Arkiv
VA – varför ingår Grytet?
I onsdags var jag på studiebesök hos en fastighetsägare på Vänersnäs. Det är alltid intressant att på plats se resultatet av kommunens tjänstepersoners arbete efter att de har suttit vid skrivborden i kommunhuset och med pärmar, blanketter, tabeller, kartor, linjaler och passare ritat upp verksamhetsområdena på Vänersnäs.
Eller inte.
Det är några politiker som har hittat ut till Vänersnäs, och gjort “syn på plats”. De har med egna ögon kunnat upptäcka bristen på logik i verksamhetsområdenas utformning, och istället noterat godtyckliga definitioner, avvägningar och gränser. Det var kanske ingen kanonidé att göra jobbet enbart från kommunhuset…
De flesta av kommunfullmäktiges politiker har emellertid inte varit ute och samtalat med fastighetsägare och invånare. De torde leva i villfarelsen att allt är frid och fröjd med avgränsningen av verksamhetsområdena. Utom med de tre fastigheterna vid Dättern… Kanske… Om några av dom nu har läst det öppna brevet vill säga. Eller också har de gjort det, men bryr sig ändå inte. Varken om lagen (LAV 6 §) eller om mer medmänskliga aspekter. Det innebär med all sannolikhet också att de anser att Vänersborgs kommun inte ska ta hänsyn till om 86-åriga 
Annbritt eller 94-åriga Susanna bor i någon av fastigheterna. Det gör ju inte lagen och då ska naturligtvis alla tvingas in i verksamhetsområden och anslutas till kommunens VA-nät som alla andra – för ca 200.000 kr. (Kan det vara så illa?)
Ett av mina tidigare studiebesök gick just till de tre fastigheterna i Anundstorp vid Dättern. En av fastighetsägarna författade som sagt senare ett öppet brev till politikerna. (Se “Öppet brev till samtliga politiker”.) Ägaren till fastigheten Grytet 1:22 har inte skrivit något öppet brev. Han har dock haft kontakt med tjänstepersoner på Kretslopp och Vatten vid några tillfällen, bland annat under ett “öppet hus” i november förra året (efter återremissen i kommunfullmäktige). Då antecknade tjänstepersonen bland annat:
“Tveksam till att kommunalt är bästa miljömässiga alternativet. Orolig för kostnaderna … Hade hört rykten om hur höga brukningsavgifterna var, rykten som inte var korrekta, så fick information direkt från VA-taxan. Många frågor om hur tekniskt lösa anslutningen. Tekniska mötte upp på plats efter ”Öppet hus” för att diskutera.”
Några tjänstepersoner kom faktiskt ut till Grytet och tittade på förhållandena. När fastighetsägaren en tid senare skrev till kommunen fick han emellertid ett svar som, enligt honom själv, bara ökade frustrationen. Han upplevde att han fick andra och motstridiga besked.
Precis som när det gäller fastigheterna i Anundstorp ifrågasätter ägaren till Grytet 1:22 att fastigheten ingår i ett större sammanhang (LAV 6 §). På Anundstorp höll miljö- och byggnadsförvaltningen med, och skrev (se ”VA Vänersnäs – en uppföljning”):
”Tre bostäder (Andundstorp 1:57, 1:58 och 1:8) ingår i förslaget som inte är utpekade inom områden för sammanhållen bebyggelse eller möjlig bebyggelseutveckling på landsbygd i översiktsplanens utvecklingsprincip 8.”
Men förvaltningen tyckte samtidigt att det kunde kvitta. Fastigheterna skulle ändå ingå i verksamhetsområdet. Miljö- och byggnadsförvaltningen skrev dock inget om Grytet 1:22.
Med sammanhållen bebyggelse avses i Plan- och bygglagen (PBL):
“minst 10-20 hus, där tomterna gränsar till varandra eller skiljs åt av en väg, park eller liknande.”
Så står det i Blåplanen (del 2 sid 31) som fortsätter:
“I propositionen till vattentjänstlagen anges, att enligt praxis krävs åtminstone en något så när samlad bebyggelse av 20-30 fastigheter. I de fall Länsstyrelsen i Västra Götaland har förelagt Vänersborgs kommun att uppfylla 6§ i vattentjänstlagen har rekvisitet 20 fastigheter använts.”
Sedan står det att gruppen bakom Blåplanen har studerat rättsfall och kommit fram till att göra följande bedömning:
“kommunen har skyldighet att ordna vattentjänster för samlad bebyggelse ner till 8 fastigheter.”
Från 30 fastigheter till 8 fastigheter för att det ska kallas större sammanhang eller samlad bebyggelse… Det är väl att ta i kan man tycka, men ok.
Vi tittar på några kartor. Och varför inte börja med en karta som visar verksamhetsområde 2. Fastigheten Grytet 1:22 är markerat med ett kryss. (se kartan till höger.)
Blåplanen har en mycket otydlig karta från området. (Se karta till vänster.) Det är svårt att hitta fastigheten ifråga, men jag tror att den ligger där det inte finns några blå
ploppar. Blå ploppar symboliserar större sammanhang enligt Blåplanens generösa definition.
Området där Grytet 1:22 ligger finns såvitt jag kan bedöma inte med i Blåplanens definition av större sammanhang. Men det är i och för sig osäkert.
Så här ser område 2 ut från ett “flygplan” – se bild till höger.
Det är svårt att se att det är en samlad bebyggelse ens med Blåplanens snäva definition. Här nedan förstorar jag upp kartan och tar med fastighetsgränser och skala.
Tre fastigheter ligger bredvid varandra, Grytet 1:22, Grytet 1:21 och Grytet 1:14. Sedan är det ungefär 200 meter till fastigheten Grytet 1:3 1 på andra sidan landsvägen. Det kan inte, som jag ser det, vara ett större sammanhang/samlad bebyggelse enligt några som helst definitioner. Fyra fastigheter varav en fastighet 200 meter ifrån…
Vad stod det i LAV 6 §?
“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang…”
Det är inget större sammanhang i det här området. Punkt.
Sedan är det faktiskt en sak till med fastigheten – naturen runt omkring. Fastigheten ligger vid en rasbrant.
 |
|
 |
|
Det finns fler fastigheter i närheten som ligger vid Hallebergs rasbranter. De är inte medtagna i verksamhetsområdet. Miljö- och byggnadsförvaltningen skrev i sitt “remissvar” till samhällsbyggnadsförvaltningen:
“Det finns bostäder som inte ingår i förslaget trots att de ligger nära (till exempel Grytet 1:15 och 1:23). Dessa ligger längs kanten av Halleberg, i angränsning till eller inom Natura 2000-område. En sammanvägd bedömning har gjorts att inte ha med dessa bostäder i förslaget. Främsta orsakerna är risk för negativ påverkan på naturvärden samt tekniska svårigheter och orimliga kostnader för framdragande av ledningar. Liknande skäl låg till grund för att i ett tidigare skede inte ta med bebyggelsen vid Skytteklev i verksamhetsområde för VA.”
Och då undrar ägaren till Grytet 1:22 – glömde kommunen min fastighet? Fastigheten ligger nämligen också vid rasbranten. Här finns det lika stora naturvärden, här finns det också tekniska svårigheter. Min teori är att kommunen faktiskt gjorde det, glömde fastigheten alltså. Eller också hade tjänstepersonerna just då en karta som inte höjdskillnader eller rasbranter var utsatta på. Fast sådant kan hända, alla kan göra misstag. Problemet är väl snarast att man inte kan erkänna det – och ändra sig…
Dessa fastigheter ligger i rasbranten och är undantagna från att ingå i verksamhetsområdet – ja, utom en fastighet då… Det finns några fler, men detta är de närmaste grannarna till 1:22. (Se karta till höger; det gröna strecket är vad jag förstår gränsen för Natura 2000 och det svarta själva rasbranten.)
Att de här fastigheterna, de inringade fastigheterna på kartan till höger, undantas från verksamhetsområdet innebär ju på ett ännu tydligare sätt att det inte rör sig om något större sammanhang/sammanhållen bebyggelse för Grytet 1:22…
Frågan som fastighetsägaren ställer sig är alltså varför Grytet 1:22 är den enda fastigheten vid bergskanten som är föreslagen för anslutning… Är det en slump, är det ett misstag eller finns det något dolt motiv…?
Rasbranterna vid Halleberg, och Hunneberg, ska skyddas. Länsstyrelsen skriver i “Bevarandeplan för Natura 2000-området”:
“Natura 2000-området Halle- och Hunnebergs rasbranter som ligger strax öster om Vänersborg utgör en mycket speciell naturmiljö med förekomst av många sällsynta arter. Branterna i de två delområdena är de största utbildade rasbranterna i Sydsverige.”
Om Grytet 1:22 ska ingå i verksamhetsområdet så innebär det att fastighetsägaren själv ska stå för grävning av ledningar från anslutningspunkten, som antagligen hamnar mitt emellan de tre fastigheterna, till sitt bostadshus. (Se rött kryss på kartan nedan.)
Det är 35 meter från den troliga anslutningspunkten till bostadshuset på 1:22. Det är dock inte känt vad kommunen kommer att välja. Kretslopp och Vatten svarar inte på hur planen ser ut. Placering av anslutningspunkten ska dock “ske i samråd” säger man. Höjdskillnaden till den troliga anslutningen är ungefär 10 meter och VA-ledningen ska grävas ner, gissar jag, till 1,6 meters djup (frostfritt). Marken består av i stort sett bara av sten i olika storlekar, några mycket stora – se bilderna ovan.
De skyddsvärda rasbranterna kommer definitivt att lida stor skada. Jag undrar förresten om inte Länsstyrelsen har några synpunkter på detta.
