Arkiv
Medborgarundersökningen 2022 (1/2)
Varje år gör Statistiska Centralbyrån (SCB) en medborgarundersökning. I denna får kommunens invånare tycka till om sin kommun och dess verksamheter.
Medborgarundersökningen är en attitydundersökning som genomförs på uppdrag av kommuner. Syftet är att kommunerna ska få reda på hur kommuninvånarna bedömer att kommunen sköter sina verksamheter och vilket inflytande de anser sig ha på
kommunala beslut. Vänersborgs kommun är en av de 137 kommuner som deltog i medborgarundersökningen förra året.
Under hösten fick ett slumpmässigt urval på 1.200 personer över 18 år möjligheten att svara på enkäten. På kommunens Facebooksida vädjade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) till de som fått enkäten att svara på den. (Se kommunens FB-sida.)
“Det är väldigt väldigt viktigt för oss att få reda på hur du upplever hur det är att leva och bo i Vänersborgs kommun.”
Sa Augustsson. Trots det var det bara 433 personer (36 procent) som svarade. Och det är lite tråkigt att inte fler tar chansen att ge uttryck för sina åsikter. Bortfallet innebär naturligtvis att undersökningen blir mindre tillförlitlig och att resultaten i tidigare undersökningar inte blir helt jämförbara. Det är väl frågan om hur representativ undersökningen är med detta bortfall… Det är sannolikt vissa grupper som har en bättre 
svarsfrekvens än andra. Sedan är det naturligtvis ett problem att människor svarar på frågor i ämnen som de har mindre kunskap och/eller kännedom om.
Medborgarundersökningen har tidigare fått stor uppmärksamhet. Det har t ex gått att läsa om resultaten i TTELA, men i år har jag inte sett någon artikel. På kommunens hemsida finns en kort sammanfattning av undersökningen – se “Medborgarundersökning 2022”. Vill man kan man emellertid studera resultaten av hela SCB:s medborgarundersökning för Vänersborg här.
Det första frågeområdet i undersökningen heter “Vänersborg som helhet”. 95,1% av de vänersborgare som har svarat anser att kommunen är en mycket eller ganska bra plats att bo i. Det är en ökning sedan 2021 med 4%-enheter. (Jag förkortar procentenheter med “pu” i fortsättningen.) 
Det är männen som är betydligt mer positiva än tidigare – en ökning med nästan 7 pu (procentenheter alltså). Nästa fråga undrar om kommunen sköter sina olika verksamheter bra. Det tycker 80,2%, också det en ökning (4 pu) jämfört med året innan. Männen är inte riktigt så positiva som kvinnorna, 76,5% mot 83,9%. Det som är intressant här är att männen är betydligt mer positiva än 2021, en ökning med hela 9 pu.
När det gäller “invånarnas möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamheter är bra” är svaren mycket oroande. Endast 18,4% höll med “helt och hållet” eller “till stor del”. Drygt 80% av vänersborgarna höll alltså inte med om att de hade bra insyn eller inflytande. Det är något att tänka på för politiker och tjänstepersoner… Det var för övrigt ungefär samma siffror som 2021, men kvinnorna hade blivit mer negativa (15,2%) och männen mer positiva (21,0%).
Helhetsbetyget på Vänersborgs kommun sammanfattas på sätt och vis i frågan om man “kan rekommendera andra att flytta till kommunen”. Det kunde 61,1% av de svarande, en liten ökning från föregående år med 1,6 pu. Kvinnornas hade blivit mer negativa och männen mer positiva till kommunen. Även svaren på denna fråga borde få politikerna att tänka till – nästan 40% skulle inte rekommendera människor att flytta till Vänersborgs kommun…
Nästa frågeområde handlar om skola och omsorg. Vänersborgarna svarade så här:
Det är slående att siffrorna för 2022, med ett undantag, sjunker jämfört med 2021. Det finns onekligen också en “förbättringspotential” på flera områden… Men gör man en genomsnittlig bedömning var Vänersborgs siffror faktiskt trots allt högre än för riket, 71,8% positiva jämfört med rikets 69,5%.
Resultaten på frågeområdet “Boende och boendemiljö” var överlag ganska positiva. Kommuninvånarna trivs uppenbarligen med sitt boende. Det handlar om närhet till platser för barn att leka på, närhet till natur, livsmedelsaffär, skola och barnomsorg. Den genomsnittliga bedömningen var något bättre än riket. Däremot bedömdes “Lokala arbets- och utbildningsmöjligheter” vara något sämre än riksgenomsnittet.
Samhällsservicen fick något sämre resultat än för riket, men siffrorna var höga. Det handlade bland annat om tillgång till hälso- och sjukvård på rimligt avstånd samt ett bra utbud av livsmedelsaffärer.
Även på området “resor och kommunikationer” var Vänersborgs resultat positiva. Möjligheten att transportera sig med bil upplevdes “mycket bra” eller “ganska bra” av hela 97,6%. Men också utbudet av och säkerheten på GC-vägar fick bra “betyg”. Noterbart var att endast 16,8% tyckte att kommunens utbud av laddningsstationer av elfordon var bra. Det sägs dock att det pågår arbete i kommunen för att utveckla detta område. Jag kan väl också tycka att förutsättningarna för att “enkelt använda kollektivtrafiken för vardagliga resor” och ”till fritidsaktiviteter” borde förbättras. Bara 68,1% respektive 55,2% tyckte att dessa var bra.
Frågeområdet “Bibliotek, kulturliv och mötesplatser” hade växlande resultat. Sämst var frågorna som handlade om bibliotek, men det hade antagligen, tror jag, att göra med den ombyggnation av huvudbiblioteket som pågick förra året.
Vänersborgarna var överlag hyfsat positiva till möjligheterna för “idrott, motion och friluftsliv”. 89,1% tyckte t ex att det fanns bra utbud av friluftsområden och 81,2% att öppettiderna på kommunens idrotts- och motionsanläggningar var bra. Däremot var de mindre nöjda med utbudet av belysta motionsspår, bara 60,8% var nöjda.
Det ställdes många frågor i enkäten om “underhåll av den offentliga miljön”. Resultatet är inte helt lätt att sammanfatta så det blir några nedslag. Ungefär 2/3 av de svarande, mellan 61,3% – 72,2%, ansåg att kommunen skötte gator och vägar, GC-vägar, idrotts- och motionsanläggningar och kommunala byggnader bra. Även snöröjningen låg på samma siffror. Det som stack ut var att vänersborgarna var mer positiva till skötseln av allmänna platser (87,3%), av naturområden (82,7%) och av badplatser (77,5%).
Det var ännu fler frågor om “trygghet i samhället”. Det blir även här några nedslag. 96,2% är trygga där de bor när det är ljust ute, men andelen sjunker till 76,5% när det är mörkt. Båda siffrorna är “bättre” än året innan, men kvinnor är mindre trygga när det är mörkt (30%) än män (17%). 88,6% känner ingen större oro för att utsättas för sexuella trakasserier och 76,3% känner inte heller oro för att utsättas för våld eller hot om våld. 
Å andra sidan blir naturligtvis perspektivet lite annorlunda om man istället “vänder på siffrorna”. Resultatet innebär att var 10:e person känner oro för sexuella trakasserier och nästan 1/4 för våld. Här är det också skillnad mellan kvinnor och män. 20% av kvinnorna känner oro för sexuella trakasserier mot knappt 5% för män. Det är för höga siffror och visar på att otryggheten är tämligen stor.
Om jag fortsätter att “vända på siffrorna” så upplever ungefär 40% av de svarande problem med personer eller gäng som bråkar eller stör, 60% med narkotikahandel, 45% med inbrott och stölder och 40% med nedskräpning. 20% anser att det är problem med utomhusbelysningen och ungefär 55% att polisens närvaro inte är bra i kommunen. Däremot svarar 94% att räddningstjänsten fungerar bra. På dessa frågor svarar kvinnor och män relativt samstämmigt.
Det tycks som om invånarna tycker att kommunens miljöarbete fungerar ok. Hämtningen av hushållsavfall fungerar bra tycker 97,9%, likaså är utbudet av återvinningscentraler bra (82,3%). Däremot svarar nästan 60% att möjligheten att återvinna avfall utan bil inte är bra i Vänersborg.
En stor majoritet, 87,4%, anser att man har möjlighet “vara den man är och leva det liv man vill leva” i kommunen. Lite drygt var 10:e person tycker dock inte det. Nästan 70% anser att kommunens arbete för att förbättra integration och delaktighet i samhället skulle kunna vara bättre, liksom arbetet för att minska diskrimineringen.
Till sist två tabeller som jag har fått på något sammanträde i kommunen, antagligen kommunstyrelsen, men jag är inte riktigt säker. Den första jämför resultaten i Vänersborg mellan 2021 och 2022. Notera att inte riktigt alla frågeområden i undersökningen är med.
Det sista diagrammet jämför Vänersborg med genomsnittet för alla de andra kommunerna som deltog i medborgarundersökningen.
Vänersborgs kommun ligger ganska nära de genomsnittliga resultaten. Den största skillnaden i pu (procentenheter) är på området ”idrott, motion och friluftsliv. Här ligger Vänersborg hela 5 pu under genomsnittet för de kommuner som deltog i undersökningen.
Om Vänersborgs kommun ska vara nöjd med andelen positiva invånare eller inte i medborgarundersökningen som helhet är upp till var och en att bedöma. För egen del tycker jag att det finns en tämligen stor ”förbättringspotential” på flera områden…
Det återstår två frågeområden att redovisa. De handlar specifikt om kommunhusets tjänstepersoner och politiker. De siffrorna tänkte jag redovisa i nästa blogg – ”Medborgarundersökningen 2022 (2/2)”.
Sikhall: Kovände förvaltningen?
I två bloggar har jag skrivit om turerna kring Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Larsson måste ha dispens för en serviceväg för att kunna åtgärda Sikhalls magasin och dessutom kunna använda det.
Byggnadsförvaltningen var först negativ till dispens och ville avslå ansökan. (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Men sedan, efter att politikerna i byggnadsnämndens presidium hade möte i måndags och förvaltningschef Sandin gjorde ett platsbesök på tisdagen, ändrade sig förvaltningen och tillstyrkte strandskyddsdispensen. (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.)
Och det var mycket positivt.
Men.
Vid en strandskyddsdispens görs alltid en tomtplatsavgränsning. Avgränsningen syftar till att bestämma gränsen mellan den privata tomten och det område som allmänheten har möjlighet att använda. Förslaget från förvaltningen till byggnadsnämnden inför sammanträdet nu på tisdag är att det inte ska finnas någon privat tomt överhuvudtaget – mer än på den mark där själva byggnaden står…
Magnus Larsson har reagerat starkt på den föreslagna tomtplatsavgränsningen i ett antal kommentarer här på bloggen. Larsson skriver bland annat:
“Det är på samma sätt dom (=byggnadsförvaltningen; min anm) missbrukat sin makt mot familjen på Juta.”
Förslaget till tomtplatsavgränsning innebär att allmänheten ska ha fri passage längs magasinets väggar, och det är väl egentligen helt ok. Men avgränsningen kan också innebära, även om det är osannolikt (i varje fall i andra kommuner), att Magnus Larsson måste begära en ny strandskyddsdispens, om han i framtiden vill sätta upp byggnadsställningar för att åtgärda något på magasinet. Det skulle i så fall kosta, i nuläget, 8.900 kr. Men som sagt, det är osannolikt.
Inte ens stentrappan från 1874 in till magasinet ligger enligt förvaltningens förslag inom den privata tomtplatsen. Det innebär att allmänheten kan husera som de vill på trappan, vilket vore ok om det inte pågick någon verksamhet i magasinet. Men om det är t ex fest så skulle trappan och ingången faktiskt kunna bli blockerad. 
På baksidan av magasinet finns en nödutgång. Det är naturligtvis helt avgörande att det är säkerställt att folk i magasinet kan ta sig ut denna väg vid t ex brand. Den får inte vara blockerad av allmänheten. Det finns ingen garanti för det om byggnadsnämnden beslutar enligt förvaltningens förslag. Och skulle Larsson t ex sätta upp en skylt på väggen (”Blockera inte nödutgången”) skulle det privatisera marken och inkräkta på allmänhetens möjligheter att röra sig fritt.
Det finns vissa praktiska saker som Magnus Larsson inte kan lösa om förvaltningens förslag till tomtplatsavgränsning går igenom. Soptunnor får t ex inte stå utanför tomtplatsavgränsningen eftersom det privatiserar allmänhetens tillgång till marken. Hur ska sophanteringen då ordnas? Var ska soptunnorna stå?
Byggnadsförvaltningens förslag till tomtplatsavgränsning ter sig tämligen absurt. Magnus Larsson vill inte stänga ute allmänheten på något sätt. Det ska inte vara någon häck eller staket, men skriver Larsson till mig:
“fastigheten måste fungera.”
Frågan är om förvaltningen helt enkelt har förbisett nödvändigheten av en privat tomt runt huset – eller om det finns andra skäl bakom…
Det finns en fastighet i Lilleskog, som tidigare ägdes av Sveaskog. Fastigheten ligger i ett Natura 2000-område (vid Hallebergs rasbranter). Vid ägarbyte säger min källa att fastigheten (Halleberg 3:11) fick en minimal tomtplatsavgränsning. (Tydligen gjordes en slags tomtplatsavgränsning trots att det inte handlade om strandskydd…) Avgränsningen var emellertid tillräcklig för att ägaren skulle kunna gå runt huset och även för att ha en byggnadsställning på tomtplatsen. Dessutom ingick trappan och ingången till huset i tomten…
Magnus Larsson skriver i en av kommentarerna om Sikhalls magasin (klicka här):
“Hemfridszonen behöver vara 2,5 meter runt magasinet utanför båda trapporna, dels för service och underhåll men också för att nödutgången ska kunna säkerställas. Det är viktigt, men även entrén för sophantering mm.”
Larssons önskemål är helt klart befogat.
På tisdag ska byggnadsnämnden besluta om strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning. Det är väldigt viktigt att det blir ett riktigt beslut. När beslutet väl är taget och dispensen med hemfridszonen vunnit laga kraft är det nämligen väldigt svårt att få den ändrad. 
Det betyder, skriver Magnus Larsson i kommentaren ovan:
“Om förvaltningen inte rättar till kartan under måndagen blir jag tvungen att avbryta strandskyddsdispensen.”
Och hur det då ska gå med Magnus Larssons planer och den fortsatta renoveringen av Sikhalls magasin vet ingen.
Byggnadsnämnden har ett stort ansvar för att beslutet på tisdag, i övermorgon, blir korrekt. Jag tror dock att det blir det. Magnus Larsson bör låta sin ansökan ligga kvar…
Sikhall: Förvaltningen kovänder
Byggnadsförvaltningens vägar äro outgrundliga. I kommunikationen med Magnus Larsson den 25 juli var förvaltningens ståndpunkt entydig och solklar:
“ansökan avseende serviceväg saknar särskilda skäl för dispens samt strida mot strandskyddets syfte med hänsyn till påverkan av växt- och djurlivet. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges för serviceväg.”
Det skrev jag om igår. (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Sedan kommunikationen har inte Magnus Larsson fått några fler besked från miljö- och byggnadsförvaltningen. Han fick dock ett oanmält besök av en tjänsteperson i tisdags. Tjänstepersonen antydde att förvaltningens kommande beslutsförslag kunde se annorlunda ut, men Larsson fick inga dokument som sa annorlunda. Och Magnus Larsson, och denne bloggare, vet att det är skriftliga dokument som gäller i kommunala beslutsprocesser. Besöket föranledde mig dock att sätta ett frågetecken på rubriken. (Och naturligtvis även för att det i slutändan är politikerna i byggnadsnämnden som avgör. Det skrev jag också i bloggen.)
Byggnadsnämnden sammanträder nästa vecka på tisdag den 15 augusti. Handlingarna publicerades på kommunens hemsida igår och ärendet om servicevägen vid Sikhalls magasin fanns som förväntat med på dagordningen. Men mer information fanns inte. Den röda asterisken betyder nämligen att:
“Ärendet avser myndighetsutövning mot enskild och publiceras inte på kommunens hemsida.”
Jag pratade med Magnus Larsson och både han och jag var övertygade om att det kommunicerade beslutsförslaget också var det som gällde nästa tisdag. Därför publicerade jag också bloggen som planerat.
Senare på kvällen igår fick jag ett meddelande från en av ledamöterna i byggnadsnämnden att beslutsförslaget var positivt till Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Det var en överraskning, men jag trodde att ledamoten hade missuppfattat.
I morse fick jag tillgång till byggnadsnämndens handlingar i ärendet. Ledamoten hade inte missuppfattat… Byggnadsförvaltningen hade gjort en 180-gradig “kovändning”. I ärendet står det nämligen:
“Förslag till beslut
Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för serviceväg”
Förslaget till att ge Larsson strandskyddsdispens motiveras på följande sätt:
“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.
Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.
Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.
Fri passage längs stranden kan säkerställas.”
Motiveringen är kort och kärnfull, men har ändå med de viktigaste aspekterna. Och det är bara att hålla med förvaltningens nya professionella bedömning.
Byggnadsförvaltningens anger också villkor för servicevägen. Det ska vara fri passage för allmänheten när arbetet inte pågår och:
“Utformning skall vara: ca 17-18 meter lång (max), ca 4,5 meter bred (max). Släntas ca 1:3 ner mot vattnet.”
Dessa villkor är helt ok och ingår i Magnus Larssons planering.
Det kan väl nämnas att de synpunkter som en tjänsteperson på miljö- och hälsoskyddsnämndens vägnar (delegation) lämnade i ärendet står fast. De finns med i underlaget och hävdar fortfarande att strandskyddsdispens inte ska ges.
Byggnadsförvaltningens hantering av ärendet är svår att förstå. Ena stunden är det avslag, andra stunden bifall. Före semestern skulle Magnus Larssons serviceväg ha en stor negativ påverkan på växt- och djurlivet, efter semestrarna har den inte det.
I underlaget till byggnadsnämnden förklaras de ändrade ståndpunkterna:
“Kommunicering har skett enligt 25 § förvaltningslagen. Sökande har inte yttrat sig skriftligt men vid besök på plats 8/8 har sökanden motiverat varför servicevägen behövs och visat på att andra alternativ inte är möjliga eller rimliga.”
Förvaltningen ändrade alltså ståndpunkt så sent som i tisdags eftermiddag. Det betyder att förvaltningschef Eddie Sandin, som var den som gjorde platsbesöket, skrev det nya beslutsförslaget samtidigt som jag skrev min blogg…
Magnus Larsson, och naturligtvis även jag, välkomnar det nya förslaget. Det är enligt min uppfattning både professionellt och ansvarstagande av förvaltningschefen att komma ut på plats för att gå igenom ett planerat genomförande. Det visar att han vill vara öppen och lyhörd för argument och fakta och också hans stora vilja att förvaltningen ska göra rätt. Det ska förvaltningschef Sandin ha en stor eloge för.
Samtidigt kan man undra vad som sker inom förvaltningen. Det finns uppenbarligen flera olika stridande viljor i de olika kontorsrummen på kommunhuset… Det kanske är dags att politikerna pekar ut en färdriktning för förvaltningens fortsatta arbete och inte låter vissa tjänstepersoner fatta beslut efter eget gottfinnande.
Det tycks givet att byggnadsnämnden fattar ett positivt beslut på tisdag och ger Magnus Larsson strandskyddsdispens. Allt annat vore totalt osannolikt.
Byggnadsnämndens beslut ska sedan i vanlig ordning överprövas av Länsstyrelsen, och där kan allt hända, tyvärr. Avdelningen som har hand om byggnadsminnen är som vi vet oerhört positiv till Magnus Larsson och hans arbete för att bevara Sikhalls magasin. Men strandskyddsdispenser sköts av en annan avdelning och det vet om inte annat Bengt Davidsson på Juta vad som kan hända då… (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.)
Det kan fortfarande bli så att Magnus Larsson tvingas gå vidare till högre instanser för att kunna fortsätta sitt arbete med att rädda Sikhalls magasin för kommande generationer…
OBS! Det visade sig att Magnus Larsson hade många synpunkter på byggnadsförvaltningens beslutsförslag – läs vidare ”Sikhall: Kovände förvaltningen?”.
Ingen dispens för Magnus Larsson?
Vänersborgs kommun tycks betrakta och värdera naturen kring Sikhall högre än alla andra natur-, grön- och vattenområden i kommunen. Slyskogen vid badplatsen i Sikhall är t ex betydligt värdefullare än vad Mariedalskogen eller skogen vid Kindblomsvägen i Blåsut någonsin var. Det tycks även som om en bit strandkant vid Sikhall är avgörande för växt- och djurliv i kommunens vattenmiljöer.
Denna blogg handlar om en ca 13,5 meter lång strandkant vid Sikhalls magasin. (Se det röda strecket på fotot till vänster.)
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne 1987. Det innebar att byggnaden ska bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Det har varit lite si och så med underhållet av magasinet som alla vet. Men när Magnus Larsson tog över Sikhalls magasin i september 2022 startade han en storslagen renovering både utvändigt och invändigt. Detta uppmärksammades också av TTELA. (Se TTELA “Sikhalls magasin rustas för framtida fester”.)
Magnus Larsson fick alla tillstånd av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen skrev den 16 maj 2023 (se “Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd”):
“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”
Länsstyrelsen skrev också:
“Exteriört anläggs en serviceväg som ökar tillgängligheten till byggnaden. Strandskoning (=konstruktion för att skydda stränder från erosion; min anm.) görs i sten som liknar det som idag finns i vattenbrynet. Plats, utsträckning och utförande sker i samråd med antikvarisk medverkan.”
Den mest prioriterade åtgärden var att byta ut taket på magasinet. Taket mot sjösidan åtgärdades först, sedan var det dags för taket mot landsidan. Det var och är dock ett problem med denna del av taket. Marken runt magasinet mot landsidan består av kuperat berg och ska Larsson bygga upp en ställning är det ett jättejobb och dessutom farligt då han inte kan förankra i fasaden.
Larsson ville därför bygga en serviceväg vid strandkanten för att lösa problemet.
På en serviceväg skulle Larsson kunna komma åt magasinets tak med en skylift. En serviceväg vore också bra att för framtida underhåll av magasinet. Servicevägen skulle bli permanent och gräs tillåtas att växa upp på ytan, 
så att den kan smälta in. Släntningen skulle bli 1:3 ner mot vattnet och släntfoten hamna i vattenkanten.
Magnus Larsson behövde emellertid kommunens tillstånd till en serviceväg. Det tog sin tid, men nu har miljö- och byggnadsförvaltningen bestämt sig.
Förvaltningen skriver i sin kommunikation inför det slutliga beslutet till Larsson:
“ansökan avseende serviceväg saknar särskilda skäl för dispens samt strida mot strandskyddets syfte med hänsyn till påverkan av växt- och djurlivet. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges för serviceväg.”
Miljö- och byggnadsförvaltningen anser att Larsson inte har uppgett några särskilda skäl i ansökan och att det inte har framkommit någon information om att underhåll av byggnaden inte kan utföras utan en permanent serviceväg:
“Strandskyddsdispens bedöms inte kunna medges då det saknas särskilda skäl samt att åtgärden strider mot strandskyddets syfte att långsiktigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet”.
En tjänsteperson, som har Miljö- och hälsoskyddsnämnden delegation, är inne på samma linje:
“Nämnden avstyrker dispens för serviceväg i anslutning till magasinet (Sikhall 1:4) då åtgärden inte bedöms vara förenlig med strandskyddets syften.”
Tjänstepersonen menar att:
“Servicevägens utformning med utfyllnad över hällar och en släntfot ända ner till vattnet bedöms påverka växt- och djurlivet negativt.”
Jag vet inte om tjänstepersonen har varit i Sikhall och undersökt just de här 13,5 meter strandkant. Tjänstepersonen skriver nämligen:
“Strandzoner i anslutning till grunda bottnar har generellt ett högt värde för växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer.”
Det är väl inte utan att man undrar hur högt värde dessa drygt 13 meter har för ”växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer”… (Förvaltningen skriver att vägen blir 17-18 meter lång, men en kontrollmätning visar att vägen fram till bergsklacken är 13,5 meter nere vid strandkanten.)
Men visst innebär en serviceväg en förändring av strandkanten, om än mycket liten – strandkanten finns ju kvar fortsättningsvis också. Och om strandkanten mot all förmodan skulle bli “helt förstörd” så undrar jag om inte t ex fåglar och fiskar i värsta fall kan flytta sig 13 meter… Och jag kan inte heller låta bli att tänka på att Vänerns vattennivå ska höjas ytterligare några decimeter. (Den har ju höjts 1-2 dm redan.) Vad har det för effekter på ”växt- och djurlivet” enligt nämnden?
Miljö och hälsoskyddsnämnden fortsätter:
“Nämnden bedömer att det finns andra lösningar som innebär en mindre negativ påverkan på växt- och djurlivet och som inte är permanent utformade.”
Helt plötsligt blev generaliseringen till oomtvistlig fakta… Det slås fast att servicevägen innebär en negativ påverkan.
Miljö- och byggnadsförvaltningen hänvisar till formuleringar i Miljöbalken i sitt yttrande, men undviker andra delar. Det nämns t ex inte att det finns flera skäl till strandskyddsdispens i 7 kap 18c § – om dispens:
- “behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,
- behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området,
- behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller
- behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”
Sikhalls magasin ligger ju där det ligger och magasinet är dessutom förklarat som byggnadsminne. Om nu inte förvaltningen anser att paragrafen är tillämplig så borde åtminstone en diskussion om detta ha tagits – kan man tycka…
Miljö- och byggnadsförvaltningen tycks inte ha något större förtroende för Magnus Larsson som yrkesman. Förvaltningen anser att det finns “andra lösningar” (utan att berätta vilka dessa är) och underkänner därmed Larssons bedömningar.
Jag förstår inte hur förvaltningen tänker. Tror de inte att Magnus Larssons främsta syfte är att renovera och underhålla Sikhalls magasin, detta byggnadsminne? Tror tjänstepersonerna att Larsson har några andra, dolda syften med servicevägen?
Det tycks saknas förtroende för Magnus Larsson i kommunhuset. Till skillnad från Länsstyrelsen som skrev i sitt tillstånd till Larsson – om Larsson själv:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Länsstyrelsen ser värdet av byggnadsminnet Sikhalls magasin och Magnus Larssons åtgärder. Men det verkar onekligen som om Vänersborgs kommun anser att det är viktigare med växt- och 
djurlivet på dessa 13 meter än att bevara magasinet. Jag kan inte tycka annat än att kommunen tycks leva upp till bibelorden i Matt 23:24:
“Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”
Jag har nyligen bloggat om utsläppen från kommunens reningsverk. De släppte förra året ut bland annat 41 kg koppar, 72 kg zink, 7 kg krom, 8 kg nickel och 2 kg arsenik i Frändeforsån och Vänern… (Se “VA och utsläppen 2022 (2/2)”.) Miljö- och hälsoskyddsnämnden kanske anser att dessa utsläpp inte påverkar växt- och djurlivet lika mycket som en serviceväg på en 13 meter “lång” strandkant i Sikhall…
Miljö- och byggnadsförvaltningen har inte rätt att ge avslag. Därför kommer Magnus Larssons ansökan att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.
Byggnadsnämnden sammanträder den 15 augusti 2023. Förhoppningsvis ser politikerna annorlunda på servicevägen än tjänstepersonerna. Om inte så lär Magnus Larsson överklaga beslutet.
Tillägg den 10 augusti.
Byggnadsförvaltningen har gjort en 180-gradig “kovändning” – se ”Sikhall: Förvaltningen kovänder”.
VA och utsläppen 2022 (2/2)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på “VA och utsläppen 2022 (1/2)”.
År 2021 var ett ganska bra år på bräddningsfronten för Holmängens reningsverk. Det bräddades “bara” 451 kubikmeter, dvs 451.000 liter, under året. Det var, enligt Miljörapporten:
“delvis mekaniskt och kemiskt renat avloppsvatten.”
Det återstår att se hur det blir med förorenade massor och bräddningar under den ombyggnation med diverse omkopplingar som pågår på Holmängen.
Det bräddades enligt rapporten endast ca 200 kubikmeter förra året på ledningsnätet och i pumpstationerna. De pumpstationer som bräddade mest var pumpstationen vid Kvarnbäcken (3 tillfällen, 10 timmar, 54 kubikmeter), Lundgrens väg (3 tillfällen, 7.38 timmar, 50 kubikmeter), Ängsvägen (8 tillfällen, 7.93 timmar, 43 kubikmeter) och Grunnebo (4 tillfällen, 12 timmar, 36 kubikmeter). Totalt sett var det betydligt bättre siffror än 2021.
I Brålanda var det sämre. Det bräddades 964 kubikmeter från reningsverket. Det står inte om avloppsvattnet var delvis renat eller inte alls. Det kanske kan få en att undra om det var renat överhuvudtaget.
I Dalslandsdelen finns det också pumpstationer längs ledningsnätet som bräddar. De bräddade förra året sammanlagt 8.533 kubikmeter (8.533.000 liter). Det var en pumpstation som stod för i stort sett alltihop, 8.488 kubikmeter. Det var pumpstation 5, Gamla reningsverket i Frändefors (se karta). Den bräddade enligt Miljörapporten 39 gånger under totalt 40 dygn på grund av “överbelastning”, dvs mycket regn. Det var mer än året innan. De andra två pumpstationerna som bräddade, sammanlagt 45 kubikmeter, var Ödsmåla (nr 6) och Tveten (nr 7).
Det bräddas ofta när det regnar mycket. Det bräddade avloppsvattnet är vid dessa tillfällen utspätt och består till stor del av regnvatten. (Det är önskvärt att sådana här kombinerade ledningar för dagvatten och avloppsvatten byggs bort. Då minskar belastningen på ledningsnät vid kraftiga regn och därmed också behovet av bräddning. Det är inget som man är omedveten om i Vänersborg.)
Det är inte bara vid bräddningar som det släpps ut “oönskade ämnen”. Det sker även vid vanlig, normal drift av det kommunala VA-systemet. Utsläppen består dels av “ämnen” som borde återanvändas och återvinnas och dels av “ämnen” som är till skada och olägenhet för människors hälsa och miljön.
Det släpptes ut följande från avloppsreningsverken i Vänersborg år 2022. Notera att siffrorna anger ton/år (ton=1.000 kilo).
Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, COD-CR= kemisk syreförbrukning, P-tot=fosfor, N-tot=kväve, NH4-N= ammoniumkväve
Tydligen var det en incident i Brålanda under året. Det handlade om utsläpp av ammoniumkväve. I Miljörapporten står det:
“Miljö & Byggnadsförvaltningen meddelades den 22/9 om att avloppsverket har förhöjda värden av ammonium ut. Detta beror på att en industri inte har haft kontroll på sina utsläpp till Brålanda avloppsreningsverk. När detta upptäcktes stoppades industrin från att släppa sitt utsläpp till Brålanda avloppsreningsverk.”
Och som sagt, kväve och fosfor borde återvinnas, både på Holmängen och i Brålanda… Och inte hamna i vattnet. Eller på Heljestorps avfallsanläggning (nu för tiden kallad kretsloppsanläggning).
Det släpptes också ut följande från avloppsreningsverken förra året, denna gång är enheten kg/år.
Jag uppfattar redovisningen i Miljörapporten som att alla utsläpp ligger inom de tillåtna gränsvärdena, utom då ammoniumkvävet i Brålanda som låg för högt under en period.
När man jämför utsläppen med siffrorna från förra året (se “VA och utsläppen 2021”) noterar man att värdena på utsläppen har förbättrats ganska markant på Holmängens reningsverk. Reningsverket släpper ut betydligt mindre bly (Pb), koppar (Cu), zink (Zn) och krom (Cr) än 2021, även om det fortfarande handlar om ganska många kilo. 
I Brålanda var det inga större förändringar, utsläppen av några ämnen ökade marginellt som nickel (Ni) och arsenik (As), och några minskade, som koppar (Cu) och bly (Pb). Den enda större förändringen var att utsläppet av zink ökade ganska mycket.
Jag har inte en aning om hur stor påverkan dessa utsläpp har på miljö och djur- och växtliv, men de kan knappast vara positiva… Det verkar emellertid som om utsläppen från reningsverken i Vänersborg i stort minskar och det är ju positivt.
Reningsprocesserna ger upphov till slam. Holmängen tar också emot slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar. Det slammet uppgick till 4.100 
kubikmeter (precis samma mängd som året innan). Kommunen försöker återanvända slammet. På Holmängens reningsverk har det uppförts en rötkammare. Slammet bildar gas som används för uppvärmning. En del av gasen används även för att producera elström. Under 2022 producerades 374.917 kWh (år 2021 producerades 444.893 kWh). Det producerades 2.755 ton rötat och avvattnat slam på Holmängen. Det transporterades till Heljestorps kretsloppsanläggning. Där blev slammet till jord för sluttäckning av deponin. Inget slam mellanlagras längre på Holmängens reningsverk.
I Brålandas avloppsreningsverk avvattnas slammet i centrifuger. Även Brålanda reningsverk får slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar, närmare bestämt 2.000 kubikmeter. Slammet transporteras sedan till Heljestorp. Det handlar om 1.438 ton. Slammet mellanlagras på Heljestorp för att sedan spridas på åkermark. 
Orsaken till detta är att kväve och fosfor ska återvinnas och tillföras jordbruket. Det är en kunskap som alla jordbrukare har, ända sedan de en gång i tiden började gödsla åkermarkerna… (Se “Fosfor och kväve”.)
Det finns emellertid problem med slammet. Det innehåller nämligen en hel del “oönskade ämnen”, inte minst läkemedel och kemikalier. (Här en viktig artikel från Naturskyddsföreningen som varnar för slammet, “Slam från ditt avlopp blir gödsel på åkern”.) Det står inget i Miljörapporten om vilka åkermarker som är aktuella för gödsling med slam, men enligt en jordbrukande politiker från Gestad läggs det inte på vilken åkermark som helst. Jag hoppas att det är så. (Jag vet inte varför slammet från Holmängen inte sprids på åkermark, kan det vara alltför förorenat?)
Eftersom det tydligen har varit en del problem på Brålandas avloppsreningsverk har det byggts om:
“avloppsverket [har] byggts om för slampress istället för centrifug. Slampressen har gett lite torrare slam, TS-halt har höjts från 14,0 % till 14,9 %. Ny externslammottagningen har byggts under 2021 och var klar våren 2022. Under 2022 har slamnivåerna och slamåldern sänkts i alla bassänger för att undvika slamflykt. Ingen slamflykt har skett under 2022.”
Om det släpps ut en hel del ämnen av olika slag från de båda avloppsreningsverken, och pumpstationer, direkt i vattnet, Frändeforsån, Vänern och Göta älv, så följer det också med i slammet till Heljestorps kretsloppsanläggning.
Konsekvenserna av att metaller, läkemedel, kemikalier osv rinner ut i våra vatten forskas och diskuteras det om. Jag har gett en del information ovan. Det finns nog inga, experter eller andra, som anser att vi kan fortsätta miljöförstöringen på detta sätt…
Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Reningsverken är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning.
Jag avhåller mig för övrigt denna gång från att skriva något om enskilda avloppslösningar, men jag kan inte låta bli att påpeka att mycket regn har en tendens att leda till bräddningar i vårt kommunala VA-nät. Och det ska regna än mer i framtiden… Vänersborgs kommun har dock varit förskonat från, vad jag vet, det som hände i Stockholm för en vecka sedan…
I min förra blogg (se ”VA och utsläppen 2022 (1/2)”) berättade jag om att Henriksdals reningsverk i Stockholm hade bräddat mycket avloppsvatten i sommar. Bräddningen har fortsatt på grund av regnen. Mellan den 1 och 2 augusti bräddade Henriksdal (den hydrauliska kapaciteten överskreds i verket) 12.500 kubikmeter delrenat och 1.560 kubikmeter orenat avloppsvatten. Den 5 augusti uppger ögonvittnen på Stora Höggarn i Lidingö att det flöt kondomer, tops, avföring och bindor iland på stränderna… (Se ”Bad i bajs: 100 000 ton avlopp släppt i Mälaren.”) (Även i England är det problem med reningsverkens bräddningar – se Aftonbladet ”Flera sjuka – simmade i avloppsvatten”.)
Anm. Jag har bloggat tidigare om VA och utsläppen: “VA och utsläppen 2018”, “VA och utsläppen 2019”, “VA och utsläppen 2020” och “VA och utsläppen 2021”. Det gör det möjligt att jämföra åren med varandra.
PS. Hur enskilda avloppsanläggningar klarar sig i konkurrensen med reningsverken har jag bland annat skrivit om här: “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”, “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.
PPS. De hårda kraven kring enskilda avlopp kan drabba en husägare hårt. Kraven grundar sig på uppfattningen att enskilda avlopp utgör ett miljöproblem. I den här filmen möter vi Peter Ridderstolpe, en av landets ledande experter på småskaliga VA-lösningar – ”Villaägarna möter: Sluta betrakta enskilda avlopp som ett miljöproblem”.
VA och utsläppen 2022 (1/2)
Finns det något som är mer aktuellt i Vänersborgs kommun just nu än avlopp? Jag tänker på de omdiskuterade verksamhetsområdena på Vänersnäs men också på den aldrig avslutade diskussionen om familjen Solvarms VA-anläggning i Sikhall. Självklart tänker jag också på Kohagens kamp mot kommunen i Gardesanna, som pågår i detta nu, och de aktuella motsättningarna mellan politiker och tjänstepersoner i samhällsbyggnadsnämnden. Det finns med all sannolikhet också andra kända och mindre kända vänersborgare med enskilda avlopp som sliter sina hår i kampen mot kommunens tolkning av lagar och regelverk.
Vänersborgs kommun vill ansluta så många fastighetsägare och invånare som möjligt till det kommunala avloppsnätet. Det finns självklart ekonomiska skäl till det. Det blir fler invånare som delar på kostnaderna och VA-taxorna blir mindre höga. För VA-taxorna är höga… I juni beslutade kommunfullmäktige om en höjning nästa år av VA-taxan med 20%, exklusive moms, vad avser brukningsavgiften och 5%, exklusive moms, för anläggningsavgiften. Det är fortsatta höjningar att vänta de kommande åren för alla de kommuninvånare som är anslutna till det kommunala VA-nätet.
Det är emellertid inte bara ekonomiska argument som framförs av kommunen och de styrande. Det är även att kommunens VA-system med avloppsreningsverken på Holmängen och i Brålanda är betydligt bättre för miljön och människors hälsa än enskilda VA-lösningar. Ja, Dan Nyberg (S) gick så långt i en fullmäktigedebatt att han påstod att de enskilda avloppen på Vänersnäs höll på att förorena hela Vänern. (Se “VA-debatten i KF (2): Vänern”.)
Det är en sanning med stor modifikation att kommunalt VA är att föredra framför enskilda VA-lösningar…
Varje år publicerar Kretslopp & Vatten miljörapporter över VA-verksamheterna. Det är en rapport från Holmängens avloppsreningsverk och en från Brålandas. De senaste rapporterna beskriver och analyserar år 2022. Jag har läst igenom rapporterna.
I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt, längs med och under våra gator och vägar osv. Ledningsnätet för spillvatten var år 2020 ca 25 mil långt och det finns 60 pumpstationer, möjligtvis 64, längs nätet. Och det är väl tur, det gör så att bajset försvinner när man spolar på toaletterna.
Under 2022 har nya spillvattenledningar lagts på Skaven/ Öxnered, Parallellgatan och Trestad center. I Brålanda har 450 m spillvattenledningar sanerats och i Frändefors har ca 3 km spillvattenledning relinats. Ett nytt verksamhetsområde på Vänersnäs togs i drift i december 2022 men är inte med i 2022 års rapport.
Holmängens upptagningsområde.
Holmängens reningsverk behandlade totalt 5.181.560 kubikmeter avloppsvatten från Vänersborgs tätort, Vargön, Båberg, Grunnebo och Väne Ryr. Det var faktiskt mindre än år 2021.
Brålandas upptagningsområde.
Reningsverket i Brålanda behandlade 547.368 kubikmeter från Brålanda och Frändefors. Avloppen från Toppfrys AB och Dahlbergs slakteri är också anslutna till avloppsledningsnätet och därmed till reningsverket i Brålanda.
Antalet anslutna personer till Holmängens avloppsreningsverk var totalt 29.220 förra året (en ökning med 70 personer jämfört med 2021) och till Brålandas avloppsreningsverk 4.390 (en ökning med 10 personer jämfört med 2021).
Avloppsreningsverken behandlar och renar alltså avloppsvatten innan det släpps ut i naturen eller återanvänds på något sätt. Dess främsta mål är att minska miljöpåverkan och förhindra förorening av vattendrag, sjöar och hav.
Avloppsreningsverkens olika steg består av mekanisk rening, biologisk rening, kväverening samt kemisk rening. De beskrivs på kommunens hemsida. (Se “Avloppsverket”.)
Avloppsreningen på Holmängens reningsverk består av följande delar:
“Behandlingsdelarna består av roterande silar, luftat sandfång, förluftningsbassäng, försedimenteringsbassänger, biologisk bädd, utökad biovolym, denitrifikationssteg, reoxidationsbassäng, flockningsbassänger och slutsedimenteringsbassänger.”
Så här ser flödesschemat ut (bilden från Miljörapporten):
I Brålanda reningsverk består behandlingsdelarna av:
“roterande sil, sandfång, luftningsbassänger, mellansedimenteringsbassänger, 
flockningsbassänger och slutsedimenteringsbassäng.”
Det kan nämnas att avloppsverket har byggts om för slampress istället för centrifug under året. (Mer om detta senare.) Samtidigt har mottagningen för externslammottagning byggts under 2021 och var klar våren 2022.
Flödesschemat för reningsverket i Brålanda ser ut så här:
Det verkar som om Topp har ett eget inlopp och en egen utjämningsbassäng.
För det mesta fungerar avloppsreningsverken, pumpstationerna och ledningarna som det är tänkt. Avloppsvattnet renas på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. “Föroreningarna” tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.
Avloppsreningsverken ger alltid ifrån sig mer eller mindre föroreningar, även om de fungerar som de ska. Det måste man komma ihåg, även om det ofta tycks som om politiker och tjänstepersoner på miljö och hälsa, eller kretslopp & vatten, inte vill påminnas om det. Föroreningarna från avloppsreningsverket på Holmängen släpps ut vid Vänerns utlopp i Göta älv och från Brålanda i Frändeforsån, som sedan via Dalbergså mynnar ut i Vänern.
I avloppsvattnet finns det många ämnen som borde återvinnas, framför allt kväve och fosfor. I miljöbalken står det:
“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås”
Vänersborgs VA-system åstadkommer inte detta särskilt effektivt, långt därifrån. Reningsverken är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning. Vi förflyttar ju egentligen bara ämnen från ett ställe till ett annat, till ställen där de inte kan användas.
Avloppsverken kan inte heller ta hand om t ex alla kemikalier och mediciner. Dessa ämnen följer med vattnet från reningsverken, tillsammans med smittämnen och en del annat, ut i naturen där de gör mer eller mindre skada och vållar olägenheter på människors hälsa och miljön, som det formuleras i miljöbalkens 1 kap 1 §. I Vänersborgs kommun ska det utredas vilka åtgärder som är:
“tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga för att minska förekomsten av oönskade mikroorganismer i det behandlade avloppsvattnet och risken för smittspridning via dricksvattnet i nedströms liggande kommuner.”
Det kanske är risken för smittspridning via “oönskade mikroorganismer” som är orsaken till att Trollhättan ska ta sitt dricksvatten direkt från Vänern istället för, som nu, Göta älv… (Se t ex “Slagghögarna på Vargön Alloys”.) Det finns för övrigt inte reglerat i lagstiftning eller rekommenderat i vägledning vilka värden som bör gälla för smittämnen, dvs bakterier, virus och parasiter, i utgående avloppsvatten. (Se HAV-myndigheten.)
Vid analyser av utsläppen från flera avloppsreningsverk i Skåne upptäckte man 2021 höga halter av vissa läkemedel. (Se “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar”.)
“Man har sett att diklofenak kan påverka utvecklingen av fisk och ryggradslösa djur, medan östradiolen kan ändra könstillhörighet så hanfiskar kan bli honfiskar.”
Det sa Pardis Pirzadeh vid vattenenheten på länsstyrelsen i Skåne, som fortsatte:
“Vi behöver en ny generation reningsverk som kan lösa det moderna samhällets problem, de verk som finns i dag gör inte [det].”
Kemikalier och mediciner är ett stort problem. De koncentreras till avloppsreningsverken där de inte kan tas om hand. (Du kan läsa mer om avlopp och läkemedel här ”Från toaletten till dricksvattnet”.) Det pågår naturligtvis forskning på hur detta ska renas, och det går framåt, men man ligger långt efter effektiviteten på markretentionen. Som enskilda avlopp ofta kan använda sig av… (Se “Skiter björnar i skogen?”.)
Det händer ibland oväntade saker som kan ställa till det för VA-systemet. Det kan t ex regna väldigt mycket på en gång. (Vilket egentligen inte borde vara särskilt oväntat…) När jag skrev detta så fick jag reda på att Henriksdals reningsverk i Stockholm den 30 juli släppte ut 4.100 kubikmeter orenat avloppsvatten samt 15.400 kubikmeter ”delrenat” avloppsvatten i Saltsjön (söder om Djurgården). Det var emellertid inget mot utsläppet den 2 juli. Då släppte Henriksdals reningsverk ut hela 46.000 kubikmeter (=46 miljoner liter) orenat avloppsvatten och 133.900 kubikmeter “delrenat” ut i Saltsjön. Och så finns det de som anser att enskilda avlopp är de största miljöproblemen…
Det är så att man undrar, och fruktar, vad fredagens åskväder ställde till med för kommunens reningsverk och pumpstationer…
Frändeforsån aug 2019
Inte sällan så kan det hända andra oväntade saker än regn, t ex driftstopp eller avstängning vid planerat underhåll. Då bräddas det – då släpps det ut orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern eller Frändeforsån. Och då kan väldigt mycket avloppsvatten rinna ut på en gång… Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg. Det medförde att avloppsreningsverket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kubikmeter, dvs 8 miljoner liter… Vad som hände i Väne Ryr 2014 vet jag inte. Då bräddades det nämligen 1.297 kubikmeter (1.297.000 liter) i lilla Ryrsjön…
Fortsättning följer i bloggen ”VA och utsläppen 2022 (2/2)”.
Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)”.
Det är uppenbart att juristen från SKR inte var helt uppdaterad på Vattentjänstlagens (LAV) område. Det visade punkt 6 i juristens bedömning. (Juristen använde inte punktform, det gjorde däremot förvaltningen i sin föredragning inför nämnden – se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)”.)
Juristen skrev, och jag citerar hela avsnittet:
“Efter ett beslut om verksamhetsområde går det inte att ha en ordning där enskilda fastighetsägare inte skulle anses omfattas därför att fastighetsägaren kan visa att anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. Den frågan är ju redan avgjord. Det skulle strida mot syftet med LAV och dessutom vara direkt motsägelsefullt. Om fastighetsägarna inom området kan visa att anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön, har ju kommunens beslut om att inrätta ett verksamhetsområde varit felaktigt. Dessutom skulle fråga uppstå hur fastighetsägarna ska visa att behov inte föreligger, när kommunen innan beslut om verksamhetsområde gjort bedömningen att vattenförsörjning eller avlopp behöver ordnas i ett större sammanhang.”
Jurister på SKR har många frågor att reda ut och svara på. Det är nog inte lätt att hänga med i alla turer på alla olika juridiska områden. Det är i varje fall uppenbart att juristen har missat de senaste årens prejudicerande rättsfall från Mark- och miljööverdomstolen.
James Bucci (V) hade anfört ett av de viktigaste rättsfallen i sitt initiativärende, men juristen fick å andra sidan inte med hela skrivelsen från Bucci – bara nämndens beslut, dvs de tre yrkandena. (Se “VA: Fattar politikerna i SBN olagliga beslut? (1/4)”.) Därför visste juristen inte hur Bucci resonerade. (Kanske hade juristen kommit till andra slutsatser om han hade fått Buccis skrivelse…?)
För läsare av denna blogg är Mark- och miljööverdomstolens prejudicerande beslut den 17 augusti 2020, dom M 4976-19, välbekant. Jag har skrivit om domen tidigare. (Se t ex “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”.) Det är en prejudicerande dom som avkunnades av Mark- och miljööverdomstolen den 17 augusti 2020.
I domen skriver domstolen:
”I likhet med vad som gällde enligt tidigare lagstiftning medför inte enbart det förhållandet att huvudmannen har byggt ut den allmänna va-anläggningen inom ett område automatiskt att fastigheterna där kan avgiftsdebiteras, utan avgiftsskyldigheten är i princip motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”
Det finns många paragrafer i Vattentjänstlagen och hur de hänger ihop och ska tolkas kan ibland vara svårt att greppa. Men i sin dom ger Mark- och miljööverdomstolen en tydlig vägledning. Domstolens tolkning, som alltså är 
prejudicerande, motsäger tydligt SKR-juristens påstående att kommunfullmäktiges beslut om en utbyggnad av den allmänna VA-anläggningen och inrättandet av ett verksamhetsområde redan har avgjort frågan om vilka som ska anslutas. Och när juristen skriver att “det skulle strida mot syftet med LAV”, dvs Vattentjänstlagen, blir det nästan lite pinsamt.
LAV, dvs Lagen om allmänna vattentjänster, säger mycket tydligt i 9 §:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, 
får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Det är en mycket viktig tolkning som domstolen gör i domen, om nu inte LAV är tillräckligt tydlig… Tyvärr verkar inte alla kommuner ha noterat den, i varje fall har inte Vänersborgs kommun gjort det. Och alltså inte heller SKR:s jurist…
I samma dom slog Mark- och miljööverdomstolen också fast, och det var just detta som James Bucci betonade i sitt initiativärende:
“Det är huvudmannen, dvs. bolaget (=kommunen; min anm), som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Det duger med andra ord inte med en så kallad “skrivbordstillsyn”. Kommunen måste ut och inspektera varje fastighet och:
“kunna ange vilka brister [VA-]anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”
Det slår Mark- och miljööverdomstolen fast i en dom från 15 april 2021. (Se M 4447-20.)
Även här har alltså juristen på SKR fel. Det är inte fastighetsägarna som behöver “visa att behov inte föreligger” – det är Vänersborgs kommun som ska visa att behov av allmän vattentjänst föreligger.
En gång till. Det är kommunen som ska bevisa att fastigheterna “har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Tjänstepersonerna känner till dom M 4976-19 i Mark- och miljööverdomstolen. Det hänvisades ju direkt till den i James Buccis (V) initiativärende. Det finns också kommuninvånare som har hänvisat till domen i andra sammanhang… (Se t ex “VA: Kohagen vs kommunen (3/4)”.)
Slutligen kan man konstatera att hade juristen haft rätt så hade det inneburit att mark- och miljödomstolarna runt om i landet, inklusive Mark- och miljööverdomstolen, inte ens hade prövat sådana här mål. De hade helt enkelt avfärdat alla överklaganden med hänvisning till just det som förbundsjuristen ville göra gällande.
På sammanträdet med nämnden sa förvaltningen, eller de styrande partierna, inget om den prejudicerande domen. Det är anmärkningsvärt. I synnerhet som förvaltningen var mycket väl medveten om den, precis som de naturligtvis kände till Vattentjänstlagen (LAV). Ändå låtsades de inte om den, och till och med argumenterade för motsatsen. Varför gjorde förvaltningen det? Har tjänstepersonerna en agenda om att alla fastigheter till varje pris ska anslutas till det kommunala VA-nätet, oavsett om de har behov eller ej – och oavsett rättsfall…?
James Bucci (V) fick själv argumentera för att det visst går att pröva behovet av en VA-anslutning efter att ett verksamhetsområde har beslutats i fullmäktige och att bevisbördan låg på kommunen.
Det blev en hel del diskussion i samhällsbyggnadsnämnden. Det blev också ajourneringar och diskussioner inom och mellan partier. De styrande partierna upprepade vad förvaltningen hade förmedlat i tal och skrift. Som vanligt.
Till sist var det dags för beslut.
Ur protokollet från den 15 juni:
“Samhällsbyggnadsnämnden avslår utskickat förslag till beslut med följande lydelse:
”Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att upphäva ett tidigare beslut taget i samhällsbyggnadsnämnden 2023-04-13 §74 och följa den lagstiftning som finns”.”
Nämnden avslog alltså förslaget från tjänstepersonerna, och ordförande Ann-Marie Jonasson (S), eller?, med röstsiffrorna 6-5. Beslutet från april upphävdes alltså inte. Yrkandena i Buccis initiativärende gällde.
Oppositionen stod fortsatt enad mot de styrande partierna. M+L+V+MBP+SD ansåg att aprilbeslutet var både bra och lagligt. De styrande politikerna, eller tjänstepersonerna, hade kunnat överklaga beslutet till Förvaltningsrätten. Då hade rätten laglighetsprövat beslutet. Nu har överklagandetiden gått ut.
Det betyder att det verkligen är dags för samhällsbyggnadsförvaltningen att verkställa nämndens beslut från i april. Som James Bucci (V) sa till TTELA den 24 april (se TTELA “VA-striden: Fastighetsägare kan slippa tvångsanslutning”):
“När man väl har hamnat i ett verksamhetsområde i vår kommun förutsätter förvaltningen att man ska koppla in sig och snällt betala räkningen. Blir det vi har föreslagit verklighet skulle det hindra förvaltningen att göra så.”
===
Bloggar i denna serie:
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)” – 30 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)” – 31 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)” – 2 augusti 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)” – 3 augusti 2023
Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)”.
Chefstjänstemän i samhällsbyggnadsförvaltningen var uppenbarligen mycket missnöjda med nämndens VA-beslut den 13 april. Beslutet accepterades helt enkelt inte. Därför bestämdes att förvaltningen skulle gå vidare och rådfråga SKR:s jurister. (SKR=Sveriges Kommuner och Regioner.) Det framgår av underlaget till samhällsbyggnadsnämndens ledamöter inför sammanträdet den 15 juni:
“Kretslopp & Vatten har fått i uppgift att med juridisk extern kompetens granska beslutet.”
Det är oklart vem som gav “uppgiften”. Det bör vara samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) eller förvaltningschef Andreas Knutsson. I dessa sammanhang är för övrigt det korrekta begreppet “uppdrag” och uppdrag är alltid, så vitt jag vet, skriftliga…
Förvaltningen genom en tjänsteperson, som inte var i chefsposition, skickade följande mail till SKR:
“Har fått uppdraget att utreda om politiska beslut kan stå över lagkrav i vattentjänstlagen.
Uppdraget innebär att Samhällsbyggnadsförvaltningen vill beställa en opartisk bedömning av ärendet. Bifogar politiskt beslut.
Är tacksam för snar återkoppling :)”
Det formella och officiella mailet är i sig intressant, inte bara för att det avslutas med en malplacerad smiley. Eller att det anmärkningsvärt nog saknas datum… Nä, det mest remarkabla är att slutsatsen så att säga slås fast innan beställningen av bedömningen görs. Kommunen är “tydlig” med vad den vill att SKR:s bedömning ska leda till, även om det är underförstått. Det är ju tämligen självklart att politiska beslut i Vänersborg inte står över lagen. Frågeställningen borde istället vara om beslutet den 13 april bryter mot lagen. Det kan för övrigt noteras att tjänstepersonen använder begreppet “uppdrag”…
Förvaltningen fick det svar den önskade och formulerade därefter ett förslag till beslut inför nämndens sammanträde den 15 juni. Beslutsförslaget innebar att aprilbeslutet skulle upphävas. Förvaltningen med stöd av juristens bedömning ansåg att beslutet om att bifalla de tre yrkandena i James Buccis (V) initiativärende var olagligt.
Underlaget till politikerna inför samhällsbyggnadsnämndens sammanträde innehöll inga förklaringar till varför nämnden skulle upphäva beslutet, men i kallelsen bifogades utlåtandet från SKR:s jurist.
VA-chefen sammanfattade bedömningen från juristen i en PP (=PowerPoint)-presentation som visades för nämnden:
- “Vattentjänstlagen (LAV) reglerar frågan om kommunens skyldighet att ordna vattentjänster”
- “Ny flexibel bedömning”
- “Rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna regleras av LAV samt av kommunfullmäktige, enligt 23 §LAV, beslutade allmänna bestämmelser för användande av den kommunala va-anläggningen (ABVA) samt taxa”
“Samhällsbyggnadsnämnden har inte behörighet att fatta beslut eller göra ställningstaganden som har med rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna att göra i va-rättsligt hänseenden.”- “Med utgångspunkt i vattentjänstplan kommer ett beslut om verksamhetsområde att föregås av en utredning från kommunens sida avseende behovet att lösa va-frågan i ett större sammanhang. Bestämmer kommunen sedan ett verksamhetsområde, innebär det beslutet att kommunen tagit ställning till att va-frågan behöver lösas i ett större sammanhang med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.”
- “Efter ett beslut om verksamhetsområde går det inte att ha en ordning där enskilda fastighetsägare inte skulle anses omfattas därför att fastighetsägaren kan visa att anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. Den frågan är ju redan avgjord. Det skulle strida mot syftet med LAV och dessutom vara direkt motsägelsefullt.”
- “Sammanfattningsvis gäller att frågan om behovet av att ordna vattentjänster i ett sammanhang med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön, bedöms innan ett beslut om att bestämma ett verksamhetsområde för sådana tjänster. Därefter regleras rättsförhållandet mellan kommunen och fastighetsägarna av LAV och ABVA.”
Jag har jämfört denna sammanfattning med juristens utlåtande. (Kan laddas ner som jpg här – sidan 1 och sidan 2.) Sammanfattningen från samhällsbyggnadsförvaltningen är i stort sett korrekt, men på vissa punkter är den kanske väl “kortfattad”. Den blir därmed till viss del tillrättalagd och får också en speciell “vinkling”.
Punkt 2 betyder att Lagen om allmänna vattentjänster förändrades något förra året och gav utrymme för kommunerna att göra en mer “flexibel bedömning”. Juristen från SKR skrev följande, som förvaltningen bara sammanfattade som “Ny flexibel bedömning”:
“Bedömningen av behovet av allmänna vattentjänster har också blivit mer flexibel genom att kommunen vid behovsbedömningen ska ta särskild hänsyn till förutsättningarna att tillgodose behovet av vattentjänster genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Juristen lyfter i sin bedömning förhållandet att flexibiliteten innebär att behovet av vattentjänster faktiskt kan tillgodoses med en enskild VA-anläggning och inte nödvändigtvis av kommunen… Flexibiliteten i den uppdaterade vattentjänstlagen innebar med andra ord större möjligheter och rättigheter för fastighetsägarna att lösa avloppsfrågan på “egen hand”. Det framgick inte av PP-presentationen.
På punkt 6 har VA-chefen citerat direkt ur juristens svar. Men juristens svar fortsätter på följande sätt, vilket alltså inte framgår av förvaltningens presentation:
“Om fastighetsägarna inom området kan visa att anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön, har ju kommunens beslut om att inrätta ett verksamhetsområde varit felaktigt. Dessutom skulle fråga uppstå hur fastighetsägarna ska visa att behov inte föreligger, när kommunen innan beslut om verksamhetsområde gjort bedömningen att vattenförsörjning eller avlopp behöver ordnas i ett större sammanhang.”
Jag tror att många fastighetsägare från t ex Vänersnäs reagerar på juristens skrivning i sin helhet på denna punkt 6. Det av förvaltningen utelämnade avsnittet visar att juristen faktiskt medger att ett verksamhetsområde kan ha inrättats på ett felaktigt sätt – trots att kommunfullmäktige har fattat beslutet. Juristens formulering i nästa punkt, punkt 7, bekräftar på sätt och vis denna slutsats, även om meningen inte finns med i förvaltningens PP-presentation. Det gör den inte trots att den följer direkt efter citatet i presentationen:
“Eftersom det är fråga om myndighetsutövning är det också av vikt att bedömningarna görs på ett korrekt sätt.”
Och om inte bedömningarna görs på ett korrekt sätt…? Det svarar inte juristen på. Jag tror inte heller att förvaltningen svarade på frågan på sammanträdet… Det borde också vara självklart för juristen att kommunfullmäktiges beslut självklart inte står över en lag.
I sin helhet tycks juristen ändå ha den uppfattningen att kommunfullmäktiges beslut är felfria och oklanderliga. Juristen menar att frågan är avgjord om fullmäktige fattar ett beslut om ett verksamhetsområde. Beslutet i sig är ett bevis på att alla i verksamhetsområdet behöver kommunala vattentjänster. Jag undrar i vilken värld juristen lever…
Dessutom undrar juristen hur fastighetsägarna ska kunna visa att behov inte föreligger, när kommunen redan har gjort bedömningen. Som sagt, det var nog ett tag sedan juristen var ute “på fältet”. Han har uppenbarligen missat att Vänersborg liksom flera andra kommuner gör så kallade “skrivbordsbedömningar”… Och att Mark- och miljööverdomstolen underkänner och avvisar sådana. (Se nästa blogg.)
Vilken uppfattning fick samhällsbyggnadsnämnden? Hade förvaltningen med SKR-juristens bedömning bevisat att nämnden hade fattat ett olagligt beslut som nu skulle upphävas?
Fortsättning följer i bloggen ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)”.
===
Bloggar i denna serie:
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)” – 30 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)” – 31 juli 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (3/4)” – 2 augusti 2023
- ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)” – 3 augusti 2023
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer