Arkiv
Har Vänsterpartiet ingen egen politik?
Vänsterpartiet i Vänersborg är trots valframgången i opposition. Vi gick i det senaste valet från 4 mandat till 8 i kommunfullmäktige. Partiet fick 15% av vänersborgarnas röster.
Vänsterpartiet var villigt att ta ansvar för politiken i Vänersborg. Vi nominerade representanter till 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, Socialnämnden, Samhällsbyggnadsnämnden och Barn- och Ungdomsnämnden tillsammans med Miljöpartiet och Välfärdspartiet. Dessa partier ingick en teknisk valsamverkan. (Det innebar att vi tillsammans representerade 27% av väljarna.) Hade våra nominerade representanter valts hade det inneburit att dessa hade kommit med i arbetsutskotten/presidierna, där många frågor avgörs.
Betongpartierna uteslöt oss. De kom överens om, bakom skål och vägg, att samverka för att förhindra detta. De ville ha alla poster själva! Det innebar också att dessa partier tog hand om alla arvoden, och i vissa fall hel- eller deltidstjänster, som följer med dessa positioner. Att ledamöterna i arbetsutskotten/presidierna får betalt innebär att dessa personer får möjligheter att arbeta med politik på ”betald arbetstid”. Genom detta förfarande kan de sätta sig in i frågor, läsa material, diskutera med tjänstemän, diskutera med varandra, förbereda förslag, yrkanden etc. – på ”arbetstid”!
Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstades alltså bort. Betongpartierna tog ingen som helst hänsyn till alla de väljare (6.330 st) som röstat på dessa partier, i min mening en mycket odemokratisk åtgärd.
Det innebär att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet i huvudsak får arbeta som fritidspolitiker. En fritidspolitiker får göra allt politiskt arbete efter sitt ordinarie jobb, dvs på sin fritid.
Det här förfarandet skapar en oerhörd orättvisa partierna emellan. Det är viktigt att detta lyfts upp. Betongpartierna har under åren genom sitt samarbete skapat en kår av mer eller mindre yrkespolitiker. Det spelar ingen roll vilken konstellation som styr Vänersborg, det är i många fall till och med samma personer som styr kommunen år efter år.
Betongpartierna har alltså gått samman för att förhindra Vänsterpartiet från att få inflytande och likvärdiga möjligheter till politiskt arbete. Vänsterpartiet får inte vara med att ta ansvar. Betongpartierna vill på sin höjd bara att Vänsterpartiet säger ja till deras redan färdiga förslag.
Vänsterpartiets medlemmar (och jag är säker på att det också gäller Miljöpartiet och Välfärdspartiet) lägger ner ett stort arbete. Vi följer alla ärenden, ofta genom att lusläsa i diarierna, där vi kan hitta dokument och handlingar, som ofta ”yrkespolitikerna” får information om på betald tid. Vi kontrollerar, letar fakta, diskuterar, utbyter information, förbereder yrkanden och reservationer osv.
Betongpartierna har tid att utarbeta förslag. De berättar för tjänstemännen vad de vill ha utrett osv. Utifrån detta läggs förslagen. Dessa förslag blir automatiskt huvudförslag, dvs alla andra har att förhålla sig till dessa. Då står man varje gång inför ställningstagandet, är vi för eller emot – ja eller nej till det liggande förslaget.
Eftersom Vänsterpartiet har varit emot mycket under den gångna mandatperioden, t ex arenan, Huvudnäs, hamn i Vargön, Toppfrys, etc så blir det automatiskt ett nej.
Vänsterpartiet lägger ständigt förslag. Dessa förslag röstas bort på vägen eller också står de mot betongpartiernas huvudförslag. I alla omröstningar, så innebär ett ja att man stödjer betongpartierna. Ett nej innebär att man stöder Vänsterpartiets förslag. Eftersom vi då röstar nej kan det för den oinvigde tyckas som om vi alltid är emot. Det är alltså inte fallet. Nej:et innebär ett ja till våra egna förslag.