Tidigare var det Anundstorp vid Dättern, nu Grytet. Är det konstigt att kommuninvånarna inte kan upptäcka logiken för verksamhetsområdenas utformning? Eller att de undrar vilka definitioner som används och vilka avvägningar som kommunens tjänstepersoner och politiker gör? Som jag ser det är det helt uppenbart att dessa fastigheter inte finns med i ett större sammanhang/samlad bebyggelse enligt Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Och då faller hela kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige om att inrätta två verksamhetsområden på Vänersnäs. Och inte heller kan man lita på att alla andra fastigheter ingår i ett större sammanhang…
Till sist en hälsning från Grytet 1:22:
“Bortsett från tvånget så är det helt sjukt att anslutningsavgiften är högre baserat på tomtyta även för oss på landet. Vårt dagvatten kommer aldrig in i systemet. I mitt fall blir det närmast bisarrt eftersom jag dessutom får betala dyrt för 35 meters grävning i oländig terräng då kommunen väljer nästan längsta möjliga sträcka mellan brunn och tomtgräns.”
Hur överklagas en tvångsanslutning?
Det är flera personer som har ställt frågan om hur man överklagar ett beslut i kommunfullmäktige om att inrätta verksamhetsområden. Hur gör en enskild fastighetsägare/invånare om hen inte vill bli tvångsansluten till det kommunala VA-nätet?
Jag är varken jurist eller expert på området, men jag vill ändå ge några tips och synpunkter på vilka möjligheter det kan finnas. Men kom ihåg, om du tänker överklaga ett kommunalt besök – hör för säkerhets skull först med en person som kan det här med lagar och paragrafer.
Kommuninvånare kan rent allmänt överklaga och laglighetspröva kommunala beslut i tre instanser – Förvaltningsrätten, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen. Och självklart finns det säkerligen också tillfällen där en polisanmälan kan vara på sin plats. Fast det kanske inte gäller verksamhetsområden…
Förvaltningsrätten avgör bland annat tvister mellan enskilda personer och myndigheter. Det går alltså att överklaga ett fullmäktigebeslut till rätten. 
Då laglighetsprövar Förvaltningsrätten beslutet. Det betyder att rätten prövar om ett formellt fel har begåtts i handläggningen av ärendet. Men som kommuninvånare kan man också hävda att beslutet strider mot lag, i det här fallet Lagen om allmänna vattentjänster (LAV).
I LAV 6 § finns det tre rekvisiter som kommunen ska ta hänsyn till – miljöskydd, hälsoskydd och samlad bebyggelse/större sammanhang. En fastighetsägare kan hävda att ett eller flera av dessa rekvisiter inte uppfylls. Det kanske också är möjligt att angripa det faktum att kommunen inte går ned på varje enskild fastighet för att visa på hur rekvisiter uppfylls. Vissa kommuner försvarar ett beslut om att inrätta verksamhetsområden med att nya bostäder ska byggas inom området. På Vänersnäs är det däremot svårt för Vänersborgs kommun att påstå något sådant. Det finns nämligen inga underlag som visar att det planeras nya bostadsområden.
Förvaltningsrättens dom kan överklagas till Kammarrätten och sedan till Högsta Förvaltningsdomstolen.
Vissa beslut som kommunen fattar enligt plan- och bygglagen (PBL) kan överklagas till Länsstyrelsen.
“Länsstyrelsen prövar överklagade beslut från kommuner, kyrkan och Trafikverket. Det kan handla om bland annat bygglov, parkeringstillstånd, enskilda avlopp, buller, gravrätt och trafikskyltning.”
Det finns en del information om Länsstyrelsens roll på Svenskt Vattens hemsida. (Se “Verksamhetsområde”.) Det står t ex:
“Fastighetsägare som vill att fastigheten införlivas i kommunalt verksamhetsområde och är oense med kommunen om behovet, kan vända sig till länsstyrelsen för att få den att förelägga kommunen att ta in denna i verksamhetsområdet.”
Det är oklart om motsatsen gäller. Det kanske blev “kortslutning” när lagen stiftades… Längre ner på sidan står det dock om inskränkningar i ett verksamhetsområde, dvs LAV 9 §:
“Ett verksamhetsområde får inskränkas enligt 9 § vattentjänstlagen så att det inte omfattar en bebyggelse som uppenbarligen saknar behov av allmänna vattentjänster.”
Det förefaller som om vägen via Länsstyrelsen inte är en helt lätt väg att gå i sammanhanget. Men huruvida det är möjligt eller inte kan jag inte svara på.
Den som inte är nöjd med Länsstyrelsens beslut kan överklaga till Mark- och Miljödomstolen.
Mark- och miljödomstolen handlägger mål och ärenden inom områdena miljö, fastighet, plan och bygg samt vatten och avlopp. Solvarm har fått rätt i två överklaganden till domstolen, ett alldeles nyligen. (Se ”Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”.) Det är ett bra alternativ att vända sig till domstolen när det gäller verksamhetsområden och enskilda avlopp. Mark- och miljödomstolen är nämligen första instans i mål som gäller Lag om allmänna vattentjänster (LAV), eller motsvarande äldre lagstiftning. Jag ser framför mig att en sådan sak som “skrivbordstillsynen” av enskilda avloppsanläggningar skulle kunna överklagas.
Mark- och miljödomstolens domar och beslut kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen.
För alla i Vänersborgs kommun som hotas av att ingå i ett verksamhetsområde mot sin vilja och med följande tvångsanslutning verkar Förvaltningsrätten och Mark- och miljödomstolen vara de instanser som man ska vända sig till. Men det är nog ändå så att det i första hand är Förvaltningsrätten och en laglighetsprövning av kommunfullmäktiges beslut som gäller vid införandet av verksamhetsområden.
Om och när fullmäktiges beslut vinner laga kraft och de enskilda fastighetsägarna ska koppla upp sig på kommunens VA-nät, då är det nog dags att bland in Mark- och miljödomstolen. Det är då det är dags för 
fastighetsägare, tror jag, att visa att de har likvärdiga eller bättre lösningar än kommunen. Och har man då t ex en växthuslösning för sitt avlopp à la Solvarm (Anders Solvarm har sådana lösningar för ”vanliga hus”), så har nog Mark- och Miljödomstolen svårt att inte godkänna och tillåta detta. Domstolen har ju redan i en dom den 2 september 2019 konstaterat att Solvarms naturhus i Sikhall (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”):
“har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”
Men det är inte helt lätt hitta rätt i djungeln av myndigheter och rättsinstanser. För att få mer kött på benen så skrev jag till en jurist på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner). Svaret styrker teorin ovan om hur den enskilde fastighetsägaren bör gå tillväga vid ett överklagande. Jag fick följande svar:
“Känner inte till hur fullmäktiges beslut har formulerats, men tågordningen är normalt den att fullmäktige beslutar om att inrätta eller utvidga verksamhetsområdet för den allmänna va-anläggningen för visst område eller vissa fastigheter. Av beslut om verksamhetsområdet ska det framgå vilka fastigheter som omfattas (7 § lagen om allmänna vattentjänster). Några särskilda förfaranderegler för beslut om verksamhetsområdet finns inte, inte heller några särskilda bestämmelser om överklagande. Beslut om verksamhetsområde kan därför överklagas enligt reglerna om laglighetsprövning i kommunallagen. Även i övrigt gäller ”vanliga” kommunalrättsliga regler kring beslutet; någon skyldighet för kommunen att t.ex. delge beslutet med fastighetsägarna inom verksamhetsområdet finns således inte.
Ett beslut om verksamhetsområdet medför inga omedelbara rättsverkningar. Det medför dock en principiell skyldighet för den kommunala va-huvudmannen att bygga ut den allmänna va-anläggningen till berörda fastigheter så att de kan anslutas. Och det medför också en principiell skyldighet för fastighetsägarna – sedan väl förbindelsepunkter för respektive fastighet upprättats och fastighetsägarna informerats om 
förbindelsepunkternas läge – att betala avgifter (anläggningsavgifter och brukningsavgifter för VA). Det är inte förrän va-huvudmannen ordnat den allmänna anläggningen och kan erbjuda anslutning (genom information om förbindelsepunktens läge), som avgiftsskyldigheten inträder (12 och 25 §§ lagen om allmänna vattentjänster). Och när det gäller förbindelsepunkt finns lagkrav på att va-huvudmannen ska samråda med och därefter informera fastighetsägaren om förbindelsepunktens läge inom den tid som är skälig med hänsyn till fastighetsägarens intresse av att kunna planera för sin användning av fastigheten.
Fastighetsägare inom verksamhetsområdet har möjlighet att få sin individuella avgiftsskyldighet prövad i mark- och miljödomstol. Avgiftsskyldighet förutsätter att fastigheten, förutom att den ska vara belägen inom verksamhetsområdet, behöver en vattentjänst med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön och att detta behov inte kan tillgodoses bättre på annat sätt (24 § lagen om allmänna vattentjänster). I praxis finns t.ex. exempel på att fastighetsägare inte ansetts avgiftsskyldiga för vattenförsörjningen om de haft tillgång till en egen borrad brunn med bra tillgång till vatten av god kvalitet (dvs. utan anmärkningar).”
Det kan bli dyrt att överklaga ett kommunalt beslut, i varje fall om man t ex behöver juridisk rådgivning. Å andra sidan kostar en VA-anslutning ca 200.000 kr och sedan ska ledningar dras in i huset från anslutningspunkten mm – och det får fastighetsägaren själv stå för. Och sedan får man årligen betala ca 7.000 kr i driftskostnader, kostnader som enligt Svenskt Vatten förväntas fördubblas inom en 10-årsperiod…
Till sist.
Jag vill avsluta med att påpeka vikten av att fastighetsägare själva tar reda på vad som gäller. Jag försöker i denna blogg ge tips och hjälp på vägen, men jag är ingen jurist. Så faktiskt, ta det som står här med en stor nypa salt. Det är till syvende og sidst lagar och paragrafer som gäller, inte vad en kommunalpolitiker från Vänsterpartiet tror. När lottoraden förkunnas i TV i vissa andra länder så läggs det inte helt sällan till typ:
“utan att vi kan göras ansvariga om det blev fel”.
Det gäller denna blogg också.
KS: Vänsterpartiets VA-reservation
I två bloggar har jag beskrivit vad som utspelades på kommunstyrelsens sammanträde i onsdags. (Se “Tragiskt beslut av KS (1/2)” och “Tragiskt beslut av KS (2/2)”.) Beslutet i VA-frågan blev ju, som de flesta intresserade och berörda redan vet, att majoriteten i kommunstyrelsen sa ja till inrättandet av två verksamhetsområden på Vänersnäs.
Kommunstyrelsens beslut hade följande lydelse:
“Kommunfullmäktige inför verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten) för Grytet, Hallby mitt och Änden – Område 1, enligt karta och fastighetsförteckning i tjänsteskrivelse SBN 2021.4037, daterad 2021-11-12.”
Beslutet fattades av de styrande partierna, dvs socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister, med stöd av liberalerna och 
kristdemokraterna. Moderaterna avstod från att rösta, medan Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet röstade för att inte införa några verksamhetsområden. Det sistnämnda var alltså ett klart och tydligt nej till tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet.
De två ärendena om verksamhetsområden går nu vidare till kommunfullmäktige som den 16 mars ska fatta det slutliga beslutet. Fullmäktiges sammanträde är som vanligt offentligt och kan följas på kommunens webb-TV.
Vänsterpartiet reserverade sig mot beslutet i kommunstyrelsen, liksom när ärendet i höstas behandlades i samhällsbyggnadsnämnden. (Se “SHB: Buccis reservation”.) Jag återger reservationen i kommunstyrelsen här nedan. Den är skriven av James Bucci (V) och är snarlik reservationen i nämnden. (I en kommande blogg ska jag utveckla vad Bucci inte ber om ursäkt för i
reservationen…)
Här följer James Buccis (V) reservation i kommunstyrelsen:
==
“Reservation i Ärenden 16 & 17 – Svar på återremiss avseende införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden områden 1 & 2 VA Vänersnäs
En demokratisk vald församling kan fatta vilka beslut den vill – detta gör inte besluten per automatik lagliga då det finns både laglighetsskydd och överklagningsmöjlighet inskrivna i kommunallagen.
Det innebär således att det faktum att besluten är fattade av en demokratisk vald församling inte gör besluten per automatik demokratiska. Även demokratiskt folkvalda kan tyvärr bete sig som diktatorer.
Dessa två ärenden om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs har varit återremitterade från kommunfullmäktige med syfte att fullmäktiges krav i återremissen skall uppfyllas. I stort sett har det arbetet gjorts men inte på en punkt, som för mig är den mest grundläggande för att man skall kunna hävda demokrati och inte diktatur. Det som fullmäktige kräver är att det skall redovisas på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena. Chefen för miljö- och byggnadsförvaltningen menar det blir alltför resurskrävande att göra.
Utan att detta görs blir min fråga, hur skall den enskilde veta på vilka grunder hens fastighet är upptagen i ett planerat verksamhetsområde? Hur skall den enskilde sedan veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet?
Lagen om vattentjänster (LAV) § 6 styr skapandet av ett verksamhetsområde. I § 6 finns det tre rekvisiter att ta hänsyn till – miljöskydd, hälsoskydd och samlad bebyggelse. Miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna kan uppfyllas var för sig eller så kan det finnas en kombination av båda. Sedan måste rekvisiten att det rör sig om en samlad bebyggelse uppfyllas för att det skall vara tal om att skapa ett verksamhetsområde.
I dessa två ärenden finns det underlag som vill göra gällande att miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna är uppfyllda. Dock är det inget som är redovisat på den enskilda fastighetsnivån. Förvaltningen har på denna nivå endast nöjt sig med att redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner att enbart peka på en VA-anläggnings ålder som skäl för att mena att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till en anläggning.
I dessa två ärenden finns det inget som talar för att rekvisiten om samlad bebyggelse är uppfylld. I och för sig är det förståelig att det saknas då båda ärenden omfattar landsbygd som inte uppfyller rättspraxisens definition av samlad bebyggelse.
Beträffande fastigheterna Anundstorp 1:8, 1:57, 1:58 sträcker sig miljö- och byggnadsförvaltningen själv så långt till att skriva dessa ”inte är utpekade inom områden för sammanhållen bebyggelse” om ändå dessa fastigheter skall tvingas bli del av ett verksamhetsområde finns det hos kommunen inte längre någon respekt för lagen.
Om jag för ett ögonblick skulle bortse från underlaget som saknas och istället lyssna på majoritetens företrädares fina ord om att det vi gör nu är av hänsyn till miljön. Visst, det låter bra men är det verkligen det bästa för miljön som är drivkraften?
De fina orden håller inte då vi i vår kommun har ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna. Det utslaget ihop med kunnigt vänsterinflytande i miljö- och hälsoskyddsnämnden verkar ha fått kommunen att lugna ned sig i det enskilda fallet.
Men det var en utsvävning som jag inte ber om ursäkt för.
Här kretsar inte ärendena om bästa lösningar. Här kretsar ärendena om att det utanför samlad bebyggelse räcker med VA-lösningar som är godtagbara för människors hälsa och miljön. Jag menar då att det ligger på kommunen att bevisa dels att befintliga anläggningar inte är godtagbara och att sedan få ihop bebyggelsen till en samlad bebyggelse som motiverar införandet av ett verksamhetsområde. Kan inte kommunen nå upp till dessa rekvisiter och ändå väljer att pressa på, då har kommunen lämnat det demokratiska tänket och tagit sig in i ett tänk som verkligen behöver renas.
James Bucci
2022-02-24”
PS. Vad menade Bucci när han skrev om de ”byråkratiska trakasserierna”? Se här: ”Kommunens kamp mot Solvarm”.
Tragiskt beslut av KS (2/2)
I Vänersborg fungerar det på så sätt att flera av ärendena i kommunstyrelsen, särskilt de viktigare och/eller de mer komplicerade, föredras av tjänstepersoner innan beslut ska fattas. Det var en sådan föredragning som jag beskrev i gårdagens blogg. (Se “Tragiskt beslut av KS (1/2)”.)
Under föredragningarna, eller informationen som det också kallas, ska fakta i ärendena lämnas till politikerna. Det är i varje fall tanken. Nu för tiden får man emellertid se upp. De underlag som levereras, den information som lämnas, är inte sällan både ensidig och tendentiös. Ibland lämnas fakta som endast gynnar tjänstepersonernas eller/och de styrande partiernas egna uppfattningar. Då kan 
tjänstepersonerna, som i det här fallet med VA på Vänersnäs, välja att endast beskriva gamla domar som talar för den egna uppfattningen – och “glömma” nyare domar som talar för motsatsen… Det här framförde jag för övrigt på sammanträdet, dock utan att någon kommenterade det.
Det blev ovanligt många ifrågasättanden och frågor under föredragningen i onsdags. Det var dock bara James Bucci (V) och jag som stod för dom. SD+MBP+KD+MP var helt tysta och de andra politikerna sa nästan ingenting, dvs C+L+M+S. Det ställdes några få “tekniska” frågor av mindre eller ingen betydelse för de aktuella principfrågorna. Och 
dessa inlägg utgick dessutom uteslutande från att det tjänstepersonerna hade sagt, det var sanningen. Kritiskt tänkande förekommer nämligen sällan, särskilt inte i de styrande partierna. Där tas det mesta, om inte allt, som tjänstepersoner, och/eller Benny Augustsson (S) säger, som sanningar.
Dan Nyberg (S) sa tydligen på socialnämndens sammanträde igår torsdag, om en helt annan sak, att:
“om man påstår något ska man ha belägg för det”
Men det gäller alltså inte alltid tjänstepersoner och ledamöter i de styrande partierna själva… Bucci och jag fick inte heller några “mothugg” från de andra partierna. De bemötte oss med tystnad.
Det är möjligt att de ledande i betongpartierna (S+M+C+L+KD+MP) – med sina heltidstjänster och arvoderade uppdrag – kan ha ”smält ihop” med tjänstepersoner i ledande ställning till en oformlig och diffus byråkrati. Kanske beroende på att de arbetar och umgås med varandra på daglig basis. Om det är på det viset så är det inte heller omöjligt att de glömmer att de representerar väljarna och invånarna i Vänersborg och istället går in i rollen som makthavare – och helt enkelt ska bestämma över vänersborgarna.
Efter föredragningarna diskuterar de olika partierna ärendena, både inom respektive parti och ibland även med andra partier. Sedan börjar beslutsrundan. Det är då själva besluten fattas.
Så var det i onsdags också.
Under mellantiden, mellan föredragningarna och beslutsrundan, så hade två yrkanden lämnats in i de två ärendena. Yrkandena i ärendena var identiska, eftersom den enda skillnaden var att det ena handlade om område 1 och det andra om område 2.
Vänsterpartiet yrkade genom James Bucci:
“Jag yrkar på en återremiss med motivering att beslutsunderlaget fortfarande behöver kompletteras så att det framgår grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6§ i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive t.ex. vad som är ett ”större sammanhang”, vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder.
och om återremissyrkandet skulle falla yrkar jag att
Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att inte införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden område 1”
Det var ett återremissyrkande i första hand, dvs det underlag som tjänstepersonerna hade lagt fram uppfyllde inte fullmäktiges krav på kompletteringar. Förslaget skulle därför arbetas om. Om det yrkandet röstades ner så yrkade Bucci på avslag på “hela paketet”.
Sverigedemokraterna yrkade att:
“Kommunfullmäktige INTE inför verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten) för Grytet, Hallby mitt och Änden – Område 1, enligt karta och fastighetsförteckning i tjänsteskrivelse SBN 2021.4037, daterad 2021-11-12.”
Det var ett tydligt yrkande. Det var ett avslagskrav som i stort sett var identiskt med Vänsterpartiets yrkande “i andra hand”. SD:s yrkande bifölls av Medborgarpartiet.
Jag framförde att det var svårt att förstå hur de styrande partierna kunde blunda för fakta. Det är ju en demokratisk grundsten att kommunfullmäktige fattar beslut i en kommun och att de besluten ska följas. Här har fullmäktige sagt vad som ska utredas och kompletteras med – och då måste samhällsbyggnadsförvaltningen följa detta. Och så har inte skett. Därför måste vi politiker i KS återremittera ärendet. Vad ska vi politiker annars vara till för om tjänstepersonerna kan strunta i våra beslut? Hade förvaltningen gjort jobbet så hade vi inte behövt yrka återremiss.
Och då fick jag en liten chock, jag blev motsagd! För första och enda gången under sammanträdet. Men det var inte av Benny Augustsson (S) eller Dan Nyberg (S) – utan av Lena Eckerbom Wendel (M). Oops.
Eckerbom Wendel sa:
“Vi har fått svar på återremissens frågor.”
Inget mer. Jaha, så vi hade fått svar…
Moderaterna genom Eckerbom Wendel lade fram ett eget yrkande. Det var i det närmaste obegripligt:
“KS beslutar att ärende XX bordläggs i väntan på ett politiskt fastställt regelverk kring övergång för fastighetsägare inom nyinstiftade VA-områden med befintlig bebyggelse.”
Bordläggning innebär att inget beslut skulle fattas under sammanträdet, utan att beslutet helt enkelt skulle skjutas upp till ett senare tillfälle. Och under tiden skulle inget göras med ärendet. Till skillnad från en återremiss, där något typ av kompletterande utredning ska göras.
Dan Nyberg (S) var förvånad, och det var han i och för sig inte ensam om. Han påpekade att återigen vågade inte moderaterna fatta något beslut. Och det händer faktiskt allt oftare kan jag tillägga. Nyberg tyckte vidare att det var en knepig motivering och att den hörde hemma i ett helt annat sammanhang.
Och så sa Nyberg, helt oväntat, att han hade förståelse för Bucci, till skillnad då vad jag förstod från Eckerbom Wendel. Nyberg sa ungefär följande om Bucci:
“Vi hade kanske kunnat samarbeta mer om ärendet hade tagit en annan vändning tidigare.”
Jag kan inte avgöra om han “fjäskade” eller om det var kritik, och i så fall om det var mot Vänsterpartiet – eller det egna partiet… Eller varför han överhuvudtaget nämnde detta.
James Bucci (V) menade att Vänsterpartiet hade en annan uppfattning om återremissen än moderaterna. Han förstod nog inte heller innebörden av det moderata yrkandet. Bucci tolkade det som om moderaterna ville invänta regeringens VA-proposition som väntas läggas på riksdagens bord i april:
“I så fall förstår jag logiken.”
Men det var inte så som moderaterna menade. Moderaterna ville utarbeta ett regelverk. Eckerbom Wendel ansåg att kommunen hade ändrat praxis sedan VA-dragningen på dalslandskusten. Och nu kände sig fastighetsägare på Vänersnäs överkörda. Jag frågade moderaterna (“Moderaterna Vänersborg”, på Facebook) om vad de egentligen menade, och fick följande svar:
“vårt förslag att KS skulle bordlägga ärendena i väntan på ett politiskt fastställt regelverk kring övergång för fastighetsägare inom nyinstiftade VA-områden i Vänersborgs kommun med befintlig bebyggelse.”
Svaret var längre, jag har kortat ner det. (Du kan läsa hela svaret på FB.)
Jag undrar om moderaterna tänker lägga ett bordläggningsförslag även i kommunfullmäktige? Och hur många vänersnäsare som därefter tänker rösta på M i höstens kommunalval…? Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Henrik Harlitz yrkade för övrigt bifall till Lena Eckerbom Wendels yrkande.
Sedan var det dags för beslut.
Kommunstyrelsen började med att rösta bort Vänsterpartiets förslag om återremiss och moderaternas 
bordläggningsförslag. Ärendet skulle avgöras idag, som det heter. Och det var inte helt oväntat.
I den avgörande omröstningen ställdes förslaget:
“Kommunfullmäktige inför verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten) för Grytet, Hallby mitt och Änden…”
… mot ett rent avslagsförslag. Det skulle innebära att fullmäktige inte skulle införa några verksamhetsområden.
Kommunstyrelsen röstade med 8 röster för att införa verksamhetsområden på Vänersnäs. De som röstade för detta förslag var Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. C+L+KD röstade alltså helt tvärtemot sina “moderpartiers” uppfattning i riksdagen.
Det var 5 ledamöter som röstade nej till att införa verksamhetsområden. De kom från Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet.
Och Moderaterna då? Jo, Henrik Harlitz och Lena Eckerbom Wendel avstod från att rösta… De deltog helt enkelt inte i ett beslut som är så avgörande viktigt för en mängd fastighetsägare och invånare på Vänersnäs.
Till sist.
Vad ska man ha för avslutande ord efter ett sådant här sammanträde? Jag vet inte, jag saknar egentligen ord. Det enda ord jag kommer på är – tragiskt…
Men kanske ändå… Kanske att Vänersborgs politiker har andra bevekelsegrunder för besluten än fakta? Eller att tjänstepersonerna återigen har fått sin vilja fram?
Inom några av de närmaste dagarna ska jag skriva en blogg om hur man ska gå tillväga för att få rätt, för att fakta, förnuft och rättvisa ska segra i Vänersborgs kommun.
…att man då måste ta hjälp av rättsväsendet…
Den 16 mars ska kommunfullmäktige fatta det slutliga beslutet. Den 11 september är det val.
Anm. Här kan du läsa James Buccis (V) reservation efter beslutet: ”KS: Vänsterpartiets VA-reservation”.
Tragiskt beslut av KS (1/2)
”Egentligen borde jag inte blogga om kommunstyrelsens (KS) beslut om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs. Inte idag i varje fall. Jag blev så upprörd efter KS-sammanträdet att jag var tvungen att ge mig ut på stan och svalka mina känslor. Och var relativt lugn när jag kom tillbaka, tills jag började trycka på tangenterna…”
Så började jag ett utkast till en blogg igår. Jag insåg snabbt att det var bäst att vänta tills idag med att skriva klart och publicera bloggen. Jag fick inte låta känslorna ta över förnuftet. Jag hoppas att jag har lyckats.
Jag har fortfarande svårt att fatta vad som hände på kommunstyrelsens sammanträde igår… Vad har vi för politiker och tjänstepersoner i den här kommunen? Tänker jag.
När frågan om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs var uppe i kommunfullmäktige (KF) förra året blev ärendet återremitterat. (Se ”KF: ÅTERREMISS!”.) Fullmäktige ville att ärendet kompletterades med mer fakta och underlag. Det blev en gedigen lista på vad KF ville ha. I flera bloggar har jag visat att visst har samhällsbyggnadsnämnden och -förvaltningen utfört en del av kompletteringarna, men inte alla. (Se t ex ”SHB: VA Vänersnäs 2”.) Men det ansåg socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister att förvaltningen hade gjort. Och moderater! Och tydligen också liberaler och kristdemokrater. Tjänstepersonerna hade gjort ett gediget arbete.
Jag fattar inte. Är det dom eller jag, och James Bucci (V), som inte kan läsa? Eller fatta? Benny Augustsson (S), Madelaine Karlsson (S), Dan Nyberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M) är ju intelligenta och kunniga personer… Det är nästan så att jag börjar tvivla på min egen förmåga. Å andra sidan bemöttes varken Bucci eller jag med några faktaargument. Ja, inte ens några argument. Jag minns faktiskt inte ens att jag blev motsagd. Om Bucci och jag var helt “ute och cyklade” så borde ju någon ha sagt det. Kan man tycka…
Ärendet inleddes med att två chefspersoner från samhällsbyggnadsförvaltningen och förvaltningschefen på miljö- och byggnadsförvaltningen föredrog underlaget för ledamöter och ersättare (undertecknad är ersättare). Det var till stor del en repetition om Blåplan, processen och VA i allmänhet. Det var faktiskt mycket som egentligen låg utanför ämnet. KS ville ju veta mer om de efterfrågade kompletteringarna.
De båda cheferna från samhällsbyggnadsförvaltningen påstod att kommunen var tvungen att inrätta verksamhetsområdena för att slippa förelägganden från Länsstyrelsen. Det kommenterade min partikollega James Bucci (V). Han meddelade att kontakt hade tagits med Länsstyrelsen. Tjänstepersonen på Länsstyrelsen hade sagt att det var ytterst osannolikt att så skulle bli fallet. Det var ingen som kommenterade det.
Det var ett tungt argument från förvaltningschefen att de olika enskilda VA-lösningarna var ointressanta i det här fallet, det var nämligen “den samlade bilden” som var avgörande:
“Det handlar inte om enskilda utan om en samlad analys.”
Den karamellen kan man suga på ett tag. Det innebär att kanske just du måste betala 200.000 kr för en anslutning till det kommunala VA-nätet, trots att du har en egen fungerande VA-lösning – därför att grannen har en undermålig anläggning. Det är faktiskt 
någon typ av kollektiv bestraffning som inte hör hemma varken i svensk lagstiftning eller moral. Det här argumentet kom jag dock inte på förrän nu vid tangentbordet…
Den “samlade bilden” var att Dätterns miljömässiga status inte var fullgod (övergödning på grund av fosfor) och då antar kommunen att det är de enskilda anläggningarna, “samlat”, som är bovarna i dramat. Naturligtvis bidrog jordbruket till övergödningen, men inget nämndes om avloppsreningsverken som ligger vid Nossan – i Nossebro respektive Grästorp. Nossan rinner som bekant ut i Dättern. Jag påpekade detta, men fick inget svar.
Kommunen hade inte en aning om statusen på de enskilda anläggningarna, det bara antogs att de bidrog till övergödningen av Dättern. Det behövde inte bevisas. Och det kunde för övrigt inte bevisas. Förvaltningschefen berättade för ledamöterna att det inte fanns resurser och mantimmar för att inspektera VA-anläggningarna på fältet. Tror någon att en domstol skulle acceptera dålig kommunal ekonomi som försvar vid en överklagan? Det var ingen som kommenterade det.
Förvaltningschefen kommenterade muntligt de tre domar (se ”Vänersnäs: Aktuella VA-domar”), som jag vid upprepade tillfällen har återgett i denna blogg och som även anfördes i en insändare i TTELA. Det ska noteras att domarna inte nämns överhuvudtaget i det skriftliga underlaget, så den redogörelse och analys av domarna som chefen framförde kan inte läsas eller i sin tur analyseras av ledamöterna i KF som senare ska fatta slutligt beslut i ärendet. Det kan inte heller de berörda på Vänersnäs eller invånarna i Vänersborg. Det är anmärkningsvärt och man kan faktiskt fråga sig varför.
Förvaltningschefen menade att de tre domarna inte var relevanta i sammanhanget. Det höll jag inte riktigt med om. Jag tog upp domen från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm från den 28 september 2021. Domen upphävde ett beslut av Höganäs kommun med motiveringen (min fetstil):
“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Förvaltningschefen kommenterade faktiskt mitt påstående om att domen var relevant i detta fall:
“Det är korrekt som du säger.”
Jaha, och sen…
Mark- och miljööverdomstolen säger alltså att det krävs en “tillräckligt konkretiserad och utredd problematik” – men det finns ju ingen sådan i underlaget. I Vänersborg är det bara antaganden som har gjorts. Det är ju bara en “skrivbordstillsyn” som genomförts. Kommunen har inte varit ute på fältet och inspekterat VA-anläggningarna och eventuella utsläpp.
Så vad blir då slutsatsen – att kommunen helt enkelt struntar i domar från Mark- och miljööverdomstolen? Att Vänersborgs kommun gör outredda och obevisade antaganden trots lagen – och använder dessa antaganden för att tvångsansluta fastigheterna till det kommunala VA-nätet? Att kommunen inte bryr sig om rättsväsendet? Ja, jag kan inte se annat än att det här måste bli slutsatsen.
Ingen kommenterade domen eller dess konsekvenser.
Kommunen hävdar alltså att de enskilda VA-anläggningarna bidrar till övergödningen av Dättern – genom en skrivbordsanalys…
En enskild fastighetsägare har anlitat ett konsultbolag för att göra en utredning av sitt VA. (Se “Öppet brev till samtliga politiker”.) Företagets slutsats var att:
“de tre fastigheterna sannolikt ger upphov till små eller obefintligt mängder fosfor utöver den näringsämnestransport som förekommer naturligt i området. Utifrån befintlig markanvändning bedömer Dämningsverket att ytterligare rening av vattnet inte är nödvändig eftersom mängderna inte är tillräckligt stora för att de individuellt ska kunna påverka befintlig status MKN (måttlig ekologisk status), samt att befintlig användning av fastigheterna inte bedöms riskera möjligheten att uppnå en bättre status MKN (god status) i recipienten Dättern i framtiden.”
Utredningen av denna fastighet, egentligen tre fastigheter bredvid varandra, visar alltså att den enskilda anläggningen inte är orsaken till Dätterns övergödning. Och då ligger dessa tre fastigheter närmast vattnet av samtliga fastigheter i det föreslagna verksamhetsområdet. Det var ingen som kommenterade detta.
James Bucci (V) lade fram teorin att kommunens syfte med verksamhetsområdena var att fastighetsägarna skulle vara med och finansiera VA-ledningarna till Gardesanna. Det höll inte Benny Augustsson (S) med om. Det framgick ju av Blåplanen att det skulle bli kommunalt VA på hela Vänersnäs i framtiden. Och den planen hade ju Bucci varit med och fattat beslut om. Sa alltså Augustsson, och det var enda gången som en av vänsterpartisterna blev motsagda. Jag kommenterade detta med att Blåplanen inte var ett juridiskt bindande dokument och var mer att betrakta som en plan över kommunens intentioner för framtiden. Sedan skulle beslut fattas i konkreta fall. Jag drog en parallell med kommunens översiktsplaner. De visade också kommunens planer för framtiden men var inte juridiskt bindande, utan just planer. Hade t ex översiktsplanen för dalslandsdelen varit juridiskt bindande så skulle Sikhall ha varit bebyggt för länge sedan… Det blev inga fler kommentarer.
James Bucci tog upp begreppet “större sammanhang” och att avståndet mellan fastigheter var oerhört viktigt. De tre fastigheterna ovan kunde t ex inte definieras som större sammanhang vilken definition man än hade.
En av cheferna på samhällsbyggnadsförvaltningen påstod faktiskt då att de tre fastigheterna var i en “samlad bebyggelse”. Och då blev det fel, till och med miljö- och byggnadsförvaltningen hade nämligen skrivit att så inte var fallet. De tre fastigheterna fanns inte med i något större sammanhang. Och det fanns med i underlaget, påpekade jag. Men det kommenterade ingen.
Både James Bucci och jag pratade en hel del på sammanträdet. Jag framförde en del av det jag skrev i tisdagens blogg. (Se “KS: VA Vänersnäs”.)
Tjänstepersonerna avslutade sin föredragning med att vädja till ledamöterna att inte återremittera ärendet. Det skulle ha en betydande påverkan på entreprenaden:
“Vi behöver hålla NCC i arbete.”
Tjänstepersonerna har tydligen skrivit avtal som förutsätter att politikerna beslutar som de önskar.
Vem det är som egentligen bestämmer i Vänersborgs kommun? Och – vad vi har för politiker och tjänstepersoner?
Fortsättning följer i del 2: ”Tragiskt beslut av KS (2/2)”.
Anm. Här kan du läsa James Buccis (V) reservation efter beslutet: ”KS: Vänsterpartiets VA-reservation”.
Öppet brev till samtliga politiker
Sent igår kväll plingade det till i min mobil. Jag hade fått ett mail. Det var inget mail vilket som helst, det var ett öppet brev till alla politiker i kommunfullmäktige. Brevet var skrivet av en person med sommarfastighet på Vänersnäs. (Jag tänker i bloggen “maska” namn och fastighetsbeteckningar.)
Vänersborgs kommun vill som bekant inrätta två verksamhetsområden på Vänersnäs. Brevskrivarens sommarfastighet ska ingå i ett av områdena. Det betyder alltså en tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet.
Det öppna brevet visar att kommunen tolkar begreppet “större sammanhang” på ett alldeles nytt och eget sätt – större sammanhang är ju en förutsättning för att inrätta verksamhetsområden. Brevet visar också det orimliga i att döma ut enskilda avlopp utifrån en “skrivbordstillsyn”, vilket innebär att kommunen inte har inspekterat de enskilda VA-lösningarna. Kommunen nöjer sig med att endast redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senast vägledande rättspraxis underkänner att enbart peka på en VA-anläggnings ålder som skäl. (Se ”Vänersnäs: Aktuella VA-domar”.)
Det här betyder sannolikt också att kommunen inte tänker låta den enskilde veta på vilka grunder fastigheten ifråga är upptagen i ett planerat verksamhetsområde. Och i så fall handlar kommunen inte helt oväntat på samma sätt som den gjorde mot fastighetsägarna i Gardesanna. En av dem skrev till kommunen och undrade varför fastighetsägarna efter 1,5 år fortfarande inte hade delgivits beslutet. Fastighetsägaren fick svaret:
”Kretslopp & Vatten skickar inte ut något formellt brev till fastighetsägare om att ett verksamhetsområdes beslut tagits i kommunfullmäktige.”
Och det reser en avgörande fråga – hur skall den enskilde fastighetsägaren då kunna veta på vilka grunder den har möjlighet att överklaga kommunens beslut?
Det öppna brevet visar med all önskvärd tydlighet att samhällsbyggnadsnämnden och -förvaltningen inte har följt kommunfullmäktiges beslut om återremiss. (Se ”KF: ÅTERREMISS!”.) Återremissen krävde nämligen att beslutsunderlaget behövde kompletteras med bland annat följande:
- “grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder”
- “hur många av verksamhetsområdets ingående fastigheter som inte uppfyller 24 § första stycket pkt 2 (LAV) och därmed inte behöver kommunala vattentjänster”
En läsning av det öppna brevet rekommenderas starkt. Denna gång är det invånarna på Vänersnäs som ska tvångsanslutas, imorgon är det fastighetsägarna i Båberg.
==
2022-02-21
Öppet brev till samtliga politiker i kommunfullmäktige
Angående planerat verksamhetsområde för fastigheterna Anundstorp 1:x, 1:y och 1:z
I kommunens planer för fortsatt utbyggnad av vatten och avlopp på Vänersnäs finns dessa tre fastigheter medtagna i planerat verksamhetsområde. I kommunens Blåplan antagen av kommunfullmäktige 2016-05-25 finns däremot inte dessa tre fastigheter upptagna.
