Stefan Kärvlings blogg

Igår fredag lämnade Pontus Gläntegård (V) och jag (V) in en motion till onsdagens kommunfullmäktige. Motionen, som har rubriken “Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts” (och kan läsas på gårdagens blogg; se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”), syftar naturligtvis till att blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand ska slippa att betala tillsynsavgiften i strandskyddsärendet. Byggnadsnämnden ansåg ju att Jonas ska betala 18.000 kr – trots att han inte hade gjort något fel.

Döm sedan av min förvåning när jag fick se att Gunnar Lidell (M) också hade lämnat in en motion i precis samma ärende – och i samma syfte! (Se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.) Men det är bra, tre personer, två motioner, två olika partier med ett syfte kan väl ha stora chanser att så småningom få reglerna ändrade.

Om det nu behövs ändras på regler kring tillsynsavgifter i strandskyddsärenden…

Låt mig förklara.

Pontus Gläntegård började redan vid arbetet med motionen att fundera på om det ens var möjligt för kommunen att tvinga en oskyldig person att betala 18.000 kr i böter – utifrån kommunens egna regler. Han började titta i olika kommunala dokument. Och hittade faktiskt en intressant paragraf i ett av dem. Och jag började kolla vidare med att bland annat granska de hänvisningar som byggnadsnämnden hade gjort när den motiverade beslutet. (Som Gläntegård reserverade sig mot i byggnadsnämnden.)

Vi har kanske inte kommit fram till något hundra procent säkert svar och därför tänker vi inte heller återkalla motionen. Men det vi har kommit fram till är, tycker jag, tämligen uppseendeväckande.

Byggnadsnämndens beslut i januari om blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand lydde i sin helhet (se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)”):

“* Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.
* Nämnden beslutar att fastighetsägaren ska betala en avgift på 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Storleken på avgiften bestäms enligt taxa fastställd av Kommunfullmäktige 2019-10-23 § 128.
* Beslutet fattas med stöd av 26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”

Den andra punkten handlade om taxan. Det hänvisas till den Plan- och bygglovstaxa som kommunfullmäktige antog den 23 oktober 2019. Beslutet i fullmäktige var “enkelt”, det löd nämligen, kort och gott:

“Kommunfullmäktige antar den reviderade plan- och bygglovstaxan.”

En av anledningarna till revideringen var enligt underlaget att:

“de inledande bestämmelserna i taxan är otydlig eftersom den inte hänvisar  till prövning och tillsyn i enlighet med miljöbalkens bestämmelser.”

Visst, är något otydligt så är det bra att det ändras och blir tydligare. I de inledande bestämmelserna i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan står det sedan:

“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB [=miljöbalken; min anm] 27 kap 1 § för Strandskyddsdispens samt tillsyn enligt miljöbalken.”

Det här är det enda som står i dokumentet om strandskydd, förutom att avgiften för strandskyddsdispens finns med i en tabell (se bild).

Men det var alltså ytterligare en hänvisning, till miljöbalkens 27 kap 1 §. Där står det:

“Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för
1. prövning och tillsyn enligt denna balk…”

Kommunfullmäktige är en av de myndigheter som får meddela föreskrifter. Vi är alltså tillbaka i kommunen igen. Men då är frågan, och det är en viktig fråga – vilket dokument som kommunfullmäktige har beslutat om ska vi då titta i? Det finns nämligen två dokument, den tidigare nämnda – reviderade plan- och bygglovstaxan. Och ett helt annat dokument – ”Taxa Enligt miljöbalken”.

”Taxa Enligt miljöbalken” antogs av Vänersborgs kommunfullmäktige den 22 november 2017 – och har inte ändrats sedan dess. Det låter väl rent spontant som om denna taxa är ett direkt resultat av miljöbalkens 27 kap 1 §, som det hänvisas till ovan:

“föreskrifter om avgift för … prövning och tillsyn enligt denna balk”

Och Jonas ärende har ju prövats enligt miljöbalken. Det framgick ju av beslutet i byggnadsnämnden. Beslutet (se citat ovan) fattades ju med stöd av:

“26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”

Miljöbalken alltså… 

Och tittar man rent formellt på det hela så stod det ju i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan (se citat ovan):

“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB…”

Miljöbalken, igen…

Som jag ser det så måste det vara ”Taxa Enligt miljöbalken” som gäller. Hela begreppet strandskydd behandlas ju i miljöbalken och inte i t ex Plan- och bygglagen. Och denna lag, PBL, har ju för övrigt inte alls använts i ärendet Jonas.

Som jag ser det – strandskydd=miljöbalken.

Är det någon som ser det på något annat sätt? Ja, förutom byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg då… Men jag är alltså inte hundra procent säker, jag vill slå fast det. Men om det finns två olika dokument, som så att säga skulle kunna gälla, borde ju byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden nämna detta någonstans i underlaget – och berätta varför de har valt det ena dokumentet framför det andra. Det har ingen av dem gjort.

Frågan om vilket dokument som gäller och vilket vi ska titta i när det gäller Jonas ärende är nämligen avgörande.

Så här står det i § 3 av den av kommunfullmäktige den 22 november 2017 beslutade ”Taxa Enligt miljöbalken”:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Öhhh….?

Det var ju precis det som Länsstyrelsen skrev när de avskrev strandskyddsärendet mot Jonas den 27 oktober 2020:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

Det står alltså precis detsamma i Vänersborg kommuns ”Taxa Enligt miljöbalken”, som kommunfullmäktige har antagit:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Som jag ser det talar detta starkt för att byggnadsnämnden faktiskt har fattat ett felaktigt beslut. Och i så fall skulle byggnadsnämnden aldrig ha krävt att Jonas skulle betala 18.000 kr. För mig står det därför klart att nämnden snarast måste återkalla beslutet.

Jag menar, står det så i ett av fullmäktige antaget dokument så är ju det minsta man kan begära att förvaltningen upplyser “den anklagade” Jonas om detta! Och sen naturligtvis också, att nämnd och förvaltning följer fullmäktiges beslut.

Och har jag rätt i mitt resonemang, jag är ju amatör på området som bara läser formella dokument, så borde den eller de på byggnadsförvaltningen som inte tillhandahåller riktiga underlag till nämndens politiker ta konsekvenserna av sin okunskap…

Fast innan jag avslutar bloggen, det är faktiskt en sak till som inte stämmer…

Så sent som den 18 november förra året, 2020, beslutade kommunfullmäktige  om ytterligare en revidering av plan- och bygglovstaxan. Dock utan att samtidigt upphäva den gamla. Som är brukligt vid sådana här beslut. Det betyder egentligen, som jag ser det, att kommunen har två plan- och bygglovstaxor…

Det som naturligtvis är extra pinsamt, eller borde vara, för byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen, är att nämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till den äldre versionen av plan- och bygglovstaxan… Och det här beslutet av fullmäktige har för övrigt inte heller den paragrafbeteckning som byggnadsnämnden hänvisar till… Detta fullmäktigebeslut har § 158…

Därför undrar jag, när jag konstaterar att byggnadsnämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till en taxa som inte antogs vid det datum som anges i beslutet, om beslutet att Jonas ska betala 18.000 kr ens är giltigt. Eller lagligt…

Det här med datum och paragrafer, som myndighetsbeslut hänvisar till, är viktiga för rättssäkerheten. Om personer t ex vill överklaga beslut, vilket är en laglig rättighet, så måste de veta vilka föreskrifter och paragrafer som ligger till grund för besluten. Om dessa då är felaktiga… Jag har svårt att tro att sådana här beslut kan vara lagliga. Men det borde vara en fråga för kommunens jurister.

I den senaste versionen av revideringen, som tydligen inte byggnadsnämnd eller -förvaltning har läst, fast den gäller från den 1 januari år, har det för övrigt ändrats i de “Inledande bestämmelser” som jag citerade ovan. Nu står det:

“Avgift erläggs enligt 27 kap. 1 § MB för: Prövning samt tillsyn enligt miljöbalken.”

Ordet “prövning” har lagts till och ordet “strandskyddsdispens” har strukits. Som jag ser det, så har dessa ändringar emellertid ingen betydelse för det resonemang som förs ovan.

Beslutet att tvinga Jonas att betala en avgift för tillsyn i strandskyddsärende trots att han inte har gjort något fel är häpnadsväckande. Det strider mot människors moral och rättsmedvetande. Och mycket tyder alltså också på att byggnadsnämnden inte har följt de regler som fullmäktige har beslutat och kanske inte ens de lagar som är aktuella.

Jag påminner igen om § 3 i ”Taxa Enligt miljöbalken”:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Det ser ut som om byggnadsnämnden och dess förvaltning har gjort många fel på en och samma gång. Och hade det inte varit för att en pensionär i Hästefjorden måste betala 18.000 kr på grund av alla fel så hade man kunnat skratta åt eländet…

Slutsatsen kan bara bli en:

Byggnadsnämnden måste snarast återkalla beslutet om avgiften!

===

• ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (1/4)” – 2 feb 2021
• ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)” – 3 feb 2021
• ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)” – 4 feb 2021
• ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)” – 5 feb 2021
• ”KF: V-motion om strandskyddsavgift” – 12 feb 2021
• ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)” – 13 feb