Arkiv
Kommunfullmäktige 2016-03-23
Gårdagens sammanträde med kommunfullmäktige började med en genomgång av den nya tekniska utrustningen som finns i sessionssalen.
Det var spännande.
Ledamöterna fick var sitt unikt kort, stort som ett bankkort, att stoppa i ”apparaten” som finns på varje plats. Då blev varje ledamot ”igenkänd” av systemet och fick en massa information på displayen. Man kunde också begära ordet, replik och votera med den digitala utrustningen. Och hela tiden kunde man följa hur ledamöterna tryckte på sina knappar på två stora bildskärmar på var sin sida av podiet.
Ordförande och hans två vice-ordförande skötte alltihop. De lär inte kunna slappna av i framtiden. Det är mycket som ska synkas och styras upp från podiet under sammanträdenas gång.
Det kändes stort – och modernt. Och tänk, för bara en månad sedan tillät inte ordförande 
Ljunggren ledamöterna i Vänersborgs fullmäktige att ens visa en overheadbild…
När själva sammanträdet började så kom utrustningen till användning. Fast det egentligen var tänkt att det inte skulle bli skarpt läge förrän vid nästkommande sammanträde.
Men det var inte helt utan nybörjarsvårigheter. Det var vid kvällens votering som det ”strulade” lite.
Det gällde ett tilläggsförslag från Gunnar Lidell (M) i ärendet om ”Framtida kök”. Vid den ”digitala” voteringen glömde ett antal ledamöter att trycka på sina displayer, efter i och för sig några luddiga instruktioner från ordförande Ljunggren. 35 ”närvarande” på skärmen (se nedan) visade att det bara var 35 ledamöter av 51 som hade röstat. Fast då var också en sverigedemokrat frånvarande, rent fysiskt alltså.
Voteringen fick göras om. Och vid det andra försöket gick det bättre.
Ledamöterna kunde omedelbart se voteringsresultatet på bildskärmen. Det visade sig att det denna gång bara var en som hade ”glömt” att rösta – och det var ordförande Ljunggren (S) själv… Men det spelade inte någon roll, Lidells tilläggsyrkande avslogs ändå.
Direkt efter voteringen skrevs resultatet ut på en skrivare, och jag har den stora äran att vara den förste att publicera resultatet från den första digitala omröstningen i Vänersborgs kommunfullmäktiges historia… Det känns stort.
Och på tal om ordförande Lars-Göran Ljunggren (S).
Ljunggren har fortfarande inte avslutat sin politiska comeback. Igår valdes han in som ersättare i kommunstyrelsen, den styrelse där han satt som ordförande under perioden då vänersborgarna fick vara med om skandalerna som kostade dem miljontals och åter miljontals kronor. Bara
arenan blev ju 145 miljoner kronor dyrare än beräknat – och beslutat. Alla skandaler (Toppaffären, fem JO-anmälningar, Solängen, konsultarvoden till vänner och bekanta etc) slutade med att socialdemokraterna tappade nästan hälften av sina mandat i fullmäktige år 2010 (från 21 till 12 mandat), något som de knappt för övrigt har återhämtat sig ifrån. (Socialdemokraterna har idag 14 mandat.)
Och ändå, nu har Ljunggren alltså tagit steget in i kommunstyrelsen, igen. Var ska det sluta? Jag undrar hur socialdemokraterna tänker. Och centerpartiet. Och miljöpartiet… Framför allt.
Innan förhandlingarna kom igång ”på allvar” hade fullmäktige också en Bo-dialog.
Göran Karlsson och Jacob Hellström från Länsstyrelsen och Bertil Widén från Härryda kommun berättade om bostadsbyggande, lagar, strategier mm. Jasmina Lilja från byggnadsförvaltningen beskrev planläget i Vänersborg. Och TTELA beskriver idag Bertil Widéns föredrag på ett utmärkt sätt. (Se ”Effektivt byggande kräver politisk enighet”.)
Det stod väl, efter föredragen, utom allt tvivel att Vänersborg behöver upprätta ett genomarbetat bostadsförsörjningsprogram snarast, något som Vänsterpartiet för övrigt krävde under hela den förra mandatperioden.
Annars så var det inga som helst kontroversiella ärenden som togs upp på fullmäktige igår. Förutom den votering som jag beskrev ovan togs alla beslut i total samstämmighet. Kanske var det därför som vi fick se hur många anföranden som helst från socialdemokrater, center- och miljöpartister… De var uppe i talarstolen fler gånger än de har varit sammanlagt under hela mandatperioden tror jag. Eller också är det början på en ny trend som vi såg igår… Fast jag tvivlar. Vi får se.
Det var alltså ett långt, men lugnt sammanträde. Den enda gången det hettade till var när Kurt Karlsson (SD) blev förnärmad över ett anförande från Lutz Rininsland (V). Kurt gillar inte Lutz, men det är nog ömsesidigt.
Kurt Karlsson (SD), och hela SD-gänget (Ola Wesley, Anders Strand, Kenny Sandhöj, 
Cecilia Skenhall och Håkan Blomqvist) lämnade en motion till fullmäktige. Den vägrade emellertid ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) att behandla. Då blev Kurt Karlsson också lite sur…
Motionen handlade om att kommunen ska åldersbestämma ensamkommande barn. Ordförande Ljunggren (S) menade, efter samråd med både kommunens egna jurister och SKL (Sveriges kommuner och landsting), att frågan ligger utanför kommunens kompetensområde. Det här är en statlig angelägenhet och kan inte överprövas av en kommun. Sade helt riktigt Ljunggren.
Det luktar allt starkare 30-tal av Vänersborgs sverigedemokrater. Tyvärr finns det ett exempel på en socialdemokratiskt styrd kommun, Ragunda, som faktiskt vill göra det som SD i Vänersborg motionerade om… (Se ”Åldersbestäm ensamkommande unga”.)
Kurt Karlsson (SD) ska överklaga ordförandes beslut. Sade han i varje fall.
Och på tal om motioner, barn- och utbildningsnämndens alldeles egen sverigedemokrat, Ola Wesley, lämnade återigen in en motion. Om skolan, som han sa. Fast den handlade om förskolan… Det är inte alltid så lätt att hålla isär saker och ting…
Wesley vill att kommunen ska ta fram ett:
”regelverk på miniminivå för fri- och lekytor för de kommunala förskolorna.”
Och visst är tanken god, även om det innebär att det måste byggas både en och två förskolor till, förutom de som BUN planerar att bygga. Men i och med den lagda motionen så kan vi lugnt räkna med att sverigedemokraterna vill tillföra barn- och utbildningsnämnden ytterligare ett antal miljoner kronor nästa år. Och det skulle då betyda att triumviratets (S+C+MP) besparingsbudget (se ”Besparingsförslag från S+C+MP!”) röstas ner i kommunfullmäktige i juni.
Och det ser jag fram emot.
Till sist besvarade Per Sjödahl (MP) frågan från Dan Åberg (M). Förra gången avvek ju Sjödahl från sammanträdet så frågan kunde inte besvaras. (Se ”Avslöjande KF!”.)
”Anser du att kompromisslösa miljökrav underlättar för bostadsbyggandet i Vänersborgs kommun?”
Det blev lugna och genomtänkta svar från Per Sjödahl. Och trots att Dan Åbergs stämma ljöd över församlingen, så var nog ändå det mest upphetsande att en klocka längst bak i salen användes för första gången. Där kunde de två talarna själva se när de 2 minuternas taltid var slut…
Och till sist en fråga som säkert kommer att debatteras ordentligt och med heta känslor den dagen det blir aktuellt. Minialliansens lämnade nämligen en motion som yrkade:
”att Kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att utreda konsortialavtalet i syfte att förtydliga och stärka direktionens ställning, där ett krav är alternerande ordförandeskap mellan ägarkommunerna samt utreda konsekvenserna av ett utträde ur Kunskapsförbundet Väst.”
Det är flera krav på en gång, i en och samma motion. Lite intressant.
Klockan 20.40 vandrade ledamöterna hemåt.
Fast för vissa ledamöter återstod en del djupa filosofiska diskussioner i kylan utanför kommunhuset…
En politisk påskvecka
Vi står inför en kort men intensiv politisk påskvecka. Som faktiskt inleddes lite smått redan igår med Earth Hour – världens största miljömanifestation. Hela världen släckte då ner belysningen under en timme.
Vänersborgs kommun uppmärksammar också Earth Hour, efter en motion från Lutz Rininsland år 2013. Tyvärr verkade det inte som om särskilt många vanliga människor hörsammade uppmaningen. I varje fall inte i Nordstan. Det lyste lite överallt i lägenheter och hus.
Idag under vårdagjämningen, dygnet då dag och natt är lika långa på hela jorden, hade Vänsterpartiet Älvsborg sin distriktsårskonferens i Vänersborg. Åsa Olin från Vänersborg återvaldes till ordförande i Älvsborgs distrikt. Åsa Olin kommer därmed att gå till historien som Älvsborgsdistriktets sista ordförande. Vid årsskiftet kommer nämligen Vänsterpartiet att införa en ny distriktsindelning. (Vill du veta mer om den så klicka här.)
För övrigt kan man väl säga att vårdagjämningen också kom med våren, på riktigt. Grannarna, som man knappt sett sedan i höstas, var ute och vårstädade i trädgårdarna. Krokusarna blommade för fullt och själv greppade jag tag i kvasten och sopade, i varje fall en del, av trottoaren.
Imorgon måndag har barn- och utbildningsnämnden sammanträde. Det börjar redan kl 08.30 i sal 225 på 2:a våningen i kommunhuset. Ärendena för dagen har jag redogjort för i tre bloggar. (Se ”En viktig politisk vecka (BUN)”, ”BUN: Förskoleutredningen” och ”BUN: Dyster ekonomisk situation”.)
Sammanträdet är till stora delar offentligt, precis som de tidigare sammanträdena under året. Tyvärr har intresset från allmänheten varit svalt. Endast en besökare har utnyttjat den nya möjligheten att närvara, och det bara för en timme.
Imorgon kommer också Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt till Vänersborg. Det var ett tag sedan sist. Då var det inför det senaste valet.
Jonas Sjöstedts besök är lite av en höjdpunkt för en vänsterpartist, särskilt för en vänsterpartistisk vänersborgare, får man väl ändå säga. Han är ju trots allt stadens egen son, uppväxt som han är i Vänersborg. Och det var också här som han till stor del fick sin politiska skolning.
Kanske är ett besök i Vänersborg också en höjdpunkt för Jonas Sjöstedt?
Jonas Sjöstedt tänker sig först ett besök på Restad Gård innan han klockan 17.30 talar i Festsalen på Folkets Hus.
Mötet med Jonas Sjöstedt är naturligtvis öppet för alla vänersborgare. Alla är välkomna. Och vi hoppas, och tror, att intresset för ett möte med Jonas Sjöstedt är populärare än ett sammanträde med barn- och utbildningsnämnden…
Den politiska påskveckan avslutas på självaste dymmelonsdagen. Då sammanträder Vänersborgs högsta beslutande organ, kommunfullmäktige. Trots att det ju egentligen är just på denna dag som påskfriden ska inledas. Men det får väl ledamöterna vänta med tills på skärtorsdagen. Friden alltså.
Sammanträdet börjar redan kl 16.00 med att alla ledamöter ska lära sig att trycka på rätt knappar. Det är nämligen äntligen dags att lära sig den nya tekniska utrustningen…
Det finns också några tunga ärenden på dagordningen, t ex om framtida kök i kommunen och införande av verksamhetsområde för VA på Nordkroken. Men jag tror att de flesta partier är tämligen överens.
Vill det sig så kanske påskfriden trots allt lägrar sig även över Vänersborg på onsdag…
Avslöjande KF! (24/2)
Efter en längre inledande information angående ändrad planering för kommande fullmäktigesammanträden mm startade ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) förhandlingarna i ett rasande tempo.
Det första ärendet ”Antagande av Miljöprogram 2030” klubbade ordförande Ljunggren innan någon hann begära ordet. Min fullmäktigekollega i bänken bredvid, Per Sjödahl (MP), hade faktiskt armen halvvägs i luften när Ljunggrens klubba slog i bordet. Sjödahl såg mycket förvånad och besviken ut när han inte fick säga något. Och det kan jag förstå. Sjödahl är ju faktiskt ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden och ingår i Ljunggrens ”treklöver” (S-C-MP). Jag antar att Sjödahl fick sig en tankeställare…
Lika snabbt gick det på de följande två ärendena, antagande av reviderade ”Kriterier för bidrag till kulturföreningar och bygdegårdar” och ”Samhällsbyggnadsnämnden med begäran om tilläggsanslag för brounderhåll i budget 2016”.
Men när ärendet ”Svar på motion om att utöka den avgiftsfria kollektivtrafiken till alla invånare som fyllt 65 år” skulle behandlas reste sig vänsterpartiets Marianne Ramm, som hade skrivit motionen, direkt från bänken och begärde ordet – redan innan ordförande Ljunggren läst upp vilket ärende som skulle behandlas. Marianne Ramm ville uppenbarligen inte riskera att Ljunggren dunkade sin klubba i bordet alltför snabbt.
Och det var nog tur det.
Det var många som ville tala om hur viktigt det var för de över 65 år att kunna utnyttja kollektivtrafiken avgiftsfritt. Ett flertal talare var uppe i talarstolen från oppositionen. Till slut mer eller mindre tvingades betongpartierna upp i talarstolen för att försvara sitt ställningstagande om att avslå motionen. Dock inte kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S), som inte var närvarande under hela mötet.
En klar ideologisk gräns kom att tydliggöras under debatten. Jag tror att de representanter från pensionärsorganisationerna som var närvarande klart insåg vilka partier de definitivt inte ska rösta på nästa val…
Marianne Ramm (V) inledde som sagt debatten. Hon hade ett långt anförande där hon engagerat redogjorde för skälen till att införa avgiftsfri kollektivtrafik till alla invånare som fyllt 65 år.
Ramm inledde med att säga att hennes (och Vänsterpartiets) vision är att alla ska få åka avgiftsfritt, men just nu gällde det gruppen 65+. Förslaget skulle införas från 1 jan 2017 och kosta ungefär 1,7 miljoner kronor. För denna relativt lilla summa skulle färdtjänstresorna kunna minska (besparing på annat håll), pensionärerna stimuleras att röra sig mer och därigenom bli friskare, ekonomiska förhållanden skulle
utjämnas eftersom många pensionärer har det knapert mm.
Marianne redogjorde också för erfarenheterna från andra kommuner. Det finns nämligen många kommuner som redan har infört avgiftsfri kollektivtrafik för 65+. Bland annat Trollhättan. Det innebär för övrigt att lillasyster Stina som är 66 år och bor i Trollhättan kan åka gratis till storebror Sven, som är 74 år och bor i Vänersborg – men när Sven ska åka till Stina i Trollhättan så måste han betala…
Marianne var fullständig i sin argumentation och tog också upp miljöaspekter och att priset på kollektivtrafiken har ökat 4 gånger mer än konsumentprisindex sedan 1995.
Det var egentligen inte så mycket mer att tillägga efter Marianne Ramms anförande, särskilt som Lutz Rininsland (V) kompletterade med att redogöra för hur viktigt det var att det inte skulle finnas någon lågtrafikbegränsning. (Den lågtrafikbegränsning, som fanns för gruppen 75+ upphävdes av kommunstyrelsen den 16 december förra året, alltså bara för två månader sedan… Alla 75+ i Vänersborg åker således från och med den 1 januari 2016 avgiftsfritt utan begränsning. Det står fel i TTELA om detta.)
Rininsland talade också om hur standarden på både bussar och hållplatser hade förbättrats, om parkeringssituationen i Vänersborg och inte minst vädret som gjorde att flera 65+ tog bilen i stället för cykeln. Och avslutade med att det prognostiserade överskottet för år 2017 skulle bli 41 miljoner kronor…
Allt talade för att Vänersborg skulle införa reformen.
Och om inte Marianne Ramms och Lutz Rininslands argument räckte till så fyllde Åsa Olin (V) mycket engagerat på med jämställdhetsaspekten. Olin redogjorde för att hälften av kvinnorna blir ”fattigpensionärer”. De kommer ofta från LO-kollektivet och har en låg pension. Dessa har inte råd att ha bil och avgiftsfri kollektivtrafik skulle göra väsentlig skillnad.
Morgan Larsson (VFP), Kurt Karlsson (SD) och Ola Wesley (SD) kunde inte göra så mycket annat än att hålla med och yrka bifall till motionen från Vänsterpartiet. 
Men det gjorde inte betongpartierna från socialdemokraterna, centerpartiet, moderaterna, miljöpartiet, liberalerna och kristdemokraterna.
Deras argument tyckte en vänsterpartist som jag var rent ut sagt ynkliga.
Marika Isetorp (MP) talade egentligen om annat från talarstolen. Hon ville, sa hon, att det skulle vara billigt för alla och kanske framför allt för de yngre. Det fanns inte heller bussar överallt och det var bättre att cykla än att åka buss. Isetorp trodde inte heller att de som använder färdtjänst skulle använda kollektivtrafik istället.
Isetorp pratade mycket om andra målgrupper än de som motionen gällde. Och det luktade mycket ”Jante” om hela anförandet – får inte alla avgiftsfri kollektivtrafik, så ska inte heller gruppen 65+ få. Dessutom menade Isetorp att de 1,7 miljoner kronorna kunde användas bättre…
Isetorps Jante-argument följdes upp av Gunnar Lidell (M):
”Många pensionärer bor på landsbygden och de har inte sett en buss inom 4-5 km de senaste 20-30 åren.”
Det lät också på Lidell som att det var fel att de som betalade skatt inte kunde utnyttja den avgiftsfria kollektivtrafiken. Men… Hela det svenska välfärdsystemet går ju ut på att alla är med och betalar för de som har behov, som t ex sjukvård, äldreomsorg etc – att hela skattesystemet till stor del handlar om solidaritet.
