Stefan Kärvlings blogg

Det här är en direkt fortsättning på min förra blogg – ”Fiber! Fiber! (2/2) – del 1”. Det handlar om Vänersborgs kommuns avtal angående fiberdragning med TeliaSonera Sverige AB.

==

Vänersborgs kommun tyckte att utbyggnaden av fibernätet i kommunens tätorter skulle komma igång, och det så fort som möjligt. Därför ville kommunen upprätta ett samverkansavtal med ett företag som åtog sig denna uppgift. Annonseringen skedde enbart på Vänersborgs kommuns hemsida. Det beskrev jag i min förra blogg.

Så här löd annonsen på kommunens hemsida:

”Vänersborgs kommun:

• förväntar sig att utvald leverantör tar ett helhetsansvar för att nå de mål som beskrivs i kommunens ”Fiberstrategi Vänersborgs kommun 2015-2020”
• kommer inte att vara delägare/finansiär i den fiber som grävs ner. Leverantören står risken i projektet och blir sedan operatör av nätet
• vill att projektet genomförs under perioden kvartal 3, 2016 till kvartal 2, 2017
• vill att det nät som byggs skall vara av ”Öppen fiber standard”. Anslutningskostnaden för villa initialt bör inte överstiga ca 20 000 kr. Försäljningsprocessen till slutkund utförs av leverantör, som också bär alla kostnader runt detta
• kommer inte garantera vald samarbetspartner en exklusiv rätt att bygga fiber i kommunen”

Och:

”fiberaktören anger samarbetsformer, fiberutbyggnadsformer, förläggningsmetoder samt vad som önskas av kommunen som partner.”

I Konkurrensverkets författningssamling står det att:

”För att anbudsgivarna ska ges samma förutsättningar för anbudsgivning, måste exempelvis förfrågningsunderlaget vara klart och tydligt och bland annat innehålla samtliga antidiskrimineringsvillkor.”

Jag vet inte om förfrågningsunderlaget var klart och tydligt och att samtliga antidiskrimineringsvillkor var med. Men vi förutsätter väl det.

Två företag skickade in sina ansökningar, TeliaSonera och IP-ONLY. Telias ansökan mailades kl 17.48 samma dag som kommunfullmäktige senare antog Fiberstrategin, dvs den 17 juni. Den är också stämplad av kommunen, diarieförd, samma dag. På IP-ONLY:s ansökan finns det märkligt nog inga stämplar eller datum.

Det är svårt för en amatör att se någon avgörande skillnad mellan de två leverantörernas anbud. Telia är ”duktigare” på det sättet att de mer konkret vänder sig till Vänersborg och inte gör reklam för sin verksamhet så där i allmänhet. Telia kommenterar också ovanstående punkter en efter en. IP-ONLY vill istället ha en träff med kommunen för att informera mer konkret. Skillnaderna kan nog ha att göra med att Telia känner till Vänersborg bättre än IP-ONLY. Telia har nämligen redan lagt fiber till ett antal hushåll och de har samarbetat och har ett avtal med Vänersborgsbostäder. Å andra sidan ger IP-ONLY några prisuppgifter som ser ganska intressanta ut…

TeliaSonera vann upphandlingen och fick avtalet.

Den enda officiella motivering som finns till att kommunen valde Telia återfinns i Marie Dahlins (S) beslut (9 juli 2015):

”Av inkomna svar och efter möten med leverantörerna görs en sammantagen bedömning om att Telia Sonera bäst svarar mot kommunens angivna förutsättningar.”

Det tycks mig vara en alltför knapphändig och oprofessionell motivering till ett sådant här stort beslut. För det kan väl ändå inte vara så som några ”onda tungor” påstår – att detta var bestämt redan från början…

Dessutom har jag en undran om varför Marie Dahlin (S) ensam fattade beslutet. Efter ett beslut i kommunstyrelsen den 1 juni (se min förra fiberblogg), så fick kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) uppdraget att besluta om leverantör. Sedan ger kommunstyrelsens arbetsutskott uppdraget till Marie Dahlin. Två delegationer i rad typ. Dahlin skriver dessutom på beslutet i egenskap av kommunstyrelsens ordförande, inte arbetsutskottets.

Så beslutet att Telia ska dra fibrer i alla tätorter i Vänersborgs kommun, en affär i miljonklassen, fattas av en enda person. Något anmärkningsvärt kan man tycka, även om denna enda person råkar vara Marie Dahlin (S).

Det finns inga hänvisningar till paragrafer som förklarar lagligheten i detta delegationsbeslut. Som det brukar finnas på den här typen av beslut, men det kanske inte behövs…

Men vad är det egentligen som kommunen och Telia sluter avtal om? Vad är det som kommunen har upphandlat? I avtalet står det:

”… åtar sig Parterna att samverka kring etablering och drift av ett aktivt öppet fibernät och en öppen Tjänsteplattform där Tjänsteleverantörer kan erbjuda bredbandstjänster till boende och verksamheter i Kommunen.”

Avtalet innebär att kommunen helt enkelt ska samarbeta med Telia på olika sätt så att så många som möjligt av kommunens invånare och företag ska få möjlighet att ansluta sig till IT-infrastrukturen.

Det står också i avtalet att Telia ska bekosta, installera, underhålla och uppgradera IT-infrastrukturen och Tjänsteplattformen. Telia ska dessutom drifta och övervaka IT-infrastrukturen.

Men kommunen och Telia sluter inte några överenskommelser om köp och sälj i samverkansavtalet. Fast det är klart, samma regler om återställningskostnader mm gäller ju för Telia också, precis som för alla andra företag som tänker gräva på och i kommunens gator och marker. Det är i och för sig pengar, men det handlar om självkostnad, dvs kommunen tar inte ut någon vinst.

”Kostnad eller ersättning som part debiterar den andra parten skall inte överstiga partens självkostnad.”

Telia ska inte betala ett öre till kommunen eller tvärtom för fibernätet. De som ska betala Telia och de som ska ingå avtal med Telia är varje kund, varje enskild fastighetsägare, som vill att Telia ska dra fiber till fastigheten.

Upphandlingschefen upplyste mig om att det här är ett så kallat koncessionsavtal, och jag fick också en definition:

”tjänstekoncession: ett kontrakt av samma typ som ett offentligt tjänstekontrakt med den skillnaden att ersättningen för tjänsternas utförande utgörs antingen av endast rätten att utnyttja tjänsten eller av dels sådan rätt, dels betalning.”

Inköpschefen bifogade även en Kammarrättsdom som fastslog att avtalet mellan kommunen och Telia rör sig om en tjänstekoncession. (Jag fick för övrigt denna dom också av kommunjuristen.) Varför jag nu fick det, om allt var solklart… Domen handlade om Österlens Kraft som förlorade ett överklagande mot Simrishamns kommun i ett liknande ärende. Fast i domen stod det som en av motiveringarna:

”Den ekonomiska risk som är förenad med utnyttjandet av tjänsten ska förstås som en risk att utsättas för marknadens nycker. Det kan ta sig uttryck i en risk för att utsättas för konkurrens från andra ekonomiska aktörer…”

Och den här risken att utsättas för konkurrens finns ju inte i Vänersborg, eftersom samhällsbyggnadsnämnden har tolkat avtalet som att Telia har ensamrätt på fiberutbyggnaden. Dessutom innehöll det avtal som Simrishamns kommun slöt också betydligt fler ”komponenter”, det var ett helt paket av tjänster som upphandlades, än det avtal Vänersborg slöt med Telia. Och därför är jag osäker om det helt och hållet är jämförbart.

Med andra ord, det handlar alltså inte om någon vanlig offentlig upphandling eftersom det inte är kommunen som är kund. En fiberanslutning är, som sagt, en affär mellan fiberföretaget och hushållen.

Upphandlingen som kommunen gjorde och som Telia vann är således en tjänstekoncession som innebär att:

”det är vald utförare som står för den betydande risken och att ersättningen kommer från fastighetsägarna.”

Och då är vi alldeles strax tillbaka vid James Buccis (V) reservation i förra torsdagens samhällsbyggnadsnämnd:

”Jag finner det direkt osmakligt och skandalöst att inför ett beslut bli serverad ett falsarium, och ett falsarium är det tills någon plockar fram och diarieför ett avtal som givit Telia ensamrätten att lägga fiber.”

Men denna spännande fortsättning, och överhuvudtaget anledningen till att jag valde att fördjupa mig i detta ämne, kommer i den tredje och avslutande bloggen om fiber i Vänersborg.

PS. Fortsättning följer.

PPS. Detta är min fyra bloggar om fiberutbyggnaden i Vänersborg. De tre sista bildar tillsammans en enda blogg.

• Fiber! Fiber! (1/2)
• Fiber! Fiber! (2/2) – del 1
• Fiber! Fiber! (2/2) – del 2
• Fiber! Fiber! (2/2) – del 3