Stefan Kärvlings blogg

Förra onsdagen fastställdes budgeten för 2015. Miljöpartiet lade sig som bekant platt för sina nya vänner i triumviratet och låtsades inte om att partiet hade lagt en alldeles egen budget i juni. Som skilde sig väsentligt från sina koalitionspartners. Och på budgetdebatten förnekade sig inte heller Sverigedemokraterna. Som vanligt. Om det sedan beslutet har gått upp för sverigedemokraterna, att de hamnade ”helt fel” i vissa omröstningar, vet ingen… Och de flesta är väl egentligen inte heller särskilt intresserade… (Se ”Fullmäktige: Budgeten”)

Efter budgetbeslutet har lugnet återigen lagt sig över kommunhuset. Man kan väl dock förmoda att samtalen mellan de numera tre styrande partierna fortsätter. I inte alltför lugna former kan man kanske också spekulera i – partierna tycks ha en bit kvar till enighet.

Det gäller t ex Villa Björkås i Vargön. Här har definitivt inte lugnet lagt sig. Frågan om en byggnadsminnesförklaring har varit uppe i både fastighetsutskottet, kommunstyrelsens arbetsutskott (=KSAU) och nu senast i samhällsbyggnadsnämnden.

Vänsterpartiet vill byggnadsminnesförklara Villa Björkås med tillhörande park. Det har vi framfört i alla instanser. Och i samhällsbyggnadsnämnden visade det sig att Miljöpartiet ville det också. Vilket i och för sig inte var någon överraskning. Miljöpartiets allierade, socialdemokraterna och centerpartiet, vill däremot inte göra detta. Min partivän James Bucci skrev igår en blogg om hur Vänsterpartiet och han har agerat i frågan. Jag rekommenderar en läsning. (Buccis blogg hittar du här.)

Samarbetet inom det nya styret tycks alltså redan halta. Vi får se hur länge det dröjer innan den ursprungliga kvartetten, numera trion, blir till en duett…

Diskussionens vågor går för övrigt höga på Facebook om Villa Björkås. Det har också startats en namninsamling om byggnadsminnesförklaring. (Du hittar namninsamlingen här.)

När det gäller Plantaget i centrala Vänersborg, som också har gett upphov till många känslor, tycks dock diskussionerna ha lagt sig. Å andra sidan är det inte mycket att diskutera längre. En massa träd har redan fällts och det som är gjort är gjort. Klockan går inte att vrida tillbaka, Plantaget kommer aldrig att bli sig likt. Sedan är ju frågan om det blir till det bättre eller sämre. För min del så tror jag att det på många sätt blir till det bättre. Det blir ljusare, kyrkan syns och en massa gamla höga och i flera fall sjuka träd har tagits bort. Däremot är jag tveksam till lekplatsen som ska anläggas i det nordvästra hörnet av parken.

Det är viktigt att Vänersborg är och förblir en attraktiv kommun, ”i alla delar”, och då är det av stort värde att också det gamla bevaras, även om det behövs en uppfräschning på sina håll.

Det är också viktigt att Vänersborg är attraktiv ”hela livet”…

Något som också skulle behöva fräschas upp är nämligen skollokalerna. Många skolor erbjuder elever och lärare en miljö som inte skulle accepteras på andra håll. Och inte görs heller. I kommunhuset pågår det t ex en mängd arbeten i och på fastigheten. Då är det handling som gäller, då finns det pengar. Men om skolor behöver åtgärdas eller renoveras… Om en skola behöver bättre ventilation, fräscha toaletter, fräscha ytskikt och bulleråtgärder i klassrum och korridorer, en kreativ utemiljö – då tycks det vara svårt att komma till skott. Då är det svårt med pengar. För att inte säga omöjligt.

Nu senast hörde jag en rektor säga:

”Nu har jag felanmält detta i 3 år – och det händer inget.”

Jag tror att rektorerna ibland tycker att de inte blir tagna på allvar… Det kanske också är därför som ett av lärarfacken skriver i ett utskick idag:

”På sikt kommer cheferna att frånsäga sig arbetsmiljöansvaret.”

Till sist, igen, det här med ”attraktiv i alla delar”…

På ett offentligt möte för några veckor sedan fick Magnus Larsson besked om att VA:t i Sikhall inte skulle vara klart förrän 2018.

Magnus Larsson blev något konfunderad:

”Jag har fått avslag på bygglov, senast i år, för att VA:t ska vara framme och klart inom 2 år.”

Ibland slås man onekligen av tanken att kommunmedlemmar behandlas olika. Och kommunens olika delar.

En annan fråga på temat ”i alla delar”.

I år är det 40 år sedan Vänersborgs storkommun bildades. 1974 slogs Vänersborg, Västra Tunhem, Frändefors och Brålanda samman till Vänersborgs kommun. (Fast 3 år tidigare hade kommunfullmäktige i Västra Tunhem röstat för anslutning till Trollhättan…) (Källa: Kommunens hemsida.)

En bloggläsare från Gestad, några stenkast från Sikhall, undrar med anledning av jubiléet:

”Hur blev det? Klarade man av den geografiska rättvisan? Det är ju samma kommunalskatt över hela kommunen. Hur har jobben placerats? Tekniskt sett kan en liten ort vara huvudort i en stor kommun eller region (Vänersborg i vår Region). … Så när tekniken lett till att alla ursäkter är borta, hur blev den geografiska balansen? Har varje kommundel fått sin ärliga proportion av investeringar och arbetstillfällen?”

Och det kan man ju faktiskt undra. Trots att många av de politiker som har styrt Vänersborg genom åren har kommit från landsbygden och i synnerhet från Dalslandsdelen… Kanske kan man dock se skolbeslutet för några år som ett beslut i den anda av ”geografisk rättvisa” som gestadbon efterlyser. Men visst slås man av tanken att kommunmedlemmarna inte behandlas lika och att Vänersborgs vision kanske inte riktigt stämmer med verkligheten…

”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet.”