Stefan Kärvlings blogg

En stor del av onsdagens fullmäktigesammanträde kretsade kring budgeten för 2014. Det har väl vid det här laget inte undgått någon politiskt intresserad i Vänersborg. Skiljelinjerna mellan de två blocken var tydliga. Den låg i synen på ekonomi, eller kanske rättare sagt, i synen på människor. I synnerhet barn och unga, gamla och sjuka.

Det ställdes väl på sin spets när fullmäktige voterade om mitt säryrkande, som handlade om 20 milj kr mer till Barn- och Ungdomsnämnden. Eller inte. Voteringen skedde sist, efter att maxi-alliansens budget redan hade blivit antagen.

Att mini-alliansens ledamöter skulle rösta nej var ju ingen överraskning, men att Miljöpartiet och Välfärdspartiet så klart och entydigt röstade NEJ till mer pengar för barn och unga, var väl i varje fall lite anmärkningsvärt… I varje fall så här ett år före valet…

Tyvärr lade Socialdemokraterna ner sina röster i denna speciella omröstning. De flesta. Någon enstaka röstade faktiskt mot mer pengar till BUN, en röstade med Vänsterpartiet.

Det är väl lite tråkigt, minst sagt, att Socialdemokraterna har gjort det till tradition att aldrig rösta på något annat partis förslag, oavsett om förslaget är bra eller inte. I varje fall om förslagen kommer från Vänsterpartiet…

Vill Socialdemokraterna se ett framtida samarbete med Vänsterpartiet, så kunde man ha visat det här…

Några personer har frågat mig om Vänsterpartiets syn på RUR, budget och underskott. Jag tänkte därför förklara hur vi ser på frågan.

Det går att se upprättandet av en budget från två perspektiv. Endera tittar man först på behoven och sedan på pengarna. Eller också gör man tvärtom. Man tittar på pengarna och sedan behoven. Har man då från början bestämt att detta är den summa pengar vi ska använda, då får man helt enkelt se vad de räcker till.

Och det gjorde Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Välfärdspartiet. Och då räckte inte pengarna till Gläntan eller till mindre grupper i förskolan eller till större stöd till elever med behov.

Marika Isetorp (MP) ger uttryck för detta perspektiv, när hon i fullmäktige sa:

”När du lånar pengar för att köpa något ska du se till att du har betalat tillbaka hela lånet innan den köpta varan är förbrukad.”

Vänsterpartiet har perspektivet att utgå från behoven, när en budget ska läggas. Vi såg t ex att det är för stora barngrupper i förskolan, att öppnandet av Väne Ryr kostar, att ungdomsverksamheten behöver mer pengar och att Gläntan behövs. Och så räknade vi på vad det kostade.

Vänsterpartiet kom fram till att kostnaderna skulle innebära att kommunens resultat skulle bli -32 milj kr 2014.

Det lät mycket. Kan Vänersborgs kommun få fram denna summa? Kan Vänersborgs kommun leva med detta underskott? Vänsterpartiet ansåg det.

Så här tänkte Vänsterpartiet.

1. Det går att ta pengar från kommunens överskott de senaste åren och använda dem vid underskott. Det var precis det som var riksdagens syfte när den förra året införde den här möjligheten, dvs RUR (=Resultatutjämningsreserven). Sysselsättningen ska upprätthållas i lågkonjunkturen genom att kommunerna använder tidigare överskott. Det dämpar lågkonjunkturen och bidrar till högkonjunktur. I högkonjunkturen ”återbetalas” pengarna, eftersom fler får arbete och kommunernas skatteintäkter ökar. Så tänkte både riksdag och regering.

RUR-pengarna är förvisso ett slags lån som kostar kommunen 900.000 kr per år, om kommunen lånar 32 milj. Mycket? Isetorp (MP) tyckte det från talarstolen. Kommunens totala budget är på nästan 2 miljarder kr. 900.000 kr utgör 0,045% av budgeten.

Mycket?

2. De styrande i Vänersborg, både mini-alliansare och socialdemokrater/centerpartister, har under de senaste åren ständigt skrikit på att kostnaderna är för stora och att det måste sparas. Och så har resultatet ändå blivit stora överskott… Varför skulle det inte bli det i fortsättningen också?

Fast just nästa år blir det inte så enligt Eckerbom Wendel (M):

”Sannolikheten för att gå med plus har minskat.”

Har vi hört det förut?

3. I år får kommunen tillbaka 32 milj kr av AFA Försäkring. Antagligen får Vänersborg tillbaka pengar även 2014, även om det inte är lika mycket.

4. Riksdagen fattar med all sannolikhet (99,9%) ett beslut i november om förändringar i skatteutjämningssystemet. Det kommer att ge 10 milj kr ”extra” till Vänersborg. Som gäller även 2014.

5. Den 31 december i år beräknas det att stå +29 milj kr i “rutan” för kommunens resultat. Dagen efter skulle dessa pengar kunna föras över till 2014…

6. Man skulle också kunna resonera så här. Barnen och ungdomarna, de gamla och sjuka får de pengar de behöver. Det ger en budget i balans, om vi tar bort kostnaderna för Arena Vänersborg. Eftersom kommunen är tvungen att betala arenan, i varje fall nästa år, så betalar vi arenans kostnader på 35 milj kr med RUR-pengar.

Då blir väl perspektivet på vad det handlar om lite tydligare?

Nu är det väl bara att räkna, har Vänersborg råd att täcka behoven för 2014? Vänsterpartiet anser det.

Men!! Om det skulle uppstå några oförutsedda komplikationer… Om… Det värsta scenariot…

7. Vänsterpartiet är berett att höja skatten om det skulle krävas.

Det sade vi redan vid juni-sammanträdet. Tyvärr så hörde tydligen inga miljöpartister det… Marika Isetorp (MP) sa nu i onsdags:

”Hade det inte varit ärligare av Vänsterpartiet att föreslå en skattehöjning istället? Då hade deras budget framstått som mer seriös och det är troligt att Miljöpartiet valt att rösta på den.”

Det kan väl inte ha undgått någon var Vänsterpartiet står…

Men inte nog med det…

Den 15 april 2013 yrkade Vänsterpartiet och Miljöpartiet, samt Välfärdspartiet och Centerpartiet, på 20 milj kr mer till BUN. Kolla vad det står i yrkandet…

Kolla vem som har skrivit under! Vad då inte kände till Vänsterpartiets tankar kring skattehöjning…

Men det behövs ingen skattehöjning nästa år för att ge mer pengar till barnen och ungdomarna, de gamla och sjuka. Vänersborg fixar det ändå.

Slutligen kan det tilläggas att en privatekonomisk budget inte rakt av kan jämföras med budgetarna inom den offentliga sektorn. Det är inte samma sak. Det har den borgerliga nationalekonomen Keynes skrivit om för länge sedan…

För övrigt är det inga problem för kommunen att ha lån, så länge kommunen kan både amortera och betala ränta. Och det kan Vänersborg.

När det var dags att besluta, efter den långa debatten, fanns det tre yrkanden (plus mitt delyrkande om BUN). Maxi-alliansens budgetförslag, Socialdemokraternas/Centerpartiets och Vänsterpartiets.

Maxi-alliansens förslag var huvudförslag och mot det skulle utses ett motförslag. Det blev då, som brukligt är, votering mellan motförslagen, dvs Socialdemokraternas/Centerpartiets förslag och Vänsterpartiets. Socialdemokraternas/Centerpartiets vann, eftersom maxi-alliansens ledamöter avstod från att rösta.

I den andra omröstningen stod maxi-alliansens förslag mot Socialdemokraternas/Centerpartiets. Vi i Vänsterpartiet försöker alltid att se till innehållet i förslagen.  Och då var det inte svårt att se att Socialdemokraternas/Centerpartiets budgetförslag låg närmare vårt. Därför röstade vi med Socialdemokraterna/Centerpartiet. Det var det minst dåliga av de två förslagen.

Det spelade dock ingen roll. Maxi-alliansens budgetförslag segrade med röstsiffrorna 26-23.

Vänsterpartiet lämnade in en skriftlig reservation. Jag återger den i sin helhet nedan.

Detta är Vänsterpartiets syn. Vi får se om den delas av vänersborgarna nästa år.

====

Reservation

Ärende 2 Återremitterat ärende avseende beslut om Mål- och resursplan

Vänsterpartiets yrkande förlorade i omröstningen som gällde att ta fram ett motförslag till de fem partiernas huvudförslag inför slutomröstningen.

Vi beklagar detta. Vi vill ännu en gång betona att vårt yrkande på bästa sätt uttrycker prioriteringar som Vänsterpartiets medlemmar och förtroendevalda anser vara viktiga.

Vårt förslag stod i tydlig kontrast mot förslaget som Gunnar Lidell lyckades samla fem partier bakom. Vi säger fortfarande att det vinnande förslaget är till men för Vänersborg.

Socialdemokraternas och Centerpartiets förslag uppvisade inte samma offensiva inställning som vi ville betona i vårt eget förslag. Ändå är skillnaden mellan deras motförslag och de fem partiernas vinnande budgetförslag markant.

Vårt beslut blev därför enkelt: Kan vi inte få igenom allt, ska vi inte behöva säga nej till hälften. Det är så man ska förstå vårt ställningstagande.

I denna reservation vill vi också lämna till protokollet att det är vår bestämda uppfattning att fullmäktiges slutliga avgörande kunde ha sett annorlunda ut. Avvaktande tystnad och passivitet under processen visade sig tippa över balansen för några representanter av fullmäktiges minsta partier. Det skulle inte behövt hända – och de som bär ansvaret för att det blev fel gör förhoppningsvis aldrig om samma sak igen.

Vänsterpartiets ledamöter