Arkiv
BUN:s skolbeslut!
Idag har Barn- och Utbildningsnämnden haft sammanträde. Sin vana trogen så planerade inte ordförande Mats Andersson (C) tiden helt perfekt… Dialogdagen, som idag handlade om planprocesser i kommunen och Elevhälsan, kom inte igång förrän en halvtimme efter utsatt tid.
Det var, kanske inte helt oväntat, ärende 11 som drog ut på tiden:
”Utredning av de centrala grundskolorna i Vänersborgs kommun; -Fördjupad utredning av etapp 1 i skolutredningen”
Jag har beskrivit sakfrågorna i ärendet i två bloggar, så jag gör det inte en gång till. (Jag hänvisar istället till bloggarna: De centrala skolornas framtid” och ”Blåsut och Norra”.)
Det var lite förvånande, tyckte jag nog, att de styrande partierna, socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet, inledde ärendet med att meddela att de stod fast vid ursprungsförslaget, som bland annat innebar att Blåsut skola skulle läggas ner.
Samtliga oppositionspolitiker argumenterade på olika sätt emot det liggande förslaget. Vi tyckte inte att nämnden kunde ta ett nedläggningsbeslut idag, vi ville utreda Norra skolan mer och dessutom utöka förvaltningens utredningsuppdrag till att gälla fler skolor i centrala stan så att en ”helhetslösning” blev möjlig. Det gick så långt att Tove af Geijerstam (L) och jag (V) formulerade ett återremissyrkande som moderaterna, liberalerna, kristdemokraterna, välfärdspartiet och vänsterpartiet ställde sig bakom.
Samtidigt gav samtliga ledamöter, under diskussionens gång, uttryck för en vilja att komma överens i dessa viktiga och tunga frågor. Beslutet skulle ju kommunen, och elever och föräldrar, få leva med i åtskilliga år framåt, oavsett politiskt styre. Det var viktigt att vi alla drog åt samma håll – och hade Vänersborgs och elevernas bästa för ögonen. Som vi väl alltid har för övrigt. En votering med typ en rösts övervikt åt endera hållet skulle inte gagna någon.
Nu kanske partierna i ärlighetens namn inte drar åt samma håll i alla ”detaljer”, om nu t ex Blåsut skola kan betraktas som en detalj… Men på de punkter som vi inte riktigt var överens om ville vi ha mer fakta innan vi fattade ett slutgiltigt beslut. Och ju mer fakta, ju större chans att partierna faktiskt skulle kunna hitta varandra även här…
Och se, med de här premisserna kom nämnden alltså överens – och beslutet blev enhälligt. Vilket innebar att yrkandet på återremiss inte behövde läggas.
Så här ser beslutet ut:
- ”Att ställa sig bakom den fördjupade utredningen av etapp 1.
- Att uppdra åt Samhällsbyggnadsnämnden att projektera en utbyggnad och renovering av Öxnered skola årskurs F-6 till en komplett skola, inkluderande idrottshall och fritidsverksamhet, samt att utreda kostnader för Blåsut skola F-3.
- Att i samverkan med Samhällsbyggnadsförvaltningen utreda vart en ny förskola kan byggas i Öxnered eller Blåsut samt om Öxnered- och/eller Blåsut förskola kan byggas ut. Utredningsuppdraget ingår framledes i utredningen av den kommunala barnomsorgen 1-5 år i Vänersborgs kommun.
- Att i samverkan med Samhällsbyggnadsförvaltningen utreda om en ny skola kan byggas på Holmängen i enlighet med etapp 2 i skolutredningen, samt uppdra åt barn- och utbildningsförvaltningen att i samverkan med samhällsbyggnadsförvaltningen utreda en renovering av Norra skolan till att utgöra en två parallellig F-6 skola.
- Att översända utredningen till Kommunstyrelsen för kännedom.”
Det här var ett riktigt beslut i nu-läget tyckte även Vänsterpartiet. Det skulle om inte annat också ge ledamöterna tid att höra både med kommuninvånarna och de egna partierna om hur de vill att den framtida skolstrukturen i centrala Vänersborg ska utformas.
Visst, återigen, inget beslut fattades om Blåsut skola. Kanske fegt, men det blev i varje fall ingen nedläggning…
Att vi fattade ett beslut och inte återremitterade frågan helt och håller berodde på att de styrande partierna ville att processen inte skulle avstanna utan fortsätta i så snabb takt som möjligt. Och då gällde det främst Öxnered skola och en ny skola på Holmängen. Och det kunde väl oppositionen ha förståelse för… Och hålla med om.
Knäckfrågan i det här fallet var hur stor Öxnered skola ska bli. Men det löste barn och utbildnings nye förvaltningschef, när hon meddelade att det ”största alternativet” skulle gälla i planeringen och projekteringen. Om nämnden sedan beslutade att Blåsut skola ska ha fortsatt verksamhet för F-3, så kunde de ”extra lokalerna” lätt kunna göras om till förskolelokaler.
Och med det enades alltså nämnden.
Nämndens andra ärenden gick igenom utan större diskussioner. (För mer fakta se min tidigare blogg ”Övrigt BUN”.) Med ett undantag, Adam Frändelids (V) motion om 
avgiftsfri skolfrukost.
Här gick faktiskt diskussionens vågor tämligen höga. Men kanske var diskussionen lite onödig. Den hörde nog snarare hemma i kommunfullmäktige, där motionen och motionssvaret så småningom kommer att hamna. Nu skulle ju nämnden inte avgöra sakfrågan utan bara besluta om motionssvaret skulle skickas vidare. Och det tyckte alla, förvaltningen hade ju gett ett bra svar på motionen.
När det gällde förvaltningens uppföljning av privata utförare så var beslutet också enigt. Här slog ordförande Mats Andersson (C) fast allvaret i de anmärkningar som framfördes mot några av de privata utförarna:
”Det här är en skriftlig erinran som är grund för uppsägning av avtal.”
Så det gäller för de kritiserade företagen att skärpa sig.
BUN beslutade också att projektera för en tillbyggnad av Granås förskola med två avdelningar. Det innebär samtidigt att Björkvägens förskola avvecklas.
Alla beslut på dagens sammanträde blev alltså enhälliga. Det kunde man inte tro ett tag… Och för detta vill jag, faktiskt, ge en liten ros till nämndens ordförande. Mats Andersson ansträngde sig och visade en ärlig vilja till kompromiss för att nämnden skulle bli enig.
Jag är dock inte säker på att Anderssons partikamrater kommer att följa i hans fotspår på onsdag – då kommunfullmäktige ska ha sitt viktigaste sammanträde för året… (Se ”Budgetförslagen för 2017”.)
Övrigt BUN (20/6)
Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) har alltså sammanträde nu på måndag, på Mötesplats Vänersborg (Vänerparken).
I två bloggar har jag beskrivit ett av ärendena, utredningen av de centrala grundskolorna. (Se ”De centrala skolornas framtid” och ”BUN: Blåsut och Norra”.) Men nämnden ska naturligtvis behandla fler ärenden och dessutom få sig en rejäl dos information. Som brukligt är.
Det första ärendet, där beslut ska fattas, handlar om privata utförare. Nämnden ska få en redovisning av resultatet av en uppföljning av sådana kommunala angelägenheter som utförs av privata utförare – och sedan godkänna uppföljningarna.
För verksamheterna Brålandabadet och Vattenpalatset finns ingenting att anmärka på från förvaltningens sida. Båda ”baden” bedriver simundervisning, precis som Hallevibadet. Men mot Hallevibadet riktas anmärkningar. Några skolor har beskrivit verksamheten som rörig – verksamheten ställer in tider, tiderna stämmer ibland inte enligt det som är överenskommet och variationen är stor i simlärarens kompetens och förståelse för uppdraget. Ganska tuff kritik mot Hallevibadet och säkerligen helt befogad.
ISS sköter städningen på en del skolor. Mot ISS riktas också en del anmärkningar, bland annat kring städning av toaletter, och på brister i kommunikationen. Västtrafik, som sköter skolskjutsar, får kritik för att platserna ibland inte räcker till på bussarna, att det kan vara stökigt i bussarna samt att det har hänt att chaufförer pratar i mobiltelefon.
De privata utförare som har fått kritik måste typ skärpa sig. Det är ungefär vad BUN ska besluta.
Som vanligt blir det en månadsuppföljning. I underlaget som nämndens ledamöter har fått kan man läsa att antalet barn i förskolan och den pedagogiska omsorgen har ökat med 168 stycken under året (från december 2015 till och med maj 2016) och 52 barn jämfört med maj förra året. För grundskolan har det skett en ökning med 151 elever under året (från december 2015) och en ökning från maj förra året med 280 elever. (Från januari 2014 till maj 2016 har grundskolan fått en tillökning med 560 elever.)
Och så tyckte de styrande partierna (S+C+MP) – jämför budgetberedningens anvisningar i mars – att BUN inte skulle få några extra pengar varken i år eller nästa år. Osannolikt och otroligt…
En vänsterpartist, Adam Frändelid, har motionerat om att det ska göras en kartläggning – om barnomsorg under kväll, natt och helg erbjuds i tillräcklig omfattning i förhållande till efterfrågan.
Förvaltningen föreslår att nämnden ska bifalla motionen. Det betyder att BUN, om fullmäktige så småningom fattar det beslut som BUN föreslår, ska utreda det som Frändelid yrkar i sin motion.
Frändelid har också följt debatten i Trollhättan. Det har inspirerat honom till att även motionera om avgiftsfri frukost i Vänersborgs grundskolor. Frändelid vill att:
”Vänersborgs kommun utreder förutsättningarna att erbjuda elever i kommunens alla grundskolor avgiftsfri frukost.”
Många elever äter av olika orsaker inte frukost, vilket gör att det blir en dålig start på skoldagen. För det är naturligtvis så, att äter eleverna dåligt så presterar de sämre och de kan inte tillgodogöra sig undervisningen ordentligt.
Fast som LCHF:are kan jag inte riktigt hålla med Frändelid när han skriver:
”För att hålla sin blodsockerkurva på en jämn nivå så bör man äta regelbundet.”
Jag är övertygad om att det är betydligt viktigare vad man äter…
Förvaltningarna (barn- och utbildningsförvaltningen har skrivit ett gemensamt svar med samhällsbyggnadsförvaltningen) skriver att:
”Oavsett alternativ finns inget utrymme för någon av förvaltningarna att finansiera en utökning av måltider inom befintliga budgetramar.”
Förvaltningarna diskuterar i sitt förslag två olika alternativ – en ”lättare” frukost respektive en enligt Livsmedelsverket ”fullgod” frukost. Den lättare frukosten skulle kosta, om det beräknade antalet elever åt, 270.000 kr, medan det fullgoda alternativet beräknas kosta 460.000 kr.
Det är lätt att argumentera för att alla elever ska få en gratis frukost, trots kostnaderna. Argumenten är uppenbara. Samtidigt så kan man vara kritisk till att BUN ska ta pengar från undervisningen för att lägga på skolfrukost. Jag tror att det riktiga vore att BUN uttalar sig positivt om motionen, men begär pengar av fullmäktige för att genomföra dess intentioner. Om fullmäktige anser att det är värt att satsa extra pengar på att alla barn som vill äta frukost i skolan ska få det, så borde också fullmäktige anslå pengar.
Barn- och Utbildningsnämnden har ytterligare ett tungt ärende på sin dagordning:
”Utredning av den kommunala barnomsorgen 1-5 år i Vänersborgs kommun; – Fördjupad utredning gällande tillbyggnad av Fridhem, Granås och Hallebergs förskolor”
I april beslutade BUN ställa sig bakom förskoleutredningen och dessutom uppdra åt förvaltningen att projektera/utreda tillbyggnad av Fridhems förskola (ligger i Mariedalsområdet) med 2 avdelningar. Förvaltningen skulle också utreda förskolesituationen i Vargön.
Förvaltningen har nu, tillsammans med samhällsbyggnadsförvaltningen, gjort det, dvs utrett förskolesituationen i Vargön.
Björkvägens förskola (i Vargön) behöver ersättas. Enligt nämndens underlag är arbetsmiljön mycket dålig på Björkvägen och lokalerna har stora behov av renoveringar samt verksamhetsanpassningar. Utemiljön beskrivs också som torftig.
På BUN:s bord på måndag ligger ett förslag om att projektera en tillbyggnad av Granås förskola med 2 avdelningar. Det innebär samtidigt att Björkvägens förskola avvecklas.
Jag ser ingen anledning att ifrågasätta detta förslag. Tvärtom, det ser ut som ett bra och logiskt beslut att fatta för nämnden.
Det blir en tung förmiddag på måndag. Och på eftermiddagen ska nämnden få information om både planprocesser och elevhälsan. Sedan väntar ett ännu tyngre möte på onsdag, kommunfullmäktige…
BUN: Blåsut och Norra
Jag har fått några reaktioner på gårdagens blogg om de centrala skolornas framtid. Och egentligen tänkte jag väl inget annat. Det är ju en stor fråga som ska avgöras och särskilt den om Blåsut skolas framtid. Barn- och Utbildningsförvaltningen förordar ju ett förslag som innebär en nedläggning av skolan. (Se ”De centrala skolornas framtid”.)
Det är tänkt att Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) ska fatta beslutet nu på måndag. Av flera skäl så är detta emellertid, enligt min mening, inte möjligt. Som jag skrev igår så måste ju ett sådant här beslut föregås av en skriftlig riskbedömning, det är ur personalens (och elevernas) perspektiv. En sådan har inte skett. Däremot måste inte beslutet föregås av en medborgardialog. I det beslut som kommunfullmäktige fattade den 16 september förra året, om att utreda skolsituationen och den framtida organisationen, ingår ingen medborgardialog. Naturligtvis är någon form av dialog med föräldrar önskvärd, men rent formellt behövs det inte.
Många av oss har väl läst TTELA:s rapportering om utbildningsnämndens beslut att lägga ner skolor i Lilla Edet. Det beslutet överklagades ju till Förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten upphävde beslutet i utbildningsnämnden. Motiveringen var att utbildningsnämnden överskred sin befogenhet och att ett sådant här beslut skulle fattas av kommunfullmäktige. Domen överklagades till Kammarrätten, som inte beviljade prövningstillstånd av Förvaltningsrättens dom. Kommunen gick ända till Högsta Förvaltningsdomstolen, som dock meddelade den 2 juni att Kammarrättens, och därmed Förvaltningsrättens, dom står fast.
Det betyder naturligtvis att samma gäller i Vänersborg. BUN kan inte fatta ett beslut om nedläggning. Det är kommunfullmäktiges sak. Och det understryks av att kommunfullmäktige faktiskt beslutade i frågan den 20 juni 2012 och då löd den första beslutssatsen:
”att behålla de skolor vi idag har verksamhet i”
Och inte kan BUN upphäva ett fullmäktigebeslut…
När det gäller Norra skolan har några trott att det förordade förslaget också innebär en nedläggning. (Jag använder ordet, även om jag vet att många hellre vill prata om att verksamheten ska flyttas.) Så är dock inte fallet. I det liggande förslaget handlar det om renoveringar och/eller om- och tillbyggnad.
Men för att inte riskera att ha missuppfattat utredningen, ställde jag i morse frågan till förvaltningschefen om utredningen förordar att Norra skolan ska läggas ner. Svaret var kort och koncist:
”Nej”
Med detta har jag förhoppningsvis rett ut alla missförstånd och klargjort ärendet.
Sedan kan jag väl också passa på att kommentera en ”undran” från en läsare om vem som styr kommunen. Bakgrunden är att BUN hade gett förvaltningen ett uppdrag om att utreda två frågor – att göra Blåsut skola till en F-3-skola eller till en förskola. Svaret blev att lägga ner den, vilket alltså inte var ett alternativ för nämnden och inte heller ingick i utredningsuppdraget.
Jag kan förstå frågan, men naturligtvis är det politikerna som fattar beslut. Det innebär dock inte att tjänstemännen inte kan komma med synpunkter och förslag. Tror jag.
En annan läsare, i detta fall en annan politiker, undrar varför inte högstadierna ingår i utredningen. Och här har jag inget (inte här heller?) bra svar. Det hade nog varit önskvärt, men förvaltningen har inte fått detta uppdrag. Kanske skulle nämnden ge detta uppdrag.
Samtidigt händer det ju en del på högstadieområdet. Silvertärnan kommer t ex att ta emot ganska många fler elever i Kunskapsförbundets gamla lokaler på Idrottsgatan. Men visst borde kanske detta vara föremål för en diskussion i nämnden. Det skapas ju på sätt och vis en skolstruktur vid sidan om politiska beslut. Det finns också en del att diskutera kring Vänerparkens skola. Lokalerna där är ju inte särskilt ändamålsenliga. Och visst kan Dalboskolan också diskuteras. Elevantalet är inte särskilt högt.
Och så vet jag att idrottslärarna i de centrala högstadieskolorna formligen skriker efter en ny idrottshall. De har svårt att bedriva undervisning enligt läroplanen… Ja, ibland har de svårt att bedriva undervisning överhuvudtaget.
Till sist.
En tredje läsare ironiserade över att kommunen genom Fastighetsbolaget har beslutat att köpa Nuntorp för 38 miljoner kronor (exklusive lösöre) för att Hushållningssällskapet ska kunna bedriva en friskola där, samtidigt som Blåsut hotas av nedläggning…
Nu har ju inte kommunfullmäktige fattat något beslut om att köpa Nuntorp än, men jag förstår ironin… Det ligger mycket i den.
.
De centrala skolornas framtid
Innan Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) går på semester så ska en lång rad beslut fattas på sammanträdet den 20 juni. Som förresten hålls kl 08.30 i rum 249 på Mötesplats Vänersborg, dvs Vänerparken. (Det kan vara bra att veta om det är någon i ”allmänheten” som vill besöka sammanträdet.)
Jag ska i denna blogg endast ta upp ett av ärendena, ett ärende som inte ger mig någon ro. Ärendet är nr 11 i ordningen och heter:
”Utredning av de centrala grundskolorna i Vänersborgs kommun; -Fördjupad utredning av etapp 1 i skolutredningen”
Det handlar om framtiden för Öxnered skola, Blåsut skola, Norra skolan och en eventuellt ny skola på Holmängen.
BUN har ju under våren utrett och diskuterat de centrala skolornas framtid. Nu är det dags att ta ett steg närmare konkreta beslut.
När det gäller Öxnered och Blåsut lade nämnden fram två alternativ som skulle utredas vidare. Båda alternativen innebar en fördjupad utredning kring en utbyggnad och renovering av Öxnered skola årskurs F-6, inkluderande idrottshall och fritidsverksamhet. Skillnaden var att i det första alternativet skulle det utredas om det var lämpligt att Blåsut skola gjordes om till en förskola, medan det andra alternativet handlade om att göra om Blåsut till en F-3-skola.
Förvaltningens utredning (kan laddas ner här) har landat i ett nytt, tredje alternativ – att flytta all verksamhet till en nyrenoverad och utbyggd skola i Öxnered och helt upphöra med verksamhet i Blåsut skola. Med andra ord, även om det är ett ”fult ord”, att lägga ner Blåsut skola. Istället skulle det då utredas vidare om att bygga ut befintliga förskolor och/eller bygga en helt ny förskola. Det här alternativet har förvaltningen kommit fram till skulle bli den bästa lösningen.
Utredningen har betraktat följande perspektiv:
”organisering, ekonomi, ytbehov, produktion och distribution av kost, trafiksituation, buller, lokaler och utemiljöer.”
Perspektiven är utifrån nämndens synvinkel som huvudman för förskolan och skolan. Kommunen har ju ansvar för att följa Skollag, läroplaner, Arbetsmiljölag osv. Dessutom har BUN också ett ansvar, naturligtvis, för ekonomin, t ex att bygga kostnadseffektivt så att skattebetalarnas pengar används så bra som möjligt. Det inkluderar också sådana saker som skolmats- och köksorganisation. Personalen har vidare sina rättmätiga önskemål och behov och organisationen ska fungera så bra som möjligt.
Så visst stämmer det när förvaltningen skriver att det finns fördelar ur ett organisationsperspektiv med större enheter utifrån lärarnas behörighet och legitimation. Och visst stämmer det också att större skolor kan tillhandahålla:
”de lokaler och den utrustning som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas vilket är ett krav enligt skollagen. Speciallokaler som behövs i exempelvis; slöjd, musik, naturorientering, idrott osv är dyra.”
Det stämmer också att trafiksituationen är svår på Blåsut skola, vilken den också är i Öxnered. Fast i Öxnered finns det bättre förutsättningar att ”ordna upp” den.
När det gäller skolgården på Blåsut, så tycks det inte som att utredningen riktigt räknar med att om det blir färre barn, om Blåsut bara blir en förskola eller en lågstadieskola, så kan antagligen modulen på området tas bort, vilket skulle frigöra yta. (Kanske läser jag utredningen fel.) Och som utredningen nämner, det finns eventuellt möjlighet att:
”koppla samman befintlig skolgård med den intilliggande lekplatsen för utvidgning av skolgården.”
Det är en rad faktorer som ska fungera utifrån huvudmannens synpunkt, och på sätt och vis kan de nog sammanfattas ganska kort – lagar ska följas och pengarna ska användas så effektivt som möjligt. Och självklart är detta utomordentligt viktigt.
Som det står i utredningen om det av förvaltningen förordade alternativet:
”Alternativet skulle innebära en förbättring ur alla aspekter.”
Men det finns ett men…
Det fattas en aspekt, ett perspektiv. Och det lär väl nämnden bli varse, när föräldrarna får reda på nämndens/förvaltningens planer… Var är föräldraaspekten, var är föräldraperspektivet?
Blåsut skola har ”alltid” legat där den ligger. Den är en del av Blåsut, en mer eller mindre omistlig del, något av ”kärnan” i stadsdelen. Barnfamiljer har flyttat till området bland annat på grund av närheten till skolan. Barnen har kunnat gå eller cykla dit själva längs småvägarna, i varje fall när de har blivit lite större. Det är liten skola, omkring 200 elever, och alla känner alla. Skolan i sig har rykte om att vara en bra skola och många föräldrar har aktivt valt att placera sina barn där. (Vilket inte på något sätt betyder att andra skolor skulle vara sämre!)
En flytt av alla barn och elever till Öxnered skola skulle till exempel innebära att det blir för långt för barn i åldern 7-10 år att kunna gå eller cykla dit själva.
Inga föräldrar har följaktligen hörts och jag tror inte heller att personalen har fått tillfälle att yttra sig. Och jag är också tämligen säker på att ingen skriftlig riskbedömning har skett, något som är ett krav i samband med att ändringar i verksamheten planeras. Vilket för övrigt ska göras innan en verksamhetsförändring av det här slaget beslutas. Jag tror inte ens att föräldrar och personal är medvetna om planerna för Blåsut skola.
När det gäller kostnaderna så räknar förvaltningen med att en renovering och utbyggnad av Öxnered skola skulle kosta drygt 175 miljoner kronor. Och det behövs under alla förhållanden en ny Öxneredsskola. Däremot finns det ingen beräkning på vad en ombyggnad av Blåsut till förskola skulle kosta, mer än att det inte bedöms vara kostnadseffektivt. Å andra sidan skulle en ny förskola i området enligt beräkningarna kosta 45 miljoner kronor.
När det gäller om Blåsut enbart ska vara en lågstadieskola säger utredningen att det då skulle bli dyrare för nämnden att både betala hyra för en ny skola i Öxnered och samtidigt ha kvar den i Blåsut.
För egen del vet jag inte riktigt vad jag tycker. Det finns som alltid för- och nackdelar, det finns som alltid olika perspektiv som ska vägas mot varandra. Jag vet bara att det skulle kännas oerhört svårt att fatta ett beslut om flytt av blåsutbarnen och nedläggning av skolan redan på måndag. Det känns inte bra att fatta ett beslut över föräldrarnas, och personalens, huvuden.
Sedan har utredningen också tagit upp Norra skolan. I förvaltningens uppdrag ingick det nämligen att även utreda en renovering och utbyggnad av denna skola.
Utredningen har kommit fram till följande slutsats:
”När det gäller Norra skolan så har förvaltningarna kommit fram till att det inte är möjligt att genomföra ombyggnad eller tillbyggnad av Norra Skolan. Därför föreslår barn- och utbildningsförvaltningen att Barn- och utbildningsnämnden beslutar att förvaltningen utreder möjligheten att bygga en ny skola på Holmängen.”
Nu menar inte förvaltningen att det skulle vara ”fysiskt” omöjligt att bygga ut Norra skolan, utan att det inte skulle vara kostnadseffektivt. Även om Norra skolan, med sitt ”Fängelse” och ”Slott” (byggnaderna kallas så i folkmun), består av fina byggnader som många tycker ska vara orörda, så tyckte till och med den gamle stadsarkitekten att det skulle vara möjligt att bygga ut skolan på ett snyggt och stilenligt sätt. (På fotbollsplanen vid sjön, på en plats bredvid där modulerna står idag.) Ja, det finns till och med ritningar/skisser på en utbyggnad. Det finns dock inga ritningar medskickade för de nuvarande alternativen, så jag vet inte riktigt hur förvaltningen tänker denna gång.
Förvaltningen menar att om Norra skolan skulle byggas ut enligt det ”mindre” alternativet, så måste också en ny skola behöva byggas. Och då skulle nämnden få dels ökade kostnader för Norra samtidigt som det skulle bli kostnader för den nya skolan. Om Norra skolan byggs ut enligt det ”största” alternativet, så skulle det ändå finnas en risk för att alla elever inte skulle få plats.
Den nya skola det pratas om föreslås ligga på Björkholmsgatan, på Holmängen.
Kostnaderna för tillbyggnad och ombyggnad av Norra skolan enligt det ”större” alternativet beräknas uppgå till drygt 129 milj kr, medan det ”mindre” alternativet, ”renoveringar och ombyggnader” som det står i utredningen, skulle kosta drygt 31 milj kr.
Vad en ny skola kostar att bygga på Holmängen vet jag inte, det står inte i handlingarna, men jag skulle gissa att den lär kosta uppåt 100-150 miljoner. (Eller?)
Utredningen tar för övrigt också upp trafiksituationen vid Norra skolan, som har ganska mycket i övrigt att önska, och att det finns brist på friytor för eleverna.
Det jag tycker är en svaghet i utredningen, det är att den bara betraktar elevsituationen i Nordstan, inklusive det nya bostadsområdet på Holmängen. Jag skulle vilja ta med Torpaområdet i diskussionen också. Den gamle förvaltningschefen hade till exempel en idé om att eleverna på Tärnan (låg- och mellanstadiet) skulle flyttas – av integrationsskäl. Varför inte då åtminstone utreda en utbyggnad av Norra skolan modell ”mindre” och en ny skola på Holmängen i samband med en avveckling av Tärnanskolan?
Som sagt, det känns inte speciellt bra att ta dessa stora och viktiga beslut redan på måndag. Det skulle nog behövas mer tid och mer dialog med berörda, både föräldrar, rektorer och övrig personal, innan ett slutgiltigt beslut kan fattas.
Och mellan oss politiker och partier. Beslutet kommer ju att avgöra den centrala skolstrukturen i många, många år framåt… Det vore bra om alla blev överens.
Dessutom vore ett snabbt beslut inte riktigt att ge den respekt och det erkännande till utredaren som den ambitiösa utredningen förtjänar.
.
PS. Jag har inte tagit med alla aspekter och fakta som finns med i utredningen. Vill du läsa den, kan du ladda ner den här.
NÄRF och ansvarsfrihet (3/3)
Det här är tredje och sista delen av mina motiveringar och min argumentation om varför inte NÄRF:s presidium, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S, Trollhättan), ska beviljas ansvarsfrihet för år 2015. (De första två bloggarna är ”NÄRF och ansvarsfrihet (1/3)” och ”NÄRF och ansvarsfrihet (2/3)”.)
Sedan jag skrev mina förra bloggar har Bo Carlsson (C) fått möjlighet att uttala sig i TTELA (idag den 14 juni) om minialliansens (M+L+KD) yrkande att inte bevilja NÄRF:s presidium ansvarsfrihet.
Bo Carlsson sa:
”Man använder det här vapnet i fel läge. Jag ser det som en ren obstruktion, det har blivet ett politiskt slagträ.”
Och det säger Bo Carlsson av alla. Samme Bo Carlsson som röstade för att inte ge en vänsterpartist ansvarsfrihet för arenabygget en gång i tiden trots att ledamoten hade röstat nej till arenan både i fullmäktige och i barn- och ungdomsnämnden… Och trots att personen inte satt i en sådan position att hen hade det minsta inflytande över bygget.
På det förra fullmäktigesammanträdet diskuterades ansvarsfrihet för Kunskapsförbundets presidium. Då argumenterade och röstade bland annat undertecknad för att de skulle få det. Trots att jag då skulle kunna ha ”obstruerat” och använt ”vapnet” som ett ”politiskt slagträ”. För att använda Bo Carlssons ord.
När det gäller NÄRF är förhållandet ett helt annat…
I sin årsredovisning beskriver NÄRF sin egen verksamhet med både ord och siffror. Det är svårt för en utomstående att tränga in i materialet. Det mesta som står där förefaller ok, dock inte allt, men det kanske är det som inte står där som är viktigast…
2015 var ett mycket turbulent år på NÄRF. Det är ingen tvekan om det. Den bland personalen så impopuläre förbundschefen avskedades efter många och uppslitande turer. Å andra sidan är det väl i sådana här tider som den politiska ledningen i form av presidiets två ordförande måste bekänna färg och göra skäl för sina arvoden. Ordförande Bo Carlsson (C) och vice ordförande Monica Hanson (S) gjorde inte det. De ledde och styrde inte räddningstjänstförbundet som man kunde begära. Kanske faller skulden mest på Bo Carlsson, Monica Hanson tycks mest ha agerat passiv åskådare…
Den tidigare, nu avskedade, förbundschefen genomförde en serie åtgärder under de år han var förbundschef. Personalen ”på golvet” var inte nöjd. Personalen upplevde att många av åtgärderna var riktade mot dem – att syftet var att ”sätta dem på plats”. Varför förstod de inte, men de såg ju vad de såg. Alla förändringar var försämringar. Det gällde till exempel arrangemangen kring de traditionella julfesterna, det gällde bland annat träningen (som brandmännen har rätt till under arbetstid) och det gällde byten av arbetspass. (Se ”NÄRF och personalen (1)”). Klimatet på arbetsplatserna, främst i Vänersborg, försämrades successivt under förbundschefens och presidiets ledning.
Förbundschefen stötte på motstånd hos personalen som protesterade på olika sätt. Personalen upplevde inte heller att arbetsgivaren skötte dialogen med fackföreningar och personal som det stadgades om i samverkansavtalet. Kommunal (ett av facken) pratade till och med om att säga upp samverkansavtalet. Arbetsplatsundersökningar visade på ett stort missnöje och sjukfrånvaron ökade. (Läs mer här: ”NÄRF och personalen (2)”.)
Presidiet stod bakom förbundschefens åtgärder. I ett radioinslag i P4 Väst refererade reportern Bo Carlsson, som hade sagt att det inte hade varit fel på de åtgärder som förbundschefen hade genomfört. Detta skriver också förbundschefen mycket tydligt i sitt ”avskedsbrev” till NÄRF:
”Uppdragen (åtgärderna mot personalen; min anm) förankrades politiskt och presidiets stöd har hela tiden varit starkt. Presidiet har till mig klart uttryckt att ‘dessa åtgärder borde varit genomförda för länge sedan’. … Presidiet var dock helt överens med mig under hela resan att situationen var ohållbar och måste förändras.”
Det kanske är så att direktionen ska stå bakom sin förbundschef i vått och torrt, men med alla dessa varningssignaler och klockor som ringde från golvet anser jag att presidiet borde ha vidtagit någon typ av åtgärd. Förbundschefens agerande var alltför provocerande och stämningen på arbetsplatserna blev allt sämre.
Det här visste hela direktionen om, det är ingen tvekan om det. Och naturligtvis var presidiet mycket väl informerat om motsättningarna. Det hade de varit under en lång tid. Redan i maj 2013 gjordes en omfattande enkätundersökning på NÄRF som klart och tydligt, ”svart på vitt”, visade på motsättningar, missnöje och konflikter på arbetsplatserna.
Och motsättningarna, missnöjet och konflikterna eskalerade. Och sjukskrivningarna…
I årsredovisningen redovisas sjukfrånvaron ganska kryptiskt, men ändå är redovisningen ganska uppseendeväckande. Sjukfrånvaron i procent av total bruttoarbetstid (som det heter i årsredovisningen) var 8,48% år 2015. Året innan var siffran 6,39%. En avsevärd ökning.
Det är för övrigt lite märkligt att det inte finns några kommentarer till eller analyser av dessa siffror i årsredovisningen. Om man dessutom betänker att 2011 var sjukskrivningsdagarna per anställd 15 dagar, medan motsvarande siffra var 22 dagar per person 2015 (fast det här står inte i årsredovisningen), så borde detta föranleda ordentliga analyser och åtgärder. Med NÄRF:s ledning låtsades inte om något. Det här har enligt protokollen inte heller diskuterats på direktionens sammanträden, inte någon gång.
I årsredovisningen, när NÄRF i lugn och ro ser tillbaka på det gångna året, står det bara positiva saker… Under rubriken ”Arbetsmiljöarbete” står det t ex:
”Ett systematiskt arbetsmiljöarbete leder till en bra arbetsmiljö som gynnar alla.”
Och om personalpolitiken står det:
”… policys bland annat personal-, alkohol-, drog- och arbetsmiljöpolicy, samt policy för kamratstöd. Dessa handlingar är levande dokument som ska följas och vara väl kända i organisationen. Förbundet har även en jämställdhetspolicy med handlingsplan, samt en policy mot kränkande särbehandling som godkänts av Jämo.”
Det låter ju kanon. Det finns policys för det mesta, fantastiskt. Men bör inte NÄRF analysera om alla policys omsätts i praktiken? Och eftersom det har varit så uppenbart att de inte har följts, borde inte detta ha följts upp? Och borde inte ledningen ha tagit tag i 
detta?
Inte heller revisorerna tar upp sjukskrivningstalen eller turbulensen i revisionsberättelsen.
NÄRF:s presidium hade gett förbundschefen fria händer. Han fick stöd av Bo Carlsson och Monica Hanson i allt han gjorde. Tills en dag då presidiet helt plötsligt vände ryggen åt förbundschefen.
Förbundschefen själv beskrev det på följande sätt:
”Läget spetsades till vid ett möte den 31 augusti då ”alliansen” mellan presidiet och de fackliga företrädarna blev uppenbar och presidiet inte längre orkade stå emot utan vek sig för det fackliga trycket. Så här långt hade jag officiellt haft fullt stöd från politiken men på 1,5 tim förändrades bilden och det som pågått i det fördolda under en längre tid, utan min vetskap, blev uppenbart. Presidiet hade nu ett större förtroende för två av fackens sex representanter, än för sin egen högra hand, den hand som man både anställt, matat, stöttat och givit sitt förtroende.”
NÄRF:s ordförande Bo Carlsson gick ut i media och tvådde sina händer. Bo Carlsson sa till P4 Väst:
”Om det inte finns någon dialog mellan högste chefen och personalen, fungerar inte verksamheten.”
Till TTELA (12 jan) sa Bo Carlsson:
”Det går inte att ha en chef som inte samarbetar med personalen.”
Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att NÄRF:s presidium svek personalen de första 3-3,5 åren genom att till hundra procent stå bakom sin förbundschef. När turbulensen till slut nådde sådana höjder att detta inte längre var möjligt, så vände presidiet helt på klacken – och istället svek sin förbundschef.
Som jag skrev tidigare, det var en turbulent tid och det var inte lätt att få ordning i NÄRF. Men presidiets handlande präglades av en stor inkompetens och ledde snarare till att motsättningarna förstorades och blev ännu allvarligare – än tvärtom.
Det skulle leda alltför långt att i det här sammanhanget också ta upp alla turer kring den mörkläggning som stundtals har rått på NÄRF. Det har varit svårt att få ut handlingar, handlingar har inte diarieförts, beskeden har varit motsägande, om t ex förbundschefens pensionsvillkor, och ibland har man fått känslan av att de besked som har getts från Bo Carlsson inte har varit med sanningen överensstämmande.
Nä, Bo Carlsson, det handlar inte om obstruktion och politiska slagträn. Det här är ett förbund som har misskötts. Och för det så måste de som leder NÄRF ta sitt ansvar och avgå.
Det vore en handling av obstruktion och politiskt slagträ om Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) istället beviljades ansvarsfrihet.
.
Anm. Bloggar om ansvarsfriheten och NÄRF:
- ”NÄRF och ansvarsfrihet (1/3)”, 12 juni.
- ”NÄRF och ansvarsfrihet (2/3)”, 13 juni
NÄRF och ansvarsfrihet (2/3)
Nästa onsdag, den 22 juni, ska kommunfullmäktige behandla frågan om ansvarsfrihet för NÄRF:s (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund) direktion, dvs de politiker från Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Lilla Edet som bestämmer över förbundet.
Minialliansen i Vänersborg, dvs moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna, yrkar på att presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S, Trollhättan), inte ska beviljas ansvarsfrihet.
Det tycker inte jag heller att de ska få. De har misskött ledningen och styrningen av förbundet.
I min förra blogg skrev jag om hur NÄRF har struntat i den kritik som de har fått av revisorerna (se ”NÄRF och ansvarsfrihet (1/3)”). Det gäller kritiken från både de förtroendevalda, politiska revisorerna och de professionella i PWC. NÄRF vägrar att rätta sig efter revisorerna. Och därför styrs och leds inte heller NÄRF på det sätt som det borde.
I denna blogg tänker jag ta upp den ekonomiska sidan, och även här har Bo Carlsson och Monica Hanson misskött sina ledande och styrande roller som ordförande respektive vice ordförande i förbundet.
NÄRF gick med ett underskott på 4,793 miljoner kronor år 2015.
En stor del av underskottet härrör från en post som kallas ”Jämförelsestörande post”. Posten står för de pengar som har betalats ut till den förre förbundschefen. Han fick ju som bekant två ”fallskärmsår” efter avskedet, 
dvs full lön och full pension i ytterligare två år efter avslutad anställning.
Den utlösta fallskärmen för förbundschefen kostade NÄRF 3.618.000 kr… Resten av underskottet, 1.175.000 kr, kommer från själva verksamheten.
Den ”gamle” förbundschefen, som nu har avskedats, ska alltså få behålla och åtnjuta sin väl tilltagna lön på 70.750 kr i månaden och dessutom samma pensionsförmåner i ytterligare två år. Det enligt det anställningsavtal som Bo Carlsson undertecknade för några år sedan.
Det är dock ett litet problem med ”matematiken” som inte förklaras i handlingarna. Och med handlingar tänker jag denna gång på den årsrapport om NÄRF, som NÄRF självt har författat – och som också har godkänts av NÄRF:s direktion. (Årsrapporten ingår i det underlag som skickas ut till alla fullmäktigeledamöter.)
Förbundschefens lön, 70.750 kr i månaden, i 2 år, blir en summa av 1.698.000 kr. Pensionsinbetalningarna uppgår under 2 år till en summa av 1.404.240 kr. Den tidigare förbundschefen ska alltså få totalt 3.102.240 kr.
Men i resultaträkningen, och verksamhetsberättelsen, uppgår summan till 3.618.000 kr, dvs ytterligare 515.760 kr. Vad beror denna skillnad på? Vart tar de 515.760 kronorna vägen? Eller är det så att fallskärmen av någon anledning är ännu högre…?
Det är naturligtvis svårt för en politiker, som dessutom är ”utomstående” (som jag), att tränga in ordentligt i de siffror som redovisas i NÄRF:s årsredovisning. Men när det på sidan 7 står följande, så blir man lite lätt tveksam typ:
”Underskottet avseende intäktssidan är hänförlig till den sk ”SAAB intäkten”, vilken förbundet haft kvar i budgetredovisningen även efter att avtalet med SAAB Automobile upphörde.”
En post som hänförde sig till SAAB har alltså hängt med NÄRF i nästan 10 år efter att SAAB har lagts ner. Nästan 10 år!
Hur kan man lita på att alla de andra posterna och siffrorna i årsredovisningen är korrekta?
Den här felaktiga SAAB-posten pekade revisorerna på i sin granskning av delårsrapporten. Då skrev också revisorerna att de hade påpekat denna felaktiga post under tidigare år… Utan att det hade blivit ändrat naturligtvis… För – vem på NÄRF bryr sig om revisorer?
Det är följaktligen ett ytterligare tecken på att ledningen i NÄRF går sin egen väg och struntar i revisorernas kritik.
Även om det inte står så i årsredovisningen, så torde resten av budgetunderskottet i praktiken bero på att ett nytt femte skiftlag infördes 2015. Det var en idé från den förre förbundschefen, och det tyckte tydligen också NÄRF:s presidium var en bra tanke. Även om många ”på golvet” undrade vad ett nytt skiftlag skulle tillföra…
I samband med att det femte skiftlaget infördes skedde 9 nyanställningar. Du läste rätt, 9 nyanställningar. Men det tycks, skulle man kunna säga, som om dessa nyanställningar har ”gömts undan”. Det budgeterades nämligen för dessa tjänster från början. Men varifrån dessa budgeterade pengar togs, vilka andra poster som genom neddragningar möjliggjorde denna budgetering, framgår inte av årsrapporten.
Så hur dessa pengar har flyttats inom NÄRF vet jag inte – men 9 nyanställningar kan inte ens NÄRF finansiera inom sin tilldelade ekonomiska ram. Det har både den förre förbundschefen och den nuvarande ekonomichefen varit tydliga med. Men i årsrapporten från NÄRF framgår ingenting av detta.
Och jag kan inte låta bli att undra, varför det är så tyst? Varför nämns inget i årsredovisningen kring den ekonomiska betydelsen, och konsekvensen, av införandet av ett femte skiftlag? Och varför finns det ingen redogörelse eller analys om det var en bra förändring – var det femte skiftlaget värt pengarna? Vad har blivit bättre?
Ett annat fel som en utomstående läsare kan konstatera är att det på sidan 35 i NÄRF:s årsrapport står att budgeten för långfristiga skulder är 10 miljoner kronor. Några sidor senare, i not 12 på sidan 37, står det att de långfristiga skulderna uppgår till 2,9 milj kr… Vilket är rätt? (Dessutom står det SE-banken, men NÄRF lär enligt uppgift ha Nordea…)
Jag säger som Vänsterpartiet i sin reservation i kommunstyrelsen:
”Jag läser underlaget och känner mig obekväm.”
Hur ska man kunna lita på det som står i resten av årsredovisningen, när sådana här uppenbara fel finns med?
När det gäller underskottet så sa revisorerna redan i sitt yttrande över delårsrapporten:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
De åtgärder som har vidtagits har inte varit tillräckligt kraftfulla och de har satts in alldeles för sent. Det framgår av protokollen från direktionens möten. Det verkar inte som att direktionen egentligen har tagit det prognosticerade underskottet på allvar.
Men det kan bero på, som den förre förbundschefen sa till TTELA:
”Vi har jobbat utifrån en underfinansiering med politikernas godkännande.”
Och så är det nog. Och då kommer ju saken i ett annat läge. Eller rättare sagt, det understryker ytterligare vikten av att inte bevilja presidiet ansvarsfrihet.
Presidiet hade liksom resten av direktionen hela tiden vetskap om det prognosticerade underskottet. Utom Bo Carlsson då. I TTELA sa nämligen Bo Carlsson i början på året att han inte hade varit medveten om den ekonomiska situationen:
”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar.”
Fast det var inte sant. Och det vet var och en i direktionen och det vet var och en som har läst protokollen från direktionens sammanträden – att det visste Bo Carlsson…
Återigen tycks presidiet alltså ha struntat i revisorernas anmärkningar. Och i den tilldelade budgetramen…
Det här är inget politiskt spel, det här är allvar. Inte ska Bo Carlsson och Monica Hanson beviljas ansvarsfrihet…?
.
Anm. Bloggar om ansvarsfriheten och NÄRF:
- ”NÄRF och ansvarsfrihet (1/3)”, 12 juni.
NÄRF och ansvarsfrihet (1/3)
I onsdags var frågan om ansvarsfrihet för Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) uppe till behandling i kommunstyrelsen. Minialliansens partier, dvs moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna, yrkade på att presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S, Trollhättan), inte skulle beviljas ansvarsfrihet. De övriga politikerna i direktionen skulle dock få ansvarsfrihet.
Motiveringen till yrkandet var:
”Vi konstaterar att NÄRF för verksamhetsåret 2015 redovisar ett förhållandevis stort negativt resultat. I verksamhetsberättelsen saknas beskrivningar av de händelser som lett till eskalerande kostnader. De under 2015 uppenbart ökande problemen med ekonomi och ledning verkar heller inte ha uppmärksammats förrän under hösten 2015. Med detta som grund riktar vi kritik mot ledning och styrning av NÄRF under 2015.
Vi noterar dessutom att revisorerna framför kritik mot direktionen, baserat på att NÄRF ännu ej antagit ett handlingsprogram 2015-2018 i enlighet med lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.”
Det är en ”tung” och mycket allvarlig markering att yrka på att någon inte ska beviljas ansvarsfrihet. Det kanske är det ”värsta” en politiker kan råka ut för faktiskt.
Nu beslutade emellertid inte kommunstyrelsen enligt minialliansens förslag. En majoritet föreslog istället kommunfullmäktige att bevilja Bo Carlsson och Monica Hanson och hela direktionen ansvarsfrihet. Det är nämligen fullmäktige som avgör frågan den 22 juni.
Vänsterpartiet röstade med majoriteten. Vänsterpartiet lämnade emellertid en reservation som inleddes med orden:
”Jag läser underlaget och känner mig obekväm.”
Reservationen avslutas med:
”Anmärkningar, funderingar och kritik gentemot det ”som händer med NÄRF” har det funnits mycket av under det gångna året. NÄRF har varit ett samtalsämne. … I årsrapporten förbryllas jag över formuleringar i avsnittet om arbetet med arbetsmiljön. Det som kommer till uttryck där tycks föga stämma överens med hur verkligheten har beskrivits utanför sammanträdesrummet. I den föreliggande årsrapporten vet jag inte var jag och hur jag ska ställa mina frågor för att komma bort från tanken att rapporten döljer faktiska fel i ledning och styrning av förbundets ekonomi. Som förtroendevald känns det inte bra att behöva biträda detta beslutsförslag fast jag tror att något inte står rätt till.”
I kommunfullmäktige tänker jag argumentera för minialliansens yrkande att inte bevilja presidiet ansvarsfrihet. I det följande tänker jag motivera varför.
Revisorerna har granskat NÄRF:s verksamhet år 2015 vid ett par tillfällen och stundtals har en mycket allvarlig kritik förts fram. En del av den här kritiken har emellertid ”försvunnit” i den revisionsberättelse, ”Revisionsberättelse för år 2015”, som revisorerna har utarbetat och som kommunstyrelsen hade som underlag i onsdags. Det är också denna berättelse som fullmäktiges ledamöter kommer att få på sina bord.
Denna revisionsberättelse är förvånansvärt kort, endast 14 rader. Revisorerna skriver:
”Årsredovisningen är i allt väsentligt rättvisande. Den är upprättad enligt kommunal redovisningslag, god redovisningssed.”
De 14 raderna avslutas med:
”Vi tillstyrker att årsredovisningen godkänns. Vi har inte funnit skäl för anmärkning. Vi tillstyrker att förbundsdirektionen beviljas ansvarsfrihet.”
Med andra ord, det är som vanligt:
“The same procedure as every year.”
Alla ska beviljas ansvarsfrihet…
Det finns trots slutsatserna några kritiska anmärkningar i revisorernas korta utlåtande, och det är också dessa minialliansen hänvisar till i sitt yrkande:
”Vi anser dock att uppföljning och utvärdering av beslutade mål och övriga analyser i årsredovisningen bör förbättras till kommande år.”
Revisorerna skriver också:
”Vi riktar kritik mot förbundsdirektionen som ännu inte har beslutat om ett handlingsprogram 2015-2018 i enlighet med kraven i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.”
Om ledamöterna i fullmäktigeförsamlingarna i NÄRF:s ägarkommuner, dvs Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud, läser endast denna text, dessa 14 rader, så ser det kanske ut som om NÄRF:s direktion (bestående av sex ordinarie ledamöter och lika många ersättare – se NÄRF:s hemsida) i allmänhet och presidiet i synnerhet (ordförande Bo Carlsson (C) från Vänersborg och vice ordförande Monica Hanson (S) från Trollhättan) trots de två anmärkningarna i stort sett har gjort ett bra jobb.
Det tyckte inte minialliansen på kommunstyrelsen, och det tycker inte jag.
För att få veta mer om bakgrunden till de förtroendevalda revisorernas rapport så måste man också läsa rapporten från de professionella revisorerna på PWC, ”Granskning av årsredovisning 2015”. Det är framför allt utifrån denna som de politiska revisorerna har dragit sina slutsatser. (PWC anlitas av revisorerna och gör så att säga en professionell granskning och analys, dvs en revision, som sedan revisorerna har som grund när de själva formulerar sina yttranden.) Det är ganska anmärkningsvärt att PWC:s rapport inte fanns med i underlaget till kommunstyrelsen i onsdags.
PWC skriver angående målen, som de förtroendevalda revisorerna riktade viss kritik mot (se ovan):
”Men vår sammanfattande bedömning är att förvaltningsberättelsens uppföljning och utvärdering av målen och övriga analyser inte är tillräckliga och måste förbättras till kommande år. Rapporteringen (är) inte förenlig med direktionens beslutade verksamhetsmål.”
Det är en betydligt starkare kritik än den som återfinns revisionsberättelsen.
Senare i PWC:s rapport så står det något som fångar mitt intresse:
”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2015.”
Då blir man, i varje fall jag, nyfiken på vad det var för brister och synpunkter som framfördes föregående år. Och döm av min förvåning när jag såg att det i förra årets rapport stod:
”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2014.”
Visst är det märkligt, dels att PWC är tvunget att upprepa kritiken, dels att NÄRF inte gör något åt den. Sedan måste jag säga att det är förvånande, minst sagt, att PWC tvingar den nyfikne att på egen hand leta sig bakåt i arkiven…
Jag gjorde det, jag gick ett par år tillbaka i tiden. Det var viktigt att hitta PWC:s konkreta kritik. Och det gjorde jag. Det fanns en hel del allvarlig kritik…
Men, den tänker jag dock inte upprepa igen. (Vill du veta mer, se här!) Det väsentligaste i det här sammanhanget är att NÄRF under flera år helt enkelt har struntat i PWC:s kritik… Den kritik som revisorerna riktade till NÄRF redan i rapporten för 2013 har alltså fortfarande inte åtgärdats… NÄRF struntar i den, och varför inte revisorerna reagerar på detta i föreliggande rapport är för mig en gåta.
Särskilt med tanke på att revisorerna ju faktiskt reagerade i sitt utlåtande över delårsrapporten förra året. Då skrev revisorerna:
”Delårsrapporten innehåller en redovisning av förbundets mål utifrån verksamhetsplanen och handlingsprogrammet. Graden av måluppfyllelsen varierar och 
flera mål följs inte upp. Det saknas både mätning, bedömning och rapportering av flera mål.”
Och drar slutsatsen:
”Med hänsyn till bristande rapportering av måluppfyllelsen anser vi att delårsrapporten inte fullt ut uppfyller syftet att ge direktionen och medlemmarna möjlighet att använda den som ett underlag för styrning, ledning och kontroll av verksamheten.”
Det är en mycket allvarlig kritik. Och slutsatsen ligger nära till hands – ledningen på NÄRF tycks mest skriva mål för att de måste, inte för att de ska betyda något, inte för att de ska följas…
Och än mindre för att de ska användas i styrningen och ledningen av förbundet…
Revisorerna kritiserade också att NÄRF inte har beslutat om ett handlingsprogram (se ovan).
Det är alltså, som revisorerna skriver, och minialliansen, lag på att ett handlingsprogram ska finnas… (Se Lag (2003:778) om skydd mot olyckor.):
”En kommun skall ha ett handlingsprogram för förebyggande verksamhet. … I ett kommunalförbund skall handlingsprogrammet antas av den beslutande församlingen.”
Och så finns det inget handlingsprogram på NÄRF…
Och ändå tillstyrker revisorerna att förbundsdirektionen och dess ledning ska beviljas ansvarsfrihet… När direktionen inte följer lagen…
Vid ett tillfälle förra året (9 juni) behandlades handlingsprogrammet i direktionen. Då stod det i protokollet att frågan skulle diskuteras i ett ägarsamråd. Och det kanske man gjorde. Men det togs aldrig upp igen i NÄRF:s direktion…
Återigen, NÄRF bryr sig inte om revisorernas påpekanden och kritik.
Det finns en tredje punkt som de professionella revisorerna i PWC tar upp i sin granskning, men som de politiska, förtroendevalda revisorerna av någon underlig anledning blundar för i sin revisionsberättelse.
Det gäller den interna kontrollen.
I ”Granskning av årsredovisning 2015” skriver PWC:
”Vi hänvisar till de synpunkter som revisorerna framförde i särskild rapport daterad 2015-05-13 avseende intern kontroll 2014.”
I rapporten från året innan, för 2014, skrev PWC:
”Förbundet har ännu inte genomfört och rapporterat en sammanfattande uppföljning av intern kontroll enligt kontrollplan för 2014.”
Det här med brister i den interna kontrollen är alltså återigen något som PWC har anmärkt på tidigare. Och återigen en hänvisning till ett annat år och ett annat dokument…
I rapporten från den 13 maj 2015 så räknade PWC upp en hel rad förslag till ”förbättringar” (se här).
Men eftersom PWC hänvisar till denna särskilda rapport från maj 2015 i sin granskningsrapport av årsredovisningen i april 2016 så måste det självklart betyda att NÄRF inte har följt förslagen till förbättringar… Alltså, återigen ser sig PWC nödgat att upprepa sin kritik.
Det är för övrigt intressant att se hur kritiken angående den interna kontrollen togs upp i direktionen av ordförande Carlsson och Hanson. Det visar i mångt och mycket inställningen både till revisorer och till sina roller som ansvariga för ledningen och styrningen av förbundet.
Den 24 augusti skrev Bo Carlsson i ett yttrande (som behandlades på ett möte med direktionen) att den interna kontrollen skulle:
”ses över och förändras i skälig omfattning.”
Man kan väl för övrigt undra över varför Carlsson skriver ”skälig omfattning”.
Sedan tas frågan om internkontrollen inte upp förrän 3,5 månader senare, den 11 december. Och nu finns det egentligen inget att ta upp…
Ur protokollet från direktionens möte:
”Kontrollen har inte påvisat några större brister eller avvikelser.”
Hokus, pokus! Presidiet i NÄRF hade trollat bort kritiken från PWC!
Och ändå, trots detta, tar PWC återigen upp internkontrollen i sin granskning av årsredovisningen för 2015, granskningen som ligger till grund för de politiska revisorerna… Som dock väljer att bortse från den…
Den kritik och de förslag till förbättringar som revisorerna har framfört tar i bästa fall lång tid för NÄRF och direktionen att rätta sig efter. I normalfallet tycks det emellertid som att det överhuvudtaget inte sker. Det gäller både den kritik och de anmärkningar som de förtroendevalda, politiska revisorerna för fram, men också, och framför allt, kritiken från de professionella revisorerna i PWC.
Om man ska göra en kort sammanfattning av hur NÄRF:s båda ordförande behandlar kritiken från revisorerna, så kan man inte komma till någon annan slutsats än att Carlsson och Hanson högaktningsfullt struntar i vad revisorerna säger.
Och det som förvånar ännu mer, det är att detta i stort sett sker opåtalat från revisorerna och PWC.
Det tycks mig ganska solklart att varken Bo Carlsson (C) eller Monica Hanson (S) bör beviljas ansvarsfrihet. Men om nu dessa motiveringar inte skulle räcka, så återkommer jag snart med fler argument i en kommande blogg, eller två…
KS: Budgetförslagen för 2017
Det hände en hel del i Vänersborgs politiska liv under de få dagar som jag lämnade hemkommunen för ett besök i Malmö. De politiska diskussionerna kulminerade på gårdagens sammanträde med kommunstyrelsen.
Innan sammanträdet hade telefoner och epost gått varma, möten inom partier, mellan partier inom blocken och mellan partierna från olika block hade avlöst varandra.
Vänsterpartiet hade samtal med båda de stora blocken. Vilket nog aldrig har hänt förut! Och ett tag trodde jag faktiskt att det styrande blocket med socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet var seriösa i sin vilja till någon slags uppgörelse. Så var det inte. I efterhand så har jag snarast fått intrycket att det mest var ett spel för galleriet. För vad fanns det för chanser till en uppgörelse när de styrande inte ville ge efter på sitt budgetförslag? De ville i stort sett att Vänsterpartiet skulle köpa deras förslag rakt av. Min teori är därför att syftet med kontakten var att ”ledarna” nu kan säga till sina medlemmar att de försökte, men att det inte blev något därför att Vänsterpartiet vägrade kompromissa… Typ.
I kommunstyrelsen lades fyra olika budgetförslag. De styrande socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet lade ett, vilket också blir huvudförslag i kommunfullmäktige den 22 juni. Naturligtvis lade oppositionsblocket bestående av moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna sitt alternativ. Vänsterpartiet lämnade sin vana trogen ett budgetförslag och denna gång visade också sverigedemokraterna sina kort med ett eget förslag.
Tre tydliga skiljelinjerna går mellan partierna, eller kanske 2,5…
Det visade sig att de styrande partierna (S+C+MP) accepterade det beslut som fullmäktige tog i april mot deras vilja och röster och låter socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden behålla de pengar 2017 som en samlad opposition röstade igenom för 2016. För övrigt präglas förslaget av återhållsamhet. De styrande partierna vill att kommunens resultat ska vara så stort som möjligt. Detta för att samla pengar i ladorna för framtida investeringar, så att kommunen i större utsträckning kan betala investeringar direkt och därmed minska behovet av att låna.
Jag kan väl i och för sig förstå hur Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) resonerar, men de betraktar kommunens ekonomi precis som en hushållsbudget. Man måste spara för att kunna köpa någonting. Men kommunens budget, liksom statens, fungerar inte som en hushållsbudget. I kommunen kan prioriteringar ske mellan investeringsobjekt på ett helt annat sätt, inkomstförstärkningar såsom skatter kan diskuteras och beslutas, kommunen kan öka låneskulden och dessutom är en kommun av en helt annan betydelse för hela samhällets ekonomi än ett enskilt hushåll.
Men framför allt, kommunen har ett ansvar för sina kommuninvånares väl och ve. De ”svagare” grupperna i kommunen är ofta väldigt eller helt beroende av den offentliga välfärden. Kommunen har ansvar för t ex äldre- och socialvård, förskola och skola. Dessa grupper har ökat dramatiskt i Vänersborg de senaste åren, både i antal och behov. Vi politiker kan inte stillatigande se på eller låtsas som att dessa människor inte finns. Pensionärer och sjuka, som har arbetat större delen av sina liv, ska inte behöva hålla tillbaka på grund av framtida investeringar. Inte heller ska 
barn och elever behöva ge avkall på sin omsorg och sin utbildning, som är nödvändig för deras framtid, för framtida investeringar.
Att kräva återhållsamhet av pensionärer och sjuka, barn och ungdomar, är inte den ”välfärdspolitik” som Vänsterpartiet vill ha, och definitivt inget som socialdemokrater har argumenterat för genom historien. Eller på riksplanet just nu.
Det är lite överraskande att de borgerliga partierna (utom centerpartiet) har anammat synen på hur viktigt det är att kommunen bedriver en ordentlig välfärdspolitik. Moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna i Vänersborg är i sitt budgetförslag mycket generösa mot socialnämnden, barn- och utbildningsnämnden och kultur- och fritidsnämnden. Precis som Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har alltid stått för denna inriktning av kommunala satsningar. Det har inte minialliansens partier gjort… Man skulle lätt kunna säga att de borgerliga partierna nu har gjort Vänsterpartiets syn till sin. Minialliansens partier i Vänersborg tycks också ha en helt annan syn än deras moderpartier på riksplanet.
Det är den ”upp-och-nervända världen” i Vänersborg.
Sverigedemokraterna röstade i april som bekant för en budget som satsade på verksamheterna när budgetbeslutet för 2016 fick tas om. Av denna inställning syns nu ingenting.
Sverigedemokraternas budgetförslag är mycket lik de styrande partiernas, det är återhållsamhet som gäller. Det finns dock ett stort undantag. Sverigedemokraterna vill sänka skatten med 65 öre (per hundralapp). Det innebär att de pengar som de styrande partierna vill samla på hög inför framtida investeringar, de vill sverigedemokraterna använda till sänkt skatt. Sverigedemokraterna satsar således varken på verksamheterna eller på framtida investeringar…
Eller som Tove af Geijerstam (L), enligt uppgift, sa på kommunstyrelsen:
”Sverigedemokraterna tar statens bidrag för en fungerande mottagning av nyanlända och finansierar med dessa medel sin skattesänkning.”
Sverigedemokraterna vill inte att socialnämnden ska varken få mer pengar eller spara. Det effektiviseringsbeting (=besparing) som de styrande vill lägga på socialnämnden, drygt 4 milj kr, vill sverigedemokraterna använda till fler ”händer i äldrevården”. En logisk kullerbytta. Pengar som ska sparas i framtiden finns ju liksom inte nu. Det är som att äta upp smörgåsen och ändå ha den kvar.
Men antagligen vill sverigedemokraterna att socialnämnden ska spara på vissa grupper, dock nämner de inte vilka. Sverigedemokraterna skriver också angående socialnämnden:
”Om inte de statliga bidragen höjs så kommer det sociala välfärdssystemet att krackelera.”
Då tycks det mig som att sänka skatten och inte ge socialnämnden de pengar den behöver är tämligen oansvarigt, till och med för att komma från sverigedemokraterna…
Sverigedemokraterna vill inte heller att kultur- och fritidsnämnden ska få några pengar till ungdomar och annat, utan endast en miljon extra – och dessa pengar ska användas till svenska hembygds- och kulturföreningar. Vilka föreningar som är svenska definierar inte sverigedemokraterna.
Vi får se hur sverigedemokraterna tänker rösta när deras förslag på skattesänkning faller tidigt i omröstningarna.
Onsdagen den 22 juni kommer Vänersborgs kommunfullmäktige alltså att fatta beslut om budgeten för år 2017. Som det ser ut nu så är det sverigedemokraterna som kommer att avgöra. Vänsterpartiets och minialliansens budgetar ligger mycket nära varandra och bortsett från skattefrågan så är SD:s och de styrande partiernas budgetar väldigt lika. Jag tror mig också veta att välfärdspartiet, som inte har lagt något eget förslag, kommer att stödja en satsning på verksamheterna, som minialliansen och Vänsterpartiet vill.
Det är hur som helst utomordentligt intressant, och provocerande, att socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet lägger fram ett budgetförslag, som de vet redan innan, bara går igenom om de får stöd av sverigedemokraterna.
Det är tämligen ynkligt av ett gammalt arbetarparti som socialdemokraterna. Och jag undrar vad socialdemokrater i andra kommuner, eller varför inte på riksplanet, tycker om detta…
För att inte prata om de vanliga medlemmarna i Vänersborg…
PS. Du kan läsa mer om budgetförslagen på Vänsterpartiets hemsida – ”Fyra budgetförslag, ett femte kanske på gång…”
En händelserik helg
Idag är det den 6 juni – Sveriges nationaldag. Det betyder att den svenska fanan vajar i Nordstan, allt enligt traditionen hos en svensk internationalist…
Och med internationalist menar jag naturligtvis inte att jag firar Ramadan, som av en slump börjar idag. Lika lite som jag firade pingst häromsistens. En del så kallade ”sverigevänner”, vad nu det är, har förfasat sig över denna slump, att Ramadan börjar just idag. En del av dem tror tydligen att det är en muslimsk kupp. Men de kan vara lugna. Det är inte det. Och de behöver inte fira den muslimska fastemånaden, precis som de säkerligen inte firade pingst. Som jag. Och nästa år sammanfaller inte heller nationaldagen och Ramadan…
Under hela långhelgen har Vänersborg haft lite av en internationell karaktär. Det har varit Aqua Blå, något som för övrigt inte kan ha undgått en enda vänersborgare. Det betyder karnevalsstämning långt in på småtimmarna. Med ett myller av människor på stan – på Sanden, på Hamngatan och i Plantaget. Barn, ungdomar, medelålders och pensionärer, nysvenskar och gammelsvenskar, muslimer, ateister, kristna och till och med en och annan trollhättebo, i en salig blandning. Helt underbart att se.
Och arrangörerna hade, nästan som vanligt, en otrolig tur med vädret, trots att lördagen var ordentligt blåsig, och kall, när nordanvindar från den kalla sjön (14 grader vid premiärdoppet i helgen) svepte in över Vänersborg. Å andra sidan, fredagen var internationellt tropisk, precis som måndagen.
I år fanns det bara tre politiska partier som gjorde sig besväret att resa tälten på Aqua Blå och försöka sprida 
sitt budskap. Det var socialdemokraterna, moderaterna och centerpartiet. Jag tror att de andra partierna har insett att vänersborgarna inte tänker särskilt mycket på politik dessa dagar. Vilket i och för sig är synd. Det händer mycket nu. Och politik kan man prata jämt. Särskilt i Vänersborg…
På onsdag har kommunstyrelsen sammanträde. Bara det!
Kommunstyrelsen ska bereda, typ ”förbereda”, kommunfullmäktiges sammanträde den 22 juni. Kommunstyrelsens ärendelista är diger, liksom det kommande fullmäktiges. Den absolut viktigaste frågan är budgeten för 2017.
Den händer en hel del i kulisserna i denna fråga. Det har nämligen visat sig att fullmäktiges sex ledamöter från Vänsterpartiet är mycket intressanta för de båda blocken. Det pågår nämligen kontakter med både S+C+MP och M+L+KD – och V. Dock inte samtidigt…
Det är spännande. Vilka konstellationer som kommer att bildas avgörs troligtvis imorgon kväll, då flera partier, bland annat Vänsterpartiet, har möten inför kommunstyrelsesammanträdet.
Naturligtvis kan jag inte avslöja hur förhandlingarna avlöper och exakt vad som diskuteras. Fast om någon tvivlar, så kan jag lugna dessa med:
Vänsterpartiet står som vanligt fast vid ståndpunkten att verksamheterna, som skola, vård och omsorg, ska prioriteras före framtida investeringar.
Värderingen av Nuntorp – och det där med handlingar…
I förra veckan avslöjade Bo Carlsson (C) i en intervju med Melleruds Nyheter den sekretessbelagda uppgiften att Nuntorps fastighet hade värderats till 38 miljoner kronor. Vilket var tämligen anmärkningsvärt… Att Carlsson avslöjade det alltså.
Efter Bo Carlssons uttalande tyckte tydligen Västra Götalandsregionen att det inte var någon idé att värderingen var fortsatt sekretessbelagd. Så nu har jag också fått ut värderingen.
Den oberoende värderaren, en konsult från LRF, kom fram till att byggnader och tomtmark på Nuntorp var värda 10 milj kr, jordbruksmarken 22 milj och skogsmarken inklusive jakt 5 milj. Till detta kom en summa på 1 milj för ett mervärde i form av intäkter från vindkraft och också för möjligheter till exploatering av mark för industri och bostäder. Värderaren har också gjort en gardering av det totala värdet med plus/minus 3 milj kr.
Konsulten från LRF skriver:
”Vid användning av denna typ av värderingsmetod där flera delvärden summeras görs en bedömning huruvida den trolige köparen kan tillgodogöra sig samtliga delvärden. Hänsyn till marknadsvärdets förhållande till avkastningsvärde har tagits redan i respektive delvärde. Några immateriella värden för fastigheten bedöms ej föreligga.”
Den totala arealen för fastigheten Nuntorp uppgår till ca 267,7 ha, även om fastighetsregistret säger att det är ca 253 ha. Enligt skogsbruksplan består fastigheten av ca 50 ha produktiv skogsmark, ca 2,5 ha skogsimpediment (främst berg), 193 ha jordbruksmark (varav ca 180 ha åkermark) och 19 ha övrig mark (kraftledning, vägar, tomtmark och övrig mark kring byggnader mm).
LRF-konsulten tycks ha gjort ett gediget arbete. Han har bland annat gått igenom byggnad för byggnad – och det finns ju en del sådana på Nuntorp, t ex undervisningslokaler, kontor, elevhem, maskinhallar, garage, ladugårdar, djurhallar, ridhus, förråd, häststall, hönshus, växthus osv.
Den finns ytterligare en värdering av Nuntorp, en värdering som gäller lösöret, dvs fordon, maskiner och kor etc. Den här värderingen har jag också försökt att ”få ut”. På Västra Götalandsregionen, som har beställt de båda värderingarna, är denna andra värdering dock belagd med sekretess.
Men Regionen har skickat denna värdering till Fastighets AB Vänersborg. Därför begärde jag att få ta del av den via VD Ove Thörnkvist. Jag fick följande svar:
”Den är betraktad som arbetsmtrl i den pågående processen”
Och det skulle jag ju kunna nöja mig med. Om det inte vore för att…
En handling som har ”anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa” betraktas av Tryckfrihetsförordningen (2 kap 6 §) som en inkommen handling. Och en inkommen handling är en allmän handling och en allmän handling är offentlig…
Varför är då detta med offentlighet så viktigt? Jo, för att i Sverige anses det som ett grundläggande fundament för demokratin att medborgarna ska kunna få reda på vad myndigheter sysslar med. Tryckfrihetsförordningen 2 kap:
”1 § Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar.”
Tryckfrihetsförordningen är en av Sverige fyra grundlagar. Grundlagarna står över alla andra lagar. Det betyder att alla andra lagar aldrig får strida mot vad som står i grundlagarna.
Nu är det emellertid så att inte alla inkomna handlingar är offentliga. Fastighets AB behöver inte lämna ut alla handlingar som allmänheten, eller jag, begär ut. Det finns en lag som reglerar detta.
Offentlighets- och sekretesslagen ska användas vid sådana här tillfällen. De bestämmelser som finns i lagen ska följas om en myndighet inte tycker att en handling bör bli offentlig.
I denna lag står det t ex att om en uppgift, som är sekretessbelagd hos en myndighet, skickas till en annan myndighet, som i det här fallet (Västra Götalandsregionen skickar en sekretessbelagd handling till Fastighets AB), så ska den mottagande myndigheten göra en självständig prövning och bedömning om handlingen kan lämnas ut eller inte.
Det står också i lagen, fast i en annan lag (Förvaltningslagen § 20), att ett beslut om sekretess ska motiveras. Myndigheten måste även förklara hur avslagsbeslutet kan överklagas (21 §).
Det kan också vara av ett visst intresse att den som begär ut en allmän handling har rätt att vara anonym (Tryckfrihetsförordningen 2 kap 14 §)…
En inkommen handling, som en sådan här färdig värdering, kan, som jag tolkar lagarna, aldrig vara arbetsmaterial. Däremot kan den alltså, som inkommen handling, beläggas med sekretess. Vilket emellertid inte har skett hos Fastighets AB Vänersborg – med handlingen om värdering av lösöret på Nuntorp.
Trots det lämnas inte handlingen ut.
Ibland får jag som politiker i Vänersborg en sådan där déja-vu-känsla. Det känns som att man har upplevt någonting liknande förut. Och när jag tänker efter, det har jag nog. Det var på ”arena-tiden” – den tid då Vänsterpartiet anmälde kommunen för brister i diarieföring och hantering av handlingar. Det blev fem anmälningar till JO.
JO gav Vänsterpartiet rätt alla gånger…
.
Anm. Tidigare bloggar i ämnet:
- ”Handlingar om Nuntorp – en fortsättning”, 30 maj
- ”Hantering av kommunala handlingar (Nuntorp)”, 29 maj
Senaste kommentarer