Samtliga fastigheter är enbart brukade som sommarfastigheter innebärandes, enligt vår uppfattning, en ytterst ringa påverkan på Dätterns miljö om ens någon. Därtill är fastigheterna belägna avsides från övrig bebyggelse och skall inte kunna ses som om att de ingår i det som i 6§ Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) anger som ett större sammanhang.
En av fastigheterna, Anundstorp 1:x, är ett torp från 1850-talet som enligt regionens byggnadsantikvarie Lars Bergström finns beskriven och upptagen som en särskilt kulturhistorisk värdefull fastighet i kommunens byggnadsinventering för Vänersnäs och Västra Tunhems socknar år 2000. En beskrivning och värdering som är aktuell och som skall beaktas vid åtgärder och underhåll av byggnaderna, tomten och miljön.
Kommunfullmäktige beslutade 2021-05-12 att återremittera beslutet om införande av verksamhetsområden för Grytet, Hallby Mitt och Änden- område 1och 2 till kommunstyrelsen. Beslutsunderlaget behövde kompletteras så att det framgår:
”grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt § 6 LAV inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder”
Detta är intressant för då förväntar sig varje fastighetsägare ett fördjupat beslutsunderlag som visar exakt på vilka grunder dessa tre fastigheter är medtagna i planerat verksamhetsområde. Blir det så? Verkligen inte!!
Det som framgår är att fastigheterna inte ingår i det som § 6 LAV anges som ett större sammanhang enligt yttrande från Byggnadsnämnden 2021-09-09. Detta bekräftas också av Daniel Larsson, chef för Vatten och avlopp vid samtal 2021-12-08. Orsaken till att fastigheterna upptagits i planer för framtida verksamhetsområde är endast dess närhet till Dättern och därmed miljö påverkan på densamma.
Samhällsbyggnadsnämnden har i sitt svar på återremissen 2021-12-09, se bilaga 4, överhuvudtaget inte berört varje enskild fastighets påverkan på Dättern. Vilket är märkligt för det är vad som anges i kommunfullmäktiges begäran i återremissen. Utan det enda som fastighetsägarna får besked om är en allmänt hållen sammanfattning av miljöskyddsskäl.
Daniel Larsson svar på direkt fråga är att det inte görbart att belysa varje enskild fastighet för det skulle innebära alltför stora kostnader för kommunen. Om det är stora kostnader för kommunen så är definitivt de anslutningsavgifter som kommer att belasta dessa tre fastigheter stora kostnader för berörda ägare. Cirka 600 000 kr totalt!!
Men eftersom dessa tre fastigheter är speciellt utpekade att påverka Dättern och kommunen inte på något sätt har visat hur de tre fastigheternas påverkan är så blir naturligtvis fastighetsägarna nyfikna på hur det verkligen förhåller sig.
Dämningsverket AB har därför på vårt uppdrag gjort en vattenteknisk bedömning av fastigheterna och deras slutsats är att den befintliga användningen av de tre fastigheterna sannolikt ger upphov till små eller obefintligt mängder fosfor utöver den näringsämnestransport som förekommer naturligt i området. Utifrån befintlig markanvändning bedömer Dämningsverket att ytterligare rening av vattnet inte är nödvändig eftersom mängderna inte är tillräckligt stora för att de individuellt ska kunna påverka befintlig status MKN (måttlig ekologisk status), samt att befintlig användning av fastigheterna inte bedöms riskera möjligheten att uppnå en bättre status MKN (god status) i recipienten Dättern i framtiden.
Om användningen av fastigheterna ökar på grund av en övergång till heltidsboende ökar också därmed belastningen. Då anser Dämningsverket AB att det kan det vara rimligt att en mer avancerad reningsform används, exempelvis biomoduler, kompaktfilter, minireningsverk eller dylikt.
Utifrån det faktum att fastigheterna inte ingår i ett större sammanhang och inte heller har någon synbar påverkan på miljön i Dättern så kan fastighetsägarna inte förstå att dessa tre fastigheter ska behöva ingå i ett framtida verksamhetsområde. Ett argument som kommunen utifrån detta resonemang säkert för fram är att det i framtiden kan bli aktuellt med permanent bebyggelse och att fastigheterna därför ska ingå i det planerade verksamhetsområdet. Men varför ska fastighetsägarna, bla två damer i 90 års åldern, bekosta eventuell framtida bebyggelse? Det måste kunna gå att lösa då om det blir aktuellt.
Det kan även konstateras att varje sommar, i strandkanten innerst i Dättern, relativt nära dessa tre fastigheter har ett 60-tal kor sina betesmarker.
Naturligtvis inser fastighetsägarna att det redan nu kan behövas godtagbara anläggningar för dessa tre fastigheter men inte till den lösning kommunen vill påtvinga fastighetsägarna.
Men med tanke på detta behov av godtagbara anläggningar önskar vi åberopa 9§ LAV och själva tillse att godtagbara enskilda anläggningar anordnas.
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.
Vi hemställer till Kommunfullmäktige att i sitt kommande beslut angående VA på Vänersnäs besluta
att inte inordna fastigheterna Anundstorp 1:x, 1:y och 1:z i framtida planerat verksamhetsområde gällande kommunal VA-utbyggnad Vänersnäs
att samtidigt ålägga dessa fastigheter att enligt 9§ Lagen om allmänna vattentjänster ordna vattenförsörjning och avlopp genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön
Med vänlig hälsning
XY YX
0733-xxxxxx 0708-yyyyyy
xy@hotmail.com yx@gmail.com
Bifogas:
Fullmakter
Vattenteknisk bedömning av Anundstorp 1:x mfl
KS: VA Vänersnäs
“En demokratisk vald församling kan fatta vilka beslut den vill – detta gör inte besluten per automatik lagliga … Även demokratiskt folkvalda kan tyvärr bete sig som diktatorer.”
Dessa tydliga och tuffa ord skrevs av James Bucci (V) i en reservation den 10 december i samhällsbyggnadsnämnden. (Se “SHB: Buccis reservation”.) Nämnden hade dagen innan beslutat att föreslå:
“kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden…”
Jag har skrivit en mängd bloggar i VA-frågan i allmänhet och, på den senaste tiden, om VA på Vänersnäs i synnerhet. Du kan hitta de flesta av bloggarna här – klicka här. De tar en ansenlig tid att läsa igenom…
Ärendet handlar om att skapa två verksamhetsområden på Vänersnäs. Det innebär att samtliga fastigheter som hamnar inom verksamhetsområdena blir 
anslutna till det kommunala VA-nätet – oavsett om de behöver eller inte. Och det till den nätta kostnaden av ca 200.000 kr per fastighet… Då är inte ledningar, sprängningar mm på den egna tomten inräknade, och inte heller en årsavgift på ca 6.000-7.000 kr…
Det kan väl för övrigt nämnas att det är på gång att inrätta verksamhetsområden i Båberg också. Jag har inte hunnit skriva om frågan ännu, men den var uppe i samhällsbyggnadsnämnden nu senast.
Frågan om verksamhetsområden på Vänersnäs har varit uppe för beslut i kommunfullmäktige tidigare. Då blev ärendena återremitterade. (Se “KF: ÅTERREMISS!”.) Det var efter att Vänsterpartiet hade stridit hårt i både samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen mot en tvångsanslutning. Då var vi i stort sett ensamma, Vänsterpartiet fick endast stöd av SD och MBP. Vi fortsatte kämpa och argumentera. I kommunfullmäktige slutade det med att ärendena återremitterades av ett enhälligt fullmäktige. (Se “VA Vänersnäs: Debatten i KF”.)
Ärendena återremitterades till samhällsbyggnadsnämnden. Kommunfullmäktige skickade med en tämligen diger lista över vad som skulle utredas och besvaras innan fullmäktige kunde fatta beslut.
“Yrkande om återremiss
Pandemin har försvårat dialogen och det har till exempel inte gått att genomföra fysiska möten på ordinarie sätt.
Beslutsunderlaget behöver därför kompletteras så att det framgår:
– grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder
– tidplan för genomförandet
– de ekonomiska förutsättningarna för genomförandet inklusive en bedömning av som minimum:
1) hur många av verksamhetsområdets ingående fastigheter som inte uppfyller 24 § första stycket pkt 2 (LAV) och därmed inte behöver kommunala vattentjänster, och
2) vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV)
Ihop med det upprättas en dokumentation om vad det finns för enskilda VA-anläggningar i området och om de uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven.
– att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området
– sammanställda synpunkter som inhämtats i en dialog med berörda fastighetsägare i syfte att förklara innebörden av att ingå i ett verksamhetsområde.”
I december ansåg samhällsbyggnadsnämnden att den hade utfört fullmäktiges krav som de hade formulerats i återremissen, och skickade beslutet om att föreslå kommunfullmäktige att införa verksamhetsområden, dvs tvångsanslutning, vidare. Det skedde med 7 ja-röster – S+M+KD+L+C – mot 4 nej-röster – V+SD+MBP. Det verkade alltså inte bättre än att den borgerliga oppositionen hade ändrat uppfattning.
Det bekräftades när förslaget hamnade i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU). Samtliga partier ställde sig bakom. Det finns inget i handlingarna som tyder på att Henrik Harlitz (M), Lena Eckerbom Wendel (M) eller Marie-Louise Bäckman (KD) hade något att invända mot verksamhetsområdena. Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) var inte helt oväntat för tvångsanslutningen.
Nu på onsdag ska kommunstyrelsen behandla de två ärendena för att sedan skicka ärendet vidare till kommunfullmäktige för beslut, antagligen redan i mars. Det gäller för kommunen att skynda sig. Regeringen har nämligen aviserat att den lägger en proposition i frågan i april. Och då kan det snart vara för sent för kommunen. En majoritet i riksdagen är som bekant mot tvångsanslutning, även om deras kommunala partiorganisationer i Vänersborg inte är det…
Vänsterpartiet i Vänersborg kommer att stå fast vid sitt ställningstagande att motsätta sig inrättandet av verksamhetsområden på Vänersnäs.
VA-frågan har i och för sig utretts en hel del i kommunens tekniska förvaltningar, men inte särskilt objektivt. Förvaltningarna har bara anfört sådant som talar för inrättandet av verksamhetsområden och bortsett från allt som har talat mot. Det här reagerar jag som politiker mot. Det är vi politiker som ska besluta utifrån ett allsidigt och objektivt underlag, inte tjänstepersonerna genom att mörka vissa fakta.
Samhällsbyggnadsnämnden har hoppat över några saker i återremissen. Samhällsbyggnadsnämnden har inte tittat på de enskilda fastigheterna och de enskilda VA-anläggningarna på det sätt som fullmäktige avsåg. Nämnden har inte heller utrett om anläggningarna uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven. Det finns inte något svar på frågan (vad jag kan se) om vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV) och det finns inget om det är lämpligt med en detaljplan för området.
Eller som James Bucci (V) uttrycker det i sin reservation:
“Det som fullmäktige kräver är att det skall redovisas på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena.”
Bucci framför den mycket viktiga synpunkten:
“Utan att detta görs blir min fråga, hur skall den enskilde veta på vilka grunder hens fastighet är upptagen i ett planerat verksamhetsområde? Hur skall den enskilde sedan veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet?”
I de två ärendena finns det underlag som vill göra gällande att miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna är uppfyllda. Bucci menar dock att inget är redovisat på den enskilda fastighetsnivån.
“Förvaltningen har på denna nivå endast nöjt sig med att redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner att enbart peka på en VA-anläggnings ålder som skäl för att mena att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till en anläggning.”
Det anförs till och med gamla domar i underlaget, medan förvaltningen ignorerar nyare domar som visar på att rättsväsendet har förändrat sin syn på problematiken kring verksamhetsområden, enskilda VA-anläggningar och tvångsanslutning. (Se “SHB: VA Vänersnäs 1”.)
Mark- och miljödomstolen i Växjö avkunnade en dom den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20). (Du kan ladda ner hela domen här.) Målet handlade om vem som hade rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal, alltså precis det som händer i Vänersborg. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt. (Se vidare “Vänersnäs: Aktuella VA-domar”.) Domen sa åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning hade ingen betydelse, det var funktionen som var det avgörande. För det andra att bevisbördan låg på kommunen. Det var kommunen som skulle göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. 
Domstolen skrev att inget tydde på att anläggningen förorsakade skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det stod inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning.
Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm avkunnade en dom den 15 april 2021. Mark- och miljööverdomstolens dom stämde väl överens med domen från Växjö. Även om överdomstolen ålade verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerade tillfredsställande”, så var det kommunen som skulle bevisa att den enskilda anläggningen hade brister och medförde olägenheter. (Du kan ladda ner domen här.)
Den 28 september 2021 kom ytterligare en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm (du kan ladda ner domen här):
“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Bevisbördan ligger återigen på kommunen. Mark- och miljööverdomstolens dom kan jämföras med vad samhällsbyggnadsnämndens beslut blev den 9 december:
“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt.
Och hälsoskydds- och miljöskyddskriterierna ansågs vara uppfyllda:
“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”
En skrivbordstillsyn är mycket långt ifrån vad lagen kräver enligt ovanstående domar…
Bucci anser inte heller att villkoret (rekvisiten) om samlad bebyggelse är uppfyllt på Vänersnäs.
Det blir återigen en lång blogg. Men jag måste ändå avsluta med att citera ett avsnitt i en debattartikel som SVD publicerade den 4 december. Den skrevs av Roland Ekstrand, Svensk Klimatcertifiering. (Se ”Grundlösa avloppskrav från kommunerna”.)
“Men varför ställs kravet på ombyggnad? Vi har ett nationellt mål att minska utsläppen av fosfor i sjöar och vattendrag för att förhindra övergödning. Då spelar fosfor en betydelsefull roll eftersom det är ett gödningsämne. Utsläppet av fosfor från en anläggning brukar röra sig om ett par hundra gram under ett 
helt år. Som jämförelse kan man se lantbrukaren som sprider 15–20 kilo per hektar som gödning. Kommunerna tror att den fosfor som finns i avloppsvattnet och som infiltreras i marken kan påverka omgivningen som ligger kilometervis bort från utsläppspunkten. Bristen på kunskap om vad fosfor har för betydelse när det gäller övergödning är skrämmande. Fosfor i avloppsvatten består av joner som är negativt laddade och när de kommer ut i marken så möter de joner av järn, aluminium och kalk som är positivt laddade vilket medför att man får en kemisk reaktion som innebär att fosfor binds inom några tiotal meter från utsläppspunkten och denna bundna fosfor kan inte bidra till övergödning. Järn, aluminium och kalk används som fällningskemikalier i våra reningsverk där man försöker att efterlikna det som sker i naturen.”
”Bevisbördan ligger på kommunen”
I dagens TTELA är insändaren “Bevisbördan ligger på kommunen” publicerad. Den är skriven av James Bucci (V) och Stefan Kärvling (V), dvs jag. Insändaren publicerades redan i måndags på TTELA:s hemsida – se “Bevisbördan ligger på kommunen”.
Insändaren tar bland annat upp några domar som har med kommunala verksamhetsområden, enskilda avlopp och tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet att göra. Naturligtvis ligger fokus på de verksamhetsområden som kommunen vill inrätta på Vänersnäs, eftersom det är de som är aktuella just nu.
Jag återger självklart insändaren ordagrant. Rubriken har TTELA satt.
===
Bevisbördan ligger på kommunen
Vänersborgs kommun har som målsättning att inom 15 år ge 90 procent av kommunens invånare möjlighet att få tillgång till kommunalt vatten och avlopp. Kommunen ska erbjuda anslutningspunkt utanför kommunalt verksamhetsområde där så är möjligt.
Det är dock något annat som gäller om man som fastighetsägare hamnar inom ett verksamhetsområde för VA. Då är det tvångsanslutning som gäller. I dagsläget är lagen så skriven. Ett antal invånare på Vänersnäs står på tur att tvångsanslutas till kommunens VA-nät. Några tycker att det är bra och vill ansluta sig. De flesta vill dock inte. De anser att deras enskilda VA-lösningar uppfyller lagens krav eller också vill de ordna enskilda lösningar som skulle bli betydligt billigare än kommunens lösning.
När frågan behandlades i våras 2021 lyckades Vänsterpartiet få samtliga partier att ändra uppfattning. Kommunfullmäktige återremitterade ärendet. Nu när ärendet är på väg tillbaka kvarstår kommunens uppfattning – fastigheterna ska tvångsanslutas.
Kommunen har, genom en så kallad skrivbordstillsyn, bara tittat på hur gamla de enskilda anläggningarna är och därefter dömt ut dem. Detta har kommunen nöjt sig med trots att aktuell rättspraxis underkänner detta tillvägagångssätt. Mark- och miljödomstolen i Växjö dömde 21 december 2020 att åldern på en VA-anläggning inte hade någon betydelse, det är funktionen som avgör. Där blev kommunen tvingad att göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Det stod inget om att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än en kommuns VA-lösning.
Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm skrev i en dom 15 april 2021 att det är kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter.
Sedan kom en dom 28 september 2021 som är högst relevant för de aktuella ärendena i Vänersborg. Mark- och miljööverdomstolen kom med vägledande anvisningar.
“För att det så kallade miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Bevisbördan ligger på kommunen. Kommunens utredning för att motivera en tvångsanslutning uppfyller inte de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer. Vänsterpartiet Vänersborg är emot skapandet av verksamhetsområden för VA när lagens rekvisit ej är uppfyllda.
James Bucci
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet Vänersborg
Vänersnäs: Aktuella VA-domar
Några veckor före julhelgen besökte jag tillsammans med några partikamrater TTELA i Trollhättan. TTELA ville berätta för partierna i området vad tidningen hade att erbjuda inför valet i september.
Det blev också en del information och prat om TTELA i allmänhet. Vi från Vänsterpartiet i Vänersborg förde fram åsikten att en väldigt stor del av tidningen, och framför allt insändar- och debattsidorna, handlade om Trollhättan. Det var kyld mat i Trollhättans äldreboenden, det var slussdragningar… Vi menade att insändare från Vänersborg helt enkelt väljs bort. Och att det har varit så under en längre tid.
Det verkar dock ha skett en förändring efter vårt besök. Kommunal i Vänersborg har t ex fått två insändare publicerade, varav en i dagens papperstidning. Den fanns att läsa tillsammans med en insändare om VA-problematiken på Vänersnäs. Det är glädjande att TTELA äntligen har upptäckt Vänersborg…
Insändaren från Vänersnäs har funnits på TTELA:s hemsida sedan den 21 december. (Se “Politiker förda bakom ljuset!”.) Insändaren menar att tjänstepersonerna på kommunen undanhåller relevant information för politikerna i syfte att få dem att besluta i en viss riktning:
“Tjänstemännen har vinklat informationen så att politiker inte fått reda på de negativa konsekvenser som en tvångsanslutning skulle innebära, utan endast beskrivit de positiva med tvångsanslutning. De har således inte gett rätt förutsättningar för politikerna att fatta ett välgrundat beslut.”
Jag säger inte emot. Så är det. Det har väl framgått i mina bloggar…
Tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen har i sin motivering och argumentation hänvisat till några äldre domar, som insändarskribenten också nämner. Det är domar som enligt förvaltningen bevisar att de har rätt att tvångsansluta invånarna i Vänersnäs, och Vänersborg, till det kommunala VA-nätet. Men förvaltningen väljer då att “glömma” betydligt nyare domar – domar som talar ett helt annat språk.
Mark- och miljödomstolen i Växjö avkunnade en dom den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20). (Du kan ladda ner hela domen här.) Målet handlade om vem som hade rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal, alltså precis det som händer i Vänersborg. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt och motiverade domen:
“Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. … finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”
Domen säger åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning har ingen betydelse, det är funktionen som är det avgörande. För det andra ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. Domstolen skriver att inget tyder på att anläggningen förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det står inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning. (Se vidare “SHB: VA Vänersnäs 1”.)
Det är en viktig dom och till skillnad från kommunens exempel av betydligt senare datum. Om någon på kommunen inte blir överbevisad av denna dom från Mark- och miljödomstolen i Växjö, så kan man också hänvisa till en ännu nyare dom, från den 15 april 2021. Domen avkunnades dessutom av Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm.
Målet handlade om att Älmhults kommun förbjöd en enskild avloppsanläggning från 1986. Fastighetsägaren överklagade, fick avslag, men överklagade ända upp till ”överdomstolen”. Och där fick fastighetsägaren rätt.
Mark- och miljööverdomstolen motiverade domen:
”Även om det är verksamhetsutövaren som ska visa att hans anläggning fungerar tillfredsställande så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”
Mark- och miljööverdomstolens dom stämmer väl överens med domen från Växjö. Även om överdomstolen ålägger verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerar tillfredsställande”, så är det kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter. (Du kan ladda ner domen här.)
Och inte nog med det, den 28 september 2021 kom ytterligare en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. Mark- och miljööverdomstolen upphävde ett beslut från Länsstyrelsen om att Höganäs kommun skulle föreläggas att anordna en allmän VA-anläggning för ett område i kommunen.
Det handlade inte riktigt om samma sak som på Vänersnäs, men det finns paralleller. I domen skrev nämligen Mark- och miljööverdomstolen:
“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Bevisbördan ligger återigen på kommunen. Mark- och miljööverdomstolens dom kan jämföras med vad samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i sitt underlag till samhällsbyggnadsnämnden, och som nämnden beslutade om den 9 december:
“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt.
Och hälsoskydds- och miljöskyddskriterierna ansågs vara uppfyllda:
“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”
Skrivbordstillsynen innebar, skrev tjänstepersonerna i utredningen från Miljö- och hälsoskyddsnämnden (se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”), att:
“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”
En skrivbordstillsyn är mycket långt ifrån vad lagen kräver enligt ovanstående domar… Istället krävs det, för att uppfylla miljöskyddsrekvisitet, att (och jag citerar VA-guiden, se “MÖD upphäver länsstyrelsens föreläggande om att ordna allmänna vattentjänster – för lite underlag”):
“den allmänna VA-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Med andra ord behövs det finnas en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän anläggning skulle lösa. Eftersom det saknas underlag om området saknas det även stöd för om det finns miljöskäl som krävs”
Det är inte bara så att samhällsbyggnadsnämndens utredning inte uppfyller de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer, den uppfyller inte heller det som kommunfullmäktige begärde i sin återremiss.
Till sist.
Dagens VA-insändare från Vänersnäs avslutas:
“V och MP är emot tvångsanslutning”
Eftersom ingen i Miljöpartiet i Vänersborg någonsin i offentliga sammanhang, vad jag vet, har yttrat sig i VA-frågan, 
så skrev jag i Vänersnäsgruppen på Facebook, och frågade – varför står det “MP”? Som svar fick jag en länk till en interpellationsdebatt i riksdagen från 2017. (Se här.) Det var moderaten Lars Beckman som ställde en fråga, interpellation, till dåvarande miljöminister Karolina Skog (MP).
Interpellationsdebatten höll på ett tag med flera inlägg, men jag ska bara återge några avsnitt ur vad miljöpartisten Karolina Skog yttrade:
“För den enskilda fastighetsägaren kan det bli billigare att ordna va genom en enskild lösning eller i samverkan mellan fastighetsägare, … Utredningen ska bland annat titta på om det är möjligt ”att i större utsträckning ge utrymme för enskilda alternativ när dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.”
Och:
“Något som är viktigt att ha med sig är att det har skett en stark teknisk utveckling på detta område på senare år. När lagstiftningen skrevs fanns det färre tekniska möjligheter att välja mellan, men i dag är de fler. Detta är en anledning till att det är relevant att uppdatera lagstiftningen. Det finns helt enkelt effektivare lösningar för enskilda och för mindre samlingar av hus som, beroende på de fysiska förutsättningarna på en specifik plats, kan ge samma skydd för hälsa och miljö.”
Det kanske är dags för Miljöpartiet i Vänersborg att “tala ur skägget” och berätta för invånarna i Vänersborg var de står i frågan. Eller är de helt uppbundna av överenskommelsen med Socialdemokraterna och Centerpartiet, dvs att hålla med dessa partier oavsett vad de säger och tycker…?
Och jag vet fortfarande inte vad den borgerliga oppositionens “ledare” anser om sina partivänners agerande i samhällsbyggnadsnämnden…
Mitt tips är att VA-frågan blir en av de viktigare frågorna i valet.
SHB: Buccis reservation
I torsdags sammanträdde samhällsbyggnadsnämnden. Det var många kommuninvånare som med spänning, och viss vånda, såg fram mot nämndens beslut i VA-frågan. Självklart var spänningen störst på just Vänersnäs, men flera invånare i andra delar av kommunen var också intresserade. De kommer ju att hamna i samma situation under kommande år.
Som jag beskrev i gårdagens blogg (se ”Gårdagens VA-beslut i SHB”) så beslutade samhällsbyggnadsnämnden att föreslå:
“kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden…”
7 ledamöter röstade för att införa verksamhetsområden och 4 ledamöter röstade mot. Det var betongpartierna på ena sidan, dvs S+C+MP+M+KD+L, och oppositionen på den andra, dvs V+MBP+SD. (Tillägg 13/12. Du kan också läsa Buccis egen blogg om sammanträdet – ”Taggad för att ta i skiten”.)
James Bucci (V) reserverade sig mot nämndens beslut. Här följer hans skarpa skriftliga reservation.
==
Reservation i Ärenden 8 & 9 – Svar på återremiss avseende att införa verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden områden 1 & 2 VA Vänersnäs
En demokratisk vald församling kan fatta vilka beslut den vill – detta gör inte besluten per automatik lagliga då det finns både laglighetsskydd och överklagningsmöjlighet inskrivna i kommunallagen.
Det innebär således att det faktum att besluten är fattade av en demokratisk vald församling inte gör besluten per automatik demokratiska. Även demokratiskt folkvalda kan tyvärr bete sig som diktatorer.
Dessa två ärenden om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs har varit återremitterade från kommunfullmäktige med syfte att fullmäktiges krav i återremissen skall uppfyllas. I stort sett har det arbetet gjorts men inte på en punkt, som för mig är den mest grundläggande för att man skall kunna hävda demokrati och inte diktatur. Det som fullmäktige kräver är att det skall redovisas på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena. Chefen för kretslopp och vatten menar att detta inte behövs göras samt att det blir alltför resurskrävande att göra.
Utan att detta görs blir min fråga, hur skall den enskilde veta på vilka grunder hens fastighet är upptagen i ett planerat verksamhetsområde? Hur skall den enskilde sedan veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet?
Lagen om vattentjänster (LAV) § 6 styr skapandet av ett verksamhetsområde. I § 6 finns det tre rekvisiter att ta hänsyn till – miljöskydd, hälsoskydd och samlad bebyggelse. Miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna kan uppfyllas var för sig eller så kan det finnas en kombination av båda. Sedan måste rekvisiten att det rör sig om en samlad bebyggelse uppfyllas för att det skall vara tal om att skapa ett verksamhetsområde.
I dessa två ärenden finns det underlag som vill göra gällande att miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna är uppfyllda. Dock är det inget som är redovisat på den enskilda fastighetsnivån. Förvaltningen har på denna nivå endast nöjt sig med att redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner att enbart peka på en VA-anläggnings ålder som skäl för att mena att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till en anläggning.
I dessa två ärenden finns det inget som talar för att rekvisiten om samlad bebyggelse är uppfylld. I och för sig är det förståelig att det saknas då båda ärenden omfattar landsbygd som inte uppfyller rättspraxisens definition av samlad bebyggelse.
Om jag för ett ögonblick skulle bortse från underlaget som saknas och istället lyssna på majoritetens företrädares fina ord om att det vi gör nu är av hänsyn till miljön. Visst, det låter bra men är det verkligen det bästa för miljön som är drivkraften?
De fina orden håller inte då vi i vår kommun har ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna. Det utslaget ihop med kunnigt vänsterinflytande i miljö- och hälsoskyddsnämnden verkar ha fått kommunen att lugna ned sig i det enskilda fallet.
Men det var en utsvävning som jag inte ber om ursäkt för.
Här kretsar inte ärendena om bästa lösningar. Här kretsar ärendena om att det utanför samlad bebyggelse räcker med VA-lösningar som är godtagbara för människors hälsa och miljön. Jag menar då att det ligger på kommunen att bevisa dels att befintliga anläggningar inte är godtagbara och att sedan få ihop bebyggelsen till en samlad bebyggelse som motiverar införandet av ett verksamhetsområde. Kan inte kommunen nå upp till dessa rekvisiter och ändå väljer att pressa på, då har kommunen lämnat det demokratiska tänket och tagit sig in i ett tänk som verkligen behöver renas.
James Bucci
2021-12-10
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer