allmänt eller i de områden som det handlade om denna gång. Det fanns ingen diskussion om det fanns några alternativa lösningar, om det var möjligt för fastighetsägare att stå utanför verksamhetsområdena eller vad det skulle kosta att ansluta sig.
Ett viktigt skäl till att Bucci och Kärvling (jag) yrkade återremiss var att vi tyckte att kommunen skulle kontakta och kommunicera med de berörda på Vänersnäs först – innan ett beslut.
Som ett av argumenten citerade jag ett av kommunens förväntade resultat för nästa år:
“Invånarnas möjligheter till delaktighet ska öka”
Det gjorde jag för att det här förväntade resultatet skulle antas av kommunstyrelsen bara några minuter efter Vänersnäsärendena. Och det antogs också. Det tycker jag är tämligen fantastiskt. Den ena handen 
vet inte vad den andra gör… Eller? Delaktigheten ska öka, men de i Vänersnäs ska vi inte lyssna på… De som röstar på S+C+MP borde kanske fråga sina politiker om det förväntade resultatet gäller alla utom de som bor på Vänersnäs?
Jag citerade också socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) som intervjuades i TTELA häromdagen. Nyberg fick frågan om protesterna i Frändefors angående beslutet om det planerade boendet på Elgärde som upphävdes (se “Socialnämnden avbryter planerna för Elgärde”):
“Vad har ni lärt er?”
Och Nyberg (S) svarade TTELA:s reporter:
“Att möta medborgarna mycket tidigare…”
Fast det gäller tydligen inte heller medborgarna på Vänersnäs… (Nyberg har som ersättare i kommunstyrelsen ingen rösträtt.)
Men framför allt citerade, och åberopade, jag Förvaltningslagen 25 §:
“Innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet.”
Som jag ser det så måste denna paragraf vara tillämplig i fall av inrättande av verksamhetsområden. Och då ska den följas. Jag tror faktiskt att om kommunfullmäktige fattar samma beslut som kommunstyrelsen, så kan beslutet överklagas utifrån denna paragraf.
Även James Bucci (V) argumenterade för det “demokratiska perspektivet”. Men Bucci tog också upp begreppen samlad bebyggelse/större sammanhang. Det är begrepp som styr hur ett verksamhetsområde ska utformas. I Vänersborg är det praxis att det ska vara som mest 100 meter mellan husen för att de ska anses ingå i ett större sammanhang. Och det finns hus i de föreslagna verksamhetsområdena som ligger längre ifrån varandra.
Naturligtvis nämnde vi också civilutskottets (riksdagen) inställning (se “KS 28/4: VA på Vänersnäs (2/2)”):
“Inget tvång att ansluta sig till kommunala VA-nätet (CU14)
En fastighetsägare med enskilt avlopp ska inte tvingas ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Detta under förutsättning att det egna avloppet uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven. Det anser civilutskottet och föreslår att riksdagen ska rikta ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen om det.”
Just igår diskuterade riksdagen detta tillkännagivande från Civilutskottet. Utskottet hade ju tagit ett initiativ som riktade sig till regeringen.
Enligt riksdagens snabbprotokoll (kan hämtas här; sid 77-82) sa ledamoten från moderaterna:
“En majoritet i Sveriges riksdag värnar fastighetsägarna som inte ska behöva ansluta sig till ett kommunalt va-nät om de har ett fungerande enskilt avlopp.”
Ledamoten från centerpartiet:
“I stället för tvångsanslutningar till det kommunala va-systemet, som har varit det dominerande tillvägagångssättet, förespråkar vi fler kostnadseffektiva och flexibla åtgärder där miljönyttan är det vägledande kriteriet”
Ledamoten från kristdemokraterna:
“Tycker regeringspartierna att det demokratiskt är rätt att man helt plötsligt blir tvingad att betala någonting som man uppenbarligen inte behöver om man klarar av miljö- och hälsokraven?”
Och till sist ledamoten från liberalerna:
“Förutom det tillkännagivande som utskottet riktar till regeringen angående att fastighetsägare som har ett enskilt avlopp som uppfyller gällande miljö- och hälsokrav inte ska tvingas att ansluta sig till kommunalt va, som vi i Liberalerna står bakom…”
Med undantag av sverigedemokraterna delar inte de borgerliga partierna i Vänersborg de åsikter som partierna för fram i riksdagen. (SD i Vänersborg har samma åsikt som sina riksdagsledamöter.)
Idag kl 16.00 röstade riksdagen om civilutskottets initiativ. Och en majoritet i riksdagen röstade för ”tillkännagivandet”. Det har ingen praktisk betydelse, eftersom det inte var en lagändring, men det visar regeringen och andra hur riksdagen tänker rösta den dag då regeringen lägger sin proposition i ärendet:
”En fastighetsägare med enskilt avlopp ska inte kunna tvingas att ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Detta under förutsättning att det egna avloppet uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven.”
Det kan väl till sist påpekas att i ett tidigare ärende i kommunstyrelsen igår, ärendet “Vattenmyndighetens samråd kring förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer”, så var ett av argumenten snarlikt det som kunde användas om verksamhetsområdena. I underlaget till beslutet citerades Vattenförvaltningsförordningen 6 kap 6 §:
“…ska innehålla en bedömning av såväl de ekonomiska som de miljömässiga konsekvenserna av åtgärderna, varvid kostnader och nytta ska kvantifieras.”
Samtliga partier, utom miljöpartiet, stod bakom detta beslut. När det gäller verksamhetsområden och VA var dock ett sådan här argument tydligen inte mycket värt.
Vad sade då de andra ledamöterna i kommunstyrelsen?
