Arkiv

Archive for the ‘Samhällsbyggnadsnämnden’ Category

KF-beslut mot bättre vetande (6)

27 september, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “KF-beslut mot bättre vetande (5)”.

Det händer ibland att perspektivet på omgivningen förändras. När jag har åkt runt i stan de senaste veckorna har jag upptäckt hur grymt många lyktstolpar med belysning det finns. Längs varenda gata finns det gatlyktor, inte bara i gatukorsningar eller busshållplatser. Överallt. Och alla av stål… I Nordstan har till och med fiskmåsarna fått stålstolpar. Även om belysningen är mycket svag på kvällar och nätter, men jag antar att det är så fiskmåsarna vill ha det…

Det finns närmare 8.500 belysningsstolpar med tillhörande anläggningar utmed vägar och gc-vägar i Vänersborgs kommun. Det skrev samhällsbyggnadsförvaltningen i en tjänsteskrivelse den 4 april. 340 av dessa är placerade utmed allmänna vägar där svenska staten (Trafikverket) är väghållare. Trafikverket (TFV) anser inte att dessa är nödvändiga ur trafiksäkerhetssynpunkt. De här belysningsstolparna togs över av kommunen någon gång under 1980-talet. Det är alltså länge sedan som TFV avsade sig ansvaret. (Senare tog TFV tillbaka ansvaret för några av stolparna.) De “gamla” (de var inte så gamla på 80-talet) har fått stå kvar. 110 av dem är trästolpar. Det är dessa trästolpar som har bedömts vara i dåligt skick.

Belysningsarmaturerna på trästolparna är av en äldre modell och har en betydligt högre strömförbrukning än moderna modeller. I tjänsteskrivelsen står det att kostnaden för elförbrukningen på de gamla armaturerna ligger på cirka 65.000 kr per stolpe och år. (Tillägg 30/9! Denna siffra är fel. Rättelse i blogginlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (7)”.) De moderna LED-armaturernas elförbrukning är ungefär 50%.

En akutreparation av en skadad stolpe, eller byte av trasig ljuskälla, utmed allmän väg, uppges av samhällsbyggnadsförvaltningen kosta mellan 35.000-80.000 kr. Det låter lite dyrt kan jag tycka, särskilt om kommunen bara byter ljuskällan. TFV skriver på sin hemsida (se TFV):

“Till exempel kostar det cirka 35.000 kr att sätta upp en ny belysningsstolpe (2021). Om det handlar om en rivning tillkommer en rivningskostnad, troligen nytt kablage och belysningscentraler.”

Men det är klart, siffran är från 2021.

Kommunens kostnader för vägbelysningen kan springa iväg. Och kommunfullmäktige har inte en aning om var det ska sluta…

Efter beslutet i kommunfullmäktige skrev jag till Grästorp Energi för att få svar på några frågor. Jag fick ett tämligen snabbt och utförligt svar.

“Detta med belysningen på Vänersnäs har en lång och komplicerad historia.”

Elnätschefen på Grästorp Energi beskrev historien. Det var tydligen en ”syförening” som drog ihop medel till att bygga gatubelysningen… Sedan bildades Vänersnäs elförening som så småningom gick upp i Grästorp Energi. Vänersborgs kommun tog senare över ansvaret och kostnaderna för gatubelysningen. Grästorp Energi skötte dock underhållet på entreprenad åt Vänersborg. Någon gång på 2010-talet övertog Vänersborg underhållet.

Elnätschefen i Grästorp fortsatte:

“Grästorp Energi har vid ett antal tillfällen utrett gatubelysningen på Vänersnäs och föreslagit hur man skulle göra med denna för att spara driftskostnader samt rusta upp denna. Vi erbjöd oss att genomföra arbetet för att det skulle bli gjort men ansåg att Vänersborg Kommun anlitar den entreprenör som de har avtal med eller anser vara mest lämpad.”

Det verkar inte som om Vänersborgs kommun har tagit något intryck av Grästorp Energis intentioner. Min känsla av formuleringarna i mailet är att personalen på Grästorp Energi är lite besvikna på och missnöjda med inställningen hos Vänersborgs kommun. Det tycks som om Vänersborg inte alltid har velat träffas och komma överens med Grästorp om hur de ska lösa situationen på Vänersnäs.

Om det förslag som lades av kommunstyrelsen och de styrande när det gällde Vänersnäs så kommenterade chefen:

“Det finns ett antal stolpar med olika ”funktion”. Det finns stolpar med sambyggnation och stolpar för enbart belysning. I de stolpar där det finns en sambyggnation är det mycket opraktiskt om Vänersborg tar ned dessa stolpar men vi ser gärna att de tar bort armaturerna och kablaget för belysningen. I de stolpar som bara tjänar gatubelysningen kan Vänersborg ta ned dessa stolpar utan någon invändning från oss. Vänersborgs Kommun till och med bör ta ned dessa.”

Vänersborgs kommun äger alltså belysningen, men inte trästolparna, inte alla i varje fall. Det låter också på elnätschefen som om stolparna kan vara i dåligt skick.

Jag frågade också om hur belysningselen mäts och kostnaderna. Elnätschefen skrev:

“Det är här själva kärnan till problemet ligger.”

Och han beskrev en mätarreform från 2006 där all elförbrukning skulle mätas. Gatubelysningen var dock undantagen, men runt om i landet började anläggningsinnehavare en ombyggnation av matningar till gatubelysning. Ansvaret låg på anläggningsinnehavarna, men på Vänersnäs hände inget. Vänersborgs kommun är anläggningsinnehavare för gatubelysningen på Vänersnäs…

Det har med andra ord inte direkt varit Grästorp Energis fel att tiden har stått still “utåt Vänersnäs”…

Elnätschefen fortsatte:

“Nu har vi en ny mätarreform som gäller. Från och med 1 januari 2025 ska det inte finnas någon omätt ström, inte en gång på gatubelysning.”

Oj! Nu plötsligt kanske jag förstår varför det var så bråttom med ärendet i Vänersborg att man struntade i fakta och fattade beslut på chans. Eller? Men konsekvenserna av den nya lagen har varit en väl förborgad hemlighet för politikerna i Vänersborg, i varje fall de som inte är med och styr. Varför har ingen i förvaltningen eller bland de styrande lyft detta? Är det kanske för att kommunen är alldeles för sent ute?

Sedan redogjorde elnätschefen på Grästorp Energi om kostnader och debitering och skrev bland annat:

“Debiteringen av belysningen på Vänersnäs sker med den så kallade schablonmetoden. Det finns en vedertagen beräkning hur denna schablon ska tillämpas. … Denna energi debiteras Vänersborg Kommun.”

Det är svårt att förstå hur Vänersborgs kommun kan ha missat att Grästorp Energi är inblandad på Vänersnäs och bland annat äger stolpar, när fakturor regelbundet har inkommit och betalats.

Jag ska avsluta genom att återge ett längre citat om framtiden från mailet från Grästorp Energi, dvs det som bör vara klart vid årsskiftet…

“Vänersborg Kommun måste bygga om sin belysning så att det finns ett abonnemang som matar belysningspunkterna. Alltså, schablonmetoden går inte att fortsätta med. Detta gör man enklast genom att samla ihop alla matningar till ett kluster av lampor till ett mätarskåpskåp. Detta mätarskåpskåp behöver kompletteras med ett styrutrustning/-skåp där ljus- eller tidsrelä finns som sköter på- och avslag av belysningen.

Mätarskåpet i sin tur ansluts av Grästorp Energi där vi placerar mätning av ljuspunkterna. För detta tillkommer en anslutningsavgift för varje skåp och debitering av elnätsavgifterna sker efter den faktiska strömåtgången. Elkostnaden debiteras också efter mätt och verklig förbrukning.

Vänersborg Kommun har alltså att göra en inventering av vilka ljuspunkter som ska finnas kvar och lämpligen samla ihop dessa till belysningskluster. Man måste sedan utreda kabeldragningarna, i vissa fall luftledningarna, för att få ihop ett ”internnät” till en samlingspunkt som blir matningspunkten där tidigare omskrivna mätarskåp och styrutrustning placeras. Hur man lämpligast samlar ihop sina belysningspunkter i kluster och hur man väljer att förlägga sina belysningsnät har inte Grästorp Energi några synpunkter på. Det är var anslutningspunkten av mätarskåpet placeras som vi kan diskutera då det kan bli onödigt kostsamt att dra fram matning till anslutningspunkten. En kostnad som faller på Vänersborg Kommun.

Anslutningskostnaden för varje anslutningspunkt följer Energimarknadsinspektionen beräkningar för kostnader för anslutning. När det gäller ett abonnemang på 16-25A ligger kostnaden på 40.000:-/anslutningspunkt med ett avstånd på 200 meter från matande transformator. Efter 201 meter upp till 600 meter tillkommer en kostnad på 342:-/meter. Mellan 601-1.200 meter är kostnaden 176.800:- + 810:-/meter och mellan 1.201-1.800 meter är kostnaden 662.800:- + 475:-/meter.”

Vänersborgs kommun måste se till att så snabbt som möjligt, “helst förra året”, komma överens med Grästorp Energi om anslutningspunkterna. Det kan uppenbarligen bli mycket kostsamt, särskilt om man inte tänker rätt.

Det finns alltså mycket att utreda och det kan sluta med tämligen stora kostnader. Det kanske inte räcker med 3 milj kr i investeringar… En sådan här utredning borde ha legat på kommunfullmäktiges bord den 11 september. Enligt uppgift på fullmäktige har en utredning nu satts igång, även om ingen utanför de styrande partiernas krets har hört talas om en sådan. Utredningen verkar dock förlöpa i ett makligt tempo. Vänersborgs kommun har fortfarande inte kontaktat Grästorp Energi.

I nästa blogginlägg, som blir det sista i denna serie, ska jag redovisa själva beslutet i kommunfullmäktige. Det blir också ett avslöjande, jag fick nämligen ett mail från Trafikverket…

Och allt det här har hänt och händer på grund av en punkt på dagordningen som många, inklusive jag själv, från början såg som enkel och okontroversiell. 

Fortsättning följer i inlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (7)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Demokrati, energi, Grästorp, Kommunfullmäktige 2024, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Skandal, Trollhättan, Vänersnäs

KF-beslut mot bättre vetande (5)

25 september, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “KF-beslut mot bättre vetande (4)”.

Ann-Marie Jonasson (S) avslutade sitt anförande med en liten “bomb”:

“Vi har även stolpar utåt Vänersnäs som ägs av Grästorps Energi, där dom levererar. Det är samma problematik där.”

Det finns alltså ännu fler trästolpar som inte Vänersborgs kommun äger – “utåt Vänersnäs”… Med andra ord, ännu fler felaktigheter i underlaget till kommunfullmäktige.

Fanns det inget slut på eländet…?

Mats Andersson (C) började fullmäktigesammanträdet med att mörka att han visste om att Trollhättan Energi ägde trästolpar i Vänersborgs kommun, och att det var orsaken till att han ändrade beslutsförslaget. Det nya förslaget skulle bättre passa in i den nya situationen. Vilket det inte gjorde ändå. Och som sagt, Andersson meddelade inte oppositionen att det fanns nya fakta.

Mats Andersson hade naturligtvis fått reda på att även Grästorp Energi ägde trästolpar på Vänersnäs. Det sa han inte heller… Men samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) avslöjade detta i sitt anförande.

Ann-Marie Jonasson hade inget skäl att dölja detta faktum. Det var ju redan avslöjat, av Vänsterpartiet, att Trollhättan Energi ägde stolpar i Floget vid Hunnebergs västra sida. Det fanns inget mer att förlora – förutom då att den där Kärvling eller Harlitz eller någon annan i V, M eller L kanske skulle berätta om Grästorp Energi, också. Och då hade hela debatten blivit än mer pinsam… Bättre förekomma än förekommas.

Det framkom inte var och vilka trästolpar som Grästorp Energi äger på Vänersnäs. Det förvånar emellertid inte om Grästorp Energi äger ganska många. Och i underlaget var det ett flertal trästolpar som skulle monteras ned.

Här följer några exempel på trästolpar som Vänersborgs kommun hade tänkt sig att montera ned på Vänersnäs:

Oreberg Vänersnäs. Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Blå punkter: Nya stålstolpar.

Lunden Vänersnäs Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Blå punkt: Ny stålstolpe.

Hallby Vänersnäs Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Blå punkter: Nya stålstolpar. Röda punkter: Befintliga stålstolpar.

Och så då de 17 stolparna i Floget vid Hunnebergs branter i Västra Tunhem…

Floget Västra Tunhem. Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Röd punkt: Befintlig stålstolpe.

Nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi berättar i ett mail att det även finns andra stolpar i Västra Tunhem. Trollhättan Energi äger sammanlagt ett 30-tal stolpar. I dessa hänger det koncessionspliktiga elnätet som förser boende med el i området. Som jag har skrivit tidigare är delar av dessa stolpar sambyggda med Vänersborgs kommuns belysning och faktiskt även med teleoperatör.

Prästgården Västra Tunhem. Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Röda punkter: Befintliga stålstolpar.

Ljusarmaturerna och elledningarna mellan dessa äger alltså Vänersborgs kommun, medan Trollhättan Energi äger ”resten”. Det finns ett separat elnätsabonnemang med en separat elmätare som mäter belysningsanläggningens förbrukning. Det abonnemanget står Vänersborgs kommun för och har gjort så sedan lång tid tillbaka.

Om man räknar ihop de trästolpar med belysning som Vänersborgs kommun, enligt underlaget till fullmäktige, vill montera ned på Vänersnäs är det sammanlagt 40 trästolpar. Då vet jag alltså inte hur många av dessa som Grästorp Energi äger, bara att Grästorp Energi äger ett antal. På Floget handlade det om 17 trästolpar och 9 stolpar vid Prästgården och Bryggum. Samhällsbyggnadsnämnden begärde alltså 3 milj kr för att montera ned 110 belysningspunkter på kommunalt ägda trästolpar, oavsett om stolparna var i ett bra skick eller inte – och så visar det sig att kanske hälften av dessa, närmare bestämt 66 stolpar, kanske inte ägs av kommunen. Ändå tyckte S+C+KD+MP+SD+MBP att nämnden skulle ha de 3 miljonerna…

Det är en underdrift att påstå att underlaget till fullmäktige inte var bra. Det var bedrövligt dåligt.

På Brålanda Bygdefest den 14 september vimlade det av politiker. Alla partier var representerade, nästan. Jag passade på att prata med två i den styrande partikoalitionen (S+C+MP+KD) och en från ett av de två oppositionspartierna (SD+MBP) som röstade på de styrandes förslag.

En av fullmäktigeledamöterna i de styrande tyckte att samhällsbyggnadsförvaltningens underlag var riktigt dåligt, och att sådana underlag inte borde få lämnas till politikerna. Den andre uttryckte sig något mer kortfattat:

“Pinsamt!”

Politikerna hävdade alltså att det helt och hållet var tjänstepersonernas ansvar att underlaget var undermåligt. Politikerna hade ingen del i det “dåliga” underlaget. De blev svaret skyldiga när jag lite provocerande påstod att det var de politiker som röstade igenom de beslut som grundade sig på de undermåliga underlagen som bar åtminstone en del av ansvaret.

Och när jag också frågade hur de kunde rösta när de ansåg att underlaget var så pinsamt, felaktigt och missvisande så var det, förutom några “hummanden”, stön och grymtanden, bara bortförklaringar. Det var ingen fråga för kommunfullmäktige, det skulle ordna sig, samhällsbyggnadsnämnden skulle göra rätt i fortsättningen osv…

Men pengarna då? Det var ju 3 milj kr för nedmontering av trästolpar och 3 milj till att trafiksäkra belysningsstolparna. Även om det enligt ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Ann-Marie Jonasson (S) inte längre var aktuellt med stolpar utan “belysningspunkter” (se “KF-beslut mot bättre vetande (4)”). Det handlade om 6 miljoner… Det är mycket pengar, fråga t ex barn- och utbildningsnämnden. Svaret var att samhällsbyggnadsnämnden säkerligen skulle lämna tillbaka de pengar som inte gick åt…

Det här var alltså två KF-ledamöter som är med och styr Vänersborgs kommun.

Den tredje politikern förklarade sitt och partiets röstande med att hen litade på det som sades från talarstolen av Mats Andersson (C), Kenneth Borgmalm (S), Ann-Marie Jonasson (S) och Benny Augustsson (S). Hen trodde tydligen att jag, Henrik Harlitz (M), Tor Wendel (M) och Cecilia Prins (L) for med osanning…

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) hade, precis som de andra ledamöterna från de styrande, ett inlägg i debatten. Augustsson sa vad han hade förberett och bemötte inte den kritik som riktats mot underlaget och beslutsförslaget. Det var inte så viktigt…

Benny Augustsson sa, 22 min in i ärendet:

“Det här rör ju bara punkt 1 som är nedmontering av stolpar för att i Floget är det 17 stycken trästolpar och det är en stålstolpe och det är trästolparna vi pratar om. Sen står det också att det är inga stolpar nära busshållplatser eller liknande. Det innebär ju också att vi inte tänkt att det ska upp några nya stolpar där. Så investeringspunkten den är ju kvar, som den ligger, men det här kan ju leda till att, ja, vi lägger 3 miljoner för att ta ner stolparna. Det som kan bli av det här kan bli att det kostar lite mindre då, eftersom det kanske är 17 stolpar mindre. Men är det nånting och återremittera ett ärende för?”

Jag förstår ärligt talat inte riktigt vad Augustsson menade, men det verkade inte som han hade lyssnat på sin partikollega Ann-Marie Jonasson (S). Hon sa ju att kommunfullmäktige inte längre pratade trästolpar (se “KF-beslut mot bättre vetande (4)”):

“Det betyder ju det att vi självklart inte kan ta ner deras stolpar. Däremot skulle vi kunna ta ner belysningspunkten. Det är om belysningspunkter vi pratar.”

Ja, underlaget handlade om trästolpar eftersom de var farliga, men nu var det belysningspunkter… Benny Augustsson (S) bemötte inga argument och han nämnde inte mailet från Trollhättan energi. Augustsson verkade dessutom ha missat Jonassons avslöjande om att Grästorp Energi ägde stolpar på Vänersnäs.

Det blev ajournering (paus) för fika. Det närmade sig beslut.

Fortsättning följer i inlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (6)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Demokrati, Floget, Grästorp, Kommunfullmäktige 2024, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Skandal, Vänersnäs

KF-beslut mot bättre vetande (4)

23 september, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “KF-beslut mot bättre vetande (3)”.

Mats Andersson (C) och Kenneth Borgmalm (S) ansåg att kommunfullmäktige skulle fatta beslut trots att underlaget var undermåligt och felaktigt. Det var inte bara att Trollhättan Energi ägde stolparna i Floget som Vänersborgs kommun hade tänkt ta bort. Nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi slog också fast i intervjun med TTELA (se TTELA “Gatubelysning skulle plockas ned – men tillhör inte Vänersborgs kommun”):

“Jag har ingen information om att de ska vara dåliga. Stolparna ses över och besiktas hela tiden. Vi har gjort byten kring Floget under åren och har inga planer på en extra insats.”

Med andra ord. Samhällsbyggnadsförvaltningens påstående att trästolparna hade uppnått sin livslängd och att en nedmontering inte längre kunde vänta var felaktigt. (Se “KF-beslut mot bättre vetande (3)”.) Påståendet stämde inte på trästolparna i Floget. Stämde påståendet på de trästolpar i andra delar av kommunen som Vänersborgs kommun också ville montera ned? Hur skulle fullmäktiges ledamöter kunna veta? Ingen visste, men det gjorde tydligen inget – S+C+KD+MP+SD+MBP tyckte att man kunde fatta beslut ändå… Vilket också innebar att 3 milj kr skickades med till nedmontering av stolpar – som inga ledamöter visste hur många de var…

Ett tredje politiskt tungt namn i den styrande koalitionen begärde ordet, nästan 20 minuter in i ärendet. Det var samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S), tillika ersättare i kommunstyrelsen.

“Trafikverket är som flera har påpekat här inte intresserade av att ha belysningen kvar på sina vägar.”

Jonasson fortsatte med att prata om likabehandlingsprincipen mellan tätort och landsbygd.

“Ska vi släcka ner landsbygden?”

Undrade Jonasson. Och tyckte att vi skulle ställa upp för våra kommuninvånare. Jag förstod inte riktigt, hela ärendet gick ju ut på att det skulle släckas ner på landsbygden. Kommunen ville ju spara pengar. I underlaget till beslutet stod det (se “KF-beslut mot bättre vetande (1)”):

“…nedmontering av 110 belysningspunkter på kommunalt ägda trästolpar … samt att uppdatera … 42 belysningspunkter…”

Jag ser att i vissa grupper på Facebook så tar några centerpartister detta som en stor politisk seger – “bara” 68 belysningspunkter på landsbygden ska försvinna. (Siffran blev lägre när Trollhättan Energi kom in i bilden.)

Seger? Möjligtvis en Pyrrhusseger då… Det var för övrigt ingen i fullmäktige som krävde att ännu fler lyktstolpar skulle monteras ned. Kanske var det något av de styrande partierna…? KD? MP? S…?

 Och på tal om nedmontering av belysning och stolpar på landsbygden. I Brålanda finns det fyra kommunalt ägda trästolpar som samhällsbyggnadsförvaltningen vill montera ned. De fanns inte med i underlaget till fullmäktige och det beror på att stolparna inte står längs några vägar. De fyra trästolparna belyser grusplanen i Centrumparken – och den isbana som spolas upp där så fort det blir några dagars minusgrader på vintern. Det är Räddningstjänsten i Brålanda som spolar, och det har blivit en årlig tradition. Det gör stationsbefäl Hans Andersson och Räddningstjänsten helt gratis. Deltidsbrandmännen ställer upp på sin fritid och utan ersättning. (Se TTELA “Räddningstjänsten förvandlar grusplanen till isbana”.)

Stationsbefäl Andersson sa till TTELA 2022:

“Vi gör det för bygden. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag åker förbi på kvällarna och det är fullt med folk som åker skridskor och grillar korv.”

Hans Andersson och Räddningstjänsten tänker fortsätta spola upp is i Centrumparken, men om trästolparna monteras ner och belysningen tas bort blir det slut på skridskoåkningen. Det blir alldeles för mörkt. Brålandabor protesterar, och vem vet, kanske jämför de med arenan och lamporna där…

 Det var en liten utvikning med tanke på nedsläckning av landsbygden och likabehandling, som både Jonasson (S) och Mats Andersson (C) pratade om i fullmäktige…

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Jonasson fortsatte sitt anförande:

“Ja, det har framkommit att Trollhättans Energi äger dom stolpar som finns utefter Floget. Det stämmer, jag fick också det här mailet under gårdagen.”

Jonasson medgav alltså att hon, och förvaltningen, hade fått mailet från Trollhättan Energi dagen innan fullmäktiges sammanträde. Som jag har skrivit tidigare, men som tål att upprepas, så höll hon inne med denna information. Jonasson skickade inte mailet vidare till 2:e vice ordförande i nämnden, Tor Wendel (M), eller kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M). Jonasson dolde alltså medvetet viktig information för oppositionen.

Det är mycket anmärkningsvärt och visar på en slags politisering av tillgången till information och fakta. Detta hör definitivt inte hemma i kommunpolitiken anser jag. Kunskap är som bekant makt. En ordförande i en nämnd ska inte undanhålla relevant information för de andra ledamöterna i nämnden. Alla politiker ska ha tillgång till samma information och fakta. (Även förvaltningen borde naturligtvis ha skickat informationen vidare, åtminstone till Tor Wendel men faktiskt till alla ledamöter i samhällsbyggnadsnämnden.)

Och så fortsätter Jonasson sitt anförande och gör en kullerbytta, naturligtvis för att komma ifrån det obehagliga faktum att hela underlaget var undermåligt och felaktigt. (Som ordförande i samhällsbyggnadsnämnden torde Jonasson tillsammans med förvaltningschef Andreas Knutsson vara ytterst ansvariga för underlagen från samhällsbyggnadsförvaltningen.)

Jonasson (S) fortsatte från talarstolen:

“Det är så att dom (Trollhättan Energi; min anm) äger stolparna eftersom dom levererar elström till fastigheterna i det här området, men vi, kommunen, vi har ju dom här belysningspunkterna, själva lamphållaren och ledningen till det här. Det hänger alltså i dom här stolparna som Trollhättans Energi äger. Det betyder ju det att vi självklart inte kan ta ner deras stolpar. Däremot skulle vi kunna ta ner belysningspunkten. Det är om belysningspunkter vi pratar.”

Kunskapen om att det är Trollhättan Energi som äger stolparna i Floget var inte känt förrän nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi skrev mailet. Det har jag skrivit om tidigare. Det försökte Jonasson att “prata bort”. Istället menade hon att det handlade om “belysningspunkterna”, lamphållare och ledningar.

Om det inte handlade om stolparna utan bara belysningspunkter, så blev det ännu mer fel i underlaget. Och inte bara det, Mats Anderssons förslag till beslut i fullmäktige, som Jonasson yrkade bifall till, skulle också vara fel:

“Kommunfullmäktige beslutar att utöka samhällsbyggnadsnämndens investeringsbudget 2025 med 3 mnkr, till att trafiksäkra belysningsstolpar.”

Diskussionen, och underlaget, handlade huvudsakligen om stolpar och trafiksäkerhet. Men om det verkligen var fallet, att fullmäktige bara talade belysningspunkter, så skulle naturligtvis så många belysningspunkter som möjligt vara kvar. Nu visade Jonasson, och de styrande partierna, att det inte alls handlade om trafiksäkerhet eller likabehandlingsprincip eller – att det ska vara tänt på landsbygden. Det handlade om att nedmontera belysningspunkter för att kommunen ska spara pengar…

Och då skulle man kunna ställa sig frågan varför inte samhällsbyggnadsnämnden tog reda på om kommuninvånarna på landsbygden, i t ex vägföreningar eller byalag, ville vara med och bekosta belysningspunkterna. Det skulle ju kunna bli ganska billigt t ex i Floget. Det är ju i stort sett bara elen som ska betalas… Det som skulle kosta, och som SBN ville få extra pengar för, menade tydligen Jonasson, är ju att kommunen ska upp i stolparna och montera ner belysningen och ledningarna. Det skulle inte behövas…

Ann-Marie Jonasson (S) avslutade sitt anförande med en liten “bomb”. Hon meddelade att Grästorp Energi också ägde trästolpar i Vänersborg kommun…

Oops. Ännu fler felaktigheter i underlaget till fullmäktige. Och kommunstyrelsen. Och samhällsbyggnadsnämnden. Det fanns alltså ännu fler trästolpar som inte Vänersborgs kommun ägde…

Fortsättning följer i blogginlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (5)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Brålanda, Demokrati, Floget, Kommunfullmäktige 2024, Samhällsbyggnadsnämnden, Skandal

KF-beslut mot bättre vetande (3)

22 september, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “KF-beslut mot bättre vetande (2)”.

Kärvling (V) hade fått ordet i fullmäktige. Han läste upp mailet från Trollhättan Energi:

“Jag vill upplysa om att ägandet av trästolparna tillhör oss på Trollhättan Energi Elnät.”

Det var ny information som totalt omkullkastade det underlag som fullmäktiges ledamöter hade läst. Underlaget, liksom all tidigare diskussion och alla tidigare beslut i samhällsbyggnadsnämnden (SBN) och kommunstyrelsen (KS), utgick från att det var de trästolpar som ägdes av Vänersborgs kommun som skulle monteras ned. Och det var självklart, Vänersborgs kommun kan ju inte montera ned stolpar som kommunen inte äger.

Mitt inlägg vände upp och ner på hela ärendet. Trodde i varje fall jag. Det ansåg dock inte Kenneth Borgmalm (S). Han begärde omedelbart replik på mitt inlägg. Och det snabbt och utan minsta tvekan. Snabbheten, säkerheten och stringensen i Borgmalms inlägg vittnade tydligt om, som jag ser det, att han var förberedd. Han hade naturligtvis insett att det trots allt fanns en möjlighet att någon ledamot bland oppositionspartierna hade fått kännedom om mailet från Trollhättan…

Kenneth Borgmalm (S) sa, och inlägget återges i sin helhet (utom själva det formella yrkandet):

“Jag vet inte om det klarlägger någonting, men det här förslaget som Mats la förut, där togs det bort 42 stolpar för det är inte fullmäktige som pratar om 42 stolpar utan vi pratar ju om en nedmontering och även uppsättning av viss belysning och det var känt att dom här stolparna i Floget… Men det är ju samhällsbyggnadsnämnden som får pengar av oss för att jobba med att montera ner och montera upp där det behövs. Så att jag anser inte att det här vänder upp och ner på någonting av om vi nu har beslutsformuleringen och jag yrkar bifall…”

Jag tror Borgmalm höll på att slinta med tungan. “det var känt att dom här stolparna i Floget…”, sa Borgmalm. Han avslutade aldrig meningen. Tänkte han säga att det var känt att stolparna ägdes av Trollhättan Energi? Och så kom han på att det inte alls var känt…? Det var ju uppenbart att det inte var känt – varför skulle annars nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi Elnät maila till Vänersborg och påpeka det?

Borgmalms inlägg visar också med all önskvärd tydlighet att Mats Anderssons (C) yrkande om en ändring av beslutsförslaget på punkt 2 var en direkt följd av mailet från Trollhättan. Det var därför beslutsförslaget om “trafiksäkra stålstolpar för 42 belysningspunkter” (text i det ursprungliga förslaget som SBN och KS beslutade) togs bort i Anderssons nya yrkande. Det blev ju färre än “42 belysningspunkter” nu när det visade sig att Vänersborg inte ägde stolparna i Floget.

Lyktstolpar i Floget som skulle nedmonteras. Om de inte hade ägts av Trollhättan Energi…

Det är, återigen, mycket anmärkningsvärt att inte Mats Andersson (C), som är kommunens näst “mäktigaste” politiker (i varje fall på papperet), upplyste kommunfullmäktige och invånarna i Vänersborg om detta i sitt inledningsanförande…

Sedan måste jag säga att jag upplevde det lite som en personlig besvikelse att just Kenneth Borgmalm (S) hävdade att kommunfullmäktige kunde fatta beslut på undermåliga och felaktiga underlag. Det hade jag inte förväntat mig.

Jag passar på att göra en liten utvikning här, eller kanske snarare en fördjupning.

TTELA publicerade efter kommunfullmäktiges sammanträde ytterligare en artikel i ”lyktstolpefrågan”. (Se TTELA “Gatubelysning skulle plockas ned – men tillhör inte Vänersborgs kommun”.) Artikeln innehöll bland annat en intervju med en tjänsteperson på samhällsbyggnadsförvaltningen. (TTELA skriver ut namnet, jag gör inte det.)

TTELA frågade tjänstepersonen i Vänersborg om kommunen visste om att vissa av stolparna inte ägdes av kommunen.

Tjänstepersonen svarade:

“Jag vet inte om det blev något missförstånd, men det är självklart att vi inte ska montera ned det vi inte äger.”

Tjänstepersonen undvek som synes att svara på frågan. Därför frågade TTELA en gång till:

“Men visste ni om det?”

Och återigen svarar tjänstepersonen undvikande:

“Vi har vetat om att det varit sambyggt ja.”

Det blev inget svar på frågan. Säkra källor i kommunhuset berättar också för mig att det aldrig nämndens något om att Trollhättan Energi ägde trästolpar i Floget…

Men vad betyder “sambyggt”? Tidigare i artikeln refererade TTELA nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi:

“Belysningen är sambyggd med eldistributionen i området … Stolparna kan med anledning av detta inte tas bort…”

Och lite senare i artikeln sa nätuvecklingschefen:

“Vänersborgs kommun kan plocka ner själva ljusarmaturen i stolparna, det är upp till dem. Men vad gäller stolparna i de fallen där vi hänger i samma stolpe för just elnätet, kan man inte ta bort – för de försörjer ju el i husen.”

Det är inte heller helt säkert att samhällsbyggnadsförvaltningen ens visste att belysningen var sambyggd med eldistributionen. En ledamot i SBN (inte min partikamrat Bucci) talade om för mig att hen hade ställt en fråga om detta på ett nämndsammanträde. Svaret från förvaltningen var “lugnande” och undvikande, det var typ inga problem… Och det är klart, om förvaltningen och nämnden hade vetat om “sambyggnaden” så hade de också vetat att de inte kunde montera ned stolparna… (Såvida de inte trodde att någon fastighetsägare hade tjuvkopplat in sig på elnätet… 🙂 )

Hela frågan om vägbelysning har blivit ett ärende av två skäl, kommunen vill spara pengar och – trästolparna är inte trafiksäkra. Det torde därför inte heller vara helt ointressant i sammanhanget vad nätuvecklingschefen i Trollhättan säger om trästolparna:

“Jag har ingen information om att de ska vara dåliga. Stolparna ses över och besiktas hela tiden. Vi har gjort byten kring Floget under åren och har inga planer på en extra insats.”

Oj. Och samhällsbyggnadsförvaltningen som hävdade i underlaget:

“Trästolparna har uppnått sin livslängd och nedmontering kan inte längre vänta. De måste därför monteras ner av trafiksäkerhetsskäl under 2024.”

Vem har rätt, Trollhättan eller Vänersborg…?

TTELA konstaterade i artikeln att Vänersborgs kommun säger att den “behöver dubbelkolla ägandeförhållandena kring stolparna”. Och det ifrågasätter ingen. Kanske ska skicket på trästolparna också kollas…

Sedan levererade Ann-Marie Jonasson (S), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, ytterligare ny och tidigare okänd information. Det visade sig att även Grästorp Energi ägde trästolpar utmed “allmänna vägar med statligt väghållaransvar” i Vänersborgs kommun. På Vänersnäs!

Fortsättning följer i blogginlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (4)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Demokrati, Floget, Kommunfullmäktige 2024, Samhällsbyggnadsnämnden, Skandal, Trollhättan, ttela

Kommunen spränger på Blåsut

20 september, 2024 Lämna en kommentar

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. Planerna var att bygga 24 lägenheter fördelade på sex hus i skogsdungen på höjden. Området benämns i byggplanerna för Blåsut Höjd. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.)

Byggnadsnämnden hade redan den 14 juni gett marklov. Beslutet fattades av byggnadsförvaltningen på delegation och är det första och nödvändiga steget mot att området får bebyggas. De berörda grannarna vid skogs- och bergsområdet överklagade byggnadsnämndens beslut om att bevilja marklov till Blåsut Utveckling. (Se “Marklovet överklagat för Blåsut Höjd”.)

Den 19 juli fattade Länsstyrelsen beslut i ärendet (se “Länsstyrelsens beslut om Blåsut”):

“Länsstyrelsen förordnar att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla och bifaller således yrkandet om inhibition.”

Hela ärendet stoppades tills vidare. Byggnadsnämndens beslut fick inte börja verkställas förrän Länsstyrelsen hade gjort en slutlig prövning av det överklagade beslutet.

Eller?

I förra veckan, den 12 september, började det sprängas i området…

Det blev en viss aktivitet i Blåsutgruppen på Facebook. Blåsutbor undrade vad som var på gång och om inte bygget hade stoppats. Andra reagerade på att det inte hade gjorts någon besiktning på grannfastigheterna innan sprängningarna. Marken var ju bergig.

Jag blev också överraskad över att det sprängdes, byggnadsnämndens beslut var ju inhiberat (“stoppat”) av Länsstyrelsen. Jag skrev till Tekniska på Vänersborgs kommun. Det var denna enhet på samhällsbyggnadsförvaltningen som stod för sprängningen.

Tekniska svarade:

“Det stämmer att Tekniska startade med sprängning för en ny servis på Rostvägen.
Denna är föranledd av en beställning av ny anslutning i verksamhetsområde där Kretslopp och Vatten ansvarar för att tillse behov, vilket beställs och utförs via Tekniska.”

Gällde det fastigheten Blåsut 2:18 undrade jag. Igen. Jag hade faktiskt frågat om det redan i det första mailet.

“Tyvärr är detta en fråga som jag får hänvisa till va-verket@vanersborg.se för svar på.”

Sådana svar genererar automatiskt nya frågor… Jag skrev till Kretslopp och Vatten, en annan enhet på förvaltningen.

“Tekniska började spränga för en ny servis på Rostvägen i Blåsut förra veckan. Arbetet är föranlett av en beställning av ny anslutning i verksamhetsområde där Kretslopp och Vatten ansvarar för att tillse behov.
Är arbetet en förberedelse för Blåsut Höjd, dvs byggnationen av sex stycken fyrbohus med totalt 24 lägenheter på fastigheten Blåsut 2:18?
Hur förhåller sig i så fall kommunens åtgärder till Länsstyrelsens beslut i ärendet den 19 juli om inhibition av kommunens beslut?”

Jag fick svar snabbt, men svaret gjorde mig både överraskad och mycket fundersam:

“Jag har inte informerats om Länsstyrelsens beslut i ärendet den 19 juli om inhibition av kommunens beslut. Jag får efterfråga beslutet och se hur det påverkar anslutningen.”

Hur står det egentligen till med kommunikationen mellan kommunens enheter och förvaltningar? Tänkte jag, och tänker väl egentligen så fortfarande… Information och beslut som angår flera parter i ”kommunhuset” måste ju kommuniceras säkert, organiserat och på upparbetade kanaler.

Och varför beställde byggnadsförvaltningen överhuvudtaget en ny anslutning när Länsstyrelsen tills vidare har stoppat byggplanerna?

Två dagar senare, igår den 19 september, fick jag följande besked från Kretslopp och Vatten:

“Vår bedömning är att inhibitionsbeslutet inte i sig hindrar en fortsatt utbyggnad av den allmänna va-anläggningen fram till förbindelsepunkten som kommer sättas av 0,5 m utanför tomtgräns.

Inhibitionsbeslutet avser endast det beviljade marklovet för fastigheten som ska bebyggas (Vänersborg Blåsut 2:18). Marklovet avser väg inom fastigheten och inhibition har skett då länsstyrelsen inte anser att det finns tillräckligt underlag för prövningen. Som du skriver har Kretslopp och vatten ett ansvarar att tillse behov nämligen att kommunen har en utbyggnadsskyldighet inom verksamhetsområdet, det vill säga en skyldighet att snarast ”så snart det kan ske” tillse att behovet av allmänna vattentjänster tillgodoses i området genom en allmän va-anläggning.”

”Vår bedömning” torde vara byggnadsförvaltningens bedömning. Och det är intressant att det ändå är en bedömning. Det finns, som jag ser det, alltid en viss osäkerhet i en bedömning.

Men huruvida inhibitionsbeslutet inte hindrar en fortsatt utbyggnad av den allmänna va-anläggningen vågar jag inte uttala mig om. Även om jag som lekman kan tycka att det är uppenbart att det är Blåsut Utvecklings byggplaner som är orsak till utbyggnaden av VA-anläggningen. Om inte byggplaner fanns på fastigheten så vore ju en utbyggnad helt onödig. Utbyggnaden är helt uppenbart en förutsättning för en byggnation på fastigheten – en utbyggnad som är inhiberad av Länsstyrelsen…

Det här är dock en juridisk fråga som “grannarna”, som har överklagat byggplanerna, får undersöka noggrannare. Resultaten skulle kunna bli sprängstoff…

En politisk fråga torde vara varför samhällsbyggnadsförvaltningen lägger ner pengar på arbeten som kan visa sig vara totalt onödiga. Det förekommer knappast ett enda sammanträde i kommunstyrelsen där det inte finns minst ett ärende där samhällsbyggnadsnämnden äskar mer pengar… Och så visar det sig att pengar investeras i nya VA-anslutningar i obebodda skogs- och bergsområden i kommunen.

Helt i onödan.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Rostvägen Blåsut, Samhällsbyggnadsnämnden, VA

Vattentjänstplanen och byggnadsnämnden

1 september, 2024 Lämna en kommentar

Den 21 juni 2022 beslutade riksdagen om en ny vattentjänstlag, Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Det var egentligen mer en uppdatering av lagen än en ny lag. (Med allmänna vattentjänster menas att en kommun ska ordna vattenförsörjning och avlopp till bostadshus och annan bebyggelse.)

En av förändringarna i lagen var att varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan. Vattentjänstplanen ska visa kommunens långsiktiga planering av utbyggnaden av vattentjänster. Vänersborg har utarbetat en sådan. (Se “VA-plan: Varför inte verksamhetsområde? (2)” och “VA-plan: Varför verksamhetsområde? (3)”.) Planen var på samråd i början av sommaren och skickades också på remiss till andra nämnder och myndigheter. (Se “Samråd om vattentjänstplanen! (1)”. Det går att ladda ner vattentjänstplanen här eller på kommunens hemsida.)

I förra veckan, den 21 augusti, beslutade miljö- och hälsoskyddsnämnden att lämna sitt remissvar till samhällsbyggnadsnämnden. (Se “MH: Vattentjänstplanen innehåller felaktigheter”.) I veckan som gick, den 27 augusti, lämnade byggnadsnämnden sitt remissvar.

I den inledande sammanfattningen skriver byggnadsnämnden:

“Särskilt viktigt är att tidplan och handlingsplan i väntan på kommunalt VA uppdateras för att byggnadsnämnden skall kunna hantera ansökningar om bygglov och förhandsbesked, samt att det skall vara förutsägbart för våra invånare.”

Byggnadsnämnden är i sitt remissvar mest intresserad av vattentjänstplanens konsekvenser för bygglov och förhandsbesked. Det är helt förståeligt eftersom det är de här frågorna som byggnadsnämnden sysslar med och som är beroende av vatten- och avloppslösningar. (Om det söks bygglov så blir svaret på VA-frågan alltid “ja” om byggnaden ska anslutas till kommunalt VA. Det är förutsägbart.) 

Byggnadsnämnden avslutar sammanfattningen:

“Ambitionsnivån på när kommunen skall dra fram vatten och avlopp är sänkt i detta förslag jämfört med nuvarande blåplan. Detta kan komma att påverka bebyggelseutvecklingen på landsbygden negativt.”

Byggnadsnämnden tolkar inte lagen korrekt i sammanfattningen, precis som inte heller samhällsbyggnadsnämnden (Kretslopp och vatten) gjorde tidigare. Det är nämligen inte ambitionsnivån som är sänkt, det är att förslaget till vattentjänstplan utgår från den praxis som råder i Sverige och som följer de domar som mark- och miljödomstolar och, framför allt, Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm har slagit fast.

De 6 verksamhetsområden som samhällsbyggnadsnämnden föreslår i Vänersborgs kommun utgår samtliga från begreppet “större sammanhang”. Det gjorde kommunens “gamla” Blåplan också men den definitionen följde inte den gängse juridiska tolkningen av Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) och rättspraxis. Det gör vattentjänstplanen nu:

“ett större sammanhang … utgörs … av 20-30 anslutna fastigheter … med ett inbördes avstånd av maximalt 150 meter, dock med en tolerans med +/- 5 meter.”

Trots att kommunen anpassar sig till rådande praxis menar byggnadsnämnden att denna “avgränsning” medför:

“negativa effekter på bebyggelseutvecklingen och därmed på förutsättningarna för utvecklingen av landsbygden och i förlängningen befolkningsutvecklingen och serviceutbudet.”

Även om byggnadsnämnden har rätt i konsekvenserna för “bebyggelseutvecklingen” (att det inte kommer att bli ett automatiskt ”ja” i fortsättningen) så är det bara för nämnden, och kommunen, att anpassa sig till lagen och till praxis. Byggnadsnämnden måste även inse att den positiva inställning den, och miljö- och hälsoskyddsnämnden, har till kommunalt VA kan ifrågasättas. Det är väl egentligen bara att titta på de 29.869 kubikmeter (29.869.000 liter) som bräddades från Holmängens avloppsreningsverk i Vänersborg förra året. (Se “VA och utsläppen 2023 (2/2)”.)

En av förändringarna i vattentjänstlagen (LAV) var också att bestämmelsen i 6 § om kommunens ansvar att ordna allmänna vattentjänster ändrades för att bli mer flexibel. Även detta visar att kommunen och byggnadsnämnden måste anpassa sig. Nu innehåller lagen en skrivning om att ”särskild hänsyn” ska tas till förutsättningarna att kunna godta en enskild VA-anläggning ”med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Kraven är inte lika högt ställda på enskilda anläggningar. (Se ”Riksdagen ändrar i VA-lagen”.)

Lagen (LAV) säger också mycket tydligt i 9 §:

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen.”

En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras om fastighetens VA-lösning kan ordnas genom enskilda anläggningar som alltså kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Det är för övrigt kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i Vattentjänstlagen. Det har Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) slagit fast i en prejudicerande dom. (Se M 4976-19 och “VA: Kommunens bevisbörda”.)

När byggnadsnämnden i sitt remissvar skriver apropå Vänersnäs om fastighetsägare så tycks nämnden inte ta varken LAV eller MÖD i beaktande:

“Om fastighetsägare … investerar i nya enskilda avloppsanläggningar kan kommunen bli skyldig att lösa in dessa om ny bebyggelse tillkommer och kommunens skyldighet enligt 6§ LAV, att lösa vatten och avlopp i ett större sammanhang, inträder. Det skulle även drabba de enskilda fastighetsägarna ekonomiskt.”

Byggnadsnämnden sätter däremot fingret på en viktig, men öm punkt:

“Det är viktigt att analysera hur ansökningar om förhandsbesked och bygglov ska bedömas utifrån ett VA-perspektiv.”

Nämnden efterlyser, som jag uppfattar det, anvisningar och regler om hur den ska förhålla sig i sådana här situationer. Det får mig att tänka på den motion som Lena Eckerbom Wendel (M) väckte i kommunfullmäktige den 15 februari 2022 och det initiativärende som James Bucci (V) väckte i samhällsbyggnadsnämnden som var en upprepning av motionens yrkanden (se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”). Eckerbom Wendels och Buccis yrkanden syftade till att ett regelverk skulle tas fram som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.

Varken motionen eller initiativärendet har utretts eller behandlats än. Tvärtom, samhällsbyggnadsförvaltningen (Kretslopp och vatten) och de styrande partierna hävdade att dessa yrkanden stred mot lagen… 

Byggnadsnämnden ser slutligen risker eller möjligheter med att det kan komma krav på detaljplan i samband med att VA-frågan vid byggnation ska utredas. Det är en intressant fråga.

I den “gamla” Blåplanen står det:

”De områden som ska anslutas till kommunalt VA kommer som utgångspunkt att detaljplaneras innan VA byggs ut om det finns intresse från fastighetsägare.”

Det står uttryckligen “innan VA byggs ut”… (Jag undrar om det gäller fortfarande.) Det kan också nämnas att redan den 12 maj 2021 beslutade ett enhälligt(!) kommunfullmäktige i samband med en återremiss i ärendet “införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden – område 1 & 2” på Vänersnäs (se “KF: ÅTERREMISS!”):

“att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området”

Byggnadsnämndens funderingar i sitt remissvar har alltså ventilerats av politikerna. Så vitt jag vet har dock frågan om verksamhetsområden och detaljplan ännu inte utretts.

Byggnadsnämnden ställer en rad viktiga frågor kring vattentjänstplanen i förhållande till nämndens uppgifter angående bygglov och förhandsbesked. Frågorna måste få ett svar av samhällsbyggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden och i kommunens vattentjänstplan även om byggnadsnämndens utgångspunkt eller perspektiv inte är helt korrekt i förhållande till Vattentjänstlagen och Mark- och miljööverdomstolens prejudicerande domar.

Det finns mycket arbete kvar att göra innan kommunen kan fastställa en vattentjänstplan.

==

Om vattentjänstplanen:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan, Vänersnäs

MH: Vattentjänstplanen innehåller felaktigheter

20 augusti, 2024 Lämna en kommentar

Politiken har kommit igång på allvar efter sommaruppehållet. Idag hade byggnadsnämnden sammanträde. (Se “Byggnadsnämnden: Holmens fd kontor”.) Vad som hände på mötet vet jag inte, inte än. Imorgon onsdag följer miljö- och hälsoskyddsnämnden upp med sitt första möte för terminen.

Den 16 maj beslutade samhällsbyggnadsnämnden att Vattentjänstplanen skulle skickas ut på samråd. Fastighetsägare som enligt förslaget skulle ingå i ett verksamhetsområde bjöds in på ett informationsmöte och sedan hade de, och även andra, 6 veckor på sig, fram till och med den 2 juli, för att inkomma med synpunkter på förslaget. Dessutom beslutade nämnden att skicka samma dokument på remiss till miljö- och hälsoskyddsnämnden, byggnadsnämnden, kommunstyrelsen och Länsstyrelsen. De fick också 6 veckor på sig. Problemet med tiden var att alla nämnder inte hann svara på remissen innan sommaruppehållet, dvs innan tidsgränsen löpte ut.

På morgondagens sammanträde, den 21 augusti, ska miljö- och hälsoskyddsnämnden behandla förslaget till vattentjänstplan. (Jag har skrivit tämligen utförligt om förslaget till vattentjänstplan. Se “Samråd om vattentjänstplanen!”, “VA-plan: Varför inte verksamhetsområde?” och “VA-plan: Varför verksamhetsområde?”. Det går att ladda ner vattentjänstplanen här eller på kommunens hemsida.) 

När jag läste förslaget till vattentjänstplan tyckte jag att den var relativt lättläst och lättförståelig. De områden som på något sätt var aktuella för kommunalt vatten och avlopp beskrevs noggrant med text, tabeller och kartor.

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen är inte lika positiv…

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningens tjänstepersoner föreslår politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden att anta ett yttrande som ska lämnas till samhällsbyggnadsnämnden. Yttrandet är rakt och tydligt. Det börjar:

“Huvuddokumentet för samrådet … innehåller en del felaktigheter av språklig karaktär samt formuleringar som Miljö- och hälsoskyddsnämnden av andra anledningar anser bör justeras.”

Det var ingen rolig inledning, men det är naturligtvis allvarligare med de sakfel som påpekas av miljö och hälsa. Det ska inte finnas faktafel i ett sådant här för fastighetsägare och kommuninvånare viktigt dokument…

Det har enligt miljö- och hälsoskyddsförvaltningen blivit ett särskilt stort fel i avsnittet om Skytteklev. Förvaltningen skriver:

“Texten i avsnittet om Skytteklev, under rubriken ”Förutsättningar för enskilda avloppsanläggningar – bedömning av Miljö- och Hälsa” (sid 21ff) skiljer sig från det underlag som Miljö- och hälsoskyddsnämnden lämnade 2024-03-06 … och behöver ersättas av den ursprungliga texten.”

Det är uppenbarligen stora och viktiga skillnader mellan Miljö- och Hälsas uppfattning och texten i vattentjänstplanen. Förvaltningen fortsätter vidare om Skytteklev: 

“I avsnittet om Skytteklev kan texten under rubriken ”Redogörelse av Samhällsbyggnadsförvaltningens bedömning av förslaget om att inte bilda ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp vid Skytteklev” (sid 25) missförstås och bör förtydligas.”

Det finns vad jag förstår så stora risker med att beskrivningen av Skytteklev kan missförstås, och därför också konsekvenserna, att det samråd som försiggått med fastighetsägarna i området skulle kunna vara tämligen meningslöst. Det borde därför övervägas, som jag ser det, om det ska göras om. Kanske uppdagas det fler felaktigheter även i andra områden…

Det finns ytterligare en felaktighet som talar för att samrådet antagligen bör göras om. Förvaltningen skriver:

“Texter om inventeringar av enskilda avloppsanläggningar behöver genomgående ses över i dokumentet då de är otydliga och i flera fall innehåller felaktig information.”

Det blir självklart missvisande om det finns “felaktig information”.

Innan Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen avslutar med att ha synpunkter på kommunens Dagvattenplan, som är en bilaga till Blåplanen, så skriver förvaltningen:

“I Blåplanen finns idag en handlingsplan för hur miljö- och hälsoskyddsnämnden (och byggnadsnämnden) ska agera i väntan på kommunalt vatten och avlopp. Som det förstås så ska blåplan del 2 revideras och vissa dokument ska sammanfogas inför granskningen. Det är av yttersta vikt att det inför granskningen blir tydligt hur kommun och fastighetsägare skall agera i väntan på utbyggnad och hur kommunen ska hantera de områden som benämns som bevakningsområden.”

“Det är av yttersta vikt…” Jo, nog är det så alltid.

Oavsett om miljö och hälsas “påpekanden” är så att säga till fördel eller inte för fastighetsägarna så ska självklart alla fakta vara riktiga. (Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har, precis som samhällsbyggnadsförvaltningen, som regel haft den uppfattningen att enskilda avloppslösningar, till och med Solvarms i Sikhall, alltid är sämre än kommunens. Förvaltningen anser också att det är de enskilda VA-systemen som är ansvariga för övergödningen av Dättern. I förvaltningens tankevärld tycks det nämligen inte finnas någon markretention, se “Skiter björnar i skogen?”.)

Det är antagligen inte med någon större glädje som miljö- och hälsoskyddsnämnden sannolikt beslutar enligt sin förvaltnings förslag till yttrande. Men det är naturligtvis nödvändigt. En handling som en Vattentjänstplan får självklart inte innehålla felaktigheter. Det kan leda till oriktiga slutsatser och annorlunda och oväntade konsekvenser. Många kommuninvånare är beroende av de planer som kommunen lägger fram kring vatten och avlopp. Och det handlar ofta om stora pengar för fastighetsägarna – som i flera fall dessutom redan har fungerande enskilda VA-lösningar.

Felaktigheterna i förslaget till Vattentjänstplan visar att något inte riktigt fungerar i kommunens förvaltningsorganisation. Det ska inte behöva kommenteras så mycket i en offentlig remiss som miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har tvingats göra. Man kan undra varför inte miljö- och hälsoskyddsförvaltningen fick läsa förslaget till Vattentjänstplan innan det gick ut på samråd. Felaktigheterna borde ha rättats innan samrådsremissen och samrådet med fastighetsägarna.

==

Om vattentjänstplanen:

Kategorier:Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan

Byggnadsnämnden: Holmens fd kontor

19 augusti, 2024 Lämna en kommentar

Tidigare denna sommar (är det fortfarande sommar?) så skrev jag ett inlägg om Holmens gamla kontor i Vargön. (Se “Vad händer med Holmens kontor?”.) Det handlade om att samhällsbyggnadsförvaltningen hade författat en skrivelse och i den drogs slutsatsen att kontorsbyggnaden skulle rivas – och att det inte fanns några hinder för det. (Skrivelsen kan laddas ner här.)

I detaljplanen från den 12 juni 2013 står det däremot:

“De äldsta byggnaderna som utgörs av huvudkontoret med den gamla fabriksporten skall finnas kvar.”

Det finns med andra ord ett förbud i detaljplanen mot att riva kontorsbyggnaden och fabriksporten, den så kallade “Vargporten”. Och detaljplanen bestämmer i sådana här frågor. I Plan- och bygglagen (PBL) står det i 9 kap 34 §:

“Rivningslov ska ges för en åtgärd som avser en byggnad eller byggnadsdel som inte
  1. omfattas av rivningsförbud i detaljplan eller områdesbestämmelser, eller
  2. bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen menade i sin skrivelse att Holmens gamla kontorsbyggnad inte längre är någon byggnad och hänvisade också till PBL: 

”Fastighet och Service som fastighetsägare på uppdrag av kommunen hävdar att det går att gå emot rivningsförbudet då det har syftet att skydda byggnader medan det som står kvar på fastigheten Bruket 8 inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 1 kap. 4 § 4 stycket.”

Det innebär, menade samhällsbyggnadsförvaltningen, att det bara är att riva byggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen ser nämligen inte att det finns någon möjlighet att avyttra fastigheten med det gamla eldhärjade kontoret på tomten. Byggnaden står typ “i vägen” för en försäljning.

Byggnadsnämnden bestämde efter branden i maj 2022 (se “Branden på Holmen”), när samhällsbyggnadsförvaltningen för första gången uttalade sin vilja att riva kontorsbyggnaden, att ge byggnadsförvaltningen:

“i uppdrag att pröva ändring av detaljplan”

(Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) reserverade sig mot beslutet.)

Uppdraget har tagit sin tid och det är väl orsaken till att samhällsbyggnadsförvaltningen tidigare i sommar återkom med sitt krav på rivning.

Imorgon tisdag, den 20 augusti, sammanträder byggnadsnämnden. På dagordningen finns ärendet:

“Ändring av del av detaljplan nr 501 för Hamnen och Ronnums herrgård i Vargön – Information”

Det kan alltså noteras att byggnadsnämnden bara ska få information, inte fatta något beslut. I underlaget till politikerna i nämnden skriver tjänstepersonerna i förvaltningen:

“Den kulturhistoriska utredningen som har gjorts i planarbetet har visat att huvudkontoret och porten har höga kulturvärden vilket har ett skydd enligt lagstiftningen.”

Den kulturhistoriska utredningen som förvaltningen syftar på är den utredning som WSP utförde. (Se “Vad händer med Holmens kontor?”.) Den lämnades till nämnden den 11 november 2021 och hade titeln ”Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper”. Utredningen drog slutsatsen att:

”det fanns ett stort värde i kvarvarande delar som gör en renovering av huset fullt möjlig.”

Byggnadsförvaltningen konstaterar att med enbart denna utredning som underlag blir slutsatsen att:

“rivningsförbudet som finns i gällande detaljplan är fortsatt motiverat.”

Det här är inget nytt för politikerna i nämnden. Det enda nya som har tillkommit i ärendet, efter att utredningen lämnades för drygt 2,5 år sedan, är att byggnadsförvaltningen öppnar, som jag ser det, dörrarna för en ändring av detaljplanen.

Byggnadsförvaltningen skriver:

“Förvaltningens bedömning är att det finns potential för ett scenario där de delar av bebyggelsen som fortfarande är i gott skick bevaras och samtidigt kan byggas på med något nytt.”

Jag vet inte riktigt vilka “delar av bebyggelsen” som förvaltningen syftar på. Är det kanske bara “Vargporten”?

Förvaltningen fortsätter:

“Det skulle innebära att Vargön kan behålla en avgörande del av sin historiska identitet samtidigt som det skulle ge inspiration för verksamhetsområdets hållbara utveckling. Huvudkontoret med på- och tillbyggnad skulle exempelvis kunna bli ett centrum för Vargöns innovationspark med lokaler för samverkan (t.ex. kontorslokaler, showroom, konferens mm.) som skulle kunna nyttjas av flera verksamheter.”

Det är uppenbarligen inte bara “Vargporten” som förvaltningen har i tankarna. Det är också det tidigare huvudkontoret…

Jag är inte säker på att byggnadsnämnden blir så mycket klokare av underlaget. Det är som sagt egentligen inget nytt som tillförs ärendet, förutom att ledamöterna formellt får samhällsbyggnadsförvaltningens skrivelse i sin hand. Underlaget avslutas emellertid med:

“Byggnadsnämnden kommer få information om kulturmiljöutredningen och olika framtidsscenarier som grund för att senare kunna ta ställning till hur arbetet ska gå vidare.”

Hela ärendet handlar till slut om kulturhistoriska värden mot ekonomi. Och erfarenheterna från politiken de senaste åren är väl att ekonomin har företräde…

De vargöbor, och andra, som är intresserade av ärendet bör bli aktiva snarast möjligt. Jag tror nämligen att ärendet närmar sig den punkt där ledamöter och partier börjar bestämma sig. När det gällde hundrastgården startades det namninsamlingar i Vargön och det skrevs ett flertal medborgarförslag. Det kanske vore något också i frågan om Holmens fd kontorsbyggnad och “Vargporten”.

PS. Läs gärna inlägget den 19 augusti – ”Byggnadsnämnden: Holmens fd kontor”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

Hallevi: Hundrastgård och/eller bad?

8 augusti, 2024 Lämna en kommentar

Den 13 juli samlades ett flertal hundägare med sina hundar på de stora gröna ytorna vid Hallevibadet. Det var officiell invigning av hundrastgården. (Jag skrev ett blogginlägg om den kommande invigningen några dagar innan – se “Hallevi: Invigning av hundrastgården”.)

Invånare i Vargön har som bekant under längre tid lobbat och jobbat för en hundrastgård. Vi politiker har framför allt blivit medvetna om önskemålet tack vare ett flertal medborgarförslag genom åren. Medborgarförslagen har emellertid samtliga avslagits av kommunfullmäktige, precis som liknande förslag i andra delar av kommunen. Anledningen har varit kostnaderna:

“…anläggandet av en hundrastgård [är] en dyr investering om 100.000-200.000 kr per hundrastgård beroende på förutsättningarna. Den löpande drift- och underhållskostnaden uppskattas till 15.000 kr/år.”

Hundägare i Vargön nöjde sig dock inte med dessa besked. De arbetade oförtrutet vidare. Det ordnades en namninsamling och kontakter togs med Vänersborgs kommun, framför allt med tjänstepersoner i samhällsbyggnadsförvaltningen. Hundägarna bildade också en förening – Vargöns Hundklubb.

TTELA skrev den 7 juli se “Vargön har fått egen hundrastgård”):

“Men i samband med de avslagen inledde samhällsbyggnadsförvaltningen en dialog med förslagslämnarna om att arrendera mark och själva ordna en rastgård.”

Tjänstepersonerna var välvilligt inställda till en hundrastgård och var intresserade av att arrendera ut mark till hundklubben. De prutade till och med på arrendepriset. Men framför allt, hundrastgården hade inte blivit verklighet utan det stora engagemang som klubbens medlemmar visade. De bidrog med mycket ideellt arbete. Många hundägare har dessutom köpt medlemskort i klubben, pengar som bland annat har gått till kostnader för rastgården. Även flera företag har ställt upp och hjälpt till med både arbete och sponsring.

Det var många glada hundägare på plats vid invigningen. Äntligen hade alla hussar och mattar någonstans där de kunde släppa hundarna lösa. Hundarna kunde springa runt och sträcka ut samtidigt som staket/stängsel gjorde att ägarna kunde slappna av med kaffe och fika. Trots att jag själv inte har någon hund så var jag på plats. Det var flera kända ansikten, några boende i stan. Alla var glada, även om hundarna antagligen var gladast. Och faktum var att hela invigningen förflöt i god och trivsam anda. Hundarna var till och med tysta när ett rådjur strövade förbi strax utanför staketet.

Några i hundklubben hade synpunkter på flera av mina blogginlägg. Det ledde till flera bra samtal där jag fick tillfälle att förklara min syn. Den kamp som hundägarna har bedrivit i Vargön för att få sin hundrastgård är beundransvärd. Det är helt klart att det behövs en rastgård, och egentligen inte bara i Vargön. Det bör finnas möjligheter för alla hundägare att rasta sina hundar på en rastgård, i hela kommunen. Det tycker jag, även om det kanske inte har framgått.

Jag vänder mig däremot mot kommunens hantering av ärendet. Eller rättare sagt samhällsbyggnadsförvaltningens. Det är tjänstepersonerna som har agerat och de har inte ens informerat politikerna i nämnden. De arrenderade ut marken (se “Hallevi: Kommunen och Hundklubben”), trots att de visste att Jonas Mossberg var intresserad av den för att öppna och driva Hallevibadet. Den utarrenderade marken ingick i hans planer för övertagandet och utvecklingen av både badanläggningen och området runt badet. Det finns stora ytor att använda sig av för att göra Hallevi till ett slags aktivitetscenter eller fritidscentrum. (Se TTELA “Paret vill ta över Hallevibadet: ”Finns massor av möjligheter””.)

Självklart borde kommunen ha sammanfört parterna och haft en gemensam diskussion om Hallevis framtid, kanske även med fler vargöbor. Men det verkade inte som om samhällsbyggnadsförvaltningen brydde sig om Mossbergs planer. Tjänstepersonerna tycktes inte vara särskilt intresserade av att Hallevibadet skulle öppnas. Och så verkar fortfarande vara fallet. Det sägs till och med att samhällsbyggnadsförvaltningen inte har börjat med den konsekvensbeskrivning för Hallevibadet som politikerna i samhällsbyggnadsnämnden, den 16 november 2023, gav förvaltningen i uppdrag att utföra…

Det ska dock betonas att det bara är kommunen som har haft alla kort på hand. Vargöns Hundklubb har inte haft kännedom om turerna kring Mossberg och Hallevibadet – och Mossberg hade ingen aning om tjänstepersonernas omfattande arrendeplaner till Hundklubben.

Hallevibadet är utdömt och borde rivas. Den slutsatsen drog samhällsbyggnadsförvaltningen för ganska länge sedan. Det framgår av det beslutsförslag som lades fram till nämnden den 19 oktober 2023 (se “Hallevibadet: Nuläget (1)”):

”avveckla och demontera Hallevibadet då hyresavtalet med Kultur och fritidsförvaltningen avslutats.”

Hyresavtalet med kultur- och fritidsförvaltningen avslutades men Hallevibadet “demonterades” (revs) inte. Politikerna ville inte det, i varje fall inte då. 

I början på juli trädde en ny intressent fram för att driva Hallevibadet, Patrick Lejon. (Se “Hallevi: Ny intressent!”.) På Facebook skrev Lejon:

“Halleviområdet är en idrottsanläggning som man kan utveckla grymt mycket.”

Även Patrick Lejon har uppfattningen att området kring badet, eller delar av det, behövs för att driva badanläggningen vidare.

Det finns mycket att säga om kommunens hantering av Hallevibadet. Min stora undran och förvåning är dock fortfarande hur förvaltningen kunde arrendera ut en stor del av den mark som Jonas Mossberg och nu sannolikt även Patrick Lejon anser att de behöver för att kunna öppna och driva Hallevibadet. Varför väntade inte förvaltningen tills man åtminstone hade utrett möjligheterna att driva badet vidare i privat regi samtidigt som Vargöns Hundklubbs intressen tillgodosågs?

Vi får se vad som händer på Hallevibadet. Kanske kan de privata intressenterna, Vargöns hundklubb och kommunen ändå komma överens om en för alla acceptabel lösning.

TTELA citerade en styrelsemedlem i Vargöns hundklubb och flera på invigningen sa detsamma till mig:

“Men vi hoppas på bad och hundrastgård.”

Jag hoppas verkligen att det går att förena en badverksamhet och en hundrastgård. På något sätt. Det skulle bli ett stort lyft för Vargön. Politikerna, särskilt i de styrande partierna, måste ta tag i ärendet genast och med kraft. Flera socialdemokrater och kristdemokrater kommer ju om inte annat från, och bor, i Vargön.

Till sist.

I mitten på juli besökte Patrick Lejon badet tillsammans med en besiktningsman. Besiktningsmannen hade erfarenhet av badanläggningar sedan tidigare. Efter “studiebesöket” skrev Lejon, återigen på Facebook:

“Här kommer en uppdatering gällande Hallevibadet. Vi blev väldigt glada över vad vi fick se när vi gick in på badet. Jag har mailat till kommunen och vill ha till ett möte med dom, men det är semestertider så vi får vänta några veckor. Vi kämpar på.”

Precis som Mossberg är Lejon övertygad om att det går att starta och driva Hallevibadet i minst 10 år framåt. Det behövs en del åtgärder, men båda anser att det rör sig om överkomliga kostnader. Vilket får mig att undra över den slutsats som samhällsbyggnadsförvaltningen kom fram till i oktober…

För det kan väl inte vara så att förvaltningen har en egen agenda?

==

Det har blivit många blogginlägg om Hallevibadet:

Kategorier:bad, Hallevi, hundar, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

VA och utsläppen 2023 (2/2)

5 augusti, 2024 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på “VA och utsläppen 2023 (1/2)”.

I morse vaknade vi till en nygammal nyhet (Svt Morgonstudion):

“Idag släpps fortfarande avloppsvatten ut i sjöar och vattendrag”

En anledning till dessa utsläpp är att stora delar av landets avloppsnät behöver bytas ut, men med nuvarande takt skulle det ta 200 år…

Det kallas bräddning när avloppsreningsverk och avloppsledningar släpper ut orenat eller otillräckligt renat avloppsvatten. År 2023 bräddades det 29.869 kubikmeter från Holmängens avloppsreningsverk i Vänersborg. Det är 29.869.000 liter. Det är tämligen mycket och det verkar som det var i stort sett orenat avloppsvatten. Det största utsläppet skedde på grund av “trasig pumpfot” och varade i 98 timmar. Det beräknas dessutom att det bräddades sammanlagt 590 kubikmeter, dvs 590.000 liter, från pumpstationerna i ledningsnätet. Orsaken uppges vara “hydraulisk överbelastning”.

De pumpstationer som bräddade mest var pumpstation 14 (se karta ovan) vid Ängsvägen (20 tillfällen, 32,75 timmar, 177 kbm), pumpstation 30 vid Lundgrens väg (8 tillfällen, 24,82 timmar, 169 kbm) och vid pumpstation 19, Hol (5 tillfällen, 16,06 timmar, 109 kbm).

I Brålanda avloppsreningsverk bräddades under förra året 2.408 kbm, dvs 2.408.000 liter. Det bräddades i 41,5 timmar och orsaken var enligt rapporten “mycket regnvatten”. Avloppsvattnet tycks ha varit helt orenat, men samtidigt utspätt med just regnvatten. Det bräddades även 32.020 kbm på ledningsnät och pumpstationer, också på grund av “hydraulisk överbelastning”. Nästan allt bräddades, 31,7 kbm, vid gamla reningsverket i Frändefors, vid pumpstation 5. Ett mindre utsläpp gjordes vid pumpstation 3, 320.000 liter.

Det handlar om stora mängder avloppsvatten som släpps ut från kommunens VA-nät enbart vid bräddningar. Det är därför svårt att låta bli att undra varifrån vissa får den nästan hysteriska vilja att ansluta alla fastigheter med enskilda VA-lösningar till kommunens VA-nät. Man ska också komma ihåg att det sker utsläpp från reningsverken även vid “normal drift” (mer om det senare).

Det bräddas ofta när det regnar mycket. Det bräddade avloppsvattnet är vid dessa tillfällen utspätt och består till ganska stor del av regnvatten. (Det är önskvärt att sådana här kombinerade ledningar för dagvatten och avloppsvatten byggs bort. Då minskar belastningen på ledningsnät vid kraftiga regn och därmed också behovet av bräddning.)

Det är som jag har nämnt tidigare inte bara vid bräddningar som det släpps ut “oönskade ämnen”. Det sker även vid vanlig, normal drift av det kommunala VA-systemet. Utsläppen består dels av “ämnen” som borde återanvändas och återvinnas och dels av “ämnen” som är till skada och olägenhet för människors hälsa och miljön.

Det släpptes ut följande från avloppsreningsverken i Vänersborg år 2023. Notera att siffrorna anger ton/år (ton=1.000 kilo).

Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, COD-CR= kemisk syreförbrukning, P-tot=fosfor, N-tot=kväve, NH4-N= ammoniumkväve

Det var betydligt större utsläpp från Holmängens reningsverk 2023 än 2022. Holmängen tog i och för sig hand om mer avloppsvatten 2023, 26% mer än 2022, men utsläppen ökade procentuellt ännu mer. Utsläppen av NH4-N ökade med +91% och TOC med +35%, däremellan kom fosfor +45% och kväve +44%.

Jag skrev till Kretslopp & Vatten och frågade. Idag måndag svarade VA-chefen:

“Avloppsverket har uppfyllt utsläppsvillkoren. Under 2023 har reningsverket byggts om och det har varit en lägre reduktion samtidigt som det inkommande avloppsvattnet ökat som du påpekar. Därtill har det  bräddat mer på reningsverket pga av ett haveri som oturligt inföll samtidigt som snösmältningen.”

De ökade utsläppen har alltså bland annat berott på de ombyggnationer som har skett. Reningen har helt enkelt fungerat sämre under tiden. Det lär dock bli bättre redan i år – såvida det inte blir fler haverier… (Se ovan – “trasig pumpfot”.)

Läsare med enskilda avloppsanläggningar noterar säkerligen de stora utsläppen av kväve och fosfor som släpps rakt ut i vattnet… Som jämförelse: Ett genomsnittligt hushåll med ett mycket enkelt reningssystem beräknas enligt Chat GPT släppa ut bortåt 2,5 kg fosfor per år, medan man med en mer avancerad reningsteknik t ex minireningsverk kan reducera fosforutsläppen betydligt, ner till så lite som 0,1-0,5 kg per år. Då ska vi också komma ihåg att detta fosfor släpps ut i marken, där det hör hemma, och mycket sällan direkt ut i vattendrag.

Utsläppen från Brålandas avloppsreningsverk ligger på ungefär samma nivå som året innan. Det kan dock noteras mindre ökningar på de flesta kategorierna.

Det släpptes också ut följande från avloppsreningsverken förra året, denna gång är enheten kg/år.

När man jämför utsläppen med siffrorna från förra året noterar man att även dessa värden har försämrats för Holmängen. Särskilt kan noteras att utsläppen av Cr (krom) ökade med 193% jämfört med 2022 och av Pb (bly) med 92%. Det beror, som sagt, på ombyggnationer och ett haveri – se VA-chefens svar ovan.

Brålandas reningsverk har också släppt ut mer än föregående år, även om ökningen har varit ganska liten. Brålanda har dock halverat utsläppen av koppar och nickel.

Jag har inte en aning om hur stor påverkan dessa utsläpp har på miljö och djur- och växtliv, men de kan knappast vara positiva… Och i och med att det släpps ut i vattendragen, och inte i marken, så tar det lång tid för ämnena att brytas ner. Och ämnen som borde återvinnas hamnar i vattnet och är den stora boven till övergödningen. (Se “Fosfor och kväve”.) Men i Miljörapporten konstateras det:

“Utsläpp av renat avloppsvatten i ”älvsuget” påverkar miljön mycket litet. Årsutsläppet av P och N utgör endast några promille av Göta älvs totala transport av dessa näringsämnen.”

Så kan man resonera, andra släpper ut mycket mer… Argumentet leds dock inte i bevis. Jag undrar för övrigt hur kommunen värderar och bemöter ett sådant argument om det framförs av en fastighetsägare med enskilt avlopp som vill slippa tvångsanslutning till kommunens VA…?

Det ska återigen betonas att alla utsläpp från Vänersborgs reningsverk ligger inom de tillåtna gränsvärdena. Som VA-chefen skrev:

”Avloppsverket har uppfyllt utsläppsvillkoren.”

Reningsprocesserna ger upphov till slam. Holmängen tar också emot slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar. Det slammet uppgick till 4.100 kubikmeter (precis samma mängd som året innan).

Miljörapporten skriver om Holmängen:

“Grovrens uppsamlas i container. Bio- och kemslam pumpas till förluftningsbassängen och avskiljs tillsammans med primär- och kemslam i försedimenteringen. Efter förtjockning rötas slammet.”

Kommunen försöker återanvända slammet. På Holmängens reningsverk finns det därför en rötkammare. Slammet bildar gas som används för uppvärmning och för att producera elström. Efter avvattning transporteras sedan slammet till Ragnsells. Ragnsells tog förra året emot totalt 2.724 ton från Holmängen. Ragnsells gör jord till sluttäckning av deponin.

Även i Brålanda ger reningsprocesserna upphov till slam. Totalt producerades 1.653 ton slam under 2023. Reningsverket tog även emot slam från enskilda anläggningar, 1.000 kbm. Slam från verket avvattnas i en slampress för att sedan transporteras till Ragnsells på Heljestorp. Där mellanlagras slammet för att sedan spridas på åkermark… 

Det är inte alla som tycker att detta är en bra idé. Slammet innehåller nämligen en hel del “oönskade ämnen”, inte minst läkemedel och kemikalier. (Här en viktig artikel från Naturskyddsföreningen som varnar för slammet, “Slam från ditt avlopp blir gödsel på åkern”.) Det står inget i Miljörapporten om vilka åkermarker som är aktuella för gödsling med slam, men enligt en jordbrukande politiker från Gestad läggs det inte på vilken åkermark som helst. Jag hoppas att det är så. (Jag vet inte varför slammet från Holmängen inte sprids på åkermark, kan det vara alltför förorenat?) Miljörapporten konstaterar i varje fall att:

“Slammet från Brålanda ligger under gränsvärdena för att få spridas på åkermark enligt Jordbruksverket.”

Om det släpps ut en hel del ämnen av olika slag från de båda avloppsreningsverken, och pumpstationer, direkt i vattnet, Frändeforsån, Vänern och Göta älv, så följer de också med i slammet till Heljestorps kretsloppsanläggning.

Mängden fosfor och kväve i slammet minskade ganska mycket jämfört med förra året. Det är positivt antar jag. (Fast ämnena kanske släpptes ut vattnet istället…) Däremot ökade mängden bly i slammet, liksom krom och nickel. Mängden zink och koppar minskade från Holmängen medan dessa metaller ökade från Brålandas avloppsreningsverk.

Konsekvenserna av att metaller, läkemedel, kemikalier, mikroplaster osv rinner ut i våra vatten forskas och diskuteras det om. Jag har gett en del information ovan. Det finns nog inga, experter eller andra, som anser att vi kan fortsätta miljöförstöringen på detta sätt…

Det finns för övrigt invånare i kommunen som misstänker att det kan ”läcka” ämnen från slam och annat avfall i Heljestorp. Det finns i så fall risk att dessa föroreningar rinner ut i Vassbotten…

Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Reningsverken är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning. Avloppsreningsverken är dessutom stora energiförbrukare. Den mesta energin används för att driva pumpar i avloppsverket och i pumpstationer. Under 2023 användes 1.947.097 kWh el på Holmängens avloppsverk och ytterligare 862.917 kWh för ledningsnätet och pumpstationer. I Brålanda användes under förra året 584.592 kWh på avloppsverket. Det var en minskning, medan elanvändningen på Holmängen ökade med 820.789 kWh.

Jag avhåller mig denna gång från att skriva något om enskilda avloppslösningar. (Istället skickar jag med några länkar nedan.) Däremot kan jag inte låta bli att påpeka att mycket regn har en tendens att leda till bräddningar i vårt kommunala VA-nät. Och det ska regna än mer i framtiden…

På den inledande simsträckan i triathlon under OS-tävlingarna i Paris nyligen tävlade deltagarna i Seine. Sveriges deltagare Tilda Månsson sa efter loppet (Se SvD “OS-kritiken: ”Har bokstavligen skitit sig””):

“Man känner att det inte är jättebra kvalitet. Det är brunt och det luktar äckligt.”

Det hade regnat i Paris och det innebar att avloppsvatten hade spolats ut i floden. Vi hoppas att vi ska slippa sådant i framtiden, även om Vänersborgs kommun tidvis under de senaste veckorna har avrått från bad på barnbadet i Skräcklan. Fast just idag skriver TTELA att det är fritt fram för bad igen. Lita inte på det. Det regnade igår… Bada som regel inte på barnbadet dagen eller två dagar efter regn…

Det lär dröja innan kommunen får råd att separera allt avloppsvatten från dagvattnet (“regnvatten”) i hela kommunen. Förhoppningsvis dock inte 200 år… Fram tills dess tycker de styrande i kommunen att allt fler ska ansluta sig till det kommunala VA-nätet…

Jag vet inte om det är så bra tänkt.

PS. Hur enskilda avloppsanläggningar klarar sig i konkurrensen med reningsverken har jag bland annat skrivit om här: “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”, “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.

PPS. De hårda kraven kring enskilda avlopp kan drabba en husägare hårt. Kraven grundar sig på uppfattningen att enskilda avlopp utgör ett miljöproblem. I den här filmen möter vi Peter Ridderstolpe, en av landets ledande experter på småskaliga VA-lösningar – ”Villaägarna möter: Sluta betrakta enskilda avlopp som ett miljöproblem”.

Kategorier:Holmängen, miljö, Reningsverk, Samhällsbyggnadsnämnden, VA