Lena Eckerbom Wendel (M) höll med Lidell. Hon menade att det kunde låta jättesnällt att införa avgiftsfri kollektivtrafik för 65+, men:
”det kostar…”
Jo, 1,7 miljoner, på en budget på 2 miljarder kronor…
Eckerbom Wendel tyckte också att det var viktigare att biljettsystemet gjordes enklare och att bussarna kom i tid. Vad nu det hade att göra med motionen… Och att den största andelen miljonärer finns bland pensionärerna…
Tove af Geijerstam (L) menade att pengarna kunde användas bättre. Hon ville prioritera socialassistenter, undersköterskor, lärare, elevassistenter etc.
Och inte nog med det. Centerpartiets Mats Andersson tyckte att pengarna skulle användas till att finansiera våra investeringar på bland annat skolområdet.
Vi pratar fortfarande om 1,7 miljoner kronor…
Till slut såg sig också en socialdemokrat tvingad att gå upp i talarstolen… Kenneth Borgmalm (S) sa:
”Som socialdemokrater prioriterar vi.”
Och till de prioriterade hör alltså inte ”fattigpensionärer” som till stor del kommer från LO-kollektivet…
Vänersborgarna kan notera detta klara och tydliga besked från Vänersborgs socialdemokrater.
Som Åsa Olin (V) formulerade det:
”Det är ofattbart att inte socialdemokraterna står bakom motionen.”
För övrigt har budgetberedningens förslag till ramsättning inför det
fortsatta budgetarbetet för 2017 kommit. (Se här!) Det finns inga prioriteringar från socialdemokraterna överhuvudtaget i det, varken mer pengar till pensionärer eller elever… (Mer om det i en senare blogg.) Fast vem vet, efter gårdagens fullmäktigesammanträde kanske det kommer in en hel drös med motioner från betongpartierna med förslag på vad de 1,7 miljonerna ska användas till…
Ärendet ”Svar på motion om att utöka den avgiftsfria kollektivtrafiken till alla invånare som fyllt 65 år” avslutades med en votering. Bara 14 ledamöter röstade för motionen – Vänsterpartiet, välfärdspartiet och sverigedemokraterna.
Socialdemokraterna, centerpartiet, miljöpartiet, moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna röstade mot!
(TTELA har för övrigt ett ”så där” referat från debatten – se här.)
Efter denna debatt tyckte ordförande Ljunggren att det var dags att ta en kaffepaus. Och det var nog helt riktigt. De flesta i oppositionen var nog ganska tagna efter denna rent ut sagt bedrövliga behandling av våra pensionärer.
Efter pausen behandlades Vänsterpartiets, och min, motion om badplatsen i Väne Ryr. (Se ”Motion: Badplatsen i Väne Ryr”.)
Samtliga andra partier i kommunstyrelsen yrkade avslag på motionen. Nu skulle det bli intressant att höra till vad alla dessa 15.000 kr skulle användas som ett kommunalt ansvar för badplatsens skötsel skulle kosta…
Men… En överraskning…
Ordförande Ljunggren (S) frångick fullmäktiges rutiner och gav ordet, inte till undertecknad som motionär, utan till Kenneth Borgmalm (S). Ljunggren kan göra undantag ibland, i varje fall när det gäller sina egna partikamrater…
Kenneth Borgmalm (S) yrkade återremiss på hela ärendet:
”Beredningsunderlaget känns inte fullödigt.”
Det styrande triumviratet (S+C+MP) ansåg tydligen att det var brister i underlaget som borde utredas mer. Varför det nu skulle förhindra ett beslut denna kväll…
Undertecknad gick ändå upp i talarstolen och höll det förberedda anförandet. Och som vanligt går det att läsa på en tidigare blogg – se ”Badplatsen vid Ryrsjön”. Jag argumenterade självklart för att kommunen ska fortsätta sköta om badplatsen.
Lutz Rininsland argumenterade också för ett bifall till motionen, utifrån det förslag och den reservation som Vänsterpartiet lade fram i kommunstyrelsen (se här).
Kurt Karlsson (SD) tyckte att Väne Ryr-borna kunde sköta badplatsen själva. Rininsland undrade om Kurt Karlsson själv skulle vilja köra en ”bajamaja” i sin bil.
Kurt Karlsson svar är värt att återge:
”De har nog värre saker att transportera än en bajamaja.”
Jag undrar vad Kurt Karlsson tänkte på då…
Det blev återremiss. Så hela motionen kommer att behandlades ytterligare en gång i kommunfullmäktige, förhoppningsvis innan sommaren och badsäsongen…
För övrigt lär återremissen, med tanke på alla sammanträdesarvoden och den arbetstid som det går åt för ytterligare utredning, antagligen att kosta mer än de 15.000 kr ett ja till motionen skulle ha inneburit…
Moderaten Dan Åberg hade ställt en fråga till Miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Per Sjödahl:
”Anser du att kompromisslösa miljökrav underlättar för bostadsbyggandet i Vänersborgs kommun?”
Per Sjödahl kunde dock inte svara. Eller ville… Sjödahl hade nämligen lämnat 
sammanträdet efter kaffet…
Det fick Gunnar Lidell (M) att reagera:
”Per försvinner ofta.”
Och det gör Sjödahl. Det vet jag eftersom han sitter bredvid mig i salen.
Jag tror att miljöpartiet inte vill diskutera politik längre. Miljöpartisterna nöjer sig med att få sitta med vid maktens taburetter och njuta av diverse förmåner…
För övrigt är Vänsterpartiets förslag, vilket Rininsland återigen förde fram, att frågor och
interpellationer bör avhandlas i början av ett sammanträde. Hittills har inte Vänsterpartiet fått gehör för detta förslag.
Adam Frändelid (V) lade en motion om avgiftsfri frukost i skolan, som han dock valde att inte presentera. Kurt Karlsson (SD) presenterade dock sin, och Ola Wesleys (SD), motion med rubriken:
”Jämställdheten hotas i Vänersborgs kommun.”
Motionen luktar 30-tal…
Karlsson och Wesley skriver:
”Vänersborgs kommun har tagit emot ett oproportionellt stort antal ynglingar. … Denna demografiska snedvridning kommer innebära stora problem som påverkar samhällets sociala normer och mönster.”
I Vänersborg finns det 168 ensamkommande flyktingbarn. Av dom bor 93 st i kommunens egna boenden. (Jag har ingen siffra på antalet flickor, men gissningsvis ligger antalet kring 10-20, dock bor ingen av dem i kommunalt boende). Dessa ”ynglingar”, Kurt Karlssons nedsättande favorituttryck för ensamkommande flyktingpojkar, hotar alltså jämställdheten i Vänersborg. Jag undrar vad sverigedemokraterna i både Vänersborg och Sverige gör för jämställdheten?
Till sist hade ett medborgarförslag lämnats in. Det handlade om att förbjuda biltrafiken att använda Residensgatan, Sundsgatan och Hamngatan som genomfartsled från Torget till rondellen vid Resecentrum.
Klockan 20.40 packade fullmäktigeledamöterna ihop sina pinaler för att bege sig hemåt till Champions League-matchen…
Refuserad debattartikel om badet i Ryrsjön
Lutz Rininsland och undertecknad har skrivit en debattartikel om badplatsen i Väne-Ryr. Vi skickade in den i fredags till både TTELA och Vänersborgaren. Ingen av tidningarna har publicerat den.
Eftersom det är ikväll (onsdag) som fullmäktige ska behandla frågan om badplatsen kan vi inte göra någon annan tolkning än att media i Vänersborg har refuserat debattartikeln. Därför väljer vi att publicera artikeln här.
====
Badplatsen i Väne-Ryr
På det kommande sammanträdet med kommunfullmäktige i Vänersborg ska två motioner från Vänsterpartiet behandlas. Den ena handlar om att utöka den avgiftsfria kollektivtrafiken till alla invånare som fyllt 65 år. Den andra handlar om badplatsen i Väne Ryr.
Badplatsen vid Ryrsjön har funnits sedan 60-70-talet. Den är väldigt uppskattad och välbesökt. Här badar och umgås barn och vuxna, och på somrarna är det lite av en mötesplats för lokalbefolkningen.
Förra året slutade kommunen att ta ansvar för badplatsen. All service från kommunen upphörde, som skötsel av gräsmatta och renhållning, ingen ”baja-maja” ställdes upp etc.
Det var inte av kostnadsskäl som kommunen fattade sitt beslut, det handlade bara om 10.000-15.000 kr om året. Det var av principiella skäl.
Marken är nämligen privat. Korrekt, men markägaren är överens med Väne-Ryrs byalag om att badplatsen är för allmänheten.
Vem är kommunen? Är det de förtroendevalda och förvaltningarna som är kommunen? Eller är det kommunens invånare som är kommunen?
Förnuftet säger att i ett läge som det här, så är ett samarbete bäst. Byalaget i Väne-Ryr har ett öga på allmänheten så att fastighetsägarens mark inte missbrukas och att allemansrättens skyldigheter beaktas. Kommunen gör nödvändiga insatser någorlunda regelbundet under badsäsongen, som att forsla bort uppsamlat skräp och att tömma ”baja-majorna”.
Byalaget i Väne-Ryr ber alltså inte om något annat än att fortsätta ett samarbete med kommunen som har fungerat i alla år, även om det inte har funnits något formellt skrivet underlag eller ett uppdrag.
Vänsterpartiet anser inte att det ankommer på politiken och förvaltningen att ensidigt klippa av ett fungerande samarbete. Och om det nu är uppdraget som saknas så borde kommunfullmäktige kunna rätta till det. Det är endast det invånarna i Väne Ryr ber om.
Kommunens vision bör gälla: ”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet.”
Vänsterpartiet anser att samhällsbyggnadsnämnden ska få i uppdrag att träffa en överenskommelse med Väne-Ryrs byalag om att gemensamt ta ansvar för att badplatsen vid Ryrsjön hålls i ordning.
Lutz Rininsland och Stefan Kärvling
Vänsterpartiet Vänersborg
Badplatsen vid Ryrsjön
Vänersborgs ”Blåplan”, del 3 sidan 33:
”Ryrsjön är en liten näringsrik sjö belägen vid samhället Väne Ryr. Sjön ligger inom Bäveåns huvudavrinningsområde och avvattnas via Gundleboån och Bäveån till havet. … Miljöövervakningsprogram finns. Ryrsjön är en populär badsjö och badvattenprover tas årligen. Badvattenkvaliteten är från bakteriesynpunkt bra.”
På nästa sammanträde med kommunfullmäktige, den 24 
februari, ska badplatsen vid Väne-Ryrs alldeles egen badsjö, Ryrsjön, behandlas. Det är en följd av en motion som undertecknad vänsterpartist lade till fullmäktigemötet den 20 maj 2015. (se ”Motion: Badplatsen i Väne Ryr”.)
Bakgrunden till motionen var att samhällsbyggnadsförvaltningen hade beslutat att kommunen inte skulle ta något som helst ansvar för badplatsen. All service från kommunen skulle upphöra, som skötsel av gräsmattan och renhållning, ingen ”baja-maja” skulle heller ställas upp etc. Först var det också tänkt att bryggan inte skulle sättas tillbaka vid badplatsen, men efter en namninsamling i Väne Ryr skänkte kommunen bryggan till byalaget.
Min motion utmynnade i yrkandet att:
”kommunfullmäktige ger samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att sköta badplatsen i Väne-Ryr.”
Jag tyckte att det kunde vara på sin plats därför att badplatsen hade skötts av kommunen i tiotals år, invånarna i Väne Ryr, precis som alla andra vänersborgare, är trogna skattebetalare – och så är ju badplatsen populär! Här badar och umgås barn och vuxna, och på somrarna är det lite av en mötesplats för lokalbefolkningen.
Men det hjälpte inte. Samhällsbyggnadsförvaltningen föreslog att motionen skulle avstyrkas, och samhällsbyggnadsnämnden följde uppmaningen och beslutade att föreslå fullmäktige att avslå motionen. När motionen behandlades i kommunstyrelsen den 10 februari i år, så tyckte också den att motionen skulle avslås.
Kommunen anger ett argument för att den ska avsluta skötseln av och ansvaret för badplatsen i Väne Ryr. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver:
”…då vi inte kan agera på privat mark.”
Eller:
”Det är inte i enlighet med vårt uppdrag att använda resurser på privat mark.”
Och vid en brevväxling med mig uttryckte gatuchefen det på följande sätt:
”…vi får alltså inte sköta den.”
Det här argumentet, för det är bara ett argument trots att det uttrycks i tre lite olika ordalag, är dock inte riktigt så klockrent som det kan låta. Ganska stora delar av badplatserna på Nordkroken och Gardesanna ligger nämligen också på privat mark…
Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver därför, och det upprepas av politikerna i samhällsbyggnadsnämnden:
”…vid dessa två ovannämnda badplatser (Nordkroken och Gardesanna; min anm) är kommunen delvis markägare.”
Vad betyder då detta – ”delvis markägare”? Vad jag kan förstå så betyder det att kommunen faktiskt kan agera på privat mark, om kommunen äger mark i anslutning till eller i närheten av det privat ägda området…
Och då faller väl samhällsbyggnadsförvaltningens och -nämndens argument? Kommunen kan ju faktiskt agera på privat mark…
Det finns ytterligare en möjlighet för kommunen att agera på privat mark, nämligen om kommunfullmäktige fattar beslut om det. (Och är överens med markägaren.) Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S) tog nämligen ett delegationsbeslut den 18 juni 2015, som av en händelse ungefär en månad efter att jag hade lämnat min motion till fullmäktige… Augustsson skriver:
”…nämnden inte har kommunfullmäktiges uppdrag att sköta badplatsen.”
Se där, eftersom fullmäktiges ska behandla motionen vid nästa sammanträde så skulle ju fullmäktige lätt kunna fatta ett beslut om att ge samhällsbyggnadsnämnden uppdraget att sköta badplatsen i Väne Ryr, privat mark eller inte. Det finns uppenbarligen inga juridiska hinder! (I fallet Ryr-sjön vore det mycket lätt för kommunen att komma överens med markägaren.)
När jag hade skrivit klart denna blogg, så kom det ett utskick till samtliga fullmäktiges ledamöter från Väne Ryrs byalag. I utskicket skriver byalaget:
”Men badplatsen i Väne-Ryr är ju inte en privat utan en offentlig badplats som ligger på en privatägd mark som kommunen lånat gratis i alla år.”
Så kan man också se på det.
En parentes. Delegationsbeslutet av Benny Augustsson (S) tycks vara en historia för sig. Det framgår nämligen inte vad ordförande beslutar, Augustsson återger bara vad samhällsbyggnadsförvaltningen har beslutat. Menar ordförande med sitt delegationsbeslut att han stadfäster förvaltningens beslut? Och i så fall varför – hade inte förvaltningen befogenhet att fatta beslutet om att sluta sköta badplatsen?
Skötseln av badplatsen i Väne Ryr handlar alltså om vilja – en politisk vilja.
Och den verkar inte finnas i Vänersborgs kommun…
Det finns två saker till i de olika nämndernas och styrelsernas yttranden (kommunstyrelsen upprepar samhällsbyggnadsnämndens enda argument) samt i förvaltningarnas (kommunstyrelseförvaltningen upprepar också samhällsbyggnadsförvaltningens argument) som förtjänar några kommentarer.
Den ena är att samtliga aktörer gör en ganska stor sak av att jag skriver i motionen att badplatsen vid Ryrsjön ska ”läggas ner”. Kommunstyrelseförvaltningen skriver, precis som samhällsbyggnadsförvaltningen:
”Detta är inte i verkligheten överensstämmande då badplatsens vara eller icke vara, inte hänger på kommunens involverande.”
Jag tror att det är någon som vill få mig att framstå som dum.
Det är nog så att alla vet, att finns det en sjö i Sverige, så kan vem som helst bada i den. Även i Ryrsjön. Det är tämligen självklart. Det kallas allemansrätten och den är faktiskt bekant även för undertecknad vänsterpartist.
Jag roade mig att titta i Wikipedia:
”I Sverige sköts offentliga badplatser normalt av kommunen, begreppet badplats syftar alltså normalt på en kommunal sådan.”
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, eller bli arg, över tjänstemännens skrivning… Läser man motionen så framgår det med all önskvärd tydlighet, att när jag skriver att badplatsen ”läggs ner”, så menar jag naturligtvis att kommunen inte tänker sköta den något mer.
Den andra kommentaren jag skulle vilja göra, och som är betydligt viktigare, är när kommunstyrelseförvaltningen (liksom samhällsbyggnadsförvaltningen) skriver:
”Väne Ryr’s byalag vill sköta om badplatsen.”
Den kan tyckas som en tung anmärkning från de båda förvaltningarna. När jag mailade gatuchefen så frågade jag om detta (också). Gatuchefen skrev till mig:
”Den största delen av kommunikationen har skötts muntligen med fastighetsägaren eftersom det är han som bestämmer över marken och sjön inte byalaget.
Fastighetsägaren har i sin tur skött samtalen med byalaget med undantag för ett telefonsamtal som jag hade med en byalagsrepresentant.”
Jag vet inte om denna ”undersökning” kan försvara skrivningen ”byalaget vill”. Jag har i varje fall pratat med fler byalagsrepresentanter än gatuchefen. Och de säger att de inte vill sköta om badplatsen – de säger att de sköter badplatsen för att de är tvungna nu när inte kommunen gör det!
Och det bekräftas också av det brev som byalaget har skrivit och som nyligen skickades ut till alla fullmäktigeledamöter. Byalaget skriver:
”Detta är helt fel, byalaget vill absolut inte.”
Så var det med det underlaget…
Väne Ryr-borna är så måna om att få behålla sin badstrand att de själva klipper gräs, städar och ställer ut en ”baja-maja” på badplatsen (för egna pengar). Förra året bekostade de också en dykare som kontrollerade badplatsen.
Och det tycker jag visar på hur viktig badplatsen är och hur Väne Ryr-borna saknar att kommunen har lämnat den åt sitt öde. (Kommunen kanske ska strunta i att sköta badplatsen vid Norra skolan och se om invånarna i Nordstan ställer upp för sin badplats på samma sätt som i Väne Ryr…) Däremot är Ryr-borna naturligtvis glada att kommunen har skänkt bryggan.
Det finns inget i handlingarna om kostnaden. Det tycker jag är lite underligt. Jag undrar om det beror på att kostnaderna är så små att det framstår som mer eller mindre löjligt att säga nej. Och då är det bättre att inte säga något…
En siffra som har nämnts i sammanhanget är att det skulle kunna kosta 15.000 kr per år. Då ska allt vara inräknat. Det här är naturligtvis inga pengar för Vänersborgs kommun. (Om nu siffran är korrekt.) Och visst vore det väl nästan skamligt om skattebetalarna i Väne Ryr inte skulle få behålla sin badplats för ynka 15.000 kr? (Eller 30.000 kr. Eller till och med 50.000 kr.)
Om den politiska viljan hade funnits så kunde kanske kommunen åtminstone ha diskuterat fram en kompromiss med Väne Ryr-borna – typ byalaget sköter det ”enkla”, det ”dagliga”, det ”löpande”. Och kommunen med sina ”specialredskap” och ”specialbilar” det lite mer besvärliga och obekväma, som t ex bortforsling av insamlat skräp ur papperskorgarna mm samt tömning av ”baja-majan”.
Men den viljan verkar inte finnas i Vänersborgs kommun…
Vänsterpartiet yrkade bifall till motionen i kommunstyrelsen och yrkade samtidigt att fullmäktige skulle ge samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att söka träffa en överenskommelse med Väne-Ryrs byalag om att gemensamt ta ansvar för att badplatsen vid Ryrsjön hålls i ordning.
Vänsterpartiet skrev i sin reservation:
”Vem är kommunen? Är det nämnden som bestämmer och förvaltningen som utför enligt nämndens uppdrag? Eller är det kommunens invånare som är kommunen, och förtroendevalda och deras förvaltningar bara instrument som på ett rationellt sätt strukturerar, samordnar och utför det som finns på olika önskelistor?”
Den 24 februari ska alltså kommunfullmäktige rösta om min motion. Det blir väl avslag kan jag tänka. En inte alltför ovanlig utgång när vänsterpartister motionerar. Det hjälper nog inte att en moderat sa till mig att det var en väldigt bra motion…
Noteras kan också att sverigedemokraterna, som fick 15,9% av rösterna i Väne Ryr (mest i hela Vänersborg), röstade för avslag av motionen i kommunstyrelsen. Det gör de nog nu också. Och varför inte, 
sverigedemokraterna ville ju inte ha en skola i Väne Ryr heller …
Och till sist kan man väl också skänka en tanke på kommunens vision:
”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet.”
PS. Jag måste bara återge slutet på brevet från Väne Ryrs byalag:
”Vädjan: Vi vill att ni politiker stödjer oss och visar att ni ser på Väne-Ryr som en del av Vänersborg och tar ett förnuftigt beslut som stödjer sig på fakta. Och inte bryr er om vem eller vilka som lagt motionen, för jag lovar er Stefan Kärvling(V) är ingen flitig besökare på badplatsen i Väne-Ryr. Så det är inte för hans skull vi vill att ni fortsätter med kommunal service i Väne-Ryr.”
PPS. Tidigare bloggar om badplatsen i Väne Ryr:
- ”Loppis och bryggor mm” 26 april, 2015
- ”Badplatsen i Väne Ryr” 27 april, 2015
- ”Motion: Badplatsen i Väne Ryr” 4 maj, 2015
På Vänsterpartiets hemsida har också badplatsen vid Ryr-sjön kommenterats:
- ”Hur lite fantasi får man lov att ha?” 6 februari 2016
Ingen bra födelsedagspresent! Om rampen på Brätte.
Igår firade Vänersborgs kommun sin födelsedag. Eller rättare sagt Vänersborgs stad.
Närmare 800 personer (enligt kommunens ”räknare”) firade att det var 372 år sedan Vänersborgs stad fick sina stadsprivilegier. Det hände den 1 februari 1644 och privilegierna utfärdades av drottning Kristinas förmyndarregering under den berömde Axel Oxenstierna.
Tårtorna gick åt i hejdundrande fart. Men födelsedagsfirarna kunde också avnjuta dragspelsmusik, föredrag (om tankar kring kulturaxeln och flyktingfrågan) och en dansuppvisning med barn och ungdomar från Restad Gård. Kommunens förvaltningar, liksom polisen och Kunskapsförbundet Väst, fanns också på plats och informerade om sina verksamheter.
På bilden nedan visar förberedelseklassen på Mariedalskolan upp delar av sitt arbete.
Även representanter från NÄRF var i kommunhuset och informerade. Och det var ju lite kul att prata med dem. Det verkade nog som att de hade bra koll på mitt bloggande…
I folkvimlet syntes alla kommunens ledande politiker och tjänstemän. Men här fanns också representanter för de partier som fick gå till födelsedagen utan ersättning från kommunen. Men kaffet och tårtan var gratis även för oss. Och det är naturligtvis alltid värt att träffa så många vänersborgare.
Det tycks som om många kommuninvånare känner ett stort behov av att prata med sina politiker och tjänstemän. Det pågick nämligen samtal och diskussioner lite överallt. Tyvärr är det dock alltför få ungdomar som hittar till Kommunhuset.
Mitt under födelsedagsfirandet fick jag ett meddelande om att jag hade fått en ny kommentar på min senaste blogg ”Gårdagens kommunfullmäktige”.
Jag höll på att sätta kaffet i luftstrupen…
”Har någon ex tjänsteman (?) vid beredning av Skenhalls motion inhämtat info från föreningen som driver verksamheten? Det finns en handikappramp, donerad av privatperson, längs med ena ridhuset. … Det faktum att kommunen vid sin investering i nytt ridhus prutade bort en handikapptoalett hade varit en mer intressant motion än en som behandlar en fråga som redan är löst. Intressant med två ramper och ingen toalett som uppfyller tillgänglighetskravet? Lite full i skratt blir man :)”
Jag blev inte full i skratt. Jag blev beklämd. Fanns det redan en handikappramp på Brätte?
Jag åkte till Brätte och tittade efter.
Jo då, det fanns en ramp…
Vänersborgs kommunfullmäktige beslutade alltså i onsdags under ärendet ”Svar på motion om ridning för människor med funktionsnedsättning” (se ”Gårdagens kommunfullmäktige”) att bygga en ramp på Brätte Ridskola:
”Kommunfullmäktige bifaller motionen. Kommunfullmäktige noterar att Samhällsbyggnadsnämnden får aktualisera investeringen i kommande budgetarbete.”
Fast det redan fanns en ramp…
Men jag tar det från början…
Sverigedemokraten Cecilia Skenhall lämnade in en motion i september 2014 om en handikappramp. Hon skrev att Brätte Ridskola behöver en ramp till de som har en funktionsnedsättning, så att de kan stiga upp på hästen. Motionen utmynnande i följande två krav:
- ”Vänersborgs kommun undersöker möjligheterna att bygga en handikappsramp till Brätte ridskola”
- ”Vänersborgs kommun betalar en handikappsramp till Brätte ridskola”
Motionen hamnade i Samhällsbyggnadsnämnden, som den 20 november 2014 beslutade att ställa sig bakom motionen. Nämnden menade att det fanns goda möjligheter att bygga en handikappramp på Brätte.
Och det kan man väl lugnt påstå att det fanns. Vid ungefär den här tiden, men antagligen efter det att motionen lades i fullmäktige, fick nämligen Vänersborgs Ryttarförening en handikappramp av en privatperson… En ramp som sattes upp vid ena långsidan av det nya ridhuset…
Men det var politikerna och tjänstemännen på kommunen lyckligt omedvetna om. Som det ser ut så ringde ingen från kommunen till någon ansvarig på Brätte…
Den 25 februari 2015 var frågan uppe på kommunstyrelseförvaltningsnivå. Kommundirektören m fl skrev i ett yttrande:
”Det är Vänersborgs kommun som är fastighetsägare av Brätte Ridskola och det är viktigt att även denna fritidsanläggning är anpassad för funktionshindrade.”
Sedan hände av någon märklig anledning ingenting på nästan ett år. Den 20 januari 2016 kom emellertid frågan upp i kommunstyrelsen och i onsdags beslutade fullmäktige.
Det är väl lite intressant i den ”allmänna röran”, eller ska man säga den ”kommunala inkompetensen”, att Samhällsbyggnadsnämnden redan i november 2014 skrev att en handikappramp skulle byggas:
”under förutsättning att ansvarig nämnd tilldelar investeringsmedel”
Och att kommunstyrelseförvaltningen tre månader senare skrev:
”Ett underlag behöver tas fram som redovisar vad åtgärden kostar, vilket därefter kan beaktas i kommande budgetarbete.”
Ett sådant här underlag över ekonomiska kostnader togs aldrig fram trots skrivningarna. Kommunfullmäktige beslutade ändå…
Det var inte många rätt i onsdags…
Det finns alltså redan en ramp…
Nu är det emellertid så att den ramp som finns på Brätte inte uppfyller de krav som finns för sådana här handikappramper. Lutningen på rampen är för stor. Men de godkända måtten gäller, om jag är rätt informerad, om kommunen ska bygga en ramp på en offentlig byggnad, inte om en förening sätter upp en ramp i egen regi.
Det handlar alltså om lutningen på rampen. Så här står det på Bostadscenters webbplats:
”Ramper får enligt Boverkets byggregler luta högst 1:12 men 1:20 rekommenderas för att vara mera lättanvända. En höjdskillnad på högst 0,5 m får tas upp med en ramp sedan behöv det ett vilplan som är 2 m långt. Det innebär att med lutningen 1:12 får en ramp var max 6 m lång och 1:20 max 10 m.”
Vad jag förstår så skulle en alltigenom godkänd ramp på Brätte bli ca 18 meter lång. Den nuvarande är på ca 6-7 meter (min uppskattning). Enligt uppgifter fyller dock den nuvarande rampen sin funktion.
Så var det alltså med den första motion som Sverigedemokraterna i Vänersborg har lagt och fått igenom. Sverigedemokraterna motionerade om något som ryttarföreningen ordnade på egen hand och godkändes av fullmäktige för att ingen brydde sig om ta reda på fakta. Dessutom struntade fullmäktige i kostnaderna… Som så många gånger förut när det har handlat om att bygga nytt…
En handikappramp på 18 meter lär kosta en del. Och visst tycker jag, liksom en överväldigande majoritet (alla?) i fullmäktige, att de funktionshindrade ska kunna rida. Grejen är att, för att även de med svårare funktionshinder ska kunna det, så krävs det något annat är en ramp. Det krävs någon typ av – lift.
Och efter att ha pratat med några i Vänersborgs Ryttarförening så är det en lift de skulle vilja ha… De har ju redan en ramp som duger.
Och så önskar de sig en handikappanpassad toalett i det nya ridhuset…
Ur min synpunkt som ledamot i fullmäktige, så är det en väsentlig skillnad på att det finns en ramp som inte håller måtten och att det inte finns en ramp överhuvudtaget. Står det inget i underlagen om att det redan finns en handikappramp när det de facto gör det, så är det en smärre skandal. Kommunfullmäktige är ju faktiskt Vänersborgs högsta politiska organ och vi ledamöter handskas med vänersborgarnas skattepengar. Faktaunderlagen måste vara kompletta och riktiga.
Motionen har behandlats och beretts skandalöst dåligt. Och utifrån detta har jag varit med och fattat ett mycket tveksamt beslut. För att uttrycka det snällt. (Även om syftet var gott.) Och det därför att jag inte själv satte mig in i ärendet ordentligt. Jag skäms.
Min enda tröst, och en ganska bra sådan faktiskt, är att kommunen ska ta kontakt med ridklubben innan beslutet verkställs. Och då kommer med all sannolikhet allt att ”ordnas upp”.
Gårdagens kommunfullmäktige (3/2)
Det brukar bli långa sammanträden med Vänersborgs kommunfullmäktige. Gårdagen var inget undantag. Inte förrän strax före kl 22 slog ordförande Ljunggren klubban i bordet och avslutade sammanträdet.
Den första person som äntrade talarstolen var faktiskt undertecknad vänsterpartist. Det var på ärendet om NÄRF:s taxehöjning. Anförandet var ganska kort och handlade om orsaken till taxehöjningen. Jag framförde precis det jag skrev om i min blogg i måndags – se ”WI och NÄRF i fullmäktige”. Mina ord och formuleringar fick NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) att reagera. Vilket liksom var tänkt…
Bo Carlsson menade, inte helt oväntat, att intäkterna från taxehöjningen inte skulle finansiera varken anställningen av 13 nya tjänster eller den före detta förbundschefens pensionsinbetalningar…
Bo Carlsson meddelade också att utredningen kring den fd förbundschefens pension var färdig, men inte klar för offentliggörande. Carlsson passade också på att flika in att det skulle bli andra siffror i bokslutet för NÄRF än de som delårsrapporten prognosticerade. Dock var inte dessa siffror heller mogna för
offentligheten…
Morgan Larsson från välfärdspartiet menade att det saknades underlag för att kunna besluta om taxehöjningen. Larsson saknade både konkreta siffror och jämförelser.
”Vad säger vi ja till? Hur mycket höjer vi egentligen?”
Undrade Morgan Larsson och begärde återremiss med motiveringen att beslutsunderlaget var bristfälligt. Han begärde votering. Det var dock bara tre ledamöter som röstade för återremiss – de båda välfärdspartisterna och så undertecknad vänsterpartist. Fyra ledamöter från Vänsterpartiet avstod från att rösta.
Det innebar att NÄRF:s taxor höjs för myndighetsutövning och myndighetstillsyn.
Kunskapsförbundet Väst beviljades ett utökat bidrag för 2016 på 6,4 miljoner kronor.
Lutz Rininsland (V) påpekade dock att detta inte innebär att KFV kommer ”i balans”, som kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) uttryckte det i media. Rininsland menade att KFV behövde ytterligare en ramhöjning med 11 milj kr nästa år. Och det höll väl egentligen Marie Dahlin med om:
”Vi får väl yrka bifall till fler ägartillskott så småningom.”
Och så var det dags att prata NÄRF igen. Denna gång handlade det om delårsrapporten. Jag inledde återigen ärendet. Denna gång var mitt anförande längre. Jag tog i huvudsak upp den tydliga och tuffa kritiken från revisorerna. (Du kan läsa anförandet i sin helhet på bloggen ”WI och NÄRF i fullmäktige”.)
Av någon anledning reagerade NÄRF:s centerpartistiske ordförande Bo Carlsson inte denna gång. Kanske hade han inte blivit tillräckligt uppretad. Kanske skämdes han…
Moderaternas Gunnar Lidell (M) yrkade bifall till det liggande förslaget. Bara det. Inget mer. Jag hade nog förväntat mig att Lidell skulle utveckla sina åsikter. Eller åtminstone sagt att han inte höll med undertecknad vänsterpartist… Eller att han gjorde det…
Marie Dahlin (S) gick också upp i talarstolen. Men hon sa inte heller något i sak. Dahlin gav bara uttryck för sitt missnöje med kommunstyrelsens formulering av beslutsförslaget. Hon och det styrande triumviratet (S+C+MP) hade ju inte velat att det skulle stå att kommunfullmäktige noterar informationen och:
”har tagit del av revisorernas slutsats och PWC:s mycket kritiska anmärkningar.”
Marie Dahlin menade att kommunfullmäktige av tradition bara noterar information från revisorerna. Å andra sidan, menade oppositionen, är det ju sällan som revisorerna uttrycker en sådan kritik mot en delårsrapport som det var frågan om här.
Morgan Larsson (VFP) passade på att, med hänvisning till mitt anförande, ge ytterligare en känga till ledningen (läs Bo Carlsson) för hur NÄRF sköts. Larsson var helt enkelt inte nöjd eller trygg med den politiska ledningen i NÄRF.
Och vem är det…
Strax därefter behandlades Fyrbodals delårsrapport. Marie Dahlin (S) begav sig återigen fram till talarstolen. Inte heller denna gång sa hon något i sak. Dahlins kommentar var bara att hon inte visste vilket humör revisorerna var på när de yttrade sig över rapporten… Det gick dock inte att ta fel på vilket humör hon själv var på…
Marie Dahlin var inte den enda socialdemokraten som visade prov på irritation och mediokert humör denna kväll. Ordförande i kommunfullmäktige, Lars Göran Ljunggren (S), gick efter ärendet om Fyrbodal snabbt vidare till nästa ärende. Utan att slå klubban i bordet efter fullmäktiges beslut. En liten miss typ…
När Ljunggren fick detta påpekat så drämde han sin ordförandeklubba i bordet så att det stod härliga till. Ryktena förtäljer att det fanns radiolyssnare som trodde att blixten slog ner i deras radioapparater…
Projektet ”Wargön Innovation (WI) – etableringsskedet” fick sina 6,65 miljoner kr på fyra år (2016-2019) av kommunfullmäktige. Dock med de ”kontrollpunkter” som den samlade majoriteten av alla oppositionspartier beslutade om i kommunstyrelsen. (Se återigen bloggen ”WI och NÄRF i fullmäktige”.)
Det är nog fler som lägger märke till att det styrande triumviratet blir nedröstat i allt fler frågor…
Sedan tog fullmäktige en rad beslut av lite ”rutinkaraktär”. Dock diskuterades bostadsbyggandet några gånger, under flera olika ärenden. Man kan väl säga att det finns en viss oro över att det byggs så lite bostäder i kommunen. Det tycks som om privata aktörer drar sig för att bygga i Vänersborg. Av någon anledning. Det finns liksom planer och visioner, men det händer väldigt lite. Alla hoppas dock att byggandet ska komma igång så fort som möjligt.
Det unika hände på sammanträdet att sverigedemokraterna fick igenom en motion. Den första någonsin i Vänersborgs kommunfullmäktige! Det var Cecilia Skenhall (SD) som hade motionerat om att:
”kommunen ska bygga en handikappramp vid Brätte ridskola samt att Vänersborgs kommun ska betala denna.”
Så beslutade också kommunfullmäktige, dock med förbehållet att Brätte Ridklubb själva får hantera driftskostnaden.
Moderaterna var emot. Deras motivering var att det fanns fler ridklubbar i kommunen och att de inte får motsvarande behandling. Moderaterna menade att alla föreningar ska behandlas lika.
Och det kan man faktiskt hålla med om. Det är en helt riktig synpunkt.
Men eftersom syftet med rampen var ”gott” så gick förslaget ändå igenom… Utan votering.
Och så var det då dags för maratondebatten om Kurt Karlssons (SD) interpellation om invandring, asylsökande och ”ensamkommande ynglingar” (Kurt Karlssons favorituttryck) och deras ”utåtriktade aggression” (Kurt Karlsson uttryck) samt vad kommunen gör för att förekomma detta.
Igår publicerade jag mitt inlägg i debatten (se ”Interpellation från Kurt Karlsson (SD)”). Men jag var bara en av alla talare. De som var uppe i talarstolen var förutom Kurt Karlsson (och jag), Marie Dahlin (S), Madeleine Johansson (S), Lutz Rininsland (V), Sara Johansson (S), Marianne Ramm (V), Birgitta Persson (S), Magnus Kesselmark (V), Morgan Larsson (VFP), Lena Eckerbom Wendel (M), Marika Isetorp (MP) och Peter Göthblad (L). Några av talarna hade dessutom flera inlägg.
Kurt Karlsson (SD) försökte framstå som fullmäktiges alldeles egen profet. Dessutom missförstådda profet. (Var det inte någon känd person som sa att det var svårt att vara profet i sin egen hemstad…?) Kurt Karlsson menade att det bara var han själv och sverigedemokraterna som såg ”problemet”.
Så kunde Kurt Karlsson säga för att han vägrade att lyssna på de andra.
Kurt Karlsson har en mycket märklig förmåga att slå dövörat till när folk säger saker som går utanför hans förutfattade ramar. Flera framhöll hur utmaningarna med den stora tillströmningen av människor från andra länder skulle kunna, och borde, tacklas och hur problem kunde förebyggas. (Jag själv tog t ex upp just detta.) När Kurt Karlsson själv fick frågan (vid 2-3 tillfällen) om hur han, Kurt Karlsson, och sverigedemokraterna hade tänkt bidra till förebyggande åtgärder svarade han inte.
Istället berättade Kurt Karlsson (SD) om hur han själv var invandrare… Eller i varje fall son till en invandrare…
Den historien har han berättat en gång tidigare för fullmäktigeledamöterna (den 10 dec 2014, se här). Och historien blev inte bättre denna gång. Kurt Karlssons pappa, berättade Kurt, invandrade en gång i tiden från Småland…
Pinsamt.
Jag undrar hur Kurt Karlsson kan med? Kurt Karlsson jämför sig med de miljontals människor som flyr undan krig, tortyr och elände. Jag tycker att Kurt Karlsson negligerar andra människors lidande. Han visar enligt min mening en total brist på empati.
Pinsamt är också att Kurt Karlsson efter alla dessa år i politiken, både i kommunen och regionen, inte har förstått enkla demokratiska debattregler, t ex att repliker används för att argumentera mot det som en talare nyss har anfört från talarstolen. Istället använder Kurt Karlsson sin replikrätt för att hålla nya anföranden. Det skedde vid flera tillfällen och det tråkiga var att ordförande Lars Göran Ljunggren (S) inte avbröt honom – och talade om vad som gällde.
Men ordförande Ljunggren hade inte heller någon bra kväll…
Sammanträdet avslutades med några ”nyval”. Dan Åberg går t ex in som ny ersättare för moderaterna i NÄRF:s direktion och Gunnar Johansson (VFP) ersätter Magnus Bäckström som ledamot i barn- och utbildningsnämnden.
PS. På Vänsterpartiets hemsida kan du läsa mycket utförligare om interpellationsdebatten med Kurt Karlsson i huvudrollen. På sidan kan du ladda ner Kurt Karlssons interpellation, Marie Dahlins svar och dessutom kan du ta del av åtskilliga direktcitat från debatten. Det är bara att klicka här: ”SD fick en möjlighet men missade tillfället”.
KF 3/2: Interpellation från Kurt Karlsson (SD)
Det var många ärenden som avhandlades på dagens sammanträde med kommunfullmäktige. Jag hinner dock inte redogöra för dem alla i denna blogg – sammanträdet slutade nämligen inte förrän 21.55…
Den längsta debatten under kvällen förorsakades av en interpellation ställd till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S). Det var Kurt Karlsson, Vänersborgs ledande och politiskt mest rutinerade sverigedemokrat, som hade ställt den…
Kurt Karlsson (SD) inledde interpellationen på följande sätt:
”Vänersborgs kommun har en stor grupp asylsökande. De asylsökande bör uppfattas som högriskgrupper för våld och hot om våld. Vi ser nu allt mer utåtriktad aggression och ringaktning mot vår uppfattning av etik och moral.”
Och Kurt Karlsson avslutade med frågan:
”Min fråga och undring till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin är därför vad som görs och vilka eventuella planer kommunledningen har, för att förekomma brottslighet och negativ utveckling bland de aktuella grupperna.”
Interpellationen föranledde 22 inlägg från talarstolen! Ett av dem var mitt. Jag tänkte denna sena timme nöja mig med att publicera detta inlägg.
===
Ordförande, ledamöter och ni som lyssnar.
Kurt Karlsson skriver att:
”asylsökande bör uppfattas som högriskgrupper för våld och hot om våld”.
Det är ett intressant påstående. Är asylsökande en högriskgrupp?
Jag gör tvärtemot många andra talare och ”köper” Kurt Karlssons påstående. Jag gör antagandet att Kurt Karlsson har rätt. Men notera, jag säger inte att han har rätt. Jag tror inte att han har rätt. Jag gör bara det antagandet.
Om asylsökande är en högriskgrupp – varför är de i så fall det?
Menar Kurt Karlsson att de asylsökande är kriminella redan innan de kommer till Sverige?
Det tror inte jag. Den absolut övervägande majoriteten flyr för sina liv, från krig, elände och tortyr. Dessutom är dessa förhållanden ofta orsakade av USA:s och EU:s politik i dessa områden. De asylsökande utsätter sig inte för alla faror på vägen över hav och genom Europa i syfte att begå brott i Sverige.
Då är nästa fråga – blir de kriminella när de har kommit till Sverige? Och om det är som Kurt Karlsson säger, att de asylsökande utgör en högriskgrupp – varför det i så fall?
Detta är en synnerligen intressant fråga. Det handlar nämligen om – vad avgör om en individ blir kriminell?
Det finns olika forskningsresultat på området, både nationellt och internationellt. I en forskningssammanställning skriver Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, 2015-09-08 (källa: migrationsinfo.se):
”Den slutsats man kan dra … är att skillnader i registrerad brottslighet mellan utrikesfödda och svenskar har olika orsaker men den viktigaste förklaringen är skillnader i levnadsförhållanden i Sverige. … Det är faktorer som föräldrarnas utbildning, deras arbete, arbetslöshet, social klass, familjens sammansättning och föräldrarnas inkomst. … Utrikesfödda har generellt sett lägre socioekonomisk status och bor i segregerade områden. Detta är huvudorsaken till att en större andel utrikesfödda registreras för brott jämfört med svenskar.”
”Gammelsvenskar” som har samma uppväxt och lever i samma sociala situation som ”nysvenskar” tenderar alltså att begå lika mycket brott. Det är för övrigt också viktigt att veta att det är ”gammelsvenskar” som står för den stora merparten av de brott som begås.
Det finns starka skäl att tro att det är de asylsökandes nuvarande sociala situation tillsammans med de erfarenheter/trauman som de bär på som bäst kan förklara att de asylsökande är en högriskgrupp. Om de nu är det. Det handlar hur som helst inte om etnicitet och religion, det handlar om socioekonomisk status.
Sedan tror jag, märkligt nog, att Kurt Karlsson själv är inne på denna förklaring. Karlsson ger faktiskt en del av förklaringen till att många asylsökande riskerar att så småningom hamna på fel sida lagen.
Kurt Karlsson skriver i sin interpellation:
”de [asylsökande] upplever att de inte inkluderas … sysslolöshet och väntan på en osäker framtid som avgörs av en diffus myndighet, utan möjlighet till egen påverkan [som kan leda till]… depression, trauman och aggressivitet.”
Och här är väl kärnan. Sverige är för dåligt på att ta hand om och integrera de asylsökande och nyanlända. Vi är för dåliga på inkludering och integrering och att skapa en meningsfull framtid. Och så länge vi är det så kan det bli som Kurt Karlsson befarar. Men lösningen är inte att skicka ut de nyanlända. Eller att använda järnrör. Lösningen är att bygga bostäder, skapa arbeten, utbilda barn och också föräldrarna, skapa meningsfull fritid osv.
En del av detta kan kommunen göra. Bostäder, fritid och skola är kommunala frågor. En bra förskola och grundskola är t ex guld värda för att inkludera och integrera de nyanlända barnen och ungdomen. Och för att förebygga framtida kriminalitet. Både för ”gammel- och nysvenskar”. Det är oerhört viktigt att Vänersborg satsar på detta.
Kurt Karlsson tycks i sin interpellation mena att de asylsökandes syn på etik och moral är annorlunda än ”vår”, vilken den nu den svenska moralen är. Den är definitivt inte densamma som den moral som flera sverigedemokratiska riksdagsmän och förtroendevalda visar.
Jag tror att de nyanlända, inte bara ska få utbildning i det svenska språket, de ska också utbildas i ”vardagskunskap”, i hur man uppför sig i ett klassrum, i en kö, i att visa respekt för kvinnor osv osv. Det är också viktigt att de utbildas i praktiska vardagsbestyr, som hur en spis eller diskmaskin fungerar. Eller att papperet kan slängas i toalettholken och inte i papperskorgen när man uträttat sina behov. För att ta några exempel.
Och sedan måste det naturligtvis skapas arbetstillfällen. Men då krävs det en annan politik i Sverige – en politik där staten tar betydligt större ansvar.
Integration, inkludering, solidaritet, gemenskap, framtidstro – vi står inför en utmaning, en stor sådan. Och den utmaningen måste vi anta. Och klara.
WI och NÄRF i fullmäktige
På onsdag, den 3 februari kl 18.00, är det dags för årets första sammanträde med kommunfullmäktige.
Det är en diger ärendelista, men många ärenden är mer eller mindre av rutinkaraktär. Jag tror inte att det kommer att bli särskilt många debatter. Kanske dock om ärende 8:
”Angående medfinansiering av projektet ‘Wargön Innovation – etableringsskedet'”
Det handlar om att kommunen ska gå in som medfinansiär med 6,65 miljoner kr på fyra år (2016-2019) i projektet ”Wargön Innovation (WI) – etableringsskedet”. De styrande partierna (S+C+MP) vill typ ”tuta och köra”, medan samtliga oppositionspartier vill ha några ”kontrollpunkter” medan projektet pågår. I kommunstyrelsen stödde därför en samlad opposition, inklusive Vänsterpartiet, Gunnar Lidells (M) förslag att kommunstyrelsen ska:
”återrapportera kvartalsvis varje delaktivitet till Kommunfullmäktige, så att följsamhet till tidsplanen framgår.”
I Lidells förslag, som alltså blev kommunstyrelsens beslut, ingick också att:
”senast i december 2016 utvärdera kvartalsrapporterna och om det då visar sig att etablering av planerat utvecklingscentrum inte är genomförbart under 2017, avslutas kommunens del i projektet 31 december 2016.”
Lidells förslag är bra tycker jag, trots att det är ett moderat förslag. Hela projektet känns nämligen lite som ett lotteri. Det är viktigt att vara försiktig med skattebetalarnas pengar.
Och vem vet, på onsdag kanske det också blir en diskussion kring NÄRF (=Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund).
Sammanträdets allra första ärende handlar om att NÄRF vill höja taxorna för myndighetsutövning och myndighetstillsyn. I handlingarna ser det ut som att det är frågan om en ren rutinåtgärd, avgifterna ska helt enkelt hänga med NÄRF:s ökade kostnader för personal.
I handlingarna står det:
”Taxan i den del som är personalrelaterad, har anpassats till budgeterade löneökningar.”
Jämför man med protokollet från NÄRF-direktionens sammanträde den 20 november, där denna fråga diskuterades, så har löneökningarna tydligen uppgått till 2,7%. Det är i varje fall så mycket som taxorna ska räknas upp. Enligt samma protokoll så är detta:
”samma uppräkning som förbundet har tillämpat vid budgeten 2016.”
Samtidigt vet vi att ett 5:e skift har införts på NÄRF och att detta inneburit ökade lönekostnader. Ekonomichefen Alicja Zawadzka-Przychodzen sa på direktionsmötet den 28 september, när delårsrapporten diskuterades, att NÄRF:s beräknade underskott på 3 milj kr bland annat berodde på 13 nyanställningar. Och 13 nyanställningar tar man inte inom ram… Inte ens på NÄRF…
Man kan fråga sig om det är dessa nyanställningar som ska betalas med taxehöjningen. För 
det är väl ändå inte så att de ökade intäkterna från taxehöjningen ska gå till den före detta förbundschefens pensionsinbetalningar?
Någon får nog ställa några frågor om detta på onsdag…
NÄRF kommer tillbaka redan på ärende 5. Då är det tänkt att NÄRF:s delårsrapport från augusti samt revisionsutlåtande och revisionsrapport ska noteras och läggas till handlingarna. Och så kommer det ju att bli, även om jag antar att den diskussion om den konkreta beslutssatsen, som fördes i kommunstyrelsen, återkommer i fullmäktige. Även i denna fråga gjorde oppositionspartierna gemensam sak. Igen. Denna gång stödde oppositionen ett förslag från Vänsterpartiet.
Kommunstyrelsens förslag till fullmäktige lyder:
”Kommunfullmäktige noterar informationen och har tagit del av revisorernas slutsats och PWC:s mycket kritiska anmärkningar.”
Ordförande Marie Dahlin (S) och de styrande partierna föreslog att fullmäktige bara skulle notera informationen.
Inget mer. Det förslaget förlorade alltså voteringen.
Anledningen till att den samlade oppositionen ville ha med den andra delen i beslutsatsen är ju just för att uppmärksamma att NÄRF faktiskt har revisorer och att dessa revisorer faktiskt har varit väldigt tuffa.
Revisorerna skriver i sitt utlåtande under rubriken ”Avstämning av finansiella mål”:
”Dessutom finns en övervärderad intäkt budgeterad på direktionen som kan härledas till ett fd avtal med SAAB.”
SAAB?
Man blir onekligen lite överraskad. Det var ju några år sedan som SAAB lade ner sin verksamhet. Det går tydligen lite trögt med uppdateringen av NÄRF:s verklighetsuppfattning.
Men inte nog med det. Revisorerna skriver vidare (i direkt anslutning till ovanstående citat):
”Denna felbudgetering var känd redan föregående år och borde inte funnits med i 
budgeten.”
Ooops! För en lekman på revisorsfronten så låter detta som att NÄRF avsiktligt har felbudgeterat. Och när någon avsiktligt gör fel i budgetsammanhang så brukar det ibland kallas för mindre smickrande saker…
Revisorerna har mer att säga i sitt utlåtande över delårsrapporten:
”Delårsrapporten innehåller en redovisning av förbundets mål utifrån verksamhetsplanen och handlingsprogrammet. Graden av måluppfyllelsen varierar och flera mål följs inte upp. Det saknas både mätning, bedömning och rapportering av flera mål.”
Och drar slutsatsen:
”Med hänsyn till bristande rapportering av måluppfyllelsen anser vi att delårsrapporten inte fullt ut uppfyller syftet att ge direktionen och medlemmarna möjlighet att använda den som ett underlag för styrning, ledning och kontroll av verksamheten.”
För mig låter den här kritiken närmast förödande. Det låter som om revisorerna till stor del underkänner direktionens sätt och förmåga att leda organisationen.
När NÄRF:s direktion tog upp delårsrapporten i september så tycks det inte ha förts några som helst diskussioner kring dessa skrivningar från revisorerna. I varje fall inte som har gett några avtryck i protokollet. Det verkar faktiskt inte som att politikerna i direktionen har diskuterat revisorernas kritik överhuvudtaget. Vilket kan tyckas förvånande…
När det gäller delårsrapportens ekonomiska del, så har jag utförligt redovisat den i min blogg ”NÄRF: Budget och Bo Carlsson”.
I delårsrapporten nämns att NÄRF uppvisade ett underskott mellan perioden januari-augusti på 2,447 milj kr och att förlusten för helåret beräknades bli 3 milj kr. Det kan nämnas att förutom att detta står i delårsrapporten så informerades också de politiska ledamöterna i direktionen om detta på direktionsmötet den 28 september.
Så när NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) säger till TTELA och P4 Väst att han inte visste om dessa siffror så är det inte sant. Bo Carlsson var väl medveten om NÄRF:s underskott.
Revisorerna säger följande om underskottet:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
De åtgärder som har vidtagits har inte varit tillräckligt kraftfulla och de har satts in alldeles för sent. Enligt den fd förbundschefen Per Anderson så kunde politikerna faktiskt ha gjort något åt situationen. I sitt brev till ägarkommunerna skriver Anderson:
”Kostnadsökningarna är kopplade till personalkostnader för en utökad bemanning, och kan inom 6 mån återställas till en budget i balans om politiken så önskar och detta utan att säkerheten för tredje man påverkas negativt.”
Så det är nog sant det som den fd förbundschefen också sa till TTELA:
”Vi har jobbat utifrån en underfinansiering med politikernas godkännande.”
Och det är klart, 13 nyanställningar tar man inte inom ram… Inte ens i NÄRF…
Men det är ju inte bokslut och ansvarsfrihet som kommunfullmäktige ska ta ställning till på onsdag. Det är ju ”bara” delårsrapporten.
Så det blir till att ställa sig bakom den formulering som kommunstyrelsen föreslår. Den innehåller i varje fall en viss skärpa. Även om jag kan tycka att formuleringen skulle behövt vara ännu skarpare och tydligare – än att konstatera att fullmäktige noterar informationen och:
”har tagit del av revisorernas slutsats och PWC:s mycket kritiska anmärkningar.”
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer