Arkiv
Ta inte vatten över huvudet på Sanden
I januari förra året presenterade ett antal studenter från Chalmers sina idéer för hur Vänersborg skulle kunna utvecklas. (Se ”Ett framtida hållbart Vänersborg”.) Några av studenterna hade arbetat särskilt med Sanden. De såg naturligtvis fördelarna med att bygga på Sanden, men jag tror ändå att slutintrycket av presentationen blev att bostäder på Sanden kanske ändå var ”överkurs”. Studenterna pratade om industrierna på Sanden, hamnen, översvämningshotet, den instabila marken och menade att stora åtgärder måste vidtas för att bygga där. Och stora åtgärder är stora kostnader. (Fast det sa de inte.)
Igår redogjorde jag för Rambölls utredning om hur kommunen kan komma till rätta med problemen kring vattnet (översvämning och nederbörd). (Se ”Rinna ut i Sanden”.) Det skulle enligt preliminära beräkningar kosta kommunen 150 miljoner kronor.
Det kanske vore en idé, som Roy skrev i en kommentar till min förra blogg (se här), att utreda vad det skulle kosta staten att reglera Vänerns vattennivå med en tunnel till t ex havet. (Kanske skulle en sådan kunna kombineras med en kanal från Vänersborg till Uddevalla?) Det är ju fler tätorter runt Vänern än Vänersborg som har problem med översvämningsriskerna.
Låt mig först slå fast. Sanden skulle kunna bli ett fantastiskt område för bostäder. Det skulle kunna kombineras med fina parker, gång- och cykelbro till centrum respektive Blåsut och kanske till och med någon anlagd badstrand i området. (Som kommunen kanske skulle kunna sköta om…)
Men det finns problem med att förverkliga drömmarna om en ny stadsdel på Sanden – fler problem än bara vattnet… Jag har beskrivit dessa problem i en blogg för drygt två år sedan (”Att sticka huvudet i Sanden”). Jag tänkte göra en sammanfattning av dessa problem.
Redan i gårdagens blogg tog jag upp frågan om hamnen. Ramböll liksom alla kommunala utredningar förutsätter att hamnen ska läggas ner (flyttas), om en byggnation av bostäder ska kunna komma igång. Det sägs dock i kommunala skrivelser att det även i framtiden måste finnas en kaj i området, där båtar kan lägga till vid broöppning. Och på denna plats måste också allmänheten ha tillträde. Det sägs också från kommunala tjänstemän att Sjöfartsverket vill ha kvar en nödkaj i hamnen.
Sanden är byggd av fyllnadsmassor, skriver kommundirektör Ove Thörnkvist till kommunstyrelsen i maj 2014:
”som vi vet är förorenade, men inte av vad.”
Kommunen vet fortfarande inte hur föroreningarna ser ut och vad de består av. Ramböll konstaterade i sin utredning ”oljelukt”. Det kanske inte är så farligt, men inget vet. Kommunen har ju råkat ut för överraskningar förr när det gäller förorenade massor, t ex vid arenabygget och byggandet av bostäder vid Quality. Sanering av förorenade massor kan kosta stora, stora summor. Saneringen för t ex tre bostadshus vid Quality kostade kommunen 9 milj kr…
Ett annat problem är trafikstörningarna. Samhällsbyggnadsförvaltningen skrev för några år sedan:
”I dag kommer störningarna från trafiken på Vassbottenleden och Dalbobron, från järnvägstrafiken och från båttrafiken och från industrier i den södra delen av området. Buller från vägtrafiken innebär att bostadsbyggnader måste byggas speciellt bullerskyddande.”
Förvaltningen konstaterade alltså buller och störningar från alla håll…
Det som inte nämndes, det är att det finns restriktioner att bygga vid trafikleder där farligt gods transporteras. Och farligt gods, det transporteras rätt som det är på både järnvägen, 
Dalbobron/Vassbottenleden och på kanalen. Det handlar ju om att det kan ske olyckor med gaser och sådant.
På Trafikverkets hemsida (se här) står det om vägtransporter:
”Ett generellt riktvärde för vidare undersökning av påverkan av farligt gods är 150 meter från det identifierade riskområdet. … Avståndet kan också vara längre, till exempel där det är nära till flera transportleder.”
När det gäller järnvägstransporter skriver Trafikverket:
”Ett riktvärde att gå efter kan vara att göra riskanalyser för transporter av farligt gods för bebyggelse inom 150 meter från närmaste spårmitt då nya åtgärder planeras.”
Området att bygga bostäder på tycks krympa…
Vad jag förstår så finns det också regler och förordningar kring att balkonger, friskluftsintag och entréer inte får vara vända mot farliga godsleder. Men det vet naturligtvis experterna i Byggnadsförvaltningen bättre.
Hur som helst måste frågan om risker utredas. SKL (Sveriges kommuner och landsting) skriver i broschyren ”Transporter av farligt gods” (se här):
”Vid upprättande av en detaljplan ska en bedömning göras av om planens genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller ej. I denna behovsbedömning ska riskerna för människors hälsa eller för miljön beaktas. Om planen kan ge upphov till betydande miljöpåverkan ska en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) upprättas.”
Det kanske går att lösa frågan om farligt gods, men det måste utredas noggrant. Och något säger mig att kostnaderna för en ny stadsdel på Sanden kan öka ytterligare…
Det måste också göras något, om man tänker bygga bostäder, åt närheten till industrierna på Sanden. I de kommunala utredningarna står det att detta innebär:
”speciella åtgärder.”
Vad dessa speciella åtgärder innebär utvecklas inte, men det låter i varje fall som något som kostar pengar. Och ska industrierna bort, vilka några har pratat om, så måste marken kanske köpas av kommunen och alternativa lokaliseringar för industrierna tas fram.
Kommundirektören skrev också för två år sedan:
”En splittrad ägarbild och befintliga verksamheter försvårar en omvandling från industriområde till bostadsområde.”
Det verkar inte som om kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) har planer på att kommunen ska köpa upp mark på Sanden. Det skulle troligtvis bli alltför dyrt.
På kartan nedan så ser vi ägarförhållandena på Sandenområdet. (De rödlinjerade områdena är kommunens mark.)
Mycket av marken är som synes privat… Det är väl egentligen bara gatorna och hamnområdet som ägs av kommunen. (Anm. Enligt uppgift ska också Vänersborgsbostäder och Fastighets AB Vänersborg äga fastigheter på Sanden, men jag har inte fått några kartor eller uppgifter på vilka fastigheter detta i så fall är. Det finns kanske anledning att återkomma.)
TTELA skrev i fredags (se ”Så ska Sanden räddas”), och jag antar att uppgifterna kommer från intervjun med Marie Dahlin:
”Sedan blir [det] upp till fastighetsägarna hur man vill göra. Antingen kan 
man sälja sina fastigheter eller ansöka om detaljplaner för olika ändamål.”
Sedan skrev TTELA, och nu citeras Marie Dahlin:
”Det här blir en process mellan fastighetsägarna. Nu är det upp till dem att hitta en drivkraft att gå vidare. Några är intresserade, några är inte alls intresserade.”
Jag vet inte riktigt hur kommunens planer ska kunna gå i lås under dessa förutsättningar. Kanske räknar Marie Dahlin med att markpriserna ska stiga så enormt att de flesta markägarna vill sälja till hugade bostadsbolag. Vilket i sin tur naturligtvis påverkar priset för de som vill bygga där och, i slutändan, hyresgästerna. Eller snarare, de som blir ägare till bostadsrätterna…
Det finns massor med saker att utreda vidare innan ett bostadsbyggande kan komma igång på Sanden. Ramböll räknade upp 8 punkter (se ”Rinna ut i Sanden”), i denna blogg har jag kompletterat med ytterligare punkter.
Och vad jag vet så är Rambölls utredning den enda som har gjorts för området under de två senaste åren. Trafikverket jobbar i och för sig, fast vissa skulle nog snarare säga att jobbet ligger i malpåse för närvarande, med planer för en ny järnvägsbro, perronger och övergång mm, men detta kan nog skapa fler problem för kommunens planer på Sanden än de löser tror jag.
Om alla framtida utredningar skulle visa att det vore ett bra och ekonomiskt rimligt alternativ för kommunen att bygga på Sanden, så bygg!
Men tills dess är det viktigt att kommunen inte tar sig vatten över huvudet. Kanske är det bättre att istället börja bygga någon annanstans i kommunen. Det saknas ju inte attraktiva områden för, eller planer på, bostadsbyggande.
Och vänta med Sanden tills alla fakta ligger på bordet.
Rinna ut i Sanden
Mitt i Vänersborg finns en liten ö som vänersborgarna i 100 år har kallat Lilla Vassbotten. Den byggdes upp av muddermassor när den nya hamnkanalen iordningställdes år 1916.
I maj 2008 beslutade kommunstyrelsen att byggnadsförvaltningen skulle upprätta ett program för detaljplaner för Lilla Vassbotten, som nu hade döpts om till Sanden (södra). Programmet upprättades fyra månader senare.
Det fanns en tanke att det skulle byggas bostäder på Sanden – närheten till centrum, kommunikationer och allt vatten runt omkring gjorde onekligen området till lite av ett drömläge för bostäder.
Det visade sig dock finnas en del problem med Sandenområdet. Och ett av problemen torde vara bekant för de flesta vänersborgare, i varje fall för de som var med vintern 2000-2001. Översvämning är en reell risk i Vänersborg, och Sanden är det område som ligger allra sämst till. Det handlar för övrigt inte om det blir en översvämning, det handlar om när.
Och ska det bli något nytt med området, som t ex bostäder, så måste översvämningsproblematiken lösas. Och nu, 8,5 år efter kommunstyrelsens beslut, har företaget Ramböll lagt fram en utredning om just detta, ”Förslag på strategi för översvämningsskydd”.
”Ett långt och gediget arbete har gett resultat.”
Som kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) uttryckte det i TTELA (se ”Så ska Sanden räddas”).
TTELA hade för övrigt en mycket bra sammanfattning av utredningen i fredags (se länken ovan) och dessutom hade reportern Niklas Johansson några egna reflektioner (se ”Nu är det snart möjligt att befolka Sanden”).
Rambölls utredning kom fram till att:
”För översvämningsskydd med skydd upp till nivå +47,16 m rekommenderas en utformning med någon form av tät stålspont som drivs ned till tätskikt av lera på djup kring ca 10-15 m under markytan och runt om hela Sanden-området (söder om Dalbobron).”
Det behöver emellertid göras ytterligare stabilitetsutredningar för kajer, släntkrön och strandkanter, skriver utredningen, för att säkerställa att förhållandena är goda i hela området.
”De områden som utretts sedan tidigare är särskilt känsliga för ökad belastning på jorden genom exempelvis uppfyllnad (höjning) av markyta.”
Det är alltså inte helt enkelt, och givet, med översvämningsskydden.
Det krävs också provtagningar i området innan arbetet påbörjas:
”kartlägga markföroreningarna i god tid innan man fastställer planerna för utvecklingen av området”
Sanden är troligtvis förorenad:
”Det kan finnas anledning att befara att fler områden kan klassas som förorenad mark.”
Kartan till vänster visar ”misstänkt förorenad mark”. Det är alltså, bland annat, hela området söder om Dalbobron.
Men utredningen handlar om vatten.
Det ska finnas öppningar i översvämningsskyddet när det är färdigställt. Det är för att kunna släppa in och ut trafik från Sanden:
”Dessa öppningar kan stängas med hjälp av temporära översvämningsskydd som snabbt kan sättas upp.”
Det kommer vatten även uppifrån och inte bara från Vänern. Utredningen har tittat på hanteringen av skyfall. Det är nämligen så att:
”byggandet av översvämningsskyddet kan leda till att skyfallsvattnet stängs in i området på ett annat sätt än tidigare.”
Nedanstående karta visar vattenutbredning och vattendjup vid skyfall med översvämningsskydd (de röda linjerna visar var översvämningsskydden ska finnas):
Det är inga större djup vi pratar om, men det krävs ändå åtgärder.
Skyfallsproblematiken ska lösas med avrinningssystem och grundare ytliga fördröjningsmagasin. Ramböll föreslår ett system fördröjningsmagasin där vatten kan få ansamlas. Fördröjningsmagasinen är utritade som blå rutor (fyra rutor) på nedanstående karta:
Sedan bör gatorna också ha en viss höjdsättning och lutning (minst 0,7%) för att säkerställa att vatten rinner av på ett effektivt sätt.
Utredningen tar inte upp hur ett eventuellt nytt dagvattensystem kan dimensioneras eller se ut. En sådan utredning om dagvattnet måste emellertid genomföras enligt Ramböll. Det kan nämligen bli problem om Vänerns vattennivå höjs, vilket den med all sannolikhet kommer att göra. Den förväntade framtida vattennivån i Vänern kommer förmodligen att vara avsevärt högre än områdets marknivå. Det kan bli fråga om att pumpa ut vatten ur planområdet.
Det krävs alltså enligt Ramböll flera ytterligare utredningar om Sandenområdet innan beslut kan fattas och spadarna sättas i fyllningsmassorna.
Ramböll föreslår att följande görs:
- ”Utredning av finansiering och tidplan för utbyggnad
- Fortsatta geotekniska/hydrogeologiska utredningar
- Fördjupade undersökningar avseende förorenad mark
- Gestaltningsprogram för översvämningsskydd och blågrön struktur
- Höjdmodell där planerade exploateringar och dess höjder infogas så att ny skyfallsmodell kan göras i samband med planering av exempelvis gators höjdsättning och markens avrinning
- VA-utredningar för omläggningar och eventuella kompletteringar
- Tillstånd och MKB för eventuell vattenverksamhet och detaljplaner
- Vidare utredning av förutsättningar och dimensionering för grönblå struktur som tar hand om skyfall.”
Det återstår alltså en hel del utredningsarbete innan något konkret kan komma igång på Sanden.
I planvisionen kan man för övrigt se parker och bostäder. Det finns också en ny bro mot centrum inritad liksom en gång- och cykelbana mot Blåsut. Samtidigt finns Vassbottenleden kvar som den ser ut idag. ICA Kvantum och Vattenfalls värmeverk ligger också kvar.
En förutsättning för hela utredningen är att hamnen försvinner från Sanden. Marie Dahlin (S) säger till TTELA:
”Antingen flyttas hamnen till Vargön eller så läggs den ner.”
Och den frågan är redan löst enligt Marie Dahlin i TTELA…. Vilket får mig att fråga – jasså? när då?
Jag får det inte heller att gå ihop med att tidigare utredningar har kommit fram till att det även i framtiden måste finnas en kaj i området, där båtar kan lägga till vid broöppning. Och på denna plats måste också allmänheten ha tillträde. Det har dessutom sagts att Sjöfartsverket vill ha kvar en nödkaj i hamnen. Om detta innebär något ytterligare, som tar plats, och pengar, vet jag inte. Men det är naturligtvis något som måste få ett svar.
Det kan väl också tilläggas att en ny hamn i Vargön antagligen skulle kosta 300-500 miljoner kronor…
Det finns många andra problem med att bygga på Sanden, t ex föroreningar, trafikstörningar, transporter av farligt gods osv, men utredningen tar alltså ”bara” upp vattnet, dvs översvämningsrisken och skyfall.
Ramböll beräknar att åtgärderna för att lösa dessa problem med vattnet kommer att kosta kommunen 150 miljoner kronor.
Jäpp, du läste rätt. 150 miljoner kronor.
Enligt Marie Dahlin, i TTELA, så ska inte bara kommunen betala:
”De som bestämmer sig för att vara kvar på Sanden eller som kommer dit för att driva verksamhet får också vara med och betala notan på 150 miljoner för översvämningsskyddet.”
Jag tror inte att Marie Dahlin (S) har rätt. Jag tror inte att kommunen kan tvinga de företag och markägare som finns på Sanden att vara med och betala 150 miljoner kr.
Och då blir ju frågan om vänersborgarna tycker att det är värt att kommunen betalar 150 miljoner kronor för att bygga en ny stadsdel på Sanden… Dessa 150 miljoner kr är, märk väl, enbart summan för att komma tillrätta med ”vattenproblemen” – det finns som sagt andra problem också…
Det är vad jag förstår socialdemokraterna och moderaterna som är de största tillskyndarna av att bygga en ny stadsdel på Sanden. (Om man vill vara lustig – de största betongpartierna vill se mer betong på Sanden…) I varje fall var det så i valrörelsen 2014. Jag vet inte vad de andra partierna tycker.
Antagligen är det inga problem rent tekniskt att fixa problemen med vattnet på Sanden. Men frågan är hur många kommunala skattemiljoner vänersborgarna vill ska rinna in i Sanden för att vattnet ska rinna ut…
Ett framtida hållbart Vänersborg
Samhällsbyggnadsförvaltningen håller på att utarbeta en ny översiktsplan för Vänersborg. Det handlar om hur mark och vatten ska användas för att stödja en hållbar utveckling. Som ett led i detta arbete, på sätt och vis i varje fall, har förvaltningen haft hjälp av ett antal studenter från Chalmers. Det är kommunens planarkitekt Pål Castell som har tagit det mycket lovvärda initiativet att låta 35 studenter under hösten och nu i början på året besöka Vänersborg som ett led i sina studier.
Chalmeristerna har med konstruktiva, kreativa och nytänkande hjärnor kommit med idéer och förslag på vad som skulle kunna göras i Vänersborg. Bland de studerande ingick dessutom 10 internationella studenter alltifrån Danmark och Frankrike till Kenya, Kina och Australien, vilket har bidragit till att göra studenternas arbete ännu mer intressant.
Idag presenterade dessa chalmerister resultatet av sitt arbete inför en fullsatt festsal på Folkets Hus. Rubriken på arbetet var ”Ett framtida hållbart Vänersborg”.
Under en nästan två timmar lång sittning fick politiker, tjänstemän och allmänhet höra om planerna och idéerna för det framtida Vänersborg. Och det är ett imponerande material som har tagits fram. Materialet presenteras för övrigt också i form av en utställning 
som vänersborgarna kan ta del av. Utställningen visas på Konsthallen i Folkets Hus under resten av veckan.
Missa inte den!
Det som jag nog tycker är allra mest intressant med chalmeristernas medverkan i Vänersborgs planering, det är att de flesta studenterna aldrig tidigare har varit i Vänersborg. Nu kom de till vår stad och kunde se Vänersborg med helt fräscha ögon – utan nostalgiska tankar, politiska bindningar eller ekonomiska bojor. De kunde låta fantasin och kreativiteten flöda fritt.
Naturligtvis hade studenterna noterat vattnets betydelse för Vänersborg och vänersborgarna. Mycket i presentationerna kretsade kring vattnet och Vänern. Dock inte bara ur positiva aspekter. Översvämningsriskerna är inte bara överhängande, det är helt enkelt en fråga om tid.
En hel del av arbetet tog upp idéer om hur Vänersborg skulle möta översvämningshotet och vända det till en fördel. Det kunde handla om synliga vattenkanaler, promenadstråk, sittrappor vid hamnkanalen, våtmarkspark, ny gästhamn vid Fisketorget, en ny gång- och cykelbro, flytande element på vattnet, flytande bostäder, amfibierestaurang etc. Studenterna ville också ta bort parkeringsplatserna utmed vattnet och göra sjön riktigt tillgänglig.
Många av de här idéerna tyckte jag lät mycket intressanta och jag hoppas att en del av dem kan förverkligas inom en inte alltför avlägsen framtid.
Några studenter hade arbetat särskilt med Sanden. De såg naturligtvis fördelarna med att bygga på Sanden, men jag tror ändå att slutintrycket av presentationen blev att bostäder på Sanden kanske ändå var överkurs. Studenterna pratade om industrierna på Sanden, hamnen, översvämningshotet, den instabila marken och menade att stora åtgärder måste vidtas för att bygga där. Och stora åtgärder är stora kostnader. (Fast det sa de inte.)
En grupp av studenterna hade arbetat med kulturaxeln och dess framtida utformning. De tyckte att de breda gatorna runt kulturaxeln var ett hinder, och att belysningen var dålig. De hade flera idéer på hur ljuset skulle kunna användas för att göra kulturaxeln mer inbjudande, tryggare och attraktivare. De tyckte att Huvudnässkolans gamla aula var snygg, men att den är outnyttjad. Och det är den ju i högsta grad. Studenterna tyckte att den borde ha en betydligt större publik funktion. Och dra folk. Denna grupp föreslog att aulan gjordes om till saluhall. En annan grupp ville istället bygga ut aulan och förlägga bibliotek och konsthall dit.
Flera av chalmeristerna tyckte att området kring järnvägsstationen var dåligt utnyttjad. De ville bland annat se ett marknadstorg där med en stationsträdgård.
Studenterna uppehöll sig också kring den segregering som de kunde märka i Vänersborg. De förordade t ex att det skapades mötesplatser och att det byggdes hyreslägenheter.
Och sist men inte minst, studenterna noterade att kommunen har ett ”trött och utdöende centrum”. De ville råda bot på detta genom att bland annat förbinda gågatan på olika sätt med kulturaxeln, med det nya ”köpcentrat” vid gamla Teli och med – vattnet. De tyckte också att det var viktigt att bilarna i möjligaste mån försvann från centrum och att det underlättades för fotgängare och cyklister. En grupp menade att det också borde öppnas en basar och ett multikulturellt hus med olika aktiviteter vid gågatan.
En grupp påminde för övrigt om vikten av arbetet med Vänersborgs framtid och den slutliga utformningen genom att citera den klassiska texten på torgbrunnen:
”Nutids omsorg, framtids välfärd.”
Presentationen avslutades med att 
utredningssekreterare Lars Rudström fick motta allt material som studenterna hade producerat under sina veckor i Vänersborg.
Som sagt – en mycket intressant presentation av Vänersborgs eventuella framtid…
Och till sist – missa inte utställningen…
.
PS. Du kan få ytterligare information om chalmeristernas arbete, utställningen (bland annat tider) och kommunens översiktsplan på Vänsterpartiets hemsida.
Att sticka huvudet i Sanden
Flera partier går i valrörelsen ut med att Sanden ska bebyggas. De mest drivande partierna för projektet är moderaterna och socialdemokraterna. De största betongpartierna vill se mer betong på Sanden. Om man ska vara lustig.
Fast planerna är inte särskilt lustiga.
Socialdemokraterna är svåra att diskutera frågan med. De har tydligen fattat ett internt partibeslut i frågan, och då är det så. Inget mer att diskutera typ. Och ger man sig inte som vänsterpartist, så får man höra argument som ”det ordnar sig bara viljan finns”. Eller, ännu vanligare, ”prata med Marie Dahlin, det är hon som är vår taleskvinna”.
Moderaterna pratar om att det är ”marknaden” som bestämmer om det ska byggas på 
Sanden. Jag vet inte vem den här marknaden är, men hen är inte med i moderaterna i varje fall. ”Nej, moderaterna vill inte bygga på Sanden, men det är ok om marknaden vill.” Får jag höra vid moderaternas valstuga vid torget….
Det känns onekligen som Vänersborgs största partier bedriver strutspolitik. Och det i ordets bokstavliga bemärkelse. För ska man bortse från alla hinder kring en byggnation av bostäder på Lilla Vassbotten (=numera Sanden), så krävs det att man sticker huvudet i Sanden.
Först en kort historik.
Under den förra mandatperioden (2006-2010) hade den dåvarande kommunledningen bestående av Lars-Göran Ljunggren (S) och Bo Carlsson (C) storslagna planer för Sanden. Ett utvecklingsbolag, Vassbotten AB, bildades och kommunen skulle tillsammans med privata aktörer (RL Skand AB) bygga både bostäder och ett stort köpcentrum.
Planerna gick i kras. Parterna hade skilda förklaringar och vad som var den verkliga orsaken kom väl aldrig riktigt fram i ljuset. Något som för övrigt var mer regel än undantag under den förra mandatperioden. (Jag har en känsla av att det även kostade kommunen en del pengar… Vilket också var mer regel än undantag under den förra mandatperioden…)
Det var då det. Tillbaka till nutiden… Planerna på att bebygga Sanden lever alltså vidare.
Jag har försökt att ta reda på fakta som har redovisats om Sanden och planerna på byggnation.
Den 17 april i år behandlade Samhällsbyggnadsnämnden en skrivelse från tjänstemännen om hamnflytten till Vargön. I denna skrivelse togs också Sanden upp. Fast ganska kortfattat. Förvaltningschef Sophia Viktröm föredrog ärendet för ledamöterna i nämnden.
Skrivelsen slår fast att Sanden är ett område för framtida bostäder. Redan i maj 2008 beslutade nämligen Kommunstyrelsen att byggnadsförvaltningen skulle upprätta ett program för detaljplaner för området. Programmet upprättades fyra månader senare och som en följd av ett beslut i kommunstyrelsen i oktober samma år bearbetade byggnadsförvaltningen dessutom programmet.
Och visst, Sanden med närheten till centrum, kommunikationer och allt vatten runt omkring är väl lite av ett drömläge för bostäder. Det kan man inte argumentera emot. (Även om det finns de som anser att området passar bäst för industri, hamn och handel. Som det är nu alltså. De menar att det är ett bra område att locka hit företag med.)
Men…
Tjänstemännen skriver redan i inledningen till skrivelsen den 17 april 2014:
”Det finns dock hinder som måste övervinnas innan det kan bli aktuellt att bygga bostäder där.”
Och konstaterar kyligt på det språk tjänstemän använder när de är tveksamma, eller kanske till och med negativa, till hela idén:
”Planen rekommenderar att förutsättningarna för bostadsbebyggelse i området utreds. Vid beslut om bostadsbebyggelse erfordras en mycket långsiktig planering.”
En gång till:
”… en mycket långsiktig planering.”
Det finns nämligen många problem med området, mycket som talar mot en bebyggelse av Sanden.
För att det överhuvudtaget ska gå att bebygga området så krävs det först och främst att hamnen och industrierna på Sanden flyttas till en annan plats. Men då ska man också komma ihåg att det även i framtiden måste finnas en kaj i området, där båtar kan lägga till vid broöppning. På denna plats måste också allmänheten ha tillträde. Det sägs också från kommunala tjänstemän att Sjöfartsverket vill ha kvar en nödkaj i hamnen. Om detta innebär något ytterligare, som tar plats, och pengar, vet jag inte i nu-läget.
Det finns hinder ja…
För det första är marken på Sanden utfylld av byggnadsmassor.
Det skriver förvaltningen kort och gott. Kommundirektör Ove Thörnkvist skriver lite mer när ärendet går vidare till kommunstyrelsen den 21 maj (2014):
”Området består av fyllnadsmassor som vi vet är förorenade, men inte av vad.”
Det står inget mer, men kommundirektören drar slutsatsen att detta bör utredas ytterligare. Och det ter sig väl helt naturligt. Kommunen har ju råkat ut för överraskningar förr när det gäller förorenade massor; vid t ex arenabygget och byggandet av bostäder vid Quality. Sanering av förorenade massor kan kosta stora, stora summor. Saneringen för t ex ett bostadshus vid Quality kostade kommunen 9 milj kr…
Det andra problemet, trafikstörningar.
Tjänstemännen på Samhällsbyggnads skriver:
”I dag kommer störningarna från trafiken på Vassbottenleden och Dalbobron, från järnvägstrafiken och från båttrafiken och från industrier i den södra delen av området. Buller från vägtrafiken innebär att bostadsbyggnader måste byggas speciellt 
bullerskyddande.”
Förvaltningen konstaterar alltså buller och störningar från alla håll…
Det som inte nämns, det är att det finns restriktioner från exempelvis Trafikverket, att bygga vid trafikleder där farligt gods transporteras. Och farligt gods, det transporteras rätt som det är på både järnvägen, Dalbobron och på kanalen. Det finns t ex regler och förordningar kring att balkonger, friskluftsintag och entréer inte får vara vända mot farliga godsleder. Jag tror faktiskt också att det är så, att det inte bör ligga bostäder överhuvudtaget 100 meter ifrån… Det handlar ju om att det kan ske olyckor med gaser och sådant. Visst, det kanske går att lösa, men kostnaderna lär öka.
Det här var egentligen en tredje punkt, dock inget som har nämnts i de kommunala skrivelserna. Men naturligtvis vet experterna i Byggnadsförvaltningen vad som gäller kring detta.
Som en tredje (eller ska jag räkna den som en fjärde?) punkt tar tjänstemannaskrivelsen också upp närheten till industri. Det här utvecklas inte, det står bara att detta innebär:
”speciella åtgärder.”
Och det låter väl inte riktigt bekvämt. I varje fall torde även detta vara något som man måste veta mer om. Eller också köper kommunen upp marken och industrierna får flytta. (Jag återkommer till detta.)
Kommundirektören anger ytterligare två skäl i sitt yttrande till kommunstyrelsen.
”Sanden ligger lågt och är därmed utsatt vid höga nivåer på Vänern enligt kommunens översvämningsprogram.”
Detta torde vara bekant för alla vänersborgare, i varje fall för de som var med vintern 2000-2001. Översvämning är en reell risk i Vänersborg, och Sanden är det område som ligger allra sämst till. Det handlar inte om det blir en översvämning. Det handlar om när.
En del kommuner försöker lösa problemen med vallar etc. Det visar sig dock oerhört kostsamt och i vissa fall dessutom omöjligt. 
Ett bra exempel på att sticka huvudet i sanden var väl när Marie Dahlin (S) diskuterade översvämningar i P4 Väst den 20 augusti 2012:
”Och då är ju översvämningsrisken ett bekymmer, men å andra sidan känner jag att kan man bygga i Holland så visst kan man bygga i Vänersborg.”
För snart 6 år sedan (dec 2008) kunde vi läsa följande på Sveriges Radios hemsida:
”Nederländerna satsar 75 miljarder euro för att skydda sig mot eventuella översvämningar i framtiden.”
Om det är möjligt för Vänersborg att lösa översvämningsproblematiken på Sanden, vilket vi inte vet eftersom inga utredningar har gjorts (vad jag vet), torde det driva upp kostnaderna för kommunen och skattebetalarna ordentligt. Frågan är väl också hur försäkringsbolagen ställer sig… Om det vet vi heller ingenting.
En sak vet vi, byggnadsförvaltningen säger nej till byggnation på t ex Hamngatan, Nordkroken och Gardesanna pga översvämningsriskerna. Och då kan man undra, varför tror kommunen att det går att bygga på Sanden, när Byggnadsnämnden inte ens tror att Andersson kan bygga en andravåning på sitt hus i Nordkroken?
Kommundirektören nämner också, och nu är vi uppe i den femte (sjätte?) punkten.
”En splittrad ägarbild och befintliga verksamheter försvårar en omvandling från industriområde till bostadsområde.”
Det är helt riktigt som kommundirektören skriver (naturligtvis). Man skulle också kunna skänka en tanke på vad det skulle kosta kommunen att ”lösa in” all mark och alla fastigheter. Man kan väl förutsätta att ägarna ser tillfället att ta bra betalt för sin egendom, i synnerhet som de vet hur mycket kommunen traktar efter området. Vilket i sin tur naturligtvis påverkar priset för de som vill bygga där och, i slutändan, hyresgästerna.
Det är också en svårighet för kommunen att anvisa alternativa lokaliseringar för företagen.
Var detta en sjunde punkt månne?
Alla dessa punkter sammantaget visar på nödvändigheten av att åtminstone utreda mer. Att som moderater och socialdemokrater (och faktiskt också centerpartister och, tror jag, både folkpartister och kristdemokrater) utlova byggnation är i det närmaste ohederligt utifrån de fakta som föreligger. Trots att det är val. Eller ja… Det ligger väl i och för sig i linje med traditionen hos dessa partier – beslut utifrån förhoppningar och önskedrömmar…
Vänsterpartiet anser att kommunen måste ha fakta på bordet innan saker utlovas och beslut fattas.
Och det krävs tveklöst ytterligare utredningar innan några löften kan ges eller något ställningstagande kan göras överhuvudtaget.
Om en utredning skulle visa att byggnation är möjlig, så måste naturligtvis också kostnaderna för kommunen utredas. Allt tyder på att dessa blir gigantiska (i varje fall med kommunala mått mätt). Och då måste man också fråga sig – vem kan ha råd ha bo där?
I våra storstäder bygger företag dyrt, men där finns det ju å andra sidan massor med människor som är beredda att betala eftersom stigande marknadsvärden snabbt kompenserar för alla utgifter.
Om alla utredningar skulle visa att det vore ett bra och ekonomiskt rimligt alternativ för kommunen att bygga på Sanden, så bygg!
Men tills dess, stick inte huvudet i Sanden! Börja istället att bygga någon annanstans, varför inte på Skaven.
Sticka huvudet i Sanden
För några år sedan hade den dåvarande kommunledningen bestående av socialdemokrater (Ljunggren) och centerpartister (Carlsson) storslagna planer för Sanden. Ett utvecklingsbolag, Vassbotten AB, bildades och kommunen skulle tillsammans med privata aktörer (RL Skand AB) bygga både bostäder och ett stort köpcentrum.
Planerna gick i kras. Parterna hade skilda förklaringar och vad som var den verkliga orsaken kom väl aldrig fram i ljuset, något som för övrigt var mer regel än undantag under den förra mandatperioden. (Jag har en känsla av att det även kostade kommunen en del pengar… Vilket också var mer regel än undantag under den förra mandatperioden…)
Planerna på att bygga bostäder (och annat?) på Sanden är dock inte lagda på is. I ett bildspel på kommunens hemsida (se här) säger speakerrösten att:
”Vi planerar att bygga 1.200 bostäder på Sanden.”
1.200 bostäder torde betyda att någon på kommunen räknar med att ca 3.000-4.000 personer ska bo där…
Socialdemokraterna tycker att Sanden är en utmärkt plats att bygga på, kanske ett arv från deras engagemang under tidigare år. I P4 Väst säger Marie Dahlin (S) den 20 augusti:
”Men för mig och mitt parti är Sanden liksom prio ett i vår kommun kan jag ju tycka. Och då är ju översvämningsrisken ett bekymmer, men å andra sidan känner jag att kan man bygga i Holland så visst kan man bygga i Vänersborg.”
(Prio 1 efter Kindblomsvägen då kanske…)
Visst är översvämningsrisken ett bekymmer….
Det har nyligen skrivits en rapport om Vänerns framtida översvämningar. (TTELA skrev om studien den 17 aug och P4 Väst behandlade rapporten den 20 aug.) Rapporten var i och för sig ingen nyhet. Redan Klimat- och sårbarhetsutredningen framförde samma uppfattning för några år sedan.
Den nya rapporten säger att Vänersborg kommer att översvämmas. I TTELA säger Jan-Olov Andersson, som har varit ansvarig för studien:
”Området Sanden ligger på lågt belägen mark och kommer med hög sannolikhet att drabbas.”
Vi som har bott här i Vänersborg några år vet att Sanden (och Hamngatan och delar av Skräcklan, Nordkroken osv) redan har drabbats (2001). Så visst är sannolikheten hög för en översvämning. Det handlar inte om det blir en översvämning. Det handlar om när. Det är helt enkelt en tidsfråga.
Politikerna i Vänersborg är naturligtvis medvetna om översvämningsriskerna. Byggnadsnämnden avslog så sent som igår (21 aug) en ansökan från Eko City Fastighetsutveckling AB att ändra i detaljplanen, så att företaget fick bygga bostäder i det Kiruddska huset på Hamngatan (Vallmon 6). Eko City tyckte att man måste utnyttja:
”det centrala läget med närheten till resecentrum…”
Byggnadsnämnden avslog på grund av riskerna för översvämning…
Visst kan man bygga på Sanden. Jan-Olov Andersson säger vidare i TTELA:
”I grunden handlar det om var man ska satsa pengar.”
Och det är detta det handlar om: Anser vänersborgarna att kommunen ska satsa de enorma pengar som krävs för att komma tillrätta med framtida översvämningar, så att vi kan bygga bostäder på Sanden?
Kan inte dessa tiotals miljoner det handlar om användas bättre någon annanstans?
”Kan man bygga i Holland så visst kan man bygga i Vänersborg.”
säger Marie Dahlin (S).
Hmmm.
För 3,5 år sen kunde vi läsa följande på Sveriges Radios hemsida:
”Nederländerna satsar 75 miljarder euro för att skydda sig mot eventuella översvämningar i framtiden.”
Och vi i Vänersborg som inte ens kan bygga ett tak som håller tätt för regn – hur ska vi kunna bygga täta bostadshus ”mitt ute i Vänern”?
Och vilket försäkringsbolag skulle betala ut pengar om det blev översvämning i husen…? Länsförsäkringar…?
För övrigt är 75 miljarder euro till och med mer än vad arenan kostade…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer