Arkiv

Archive for the ‘Hästefjorden’ Category

KF (11/5) 4: Blåbärsodlaren

19 maj, 2022 2 kommentarer

I tre bloggar har jag skildrat kommunfullmäktiges sammanträde förra veckan. (Se “KF (11/5) 1: Skola och politisk organisation”, “KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…” och “KF (11/5) 3: Historien om ett övergångsställe”.) Idag avslutar jag redovisningen.

Det handlar om efterspelet av kommunens kamp mot en blåbärsodlare vid Hästefjordens strand. Jag ska inte dra historien en gång till, jag har skrivit åtskilliga hyllmeter bloggar om honom. (I bloggen “Lex Blåbärsodlare” skriver jag om det slutliga beslutet i byggnadsnämnden, men i bloggen finns också länkar till alla mina bloggar om skandalen. Den allra första bloggen i historien hittar du här, “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.)

Men först några korta ord, trots allt.

Blåbärsodlaren vid Hästefjorden blev anonymt anmäld för brott mot strandskyddet den 1 juli 2019. Anmälningen kom till Länsstyrelsen som informerade Vänersborgs kommun. Byggnadsförvaltningen gjorde syn på plats och i januari 2020 begärde förvaltningen en förklaring av blåbärsodlaren. Förvaltningen ansåg nämligen att blåbärsodlaren bröt mot strandskyddet. Den 27 oktober (2020) lade Länsstyrelsen ner “fallet”. Den ansåg att blåbärsodlaren inte hade brutit mot några lagar och bestämmelser. Det gjorde dock byggnadsförvaltningen, som efter att ha gjort livet surt för blåbärsodlaren i ett års tid, lämnade ett beslutsförslag till byggnadsnämnden om att det förelåg brott mot strandskyddet. Den 19 januari 2021 beslutade byggnadsnämnden, dvs politikerna, tvärtemot förvaltningens uppfattning att avskriva ärendet. Nämnden beslutade samtidigt att en tillsynsavgift skulle tas ut på 18.000 kr. Endast Pontus Gläntegård (V) och Torbjörn Moqvist (SD) reserverade sig mot detta.

Efterspelet till historien blev att två motioner skrevs och lämnades in efter behandlingen i byggnadsnämnden. Båda motionerna yrkade att taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen borde avskaffas, om det visade sig att inget fel hade begåtts. Den ena motionen skrevs av Kärvling/Gläntegård (V), den andra av Gunnar Lidell (M). (Se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.) Båda motionerna hade behandlats av kommunstyrelsen den 29 april (se “Det hände på KS”) och nu skulle båda upp för beslut i fullmäktige.

Den motion som jag hade varit med och skrivit behandlades först. Kommunfullmäktige bestämde att motionen skulle bifallas, dvs taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen skulle avskaffas om inget fel hade begåtts. Ändringarna i taxan skulle dock inte börja gälla förrän den 1 januari 2023.

Jag accepterade att taxan inte skulle gälla retroaktivt, eftersom jag ansåg att det skulle sakna praktisk betydelse. Gunnar Lidell (M), som har varit kommunalråd i åtskilliga år, gjorde inte det. När hans motion kom upp efter min, så yrkade Lidell nämligen att den skulle gälla retroaktivt från och med 1 januari 2021. Lidell har nog mindre förtroende för nämndspolitiker och tjänstepersoner än vad jag har… 

Lidell riktade sig direkt till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S):

“Det var, om inte jag missminner mig Bo Dahlberg, så var det så att det var två motionärer och en del skriverier i media som gjorde att nämnden därefter tog tillbaka sitt beslut.”

Det förnekade naturligtvis Dahlberg:

“Tidningsskriverier och annan påverkan, det faller till platt till marken när det gäller mina beslut i alla fall och mina förslag till beslut. Det är ingenting som jag bryr mig om. Jag läser dom … sen så gör vi det bästa av situationen. Men det har inte påverkat beslutet i sig…”

I sig? Så Dahlberg “läser dom”, det var trevligt. Och sedan sa ordförande Dahlberg något som jag inte kan tolka annat som kritik mot sin förvaltning:

“Blir man anmäld så att säga på grunder som inte är sanna så klart ska man ju inte behöva betala avgiften. Det är en självklarhet och det kommer vi inte att göra i fortsättningen heller.”

Som sagt, byggnadsförvaltningen ansåg hela tiden, och anser antagligen än idag, att grunderna var sanna…

Kommunfullmäktige avslog yrkandet om retroaktivitet, och Lidell begärde inte heller någon votering.

Det framfördes även en del intressanta synpunkter under behandlingen av de två ärendena. Och det var inte bara ordförande Dahlberg som hade kritiska synpunkter, sammantaget innehöll flera anföranden en stark kritik av byggnadsförvaltningen. I ärendet om parkeringsplatserna på Vallgatan handlade det ju om samhällsbyggnadsförvaltningen… (Se “KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…”.)

Vi kommer ihåg att de inblandade tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen (i ärendet om blåbärsodlaren) hela tiden ansåg att blåbärsodlaren hade brutit mot strandskyddsreglerna. Ända in i “kaklet”.

Gunnar Lidell (M) sa:

“Jag vill ju gärna skänka en tanke till blåbärsodlaren … antal månader de här processerna, näst intill personförföljelsen, pågick. Dessutom oräknat alla pengar som han fick lägga ner, egna pengar, som egentligen, som Bosse säger, skulle gå till odling och intäkter, ifrågasattes nästan på varje punkt varför och hur årsinkomsten skulle vara och så.”

Det är helt sant.

Bo Carlsson (C), som precis som Lidell har sina rötter i jordbruket, hade ett kort men mycket tydligt och klargörande inlägg:

“Det som jag ville säga det är ju det orimliga att ärendet kom upp överhuvudtaget, för odling gäller ju inget strandskydd. För odling gäller inte strandskyddsbiten, utan du odlar ju den mark du har till förfogande. Punkt slut.”

Faktiskt, så är det. Men det visste tydligen inte byggnadsförvaltningen… Blåbärsodlarens mark var och är för övrigt klassad som åkermark. Det har odlats havre på marken fram till 2014 och vall till 2016. 2017 började odlingen av blåbär, något som också Jordbruksverket har godkänt.

Det kanske är så, som jag har skrivit många gånger förut, att flera i de tekniska förvaltningarna bör ändra attityd till kommuninvånarna och inse att det är deras uppgift att serva och hjälpa invånarna – och inte motarbeta och stjälpa dom…

För övrigt anser jag att en lag om tjänstemannaansvar i offentlig förvaltning borde återinföras. Det fanns tidigare en sådan, men den togs bort 1976.

==

Bloggar om kommunfullmäktiges sammanträde den 11 maj:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Hästefjorden, Kommunfullmäktige 2022, Vänsterpartiet

Lex Blåbärsodlare

25 oktober, 2021 2 kommentarer

Det är väl ingen som kan ha glömt blåbärsodlaren “Jonas” vid Hästefjorden? Han som råkade ut för Vänersborgs byggnadsförvaltning? Byggnadsförvaltningen gjorde ju livet mycket surt för honom i över ett års tid… (Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.)

Historien hade sin upprinnelse i att en anonym person i slutet av 2019 tipsade Länsstyrelsen om att en kommuninvånare vid Hästefjordens strand i Vänersborgs kommun hade brutit mot strandskyddslagstiftningen. Länsstyrelsen vidarebefordrade tipset till Vänersborgs kommun. Och Vänersborgs mycket nitiska byggnadsförvaltning reagerade naturligtvis snabbt och effektivt som vanligt. Tjänstepersonerna ryckte utan den minsta tvekan ut till Hästefjorden. Och kom snabbt till slutsatsen att fallet var solklart och odiskutabelt – Jonas blåbärsodling bröt mot strandskyddsbestämmelserna. Odlingen skulle bort. Den var olaglig och Jonas kände sig som en brottsling.


Efter många turer, och det var verkligen många turer, hamnade ärendet den 19 januari 2021 hos byggnadsnämnden. Äntligen skulle politikerna få ta ställning i ärendet – och bekräfta brottet mot strandskyddet. Men det visade sig att byggnadsnämnden gick emot sina tjänstepersoner. Beslutet blev:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Det var en svidande bakläxa som politikerna gav sina tjänstepersoner. Politikerna avskrev hela ärendet – Jonas hade inte gjort några fel.

Skälet till nämndens beslut formulerades så här:

“Åtgärden bedöms omfattas av undantagen i 7 kap 16 § MB. Blåbärsodlingen klassas som jordbruk, gabionmuren/värmeskölden är nödvändig för blåbärsodlingen, dvs jordbruket och kan inte utföras utanför strandskyddet. Verksamheten bedöms vara näringsverksamhet och ge ett betydande tillskott till fastighetsägarens/verksamhetsutövarens försörjning.”

Men.

Trots att ärendet avskrevs så beslutade en oenig byggnadsnämnd att den anmälde Jonas skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet.

En kommuninvånare hade alltså blivit anmäld av en anonym person. När det sedan visade sig att den anmälde blåbärsodlaren inte hade gjort något fel, så skulle han ändå få betala 18.000 kr…

Det var ett beslut som definitivt stred mot de flestas rättsuppfattning. Det skulle kunna jämföras med att polisen vid en trafikkontroll tog ut avgifter och böter även om personen inte hade kört för fort eller var onykter.

Det var nog till och med tveksamt om nämndens beslut var lagligt eller ens följde kommunens egna bestämmelser. (Se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)”.)

Beslutet om tillsynsavgiften på 18.000 kr föranledde Pontus Gläntegård (V), som är ledamot i byggnadsnämnden, och Kärvling att skriva en motion. (Du kan ladda ner motionen i pdf-format här.) Vi ansåg att:

“Kommunen bör avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts.”

Det visade sig att Gunnar Lidell (M) nästan samtidigt lämnade in en motion om i stort sett samma sak. (Du kan ladda ner Gunnar Lidells motion här.) Det var bra – tre personer, två motioner, två olika partier med ett syfte borde ha stora chanser att så småningom få reglerna ändrade. (Du kan läsa mer om de båda motionerna i bloggen “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.)

Det måste också sägas att ärendet om tillsynsavgiften återkom till byggnadsnämnden månaden efter. Då ändrade nämnden sitt beslut – ingen avgift skulle tas ut av blåbärsodlaren.

Imorgon tisdag, den 26 oktober, sammanträder byggnadsnämnden. Den ska yttra sig till kommunfullmäktige om de båda motionerna… (Det är nämligen fullmäktige som fattar det slutliga beslutet om motionerna.) Och det visar sig att byggnadsförvaltningen har dragit vissa slutsatser av erfarenheterna kring blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Beslutsförslaget lyder:

“Byggnadsnämnden föreslår att kommunfullmäktige delvis bifaller motionen genom att det i samband med att en ny taxa tas fram ska förtydligas att avgift inte tas inte ut för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Det står “delvis” därför att Gläntegård och jag hade föreslagit att ändringen skulle gälla retroaktivt från och med den 1 januari i år, 2021. Förvaltningen anser däremot att ändringen ska börja gälla från den 1 januari 2023. Det har sannolikt ingen praktisk betydelse. Jag har svårt att föreställa mig att nämnden skulle besluta om tillsynsavgifter i sådana här fall nästa år… Då hade nog till och med TTELA börjat skriva om byggnadsnämnden…

Det finns en motivering i underlaget från förvaltningen till politikerna som jag tycker är lite, ja, jag skulle nästan vilja kalla den lite lustig…

“Även om det inte är klart uttryck i dagens taxa, är inte syftet att taxa ska utgå i de fall nämnden finner att inget fel har begåtts och nämnden finner därför att förslaget är bra och bör bifallas i den delen.”

 Det har tydligen inte tjänstemännen upptäckt förrän nu… Eller är det så att tjänstemännen vill ge majoriteten i byggnadsnämnden ett “litet tjuvnyp”…?

Gunnar Lidells (M) motion föreslås också bifallas. Motiveringar och underlag är i stort sett identiska till de som Gläntegård och Kärvling har fått.

Vad säger man – slutet gott, allting gott? Gott för framtiden blir det sannolikt. Inga fler kommuninvånare lär få betala för, så att säga, fel som de inte har begått. Men blåbärsodlaren vid Hästefjorden då? Han upplevde ett litet helsicke i sitt årslånga och stundtals hopplösa försvar mot kommunens anklagelser och, som han upplevde det, förföljelse. Det kanske också skulle skrivas en motion om skadestånd?

Det är kommunfullmäktige som fattar beslut i frågan, kanske till och med innan årsskiftet.

===

Kategorier:Byggnadsnämnden, Hästefjorden, Motion

Ordf BN & MH: “Vi följer bara lagen!”

15 april, 2021 1 kommentar

Igår sammanträdde kommunfullmäktige i Vänersborg. Mötet varade i lite drygt 3 timmar, och jag tänker återkomma med ett referat om vad som sades. (Den som är intresserad kan se hela sammanträdet eller valda avsnitt i efterhand på kommunens webb-TV. Det går också att läsa Lutz Rininslands blogg “Tyvärr fel, herr ordförande!”, som handlar om ärendet kring fördelningen av skolmiljarden.)

I denna blogg ska jag “bara” uppehålla mig kring vad ordförandena i byggnadsnämnden respektive miljö- och hälsoskyddsnämnden anförde som en slags replik till mig på gårdagens fullmäktige. Jag tror att det kan vara av intresse för många kommuninvånare, och det är definitivt av intresse för mig personligen…

Det var under ärendet “kommunens och nämndernas årsredovisning 2020”. Jag framförde mina kända synpunkter från mina bloggar – nämligen att det finns alldeles för mycket i kommunens redovisningar och målavstämningar som präglas av “halvsanningar” och förskönande omskrivningar etc. Och det ger inte en riktig bild av läget i kommunen. Det gör det också svårare att ändra och förbättra det som är mindre bra. Och hur ska man styra en kommun om man inte vet “hur den ser ut”?

Jag tog två exempel från byggnadsnämnden. (Se “Årsredovisning och bokslut”.)

Byggnadsnämnden hade ställt upp följande förväntade resultat:

“Andelen sökande som upplever en god service ska öka”

Resultatet uppfylldes ansåg förvaltningen. Den motivering som gavs var att hemsidan med plan- och bygglovsinformation hade uppdaterats… Inget mer… Det andra exemplet var att byggnadsförvaltningen skulle ha gjort en grym resa när det gällde bygglov:

“I SKR:s Nöjd kundindex (insikt) förbättrades näringslivets upplevelse gällande kommunens samarbetsklimat och service. Den största ökningen skedde under området bygglov, som hamnade på nivå med rikssnitt.”

Men när jag läste vad byggnadsförvaltningen själv skrev så fick man en annorlunda bild. Det stod att:

“Resultat från 2020 saknas pga. Corona-pandemin. Utifrån resultaten i 2019 års mätning bedöms förutsättningarna som goda att uppnå ett nöjd-kundindex för bygglov som är högre än 61.”

Det handlade alltså bara om spekulation och önsketänkanden.

Byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) bekräftade att alla förväntade resultat inte hade uppfyllts och att rekryteringen av en ny förvaltningschef hade avbrutits, att en bygglovshandläggare hade sagt upp sig, att det “egentligen” inte fanns någon som jobbade med tillsynsärenden och att det inte fanns någon stadsarkitekt.

Det här var antagligen inte riktat till mig eftersom jag inte hade tagit upp något av detta i mitt anförande. Men så kom ordförande Dahlberg till mig, och min blogg…

“Man kan ju vara kritisk mot byggnadsnämndens arbete, man kan gå ut i bloggar osv.”

Dahlberg sa inte uttryckligen att det var min blogg han åsyftade. Och han fortsatte:

“Jag har inte läst någon blogg men jag får dom till mig ibland.”

Det är intressant att Dahlberg känner sig tvungen att nämna att han inte läser några bloggar. Varför undrar jag. Tusentals människor, ja det är faktiskt sant, läser bloggarna om byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen. Kan det inte vara bra för ordförande i nämnden att känna till vad många kommuninvånare läser om byggnadsnämnden? Jag menar, även om bloggarna skulle bestå av felaktigheter så kan det ju vara bra för Dahlberg att veta vilka missuppfattningar invånarna bär med sig…

Men så fortsätter Bo Dahlberg – notera att citaten kommer direkt efter varandra i anförandet:

“Där (i bloggarna; min anm) behöver man alltså inte följa lagen när man kritiserar en byggnadsnämnd. Vi är dock tvungna att göra detta. Det är en liten skillnad där skulle jag vilja säga.”

Nu undrar nog inte bara jag utan även andra hur Dahlberg kan komma in på Kärvlings bloggar i ett anförande i kommunfullmäktige. De nämndes ju inte alls i mitt eller någon annans anförande. Alla som yttrade sig höll sig nämligen till ämnet på dagordningen…

Det är inte helt lätt att förstå om Dahlberg menar att jag i mina bloggar inte behöver följa t ex Plan- och bygglagen (PBL). För så är det, självklart. Lagar kring bloggar torde väl snarast vara Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen… 

Eller menar Dahlberg (S) att jag kan “hitta på” lösningar på människors byggproblem som strider mot PBL och annan lagstiftning? Antagligen är det detta han menar.

Och naturligtvis tittar jag då tillbaka på några av mina bloggar genom åren om byggnadsnämnden/byggnadsförvaltningen. Jag tänker på “Ingvars kamp mot byggnadsnämnden” (Österäng; om du klickar på länken så måste du scrolla för att se bloggarna), där Ingvar överklagade ett beslut från byggnadsförvaltningen till Länsstyrelsen – och fick rätt. Eller på grannarna till Kindblomsskogen i Blåsut som två gånger överklagade byggnadsnämndens bygglov till Länsstyrelsen – och fick rätt, båda gångerna. (Se ”Byggnadsnämnden får underkänt!” och ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”.) Eller på blåbärsodlaren vid Hästefjorden, där nämnden till slut gick emot sin egen förvaltning. (Se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Och sedan dessutom senare ändrade sitt eget beslut om vite för blåbärsodlaren. (Se “Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen”.)

För att inte tala om Magnus Larsson på Sikhall…

Efter över 7 års tvistande, efter 7 års kamp, med blod, svett och tårar (i varje fall svett, tid och pengar), så fick Magnus Larsson rätt. Inte av Vänersborgs kommun. Utan mot. Det var Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen som dömde till Magnus Larssons favör. Alla klagomål, synpunkter, tillrättavisningar, kritik, förslag etc, som kommunen och byggnadsnämnden hade framfört till Magnus Larsson underkändes av de rättsvårdande myndigheterna. Magnus Larsson fick rätt på alla punkter. Efter nästan 8 år… (Se t ex “Vision och verklighet. Och Magnus Larsson.”.)

Och sist men inte minst, ett exempel som gav upphov till rubriker i TTELA… (Se TTELA “Hård kritik mot Stefan Kärvlings (V) blogg”.)

”Arne” ville riva ett gammalt fritidshus på Nordkroken och ersätta det med ett nytt. Han nekades bygglov trots att hans ansökan stämde överens med detaljplanen.

Jag engagerade mig mycket i fallet och skrev många bloggar. Det ledde till en unik skrivelse från byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) och nämndens vice ordförande. Den var ställd till kommunfullmäktiges ordförande. Mitt bloggande ifrågasattes.

Dahlberg skrev bland annat om min blogg:

  • ”helt utan faktaunderlag”
  • ”slippriga argument”
  • ”försöker påverka en tjänsteman att bryta mot lagen”

Bo Dahlberg (S) var lika säker då som nu att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen hade lagen på sin sida och att jag hade fel. Och dessutom inte borde få skriva bloggar överhuvudtaget…

Kommunfullmäktiges ordförande låtsades aldrig om skrivelsen. Och Länsstyrelsen gav “Arne” rätt. Han fick sitt bygglov… Byggnadsnämnden hade inte följt lagen… (Se “Arne får rätt av Länsstyrelsen!”; i slutet av denna blogg finns flera länkar både till sakfrågan och till Dahlbergs skrivelse.)

Det är nog läge att ordförande Bo Dahlberg (S) ger några exempel på vad han anser vara fel i det jag skriver, eftersom det verkar som om myndigheterna bara hittar fel i byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens beslut… Fast det är klart, Dahlberg läser ju inte mina bloggar… Trots att han påstår att jag inte följer lagen… Dahlberg läser kanske bara sådant han håller med om och som befäster hans åsikter.

Eller också får Bo Dahlberg (S) sluta att dra in mina bloggar när byggnadsnämnden får kritik…

Mitt inlägg fick också miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) att begära ordet.

Jag hade nämnt att följande förväntade resultat för miljö- och hälsoskyddsnämnden påstods vara uppfyllt:

“Fler tillståndssökande av enskilda avlopp är nöjda med förvaltningens service.”

Och jag sa att det är väl inte direkt de här åsikterna man får höra från vänersborgarna. Och att mätningarna kanske stämmer, men att jag i varje fall vet en familj i Sikhall som inte håller med – och som inte heller har fått lämna sina synpunkter…

Ann-Marie Jonasson (S) sa:

“Så som Bosse precis pratade om, Bosse Dahlberg här, så pratade han om att vi har nämnder som har en lag att följa. Och det här är ju också en sådan nämnd då. … Och ja Stefan, vi har faktiskt rätt många som är nöjda med den handläggning som nämnden gör när det gäller avloppsärenden, eftersom du då tog upp det här. Vi följer den lagstiftning vi har och den ska vi fortsätta följa.”

Tja…

I fallet Solvarm på Sikhall, som jag har engagerat mig och skrivit mycket om (se t ex “Varför jagar kommunen Solvarm?”), har kommunen och Solvarm haft olika tolkningar av lagarna. Jo, det är ofta så – lagar kan tolkas på olika sätt. Då får en domstol avgöra frågan.

Solvarm överklagade ett kommunalt beslut till Mark- och miljödomstolen. Det var alltså en tvist om hur lagen skulle tolkas. Domen kom den 11 juni 2018. Mark- och miljödomstolens dom blev en total seger för Solvarm.

Domstolen slog fast att Solvarms kretsloppsystem var likvärdigt eller bättre än kommunens system på alla bedömningsgrunder. Och inte nog med det. Domstolen menade att Vänersborgs kommun hade tolkat vattentjänstlagen fel. Den som kunde visa att den hade ett system som var likvärdigt eller bättre än det kommunala avloppet kunde inte, menade domstolen, tvingas att anslutas till ett sämre system.

Den här domen har Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterat eller respekterat på något sätt. Förvaltningen driver fortfarande samma frågor och krav i sin iver att stoppa Solvarms unika, cirkulära avloppssystem. På nästa sammanträde med miljö- och hälsoskyddsnämnden har ordförande Jonasson möjlighet att visa att hon till skillnad från sin förvaltning respekterar svensk lag och svenska domstolar…

Till sist måste jag nämna Lutz Rininslands (V) replik till de båda socialdemokratiska ordförandena Bo Dahlberg och Ann-Marie Jonasson:

“Båda två nämner med emfas och eftertryck att ni som ordförande hanterar en nämnd som måste följa lagen. Då blir naturligtvis min fråga – vilka av våra nämnder är det där man inte ska följa lagen?”

Dahlberg och Jonasson blev svaren skyldiga…

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Österäng, bygglov, Byggnadsnämnden, Hästefjorden, Kindblomsvägen, Kommunfullmäktige 2021, Magnus Larsson, Miljö o Hälsa, Nordkroken, S, Sikhall, Solvarm, VA

Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen

3 mars, 2021 2 kommentarer

Igår tisdag hade byggnadsnämnden sammanträde. Flera viktiga och intressanta ärenden avgjordes. Både på ett överraskande positivt och kanske mindre överraskande negativt sätt.

Läs också om miljö- och hälsoskyddsnämndens alldeles färska beslut om familjen Solvarm – längst ner i bloggen. (OBS! Tillagt 17.05.)

Blåbärsodlaren vid Hästefjorden

Blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjorden tillhör nog de få som har blivit glad över ett beslut i byggnadsnämnden. Men han har ju å andra sidan blivit utsatt och jagad av byggnadsförvaltningen i snart 1,5 år. (Se t ex ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)”; här finns också länkar till andra bloggar om Jonas.)

Den minnesgode kommer kanske ihåg att byggnadsnämnden i januari beslutade att:

“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Jonas var oskyldig. Någon anonym person hade anmält Jonas för att han hade brutit mot lagarna. Nämnden konstaterade alltså att Jonas inte hade gjort det. Men samtidigt som nämnden slog fast detta och fattade det kloka och givna beslutet i strid mot tjänstemännens vilja, så beslutade den också att Jonas ändå skulle betala en avgift på 18.000 kr 

“för tillsyn i strandskyddsärendet.”

Det var ett helt absurt beslut och orsakade ett ramaskri bland vänersborgare, i varje fall bland de som läser bloggar. Och två motioner lämnades snabbt in till kommunfullmäktige med anledning av beslutet, dels av Gunnar Lidell (M) och dels av Kärvling/Gläntegård (V). Både motionerna ansåg det orimligt att en person som blir anonymt anmäld ska behöva betala en avgift, om det visar sig att personen är oskyldig.

Ordförande i byggnadsnämnden, liksom några andra ledamöter, lyfte ärendet på sammanträdet igår. Och det var inte på grund av att Jonas hade överklagat beslutet. Jonas var nämligen beredd att skrapa ihop pengarna – han vill helt enkelt inte ha något som helst att göra med kommunens byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning i fortsättningen… Och vem kan klandra honom…?

Orsaken till att nämnden fattade beslut om tillsynsavgiften på 18.000 kr förra mötet var tydligen att förvaltningen hade menat att fullmäktige redan hade fattat beslut om att en avgift skulle tas ut. Det kunde liksom inte nämnden göra något åt. Men så var inte fallet insåg nämnden, det var fel, och ändrade därför sitt beslut igår. Och enligt uppgift var det ett helt enigt beslut.

Blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjorden slipper alltså att betala 18.000 kr. Egentligen skulle nämnden enligt min uppfattning istället betala ett skadestånd till Jonas för det meningslösa extraarbete och allt “psykiskt lidande” den åsamkat honom…

Det positiva, som inte på något sätt ska förringas, är att nämnden faktiskt var modig nog att erkänna sitt misstag och rätta till det felaktiga beslutet. Man skulle väl också hoppas att även tjänstemännen i förvaltningen skulle dra några slutsatser, men… Sedan undrar jag lite hur kommunen ska göra mot alla kommuninvånare som redan har betalat tillsynsavgifter fast de har varit oskyldiga. Kommunen ska ju behandla alla lika. Men det kanske kommunen kommer att göra i fortsättningen…

Brännjärnet

Frågan om en ny detaljplan på kv Brännjärnet i Vargön nådde vägs ände igår.

Brännjärnet har stått i fokus i många, många år och ärendet har tagits upp i flera kommunala instanser vid flera tillfällen. Det har handlat om svartbygge, laglydnad, rivning, avgifter och inte minst om etik och moral i kommunala beslut. Det har varit många turer och hela ärendet har varit en både dyr och påfrestande historia för fastighetsägare David. (Se “Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet” och “KS (1): Upplösningen!”.)

Igår satte byggnadsnämnden en definitiv punkt i ärendet. David slipper att riva någon byggnad och istället antogs en ny detaljplan för området. Precis som David ville. Det var, ”kors i taket”, ytterligare ett positivt beslut av byggnadsnämnden.

Beslutet innebär att David kan lägga den mångåriga striden bakom sig och istället ägna sig åt sin affärsverksamhet – eller kanske åt andra strider mot kommunen… 

Vad jag förstår var emellertid inte nämndens beslut enhälligt. En moderat ledamot reserverade sig tydligen, men det kommer väl att framgå av protokollet. Moderaterna har, i Vargön liksom i Frändefors, en förmåga att motarbeta företagare…

Holmen

Det sattes även punkt för ärendet om Holmens gamla anrika kontorsbyggnad i Vargön. Ja, man kan väl säga att nämnden också satte punkt för byggnaden… (Jag har skrivit om kontorsbyggnadens öde i ett flertal bloggar, senast i “KS (27/1) Mål, Holmens kontor, Malöga mm” och “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”. I den senare bloggen finns det länkar till andra bloggar om Holmen.)

Byggnadsnämnden beslutade att ändra detaljplanen så att en rivning blir möjlig. Det är tråkigt men sant – snart rivs alltså en av Vargöns gamla stoltheter. Beslutet var inte enigt. Två ledamöter, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) röstade mot. De reserverade sig också skriftligt mot beslutet. Jag återger reservationen i sin helhet här. Den manar till eftertanke, oavsett vad man har för åsikt i frågan.

Reservation Holmen

“Reservation på ärende om planuppdrag ang. detaljplan 501
Vi anser inte att planen ska ändras i syfte att riva Holmens ruin förrän man utrett ev. möjligheter att sälja till någon som vill bevara utseendet i stora drag men ändå möjliggör användning t.ex: att man sätter in port i ena gaveln och den går att använda som verkstad eller liknande i värsta fall, om nu ingen vill använda den till kontor eller bostad. Det går att utreda alternativ användning utan att uppdraga att ändra detaljplanen. Förvaltningen säger att man inte vid ändring av DP kan ändra användningen till t.ex. bostäder eller annat, då krävs en ny plan istället för ändrad plan.
Vi anser även att för att säkra byggnaden på snabbaste och kostnadseffektivaste sätt så är en planprocess inte den bästa lösningen. Även under en planprocess måste byggnaden/fastigheten vårdas och säkras, denna kostnad kommer man inte runt. Vi anser att den bästa lösningen är att man säkrar den genom att stabilisera väggar och sätta på ett sadeltak med rött tegel, därefter säljer den i ett då ur kulturmiljöhänsyn godkänt skick, så att nästa ägare känner sig trygg i den biten. Alternativt att byggnaden säljs eller skänks i befintligt skick till någon som vill använda den, och i avtalet skrivs in i vilket skick den behöver återställas till, för att uppfylla kulturmiljöhänsynen.”

Reservationen undertecknades av Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) – ordinarie ledamöter i byggnadsnämnden Vänersborg.

Avslutning

Byggnadsnämnden hanterade ytterligare ett ärende igår, ett ärende som jag ska återkomma till. Nämndens beslut upprör mig nämligen mycket, men det krävs en del arbete och flera bloggar för att kunna återge hela historien.

Och så har vi miljö- och hälsoskydds behandling av familjen Solvarms cirkulära VA-anläggning… Det avgjordes/avgörs nu på eftermiddagen. Jag har inte fått några besked om hur det har gått, eller går.

Suck.

 

Extra 1: Om enskilda avloppsanläggningar

På förekommen anledning – jag har fått en del uppgifter kring kommunen behandling och förelägganden om enskilda avloppsanläggningar – vill jag citera ett avsnitt i Anders Solvarms mail (se “Kommunen vill stoppa Solvarm”) till ledamöterna i miljö- och hälsoskyddsnämnden (fetstilen är min):

“Miljöbalken, Kap 26 §9 kapitel gäller tillsyn. Mark och miljödomstolen i Växjö konstaterar 2020-12-21 i domslut Mål M4660-20: ”För att ett föreläggande eller förbud enligt denna paragraf ska kunna ges krävs att en skada eller olägenhet har konstateras. Föreläggandet ska också grundas på en individuell bedömning”.
Det betyder att kommunen måste kunna peka på att vår anläggning orsakat skador vad beträffar människors hälsa eller på den lokala miljön för att kunna underkänna vår anläggning. Bevisbördan ligger på kommunen. Om kommunen tex påstår att vår anläggning skulle släppa ut mikroorganismer som påverkar badvatten så måste kommunen konkret bevisa vår påverkan.”

En Sebastian Näslund ger på Facebook tips om hur du kan skriva för att utifrån domen i Växjö överklaga ett felaktig kommunalt beslut kring din avloppsanläggning. (Klicka här.)

Extra 2: Om Solvarm och naturhuset (Tillagt 17.05.)

Miljö- och hälsoskyddsnämnden tog nu på eftermiddagen ett beslut om att återlämna ärendet om Solvarm till förvaltningen – för förslag på beslut om tillstånd, eventuellt med tidsbegränsning, och förslag på tillståndsvillkor. Jag återkommer.

Kategorier:bygglov, detaljplan, Frändefors, Hästefjorden, Näringsliv, VA, Vargön

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)

13 februari, 2021 1 kommentar

Igår fredag lämnade Pontus Gläntegård (V) och jag (V) in en motion till onsdagens kommunfullmäktige. Motionen, som har rubriken “Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts” (och kan läsas på gårdagens blogg; se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”), syftar naturligtvis till att blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand ska slippa att betala tillsynsavgiften i strandskyddsärendet. Byggnadsnämnden ansåg ju att Jonas ska betala 18.000 kr – trots att han inte hade gjort något fel.

Döm sedan av min förvåning när jag fick se att Gunnar Lidell (M) också hade lämnat in en motion i precis samma ärende – och i samma syfte! (Se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.) Men det är bra, tre personer, två motioner, två olika partier med ett syfte kan väl ha stora chanser att så småningom få reglerna ändrade.

Om det nu behövs ändras på regler kring tillsynsavgifter i strandskyddsärenden…

Låt mig förklara.

Pontus Gläntegård började redan vid arbetet med motionen att fundera på om det ens var möjligt för kommunen att tvinga en oskyldig person att betala 18.000 kr i böter – utifrån kommunens egna regler. Han började titta i olika kommunala dokument. Och hittade faktiskt en intressant paragraf i ett av dem. Och jag började kolla vidare med att bland annat granska de hänvisningar som byggnadsnämnden hade gjort när den motiverade beslutet. (Som Gläntegård reserverade sig mot i byggnadsnämnden.)

Vi har kanske inte kommit fram till något hundra procent säkert svar och därför tänker vi inte heller återkalla motionen. Men det vi har kommit fram till är, tycker jag, tämligen uppseendeväckande.

Byggnadsnämndens beslut i januari om blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand lydde i sin helhet (se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)”):

“* Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.
* Nämnden beslutar att fastighetsägaren ska betala en avgift på 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Storleken på avgiften bestäms enligt taxa fastställd av Kommunfullmäktige 2019-10-23 § 128.
* Beslutet fattas med stöd av 26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”

Den andra punkten handlade om taxan. Det hänvisas till den Plan- och bygglovstaxa som kommunfullmäktige antog den 23 oktober 2019. Beslutet i fullmäktige var “enkelt”, det löd nämligen, kort och gott:

“Kommunfullmäktige antar den reviderade plan- och bygglovstaxan.”

En av anledningarna till revideringen var enligt underlaget att:

“de inledande bestämmelserna i taxan är otydlig eftersom den inte hänvisar  till prövning och tillsyn i enlighet med miljöbalkens bestämmelser.”

Visst, är något otydligt så är det bra att det ändras och blir tydligare. I de inledande bestämmelserna i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan står det sedan:

“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB [=miljöbalken; min anm] 27 kap 1 § för Strandskyddsdispens samt tillsyn enligt miljöbalken.”

Det här är det enda som står i dokumentet om strandskydd, förutom att avgiften för strandskyddsdispens finns med i en tabell (se bild).

Men det var alltså ytterligare en hänvisning, till miljöbalkens 27 kap 1 §. Där står det:

“Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för
1. prövning och tillsyn enligt denna balk…”

Kommunfullmäktige är en av de myndigheter som får meddela föreskrifter. Vi är alltså tillbaka i kommunen igen. Men då är frågan, och det är en viktig fråga – vilket dokument som kommunfullmäktige har beslutat om ska vi då titta i? Det finns nämligen två dokument, den tidigare nämnda – reviderade plan- och bygglovstaxan. Och ett helt annat dokument – ”Taxa Enligt miljöbalken”.

”Taxa Enligt miljöbalken” antogs av Vänersborgs kommunfullmäktige den 22 november 2017 – och har inte ändrats sedan dess. Det låter väl rent spontant som om denna taxa är ett direkt resultat av miljöbalkens 27 kap 1 §, som det hänvisas till ovan:

“föreskrifter om avgift för … prövning och tillsyn enligt denna balk”

Och Jonas ärende har ju prövats enligt miljöbalken. Det framgick ju av beslutet i byggnadsnämnden. Beslutet (se citat ovan) fattades ju med stöd av:

“26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”

Miljöbalken alltså… 

Och tittar man rent formellt på det hela så stod det ju i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan (se citat ovan):

“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB…”

Miljöbalken, igen…

Som jag ser det så måste det vara ”Taxa Enligt miljöbalken” som gäller. Hela begreppet strandskydd behandlas ju i miljöbalken och inte i t ex Plan- och bygglagen. Och denna lag, PBL, har ju för övrigt inte alls använts i ärendet Jonas.

Som jag ser det – strandskydd=miljöbalken.

Är det någon som ser det på något annat sätt? Ja, förutom byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg då… Men jag är alltså inte hundra procent säker, jag vill slå fast det. Men om det finns två olika dokument, som så att säga skulle kunna gälla, borde ju byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden nämna detta någonstans i underlaget – och berätta varför de har valt det ena dokumentet framför det andra. Det har ingen av dem gjort.

Frågan om vilket dokument som gäller och vilket vi ska titta i när det gäller Jonas ärende är nämligen avgörande.

Så här står det i § 3 av den av kommunfullmäktige den 22 november 2017 beslutade ”Taxa Enligt miljöbalken”:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Öhhh….?

Det var ju precis det som Länsstyrelsen skrev när de avskrev strandskyddsärendet mot Jonas den 27 oktober 2020:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

Det står alltså precis detsamma i Vänersborg kommuns ”Taxa Enligt miljöbalken”, som kommunfullmäktige har antagit:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Som jag ser det talar detta starkt för att byggnadsnämnden faktiskt har fattat ett felaktigt beslut. Och i så fall skulle byggnadsnämnden aldrig ha krävt att Jonas skulle betala 18.000 kr. För mig står det därför klart att nämnden snarast måste återkalla beslutet.

Jag menar, står det så i ett av fullmäktige antaget dokument så är ju det minsta man kan begära att förvaltningen upplyser “den anklagade” Jonas om detta! Och sen naturligtvis också, att nämnd och förvaltning följer fullmäktiges beslut.

Och har jag rätt i mitt resonemang, jag är ju amatör på området som bara läser formella dokument, så borde den eller de på byggnadsförvaltningen som inte tillhandahåller riktiga underlag till nämndens politiker ta konsekvenserna av sin okunskap…

Fast innan jag avslutar bloggen, det är faktiskt en sak till som inte stämmer…

Så sent som den 18 november förra året, 2020, beslutade kommunfullmäktige  om ytterligare en revidering av plan- och bygglovstaxan. Dock utan att samtidigt upphäva den gamla. Som är brukligt vid sådana här beslut. Det betyder egentligen, som jag ser det, att kommunen har två plan- och bygglovstaxor…

Det som naturligtvis är extra pinsamt, eller borde vara, för byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen, är att nämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till den äldre versionen av plan- och bygglovstaxan… Och det här beslutet av fullmäktige har för övrigt inte heller den paragrafbeteckning som byggnadsnämnden hänvisar till… Detta fullmäktigebeslut har § 158…

Därför undrar jag, när jag konstaterar att byggnadsnämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till en taxa som inte antogs vid det datum som anges i beslutet, om beslutet att Jonas ska betala 18.000 kr ens är giltigt. Eller lagligt…

Det här med datum och paragrafer, som myndighetsbeslut hänvisar till, är viktiga för rättssäkerheten. Om personer t ex vill överklaga beslut, vilket är en laglig rättighet, så måste de veta vilka föreskrifter och paragrafer som ligger till grund för besluten. Om dessa då är felaktiga… Jag har svårt att tro att sådana här beslut kan vara lagliga. Men det borde vara en fråga för kommunens jurister.

I den senaste versionen av revideringen, som tydligen inte byggnadsnämnd eller -förvaltning har läst, fast den gäller från den 1 januari år, har det för övrigt ändrats i de “Inledande bestämmelser” som jag citerade ovan. Nu står det:

“Avgift erläggs enligt 27 kap. 1 § MB för: Prövning samt tillsyn enligt miljöbalken.”

Ordet “prövning” har lagts till och ordet “strandskyddsdispens” har strukits. Som jag ser det, så har dessa ändringar emellertid ingen betydelse för det resonemang som förs ovan.

Beslutet att tvinga Jonas att betala en avgift för tillsyn i strandskyddsärende trots att han inte har gjort något fel är häpnadsväckande. Det strider mot människors moral och rättsmedvetande. Och mycket tyder alltså också på att byggnadsnämnden inte har följt de regler som fullmäktige har beslutat och kanske inte ens de lagar som är aktuella.

Jag påminner igen om § 3 i ”Taxa Enligt miljöbalken”:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Det ser ut som om byggnadsnämnden och dess förvaltning har gjort många fel på en och samma gång. Och hade det inte varit för att en pensionär i Hästefjorden måste betala 18.000 kr på grund av alla fel så hade man kunnat skratta åt eländet…

Slutsatsen kan bara bli en:

Byggnadsnämnden måste snarast återkalla beslutet om avgiften!

===

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden, Motion, taxor och avgifter

KF: V-motion om strandskyddsavgift

12 februari, 2021 2 kommentarer

Det kan väl knappast ha undgått någon bloggläsare att jag har skrivit fyra längre bloggar om ”Jonas” och hans blåbärsodling vid Hästefjordens strand. Och om hur byggnadsförvaltningen gjorde livet mycket surt för Jonas i över ett års tid… (Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.)

Byggnadsnämnden avskrev slutligen ärendet i januari i år:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Trots att byggnadsnämnden inte ansåg att Jonas hade gjort något fel, så beslutade samma nämnd att Jonas skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Det strider mot all logik och förnuft att en oskyldig person ska tvingas betala ”böter”. Ja kanske inte byggnadsnämndens då… Fast två ledamöter i nämnden reserverade sig mot beslutet att Jonas skulle betala. En av dem var Vänsterpartiets ledamot Pontus Gläntegård.

Utifrån Gläntegårds reservation, och till viss del mina bloggar, har Gläntegård och jag skrivit en motion. Motionen har rubriken ”Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts”.

Motionen lämnades in idag. På onsdag ska kommunfullmäktige ”behandla” den. I det här skedet innebär det att motionen bara kommer att remitteras till kommunstyrelsen och antagligen också byggnadsnämnden. I dessa corona-tider med specialregler i fullmäktige så kommer jag (Gläntegård sitter inte i fullmäktige) inte ens att få presentera motionen, som annars är praxis. Däremot lär det bli debatt när motionen så småningom har blivit utredd av kommunens tjänstemän och så att säga kommer tillbaka till politikerna.

Här nedan följer motionen. (Du kan också ladda ner motionen i pdf-format här.)

(OBS! Kolla också mitt PS!)

===

Motion till kommunfullmäktige

Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts

I slutet av 2019 tipsade en anonym person Länsstyrelsen om att en kommuninvånare i Vänersborg hade brutit mot strandskyddslagstiftningen. Länsstyrelsen vidarebefordrade tipset till Vänersborgs kommun. Knappt ett år senare beslutade Länsstyrelsen för egen del att:

“inte vidta någon ytterligare tillsynsåtgärd med anledning av inkommet klagomål.”

Och eftersom klagomålet avskrevs så beslutade Länsstyrelsen:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

I januari i år gick byggnadsnämnden på samma linje i strandskyddsärendet som Länsstyrelsen och beslutade att:

“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Trots att ärendet avskrevs så beslutade en oenig byggnadsnämnd att den anmälde personen skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet.

En kommuninvånare hade alltså blivit anmäld av en anonym person. När det sedan visade sig att den anmälde inte hade gjort något fel, så fick han ändå betala 18.000 kr… Det lär strida mot de flestas rättsuppfattning.

Kommunens beslut innebär att den anonyme personen kan tipsa byggnadsnämnden direkt eller via Länsstyrelsen ytterligare en gång, om att samma person har brutit mot strandskyddslagstiftningen. Och även om kommunen efter tillsyn konstaterar att inget fel har begåtts, kan kommunen ännu en gång ta ut en tillsynsavgift. Den oskyldigt anmälde kan alltså återigen få betala 18.000 kr… Det här kan man med nuvarande taxeregler upprepa hur många gånger som helst.

Det finns således inget som hindrar att Vänersborgs kommun används som slagträ när t ex grannar eller andra anmäler varandra av okynne bara för att de vet att myndigheten då tar ut en avgift av den anmälde.

Det kan inte vara rimligt att ta ut avgift av dem som inte har gjort något fel. Precis som polisen vid en trafikkontroll inte tar ut avgift om man inte kört för fort eller inte är onykter när man kör. Givetvis kan man ta ut en avgift av dom som har gjort fel. I de fall där någon gjort fel men hinner rätta innan tillsynen är utförd i ärendet bör en skälighetsbedömning göras om avgift ska utgå.

Vi tycker att kommunen bör initiera ett arbete med att ändra taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen. Vänersborgs kommun borde se och lära av hur Länsstyrelsen resonerar när det gäller hur avgifter för tillsyn ska hanteras när klagomål visar sig vara obefogade.

Kommunen bör avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts.

Vi yrkar att:

  • kommunen initierar ett arbete med att ändra taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen.
  • ändringar i taxan ska gälla från och med 1 januari 2021.

Vänersborg 2021-02-11

Stefan Kärvling och Pontus Gläntegård
Vänsterpartiet

===

PS. OBS! När jag precis skulle publicera den här bloggen så tog jag en koll i diariet för att se om motionen hade blivit diarieförd. Och vad får jag se? I diariet fanns ytterligare en motion om precis samma sak! Den motionen var skriven av det fd kommunalrådet Gunnar Lidell (M). Motionen yrkar:

”Kommunfullmäktige beslutar att ge Byggnadsnämnden i uppdrag att snarast revidera Plan-och bygglovstaxa med inriktningen:
– att anonyma anmälningar gällande MB och PBL vilka avskrives och inte föranleder föreläggande om vite eller andra sanktioner ska anses vara obefogade och därmed skall ingen tillsynsavgift belasta aktuell verksamhetsutövare.
– att anmälningar från identifierad tredje part gällande MB och PBL vilka avskrives och inte föranleder föreläggande om vite eller andra sanktioner skall anses vara obefogade, men då skall den anmälande parten faktureras tillsynsavgiften för ärendet.
– att revideringen av regelverk och taxa skall gälla retroaktivt från och med 1 januari 2021.”

Du kan ladda ner Gunnar Lidells motion här.

===

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden, Kommunfullmäktige 2021, Motion, Vänsterpartiet

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)

5 februari, 2021 12 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)”.

Den 19 januari 2021 sammanträdde byggnadsnämnden. Och äntligen skulle politikerna få ta ställning i ärendet.

Byggnadsförvaltningens (BF) ställningstagande var tydligt och klart. Det sammanfattades på följande sätt i utskicket till politikerna:

“Fastigheten XX ligger i sin helhet inom strandskyddat område för Stora Hästefjorden. På fastigheten har omläggning av åker till blåbärsodling gjorts. Blåbärsbuskar har planterats samt värmesköldar i form av gabionmurar har uppförts utan strandskyddsdispens.
Samtliga murar hindrar och avhåller allmänheten från att beträda strand och vattenområde där de har rätt att färdas fritt och omfattas därmed av förbuden (7 kap. 15 § p. 2. MB).
Åtgärden omfattas inte av undantagen i 7 kap 16 § MB.
Möjlighet till dispens saknas i enlighet med 7 kap. 26 § MB.”

BF verkade inte ha ändrat uppfattning om någonting. Argumenten från Jonas och hans advokat hade klingat ohörda. Det var bara strandängen, som var felritad på en karta, och därmed eventuella konsekvenser för växt- och djurlivet, som hade lyfts ut ur “anklagelserna”.

Det hade varit intressant att vara med på byggnadsnämndens sammanträde, men jag har ingen aning om vad som sades. Protokollet redogör naturligtvis för beslutet, men inte vad som yttrades. Det händer nämligen ibland att det går “hett” till på nämnden.

Det visade sig att byggnadsnämnden, dvs politikerna, gick emot sina tjänstepersoner. Ja, du läste rätt! Beslutet blev:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Det är knappt att man tror att det är sant. Men politikerna gav en svidande bakläxa till sina tjänstepersoner. Politikerna avskrev hela ärendet. Jonas hade inte gjort några fel.

Fantastiskt!

Skälet till nämndens beslut formulerades så här:

“Åtgärden bedöms omfattas av undantagen i 7 kap 16 § MB. Blåbärsodlingen klassas som jordbruk, gabionmuren/värmeskölden är nödvändig för blåbärsodlingen, dvs jordbruket och kan inte utföras utanför strandskyddet. Verksamheten bedöms vara näringsverksamhet och ge ett betydande tillskott till fastighetsägarens/verksamhetsutövarens försörjning.”

Beslutet föregicks av en votering. Det visade sig att hela nämnden stod bakom beslutet. Utom en socialdemokrat. Och det var inte vem som helst. Hon agerade återigen mot sitt parti, vilket också hände i ett annat sammanhang för inte så länge sedan. I november 2020 gick Elisabeth Bohlin (S) emot ordförande Nyberg i socialnämnden i Elgärdefrågan. (Se “Beslut: Elgärde!”.) Nu gjorde Bohlin detsamma mot ordförande Bo Dahlberg (S). Bohlin var alltså den enda som ansåg att tjänstepersonerna hade rätt och att Jonas skulle “fällas”.

Ibland fungerar emellertid demokratin.

Ja, eller till viss del. Det ofattbara beslutet togs också på nämnden att Jonas ska betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Vilket är helt absurt. 18.000!

En anonym person tipsade alltså om att Jonas hade gjort fel. Och sedan visade det sig att han inte hade gjort det. Men får ändå betala 18.000 kr…? Om någon anonym tipsar ytterligare en gång – typ “NU har Jonas hittat på något”…. Och BF åker dit och gör tillsyn. Och inte hittar något fel. Ska Jonas då betala 18.000 kr igen…? Och om någon ytterligare en gång lämnar ett anonymt tips…

Så här kan det väl inte få gå till? Länsstyrelsen gör ju inte så, den gör precis tvärtom. Har inget fel begåtts så tas inte heller någon avgift ut. Som Länsstyrelsen skrev till Jonas den 27 oktober 2020:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

Pontus Gläntegård (V) och Torbjörn Moqvist (SD) reserverade sig mot att byggnadsnämnden tog ut en avgift.

De här fyra bloggarna visar hur vissa tjänstepersoner på byggnadsförvaltningen inte tycks lyssna på förnuft och logik. Och jag undrar om det kan handla om en avancerad form av faktaresistens? Eller utgår de från ett felaktigt antagande om att kommuninvånare alltid har syftet att lura kommunen? Ja, tjänstepersonerna verkar till och med tolka lagen fel.

Exemplet stärker mig i min övertygelse om orsaken till att vänersborgare visar missnöje med kommunens sätt att hantera byggfrågor. Det kan gälla bygglov, strandskydd, tomtavgränsning eller något annat. Det är ju faktiskt så att politikerna inte alltid kommer in i processen eller att de kommer in väldigt sent. Och då ställer de inte heller alltid ”allt till rätta”…

År 2020 hamnade Vänersborgs kommun på plats 266 av Sveriges 290 kommuner. När det gällde delområdena “Kommunala tjänstemäns attityder till företagande” blev placeringen 245 och “Kommunens service och bemötande” 237. Och det är egentligen inte särskilt konstigt.

Dessutom är ett av kommunstyrelsens inriktningsmål:

“Enklare och kortare vägar att starta och etablera företag. Effektivare flöden inom och mellan olika förvaltningar för att underlätta för företag att verka och etablera sig i kommunen.”

Det kan vara värt att läsa slutet en gång till:

“…underlätta för företag att verka och etablera sig i kommunen.”

Kommunen beslutar inte om lagens text, den gäller. Men kommunen formulerar inriktningsmål. Om dessa betyder något, vilket jag egentligen tror att de gör, så är det dags för kommunledningen med kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) i spetsen att slå näven i bordet och säga till berörda på byggnadsförvaltningen att det inte får gå till på det här sättet. Tjänstepersonerna måste veta att inriktningsmålen ska respekteras.

…och att det går inte att hantera ärenden och människor på det här sättet…

Till sist. Kommunen måste ta tillbaka beslutet att Jonas ska betala 18.000 kr i tillsynsavgift. Det vore skamligt annars. Kommunen borde betala Jonas skadestånd för den skada, den sveda och värk, som byggnadsförvaltningen har åsamkat honom.

===

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)

4 februari, 2021 7 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)”.

Det började efter drygt ett års kamp med Vänersborgs kommun att se lite ljusare ut för blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand. Länsstyrelsen hade lämnat det anonymt inlämnade klagomålet mot Jonas anläggning utan åtgärd. Och byggnadsförvaltningen (BF) hade gjort grova misstag och sakfel i sina bedömningar och slutsatser. BF hade ju bland annat lagt in en strandäng på fel ställe. Den hade ritats in på kartan där det var jordbruksmark. Det bedrevs med andra ord ingen bärodling på strandängen.

Den 6 november 2020 gjorde därför kommunekologen en total omsvängning från sitt tidigare ställningstagande och utlåtande och skrev:

“Hur som helst blir det nog svårt att styrka att den aktuella åtgärden bidragit till en väsentlig förändring för djur- och växtlivet.”

Jonas hade nu fått “rätt” både av Länsstyrelsen och kommunekologen. Det fick Vänersborgs byggnadsförvaltning att släppa “anklagelsen” mot Jonas om djur- och växtlivet. Kartmisstaget var för grovt. Den 12 november, i ett brev till Jonas, meddelade BF.

“Eftersom det inte är säkerställt att det har funnits särskilda naturvärden inom det området som har utpekats som strandäng går det inte heller att påvisa att åtgärden (blåbärsodlingen och murarna) bidragit till en väsentlig förändring för djur- och växtlivet på platsen.”

BF lade således därför ner denna “anklagelse”. Men de uppgifter kring affärsplan och kalkyler som Jonas hade lämnat till BF accepterades fortfarande inte – och därför:

“Det är murarna som bedöms hindrar och avhåller allmänheten från att beträda strand och vattenområde där de har rätt att färdas fritt och omfattas därmed av förbuden. Förvaltningen ifrågasätter inte att murarna behövs för jordbrukets, dvs blåbärsodlingens behov. För att omfattas av undantaget för jordbrukets behov krävs att verksamheten ger ett betydande tillskott till försörjningen. Det underlag som fastighetsägaren har lämnat in är inte tillräckligt för att kunna bedöma vilket tillskott till försörjningen som blåbärsplanteringen ger och hur den bedöms utvecklas de kommande åren.”

Det kan fortfarande tyckas mycket underligt att förvaltningen ska gå in i en affärsverksamhets räkenskaper och ekonomiska planer. Men det gjorde alltså förvaltningen.

Advokaten och Jonas svarade den 26 november och skickade in det som BF begärde… Advokaten kunde dock inte avhålla sig från en liten “pik”:

“För nämndens kännedom accepterar bankerna kalkyl baserad på jordbruksverkets underlag vid prövning av låneansökan.”

Men det är naturligtvis skillnad på en bank och Vänersborgs byggnadsförvaltning. Det var väl självklart att BF skulle ha ett fullständigt affärsmässigt underlag…

Det blev ytterligare någon mailväxling, och fler affärsmässiga underlag skickades in (den 3 december). BF hade dock en väldig förmåga att hitta viktiga kompletterande frågor till materialet, t ex:

“Vad är kostnaden per blåbärsplanta (som är 3-4 år gammal vid plantering)?”

Det gällde för BF att inte lämna något åt slumpen… Det kunde ju faktiskt hända att Jonas eller advokaten inte hade multiplikationstabellen klar för sig… BF fick detaljerade svar, och tjänstepersonen svarade till sist (4 december):

“Tack för snabbt svar! Ärendet kommer att lyftas på Byggnadsnämndens presidium på måndag.”

Det kom ett nytt brev till advokaten och Jonas den 11 december:

“Tyvärr hann förvaltningen inte färdigställa ärendet innan utskicket till decembernämnden, utan det kommer tas upp på nämnden den 19 januari.”

Nu brast det för advokaten… 

Den 14 december kommenterade han:

“Detta är oacceptabelt. All nödvändig dokumentation föreligger i ärendet. Endast kommunens beslut återstår. Det saknas godtagbara skäl att skjuta upp det beslutet. Vi förväntar oss att beslut fattas imorgon 15/12 som tidigare förut kommunicerats. För det fall beslut inte fattas imorgon kan kommunen förvänta sig en JO-anmälan bl a avseende långsam handläggning. Min huvudman kan isåfall också komma att begära att du byts ut då han inte uppfattar dig som objektiv och opartisk.”

Bråket med byggnadsförvaltningen i Vänersborg tycktes aldrig ta slut. Det tog på krafterna och var inget som Jonas önskade. Tvärtom, han ville i lugn och ro sköta sin blåbärsodling och njuta av sin pensionering. Han ville vara ifred. Jonas tyckte inte om förvaltningens hantering av ärendet eller bemötande mot honom.

Den 17 december 2020 hade en tjänsteskrivelse upprättats. Den var utformad som ett beslutsförslag till byggnadsnämndens politiker. Nämndens sammanträde hade emellertid varit två dagar innan, den 15 december. Det var nog tänkt att användas till nämndens nästa sammanträde, i januari.

I tjänsteskrivelsen var förvaltningens förslag till beslut att:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare tillika rättelseskyldig, XX, vid fast vite om 75 000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten XX.
1. Ta bort värmesköldar/gabionmurar, se punkt 1 på bifogad karta och foton.
Åtgärderna ska vara utförd senast 3 månader efter det att beslutet vunnit laga kraft. Åtgärderna ska utföras på ett sådant sätt att naturmiljön inte kommer till skada. Efter åtgärderna är genomförda ska området uppfattas som allemansrättsligt tillgängligt.
Senast två veckor efter det att åtgärderna i punkt 1-2 ska vara färdiga ska rättelseskyldig fastighetsägare skicka in bilder som styrker att föreläggandet utförts på ett tillfredsställande sätt. Bilderna skickas till miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun.
Nämnden beslutar att fastighetsägaren ska betala en avgift på 18 000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet.”

Det var alltså inte mycket, om ens något i Jonas och advokatens argumentation, som hade påverkat Vänersborg byggnadsförvaltning. Tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen verkade vara helt faktaresistenta… Det var bara det uppenbara och fatala misstaget kring den felritade strandängen som BF hade släppt. 

Så hävdade BF fortfarande att:

“Samtliga murar hindrar och avhåller allmänheten från att beträda strand och vattenområde där de har rätt att färdas fritt och omfattas därmed av förbuden”

Och fortfarande accepterades inte Jonas affärsplaner…

Detta förfarande och beteende känns igen av alltför många kommuninvånare. Och även sådana utanför kommunens gränser. Vänersborgs byggnadsförvaltning har ofta en tendens att tolka allt negativt, att fälla istället för att fria, att stjälpa istället för att hjälpa – och därmed orsaka både ekonomiska förluster och ibland också psykiskt lidande för dom som de är satta att ge service.

I tjänsteskrivelsen skrev tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen också:

“Byggnadsnämnden kommer att anmäla ärendet för åtalsprövning till allmän åklagare.”

Det blev jul och det blev ett nytt år. Kanske dock inte ett särskilt gott sådant för Jonas…

Fortsättning följer – se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)”…

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)

3 februari, 2021 6 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (1/4)”.

Jonas, som inte är hans riktiga namn, hade under 2020 fått byggnadsförvaltningens (BF) uppmärksamhet. Förvaltningen ansåg att hans blåbärsodling vid Hästefjordens strand bröt mot strandskyddet. Och kommunekologen skrev dessutom den 26 augusti 2020 att:

“åtgärderna närmast stranden medför en väsentlig förändring av livsvillkoren för djur- och växtarter och inte är tillåtliga.”

Kommunekologen motiverade:

“I västra delen av fastigheten är naturvärdena betydligt högre. Denna del ingår i en större strandäng som fortsätter söderut. Strandängen är direkt påverkad av det varierande vattenståndet i sjön och har tillsammans med övriga strandängar kring Stora Hästefjorden ett högt värde för fåglar. … Tidigare har strandängen slagits med maskin vilket upprätthållit de biologiska värden som finns knutna till miljön. Uppförandet av murar och planteringen av blåbärsbuskar innebär att den avgörande maskinslåttern upphör. När den försvinner försvinner också strandängens naturvärden.”

Nästa dokument är daterat den 2 oktober (2020). Det var en “kommunicering inför beslut”. Det var ett förslag till beslut som tjänstepersonerna tänkte lägga fram för politikerna den 3 november 2020. (Det blev dock inte så.) Det var ett “föreläggande om rättelse för olovlig åtgärd inom strandskyddat område”. Beslutsförslagets lydelse var:

“Byggnadsförvaltningen föreslår byggnadsnämnden att besluta följande:
Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare tillika rättelseskyldig, XX, vid fast vite om 75.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten XX.
1. Ta bort värmesköldar/gabionmurar, se punkt 1 på bifogad karta och foton.
2. Ta bort blåbärsbuskar som är placerade på strandängsområde.”

Det skulle naturligtvis innebära slutet för Jonas affärsverksamhet. Inte nog med ett vite på 75.000 kr, han skulle också riva värmesköldarna och ta bort blåbärsbuskar. Det skulle kosta pengar, och han skulle självklart också förlora de pengar som han redan hade investerat.

Skälet för beslutet motiverade tjänstepersonerna på BF på detta sätt:

“Planteringar av blåbärsbuskar samt murar inom strandängsområde strider mot strandskyddets syften då den har en väsentlig påverkan på växt- och djurlivet.”

Strandskyddets syften är bland annat att anläggningar och anordningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område som de annars skulle ha fått färdas fritt på inte får finnas.

Det finns undantag, om anordningarna, dvs värmesköldarna i det här fallet, behövdes för:

“jordbruket och om det för sin funktion måste finnas eller vidtas inom strandskyddsområdet”

Men BF ansåg inte att undantagen uppfylldes i det här fallet. Motiveringen var:

“Näringsverksamheten bedöms inte vara huvudsakliga försörjningen och inte medföra betydande tillskott till näringsidkarens försörjning.”

Notera igen – “bedöms”… En bedömning kan vara tämligen subjektiv…

Men inte nog med det:

“De planteringar av blåbärsbuskar och de murar som ligger inom strandängsområde strider mot strandskyddets syften då den har en väsentlig påverkan på växt- och djurlivet.”

Innan byggnadsnämnden skulle fatta sitt beslut i ärendet gavs fastighetsägare Jonas tillfälle att lämna synpunkter på det förslag som BF tänkte lägga fram för politikerna.

Den 20 oktober lämnade både Jonas och hans jurist sina synpunkter. De ville att byggnadsnämnden helt enkelt skulle avskriva ärendet…

Jonas börjar sitt yttrande, och jag tycker avsnittet är viktigt – och “tungt” i sammanhanget:

“Först vill jag framhålla att jordbruksmarken som sådan och bärodlingen specifikt är ansluten till EU:s jordbruksprogram för stödrätter. Bärodlingen är i behörig ordning prövad och godkänd inom systemet för jordbruksstöd.”

Det visar om inte annat att verksamheten är seriös, om nu någon betvivlade det. Han reagerade också på att tjänstepersonerna i BF gjorde affärsmässiga bedömningar. Och det är han inte ensam om… Jonas menade att det är han som ägare som ska göra sådana bedömningar. Och påpekade samtidigt att förvaltningen hade gjort en allvarlig missbedömning:

“På förekommen anledning vill jag uppmärksamma byggnadsnämnden på att tjänstemannaförslaget bygger på felaktiga slutsatser om affärsplanen och kalkylen för verksamheten. Det förefaller som om tjänstemannaförslaget förbisett att 350.000 i lönekostnad är ersättning för mitt eget arbete, en för mig betydande inkomst.”

Oops. Ja, det hade tjänstemännen förbisett…

Och så var det detta med att allmänhetens tillträde hindrades. Jonas menade att självklart utgjorde en jordbruksverksamhet i sig en begränsning, men det gällde oavsett vilken gröda det var. Allmänheten får inte beträda mark med växande gröda och inte heller trampa ned eller äta upp jordbrukares växande grödor. Men i det här fallet var det faktiskt möjligt att ströva genom området. Jonas skrev:

“De murar som utgör klimatskydd för bärodlingen har öppningar som medger fri passage. Det finns även badmöjligheter längs stranden. Inget av detta hindras av bärodlingen. Murarna har försetts med öppningar för att möjliggöra passage genom området. … Jag har t o m anlagt yta för parkering och välkomnar besökare. Det är ju dessutom potentiella kunder till min bärodling. Själva tanken är ju att folk ska känna sig välkomna till bärodlingen.”

Man kan väl konstatera att byggnadsförvaltningen hade haft två sakfel. Hittills. Det räckte inte… Håll i er. Jonas fortsatte:

“Strandängen är inlagd fel på byggnadsnämndens beslutsunderlag. I kommunens beslutsunderlag har strandängen (2) av förbiseende ritats in på jordbruksmarken. Vid en jämförelse av SAM internet, Jordbruksverkets underlag för jordbruksstöd inom EU framgår att strandängen geografiskt är placerad mellan jordbruksmarken och sjön. Strandängen är följaktligen inte del av den stödberättigade jordbruksmark på vilken bärodling bedrivs.”

Det var sanslöst. Kommunen hade inte koll på elementära fakta när den anklagade en person för att bryta mot lagen och kräva vite och åtgärder för stora pengar. Man kanske kunde tro att förvaltningen efter detta fatala misstag nu skulle lägga ner och avskriva ärendet. Men icke.

Jonas höll inte heller med om att verksamheten hade en negativ påverkan på växt- och djurlivet. Tvärtom menade han och skrev:

“Pollineringen av 2 650 blåbärsbuskar innebär ett positivt bidrag till närbelägna bigårdar. Bärodlingen erbjuder även skydd och föda för fågellivet inom området. Jag har även anlagt hotell för humlor, bin och andra insekter.”

Det var tydligen också så att Västra Götalands ornitologer hade uttalat sig positivt till anläggningen.

Jonas avslutade sina synpunkter med, och här kunde man nästan spåra en viss förtvivlan:

“Tjänstemannaförslaget verkar utgå från tanken att bara man ödelägger markägarens nuvarande verksamhet som kommer det att bli maskinslåtter på området istället. Så fungerar inte världen. Ödelägger man en redan bräcklig verksamhet leder det till avveckling och nedläggning.”

Även Jonas advokat framförde synpunkter till byggnadsförvaltningen. Brevet började med en sammanfattning:

“XX bedriver jordbruksverksamhet på fastigheten. Laglig grund för att förbjuda jordbruksverksamhet i form av bärodling saknas. Förbud enligt MB 7 kap. 15§ gäller inte anläggningar mm som behövs för jordbruket. Jordbruksmarken är belägen inom strandskyddsområde. De aktuella åtgärderna som behövs för jordbruket måste följaktligen vidtas inom strandskyddsområde. Jordbruksverksamheten är näringsverksamhet av varaktig natur och innebär ett betydande tillskott till XX försörjning, jfr MÖD 2019: 13.”

Advokaten utvecklade de olika synpunkterna i brevet. Han konstaterade att det låg jordbruksmarker runt Hästefjorden. Och då skulle jag vilja tillägga något som de flesta i Frändefors vet – Hästefjorden sänktes 1864-68. Totalt sänktes sjön cirka fyra meter och det gjorde att det skapades omkring 2.100 hektar ny åkermark. De hade en annan syn på strandskydd förr i tiden.

Advokaten reagerade också på förvaltningens affärsmässiga bedömningar av verksamheten och påpekade att:

“Affärsplanen och dess kalkyl är baserad på jordbruksverkets kalkyler för trädgårdsblåbär, ekonomi i bärodling, ekologisk odling.”

Den 27 oktober 2020 får Jonas ett “beslut om tillsyn gällande grävning och schaktning i Stora Hästefjorden”. Det var ett så kallat “delgivningskvitto”. Länsstyrelsen hade beslutat:

“att inte vidta någon ytterligare tillsynsåtgärd med anledning av inkommet klagomål av schaktning och grävning i sjön Stora Hästefjorden på fastigheterna Hällan 1:15 och 1:20 i Vänersborgs kommun.”

Och inte nog med det. Eftersom Länsstyrelsen den 1 juli 2019 mottog detta klagomål anonymt och det visade sig att Jonas inte hade begått något fel:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

Det såg helt plötsligt lite ljusare ut för blåbärsodlare Jonas. Men byggnadsförvaltningen i Vänersborg var inte klar än.

 

Anm. Den här bloggen är del 2 av 4. Fortsättning följer här: ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)”.

 

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (1/4)

2 februari, 2021 2 kommentarer

Det var en gång en blåbärsodlare vid Hästefjorden…

Folk undrar varför Vänersborg hamnade så långt ner i näringslivsrankingen förra året, och även tidigare år. År 2020 så hamnade Vänersborgs kommun på plats 266 av Sveriges 290 kommuner. När det gällde delområdena “Kommunala tjänstemäns attityder till företagande” blev placeringen 245 och “Kommunens service och bemötande” 237.

Jag tror inte att resultatet beror på att kommunens Näringslivsavdelning arbetar fel eller att resultatet är en konsekvens av deras bristande insatser. Tvärtom tror jag. Utan den Näringslivsavdelning som finns i kommunen är risken att Vänersborg hade hamnat ännu längre ner på listan…

Nä, jag tror att rankingen beror på något annat. Något som inte kommer som en överraskning för någon som arbetar politiskt i Vänersborg.

I den här bloggen ska jag beskriva hur en näringsidkare som odlar trädgårdsblåbär vid Hästefjordens strand hamnade i klammeri med tjänstepersonerna på miljö- och byggnadsförvaltningen. Det är nämligen sådana här ärenden, tror jag, som snabbt sprider sig bland både företagare och kommuninvånare – och som till stor del förklarar rankingresultatet.

Jag har begärt ut alla handlingar i det aktuella ärendet från byggnadsförvaltningen, och har också fått ut dem. Det är inga problem med det, servicen är bra. Jag kommer dock rakt in i ärendet.

Den första dokumentet utgörs nämligen av en anteckning om ett telefonsamtal mellan en tjänsteperson på byggnadsförvaltningen och en tjänsteperson på Länsstyrelsen. Anteckningen är daterad den 22 januari 2020, men telefonsamtalet ägde rum den 17 december 2019. Men jag vet, det framgår av nästa dokument, att ärendet hade påbörjats redan innan den 17 december. I det dokumentet står det:

“Vid besök på er fastighet 2019-12-04…”

Å andra sidan är det inte förrän drygt en månad senare, som det börjar hända saker. Det är då som Vänersborgs byggnadsförvaltning kommer in i bilden på allvar.

I anteckningen från telefonsamtalet mellan kommunen och Länsstyrelsen diskuterar tjänstepersonerna strandskydd, eventuella grävarbeten etc på den aktuella fastigheten. Drygt en månad efter telefonsamtalet, den 24 januari 2020, skickar samma tjänsteperson på Vänersborgs byggnadsförvaltning ett brev till fastighetsägaren vid Hästefjorden, låt oss för enkelhetens skulle kalla honom Jonas. (Han heter något annat.) Antagligen med en hemlig kopia till tjänstepersonen på Länsstyrelsen. Det stod nämligen i ovanstående anteckning från telefonsamtalet:

“Hon [=tjänstepersonen på Länsstyrelsen; min anm] vill att vi håller kontakt i arbetet trots att vi har olika lagrum. Kommunikation med fastighetsägaren kan vi lägga en dold kopia till henne.”

Brevet till fastighetsägare Jonas hade rubriken “Begäran om förklaring”. Brevet började:

“Det har kommit Byggnadsnämnden till kännedom att anläggning uppförts på fastigheten XX [fastighetsbeteckningen; min anm] inom strandskyddsområde. … Byggnadsnämnden vill med detta brev veta om det är du som uppfört anläggningen och när den uppfördes och med vilket syfte.”

Jonas hade uppfört en blåbärsodling på marken. Först blev han glad åt att kommunen hade tagit över ärendet från Länsstyrelsen. Han trodde att Vänersborgs byggnadsförvaltning var bättre att ha att göra med. Men oj, så fel han hade. Jonas förstod inte att det här brevet inte bådade gott.

Byggnadsförvaltningen uppmanade Jonas att inkomma:

“med en skriftlig förklaring/redogörelse till de åtgärder som utförts”

Det är allvarligt för en fastighetsägare och näringsidkare när sådana här brev kommer från byggnadsförvaltningen. (Jag förkortar byggnadsförvaltningen till BF i fortsättningen.) BF misstänkte alltså att Jonas hade brutit mot strandskyddet. Och det vet var och en, även Jonas, att det kan innebära att det Jonas hade investerat i och byggt upp kanske skulle rivas och tas bort.

Och allt började med att det hade:

“kommit Byggnadsnämnden till kännedom…”

Det visade sig senare att det hade kommit ett anonymt tips till Länsstyrelsen som vidarebefordrats till BF (byggnadsförvaltningen alltså). Länsstyrelsen skrev nämligen den 27 oktober 2020:

“Länsstyrelsen mottog ett anonymt klagomål 2019-07-01.”

Jonas är pensionär och han äger alltså mark vid Hästefjorden sedan “urminnes tider”. Han har bott i området hela sitt liv. Så här beskriver han marken och vad han hade gjort de senaste åren:

“Åkermarken är täckdikad på 70-talet. Det odlades havre fram till 2014 och efter det var det vall i två år. 2017 planterade jag 300 st blåbärsplantor och monterade värmeskölden. 2018 planterade jag 350 st blåbärsplantor. Plantorna är planterade i torv och sand och upphöjda 40 cm. Värmeskölden har många funktioner. [Den ska] hålla värmen på plantorna vid frostnätter på våren. Den biologiska mångfalden: hotell för humlor, bin och andra insekter. För att hålla ute skadedjur. Vindskydd vid kraftig storm o snöstorm. Allemansrätten: det finns 4 ingångar i värmeskölden. Vem som helst kan gå på gärdet. Gräsmatta bredvid plantorna.”

Det kan tilläggas att Jordbruksverket har godkänt Jonas blåbärsodling. Han uppbär också EU-stöd. Marken är nämligen klassad som jordbruksmark.

BF (byggnadsförvaltningen) skriver:

“Taxerad jordbruksfastighet på 1,3 hektar inom strandskyddat område. Fastigheten omfattas inte av detaljplan. Marken har tidigare varit brukad jordbruksmark för odling av havre och vall. 2017 har fastighetsägaren växlat till blåbärsodling och i samband med detta uppfört s.k. värmesköldar/gabionmurar. Delar av året står murarna i vatten, då vattenståndet är högt i sjön.”

Syftet med de värmesköldar/gabionmurar som nämns är att:

“främja blåbärsodlingen genom att exempelvis skydda blåbären mot frost, kyla och bidra till ett bättre mikroklimat. Värmesköldarna är uppbyggda med sten som hålls på plats av nät av metall. Höjden på murarna är cirka 1 m och har byggts upp på en sträcka av totalt 300 meter.”

Fastighetsägare och blåbärsodlare Jonas har alltså anlagt värmesköldar och planterat blåbär. Blåbärsodlingen ska enligt planerna vara fullt utbyggd 2024, och då uppgå till totalt 2.650 blåbärsplantor. Affärsmodellen är att blåbärsodlingen ska bedrivas som en självplocksodling. Jonas tänker inte anställa någon, han ska själv stå för det arbete som krävs. De första intäkterna från självplockningen beräknas uppstå 2021.

BF ansåg att:

“Gabionmurarna är en anläggning som hindrar och avhåller allmänheten från att beträda området som tidigare varit tillgängligt. Eventuellt är även blåbärsplantorna en sådan anordning som avhåller allmänheten. Om vidtagna åtgärder väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter behöver utredas tillsammans med kommunekologerna.”

Jonas svarade byggnadsförvaltningen och beskrev precis vad han hade gjort. Han var också tvungen att anlita hjälp från juridisk expertis eftersom BF ofta hänvisade till lagparagrafer, förutom att konsekvenserna av BF:s intresse kunde bli förödande för Jonas. Det är många kommuninvånare som hamnar i en sådan här sits, och det kan bli dyrt. Jonas började inse det.

Juristen och Jonas menade att blåbärsodlingen var helt laglig.

BF höll inte med. Tjänstepersonerna kom fram till att de undantag som fanns från reglerna kring strandskydd inte gällde Jonas. Tjänstepersonerna tyckte att det var svårt att avgöra om blåbärsodling handlade om trädgårdsskötsel eller jordbruk. Det var vidare tveksamt om verksamheten bidrog till näringsidkarens försörjning eller hade en viss varaktighet. Och BF gick så långt att de började analysera Jonas affärsplan och kalkyler. Och drog slutsatsen:

“Detta bedöms inte vara tillräckligt stor inkomst inom överskådlig tid för att det ska klassas som en sådan näring som omfattas av undantaget.”

Byggnadsförvaltningens bedömning av storleken på företagets framtida inkomster riskerade alltså hela verksamheten.

Dessutom skulle BF utreda vidare om:

“vidtagna åtgärder väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter behöver utredas tillsammans med kommunekologerna.”

Ett yttrande från en av kommunekologerna, i Miljö- och hälsoskyddsnämndens namn, kom den 26 augusti 2020. Det var kort och koncist:

“Det krävs strandskyddsdispens för genomförda åtgärder. Nämnden bedömer att åtgärderna närmast stranden medför en väsentlig förändring av livsvillkoren för djur- och växtarter och inte är tillåtliga. Då åtgärden närmast stranden strider mot strandskyddets syften saknas möjlighet till dispens på den här delen av fastigheten.”

Det såg mörkt ut för blåbärsodlaren i vid Hästefjorden.

Anm. Det här är del 1 av 4. Den spännande fortsättning kan du läsa här: ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden
%d bloggare gillar detta: