Arkiv
Rivningen i Vargöns hamn
För två veckor sedan bloggade jag om lagerhallarna på Vargöns hamnområde. (Se ”Vad händer egentligen i Vargön?”.)
Det var två stora hallar som stod där alldeles tomma och oanvända. En driftig entreprenör från södra Dalsland ville köpa hallarna och marken för 2,6 milj kr. Köparen var villig att själv säkra kajen för skred och dessutom erbjöd han sig att låta kommunen få ”friskriva sig” från allt ansvar om något oförutsett skulle inträffa. Entreprenören tänkte använda lagerhallarna för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Han hade kontakter med andra båtföretag som också var intresserade och kunde tänka sig att etablera sig i området. Entreprenören såg även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn framför sig. Och varför inte båthus och sjöbodar för vargöborna. Strandskyddet var ju dessutom borttaget i området vilket hade underlättat både byggnation och småbåtshamn.
Entreprenören hade visioner för hamnområdet.
Kommunen var positiv. Köparen fick ett muntligt besked om att han skulle få köpa marken och hallarna. Det var hösten 2017. Sedan hörde inte entreprenören något förrän en vargöbo meddelade honom att kommunen hade satt igång med att riva lagerhallarna… Det var i år, för en månad sedan.
Jag skrev till samhällsbyggnadsförvaltningen och frågade om varför. Och fick ett kort svar:
”Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen har tagit beslut om att riva hallen.”
Det visade sig att denna ”mindre brand” var känd av den presumtive köparen, och var inget som hindrade ett köp. Branden inträffade innan hans kontakter med kommunen. När det gäller skred- och rasrisken var ju köparen villig att bekosta förstärkningar själv. Det var ju en förutsättning i samtalen mellan köparen och kommunen. Dessutom har kommunen tagit bort den avspärrning vid kajen som fanns där tidigare. (Det såg jag vid ett besök efter min blogg.) Varför vet jag inte, men jag antar att risken för skred och ras kanske inte var så akut som man först trodde.
Jag skrev ytterligare ett mail till samhällsbyggnadsnämnden. Jag frågade återigen varför hallarna revs och fick svaret:
”Magasinet rivs för att de bedöms vara i väldigt dåligt skick ( trasiga väggar, trasiga portar ). Ungdomar har haft det som tillhåll och förstört byggnaden ytterligare och bland annat eldat ( stor risk att de skadar sig själva också ). Magasinet ligger delvis på kvicklera och det finns en rasrisk. Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsfövaltningen har tagit beslut om att riva hallen.
Projektledaren fick uppdraget från tidigare fastighetschef.”
Det är samma argument som upprepas. Och återigen, entreprenören var ju villig att själv vidta alla nödvändiga åtgärder kring hallarna och marken. Om ungdomar hade ”förstört byggnaderna ytterligare”, så kunde väl köparen själv, på plats, fått avgöra om hans anbud kvarstod. Det var ju ett mycket bra anbud för kommunen. Och varför förseglades inte hallarna om det var ett tillhåll för ungdomar? Det kan man väl också fråga sig.
Det verkar inte heller som om det finns några omedelbara planer för området vid ”magasinen”. På en fråga svarar förvaltningen:
”Samhällsbyggnadsnämnden väntar fortfarande på svar från Kommunfullmäktige. Samhällsbyggnadsnämnden har inte har fått svar ifrån KS/KF om fortsatt arbete i ärendet.”
Det var den 18 juni 2014 som kommunfullmäktige i Vänersborg fattade ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön. Det var ett principbeslut, inte ett ”riktigt” beslut. Sedan dess har det helt riktigt inte hänt något. Men det var snart 5 år sedan – hur länge ska Samhällsbyggnadsnämnden vänta? Och behövs just detta område till hamnen? Det ligger en bit söderut i området.
Det har inte heller fattats något riktigt beslut om rivningen vad jag förstår. När jag frågade om beslutet så fick jag svaret:
”Detta rör fastighetsförvaltning och betraktas som en ren verkställighet och därför behövs det inte något beslut.”
”Verkställighet” av vad? Undrar jag. Och naturligtvis kan man undra varför inte den tilltänkte köparen kontaktades innan rivningen… Jo, säger förvaltningen:
”I telefonsamtalet hösten 2017 uppfattades inte att det var hallarna den presumtive köparen var intresserade av utan hamnområdet i övrigt.
Den presumtive köparen skulle kontaktas om hamnområdet blev aktuellt för försäljning. OBS! Fortfarande väntar samhällsbyggnadsnämnden på svar ifrån KF gällande ärendet och därför har inte presumtive köparen kontaktats. se bifogat beslut från samhällsbyggnadsnämnden.”
Det här säger köparen att det inte stämmer. Han var hur tydlig som helst med att det var hallarna som han var intresserad av. Och hur skulle det kunna vara annorlunda? Han hade inte tänkt flytta någon hamn från Vänersborg till Vargön. Han tänkte bara förvara och reparera båtar.
Och igen, varför rivs magasinen om inget svar har kommit från kommunfullmäktige? Om kommunfullmäktige någon gång kommer till skott och röstar nej till en hamn, då har ju kommunen genom rivningen gått miste om några miljoner. Och vargöborna om en utveckling i hamnområdet…
Men ord står mot ord. Och vad som har sagts i samtalen kan ingen bevisa. Däremot står det helt klart att kommunen inte bara går miste om köpepengar utan också förlorar pengar. Det kostar nämligen, enligt det vinnande rivningsanbudet, 670.600 kr att riva hallarna. Och då är inte konsultkostnaderna inräknade. För en konsult har varit inblandad. Han har bland annat konstaterat att det finns asbestskivor i väggar och tak. Det ser jag dock inte i några handlingar som rör upphandlingen. Men jag förutsätter att kostnaderna för sanering, transporter och deponi av asbesten ingår i de 670.600 kronorna. Konstigt vore det väl annars…
Jag ställer mig dock fortfarande frågorna, varför rivs hallarna och varför kommunicerade inte kommunen med den tilltänkte entreprenören och köparen?
Vad händer egentligen med Wargön Innovation?
Det ena ger det andra.
Bloggen i fredags om vad som egentligen händer på hamnområdet i Vargön (se ”Vad händer egentligen i Vargön?”) gav funderingar om vad som egentligen händer med Wargön Innovation.
Det var den 22 februari 2017 som kommunfullmäktige, efter en nästan två timmar lång debatt, beslutade att uppföra en byggnad för 24,8 miljoner kr ett stenkast från hamnområdet. (Se ”KF röstar ja till Wargön Innovation”.) Det första spadtaget togs 
den 17 augusti 2017 och byggnaden är nu på plats. Huruvida kostnaderna har hållit sig inom ramen vet jag emellertid inte. Det finns säkert en slutredovisning, men den har jag inte sett. I anslaget från fullmäktige ingick nämligen inte riktigt alla kostnader. Det var kostnader för bergschakt, pålning, produktionsutrustning och lös inredning. Sedan ska vi komma ihåg att kommunen också har investerat 22 miljoner i gator, VA etc i området, förutom att kommunen även köpte hamn- och industriområdet för 16 milj år 2010…
Fullmäktiges beslut om att uppföra en byggnad till projektet Wargön Innovation överklagades av Gunnar Lidell (M). (Se ”Lidell överklagar KF-beslut”.) Lidell och moderaterna ansåg att beslutet stred mot både EU:s regler kring otillåtet statsstöd och kommunallagen om den kommunala kompetensen. Det tyckte inte förvaltningsrätten, och inte heller kommunens dåvarande jurist, men jag tror att det var ”på gränsen”…
Projektet Wargön Innovation arbetar mot målet att Vargön ska bli ett centrum för hållbara materialinnovationer, så att entreprenörer kan växa och nya industrier utvecklas. På hemsidan står det (se ”Så jobbar Wargön Innovation”):
”Wargön Innovations målsättning är att skapa innovativa system och affärsmodeller för att ta hand om alla sorters textilier i ett cirkulärt flöde. Därför arbetar vi med att bygga upp ett system för både manuell och automatisk sortering av textilier. Vi arbetar också för att tillsammans med entreprenörer, innovatörer och andra aktörer av olika slag skapa projekt för att ta fram nya produkter av uttjänta textiler.”
Det handlar, kan man säga, om återvinning och hållbar produktion. Och inte minst, utsikten om framtida arbetstillfällen i Vargön.
Innovatum har varit huvudman för projekt Wargön Innovation de senaste åren. Projektet har drivits med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden (via Tillväxtverket), Västra Götalandsregionen och Vänersborgs kommun:
”Europeiska regionala utvecklingsfonden svarar för 40 % av grundfinansieringen på totalt ca 22 Mkr för de tre åren och Västra Götalandsregionen samt Vänersborgs kommun för 30 % vardera.”
Det finns dock ett stort frågetecken kring hela projektet. Innovatum upphör att vara huvudman för projektet den 1 juli i år (2019). I år! Om knappt 4 månader!
Och vad händer då? Finns det någon projektägare längre? Ska Vänersborgs kommun vara projektägare? Har kommunen ens någon hyresgäst i byggnaden efter 1 juli? Kommer kommunen att vara ensam ansvarig för projektet? Och ensam med kostnaderna…?
På Wargön Innovations hemsida står det (se ”Wargön Innovation möjliggör produktion av framtidens material”):
”Wargön Innovation stöttar entreprenörer, företag och offentliga aktörer i att utveckla och kommersialisera nya hållbara material. Vi erbjuder tekniska resurser, kompetens och de nätverk som behövs för att lotsa en materialinnovation från idé-stadie till färdig produkt.”
Ska Vänersborgs kommun erbjuda dessa resurser och denna stöttning efter den 1 juli? Och är sådana här uppgifter i så fall förenliga med EU:s regler och kommunallagen?
Och vad jag förstår så finns det fortfarande inte ens en sorteringsmaskin för de insamlade kläderna på plats…
Det finns lika många frågor kring Wargön Innovation som när det gäller hamnområdet… (Se ”Vad händer egentligen i Vargön?”.) Och varför denna tystnad ”i kommunhuset” kring Wargön Innovation? Före den 1 juli 2019 krävs det ju någon form av politiskt beslut. Borde det åtminstone inte finnas underlag för hur man kan/bör gå vidare?
När jag försöker leta uppgifter och fakta i diariet så hittar jag inget om hur framtiden för Wargön Innovation ska se ut. Däremot hittar jag två andra dokument om Wargön Innovation.
Det första dokumentet är ett uppdrag från kommundirektören, från november 2017. Där ger kommundirektören ett uppdrag till kommunens näringslivsutvecklare att:
”se över och ge förslag på hur en framtida organisation som ska arbeta med att få företag att etablera sig på Wargön Innovation- och industriområde skulle kunna se ut. Förslaget ska inkludera roller och budget.”
Det var förutseende. Precis som det borde vara. Problemet är emellertid att jag inte ser någon redovisning eller skriftlig rapport. Rann uppdraget ut i sanden?
Jag hittar också ett dokument som är något förbryllande. Det är en mailväxling från mars 2018 som blev diariefört först för knappt två veckor sedan. Det var ett mail från en av näringslivsutvecklarna till dåvarande kommunalrådet Marie Dahlin (S) och nuvarande kommunalrådet Benny Augustsson (S), som då var ordförande i samhällsbyggnadsnämnden:
”Vi behöver stämma av med er om hur ni tänker kring Vargön Industri- och Innovationspark vad gäller elintensiva företag som till exempel ett datacenter. Kan det ens vara aktuellt på detta område som ska ha inriktning mot innovativa företag (prägeln ska ju vara skog och återvinning)? Vi har sent i eftermiddag fått en förfrågan från Business Sweden/Position Väst om vi vill ta emot ett amerikanskt företag för visning på tisdag.”
Wow! Amerikanskt företag? Datacenter?
Svaret från Marie Dahlin och Benny Augustsson:
”Elintensiva företag är inte målgruppen som vi vill ha på Vargönområdet. Men vi lyssnar gärna och är inte ointresserade av företagsetableringar i kommunen. Men just på området i Vargön är det miljö och innovation med inriktning textil, skog och jordbruk som är sagt därute.”
Va??????
Inte nog med att entreprenören från Dalsland (se ”Vad händer egentligen i Vargön?”) inte fick köpa lagerhallarna i hamnområdet och starta upp verksamhet i ”Vargön Industri- och Innovationspark” (vet inte om jag har hört just det här namnet förut) – inte heller ett datacenter var intressant… (Vem tog förresten beslutet att elintensiva företag inte tillhörde ”målgruppen”?)
Det är nog inte bara jag som har vissa betänkligheter inför Vargöns framtid… Och kanske även kommunens framtid…
Vad händer egentligen i Vargön?
Den 18 juni 2014 fattade kommunfullmäktige i Vänersborg ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön. Kommunen hade nämligen redan 2010 köpt markområdet i Vargöns gamla hamn- och industriområde för 16 miljoner kronor. Tanken från de styrande var säkerligen redan då att anlägga en ny hamn i området.
Efter fullmäktiges beslut avsattes drygt 22 miljoner kronor för att bygga vägar, ordna vatten och spillvatten mm. En hel del blev ordnat, men det verkade bli stopp när det kom till kajförstärkningarna. För detta var det för övrigt avsatt ytterligare 20 miljoner kronor.
Vad jag vet så blev några kajförstärkningar aldrig utförda utan kajområdet vid vattnet spärrades istället av för allmänheten. Sedan verkar det som om hamnplanerna i Vargön lades i malpåse. Det verkar överhuvudtaget inte som en hamnflytt har diskuterats särskilt mycket sedan 2016 då frågan ventilerades i några debattartiklar i TTELA.
Och fortfarande finns det, väl att märka, inget beslut om att anlägga en hamn i Vargön – ett principbeslut är inget ”riktigt” beslut.
Och det har tydligen också uppmärksammats av allmänheten – att det inte händer något i hamnområdet alltså. En driftig entreprenör från södra Dalsland hade lagt märke till de stora lagerhallarna som fanns i den södra delen av hamnområdet.
De stod tomma och oanvända i flera år. Han tyckte att det var synd att det var så, för här skulle han kunna förvara större båtar över vintern och också utföra en del reparationer.
Entreprenören tog kontakt med kommunen redan hösten 2017. Han var helt enkelt spekulant på lagerhallarna och marken de stod på och marken runt omkring, i första hand mot söder.
Kommunen var positiv och entreprenören fick reda på att kommunen ville ha 130 kr/kvm, och i det priset ingick hallarna. Det tyckte entreprenören var helt ok. Kommunen var villig att sälja 20.000 kvm. Entreprenören accepterade och var villig att betala de 2,6 miljoner kronor som marken och hallarna skulle kosta. Entreprenören tog detta som ett muntligt avtal. Ja, egentligen kunde han tänka sig att köpa ytterligare 10.000 kvm. Skulle en hamnflytt bli aktuell så skulle det ändå finnas plats.
Det hör också till saken att köparen var villig att själv säkra kajen för skred etc. Kommunen skulle helt enkelt så att säga få ”friskriva sig” från allt ansvar. Och sett ur kommunens synpunkt kunde en sådan friskrivning från ansvar vara mycket viktig.
Köparen var nöjd. Han började studera kartorna över området och allt som hade med området och marken att göra. Han började planera och ta kontakter. Området kunde utvecklas. Det var inte bara hallarna som kunde användas för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Andra båtföretag var också intresserade och kunde tänka sig att etablera sig i området. Entreprenören såg även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn framför sig. Och varför inte båthus och sjöbodar för vargöborna. Entreprenören hade visioner för hamnområdet.
Det var ett bra erbjudande för kommunen. Ett par miljoner till kommunkassan för några byggnader och ett markområde som ändå inte användes, och som det inte fanns några planer för. Plus att det skulle bli lite aktivitet i området, som möjligtvis också skulle kunna locka till sig ytterligare företag och verksamheter. Entreprenören fick som han tyckte ett välvilligt och positivt bemötande av kommunen.
Det här var på hösten 2017. Under år 2018 hände det inte mycket mellan den tilltänkte köparen och kommunen. Det var ganska tyst. Köparen, som är ganska van vid att det kan ta tid i kommunen, politiker som ska säga sitt etc, avvaktade, men var vid gott mod. Hans kontakter på kommunen hade ju sagt att de skulle återkomma när det ”hände något”. Och han var ju ”först i kön”, eller till och med den ende.
För några veckor sedan började det helt plötsligt hända saker i hamnområdet…
Kommunen satte igång med att riva lagerhallarna…
Entreprenören blev tagen på sängen. Varför revs hallarna? Vad hände med hans anbud? Vad skulle kommunen göra på området istället? Och varför hörde ingen på kommunen av sig? Han tog kontakt med kommunen men fick inga svar. Istället var tonen, enligt hans egen utsago, negativ och avvisande.
Och rivningen fortsätter…
Och frågetecknen hopar sig…
Som kommunpolitiker undrar jag vem som har fattat beslutet om rivning. Och varför. Är rivningen upphandlad? Hur mycket kostar rivningen? Hur är det med säkerheten för de som river (om kajen inte är skredsäkrad)? Behövs det inte bygglov för rivning?
Jag skrev till samhällsbyggnadsförvaltningen, som har ”hand om” området och ev försäljning, och byggnadsförvaltningen.
Byggnadsförvaltningen svarade först.
Det finns rivningslov för byggnaderna. En ansökan lämnades in av samhällsbyggnadsförvaltningen redan i februari 2018. Miljö- och hälsa tillstyrkte lovet redan samma månad och den 4 maj 2018 beslutade byggnadsnämnden att ge rivningslov. Byggnadsnämnden gav också startbesked att påbörja åtgärden.
Samhällsbyggnadsförvaltningens svar kom i eftermiddags (jag ställde frågorna i tisdags). Svaret var kort:
”Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen har tagit beslut om att riva hallen.”
Det var inte svar på alla de frågor jag hade ställt och inte heller medföljde någon dokumentation som jag också hade begärt.
Jag ringde den presumtive köparen. Jo då, han visste om den ”mindre branden”. Den hade inträffat redan före hans diskussion med kommunen. Branden var liten och hade inte medfört några nämnvärda spår, ”inte ens innertaket var sotigt”. Det påverkade inte ett eventuellt köp.
Att det föreligger ”skred- och rasrisk” är inte heller något nytt, varken för kommunen, entreprenören eller allmänheten. Det är en av de stora frågorna om nu kommunen beslutar att anlägga en hamn i området. ”Grejen” är att den tilltänkte köparen åtog sig att åtgärda dessa risker i det område som han ville köpa. Utan att det skulle kosta kommunen en enda krona. Kommunen skulle ju till och med få friskriva sig från ansvar om några tidigare okända problem skulle upptäckas.
Kommunens handlande är en gåta. Istället för att få en del av kajen skredsäkrad, intäkter från en försäljning och verksamhet i hamnområdet, så lägger kommunen ut åtskilliga miljoner (antar jag, jag har inte fått svar på frågan om kostnaderna) på en rivning – och hamnområdet blir ännu ödsligare än tidigare…
Beslutet att riva lagerhallarna fattades alltså efter att den dalsländske entreprenören gavs löfte om att få köpa marken och byggnaderna. Och det kan man ju undra hur det var möjligt. Kommunen har onekligen gett den tilltänkte köparen löften som inte gällde och som också har tagit en massa onödig tid för honom. Och varför meddelades han inte?
Varför kommunen har beslutat att riva lagerhallarna och vad planerna är för området är fortfarande obesvarade. Likaså en del andra frågor kring de kommunala kostnaderna för t ex konsulter och rivning. Och så naturligtvis frågan hur kommunen kan förhandla och lova något som den inte håller…
Det kanske blir läge att återkomma i frågan.
Nedläggningen av Lindbacken
”Det kan uppfattas som nödvändigt att dra ned på antalet äldreboenden i Vänersborg. Men statistik talar för nationellt sett större behov i rask takt.”
Så börjar Max Eskilsson dagens ledare i TTELA. (Se ”Finns plan för våra äldre?”.) Bakgrunden är att politikerna i socialnämnden i april fattade ett beslut om att socialförvaltningen skulle ta fram besparingsförslag motsvarande 10 miljoner kr (samtidigt som nämnden också beslutade att den skulle begära 42 extra miljoner). Det var ett beslut som nämndens majoritet fattade. Vänsterpartiet reserverade sig och ville att socialnämnden skulle begära dessa 10 milj kr också.
Sparkravet ledde till att socialnämnden i förra veckan beslutade att lägga ner Lindbackens äldreboende i Vargön och flytta de äldre till ett nytt boende på Niklasbergsområdet. (Se TTELA ”Lindbackens äldreboende läggs ner”.)
Max Eskilsson på TTELA reagerar på beslutet. Han menar att det är olyckligt att de äldre på Lindbacken ska behöva flytta till en annan del av kommunen och att det leder till en omställning för personerna. Eskilsson menar vidare att det inte är bra att det bara kommer att återstå två äldreboenden i Vargön. Dessutom leder nedläggningen av Lindbacken till en viss förlängning av kötiden till äldreboende i kommunen. Men framför allt är Eskilsson tveksam till nedläggningen därför att behoven ökar i snabb takt och att det i behövs fler äldreboenden i framtiden.
Eskilssons farhågor delas av Vänsterpartiet.
På sin hemsida skriver Vänsterpartiet (se ”Tänk att ledarskribenten ställer samma fråga”):
”Ledarskribenten i TTELA uppmärksammar läget, ställer frågor, undrar om det är rätt väg att gå. ”Finns plan för våra äldre?” Det gör vi också.”
Lutz Rininsland (V) skrev en reservation efter socialnämndens beslut om att lägga ner Lindbacken. Den är viktig tycker jag och därför väljer jag att återge den i sin helhet.
=========
Socialnämnden beslutade vid sitt sammanträde 2018-04-19 att ge förvaltningen i uppdrag att ta fram besparingsåtgärder motsvarande 10 mkr inför 2019.
Vid dagens sammanträde beskriver och förtydligar förvaltningen på vilket sätt olika föreslagna åtgärder kan genomföras och vilka besparingar som kan bli resultat. Underlaget nämner också att konsekvensanalyser för berörd personal har gjorts.
Det jag saknar i underlaget är en beskrivning av konsekvenser på annat sätt. Här tänker jag på antalet platser i äldreomsorg på servicehus och andra särskilda boenden. Det finns en tabell i det utskickade materialet där utvecklingen av volymen platser i servicehus och gruppboenden sammanfattas. Det totala antalet platser sjunker från 492 år 2016 till 410 år 2022, alltså med 82 platser.
Socialnämndens boendeplan har nyss reviderats. Tempot i nedläggningen av servicehus har avsevärt ökat. En majoritet i kommunfullmäktige har bifallit avvecklingen. Socialnämnden och socialförvaltningen kan tillgodoräkna sig avsevärda kostnadsbegränsningar genom avveckling av flera servicehus.
I det nu aktuella förslaget berörs antalet boendeplatser, förslaget är ytterligare ett steg utöver boendeplanens avvecklingstakt. Punkt 1 i förslaget lyder: ”Lindbackens äldreboende flyttas till Niklasbergsvägen 1 i samband med att det nya boendet öppnar.” Förändringen framgår också av nämnda tabell på raden för år 2019.
Det handlar alltså om 16 platser som tas bort utöver det som framgår av boendeplanen.
I samband med arbetet kring Mål- och resursplanen förekommer gedigen omvärldsbevakning, från kommunens centrala ekonomistab och även från socialförvaltningens egen personal. Omvärldsbevakningar noteras, blir aldrig föremål för ett beslut. Det ligger i sakens natur att dessa dokument aldrig kan vara mer än läsanvisningar hur man borde uppfatta aktuella trender. Men för var och en av oss tillkommer egna observationer, andra underlag, samtal med och information från människor vi litar på.
Så också när det gäller frågan om vi gör rätt när vi reducerar vårt utbud av boendeplatser på institutioner för våra äldre som inte längre kan eller vill helt förlita sig på hemtjänstens insatser.
Därför såg jag det angeläget att pröva om fler ledamöter i socialnämnden delar min uppfattning att vårt höga avvecklingstempo borde stämma oss till eftertanke.
Jag föreslog ett tillägg:
”Socialnämnden kan inte vara säker på om beslutet att minska antalet boendeplatser med 82 är hållbart över tiden.”
Att företrädare för samtliga andra partier avslog detta försiktiga tillägg tolkar jag som ett uttryck för att man känner sig tvärsäker i sitt ställningstagande. Det är i mina ögon anmärkningsvärt. Svängningar när det gäller sociala insatser är legio. Vår egen socialnämnd har i sina kontakter med kommunens centrala ledning över åren åtskilliga gånger behövt rapportera förändringar som man betecknade som opåverkbara, som man inte hade kunnat förutse.
Det är upp till varje ledamot i socialnämnden att lägga sig fast. För egen del ser jag det angeläget att reservera mig till fördel för mitt yrkande om ett försiktigt tillägg till beslutet, ett beslut som vi övrigt varit eniga om.
Ska Hallevibadet läggas ner?
Frågan om Hallevibadets framtid ser ut att bli en långkörare.
Den 3 maj skrev jag en blogg om läget (se ”Vad händer med Hallevibadet?”) och två dagar efteråt kom TTELA med en artikel (se ”Målet är att öppna Hallevibadet i juli”). Men det fortsätter att hända saker.
Avtalet mellan Vänersborgs kommun och företaget IFFC Invest AB, som är det företag som kommunen ursprungligen träffade avtal med, är uppsagt av kommunen.
Michael Fridebäck, som äger IFFC Invest, motsäger sig uppsägningen. I ett brev till kommunen skriver han, på en inte alltför korrekt svenska:
”Härmed medelar IFFC Invest Vänersborgs kommun att man anser att hävningen av avtal och och anser att hävningen är obefogad och att avtalet skall fullföjas tills att parterna är överens om dom anspråk och fodringar IFFC Invest har på Vänersborgs kommun.”
Den handskrivna skrivelsen är undertecknad av Michael Fridebäck, IFFC Invest, den 3 maj 2018.
Vad skrivelsen syftar till vet jag inte med bestämdhet, men det är väl nästan så att man misstänker att det
är ett led i att Michael Fridebäck tar den ensidiga uppsägningen/”hävningen” till domstol. Det är väl det enda sättet att reglera de ”anspråk och fordringar” som företaget anser sig ha på Vänersborgs kommun. Och Fridebäck sa också till TTELA redan den 1 maj (se ”Besparingar hotar stänga Hallevibadet”):
”De är skyldiga oss 4,5 miljoner kronor. Det kommer att bli tvist om det här. Vi kommer att lämna in en stämningsansökan.”
Fridebäck har också haft synpunkter på att det inte gjordes någon formell besiktning inför övertagandet av Hallevibadet och på att elkostnaden var högre än vad kommunen hade informerat honom om. Han menar också att kommunen inte har skött betalningarna till företaget.
Vi får väl se vad som händer. IFFC har ju bevisligen skrivit på ett avtal med kommunen. Och Fridebäck har väl inte haft alltför stor tur med sina kontakter med rättsväsendet de senaste åren…
Kommunens uppsägning av avtalet betyder att kommunen nu tar över det fulla ansvaret för Hallevibadet inklusive verksamheten. Som för närvarande inte är någon verksamhet. Badet är ju stängt sedan en tid tillbaka.
På hemsidan informerar kommunen (se här):
”Om inget oförutsett inträffar kommer Hallevibadet att öppna för allmänheten igen under sista halvan av juli.”
Hur det ska gå till tycks ingen riktigt veta än, men:
”Kommunen kommer att på något sätt ta hand om verksamheten tills vi hittar en väg framåt. Vi vill ha igång badet så snabbt som möjligt.”
Det säger Olle Isaksson, verksamhetschefen för Fritid, till TTELA.
Det återstår att se. Vi hoppas att kommunen har fog för sitt löfte. För det råder stor oenighet kring hur stora investeringar som krävs för att få badet i både skick och i fullgott skick.
Det är naturligtvis svårt för utomstående att bedöma hur tillståndet är i anläggningen, men verksamhetschef Olle Isaksson anser uppenbarligen att det inte krävs särskilt mycket pengar för att kunna öppna badet. Sedan är, som jag skrev i min förra Halleviblogg, (se här), 7 milj kr avsatta till Hallevibadet i den Mål- och resursplan (budget), som kommunen beslutade om i november gällande fastighetsinvesteringar. Men det är inte förrän år 2020. Enligt uppgift från samhällsbyggnadsförvaltningen beräknas det totala investeringsbehovet uppgå till 25 milj kr.
Och när jag skriver detta så får jag syn på att morgondagens ledare 
från Max Eskilssons tangentbord handlar just om Hallevibadet. (Se ”Ser vi upptakten till badnedläggning?”.)
Eskilsson tror att kommunen tänker lägga ner Hallevibadet. Han citerar kultur- och fritidsnämndens ordförande Marika Isetorp (MP):
”Det är en kostnad som inte ryms i budget.”
Marika Isetorp (MP) pratar om den budget som miljöpartiet tillsammans med socialdemokraterna och centerpartiet föreslår. Men det är inte oppositionens budget. Och en samlad opposition i kultur- och fritidsnämnden antog ju faktiskt ett annat budgetförslag på sitt senaste sammanträde – mot Isetorps, socialdemokraternas och centerpartiets vilja…
Nu kommer inget budgetbeslut för kommunen förrän i november, efter valet. Därför tror jag inte heller att Hallevibadet kommer att läggas ner. För en nedläggning av Hallevibadet krävs att S+C+MP får styra även efter valet… Men jag tror att vänersborgarna är klokare än så…
Vad händer med Hallevibadet?
TTELA skriver bra artiklar om turerna kring Hallevibadet. Igår publicerades t ex två artiklar. Själv skrev jag en blogg i februari. (Se ”Hallevibadet”.)
Hallevibadet i Vargön har nu varit stängt i en månad. FUB Vänersborg Södra Dal är ledsna och besvikna och Simklubben Vänersborg är förbannade. (Se TTELA ”Varför agerade inte kommunen direkt”.) Det kan väl tilläggas att jag tror att också allmänheten – och barn- och utbildningsförvaltningen har samma känslor. Alla elever måste ju kunna simma för att få ett godkänt betyg i Idrott och Hälsa. Och jag undrar om inte elever riskerar att bli utan ett godkänt betyg nu när det är stängt…
Flera av parterna är också mycket kritiska till bristen på information från kommunen (och från företaget som driver badet). Beskedet har ju hela tiden varit att kommunen, vad som
än händer, ska låta Hallevibadet vara öppet. På kommunens hemsida sa förvaltningschef Håkan Alfredsson i januari (se här):
”Det kommer alltid att finnas någon som driver Hallevibadet.”
Så har det emellertid inte blivit.
Det är företaget IFFC Sundbyberg som har skött om driften av Hallevibadet. IFFC Sundbyberg är ett dotterbolag till IFFC Invest AB. Bakom de båda IFFC-företagen står Michael Fridebäck. Fridebäck är en ”kändis”. Han vann förra året ”Biggest Loser”. Han är också moderat och sitter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och kultur- och fritidsnämnden i Haninge kommun.
Fridebäck har en bakgrund som företagare med många konkurser och flera skatteskulder. Han tycks ha konkurser som företagsidé. IFFC Sundbyberg avregistrerades för F-skatt
den 12 oktober 2017 på grund av:
”Bristande redovisning/betalning”
Det gjorde att kultur och fritids förvaltningschef Håkan Alfredsson skrev ett brev den 31 januari till företaget IFFC Invest AB, som alltså är det företag som kommunen ursprungligen träffade avtal med. Håkan Alfredsson krävde rättelse annars skulle kommunen bryta avtalet.
Det blev emellertid problem. Brevet kom i retur till kommunen, adressaten hade flyttat… Därför tvingades kommunen att anlita Polisens stämningsman. Polisens stämningsman hittade Mikael Fridebäck och han delgavs skrivelsen den 16 mars 2018.
Inget har uppenbarligen hänt sedan dess, i varje fall inte något som kommunen är nöjd med, och därför fullföljde kultur och fritid sitt ”hot” den 20 april:
”Vänersborgs kommun säger härmed upp avtalet Hallevibadet … med IFFC INVEST AB (556975-…) med omedelbar verkan.”
Orsaken är att företaget inte längre innehar F-skatt och detta innebär att företaget inte har fullgjort sina lagenliga skyldigheter. Och förvaltningschef Håkan Alfredsson kan:
”konstatera det faktum att IFFC Sundbyberg (556975-…) till dags dato inte erhållit någon F-skatt.”
Företaget kallades också till frånträdesbesiktning vid Hallevibadet idag den 3 maj 2018, klockan 08.30. Huruvida Fridebäck dök upp får vi nog läsa om i TTELA.
Det är ingen som helst tvekan om att IFFC INVEST AB får lämna Hallevibadet. Frågan är vad som händer med badet sedan, dvs nu.
TTELA skrev också om Hallevibadets framtid igår. (Se ”Besparingar hotar stänga Hallevibadet”.) Enligt det besparingsförslag som Marie Dahlin har lämnat och som
S+C+MP röstade igenom i kommunstyrelsen, så ska kultur- och fritidsnämnden spara pengar nästa år. Och då är en möjlig besparing just på Hallevibadet. I underlaget till det senaste sammanträdet med kultur- och fritidsnämnden står det:
”Stänga lokaler/anläggningar, till exempel Hallevibadet.”
Nu är det ju i och för sig så att oppositionen i kultur- och fritidsnämnden röstade mot besparingsförslaget. Istället beslutade en majoritet att nämnden ska yrka på mer pengar, dvs även till Hallevibadet då förmodar jag.
I protokollet från den 23 april står det nämligen:
”Nämnden beslutar att hos kommunfullmäktige begära ramökning om 2 400 tkr med anledning av de ökande hyresutgifterna som finns redovisade i förvaltningens yttrande.”
Så när nämndens ordförande Marika Isetorp (MP) säger om Hallevi till TTELA:
”Ja, det är en kostnad som inte ryms inom budget.”
Så verkar det som om Isetorp ändå räknar med att den besparingsbudget som hon och MP stödjer ska få majoritet i kommunfullmäktige. Det tror inte jag…
Men krisen för Hallevibadet är ändå inte över. Kultur- och fritidsförvaltningen skriver:
”Vid Hallevibadet krävs stora investeringar för att fortsatt bedriva verksamhet och alternativet är att stänga anläggningen vilket får stora konsekvenser för både för föreningsliv och allmänhet. De investeringsbehov som föreligger kräver annars en ramökning med full kompensation för ökad hyra.”
Det är nog så att underhållet på Hallevibadet har varit åsidosatt. Detta trots att kommunen har lagt ner åtminstone 3,3 milj kr i underhåll under de senaste 3 åren – underhåll utfört av externa företag. Kostnaderna för kommunens interna underhåll redovisas inte i pengar (vad jag kan se). Fast det har antagligen varit en hel del, i varje fall om man ser till antalet ”utryckningar”, och arbetstid. Det som bland annat är åtgärdat på Hallevibadet är ventilationsanläggningen för omklädningsrum som är utbytt. Underhåll är också genomfört på omklädningsdelen, vilken nu sägs vara i ”utmärkt skick”.
I den Mål- och resursplan (budget) som kommunen beslutade om i november gällande fastighetsinvesteringar finns det 7 milj kr till Hallevibadet för år 2020. Det är nämligen mycket mer som behöver göras på Hallevi. Avfuktningsanläggningen är uttjänt, pumpar med reningsutrustning behöver bytas och bassängerna är i behov av utbyte av beklädnad. Dessutom behöver hela badhuset underhållas gällande tätningsskick av väggar och tak. Antagligen behövs det mer än 7 miljoner – totalt beräknas investeringsbehovet till 25 milj kr…
Vad jag kan se finns det inget nytt förslag om investeringar i det nya budgetförslag som S+C+MP har lagt fram i kommunstyrelsen. Pengarna finns också i Samhällsbyggnadsnämndens sammanställning av investeringsbehoven. Det betyder att de 7 milj till investeringar på Hallevi fortfarande, i varje fall tills vidare, finns kvar. Och tack vare att kultur- och fritidsnämnden antog oppositionens budgetförslag så bör dessa pengar räcka till att betala den ökade hyran för Hallevi efter investeringarna. Om nu fullmäktige nu går på kultur- och fritidsnämndens linje, vilket inte är helt osannolikt. (OBS! Enligt ett alldeles nytt förslag från kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) så ska budgetbeslutet, för hela kommunen, inte tas förrän i november – efter valet! Se mer på Vänsterpartiets hemsida – ”Tuffa tider kräver oväntade beslut”.)
Den stora akuta frågan är väl i nu-läget hur mycket pengar som behövs för att kunna öppna Hallevibadet igen, så att verksamheten kan komma igång. I det läge som kommunen befinner sig i, med jättelika investeringsbehov, så torde en total ombyggnad eller en nybyggnad få vänta några år. Men att Hallevibadet måste öppna snarast möjligt är väl alla överens om. Eller borde åtminstone vara. Och till det måste pengar tas fram snabbt…
KF 28/3 (2): Comeback, potthål och skolmat
Det kommer nog att bli ganska långa diskussioner på onsdagens fullmäktige om Cykelplanen och motionen från Dan Åberg (M) och Henrik Josten (M) om Huvudnässkolans aula. Och det sistnämnda ärendet kommer säkerligen att avslutas med en intressant votering. (Se ”KF 28/3 (1): Cykelplan och Huvudnäs”.)
Vänersborgs kommun ska få en ny ordförande i socialnämnden. Det är ingen mindre än kommunfullmäktiges ”gamle” ordförande, den socialdemokratiske nestorn, Dan Nyberg, som fortsätter sin politiska comeback. I januari blev ju Nyberg invald som ersättare i kommunstyrelsen. Och nu är det dags för nästa steg. Det blir intressant.
Dan Nyberg står också på plats 4 på socialdemokraternas fullmäktigelista inför årets kommunalval. Och frågan är då om Dan Nyberg tänker sig en fortsättning som ordförande i socialnämnden även nästa mandatperiod eller om han siktar på att återta posten som ordförande i fullmäktige. Onsdagens val tyder på det förstnämnda. Fast jag tror i och för sig inte att det blir något av alternativen. Socialdemokraterna kommer inte att fortsätta styra Vänersborg de kommande fyra åren… Och det tror nog inte någon socialdemokrat heller.
Den liberale kommuninvånaren Ingvar Kleinert har lämnat ett medborgarförslag om att det i Vargöns centrum ska öppnas ett kommundelskontor på försök under två år. Det är nog så, som kommunstyrelseförvaltningen skriver, att Vargön inte är tillräckligt stort för att motivera ett kommundelskontor. Fullmäktige tänker rösta nej till förslaget. Vi får se om Kleinerts liberala partikamrater gör det också.
Sverigedemokraternas Cecilia Skenhalls motion om ”Högre kvalitet på skolmaten” ska behandlas och sedan avslås av fullmäktige.
Motionen är ganska rörig och tar upp både självklarheter, som att mat är viktigt och att det är hälsosamt med grönsaker, och omöjliga förändringar, som att varje skola ska ha sina egna kockar. (Det skulle se ut om två kockar anställdes till skolan i Väne Ryr med 11-12 elever…) I motionen vädras också en del av den svenskhet som SD är (ö)känt för…
SD skriver: 
”Svensk traditionell mat skall serveras våra skolbarn.”
Om SD får bestämma så blir det alltså ingen pizza, hamburgare eller spaghetti i skolmatsalarna i fortsättningen… Det blir istället surströmming, kålsoppa med frikadeller och leverstuvning…
SD motsätter sig också halalslaktat kött. Fast här slår SD in öppna dörrar. Köttet som serveras i Vänersborgs skolor är inte halalslaktat. Skenhall vill också att det ska serveras soppa som alternativ till den ordinarie skollunchen. Jag tycker nog inte att det behövs. Det räcker med att det alltid serveras ett vegetariskt alternativ i skolmatsalarna i Vänersborg.
SD yrkar dock bara på två saker i motionen:
- ”Vänersborgs kommun skall se över möjligheterna att servera svensk husmanskost i kommunens skolor”
- ”Att skolorna i Vänersborgs kommun ska servera en soppa som alternativ till dagens lunch varje dag”
De två yrkandena har väl egentligen inget med ”högre kvalitet på skolmaten” (som var rubriken på motionen) att göra…
Som sagt, fullmäktige kommer att avslå sverigedemokraternas och Skenhalls motion.
Cecilia Skenhall (SD) borde väl egentligen få lite större framgång för sin andra motion för kvällen, ”Gör Vänersborgs gator säkrare”. Men det får hon inte. De andra partierna tänker avslå motionen.
Motionen handlar om att gatorna i centrum behöver bli mer trafiksäkra. Och det märker ju var och en som kör sin bil eller cykel, eller promenerar, i t ex Nordstan att det finns mängder med ”potthål” i gatorna och att övergångsställena behöver målas om.
Det tycker också kommunstyrelseförvaltningen, som skriver:
”Övergångsställen kommer att målas vita. Detta ska prioriteras under 2018. S.k. potthål i gator lagas så snart det är möjligt.”
Däremot har Skenhall också yrkat att ”alla smågator i centrum asfalteras om” och det anser inte tjänstemännen eller samhällsbyggnadsnämnden att Vänersborg har råd med.
De andra partierna röstade i kommunstyrelsen för att motionen skulle avslås. Och det kan jag nog garantera att det inte hade hänt om motionen istället hade varit skriven av t ex en socialdemokrat. I kommunstyrelsen föreslog Lutz Rininsland (V) att beslutet istället borde vara:
”Kommunfullmäktige beslutar att motionen anses besvarad med hänvisning till tjänsteskrivelserna från samhällsbyggnadsförvaltningen och kommunstyrelseförvaltningen.”
Det lär bli votering i denna fråga, om hur ”avslaget” ska formuleras…
Vänsterpartiet ställer två interpellationer om den sociala inkluderingspotten till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S). Jag tänkte återkomma till dessa och även några andra ärenden. (Om du vill läsa interpellationerna från Lutz Rininsland och mig kan du hitta dem här.)
Besök på PRO i Vargön
Det är inte varje dag som jag har förmånen att få träffa pensionärer i Vargön. Idag var ett sådant tillfälle. I PRO:s gemytliga lokaler på Gunnarstorpsvägen samlades ett gammalt kompisgäng för att prata politik och jag hade äran att vara inbjuden för att ge min och Vänsterpartiets syn på det som händer i Vänersborg. Tidigare har andra politiker varit där.
Pensionärerna var mycket insatta i politiken och medvetenheten var stor. De hade en hel massa synpunkter på vad som händer och inte händer både i Vänersborg och i Vargön, men framför allt i Vargön så klart. Och självklart var det en hel del som de inte var nöjda med. Framför allt var de missnöjda med att de inte har fått svar på frågor som de har ställt till kommunen. Det är bättre att de svarar nej än inte alls var den allmänna uppfattningen.
Pensionärerna saknar en samlingsplats där de kan äta en bit mat och umgås. Nu när man är äldre så är det viktigt att pensionärer som bor hemma, och ibland är ensamma, kan gå någonstans och helt enkelt träffa sina gamla kompisar. Och varför inte över en bit mat? Det har de haft förut, men sedan några år tillbaka finns det inte längre någon sådan plats i kommunal regi. De menade att det finns sådana mötesplatser på Solängen, i Frändefors och Brålanda. Men inte i Vargön.
Morgan Larsson (VFP) har faktiskt tagit upp frågan i socialnämnden. Peter Trollgärde (S) ansåg emellertid inte att det var socialnämndens sak – utan samhällsbyggnadsnämndens…
Det är väl ett ganska rimligt krav kan man tycka. Det handlar om livskvalitet. Och kommunen borde kunna, utan alltför stora svårigheter, tillmötesgå önskemålen från Vargöns äldre befolkning.
Vargöborna är glada för att det händer saker med Villa Björkås, men efter att kommunen rensade dammarna i parken för några år sedan växer de igen. De menade att de behöver rensas igen.
Nordkrokens badplats tycker de var mer välskött förr i tiden, då Vargön var en egen kommun.
Pensionärerna hade också synpunkter på busslinjernas sträckning i Vargön. Nu menade de att det var svårt för många äldre att ta sig till busshållplatserna.
Investeringen av konstgräs på Hallevi har flyttats fram till nästa år. (Så är förslaget till fullmäktige i november.) Det hälsade pensionärerna med glädje. Planen är efterlängtad.
Det var många synpunkter som vädrades under dessa timmar, och flera historier och anekdoter levererades också. Intrycket var emellertid att flera var besvikna på politiker som lovar vitt och brett, men inte alltid får så mycket gjort…
Hallevi IP
Kommunfullmäktige beslutade den 29 mars att det ska läggas nytt konstgräs på Vänersvallen Syd, redan i år. Och det var ett bra beslut, det gamla konstgräset behöver absolut bytas ut. Det är alla överens om. Brålanda och Frändefors har också konstgräsplaner. Det ”lilla” problemet är bara att det inte finns någon konstgräsplan i Vargön…
Hallevi i Vargön ska få sin konstgräsplan år 2019 är det tänkt. Då finns medel avsatta för detta i investeringsplanen. (Vänersvallen Syd fanns faktiskt inte med i någon plan.) Det finns en miljon avsatt till investeringar på Hallevi i år, men det är till annat. Dock har det varit lite svårt att få fram vad denna miljon skulle användas till. Men det tycks som om kommunen har tänkt att se över läktarna och eventuellt byta ut träreglarna mot nya. Betongen ska antagligen också tvättas av och nödvändiga lagningar göras. Om nu läktaren är värd att laga överhuvudtaget. Den verkar vara ganska nedgången. Kommunen ska även se över viss utebelysning och eventuellt asfaltera väg och parkeringsytor. Pengarna ska dock inte användas till förråd, något som skulle behövas på Hallevi. Nu används Wargön IK:s kioskbyggnad och en av WIK inköpt container.
Jag tror att beslutet om Vänersvallen Syd sticker lite i ögonen i Vargön. Inte för att någon i Vargön missunnar VIF och VFK ett nytt konstgräs, men för att fullmäktige kan fatta ett sådant snabbt beslut om att flytta pengar till ett nytt investeringsobjekt. Samtidigt som Wargöns IK skulle vilja ha sin konstgräsplan så snabbt som möjligt…
Wargöns IK prioriterar konstgräset högre än t ex åtgärder av läktaren. Inte för att läktaren är onödig, men konstgräset är akutare. Läktaren används inte särskilt flitigt, medan planerna utnyttjas ständigt. Wargöns IK vill att pengar flyttas fram från 2019 till ”så snabbt som möjligt”.
Det vore bra om kommunen kunde visa flexibilitet också i detta fall, så att Hallevi kan få sitt konstgräs fortast möjligt. Det är ju ganska lite pengar det handlar om, i kommunala sammanhang, men pengar som gör väldigt stor nytta. Dessutom har Wargöns IK, vad jag förstår, erbjudit sig att vara med och finansiera en tidigareläggning av konstgräset. Det vore för övrigt inte första gången som klubben finansierat och/eller utfört arbeten på Hallevi IP i egen regi åt kommunen…
Det kan kanske bli en ”win-win-situation”.
Vargön! Vargön!
Då är det måndag igen och en ny politisk vecka har börjat.
Veckan började med att man i TTELA i morse kunde läsa att hamnen i Vargön är till salu. (Se ”Kommunen erbjuder Alloys att köpa hamn”.) Kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) säger till TTELA:
”Vi pratar med Alloys om att sälja hela hamnområdet till dem. Vi har inte diskuterat något pris än men vi har öppnat upp för en affär.”
Och det var ju intressant och till stor del en överraskning. Marie Dahlin har tydligen återigen tagit ett initiativ lite vid sidan om de formella politiska vägarna. Frågan om en försäljning har nämligen inte varit uppe i varken samhällsbyggnadsnämnden eller kommunstyrelsen. Och det står också i TTELA:
”En eventuell försäljning är inte politiskt behandlad ännu.”
Å andra sidan beslutade kommunfullmäktige den 22 juni 2016 med 23 röster mot 22 att:
”Samhällsbyggnadsnämnden ges i uppdrag att avyttra eller upplåta del av Vargöns industriområde till lämplig intressent för att investera i och bedriva hamnverksamhet.”
De 23 rösterna tillhörde oppositionen… Och detta hände när oppositionen (M+L+KD+V+VFP) i juni körde över den styrande minoriteten (S+C+MP) och röstade igenom budgeten för 2017 inklusive investeringsplanen… (Citatet är taget från budgetbeslutet.)
Så även om Marie Dahlin kanske går lite vid sidan av den formella politiska processen så är det naturligtvis inget som hindrar att kommunstyrelsens ordförande för sådana här samtal. Det finns ju ändå en politisk förankring i frågan. Även om Dahlin själv inte röstade för förslaget. I det här fallet skulle det enligt min mening vara oerhört positivt om bröderna Yildirim och Vargön Alloys köpte hamnen i Vargön och utvecklade den. Det skulle säkerligen vara till gagn både för Alloys och Vargön, och om inte annat spara mycket pengar åt kommunen…
Fast inget lär väl hända före våren 2018. Det är först då som riksdag och regering ska fatta beslut om slussarnas framtid i Göta älv. (Se ”Kommunens födelsedag och lite annat”.)
Den politiska veckans början har fortsatt ikväll. Klockan 18.30 publicerades en artikel i TTELA om Wargön Innovation. (Se ”Oenigt om testanläggning på Wargön”.)
Artikeln är en intervju med kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M). Lidell vill inte att kommunen (genom Fastighets AB Vänersborg) ska investera i en testanläggning för Wargön Innovation på industriområdet vid hamnen i Vargön. Denna fråga ska kommunstyrelsen ta ställning till nu på onsdag.
Gunnar Lidell till TTELA:
”Att utveckla nya idéer är jättebra. Men att bygga för 25, 30 miljoner och bara ha hyresgäst klar i ett och ett halvt år, det är för dåligt underlag för en så stor investering. Då riskerar vi att få ett hus som står tomt.”
Projektet Wargön Innovation har pågått ett antal år vid det här laget, nu med Innovatum som huvudman. Till en början kretsade projektet kring företaget Re:newcell och företagets teknik att återvinna kläder. Det ställdes stora förhoppningar på företaget, det var nästan så att man misstänkte att det var enbart för Re:newcells skull som de styrande i kommunen ville utveckla Wargön. Man pratade om att företaget skulle skapas hundratals nya arbetstillfällen i Vargön.
Men så hoppade Re:newcell av planerna och etablerade sig i Kristinehamn istället. Det tycktes dock inte bekomma de drivande bakom projektet. Det fortsatte som om inget hade hänt och personerna bakom projektet var fortsatt mycket optimistiska. Marie Dahlin (S) är en av dem. Hon säger på Wargön Innovations hemsida (se här):
”Nu tar Vänersborg täten och blir ett centrum för hållbara materialinnovationer så att entreprenörer kan växa och nya industrier utvecklas. … Tillsammans med företag och akademi i Fyrbodal ska vi påskynda processen som leder till en hållbar framtid och nya jobb.”
Jag kan inte dela denna oförbehållsamma optimism. I mina öron låter det som förhoppningar och önskedrömmar. Men det kanske finns fakta som jag inte känner till…
I handlingarna inför kommunstyrelsens sammanträde står det att den totala investeringskostnaden beräknas uppgå till 24,8 miljoner kronor för testanläggningen. Men då är en hel massa kostnader inte inräknade, som kostnader för bergschakt, pålning, produktionsutrustning, lös inredning, tomt, kapital och indexökningar… Hur många miljoner till kommer bygget att gå på? Det vågar jag knappt tänka på… Istället får jag en flashback och ser arenan för mitt inre…
En sak som jag finner underlig i handlingarna är följande avsnitt:
”Kommunen åtar sig inom ramen för kommunfullmäktiges beslut om projekt Wargön Innovation att delfinansiera etableringsfasen för projektet med totalt 6.638.034 kronor varav 2.200.000 särskilt avsatts för hyreskostnader i godkänd projektplan. Kommunen åtar sig genom Fastighets AB Vänersborg att ta rollen som byggherre och fastighetsägare för byggnaden för projektets behov i enlighet med överenskommen byggnadslayout samt att snarast inleda byggprocessen.”
Och framför allt denna fortsättning:
”Kommunen åtar sig att ansvara för hyreskostnader under etableringsfasen i enlighet med och inom ramen för kommunfullmäktiges beslut enligt ovan.”
Hur jag än läser detta så kan jag inte komma fram till något annat än att kommunen bygger – och sedan hyr av sig själv…
Men kanske finns det en logisk förklaring…? För så kan det väl ändå inte vara…
Det finns enligt handlingarna inte någon annan hyresgäst. På papperet kanske, för det verkar som om det är själva projektet Wargön Innovation som ska hyra lokalerna. Men det är ändå en klen tröst, eftersom projektets ”finansiär” är – Vänersborgs kommun. Och efter den 1 juli 2019 så ska inte ens projektet vara hyresgäst…
Jag får det inte riktigt att gå ihop. Hur jag än vrider och vänder på det, så tycks en kommunal investering vara tämligen osäker.
…för att uttrycka det milt.
I handlingarna till kommunstyrelsens sammanträde förs också ett juridiskt resonemang kring lagligheten i hela investeringen. Det finns tveksamheter, men de får jag redogöra för vid något annat tillfälle (Det finns paralleller till diskussionen om Nunntorp.)
Det känns alltså, utifrån de fakta jag känner till i nu-läget, som ett ytterst riskabelt vågspel. Kommunen ska investera i en testanläggning för stora pengar – och sedan hyra den av sig själv. Och sedan hoppas alla optimister att företag ska stå i kö för att hyra lokalerna…
Och vem vet, det kanske kan bli så. Men kommuninvånarna har inga bra erfarenheter av stora investeringar som görs med förhoppningar och önsketänkanden… Och i slutändan, om det misslyckas, så kan det, precis som Gunnar Lidell (M) säger till TTELA, drabba kommunal kärnverksamhet.
Jag hoppas att Marie Dahlin (S) och de andra ”optimisterna” kan presentera argument och fakta som visar att jag har fel.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer