Hem > Byggnadsnämnden, Juta, Skandal, strandskydd > Juta: Det tar aldrig slut! (3)

Juta: Det tar aldrig slut! (3)

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Juta: Det tar aldrig slut! (2)”.

Byggnadsförvaltningen utvecklar sin motivering och argumentation för att den stora tomten på Juta, gräsmattan, inte kontinuerligt har varit ianspråktagen. Förvaltningen kommer fram till slutsatsen att tomtplatsavgränsningen ska dras direkt vid vägen som går förbi “Jutatorpet”. Gräsmattan ska “tillhöra” allmänheten. Paret Davidsson ska inte få anlägga något trädgårdsland eller sätta upp något växthus, trots att de bor på landsbygden och trots att i stort sett alla villaägare i kommunen, i t ex Nordstan eller på Mariedal, har det.

Det kan väl tilläggas att det inte finns några möjligheter att anlägga t ex trädgårdsland på andra sidan Jutahuset. Där består tomten bara av berg. (Se foto.)

Byggnadsförvaltningen inleder sin ”bevisföring” med en historisk beskrivning av Jutatorpet. Som vanligt med fragmentariska och utvalda fakta. Det börjar med ett citat från Västarvets “Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 38”, Väne-Ryrs socken och del av Vänersborgs stad från 1995. Där står det bland annat följande beskrivet om Restad 3:2:

“Torpmiljö belägen i skogsbrynet vid öppen betesmark i en sluttning mot Göta älv. Torpet Juta hör samman med Restad f d sjukhus eller Östra klinikerna. Det är beläget ca en km nordost om sjukhusområdet och har använts som utflyktsmål för patienterna.”

Det är naturligtvis ingen slump att tjänstepersonerna har valt just detta citat. Orsaken är självklart att begreppet “öppen betesmark” finns med i texten. Det för ju direkt tankarna till att Juta var en jordbruksfastighet på 1990-talet och kanske till och med att djur gick där och betade.

Det är dock mycket oklart och inte definierat vad begreppet “öppen betesmark” står för. Blir det t ex betesmark om ingen klipper gräset? Blir det automatiskt betesmark om det finns hästar på marken? Och om det inte finns hästar?

Citatet är knappast bevis för någonting. Och Juta var ju bevisligen ingen jordbruksfastighet och det bedrevs inte heller något jordbruk. Däremot hade en person, som arrenderade Juta vid den här tiden, 1995, upplåtit sin mark till en paddock. Där höll ett antal ponnyhästar och tjejer till på 80- och 90-talen. (Personen arrenderade marken en längre tid.) Enligt flickornas, numera kvinnornas, egna uppgifter var de i stort sett där varenda dag. De byggde själva upp en paddock med egna hinder, spår osv.

En av kvinnorna ritade upp denna karta över hur det såg ut på Juta när hon var där och red:

Hon berättar att utanför paddocken var gräset alltid klippt och det såg ut som det gör på Juta idag. Gräsklippet gavs till hästarna. Hon kommer tydligt ihåg taggtrådsstängslet som avgränsade Jutafastigheten söderut mot jordbrukarens mark. Det fanns också skyltar som angav att området var privat. Det minns hon med bestämdhet. Det råder inte någon som helst tvekan fortsätter hon, hela området (gräsmattan) var privatiserad, eller som det heter med ett “finare” ord – ianspråktaget. Det var ingen allmänhet som rörde sig på Juta – mer än längst ner vid älvkanten..

Och precis när jag ska publicera denna blogg, så får jag meddelande från ytterligare en av tjejerna som red på Juta på 1980- och 1990-talen. Hon bekräftar att den ritade kartan ovan är korrekt. Och inte bara det, hon ger en upplysning om ett förhållande som har förvirrat mig något. (Det vet de som har läst samtliga bloggar…) Tjejerna, och jag tar för givet arrendatorn, utökade senare med en rasthage så att själva paddocken hamnade inne i hagen. Med den upplysningen tror jag att alla vittnesmål stämmer överens. Utom de om att Juta användes till jordbruk och boskapsskötset som byggnadsförvaltningen i Vänersborg anför…

Med citatet får tjänstepersonerna det att låta som om Juta var något annat än vad det var. Det är otroligt osakligt och ett sätt att förvanska verkligheten – i syfte att inte gå Davidsson till mötes. (Tjänstepersonerna återkommer dessutom senare till citatet från byggnadsinventeringen.) 

Tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen berättar vidare att bostadshuset uppfördes 1900 och är om- och tillbyggt 2012 eller senare. Det visar flygbilder över fastigheten skriver förvaltningen. Jag reagerar lite på förvaltningens bristande kunskaper, borde inte en byggnadsförvaltning ha koll på byggen i kommunen?

Historiebeskrivningen följs av ett mycket centralt avsnitt i byggnadsförvaltningens “bevisföring”. Jag börjar med att citera hela avsnittet:

“Sökande har med skriftlig handling och fotografier visat att torpet var bebott på 1950-talet och i början av 1970-talet. Barnbarn till den dåvarande ägaren skriver att gräsmattan framför huset användes för odling och bete, en markanvändning som hör samman med torpmiljön, bostadshuset och stallbyggnaden med lada. Markanvändningen bekräftas av fotografier från 1950 och 1951 samt av ovan nämnda byggnadsinventering. Ett fotografi visar en äng med högt gräs, bilden är sannolikt tagen innan sommarslåttern framför bostadshuset. Ett annat fotografi visar ett snötäckt jordbrukslandskap med en enkel hägnad utmed ett åkerdike.”

Alla de fotografier som förvaltningen hänvisar till finns inte med i underlaget till byggnadsnämndens sammanträde på tisdag, vilket är lite märkligt. Det kunde ha varit på sin plats om politikerna, som är de som ska göra överväganden, värdera och fatta beslut, hade fått se och tolka bilderna själva…

Jag har begärt ut alla handlingar i Jutaärendet, vilket inkluderar också allt som Davidsson har skickat in. De enda foton som det skulle kunna vara fråga om är de här:

Jag kan riktigt se eller förstå att de här två bilderna skulle bevisa att Jutatorpet var bebott på 50-talet. De här fotografierna bevisar som jag ser det ingenting.

Sedan kan man väl undra, 1950-talet – vad har det med Davidsson att göra 2022? Och inte hittar jag några bilder från 1970-talet i alla handlingar som jag har fått.

Förvaltningen skriver att “barnbarn till den dåvarande ägaren skriver att gräsmattan framför huset användes för odling och bete…”. Det finns inget dokument i handlingarna om detta. Bengt Davidsson påminner sig dock att han har lämnat en lapp från ett barnbarn 2018. Barnbarnet var född 1962 så “lappen” torde i så fall handla om 70-talet. (Det är möjligt att jag kan få tillgång till “lappen” och de saknade fotografierna imorgon. I så fall återkommer jag.)

1969 övertogs Restad och Juta av Landstinget. Det var staten genom Domänverket som tidigare hade ägt hela området inklusive Juta. Enligt flera vittnen, bland annat jordbrukaren på grannfastigheten, satte Landstinget upp taggtrådsstängsel kring Juta, även skyltar med privat område osv. Flera som arbetade på Östra Klinikerna har berättat, det har jag redogjort för i tidigare bloggar, att personalen tog patienterna till Juta för att koppla av och dricka kaffe. Juta var länge ett utflyktsmål. Lave Thorell styrker genom sin skriftliga redogörelse till byggnadsnämnden att det förhöll sig på det viset.

Lave Thorell skriver vidare:

“På slänten framför torpet stod därför sommartid trädgårdsmöbler och som jag minns hade patienterna också en del av marken intill uppodlad. För mig var det helt klart att Jutatorpet togs i anspråk ett markområde i slänten ned mot älven för i detta fall sjukhuset behov av att bereda sina patienter sysselsättning och rekreation.” 

Det här var alltså på 1970-talet, troligen några år in på 60- respektive 80-talen.

Jag har alltså inte sett någon lapp från något barnbarn, och det har inte heller byggnadsnämnden gjort. Det är i varje fall så att Landstinget ägde Juta mellan 1969 och 1999 och innan dess ägdes området av staten. Juta var ingen jordbruksfastighet under den här tiden. Om marken användes till odling, vilket Lave Thorell i sitt vittnesmål skriver, så var det patienterna som “odlade” på ett trädgårdsland. Det var en del i behandlingen och sysselsättningen. En arrendator klippte senare gräset på Juta och använde klippet till sina ponnyhästar. Jordbrukaren som äger jordbruksmarkerna alldeles söder om Juta är också bestämd. Det var ingen som bedrev jordbruk på Juta.

Det kan noteras hur förvaltningen arbetar. Den använder bara uppgifter som bekräftar sin egen uppfattning. Det som inte passar in väljs bort. Förvaltningen gör stundtals även alltför fantasifulla och vidlyftiga tolkningar och bedömningar. När den skriver att “markanvändningen bekräftas av ovan nämnda byggnadsinventering”, dvs att det odlas och betas på Juta, så hittar man svårligen någon täckning i det framlagda materialet.

Förvaltningen fortsätter oförtröttligt sin ”bevisföring”:

“Ett fotografi visar en äng med högt gräs, bilden är sannolikt tagen innan sommarslåttern framför bostadshuset.”

Det låter ju som ett tungt bevis, “…innan sommarslåttern framför bostadshuset.” Är det så fotot ska beskrivas?

Ser vi att det är dags för “sommarslåtter”? Eller ser vi en ovårdad gräsmatta? Ser vi en äng? Är en gräsmatta med högt gräs en odling? Är det jordbruksmark på bilden? Eller är det kanske området som “hästtjejerna” hade använt till en paddock? Eller är det kanske den rasthage för ponnyhästar som många har vittnat om…? Vem kan vara säker på vad fotot visar? Mer än tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen i Vänersborg då…? Och när är fotot egentligen taget?

Jag är dock säker på en sak, framför vägen finns en ianspråktagen och privatiserande gräsmatta… Ser någon annan den? Tjänstepersonerna verkar inte göra det.

Det fanns bevisligen en paddock och senare en rasthage och paddock för ponnyhästar på Juta på 80- och 90-talet. Det var alltså en privatperson som då arrenderade marken av Landstinget och som hade hästar som fritidsintresse. Intresset hade fortsatt att privatisera området.

Och varför inte avsluta avsnittet, citatet ovan, med tjänstepersonernas ultimata bevis – ett foto på:

ett snötäckt jordbrukslandskap med en enkel hägnad utmed ett åkerdike”

Döm själva. (Fotot är från 1951.) Hur ser tjänstepersonerna att det är ett jordbrukslandskap? Fast det var ju en äng skrev förvaltningen tidigare… Hur ser de att det är ett åkerdike? Det är faktiskt varken ett jordbruksdike eller ett jordbrukslandskap. Och även om det hade varit det, så hade i varje fall inte fotografiet visat det. Jag tycker faktiskt att fotografiet med stängslet till vänster istället tyder på att marken var ianspråktagen, privatiserad…

Senare i förvaltningens underlag skriver den så här om fotografiet:

“Det glesa enkla staket med stolpar och tråd som syns på fotografiet från 1951 har inte satts upp för att utestänga människor utan för att hägna in och skydda tamdjur och grödor.”

Tamdjur? Grödor? Var är bevisen för det? Hur kan sådana slutsatser dras av ett sådant foto?

Redan 1951 fanns det alltså ett staket vid Juta. Men, det är över 70 år sedan! 70 år!! Vad har det med byggnadsnämndens beslut på tisdag att göra?

År 1969 övertog Landstinget området från staten. Då sattes staket och stängsel upp tillsammans med flera skyltar att hela Juta var privat område. Och det var till och med taggtråd, eftersom Landstinget inte var helt säkra på patienterna… Är inte det i sig ett tillräckligt bevis på att Juta var ianspråktaget och privatiserat?

Men den här förtigs av byggnadsförvaltningen i det underlag som de lämnar över till politikerna.

Det finns ett problem bland de tjänstepersoner som arbetar med Jutaärendet… De är inte objektiva. Finns det ingen chef som kan slå näven i borden? Eller politiker som vägrar att acceptera sådana här underlag? Förvaltningens bevisföring bevisar ingenting – och underlaget har inget med objektivitet att göra!

Objektivitetsprincipen är åsidosatt av byggnadsförvaltningens tjänstepersoner och (majoriteten av) byggnadsnämndens politiker. Det är allvarligt. Det strider mot grundlagen. (Se “Objektivitetsprincipen i grundlagen”.)

Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Det tar aldrig slut! (4)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: