Arkiv

Archive for the ‘Frändefors’ Category

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)

13 februari, 2021 1 kommentar

Igår fredag lämnade Pontus Gläntegård (V) och jag (V) in en motion till onsdagens kommunfullmäktige. Motionen, som har rubriken “Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts” (och kan läsas på gårdagens blogg; se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”), syftar naturligtvis till att blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand ska slippa att betala tillsynsavgiften i strandskyddsärendet. Byggnadsnämnden ansåg ju att Jonas ska betala 18.000 kr – trots att han inte hade gjort något fel.

Döm sedan av min förvåning när jag fick se att Gunnar Lidell (M) också hade lämnat in en motion i precis samma ärende – och i samma syfte! (Se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.) Men det är bra, tre personer, två motioner, två olika partier med ett syfte kan väl ha stora chanser att så småningom få reglerna ändrade.

Om det nu behövs ändras på regler kring tillsynsavgifter i strandskyddsärenden…

Låt mig förklara.

Pontus Gläntegård började redan vid arbetet med motionen att fundera på om det ens var möjligt för kommunen att tvinga en oskyldig person att betala 18.000 kr i böter – utifrån kommunens egna regler. Han började titta i olika kommunala dokument. Och hittade faktiskt en intressant paragraf i ett av dem. Och jag började kolla vidare med att bland annat granska de hänvisningar som byggnadsnämnden hade gjort när den motiverade beslutet. (Som Gläntegård reserverade sig mot i byggnadsnämnden.)

Vi har kanske inte kommit fram till något hundra procent säkert svar och därför tänker vi inte heller återkalla motionen. Men det vi har kommit fram till är, tycker jag, tämligen uppseendeväckande.

Byggnadsnämndens beslut i januari om blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand lydde i sin helhet (se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)”):

“* Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.
* Nämnden beslutar att fastighetsägaren ska betala en avgift på 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Storleken på avgiften bestäms enligt taxa fastställd av Kommunfullmäktige 2019-10-23 § 128.
* Beslutet fattas med stöd av 26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”

Den andra punkten handlade om taxan. Det hänvisas till den Plan- och bygglovstaxa som kommunfullmäktige antog den 23 oktober 2019. Beslutet i fullmäktige var “enkelt”, det löd nämligen, kort och gott:

“Kommunfullmäktige antar den reviderade plan- och bygglovstaxan.”

En av anledningarna till revideringen var enligt underlaget att:

“de inledande bestämmelserna i taxan är otydlig eftersom den inte hänvisar  till prövning och tillsyn i enlighet med miljöbalkens bestämmelser.”

Visst, är något otydligt så är det bra att det ändras och blir tydligare. I de inledande bestämmelserna i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan står det sedan:

“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB [=miljöbalken; min anm] 27 kap 1 § för Strandskyddsdispens samt tillsyn enligt miljöbalken.”

Det här är det enda som står i dokumentet om strandskydd, förutom att avgiften för strandskyddsdispens finns med i en tabell (se bild).

Men det var alltså ytterligare en hänvisning, till miljöbalkens 27 kap 1 §. Där står det:

“Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för
1. prövning och tillsyn enligt denna balk…”

Kommunfullmäktige är en av de myndigheter som får meddela föreskrifter. Vi är alltså tillbaka i kommunen igen. Men då är frågan, och det är en viktig fråga – vilket dokument som kommunfullmäktige har beslutat om ska vi då titta i? Det finns nämligen två dokument, den tidigare nämnda – reviderade plan- och bygglovstaxan. Och ett helt annat dokument – ”Taxa Enligt miljöbalken”.

”Taxa Enligt miljöbalken” antogs av Vänersborgs kommunfullmäktige den 22 november 2017 – och har inte ändrats sedan dess. Det låter väl rent spontant som om denna taxa är ett direkt resultat av miljöbalkens 27 kap 1 §, som det hänvisas till ovan:

“föreskrifter om avgift för … prövning och tillsyn enligt denna balk”

Och Jonas ärende har ju prövats enligt miljöbalken. Det framgick ju av beslutet i byggnadsnämnden. Beslutet (se citat ovan) fattades ju med stöd av:

“26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”

Miljöbalken alltså… 

Och tittar man rent formellt på det hela så stod det ju i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan (se citat ovan):

“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB…”

Miljöbalken, igen…

Som jag ser det så måste det vara ”Taxa Enligt miljöbalken” som gäller. Hela begreppet strandskydd behandlas ju i miljöbalken och inte i t ex Plan- och bygglagen. Och denna lag, PBL, har ju för övrigt inte alls använts i ärendet Jonas.

Som jag ser det – strandskydd=miljöbalken.

Är det någon som ser det på något annat sätt? Ja, förutom byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg då… Men jag är alltså inte hundra procent säker, jag vill slå fast det. Men om det finns två olika dokument, som så att säga skulle kunna gälla, borde ju byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden nämna detta någonstans i underlaget – och berätta varför de har valt det ena dokumentet framför det andra. Det har ingen av dem gjort.

Frågan om vilket dokument som gäller och vilket vi ska titta i när det gäller Jonas ärende är nämligen avgörande.

Så här står det i § 3 av den av kommunfullmäktige den 22 november 2017 beslutade ”Taxa Enligt miljöbalken”:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Öhhh….?

Det var ju precis det som Länsstyrelsen skrev när de avskrev strandskyddsärendet mot Jonas den 27 oktober 2020:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

Det står alltså precis detsamma i Vänersborg kommuns ”Taxa Enligt miljöbalken”, som kommunfullmäktige har antagit:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Som jag ser det talar detta starkt för att byggnadsnämnden faktiskt har fattat ett felaktigt beslut. Och i så fall skulle byggnadsnämnden aldrig ha krävt att Jonas skulle betala 18.000 kr. För mig står det därför klart att nämnden snarast måste återkalla beslutet.

Jag menar, står det så i ett av fullmäktige antaget dokument så är ju det minsta man kan begära att förvaltningen upplyser “den anklagade” Jonas om detta! Och sen naturligtvis också, att nämnd och förvaltning följer fullmäktiges beslut.

Och har jag rätt i mitt resonemang, jag är ju amatör på området som bara läser formella dokument, så borde den eller de på byggnadsförvaltningen som inte tillhandahåller riktiga underlag till nämndens politiker ta konsekvenserna av sin okunskap…

Fast innan jag avslutar bloggen, det är faktiskt en sak till som inte stämmer…

Så sent som den 18 november förra året, 2020, beslutade kommunfullmäktige  om ytterligare en revidering av plan- och bygglovstaxan. Dock utan att samtidigt upphäva den gamla. Som är brukligt vid sådana här beslut. Det betyder egentligen, som jag ser det, att kommunen har två plan- och bygglovstaxor…

Det som naturligtvis är extra pinsamt, eller borde vara, för byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen, är att nämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till den äldre versionen av plan- och bygglovstaxan… Och det här beslutet av fullmäktige har för övrigt inte heller den paragrafbeteckning som byggnadsnämnden hänvisar till… Detta fullmäktigebeslut har § 158…

Därför undrar jag, när jag konstaterar att byggnadsnämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till en taxa som inte antogs vid det datum som anges i beslutet, om beslutet att Jonas ska betala 18.000 kr ens är giltigt. Eller lagligt…

Det här med datum och paragrafer, som myndighetsbeslut hänvisar till, är viktiga för rättssäkerheten. Om personer t ex vill överklaga beslut, vilket är en laglig rättighet, så måste de veta vilka föreskrifter och paragrafer som ligger till grund för besluten. Om dessa då är felaktiga… Jag har svårt att tro att sådana här beslut kan vara lagliga. Men det borde vara en fråga för kommunens jurister.

I den senaste versionen av revideringen, som tydligen inte byggnadsnämnd eller -förvaltning har läst, fast den gäller från den 1 januari år, har det för övrigt ändrats i de “Inledande bestämmelser” som jag citerade ovan. Nu står det:

“Avgift erläggs enligt 27 kap. 1 § MB för: Prövning samt tillsyn enligt miljöbalken.”

Ordet “prövning” har lagts till och ordet “strandskyddsdispens” har strukits. Som jag ser det, så har dessa ändringar emellertid ingen betydelse för det resonemang som förs ovan.

Beslutet att tvinga Jonas att betala en avgift för tillsyn i strandskyddsärende trots att han inte har gjort något fel är häpnadsväckande. Det strider mot människors moral och rättsmedvetande. Och mycket tyder alltså också på att byggnadsnämnden inte har följt de regler som fullmäktige har beslutat och kanske inte ens de lagar som är aktuella.

Jag påminner igen om § 3 i ”Taxa Enligt miljöbalken”:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Det ser ut som om byggnadsnämnden och dess förvaltning har gjort många fel på en och samma gång. Och hade det inte varit för att en pensionär i Hästefjorden måste betala 18.000 kr på grund av alla fel så hade man kunnat skratta åt eländet…

Slutsatsen kan bara bli en:

Byggnadsnämnden måste snarast återkalla beslutet om avgiften!

===

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden, Motion, taxor och avgifter

KF: V-motion om strandskyddsavgift

12 februari, 2021 2 kommentarer

Det kan väl knappast ha undgått någon bloggläsare att jag har skrivit fyra längre bloggar om ”Jonas” och hans blåbärsodling vid Hästefjordens strand. Och om hur byggnadsförvaltningen gjorde livet mycket surt för Jonas i över ett års tid… (Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.)

Byggnadsnämnden avskrev slutligen ärendet i januari i år:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Trots att byggnadsnämnden inte ansåg att Jonas hade gjort något fel, så beslutade samma nämnd att Jonas skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Det strider mot all logik och förnuft att en oskyldig person ska tvingas betala ”böter”. Ja kanske inte byggnadsnämndens då… Fast två ledamöter i nämnden reserverade sig mot beslutet att Jonas skulle betala. En av dem var Vänsterpartiets ledamot Pontus Gläntegård.

Utifrån Gläntegårds reservation, och till viss del mina bloggar, har Gläntegård och jag skrivit en motion. Motionen har rubriken ”Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts”.

Motionen lämnades in idag. På onsdag ska kommunfullmäktige ”behandla” den. I det här skedet innebär det att motionen bara kommer att remitteras till kommunstyrelsen och antagligen också byggnadsnämnden. I dessa corona-tider med specialregler i fullmäktige så kommer jag (Gläntegård sitter inte i fullmäktige) inte ens att få presentera motionen, som annars är praxis. Däremot lär det bli debatt när motionen så småningom har blivit utredd av kommunens tjänstemän och så att säga kommer tillbaka till politikerna.

Här nedan följer motionen. (Du kan också ladda ner motionen i pdf-format här.)

(OBS! Kolla också mitt PS!)

===

Motion till kommunfullmäktige

Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts

I slutet av 2019 tipsade en anonym person Länsstyrelsen om att en kommuninvånare i Vänersborg hade brutit mot strandskyddslagstiftningen. Länsstyrelsen vidarebefordrade tipset till Vänersborgs kommun. Knappt ett år senare beslutade Länsstyrelsen för egen del att:

“inte vidta någon ytterligare tillsynsåtgärd med anledning av inkommet klagomål.”

Och eftersom klagomålet avskrevs så beslutade Länsstyrelsen:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

I januari i år gick byggnadsnämnden på samma linje i strandskyddsärendet som Länsstyrelsen och beslutade att:

“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Trots att ärendet avskrevs så beslutade en oenig byggnadsnämnd att den anmälde personen skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet.

En kommuninvånare hade alltså blivit anmäld av en anonym person. När det sedan visade sig att den anmälde inte hade gjort något fel, så fick han ändå betala 18.000 kr… Det lär strida mot de flestas rättsuppfattning.

Kommunens beslut innebär att den anonyme personen kan tipsa byggnadsnämnden direkt eller via Länsstyrelsen ytterligare en gång, om att samma person har brutit mot strandskyddslagstiftningen. Och även om kommunen efter tillsyn konstaterar att inget fel har begåtts, kan kommunen ännu en gång ta ut en tillsynsavgift. Den oskyldigt anmälde kan alltså återigen få betala 18.000 kr… Det här kan man med nuvarande taxeregler upprepa hur många gånger som helst.

Det finns således inget som hindrar att Vänersborgs kommun används som slagträ när t ex grannar eller andra anmäler varandra av okynne bara för att de vet att myndigheten då tar ut en avgift av den anmälde.

Det kan inte vara rimligt att ta ut avgift av dem som inte har gjort något fel. Precis som polisen vid en trafikkontroll inte tar ut avgift om man inte kört för fort eller inte är onykter när man kör. Givetvis kan man ta ut en avgift av dom som har gjort fel. I de fall där någon gjort fel men hinner rätta innan tillsynen är utförd i ärendet bör en skälighetsbedömning göras om avgift ska utgå.

Vi tycker att kommunen bör initiera ett arbete med att ändra taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen. Vänersborgs kommun borde se och lära av hur Länsstyrelsen resonerar när det gäller hur avgifter för tillsyn ska hanteras när klagomål visar sig vara obefogade.

Kommunen bör avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts.

Vi yrkar att:

  • kommunen initierar ett arbete med att ändra taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen.
  • ändringar i taxan ska gälla från och med 1 januari 2021.

Vänersborg 2021-02-11

Stefan Kärvling och Pontus Gläntegård
Vänsterpartiet

===

PS. OBS! När jag precis skulle publicera den här bloggen så tog jag en koll i diariet för att se om motionen hade blivit diarieförd. Och vad får jag se? I diariet fanns ytterligare en motion om precis samma sak! Den motionen var skriven av det fd kommunalrådet Gunnar Lidell (M). Motionen yrkar:

”Kommunfullmäktige beslutar att ge Byggnadsnämnden i uppdrag att snarast revidera Plan-och bygglovstaxa med inriktningen:
– att anonyma anmälningar gällande MB och PBL vilka avskrives och inte föranleder föreläggande om vite eller andra sanktioner ska anses vara obefogade och därmed skall ingen tillsynsavgift belasta aktuell verksamhetsutövare.
– att anmälningar från identifierad tredje part gällande MB och PBL vilka avskrives och inte föranleder föreläggande om vite eller andra sanktioner skall anses vara obefogade, men då skall den anmälande parten faktureras tillsynsavgiften för ärendet.
– att revideringen av regelverk och taxa skall gälla retroaktivt från och med 1 januari 2021.”

Du kan ladda ner Gunnar Lidells motion här.

===

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden, Kommunfullmäktige 2021, Motion, Vänsterpartiet

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)

5 februari, 2021 12 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)”.

Den 19 januari 2021 sammanträdde byggnadsnämnden. Och äntligen skulle politikerna få ta ställning i ärendet.

Byggnadsförvaltningens (BF) ställningstagande var tydligt och klart. Det sammanfattades på följande sätt i utskicket till politikerna:

“Fastigheten XX ligger i sin helhet inom strandskyddat område för Stora Hästefjorden. På fastigheten har omläggning av åker till blåbärsodling gjorts. Blåbärsbuskar har planterats samt värmesköldar i form av gabionmurar har uppförts utan strandskyddsdispens.
Samtliga murar hindrar och avhåller allmänheten från att beträda strand och vattenområde där de har rätt att färdas fritt och omfattas därmed av förbuden (7 kap. 15 § p. 2. MB).
Åtgärden omfattas inte av undantagen i 7 kap 16 § MB.
Möjlighet till dispens saknas i enlighet med 7 kap. 26 § MB.”

BF verkade inte ha ändrat uppfattning om någonting. Argumenten från Jonas och hans advokat hade klingat ohörda. Det var bara strandängen, som var felritad på en karta, och därmed eventuella konsekvenser för växt- och djurlivet, som hade lyfts ut ur “anklagelserna”.

Det hade varit intressant att vara med på byggnadsnämndens sammanträde, men jag har ingen aning om vad som sades. Protokollet redogör naturligtvis för beslutet, men inte vad som yttrades. Det händer nämligen ibland att det går “hett” till på nämnden.

Det visade sig att byggnadsnämnden, dvs politikerna, gick emot sina tjänstepersoner. Ja, du läste rätt! Beslutet blev:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Det är knappt att man tror att det är sant. Men politikerna gav en svidande bakläxa till sina tjänstepersoner. Politikerna avskrev hela ärendet. Jonas hade inte gjort några fel.

Fantastiskt!

Skälet till nämndens beslut formulerades så här:

“Åtgärden bedöms omfattas av undantagen i 7 kap 16 § MB. Blåbärsodlingen klassas som jordbruk, gabionmuren/värmeskölden är nödvändig för blåbärsodlingen, dvs jordbruket och kan inte utföras utanför strandskyddet. Verksamheten bedöms vara näringsverksamhet och ge ett betydande tillskott till fastighetsägarens/verksamhetsutövarens försörjning.”

Beslutet föregicks av en votering. Det visade sig att hela nämnden stod bakom beslutet. Utom en socialdemokrat. Och det var inte vem som helst. Hon agerade återigen mot sitt parti, vilket också hände i ett annat sammanhang för inte så länge sedan. I november 2020 gick Elisabeth Bohlin (S) emot ordförande Nyberg i socialnämnden i Elgärdefrågan. (Se “Beslut: Elgärde!”.) Nu gjorde Bohlin detsamma mot ordförande Bo Dahlberg (S). Bohlin var alltså den enda som ansåg att tjänstepersonerna hade rätt och att Jonas skulle “fällas”.

Ibland fungerar emellertid demokratin.

Ja, eller till viss del. Det ofattbara beslutet togs också på nämnden att Jonas ska betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Vilket är helt absurt. 18.000!

En anonym person tipsade alltså om att Jonas hade gjort fel. Och sedan visade det sig att han inte hade gjort det. Men får ändå betala 18.000 kr…? Om någon anonym tipsar ytterligare en gång – typ “NU har Jonas hittat på något”…. Och BF åker dit och gör tillsyn. Och inte hittar något fel. Ska Jonas då betala 18.000 kr igen…? Och om någon ytterligare en gång lämnar ett anonymt tips…

Så här kan det väl inte få gå till? Länsstyrelsen gör ju inte så, den gör precis tvärtom. Har inget fel begåtts så tas inte heller någon avgift ut. Som Länsstyrelsen skrev till Jonas den 27 oktober 2020:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

Pontus Gläntegård (V) och Torbjörn Moqvist (SD) reserverade sig mot att byggnadsnämnden tog ut en avgift.

De här fyra bloggarna visar hur vissa tjänstepersoner på byggnadsförvaltningen inte tycks lyssna på förnuft och logik. Och jag undrar om det kan handla om en avancerad form av faktaresistens? Eller utgår de från ett felaktigt antagande om att kommuninvånare alltid har syftet att lura kommunen? Ja, tjänstepersonerna verkar till och med tolka lagen fel.

Exemplet stärker mig i min övertygelse om orsaken till att vänersborgare visar missnöje med kommunens sätt att hantera byggfrågor. Det kan gälla bygglov, strandskydd, tomtavgränsning eller något annat. Det är ju faktiskt så att politikerna inte alltid kommer in i processen eller att de kommer in väldigt sent. Och då ställer de inte heller alltid ”allt till rätta”…

År 2020 hamnade Vänersborgs kommun på plats 266 av Sveriges 290 kommuner. När det gällde delområdena “Kommunala tjänstemäns attityder till företagande” blev placeringen 245 och “Kommunens service och bemötande” 237. Och det är egentligen inte särskilt konstigt.

Dessutom är ett av kommunstyrelsens inriktningsmål:

“Enklare och kortare vägar att starta och etablera företag. Effektivare flöden inom och mellan olika förvaltningar för att underlätta för företag att verka och etablera sig i kommunen.”

Det kan vara värt att läsa slutet en gång till:

“…underlätta för företag att verka och etablera sig i kommunen.”

Kommunen beslutar inte om lagens text, den gäller. Men kommunen formulerar inriktningsmål. Om dessa betyder något, vilket jag egentligen tror att de gör, så är det dags för kommunledningen med kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) i spetsen att slå näven i bordet och säga till berörda på byggnadsförvaltningen att det inte får gå till på det här sättet. Tjänstepersonerna måste veta att inriktningsmålen ska respekteras.

…och att det går inte att hantera ärenden och människor på det här sättet…

Till sist. Kommunen måste ta tillbaka beslutet att Jonas ska betala 18.000 kr i tillsynsavgift. Det vore skamligt annars. Kommunen borde betala Jonas skadestånd för den skada, den sveda och värk, som byggnadsförvaltningen har åsamkat honom.

===

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)

4 februari, 2021 7 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)”.

Det började efter drygt ett års kamp med Vänersborgs kommun att se lite ljusare ut för blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand. Länsstyrelsen hade lämnat det anonymt inlämnade klagomålet mot Jonas anläggning utan åtgärd. Och byggnadsförvaltningen (BF) hade gjort grova misstag och sakfel i sina bedömningar och slutsatser. BF hade ju bland annat lagt in en strandäng på fel ställe. Den hade ritats in på kartan där det var jordbruksmark. Det bedrevs med andra ord ingen bärodling på strandängen.

Den 6 november 2020 gjorde därför kommunekologen en total omsvängning från sitt tidigare ställningstagande och utlåtande och skrev:

“Hur som helst blir det nog svårt att styrka att den aktuella åtgärden bidragit till en väsentlig förändring för djur- och växtlivet.”

Jonas hade nu fått “rätt” både av Länsstyrelsen och kommunekologen. Det fick Vänersborgs byggnadsförvaltning att släppa “anklagelsen” mot Jonas om djur- och växtlivet. Kartmisstaget var för grovt. Den 12 november, i ett brev till Jonas, meddelade BF.

“Eftersom det inte är säkerställt att det har funnits särskilda naturvärden inom det området som har utpekats som strandäng går det inte heller att påvisa att åtgärden (blåbärsodlingen och murarna) bidragit till en väsentlig förändring för djur- och växtlivet på platsen.”

BF lade således därför ner denna “anklagelse”. Men de uppgifter kring affärsplan och kalkyler som Jonas hade lämnat till BF accepterades fortfarande inte – och därför:

“Det är murarna som bedöms hindrar och avhåller allmänheten från att beträda strand och vattenområde där de har rätt att färdas fritt och omfattas därmed av förbuden. Förvaltningen ifrågasätter inte att murarna behövs för jordbrukets, dvs blåbärsodlingens behov. För att omfattas av undantaget för jordbrukets behov krävs att verksamheten ger ett betydande tillskott till försörjningen. Det underlag som fastighetsägaren har lämnat in är inte tillräckligt för att kunna bedöma vilket tillskott till försörjningen som blåbärsplanteringen ger och hur den bedöms utvecklas de kommande åren.”

Det kan fortfarande tyckas mycket underligt att förvaltningen ska gå in i en affärsverksamhets räkenskaper och ekonomiska planer. Men det gjorde alltså förvaltningen.

Advokaten och Jonas svarade den 26 november och skickade in det som BF begärde… Advokaten kunde dock inte avhålla sig från en liten “pik”:

“För nämndens kännedom accepterar bankerna kalkyl baserad på jordbruksverkets underlag vid prövning av låneansökan.”

Men det är naturligtvis skillnad på en bank och Vänersborgs byggnadsförvaltning. Det var väl självklart att BF skulle ha ett fullständigt affärsmässigt underlag…

Det blev ytterligare någon mailväxling, och fler affärsmässiga underlag skickades in (den 3 december). BF hade dock en väldig förmåga att hitta viktiga kompletterande frågor till materialet, t ex:

“Vad är kostnaden per blåbärsplanta (som är 3-4 år gammal vid plantering)?”

Det gällde för BF att inte lämna något åt slumpen… Det kunde ju faktiskt hända att Jonas eller advokaten inte hade multiplikationstabellen klar för sig… BF fick detaljerade svar, och tjänstepersonen svarade till sist (4 december):

“Tack för snabbt svar! Ärendet kommer att lyftas på Byggnadsnämndens presidium på måndag.”

Det kom ett nytt brev till advokaten och Jonas den 11 december:

“Tyvärr hann förvaltningen inte färdigställa ärendet innan utskicket till decembernämnden, utan det kommer tas upp på nämnden den 19 januari.”

Nu brast det för advokaten… 

Den 14 december kommenterade han:

“Detta är oacceptabelt. All nödvändig dokumentation föreligger i ärendet. Endast kommunens beslut återstår. Det saknas godtagbara skäl att skjuta upp det beslutet. Vi förväntar oss att beslut fattas imorgon 15/12 som tidigare förut kommunicerats. För det fall beslut inte fattas imorgon kan kommunen förvänta sig en JO-anmälan bl a avseende långsam handläggning. Min huvudman kan isåfall också komma att begära att du byts ut då han inte uppfattar dig som objektiv och opartisk.”

Bråket med byggnadsförvaltningen i Vänersborg tycktes aldrig ta slut. Det tog på krafterna och var inget som Jonas önskade. Tvärtom, han ville i lugn och ro sköta sin blåbärsodling och njuta av sin pensionering. Han ville vara ifred. Jonas tyckte inte om förvaltningens hantering av ärendet eller bemötande mot honom.

Den 17 december 2020 hade en tjänsteskrivelse upprättats. Den var utformad som ett beslutsförslag till byggnadsnämndens politiker. Nämndens sammanträde hade emellertid varit två dagar innan, den 15 december. Det var nog tänkt att användas till nämndens nästa sammanträde, i januari.

I tjänsteskrivelsen var förvaltningens förslag till beslut att:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare tillika rättelseskyldig, XX, vid fast vite om 75 000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten XX.
1. Ta bort värmesköldar/gabionmurar, se punkt 1 på bifogad karta och foton.
Åtgärderna ska vara utförd senast 3 månader efter det att beslutet vunnit laga kraft. Åtgärderna ska utföras på ett sådant sätt att naturmiljön inte kommer till skada. Efter åtgärderna är genomförda ska området uppfattas som allemansrättsligt tillgängligt.
Senast två veckor efter det att åtgärderna i punkt 1-2 ska vara färdiga ska rättelseskyldig fastighetsägare skicka in bilder som styrker att föreläggandet utförts på ett tillfredsställande sätt. Bilderna skickas till miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun.
Nämnden beslutar att fastighetsägaren ska betala en avgift på 18 000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet.”

Det var alltså inte mycket, om ens något i Jonas och advokatens argumentation, som hade påverkat Vänersborg byggnadsförvaltning. Tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen verkade vara helt faktaresistenta… Det var bara det uppenbara och fatala misstaget kring den felritade strandängen som BF hade släppt. 

Så hävdade BF fortfarande att:

“Samtliga murar hindrar och avhåller allmänheten från att beträda strand och vattenområde där de har rätt att färdas fritt och omfattas därmed av förbuden”

Och fortfarande accepterades inte Jonas affärsplaner…

Detta förfarande och beteende känns igen av alltför många kommuninvånare. Och även sådana utanför kommunens gränser. Vänersborgs byggnadsförvaltning har ofta en tendens att tolka allt negativt, att fälla istället för att fria, att stjälpa istället för att hjälpa – och därmed orsaka både ekonomiska förluster och ibland också psykiskt lidande för dom som de är satta att ge service.

I tjänsteskrivelsen skrev tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen också:

“Byggnadsnämnden kommer att anmäla ärendet för åtalsprövning till allmän åklagare.”

Det blev jul och det blev ett nytt år. Kanske dock inte ett särskilt gott sådant för Jonas…

Fortsättning följer – se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)”…

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)

3 februari, 2021 6 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (1/4)”.

Jonas, som inte är hans riktiga namn, hade under 2020 fått byggnadsförvaltningens (BF) uppmärksamhet. Förvaltningen ansåg att hans blåbärsodling vid Hästefjordens strand bröt mot strandskyddet. Och kommunekologen skrev dessutom den 26 augusti 2020 att:

“åtgärderna närmast stranden medför en väsentlig förändring av livsvillkoren för djur- och växtarter och inte är tillåtliga.”

Kommunekologen motiverade:

“I västra delen av fastigheten är naturvärdena betydligt högre. Denna del ingår i en större strandäng som fortsätter söderut. Strandängen är direkt påverkad av det varierande vattenståndet i sjön och har tillsammans med övriga strandängar kring Stora Hästefjorden ett högt värde för fåglar. … Tidigare har strandängen slagits med maskin vilket upprätthållit de biologiska värden som finns knutna till miljön. Uppförandet av murar och planteringen av blåbärsbuskar innebär att den avgörande maskinslåttern upphör. När den försvinner försvinner också strandängens naturvärden.”

Nästa dokument är daterat den 2 oktober (2020). Det var en “kommunicering inför beslut”. Det var ett förslag till beslut som tjänstepersonerna tänkte lägga fram för politikerna den 3 november 2020. (Det blev dock inte så.) Det var ett “föreläggande om rättelse för olovlig åtgärd inom strandskyddat område”. Beslutsförslagets lydelse var:

“Byggnadsförvaltningen föreslår byggnadsnämnden att besluta följande:
Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare tillika rättelseskyldig, XX, vid fast vite om 75.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten XX.
1. Ta bort värmesköldar/gabionmurar, se punkt 1 på bifogad karta och foton.
2. Ta bort blåbärsbuskar som är placerade på strandängsområde.”

Det skulle naturligtvis innebära slutet för Jonas affärsverksamhet. Inte nog med ett vite på 75.000 kr, han skulle också riva värmesköldarna och ta bort blåbärsbuskar. Det skulle kosta pengar, och han skulle självklart också förlora de pengar som han redan hade investerat.

Skälet för beslutet motiverade tjänstepersonerna på BF på detta sätt:

“Planteringar av blåbärsbuskar samt murar inom strandängsområde strider mot strandskyddets syften då den har en väsentlig påverkan på växt- och djurlivet.”

Strandskyddets syften är bland annat att anläggningar och anordningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område som de annars skulle ha fått färdas fritt på inte får finnas.

Det finns undantag, om anordningarna, dvs värmesköldarna i det här fallet, behövdes för:

“jordbruket och om det för sin funktion måste finnas eller vidtas inom strandskyddsområdet”

Men BF ansåg inte att undantagen uppfylldes i det här fallet. Motiveringen var:

“Näringsverksamheten bedöms inte vara huvudsakliga försörjningen och inte medföra betydande tillskott till näringsidkarens försörjning.”

Notera igen – “bedöms”… En bedömning kan vara tämligen subjektiv…

Men inte nog med det:

“De planteringar av blåbärsbuskar och de murar som ligger inom strandängsområde strider mot strandskyddets syften då den har en väsentlig påverkan på växt- och djurlivet.”

Innan byggnadsnämnden skulle fatta sitt beslut i ärendet gavs fastighetsägare Jonas tillfälle att lämna synpunkter på det förslag som BF tänkte lägga fram för politikerna.

Den 20 oktober lämnade både Jonas och hans jurist sina synpunkter. De ville att byggnadsnämnden helt enkelt skulle avskriva ärendet…

Jonas börjar sitt yttrande, och jag tycker avsnittet är viktigt – och “tungt” i sammanhanget:

“Först vill jag framhålla att jordbruksmarken som sådan och bärodlingen specifikt är ansluten till EU:s jordbruksprogram för stödrätter. Bärodlingen är i behörig ordning prövad och godkänd inom systemet för jordbruksstöd.”

Det visar om inte annat att verksamheten är seriös, om nu någon betvivlade det. Han reagerade också på att tjänstepersonerna i BF gjorde affärsmässiga bedömningar. Och det är han inte ensam om… Jonas menade att det är han som ägare som ska göra sådana bedömningar. Och påpekade samtidigt att förvaltningen hade gjort en allvarlig missbedömning:

“På förekommen anledning vill jag uppmärksamma byggnadsnämnden på att tjänstemannaförslaget bygger på felaktiga slutsatser om affärsplanen och kalkylen för verksamheten. Det förefaller som om tjänstemannaförslaget förbisett att 350.000 i lönekostnad är ersättning för mitt eget arbete, en för mig betydande inkomst.”

Oops. Ja, det hade tjänstemännen förbisett…

Och så var det detta med att allmänhetens tillträde hindrades. Jonas menade att självklart utgjorde en jordbruksverksamhet i sig en begränsning, men det gällde oavsett vilken gröda det var. Allmänheten får inte beträda mark med växande gröda och inte heller trampa ned eller äta upp jordbrukares växande grödor. Men i det här fallet var det faktiskt möjligt att ströva genom området. Jonas skrev:

“De murar som utgör klimatskydd för bärodlingen har öppningar som medger fri passage. Det finns även badmöjligheter längs stranden. Inget av detta hindras av bärodlingen. Murarna har försetts med öppningar för att möjliggöra passage genom området. … Jag har t o m anlagt yta för parkering och välkomnar besökare. Det är ju dessutom potentiella kunder till min bärodling. Själva tanken är ju att folk ska känna sig välkomna till bärodlingen.”

Man kan väl konstatera att byggnadsförvaltningen hade haft två sakfel. Hittills. Det räckte inte… Håll i er. Jonas fortsatte:

“Strandängen är inlagd fel på byggnadsnämndens beslutsunderlag. I kommunens beslutsunderlag har strandängen (2) av förbiseende ritats in på jordbruksmarken. Vid en jämförelse av SAM internet, Jordbruksverkets underlag för jordbruksstöd inom EU framgår att strandängen geografiskt är placerad mellan jordbruksmarken och sjön. Strandängen är följaktligen inte del av den stödberättigade jordbruksmark på vilken bärodling bedrivs.”

Det var sanslöst. Kommunen hade inte koll på elementära fakta när den anklagade en person för att bryta mot lagen och kräva vite och åtgärder för stora pengar. Man kanske kunde tro att förvaltningen efter detta fatala misstag nu skulle lägga ner och avskriva ärendet. Men icke.

Jonas höll inte heller med om att verksamheten hade en negativ påverkan på växt- och djurlivet. Tvärtom menade han och skrev:

“Pollineringen av 2 650 blåbärsbuskar innebär ett positivt bidrag till närbelägna bigårdar. Bärodlingen erbjuder även skydd och föda för fågellivet inom området. Jag har även anlagt hotell för humlor, bin och andra insekter.”

Det var tydligen också så att Västra Götalands ornitologer hade uttalat sig positivt till anläggningen.

Jonas avslutade sina synpunkter med, och här kunde man nästan spåra en viss förtvivlan:

“Tjänstemannaförslaget verkar utgå från tanken att bara man ödelägger markägarens nuvarande verksamhet som kommer det att bli maskinslåtter på området istället. Så fungerar inte världen. Ödelägger man en redan bräcklig verksamhet leder det till avveckling och nedläggning.”

Även Jonas advokat framförde synpunkter till byggnadsförvaltningen. Brevet började med en sammanfattning:

“XX bedriver jordbruksverksamhet på fastigheten. Laglig grund för att förbjuda jordbruksverksamhet i form av bärodling saknas. Förbud enligt MB 7 kap. 15§ gäller inte anläggningar mm som behövs för jordbruket. Jordbruksmarken är belägen inom strandskyddsområde. De aktuella åtgärderna som behövs för jordbruket måste följaktligen vidtas inom strandskyddsområde. Jordbruksverksamheten är näringsverksamhet av varaktig natur och innebär ett betydande tillskott till XX försörjning, jfr MÖD 2019: 13.”

Advokaten utvecklade de olika synpunkterna i brevet. Han konstaterade att det låg jordbruksmarker runt Hästefjorden. Och då skulle jag vilja tillägga något som de flesta i Frändefors vet – Hästefjorden sänktes 1864-68. Totalt sänktes sjön cirka fyra meter och det gjorde att det skapades omkring 2.100 hektar ny åkermark. De hade en annan syn på strandskydd förr i tiden.

Advokaten reagerade också på förvaltningens affärsmässiga bedömningar av verksamheten och påpekade att:

“Affärsplanen och dess kalkyl är baserad på jordbruksverkets kalkyler för trädgårdsblåbär, ekonomi i bärodling, ekologisk odling.”

Den 27 oktober 2020 får Jonas ett “beslut om tillsyn gällande grävning och schaktning i Stora Hästefjorden”. Det var ett så kallat “delgivningskvitto”. Länsstyrelsen hade beslutat:

“att inte vidta någon ytterligare tillsynsåtgärd med anledning av inkommet klagomål av schaktning och grävning i sjön Stora Hästefjorden på fastigheterna Hällan 1:15 och 1:20 i Vänersborgs kommun.”

Och inte nog med det. Eftersom Länsstyrelsen den 1 juli 2019 mottog detta klagomål anonymt och det visade sig att Jonas inte hade begått något fel:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

Det såg helt plötsligt lite ljusare ut för blåbärsodlare Jonas. Men byggnadsförvaltningen i Vänersborg var inte klar än.

 

Anm. Den här bloggen är del 2 av 4. Fortsättning följer här: ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)”.

 

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (1/4)

2 februari, 2021 2 kommentarer

Det var en gång en blåbärsodlare vid Hästefjorden…

Folk undrar varför Vänersborg hamnade så långt ner i näringslivsrankingen förra året, och även tidigare år. År 2020 så hamnade Vänersborgs kommun på plats 266 av Sveriges 290 kommuner. När det gällde delområdena “Kommunala tjänstemäns attityder till företagande” blev placeringen 245 och “Kommunens service och bemötande” 237.

Jag tror inte att resultatet beror på att kommunens Näringslivsavdelning arbetar fel eller att resultatet är en konsekvens av deras bristande insatser. Tvärtom tror jag. Utan den Näringslivsavdelning som finns i kommunen är risken att Vänersborg hade hamnat ännu längre ner på listan…

Nä, jag tror att rankingen beror på något annat. Något som inte kommer som en överraskning för någon som arbetar politiskt i Vänersborg.

I den här bloggen ska jag beskriva hur en näringsidkare som odlar trädgårdsblåbär vid Hästefjordens strand hamnade i klammeri med tjänstepersonerna på miljö- och byggnadsförvaltningen. Det är nämligen sådana här ärenden, tror jag, som snabbt sprider sig bland både företagare och kommuninvånare – och som till stor del förklarar rankingresultatet.

Jag har begärt ut alla handlingar i det aktuella ärendet från byggnadsförvaltningen, och har också fått ut dem. Det är inga problem med det, servicen är bra. Jag kommer dock rakt in i ärendet.

Den första dokumentet utgörs nämligen av en anteckning om ett telefonsamtal mellan en tjänsteperson på byggnadsförvaltningen och en tjänsteperson på Länsstyrelsen. Anteckningen är daterad den 22 januari 2020, men telefonsamtalet ägde rum den 17 december 2019. Men jag vet, det framgår av nästa dokument, att ärendet hade påbörjats redan innan den 17 december. I det dokumentet står det:

“Vid besök på er fastighet 2019-12-04…”

Å andra sidan är det inte förrän drygt en månad senare, som det börjar hända saker. Det är då som Vänersborgs byggnadsförvaltning kommer in i bilden på allvar.

I anteckningen från telefonsamtalet mellan kommunen och Länsstyrelsen diskuterar tjänstepersonerna strandskydd, eventuella grävarbeten etc på den aktuella fastigheten. Drygt en månad efter telefonsamtalet, den 24 januari 2020, skickar samma tjänsteperson på Vänersborgs byggnadsförvaltning ett brev till fastighetsägaren vid Hästefjorden, låt oss för enkelhetens skulle kalla honom Jonas. (Han heter något annat.) Antagligen med en hemlig kopia till tjänstepersonen på Länsstyrelsen. Det stod nämligen i ovanstående anteckning från telefonsamtalet:

“Hon [=tjänstepersonen på Länsstyrelsen; min anm] vill att vi håller kontakt i arbetet trots att vi har olika lagrum. Kommunikation med fastighetsägaren kan vi lägga en dold kopia till henne.”

Brevet till fastighetsägare Jonas hade rubriken “Begäran om förklaring”. Brevet började:

“Det har kommit Byggnadsnämnden till kännedom att anläggning uppförts på fastigheten XX [fastighetsbeteckningen; min anm] inom strandskyddsområde. … Byggnadsnämnden vill med detta brev veta om det är du som uppfört anläggningen och när den uppfördes och med vilket syfte.”

Jonas hade uppfört en blåbärsodling på marken. Först blev han glad åt att kommunen hade tagit över ärendet från Länsstyrelsen. Han trodde att Vänersborgs byggnadsförvaltning var bättre att ha att göra med. Men oj, så fel han hade. Jonas förstod inte att det här brevet inte bådade gott.

Byggnadsförvaltningen uppmanade Jonas att inkomma:

“med en skriftlig förklaring/redogörelse till de åtgärder som utförts”

Det är allvarligt för en fastighetsägare och näringsidkare när sådana här brev kommer från byggnadsförvaltningen. (Jag förkortar byggnadsförvaltningen till BF i fortsättningen.) BF misstänkte alltså att Jonas hade brutit mot strandskyddet. Och det vet var och en, även Jonas, att det kan innebära att det Jonas hade investerat i och byggt upp kanske skulle rivas och tas bort.

Och allt började med att det hade:

“kommit Byggnadsnämnden till kännedom…”

Det visade sig senare att det hade kommit ett anonymt tips till Länsstyrelsen som vidarebefordrats till BF (byggnadsförvaltningen alltså). Länsstyrelsen skrev nämligen den 27 oktober 2020:

“Länsstyrelsen mottog ett anonymt klagomål 2019-07-01.”

Jonas är pensionär och han äger alltså mark vid Hästefjorden sedan “urminnes tider”. Han har bott i området hela sitt liv. Så här beskriver han marken och vad han hade gjort de senaste åren:

“Åkermarken är täckdikad på 70-talet. Det odlades havre fram till 2014 och efter det var det vall i två år. 2017 planterade jag 300 st blåbärsplantor och monterade värmeskölden. 2018 planterade jag 350 st blåbärsplantor. Plantorna är planterade i torv och sand och upphöjda 40 cm. Värmeskölden har många funktioner. [Den ska] hålla värmen på plantorna vid frostnätter på våren. Den biologiska mångfalden: hotell för humlor, bin och andra insekter. För att hålla ute skadedjur. Vindskydd vid kraftig storm o snöstorm. Allemansrätten: det finns 4 ingångar i värmeskölden. Vem som helst kan gå på gärdet. Gräsmatta bredvid plantorna.”

Det kan tilläggas att Jordbruksverket har godkänt Jonas blåbärsodling. Han uppbär också EU-stöd. Marken är nämligen klassad som jordbruksmark.

BF (byggnadsförvaltningen) skriver:

“Taxerad jordbruksfastighet på 1,3 hektar inom strandskyddat område. Fastigheten omfattas inte av detaljplan. Marken har tidigare varit brukad jordbruksmark för odling av havre och vall. 2017 har fastighetsägaren växlat till blåbärsodling och i samband med detta uppfört s.k. värmesköldar/gabionmurar. Delar av året står murarna i vatten, då vattenståndet är högt i sjön.”

Syftet med de värmesköldar/gabionmurar som nämns är att:

“främja blåbärsodlingen genom att exempelvis skydda blåbären mot frost, kyla och bidra till ett bättre mikroklimat. Värmesköldarna är uppbyggda med sten som hålls på plats av nät av metall. Höjden på murarna är cirka 1 m och har byggts upp på en sträcka av totalt 300 meter.”

Fastighetsägare och blåbärsodlare Jonas har alltså anlagt värmesköldar och planterat blåbär. Blåbärsodlingen ska enligt planerna vara fullt utbyggd 2024, och då uppgå till totalt 2.650 blåbärsplantor. Affärsmodellen är att blåbärsodlingen ska bedrivas som en självplocksodling. Jonas tänker inte anställa någon, han ska själv stå för det arbete som krävs. De första intäkterna från självplockningen beräknas uppstå 2021.

BF ansåg att:

“Gabionmurarna är en anläggning som hindrar och avhåller allmänheten från att beträda området som tidigare varit tillgängligt. Eventuellt är även blåbärsplantorna en sådan anordning som avhåller allmänheten. Om vidtagna åtgärder väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter behöver utredas tillsammans med kommunekologerna.”

Jonas svarade byggnadsförvaltningen och beskrev precis vad han hade gjort. Han var också tvungen att anlita hjälp från juridisk expertis eftersom BF ofta hänvisade till lagparagrafer, förutom att konsekvenserna av BF:s intresse kunde bli förödande för Jonas. Det är många kommuninvånare som hamnar i en sådan här sits, och det kan bli dyrt. Jonas började inse det.

Juristen och Jonas menade att blåbärsodlingen var helt laglig.

BF höll inte med. Tjänstepersonerna kom fram till att de undantag som fanns från reglerna kring strandskydd inte gällde Jonas. Tjänstepersonerna tyckte att det var svårt att avgöra om blåbärsodling handlade om trädgårdsskötsel eller jordbruk. Det var vidare tveksamt om verksamheten bidrog till näringsidkarens försörjning eller hade en viss varaktighet. Och BF gick så långt att de började analysera Jonas affärsplan och kalkyler. Och drog slutsatsen:

“Detta bedöms inte vara tillräckligt stor inkomst inom överskådlig tid för att det ska klassas som en sådan näring som omfattas av undantaget.”

Byggnadsförvaltningens bedömning av storleken på företagets framtida inkomster riskerade alltså hela verksamheten.

Dessutom skulle BF utreda vidare om:

“vidtagna åtgärder väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter behöver utredas tillsammans med kommunekologerna.”

Ett yttrande från en av kommunekologerna, i Miljö- och hälsoskyddsnämndens namn, kom den 26 augusti 2020. Det var kort och koncist:

“Det krävs strandskyddsdispens för genomförda åtgärder. Nämnden bedömer att åtgärderna närmast stranden medför en väsentlig förändring av livsvillkoren för djur- och växtarter och inte är tillåtliga. Då åtgärden närmast stranden strider mot strandskyddets syften saknas möjlighet till dispens på den här delen av fastigheten.”

Det såg mörkt ut för blåbärsodlaren i vid Hästefjorden.

Anm. Det här är del 1 av 4. Den spännande fortsättning kan du läsa här: ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden

Årets första BUN 2021

14 januari, 2021 1 kommentar

Historien upprepar sig, politiken måste gå vidare, i år också. Och det oavsett vad som händer i samhället, corona eller inte corona.

Med andra ord, det är dags igen – årets första sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Nämnden är först ut, i varje fall när det gäller mina politiska uppdrag. Måndagen den 18 januari kl 08.30 börjar förhandlingarna.

År 2021 blir återigen ett väldigt annorlunda år för nämnden. Precis som förra året med coronan. Detta år är det inte coronan jag tänker på i första hand, trots att nämndens ledamöter och ersättare får fortsätta sammanträda på distans. Numera på riktig distans, alla politiker uppmanas nämligen att stanna hemma och delta därifrån. Vi förväntas alltså inte bege oss till något rum i kommunhuset.

Tänk vad bestämda åsikter och synpunkter kan förändras… Denna gång emellertid till det bättre.

 Nä, det som blir annorlunda i år är att barn- och utbildningsnämnden får en ny ordförande. Det är den inte helt obekante Bo Carlsson (C) som ska axla manteln efter sin partikamrat Mats Andersson (C). Och leda kommunens förskolor och grundskolor mot nya djärva mål, och framför allt bättre resultat.

Bo Carlsson behöver väl ingen närmare presentation. Han är numera en av de mest rutinerade politikerna i kommunen med många år bakom sig som kommunalråd. Det har han också varit de två senaste åren, men vid årsskiftet bytte han position med Mats Andersson. Som nu alltså efter halva mandatperioden har lämnat BUN och istället blivit kommunalråd.

Tiden kommer att visa om det var ett bra byte.

Dagordningen har följande utseende:

Handlingarna till BUN:s sammanträde skickades ut i måndags, men de är fortfarande ofullständiga. Det droppar väl in fler efterhand. I ärende 8, “Tillskapande av förskoleplatser i Dalsland”, följde dock alla handlingar med när utskicket sändes ut.

Och det handlar om en mycket viktig och strategisk fråga. Ärendet har faktiskt en hel del likheter med socialnämndens nya planerade boende i Elgärde. Socialnämnden beslutade ju i december att föreslå:

“…samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering…”

Det är precis vad barn- och utbildningsnämnden ska göra:

“Barn- och utbildningsnämnden föreslår samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering…”

Ja, BUN planerar ju naturligtvis inte att bygga ett särskilt boende, utan det handlar om att skapa nya förskoleavdelningar i Brålanda och Frändefors. Och precis som socialnämnden gjorde en förstudie innan ärendet skickades till samhällsbyggnadsnämnden, så har BU-förvaltningen gjort detsamma. (Vad som sedan “väntar” ärendet – med behandling i kommunstyrelsen etc enligt processen för lokalanskaffning – beskrev jag i bloggen “Elgärde (4): Den fortsatta hanteringen av boendet”.)

BU-förvaltningens förstudie hade som syfte att ge förslag på hur många platser det behövdes i förskolan i Dalsland fram till år 2029 och var dessa platser skulle placeras.

Förvaltningen tar i utredningen sin utgångspunkt i dokumentet “Reviderad förskole- och grundskoleplan 2021–2029” som BUN fattade beslut om i november förra året. Förvaltningen skriver:

“genom att analysera befolkningsprognoserna på djupet och kartlägga vårdnadshavares val av förskoleplats idag har behovet av förskoleplatser i Dalsland kunnat kartläggas.”

Det har utförts ett gediget och, vad jag kan bedöma, också ett tämligen fullständigt arbete. Jag ska inte gå in på själva utredningen, utan helt enkelt konstatera att förstudiens slutsats blir att det behövs fyra nya avdelningar i Brålanda och en ny avdelning i Frändefors. (Vill du läsa mer om själva utredningen, t ex siffror på antal elever etc, så kan du läsa TTELA:s artikel ”Planer på nya förskoleplatser i Dalsland”.) Dessa nya avdelningar är tänkta att skapas i anslutning till de befintliga förskolorna, Brålanda förskola respektive Frändefors förskola. I Skerrud behövs det inte tillskapas några nya platser. Det kommer att finnas plats för de föräldrar som efterfrågar det.

Det kan väl nämnas att det är väldigt många föräldrar i Frändefors, Rösebo och Skerrud som väljer andra placeringar för sina barn än förskolan som ligger i området. En väldigt stor andel av föräldrarna väljer faktiskt förskolor i Öxnered/Blåsut. I Brålanda väljer de flesta föräldrar emellertid att placera sina barn på just förskolan i Brålanda.

Utredningen räknar med att det inte ska vara några problem att bygga ytterligare en avdelning i Frändefors. I Brålanda blir det däremot svårare att få till en bra utbyggnad med gällande detaljplan. Utredningen föreslår därför att en planändring ska göras för att ta bort viss prickmark, dvs mark som inte får bebyggas.

Utbyggnaden i Brålanda innebär att två moduler kommer att försvinna och i Frändefors slutar förvaltningen att nyttja lokalen i Missionskyrkan (G-klaven).

Utredningen beräknar att utbyggnaden av Frändefors förskola med 1 avdelning kommer att minska nämndens totala driftskostnad med ungefär 60.000 kr per år. Det tack vare att hyran för G-klaven försvinner och att personalorganisationen kan göras effektivare.

Utbyggnaden av Brålanda förskola med 4 avdelningar kommer enligt beräkningarna att innebära en total ökad hyreskostnad med lite drygt 1,7 milj kr per år.

Barn- och utbildningsnämnden är ute i god tid med de planerade nybyggena och utökningen av antalet barnomsorgsplatser. Det är även “hela” kommunen – ekonomiska medel finns avsatta för fastighetsinvesteringar i både Frändefors och Brålanda. Investeringspengar avsattes så sent som den 18 november 2020 av kommunfullmäktige i den senaste mål- och resursplanen 2021-2023.

BUN kommer på måndag med all sannolikhet att ställa sig bakom förvaltningens förslag att:

“föreslå samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering för utbyggnad av förskoleplatser i Dalsland.”

Det ska emellertid noteras att det slutliga beslutet att bygga nya avdelningar i Brålanda och Frändefors kommer att fattas av kommunstyrelsen. (Se ”Elgärde (4): Den fortsatta hanteringen av boendet”.)

Det händer alltså återigen saker i Dalsland. Det ska byggas en ny GC-väg vid Stenhammarsvägen i Brålanda och inom några år ska Brålanda också få en tåghållplats och 45:an göras om till en 2+1-väg. Men inte nog med det, nu vill BUN också bygga ut förskolan. Det ser positivt ut för Brålanda. Även Frändefors får del av kakan med en ny avdelning på förskolan. Dessutom går ju den nya 45:an förbi Frändefors och vem vet, kanske blir det också en tåghållplats. Vi får se vad regionen kommer fram till. Tyvärr lägger socialnämndens ställningstagande sordin på en del av den glada stämningen. Vi får se hur stor den framtida utbyggnaden av bostäder blir i Elgärde…

Det finns fler ärenden på BUN:s dagordning. Om jag hinner, så återkommer jag.

Till sist, du kan ladda ner utredningen/förstudien om förskoleplatser i Dalsland här, och också bilagan om Brålanda respektive Frändefors.

Kategorier:Brålanda, BUN 2021, förskolan, Frändefors

Elgärde (4): Den fortsatta hanteringen av boendet

13 januari, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Elgärde (3): Boendeplanen”.

Socialnämndens beslut den 27 augusti 2020 hade följande lydelse:

“Socialnämnden föreslår samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering för ett nytt boende för personer med problematisk funktionsnedsättning på Elgärde 1:39 och 1:40 i enlighet med förstudien daterad 2020-08-05.”

Det betyder att socialnämnden så att säga har sagt sitt. Den vill ha ett boende på Elgärde i Frändefors. Punkt, slut.

Efter justering av protokollet skickades sedan beslutet till samhällsbyggnadsnämnden som fick i uppgift att verkställa socialnämndens begäran att starta en lokalplanering. Om det har varit uppe på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde, stannat i nämndens presidium eller om det har gått till nämndens Fastighetsutskott kan jag inte se, men ärendet/beslutet/uppdraget har hur som helst tilldelats en projektledare.

Projektledaren jobbar just nu ihop med lokalutredare och representanter från socialförvaltningen för att upprätta en lokalplanering. Processen följer helt de riktlinjer för lokalförsörjning som kommunstyrelsen antog så sent som den 25 mars 2020. Med lokalförsörjning avses för övrigt:

“planering, anskaffning, anpassning, förvaltning samt avveckling av kommunens egna och inhyrda bostäder, lokaler och anläggningar (…) för de kommunala verksamheternas behov.”

Tanken med riktlinjerna och hela förfarandet är att kommunen ska ha ett gemensamt övergripande underlag för lokalförsörjningen, ett underlag som dessutom ska revideras årligen. Det ska vara typ en sammanfattning av samtliga lokalbehov inom kommunen. På det sättet ska hela underlaget utgöra ett verktyg för planering av framtida behov. Och därmed ska lokalanvändningen i kommunen bli både effektivare och mindre kostnadskrävande. Är det tänkt. Och det är en mycket bra tanke.

Processen med boendet i Elgärde är just nu inne i fas 3, se bild nedan som är hämtad från kommunens riktlinjer för lokalförsörjning:

Denna fas 3 kallas “lokalplanering”. I riktlinjerna förklaras denna fas:

“Lokalplaneringen bör innehålla; lokalprogram, principlayout, tidplan, redovisning av flexibilitet i projektet och av koncernnyttan, förslag till preliminär hyreskostnad, förslag till eventuell preliminär investering.”

Hur lång tid arbetet i denna fas brukar ta är svårt att säga, men i fallet Elgärde är målsättningen att underlaget ska vara klart den 27 januari. När underlaget är klart går det och hela ärendet, till kommunstyrelsen. Det är nämligen kommunstyrelsen som är ytterst ansvarig för kommunens lokalförsörjning. Och det är kommunstyrelsen som fattar beslut om det ska påbörjas projektering och upphandling av projektet, dvs nästa fas, fas 4, i processen.

Det fordras alltså ett beslut i kommunstyrelsen för att byggprocessen av ett boende för personer med problematisk funktionsnedsättning ska gå vidare:

“Beslut om att starta projektering och genomförande fattas av kommunstyrelsen. … Innan ärendet beslutas i kommunstyrelsen så ska finansieringen av projektet vara klar.”

Grannar till det planerade boendet känner till processen. De har om inte annat fått reda på det av representanter från både socialnämnden och socialförvaltningen. Politiker och tjänstemän har ibland så att säga “tvått sina händer” och hänvisat till kommunstyrelsen. Det är kommunstyrelsen som har bollen, det är kommunstyrelsen som beslutar, det är kommunstyrelsen som är ansvarig.

Men riktigt så är det inte tänkt. Det är inte tänkt att kommunstyrelsen ska göra en bedömning av lämpligheten av socialnämndens beslut. Socialnämnden är “expert”-/facknämnden på området och kommunstyrelsen har egentligen ingen kompetens att underkänna beslut av “experterna”. Boendet är socialnämndens angelägenhet och kompetensområde. Kommunstyrelsen ska göra andra bedömningar, bedömningar utifrån kommunens lokalförsörjning (se ovan).

Som jag ser det kan kommunstyrelsen bara säga nej till byggnationen av ekonomiska orsaker eller att den inte följer de principer som är uppsatta för lokalförsörjningen. Det är att slå “blå dunster” för grannarna om man hävdar något annat. Anser jag.

Fast… Men…

Ärendet med boendet för personer med problematisk funktionsnedsättning på Elgärde är inte riktigt som andra lokalförsörjningsärenden.

Socialnämnden var splittrad när den fattade sitt beslut och det var egentligen speciella orsaker som gjorde att den politiska “majoriteten” inte fick majoritet i ärendet. Det berodde ju på att en ledamot i “majoriteten” var frånvarande och ersattes av en politiker från “minoriteten”. Och att en från “majoriteten” överraskande bytte sida i voteringen.

Flera av socialnämndens ledamöter är för övrigt med i kommunstyrelsen. Så är t ex Dan Nyberg (S), ordförande i socialnämnden, ersättare i kommunstyrelsen och Elisabeth Bohlin (S), som “bytte sida”, ordinarie. (Elisabeth Bohlin är också ordförande i socialutskottet. Dan Nyberg valde nämligen att avgå i november 2019 som utskottets ordförande och som ledamot överhuvudtaget. Det är i socialutskottet individärenden behandlas, alltid under sekretess. Det är sannolikt Bohlin som bäst av alla politiker vet vilka diagnoser som gäller de presumtiva boende på Elgärde.) Henrik Harlitz (M) är ordinarie i kommunstyrelsen och nu dessutom 1:e vice ordförande i kommunstyrelsen, och Göran Svensson (MBP) är ersättare. Kanske någon som var på den “förlorande” sidan i socialnämnden tänker yrka avslag på socialnämndens byggplaner?

Det skulle förvåna mig mycket om kommunstyrelsen avslog socialnämndens planer. I varje fall av andra skäl än ekonomiska. Det skulle rent teoretiskt kunna vara så att kommunstyrelsen anser att det finns andra bättre och billigare lösningar. Men det tror jag inte på heller. (Signaturen ”Funderaren” har i och för sig några intressanta tankar och synpunkter på boendet i en kommentar till min förra blogg – klicka här.) Men kanske är det ändå så att socialförvaltningen och några politiker befarar avslag, eftersom de tycks “mörka” de problem och svårigheter som personerna i målgruppen brottas med… Det kanske har gått prestige i ett i grunden felaktigt beslut…

Det olyckliga beslutet i socialnämnden kommer med all sannolikhet att stå fast. Slutsatsen blir i så fall att man som invånare inte har mycket att sätta emot om den mäktiga kommunen har andra åsikter än en själv.

Men man ska aldrig säga aldrig. Vänersborg är en kommun som kan överraska – både på gott och på ont.

Tidigare bloggar om Elgärde:

Kategorier:Elgärde, fastigheter, Frändefors, KS 2021, socialnämnden

Elgärde (3): Boendeplanen

11 januari, 2021 2 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Elgärde (2): Kan man lita på socialen?”.

Den 17 december antog en enig socialnämnd en reviderad boendeplan. Syftet med en boendeplan är att:

“kunna möta socialnämndens behov av fullvärdiga boenden och att säkerställa att nuvarande lokalbestånd används effektivt.”

Det är rutin att en sådan här plan uppdateras. Det är viktigt att den hela tiden är aktuell och speglar verkligheten.

 Denna gång är boendeplanen särskilt intressant för problematiken och de olika tolkningarna i ärendet med personer med problematisk funktionsnedsättning på Elgärde. En del skrivningar gällande målgruppen i boendeplanen skulle uppdateras, eftersom det rådde så stora missuppfattningar att de gav upphov till “dubbla budskap” och var “olyckligt stigmatiserande”. Det ska dock noteras att förstudien/utredningen, den som låg till grund för socialnämndens beslut, är färdig och klar. Skrivningarna i den ändras inte och det är ju där som målgruppen beskrivs på det mest konkreta och sannolikt också mest utförliga och därmed riktigaste sättet. (Se “Elgärde (2): Kan man lita på socialen?”.)

I den förra, icke-reviderade, boendeplanen stod det att enheten “Personligt stöd och omsorg” hade behov av en ny bostad för:

“personer med psykiska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och missbruk (samsjuklighet), ibland i kombination med kriminalitet.”

Boendeplanen blundade inte för de problem boendet för denna grupp kunde ge upphov till:

“…där grannar kan störas av den boende… … Det riskerar även att grannar blir utsatta och rädda då det kan förekommer droger och även våld.”

Under Individ- och familjeomsorgen, dvs en annan enhet än den målgruppen tillhör som är aktuell för Elgärde, stod det om personer med samsjuklighetsproblematik. Och då anar jag att det ändå kunde vara Elgärde-gruppen som åsyftades. Det stod att:

“det inte ställs höga krav på missbruksfrihet och anpassning till andra brukare.”

Men som sagt, detta kan ha syftat på en annan målgrupp.

Den tidigare boendeplanen var konkret och tydlig. Enligt socialchefen dock inte riktigt korrekt eller bra, eftersom skrivningarna kunde tolkas olika och ge läsaren känslan av dubbla budskap…

I den reviderade boendeplanen har problemet, som jag ser det, främst lösts genom att helt enkelt blunda… Skrivningar och formuleringar om målgruppen har nämligen till stor del tagits bort. Det har också blivit svårare att på ett tydligt sätt få ett grepp om vad som handlar om just målgruppen för boendet på Elgärde. Det har alltså inte blivit tydligare, tvärtom. Men visst kan de nya skrivningarna skapa mindre oro – om ingen hade läst de tidigare beskrivningarna… Målgruppen för boendet finns kvar, även om formuleringar “mildras” eller tas bort – och grannarna i området är fortfarande oroade. Och kanske känner de ännu större otrygghet nu när de inte vet om de kan lita på socialnämnden och – förvaltningen.

För att ta ett exempel på att det är svårt att veta om förklaringar och beskrivningar handlar om den aktuella målgruppen. Nedanstående citat är taget från avsnittet “Personligt stöd och omsorg”, i den reviderade boendeplanen, där just Elgärdes målgrupp behandlas, eller borde behandlas. Men gäller denna beskrivning målgruppen?:

“Socialpsykiatrin saknar lämpliga bostäder för att erbjuda personer med s.k. samsjuklighet (psykisk funktionsnedsättning och missbruk).”

Ett annat exempel. Under “Resultat och slutsatser”, i början av boendeplanen, står det:

“För personer som har svårt att bo med andra och där grannar kan störas av den boende finns ett behov av att tillskapa boenden för ensamhushåll.”

Det är samma här, för en utomstående som jag, är det omöjligt att förstå vilken grupp som åsyftas.

Jag var tvungen att skriva till förvaltningen och be om vägledning. Och fick följande svar:

“Det är texten gällande boende för personer med samsjuklighet och/eller kognitiva nedsättningar som är den som berör det tänkta boendet. I tabellen står det 2022 som datum att vara klart och i texten under personligt stöd och omsorg återfinns text.”

Det betyder att det första citatet, “personer med s.k. samsjuklighet (psykisk funktionsnedsättning och missbruk)”, gällde målgruppen på Elgärde, men antagligen inte det andra.

Jag sökte på begreppen “samsjuklighet” och “kognitiva nedsättningar” i den reviderade boendeplanen, och hittade följande. Det är för övrigt allt jag hittade, utom någon ren upprepning.

  • “Individ- och familjeomsorgen (IFO), tidigare sektionen för missbruksstöd numera vuxenenheten, ser liksom som i tidigare boendeplan, ett behov av ensamhushåll för att kunna tillgodose en trygg boendesituation för personer med en långvarig och omfattande missbrukshistorik och ofta med någon form av samsjuklighetsproblematik.”
  • “Personligt stöd och omsorg har behov av en ny bostad för personer med samsjuklighet och kognitiv funktionsnedsättning.”
  • “Dock saknas liksom i förra boendeplanen boenden som är lämpliga för personer med samsjuklighetsproblematik. Målgruppen är i behov av en trygg boendesituation där det inte ställs höga krav på missbruksfrihet och anpassning till andra brukare. I ett boende för ensamhushåll skulle dessa personer, utifrån sina individuella behov, kunna erhålla samtidiga insatser och stöd från flera av socialförvaltningens avdelningar.”
  • “Avseende vuxenenhetens målgrupp visar såväl omvärldsbevakning som erfarenheter i verksamheten en i allt högre grad komplex problembild hos brukarna med ett alltmer omfattande och långvarigt missbruk och någon form av psykisk ohälsa/samsjuklighetsproblematik.”
  • “De som är aktuella för denna typ av boende är främst äldre personer med en långvarig historik med missbruk och ofta också någon form av mindre komplicerad samsjuklighetsproblematik. Denna målgrupp är i behov av en trygg boendesituation där det inte ställs höga krav på missbruksfrihet och anpassning till andra brukare.”
  • “Det saknas idag även boendeformer som är lämpliga och anpassade för personer med en samsjuklighet och som därmed kräver ett mer omfattande individanpassat stöd, en högre personaltillgänglighet samt samlad kompetens gällande målgruppen. Denna boendeform kommer Personligt stöd och omsorg ansvara för i nära samarbete med IFO.”

Jag är ändå inte säker att alltihop handlar om den målgrupp som ska bo i Elgärde. I nästan varenda citat så talas det om missbruk, medan det inte sägs någonting om autism.

Jag letar också i boendeplanen efter vad det står under “Personligt stöd och omsorg”. I avsnittet “Boenden och socialnämndens förväntade resultat” står det, och här torde det då faktiskt handla om målgruppen för Elgärde:

“Inom Personligt stöd och omsorg behövs olika former av boenden. Kommunen har ett särskilt ansvar för att verkställa boenden för personer med särskilda behov. Finns det inte anpassade bostäder så är det svårt att ge och ta emot stöd. Som det är idag verkställs besluten på befintliga bostäder alternativt måste kommunen köpa plats. Det gynnar inte alltid personer som inte känner tillhörighet till sina grannar. Det riskerar även att grannar blir utsatta och rädda då det kan förekomma droger och även våld. Konsekvenserna blir otrygghet. Personalen behöver speciell kompetens för att möta denna målgrupp utifrån individuellt stöd. Detta visar sig i brukarundersökningar i jämförelser med andra kommuner.”

Det här är faktiskt precis detsamma som stod i den “gamla” boendeplanen. Och jag noterar framför allt formuleringen:

“Det riskerar även att grannar blir utsatta och rädda då det kan förekomma droger och även våld.”

På det stora hela bekräftar boendeplanen de beskrivningar som finns i förstudien. Men det hade egentligen inte spelat någon roll. Grunden för socialnämndens beslut är fortfarande förstudien, dvs den utredning som utgjorde nämndens faktaunderlag. Det som står där gäller.

Jag kan inte se annat än att grannarnas oro för det planerade boendet i Elgärde är helt berättigad. Och jag förstår inte varför socialförvaltningen och några politiker försöker “mörka” de problem och svårigheter som personerna i målgruppen brottas med. Jag ser inte riktigt syftet med att inte tala klarspråk. Kan det vara för att försöka dölja ett på grund av felaktigt underlag felaktigt beslut? Och då tänker jag på den förutsättning i förstudien som avgjorde politikens och förvaltningens val av placering av boendet i Elgärde:

“Väljs ett lantligt läge är det således ur ett kommunperspektiv lämpligare att välja Elgärde där det inte finns andra intressenter.”

Jag får känslan av att det glömdes bort att det finns andra intressenter i Elgärde. Detaljplanen som uppdaterades 2017 avsåg, och avser, att lägga en grund för ett framtida stationssamhälle i Frändefors. Elgärde beräknas fullt utbyggt kunna få uppskattningsvis 40-80 nya bostäder. Dessutom bor det redan nu mycket folk alldeles i närheten av den föreslagna placeringen av boendet. Det har nyligen också byggts fem hus på tomter precis bredvid det tilltänkta boendet.

Socialnämndens planer ska upp i kommunstyrelsen. Det är nämligen KS som fattar det slutliga beslutet. Kan “socialens” omdefinitioner av målgruppen vara ett sätt att lättare få gehör i denna instans? Jag vet inte.

I nästa blogg skriver jag om hur ärendet “lokalplanering för ett nytt boende för personer med problematisk funktionsnedsättning på Elgärde” ska hanteras i fortsättningen – ”Elgärde (4): Den fortsatta hanteringen av boendet”.

Tidigare bloggar om Elgärde:

Kategorier:Elgärde, Frändefors, socialnämnden

Elgärde (2): Kan man lita på socialen?

10 januari, 2021 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Elgärde (1): Problematisk funktionsnedsättning”.

Efter socialnämndens två beslut i augusti och oktober om att starta lokalplanering för ett nytt boende på Elgärde i Frändefors och mötet mellan “socialen” och grannarna den 25 november har det blivit en diskussion om vad som utmärker personer med problematisk funktionsnedsättning. Grannarna hade fått sin uppfattning utifrån socialnämndens underlag och i synnerhet från den utredning (förstudie) som låg till grund för beslutet, medan socialnämndens och -förvaltningens representanter hade en annan uppfattning.

Mycket talar för att grannarnas uppfattning är den riktiga. Den beskrivning av målgruppen som “socialen” gjorde efter besluten, när människor började protestera, motsvarar inte det som står i underlagen. Jag har också haft en mailväxling med socialchefen om de olika beskrivningarna, och jag är fortfarande lika oförstående till de beskrivningar som grannarna fick sig till del på mötet.

I min förra blogg beskrev jag hur representanterna från “socialen”, efter nämndens beslut, har beskrivit “personer med problematisk funktionsnedsättning”. (Se “Elgärde (1): “Problematisk funktionsnedsättning”.) De var typ “vanliga vänersborgare” som inte var missbrukare. Ingen av de som nu var tänkta att bo på Elgärde var missbrukare, trots att det i nuläget inte var klart exakt vilka personer som var tilltänkta… Av vice ordförande Harlitz (M) beskrevs de i TTELA däremot som att de “inte primärt” hade missbruksproblematik. Personerna hade neuropsykiatriska diagnoser. På mötet meddelades också att personerna hade autism och var överkänsliga mot ljud och ljus.

Beskrivningarna i beslutsunderlagen av personerna i målgruppen sa däremot något annat än vad representanterna för socialnämnden och -förvaltningen ville förmedla. Visst var grannarnas oro för målgruppen befogad.

I socialnämndens beslutsprotokoll sammanfattades problematiken för målgruppen med “problematisk funktionsnedsättning”:

“Målgruppen för boendet är personer med en komplex beteendeproblematik samt med utmanande beteenden. Det kan handla om svårigheter att hantera impulskontroll, missbruk, droger i kombination med kognitiv och psykisk funktionsnedsättning.”

Formuleringen, som är citerad från förstudien/utredningen, är tydlig om missbruk och droger. Det har i efterhand betonats att det står “kan”, och att detta ord innebär att personerna inte behöver ha svårigheter att hantera missbruk och droger. Men då kan man undra varför begreppen överhuvudtaget finns med i beskrivningen – om ingen har dessa svårigheter med droger… Självklart står det så därför att åtminstone någon i målgruppen har dessa svårigheter. Samma resonemang är naturligtvis tillämpligt på svårigheterna att hantera impulskontroll.

Till grannarna hade förmedlats att personerna hade autism. Att autism beskrivs som “komplex beteendeproblematik samt med utmanande beteenden” är kanske inte helt felaktigt, i varje fall inte med en välvillig tolkning. Däremot har jag svårt att se att det skulle vara en särskilt vanlig beskrivning av autism. Om personerna i målgruppen verkligen har autism så är det mycket anmärkningsvärt att begreppet autism inte nämns eller används någonstans i förstudien/utredningen. För mig verkar socialnämndens representanter komma med en efterhandskonstruktion för att lugna protesterande grannar.

Direkt efter citatet ovan så fortsätter texten i förstudien:

“Diagnosen kan förändras över tid eftersom det är komplicerat att göra en korrekt bedömning på grund av medicinering och/eller missbruk.”

Återigen nämns missbruk. Och nu står ordet “kan” inte för att det kanske inte förekommer missbruk. Meningen visar att det finns personer med missbruk i målgruppen. Och det återkommer:

“Svårigheter som komplicerad skolgång, normbrytande beteenden och social utsatthet. Detta kan ha föranlett att personen hamnat in i kriminalitet eller beroendeproblematik.”

Alla i målgruppen har inte hamnat i kriminalitet eller beroendeproblematik. Men någon har det självklart, annars är beskrivningen helt onödig och oförståelig i utredningen.

Boendet på Elgärde är inte tänkt att bli något renodlat behandlings- eller HVB-hem, men någon eller några av de som ska bo där är missbrukare och/eller har svårigheter att hantera droger. Och detta har grannarna på Elgärde erfarenhet av sedan tidigare – och känner oro inför. Det är väl inget konstigt.

Jag återger ytterligare ett citat, som visar varför grannarna, som jag vet har läst förstudien, känner oro inför boendet och inför framtiden:

“Det är inte ovanligt att gruppen har svårt med sociala kontakter och att ingå i sociala sammanhang. En konsekvens av detta är ett begränsat socialt nätverk då personerna utmanar sig själv och andra. Det är en del i funktionsnedsättning att inte ha förmåga att reflektera över sitt eget beteende i förhållande till andra, då konsekvenstänk ofta saknas. Det är vanligt att personer i målgruppen haft tidigare svårigheter i olika sammanhang som gett konsekvenser.”

Det råder alltså inga missuppfattningar från grannarnas, medias eller min sida. Det står så här i förstudien. Och förstudien drar slutsatsen:

“Det är idag den allra svåraste målgruppen som får de tyngsta boendebesluten, vilket innebär att det ställer andra krav på utformandet av bostad och personals kompetens.”

“Den allra svåraste målgruppen”…

Det som sägs om målgruppen efter socialnämndens beslut stämmer inte med underlagen. Såvida boendet inte är för någon ny målgrupp, som beslutats av någon i socialförvaltningen. Eller att det har gjorts ytterligare utredningar/förstudier som har kommit fram till andra slutsatser. Jag har frågat ansvarig om detta – och det har inte hänt. Det finns varken nya beslut eller nya utredningar…

Jag vill ta upp ytterligare en skrivning i förstudien/utredningen som efter beslutet har tolkats olika. Jag har citerat den i tidigare bloggar och också skrivet att detta är det enda argument som egentligen behöver anföras för att konstatera att placeringen i Elgärde är felaktig. I förstudien/utredningen står det:

“På grund av att boendets målgrupp är personer med samsjuklighet är det önskvärt om lägenheterna inte är placerade i direkt anslutning till andra bostäder.”

På mötet framfördes enligt en av de närvarande från socialtjänsten:

“Vi var tydliga med att grannar i detta avseende ska ses som grannar inom boendet.”

“Andra bostäder” skulle följaktligen syfta på de andra personerna i målgruppen. Så går det inte att tolka skrivningen, som i sin helhet lyder så här:

“För att möta behovet behövs ett boende med sex stycken lägenheter med egen ingång. Varje lägenhet behöver vara maximalt 35 kvm. Utöver lägenheterna behövs även personalutrymme samt ett mindre gemensamhetsutrymme. På grund av att boendets målgrupp kan vara personer med samsjuklighet är det önskvärt om lägenheterna inte är placerade i direkt anslutning till andra bostäder och varje lägenhet ska innehålla det som den boende behöver för att minska kontaktytorna mellan de boende.”

Det råder ingen som helst tvekan om att de bostäder som texten pratar om handlar om grannarnas bostäder. Målgruppens bostäder kallas ju hela tiden “lägenheter”. Och hur skulle målgruppens lägenheter inte kunna vara direkt anslutna till varandra – de finns ju i samma hus…

Det har framförts från “socialen” att det är lätt att tolka texten i förstudien på olika sätt och att detta är mycket olyckligt. Det är beklagligt menar man att texten kan ge upphov till en “känsla av dubbla budskap” och till och med bli “olyckligt stigmatiserande”… Därför skulle en del skrivningar i socialnämndens boendeplan om denna målgrupp revideras.

Socialnämnden fattade beslut om en reviderad boendeplan på sitt sammanträde i december. Den tittar jag på i nästa blogg.

Fortsättning på bloggen följer här: ”Elgärde (3): Boendeplanen”.

Tidigare bloggar om Elgärde:

Kategorier:Elgärde, Frändefors, socialnämnden