Faktiskt inte mycket. Det var bara Benny Augustsson (S) och Anders Wiklund (MP) som yttrade sig. Ingen från t ex moderaterna, centerpartiet, liberalerna eller kristdemokraterna gjorde det.
Augustsson (S) menade att miljön inte hade sett ut som den gör om det var frivilligt att ansluta sig. Men då missade Augustsson att de enskilda avloppsanläggningarna naturligtvis ska vara godkända av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Det handlar inte om att fastigheter på något sätt skulle få tillåtelse att förorena miljön. Det var en grav missuppfattning. (Och vilken anläggning släpper egentligen ut mest avloppsvatten i Vänern? Någon enskild avloppsanläggning? Nää… Se t ex “VA och utsläppen 2018”.)
Miljöpartisten och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund menade att kommunen bara följer Blåplanen. Blåplanen har emellertid ingen juridisk status, medan Förvaltningslagen (se ovan) har det… Wiklund sa vidare att nämnden inte brukade fråga fastighetsägarna i verksamhetsområdena vad de tycker. Det var ett mycket intressant argument. Har man gjort fel förut så ska man fortsätta att göra det…? Och oavsett kommunens inriktningsmål och förväntade resultat? Fast jag vet att människor längs dalslandskusten faktiskt har tillfrågats, åtminstone i något verksamhetsområde.
Augustsson och Wiklund tog också upp att Länsstyrelsen har förelagt kommunen att Gardesanna ska bli ett verksamhetsområde (se “KS 28/4: VA på Vänersnäs (1/2)”). Och det stämmer. Men de ärendena vi diskuterade på kommunstyrelsen igår handlade om andra verksamhetsområden.
Det blev votering. “Betongpartierna” (S+C+MP+M+L+KD) slöt leden och voteringen slutade 10-5 för att inrätta verksamhetsområden.
Nu ska alltså ärendet till kommunfullmäktige där det avgörs den 12 maj.
Till sist publicerar jag Vänsterpartiets yrkande om återremiss och också reservationen mot beslutet.
====
Yrkande om återremiss
Motivering
Det finns inget i underlaget inför dagens beslut som beskriver hur VA-situationen ser ut på Vänersnäs just nu, varken rent allmänt eller i de områden som det handlar om denna gång. Det finns ingen diskussion om det finns några alternativa lösningar, om det är möjligt för fastighetsägare att stå utanför verksamhetsområdet eller vad det kostar att ansluta sig.
I Förvaltningslagen 25 § står det:
“Innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet.”
Vänsterpartiet anser att kommunstyrelsen inte kan gå vidare med ärendet till kommunfullmäktige utan att först kontakta och kommunicera VA-planerna med de berörda fastighetsägarna på Vänersnäs, samt utan att ha visat hur varje berörd fastighet är att betrakta som en del av en samlad bebyggelse/större sammanhang, dvs begrepp som styr hur ett verksamhetsområde ska utformas.
====
Reservation
Vänsterpartiet anser att kommunstyrelsen inte kan gå vidare med ärendet till kommunfullmäktige utan att första kontakta och kommunicera VA-planerna med de berörda fastighetsägarna på Vänersnäs.
I Förvaltningslagen 25 § står det:
“Innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet.”
Det finns många fastighetsägare som ställer sig frågande till att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. En del fastigheter har bra vatten och avloppsledningar som Vänersborgs kommun har godkänt. Andra fastigheter är mindre sommarstugor eller torp där kostnaden för anslutningen överstiger fastighetens värde. Andra har helt enkelt inte råd. En anslutning kan därför leda till att fastighetsägaren tvingas sälja den fastighet som hen kanske har bott på i årtionden och i vissa fall är den gamla fädernegården. Det kan också vara svårt att få lån om man är 70+.
Det är dyrt att ansluta sig till kommunens vatten och avlopp. En generell beräkning för kostnaden för en småhusfastighet, som ska anslutas, ligger med Vänersborgs nuvarande VA-taxa på omkring 200.000 kr – några fastigheter får betala mindre, andra mer.
Det finns ytterligare en aspekt på ärendet. Idag ska riksdagen debattera ett betänkande från Civilutskottet. Utskottet har nämligen tagit ett initiativ till ett tillkännagivande som riktar sig till regeringen. Så här står det på riksdagens hemsida om civilutskottets förslag:
“Inget tvång att ansluta sig till kommunala VA-nätet (CU14)
En fastighetsägare med enskilt avlopp ska inte tvingas ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Detta under förutsättning att det egna avloppet uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven. Det anser civilutskottet och föreslår att riksdagen ska rikta ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen om det.”
Det händer alltså saker i riksdagen kring VA-frågorna, medan alla väntar på regeringens utlovade proposition i frågan, “Vägar till hållbara vattentjänster”. Utredningen innehåller flera radikala förslag i ärendet och det är ytterligare ett skäl till att Vänersborgs kommun inte driver fram alltför snabba beslut.
Vänsterpartiet yrkade återremiss av ärendet för att ge möjlighet för kommunen att först kontakta och kommunicera VA-planerna med de berörda fastighetsägarna på Vänersnäs samt visa hur varje berörd fastighet är att betrakta som en del av en samlad bebyggelse/större sammanhang, dvs begrepp som styr hur ett verksamhetsområde ska utformas. När återremissen föll ser vi inget annat alternativ än att yrka avslag.
===
Båda dokumenten undertecknade 2021-04-28 av James Bucci och Stefan Kärvling, Vänsterpartiet. (Du kan ladda ner yrkandet här och reservationen här.)
==
PS. Lutz Rininsland (V) har idag skrivit en mycket läsvärd blogg om socialnämnden: ”Äldreomsorgen som huvudnyhet”.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer