Stefan Kärvlings blogg

Den 23 november ska kommunfullmäktige behandla Vänsterpartiets och min motion om badplatsen i Väne-Ryr. I kommunstyrelsen så var Vänsterpartiet det enda parti som ville bifalla den.

Jag har skrivit ganska mycket om badplatsen, men det finns ytterligare några aspekter som jag vill belysa. Och som, anser jag, ger nya och andra perspektiv på ärendet. Förhoppningsvis kan det få någon att ändra inställning… Jag tycker nämligen att behandlingen av invånarna i Väne-Ryr börjar kännas lite skandalartad.

Det avgörande skälet till att de andra partierna och tjänstemännen på Samhällsbyggnadsförvaltningen och Kommunstyrelseförvaltningen vill avslå motionen är att badplatsen ligger på privat mark. Det innebär, menar de, att kommunen inte kan och ska sköta badplatsen i Väne-Ryr.

Samhällsbyggnadsnämnden skriver:

”Det är inte i enlighet med vårt uppdrag att använda kommunens resurser till att sköta områden på privat mark.”

Det här är faktiskt inget argument. Och det är överhuvudtaget inget svar på min motion!

Kommunfullmäktige skulle ju kunna besluta om att ge detta uppdrag till samhällsbyggnadsnämnden – och det är ju faktiskt det som motionen handlar om och syftar till! Därför blir yttrandet en typ av ”cirkelresonemang”/”cirkelargumentering” – det ingår inte i samhällsbyggnadsnämndens uppdrag (nu) och därför kan inte fullmäktige ge nämnden detta uppdrag (sedan). Men det står faktiskt kommunfullmäktige helt fritt att ge detta uppdrag – oavsett hur det är nu…

Kommunstyrelseförvaltningen skriver i sitt yttrande över motionen:

”Kommunstyrelseförvaltningen delar samhällsbyggnadens uppfattning om att det inte ligger i deras uppdrag att använda resurser på privata anläggningar/infrastruktur.”

Nu var det faktiskt inte det som samhällsbyggnadsnämnden skrev. Nämnden skrev inget om anläggningar/infrastruktur utan bara om mark. Jag vet inte varför kommunstyrelseförvaltningen har så att säga vidgat begreppen.

Det är inget som hindrar kommunen att sköta om privat mark! Det finns inga lagar och inget kommunalt regelverk som förhindrar detta. Det gäller bara att markägaren ger sitt tillstånd.

En jurist skriver till mig med anledning av detta:

”Kommunen har ingen rättslig möjlighet att på eget bevåg sköta om privat mark. För detta krävs att kommunen har rådighet över marken, genom att markägaren lämnat sitt medgivande.”

Och i det här fallet har markägaren lämnat sitt medgivande – i snart 50 år.

Denna ”historiska aspekt” är för övrigt mycket viktig.

Alla parter är överens om att kommunen har skött badplatsen så länge man kan minnas, kanske till och med ända från början på 1970-talet. Det betyder att kommunen har skött badplatsen i snart 50 år. Och det är tämligen säkert att kommunens skötsel av badplatsen har varit en överenskommelse mellan någon eller några politiker och/eller tjänstemän och Väne-Ryr-borna. Även om inga papper har undertecknats.

Samme jurist skriver till mig med anledning av detta:

”Det kan då sägas att kommunen och markägaren har haft ett muntligt tillsvidareavtal om badplatsens skötsel, som ska ha sagts upp med skälig uppsägningstid.”

Muntliga avtal är alltså att likställa med skriftliga. Då betyder detta att kommunen inte ensidigt kan bestämma att sluta sköta badplatsen. Som kommunen har gjort i det här fallet.

Kommunstyrelseförvaltningen skriver:

”Det visade sig då att badplatsen i Väne Ryr ligger på privat mark. Samhällsbyggnadsförvaltningen valde då att avsluta skötseln.”

Det gjorde kommunen utan ”uppsägningstid” och utan dialog eller diskussioner med den andra parten. Vad jag förstår så kan detta vara ett brott mot lagen.

Och på tal om lagar.

Den enda lag som skulle kunna förhindra att kommunen tog hand om skötseln i Väne-Ryr vore Kommunallagen. I 2 kap § 2 står det:

”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Men det finns sakliga skäl i det här fallet. Och det är att kommunen faktiskt har skött badplatsen i snart 50 år med markägarens tillstånd och genom någon typ av muntligt avtal.

Och så sköter ju kommunen om privat mark på Nordkroken och Gardesanna… Och då måste väl badplatsen i Väne-Ryr också skötas… Att kommunen ska ”behandla sina medlemmar lika” talar snarare för att kommunen ska sköta badplatsen i Väne-Ryr än tvärtom…

För det ligger till så här.

Kommunen sköter om stränderna på Nordkroken och Gardesanna. På Nordkroken och Gardesanna är den största delen av stränderna i privat ägo. Och det betyder ju faktiskt att principen om att kommunen inte sköter privat mark inte gäller på Nordkroken och Gardesanna. Principen är alltså ingen princip, utan det är just badstranden i Väne-Ryr som kommunen inte vill ta hand om.

Hur förklarar samhällsbyggnadsnämnden och kommunen detta?

Jo:

”…vid dessa två ovannämnda badplatser (Nordkroken och Gardesanna; min anm) är kommunen delvis markägare, vilket gör att vi inte kan jämföra skötsel av dessa bad med varandra.”

Här säger ju kommunen faktiskt själv att principen den hänvisar till inte är någon princip, i varje fall inte om kommunen är ”delvis markägare”.

Jag begärde ut kartor över vad kommunen ägde för områden vid Nordkroken och Gardesanna. Och jämförde dem med Väne-Ryr.

Här ser vi vad kommunen äger på Gardesanna (röd streckmarkering) och vad som är stränder (gulmarkerat av mig, det är på ett ungefär):

Kommunen äger förvisso ganska stora marker på Gardesanna, men egentligen inte särskilt mycket av stranden. Det är mindre områden till ”vänster”.

Kan kommunen sägas vara ”delvis markägare” på Gardesanna? Jo visst. Det är dock svårt att säga hur mycket kommunen äger, 10%? (Äganderätten till vattenområdena utanför badplatsen är inte utredd.) Det betyder att upp mot 90% av stranden som kommunen sköter är privat…

På Nordkroken ser kommunens ägande ut så här:

I Nordkroken äger kommunen mindre mark än i Gardesanna och kanske 40 meter strandremsa längst upp till vänster på kartan. Kommunen äger dock ingen del av ”huvudstranden”.

Men visst är kommunen ”delvis markägare” på Nordkroken, också.  Även här är det väl fråga om att kommunen äger ungefär 10%. (I Nordkroken finns det en samfällighet som har över 150 delägande fastigheter, och kommunen några av dessa. Hur stor andel var och en av fastigheterna har är inte utredd.) Det betyder, även på Nordkroken, att upp mot 90% av stranden som kommunen sköter är privat…

Har ledamöterna i samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen, och tjänstemännen, tittat på kartorna?

Kommunen sköter alltså om stränderna på Nordkroken och Gardesanna – städar, tömmer papperskorgar, ställer upp och tömmer bajamajor, besiktigar och kompletterar vid behov utrustning för livräddning osv. Fast Nordkroken och Gardesanna till kanske 90 procent är privata stränder.

Och hur ser det då ut ute vid Ryrsjön? Vad äger kommunen där?

Nej, kommunen äger inte sandstranden. Inte ens till 10 procent. Kommunen äger dock mark i närheten.

Så döm själva.

Är ett kommunalt ägande av 10 procent av stränderna i Nordkroken och Gardesanna av den principiella betydelse att kommunen ska sköta även de 90 procent privat ägda delarna?

Det här är egentligen det enda argument som de politiska partierna (utom Vänsterpartiet) och kommunen framför. Är det så tungt och avgörande att det överspelar alla andra argument?

Jag tycker inte det.

Det kan också tilläggas att på den mark som kommunen äger i Väne-Ryr, så finns det en kommunal lekplats som kommunen sköter om – endast några hundra meter från badplatsen. (Se krysset på kartan över Väne-Ryr.) Hur svårt skulle det vara att samtidigt som personalen ändå är på lekplatsen också åka hundra meter till badplatsen?

Tänk att det ska vara så svårt för kommunen att ställa upp för vänersborgarna, så svårt att den hela tiden tycks söka med ljus och lykta för att hitta skäl att slippa tillgodose invånares önskemål. Jag har svårt att förstå att de styrande inte vill se utveckling och positiva händelser i kommunen, att de inte vill driva politiska frågor för vänersborgarna. Ibland, som i det här fallet, krävs det bara ett liten uns av kreativitet för att få till stånd förändringar till det bättre. Och typ 15-25.000 kr per år, en struntsumma. Det är nästan så att jag får känslan av att ”kommunen” är bitter och sur…