Har Vänsterpartiet då några egna förslag?
Egentligen kan den intresserade gå in på kommunens hemsidor och själv studera alla protokoll. Där redovisas våra förslag och yrkanden. Mycket ofta så bemödar vi oss också om att i reservationer motivera och argumentera för våra förslag samtidigt som vi skriver varför vi inte kunnat säga ja till betongpartiernas förslag.
Jag lovar er. Protokollen från de senaste fem åren är fulla av yrkanden och reservationer från Vänsterpartiet. Det är bara att läsa. Protokollen är offentliga. (Du hittar dem här. Klicka!)
Att säga att Vänsterpartiet inte har egna förslag är bara illvilligt förtal av betongpolitiker och andra. I vissa fall beror det kanske också på okunskap. Vänsterpartiet kan ju inte hjälpa att massmedia inte alltid redovisar våra förslag och reservationer. Det är för övrigt en av anledningarna till att så många vänsterpartister och en och annan miljöpartist har startat bloggskrivandet.
Vänsterpartiet visar framför allt i sina alternativa budgetförslag vad vi vill satsa på. Vi anser kortfattat att kommunens pengar behöver gå till
1) de lagstadgade uppgifter som kommunen har och
2) till dem som mest behöver pengarna.
Det är barnen och ungdomarna, de gamla och sjuka som behöver ökat stöd. Drömlika och storslagna projekt, som slukar massor med pengar och vars utfall är ytterst tveksamt, som t ex arenan, Topp, hamn i Vargön, vänder vi oss mot. Ju mer pengar som går till sådana projekt, desto mindre blir det över till de som mest behöver pengarna.
Även några lyckade projekt, jag tänker främst på musiksatsningarna, anser vi också tar en oproportionerlig stor del av kommunens resurser. Det är väl kul att Vänersborg t ex blir årets jazzkommun, men hur roligt är det när Vänersborg samtidigt hamnar på plats 264 i Lärarförbundets ranking över Sveriges bästa skolkommuner?
Även i ”små frågor” redovisar vi våra åsikter med yrkanden och reservationer. Vi använder fritid till att besöka föräldraföreningar, t ex i Mulltorp och Väne Ryr, vi pratar med invånare, t ex i Blåsut, för att lyssna till synpunkter, vi deltar i diskussioner, t ex i Facebookgrupper (just nu diskuteras t ex Frendevis friidrottsanläggning i gruppen ”Satsa på friidrotten i Frändefors” på Facebook). Många enskilda hör av sig till oss och ber oss föra deras talan eller framföra deras åsikter, t ex boenden på Nordkroken, föreningsaktiva om omklädningsrum på Botered, lärare kring den nya Torpaskolan, föräldrar om urval till profilklasser osv.
Vi i Vänsterpartiet har häcken full, och vi gör så gott vi kan, på fritiden.
…till skillnad från betongpartierna som till stor del arbetar med politik på arbetstid. Eller så gör de det inte – för en politik i invånarnas intresse alltså…
Krona eller klave – ett demokratiskt genombrott i Vänersborg?
Demokratin håller på att slå till i Vänersborg! Ordentligt. Lika plötsligt som oväntat.
Efter år av politiskt mygel med socialdemokraterna Ljunggren och S Anders Larsson samt centerpartisten Bosse Carlsson i spetsen, är nu, under Gunnar Lidells och mini-alliansens bestämda och rakryggade ledning, demokratin äntligen redo för sitt genombrott i Vänersborg. Alla de som jublade åt den moderata valsegern förra hösten kan skörda frukterna av sina röster! Nu blir det förändring.
Demokratin är på väg till Vänersborg!
Men. Eftersom du kan vara ovan att utöva demokrati och inflytande i Vänersborg, så skyndar Lidell och mini-alliansen långsamt. Vänersborgarna måste skolas in, successivt, sakta och säkert. Därför blir rösterna bara rådgivande.
Och mer kan man väl inte begära? Frågan som ska avgöras är ju också oerhört viktig.
Vänersborg ska nämligen byta ”fasad”. Vänersborg ska bli modernt. Vänersborg ska byta varumärke. Och detta skall du som medborgare i Vänersborg få vara med och påverka!
Du ska som invånare i Vänersborg kunna rösta, hör och häpna, om Vänersborgs nya logotyp!
Det är viktigt. De nya förslagen kostade 75.400 kr att utarbeta och utveckla.
Det är Håkan Lind och hans kompisar i Mid Marketing, som antagligen under stor vånda med svett och tårar, kommit fram till en moderniserad variant av Vänersborgs gamla stadsvapen. (Jo visst, Mid Marketing är samma företag som hade uppdraget att jobba med arenan… Men det är antagligen bara ett sammanträffande…)
Vänersborgs gamla stadsvapen ser ut så här:
På kommunens hemsida kan man läsa:
”Vänersborgs sköld upprättades på drottning Kristinas tid i mitten av 1600-talet. Det är ett heraldiskt vapen som är definierat med ord. Sköldens form har varierat med omgivning, tid och konstnär. Grunddragen är dock väl bevarade.”
Nu är detta stadsvapen, denna logga, ålderdomlig och förbrukad. Mid Marketings nya förslag till stadsvapen och logga ska visa att Vänersborg är en kommun i tiden. Och loggan kommer bättre till sin rätt i digitala och tryckta media. Sägs det…
Vad tycker du? Här är alternativen! Som du får tycka om! Som du ska rösta om.
Vilket alternativ är bäst? Det är frågan. Det ska du få vara med och avgöra. Ja, inte riktigt alltså – din röst är bara rådgivande.
Vad då? Skillnad mellan bilderna? Är den inte tydlig? Ser du den inte? Det ena vapnet har en krona, det andra inte.
Krona eller klave!
Vilket av förslagen tycker du bäst symboliserar en modern och framåt kommun? Krona eller klave?
Och tycker du att det inte är mycket att rösta om, så tänk på att det lottas ut T-tröjor med Vänersborgstryck till de som röstar! Vilket trycket är, det vet jag inte. Kanske är det, det vinnande alternativet? Om tröjan redan är tryckt? Inte vet jag. Kanske ser tröjan ut så här:
Ska Vänersborgs nya stadsvapen ha en krona eller inte? Krona eller klave? Du kan rösta här: Till omröstningen.
Kanske vore det mer logiskt, om det nu bara handlar om krona eller klave (och det gör det ju), att avgöra frågan med, ja just det: krona eller klave!
För övrigt är planen tydligen att kommunfullmäktige skall fatta beslut om den grafiska profilen någon gång nästa år. Politiker är ju viktiga varumärkesbyggare. Och – krona eller klave, det tål att tänka på…
Håhå jaja…
PS. Vill du veta mer, så läs Marika Isetorps (MP) blogg om den nya logotypen – klicka här. Hon berättar hur det gick till i kommunstyrelsen när frågan var uppe. Det tycks inte som om demokrati är betongpartiernas främsta styrka… Om nu någon trodde det.
Joakim Sjöling (S) och demokratin
Joakim Sjöling (S) hade en debattartikel införd i TTELA den 2 nov. (Klicka här.) Den argumenterade mot en debattartikel som jag hade fått publicerad några dagar innan. (Se här.) Detta är mitt svar till Joakim Sjöling. Svaret kommer i TTELA på måndag.
Av din debattartikel att döma, Joakim Sjöling (S), så tror du tydligen att du och andra politiker kan inskränka min och andras yttrandefrihet. Tänk Joakim, det kan du inte! Hur mycket du än vill. Yttrandefriheten är nämligen grundlagsskyddad. Vilket du och dina politikerkollegor vill eller ej! Sorry.
Det jag reagerar mot, det är att ni överhuvudtaget har kommit på tanken att diskutera denna grundlagsskyddade demokratiska rättighet!
Du ger också vänersborgarna en bild av att Vänsterpartiet ägnar sig åt personliga påhopp i fullmäktige. Du talar helt enkelt inte sanning. Du vet att det är dina partivänner som har sysslat med personangrepp. Ett litet axplock.
S Anders Larsson:
”Så den historiebeskrivning som Stefan började med är bland det falskaste man kan dra i denna talarstolen. … börja kalla Stefan Kärvling för ohederlig… Han får aldrig min respekt.”
S Anders igen:
”Jag funderar ju väldigt mycket när jag lyssnar på Lutz och på Stefan och på andra kommunister. Dom är ju bara bäst. I allt.”
Ljunggren (S):
”Svårt att hitta några som är så korrekta och perfekta.” (om Lutz och James)
Giaever (S):
”Fan, skriv en bok!” (till Bucci)
När ovanstående yttrades sa ordf Nyberg (S) ingenting.
Samtidigt som du har åsikter om andra Joakim, så raljerar du och slår ner på mig genom att skriva att jag ”ältar” om ”en viss fritidsfastighet”. (Tänk att du inte ens kan stå upp och kalla ditt och sossarnas skötebarn, arenan, vid sitt rätta namn! Skäms du?) Du använder det nedsättande ordet ”ältar”. Och det därför att jag påpekar att något måste göras åt problemet med arenan, som kostar skattebetalarna 30 milj per år! Vill du att alla miljoner ska rulla in i arenan i tysthet?
Visar du respekt för andra åsikter?
Du skriver om medborgardialog. Det tycker jag är bra också. Men varför tycker du att det är så aktuellt och bra just nu? Du satt ju i KF för några år sedan och röstade NEJ till folkomröstningar om både Huvudnäs och arenan. Du protesterade inte när kommunen bröt mot lagen och fälldes fyra gånger av JO för att ha smusslat undan arenahandlingar från diarieföring. Du var med i myglet för att få bort V från ordförandeposterna efter valet. Du struntade i att lyssna på grannarnas protester mot bygget i Blåsut för några månader sedan. Du ville inte prata med föräldrarna i Mulltorp för några veckor sedan.
Är demokrati bara bra, om andra tycker som du Joakim?
Du är 1:e vice ordf i Demokratiberedningen Joakim Sjöling (S), är det i den egenskapen som du hämtar dina argument?
Stig Bertilsson – back in business!
Stig Bertilsson ligger väl egentligen lite utanför ämnet för denna blogg, men jag kan ändå inte låta bli att skriva några rader om honom. Bakgrunden är dels att en vän undrade om jag hade sett hemsidan för moderaterna i Bengtsfors. Det hade jag inte. Och eftersom Stig Bertilsson är ordförande för kommunens stolthet, det allsvenska bandylaget IFK Vänersborg, så klickade jag mig dit. Det andra skälet är att gratistidningen Metro idag har en artikel om Stig Bertilsson – med rubriken ”Tjänade 42 miljoner – får 115.000 av staten”.
Metro berättar att:
”Före detta riksdagsmannen Stig Bertilsson (M) har en årsinkomst på 42 miljoner kronor. Ändå får han 9 611 kronor i månaden i inkomstgaranti från det som kallats ‘riksdagens egen a-kassa’.” (Metro 2 nov –11)
Enligt Göran Månsson på Skatteverket är detta dock helt enligt reglerna.
Stig Bertilsson är inte bara bandyintresserad, han är som bekant moderat sedan många herrans år tillbaka. Stig har ju, som de flesta äldre vänersborgare vet, till och med suttit i riksdagen för moderaterna. Ja, han var även någon slags minister, i varje fall gillade han att framställa sig själv som det. Han var typ biträdande idrottsminister under Carl Bildts regering 1991-1994.
Stig Bertilsson har varit med om något unikt. Han är den ende riksdagsmannen i Sveriges historia som har ”skiljts från sitt uppdrag som riksdagsledamot”. Den 16 oktober 1996 klockan 12.02 skrevs nämligen historia. Riksdagens andre vice talman, Görel Thurdin, läste upp dokumentet som bekräftade avsättningen.
Stig Bertilsson tvingades att lämna sin riksdagsplats på grund av de allvarliga brott som han hade begått. Bertilsson dömdes i allmän domstol för grova bedrägerier. Det var hovrätten för Västra Sverige som avkunnade domen i maj 1996.
Stig Bertilsson hade kvitterat ut drygt 40 miljoner kronor i bidrag – drygt 30 miljoner kronor från presstödsnämnden och resten från länsarbetsnämnden och länsstyrelsen.
I domen står det bland annat:
”Mot bakgrund av att Stig Bertilsson döms för allvarlig brottslighet samt att han lämnat uppgifter i målet, som på flera punkter befunnits inte vara trovärdiga, är det uppenbart att han inte längre är lämplig att vara ledamot av Sveriges Riksdag. Han skall därför skiljas från detta uppdrag”.
De bedrägerier Bertilsson dömdes för hade utförts för tidningen Dalslänningens räkning.
Stig Bertilsson själv har aldrig erkänt vad han dömdes för. Han ansåg sig vara utsatt för en politisk sammansvärjning.
Nu har Stig Bertilsson gjort politisk come-back. Han har blivit ordförande i Bengtsfors avdelning av moderaterna. Och tar man en koll på Bengtsforsmoderaternas hemsida, så möts man av följande bild:
”Arbetslinjen eller bidragslinjen”
Det är väl ingen tvekan vilken linje Stig Bertilsson själv valde. Och fortfarande väljer. Jag undrar förresten hur mycket 40 miljoner kr motsvarar i dagens penningvärde…?
Stig Bertilsson är också ordförande i IFK Vänersborg…
…där han förhandlar om hyror, biljettsystem, kommande bandyevenemang och annat…
…med sina partibröder och partisystrar i Vänersborg…
Skolskjutsarna kan bli ännu dyrare…
I förra veckan kom en dom från Förvaltningsrätten.
”Förvaltningsrätten upphäver barn- och ungdomsnämndens beslut att inte erbjuda … skolskjuts i form av busskort.”
Det handlar om Vänersborg. Det handlar om en elev som enligt kommunens indelning bor i Rånnums skolas upptagningsområde, och således ska gå där – men som istället har valt att gå på den fristående grundskolan Fridaskolan.
Vänersborgs kommun har som policy, precis som de flesta kommuner i Sverige, att bara ordna eller betala skolskjuts till den skola som eleven har placerats i, dvs i regel den skola som ligger närmast elevens bostad. Vill eleven välja en annan skola, så får föräldrarna själva stå för busskostnaderna. (Vänersborg har faktiskt ”utökat” rätten till skolskjuts/busskort – väljer eleven en profilklass så betalar kommunen.)
Det är, förutom Skollagen, naturligtvis ekonomiska skäl som ligger bakom Barn- och Ungdomsnämndens 
regler kring skolskjuts. Kommunen menar att det skulle innebära alltför höga kostnader om elever väljer att gå på någon annan skola än den de ”tillhör”, och åka buss dit. Och så är det. Helt klart. Kostnaderna kring organisationen av skolskjutsar är redan i dagsläget stora.
Nu kom alltså en dom, som i praktiken innebär att Förvaltningsrätten anser att kommunen ska betala skolskjuts, dvs busskort, till en elev som har valt en annan skola än sin ”egen”, Fridaskolan i stället för Rånnums skola.
I domskälen läser vi att Förvaltningsrätten menar att
”tillhandahållandet av ett busskort inte kan anses orsaka sådana organisatoriska eller ekonomiska svårigheter att det i … fall fråntar kommunen dess skyldighet att anordna skolskjuts.”
Hur kan Förvaltningsrätten och Vänersborgs kommun, liksom så många andra kommuner, ha så olika åsikter?
För mig tycks det som om Förvaltningsrätten bara ser till detta enskilda fall. Och då är det ju naturligtvis inte speciellt dyrt. Ett busskort kostar 430 kr i månaden. En baggis. Men kommunen tänker ju naturligtvis på att det som gäller för en elev också gäller för alla andra elever i kommunen. Och då kan det bli hur dyrt som helst! Tänk om 50 elever, eller kanske 100, eller varför inte 500 elever, väljer att gå i en annan skola än sin ”egen”!
Det är nämligen ”värre” än vad som framkommer i dagens TTELA-artikel…
Så här står det i Skollagens 10 Kap 32 §:
”Elever i grundskola med offentlig huvudman har rätt till kostnadsfri skolskjuts från en plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens funktionsnedsättning eller någon annan särskild omständighet.
Denna rätt gäller dock inte elever som väljer att gå i en annan skolenhet än den där kommunen annars skulle ha placerat dem eller som går i en annan kommuns grundskola med stöd av 25–27 §§. I de fall då det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter ska kommunen även anordna skolskjuts i dessa fall.” (Anm. Fetstilen är min.)
Står det något om att det bara handlar om friskola/fristående grundskola i Skollagen?
Nej, det gör det inte. Skollagen talar om vilken skola som helst! Det betyder att om alla på Rånnum vill gå i Brålanda, och tvärtom!, så ska kommunen betala deras skolskjuts.
Det här kan bli hur dyrt som helst för kommunerna.
Självklart måste kommunen överklaga detta beslut. Det måste kommunen göra om inte annat av principiella skäl. Anser jag. Förvaltningsrättens dom kommer ju att bli vägledande för hela Sverige – och då måste frågan prövas av en högre instans.
Till sist undrar jag om jag någonsin kommer att förstå mig på jurister. På den gamla ”goda tiden”, dvs för ett år sedan när Ljunggren regerade i Vänersborg, överklagade jag ett kommunalt beslut till Förvaltningsrätten. Det var när kommunfullmäktige inte beviljade mig ansvarsfrihet för arenaskandalen – fast jag hela tiden hade röstat nej. Då sa Förvaltningsrätten bara att – fullmäktige får fatta sådana beslut. Det ankom inte på rätten att pröva innehållet eller sakskälen. Skrev Förvaltningsrätten. Men det är ju precis vad Förvaltningsrätten gör i frågan om busskort. Nu prövar man innehållet och sakskälen.
(Här kan du läsa om min tröstlösa kamp mot Förvaltningsrätten och ett ”odemokratiskt” beslut i kommunfullmäktige: ”Moment 22”, ”Överklagan av Förvaltningsrättens dom”, ”Så är det. Sa Kammarrätten.” och ”Högsta Förvaltningsdomstolen fegar!”)
Senaste nytt om stämpelklockan
På kommunens hemsida ligger i stort sett alla protokoll, som skrivs i den här kommunen, upplagda. Precis som det ska vara. (Jag bortser från allt mörkande som skett de senaste åren från vissa politiker.) Att kunna ta del av protokollen från fullmäktige, nämnder och styrelser är viktigt i en fungerande demokrati. Det innebär att alla, t ex oppositionspartier, massmedia eller kommuninvånare, kan läsa vad makthavarna har diskuterat och beslutat.
Av någon anledning finns inte Personal- och förhandlingsutskottets (PFU) protokoll med på kommunens hemsida.
Som politiker har jag också tillgång till kommunens digitaliserade diarium, men inte heller i detta hittar jag några protokoll. Var är PFU:s protokoll? Finns de utlagda överhuvudtaget? Det verkar inte så. Det torde vara en simpel åtgärd att göra protokollen tillgängliga för allmänheten. Vilket vore ett tämligen enkelt sätt att bredda och fördjupa demokratin…
Det är svårt att förstå varför PFU är så hemlighetsfullt.
Jag har några protokoll från PFU framför mig. (Jag har fått dem i pappersform. Av en snäll person.) Jag är nämligen intresserad av hur PFU behandlar frågan om Heroma – den digitaliserade stämpelklockan.
PFU har ju beslutat (eller något, hur det egentligen gick till är fortfarande oklart; se inlägget ”Stämpelklockan”), att all skolpersonal ska börja tidsstämpla. Både det odemokratiska sättet att införa stämpelklockan på (se också ”Det luktar medeltid i Vänersborg”) och stämpelklockan i sig (se ”Stämpelklocka – i tiden”) har lett till omfattande missnöje och protester bland kommunens skolor. Stämpelklockan är en stor fråga på skolorna.
Protokollen från PFU var det. Hur hanterar PFU alla frågor, synpunkter, protester etc gällande stämpelklockan? Det ville jag veta.
Ur protokollet 31 aug 2011:
”…inkommen skrivelse från Lärarförbundet … (PFU) tar del av skrivelsen och lägger den till handlingarna.”
Jaha. Och?
En månad senare, den 27 sept, har PFU:s presidium ett möte med Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. För mig är det lite svårt att förstå varför inte hela PFU fick vara med på detta möte, utan bara ordförande och vice ordförande (=presidiet). Det kan väl inte vara för att PFU-ledamoten Marika Isetorp (MP) har uttryckt förståelse för lärarna? (Lärarförbundet skrev uttryckligen, 5 sept, att det ville träffa politikerna i PFU!)
De fackliga representanterna berättar på mötet, enligt protokollet, att det finns ett stort motstånd bland medlemmarna. De anger också ett antal orsaker till varför de anser att lärarna inte bör tidsredovisas.
Ur protokollet:
”Presidiet konstaterar vid dialogen och även avslutningsvis att flera av de sakskäl som anförs inte har direkt samband med Heroma, utan är verksamhetsfrågor som inte ska sammanblandas med tidsredovisning. Presidiet konstaterar också att tidsredovisningen utgör ett stöd även för läraren att följa upp sin faktiskt utförda arbetstid gentemot den planerade.”
Ni lägger märke till PFU-presidiets mästrande ton va’?
…har inte direkt samband… …ni blandar samman… …vi i presidiet konstaterar… …utgör ett stöd även för läraren..
Patronen till sina underlydande… Vänersborgs kommun till sina anställda… PFU:s presidium till lärarfacken…
Dagen efter mötet med de fackliga organisationerna har PFU sammanträde, hela PFU denna gång. Presidiet rapporterar till de övriga i PFU, dvs Marika Isetorp och Lena Eckerbom Wendel:
”… det lärarna upplever som ett problem … konstaterar att de flesta frågeställningarna som tas upp inte har ett direkt samband med Heroma…”
Noterar återigen, det som lärarna ”upplever som ett problem”. Det är tydligen inget problem. Det bara ”upplevs” så. Enligt ordförande Anders Forsström och vice-ordförande Bengt Larson (S) fattar de stackars lärarna, trots sin långa utbildning uppenbarligen, inte ens vad som är bäst för dem…
Tur att kommunen har Forsström och Larson vid rodret.
Förresten. I protokollet (ovan) står det : ”de flesta frågeställningarna ”. Inte alla? Vad var de andra frågeställningarna som har samband med Heroma, och vad svarade PFU på dessa?
I det här sista protokollet, från den 28 sept, finns skrivelsen från Lärarförbundet, som skickades den 14 aug, bifogad.
Lärarförbundet gör flera påståenden och ställer en rad frågor till politikerna i PFU, t ex:
- ”… få er motivering till införandet.”
- ”Rektor ska vara pedagogisk ledare … Rektorerna behöver färre administrativa uppgifter…”
- ”Då måste man lämna in avvikelser i pappersform ändå.”
- ”Om något händer på raster måste vi rycka ut direkt och hjälpa barnen även om vi enligt Heroma har rast.”
- ”Om man går hem tidigare någon dag rapporteras det som minustid, men om man går hem senare en annan dag, blir det ingen plustid. Vad är det för matematik?”
- ”Är det så att kommunen misstror personalen på skolorna?”
- ”Tror vår arbetsgivare inte att vi gör vårt jobb utan tidkontroll?”
Jag hittar inga svar. Det finns inga svar.
”…inkommen skrivelse från Lärarförbundet … (PFU) tar del av skrivelsen och lägger den till handlingarna.” (Protokoll 31 aug)
Jag skrev i början att det är en demokratifråga att alla ska kunna läsa protokoll. Nu när jag, till slut, fick tag i PFU:s protokoll – blev jag egentligen så mycket klokare? Vad sa PFU?
.
Epilog?
Tiden för stämpelklockans införande har flyttats fram flera gånger. Det beror dock inte på att PFU är lyhört för personalen, det beror snarare på att systemet helt enkelt inte
fungerar… Nu senast är det bestämt att lärarpersonalen ska börja stämpla den 1 jan 2012:
”Gott Nytt År alla lärare!” önskar er kommunala arbetsgivare!
Pröva LCHF!
Det gör mig lite fundersam när jag hör om hur vänner och bekanta ändrar sina liv när de får besked om, eller själva inser, att de lider av övervikt, högt blodtryck och kanske också alltför höga blodsockernivåer mm. De börjar träna, och träna ännu mer, och… De lägger om sin diet. Bort med all fet mat, fram med nyckelhålsmärkta, nästan fettfria lågkaloriprodukter…
Varje dag blir till en kamp. Upp tidigt till gymmet, en lätt frukost, en kalorifattig lunch och 
iväg på löprundan direkt efter jobbet… Och på kvällen ligger de med sina kurrande magar och har dåligt samvete – åt jag en tomatskiva eller ett salladsblad för mycket? Tränade jag tillräckligt länge? Sprang jag tillräckligt långt? Brände jag tillräckligt med kalorier…?
Deras liv präglas av en ständig jäkt, en ständig jakt (på kalorier), ett gnagande dåligt samvete och en permanent hunger... Och på natten vaknar de ofta upp med ett ryck, kallsvettiga och skakande…
…drömmande om god och mättande mat…
Och när de gör sina återbesök hos läkaren, så visar det sig att det nya livet har gett endast marginella effekter på vågen. …och blodtrycket är fortfarande för högt. …och blodsockernivåerna är alltför höga.
Träna mer! Ät mindre! Undvik fett! Du måste plågas om du ska må bättre…
Det är inget liv.
Det finns ett annat sätt. LCHF heter det.
Jag har ätit LCHF i ganska exakt ett år nu. Det betyder att jag försöker äta så lite kolhydrat som 
möjligt – och istället ersätta det med mer fett.
I några tidigare bloggar (se nedan) har jag beskrivit mitt ”nya” liv. Det är ett annat liv, det är ett bättre liv. Jag är vaken fler timmar varje dygn, jag är mycket piggare under dagen (inga mat-koman) och jag sover bättre på natten (inget spring på toa t ex).
Och…
Blodsockret och blodtrycket har sjunkit drastiskt, midjemåttet har krympt och 20 kilo har rasat… Och medan allt det här har skett, så har jag inte varit hungrig en enda gång. (Jo, det är klart att jag har, men då har jag ätit!)
Så jag hoppas att mina vänner och bekanta skulle vilja pröva LCHF istället. Ge t ex en vecka av sina liv till LCHF – för att själva se. Jag tror inte att de skulle att ångra sig. (Och vill de träna under tiden, så ska de naturligtvis göra det. Så klart.)
Gör det vänner och bekanta, pröva en vecka. Ni kommer att se resultat direkt.
En vecka!
Och det är inget hokus-pokus. Människan har levt på protein och fett under hela sin utveckling. (”Vad åt jägaren och samlaren?”) Dessutom har faktiskt Socialstyrelsen godkänt lågkolhydratkost för behandling av övervikt och diabetes typ 2. Socialstyrelsen har slagit fast att det är i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Så det är inget konstigt.
För övrigt tror jag att det inte dröjer många år förrän Livsmedelsverket ändrar sina kostrekommendationer. Totalt. Mycket av det som tidigare har varit fel kommer att bli rätt. Och tvärtom. Och så får verket ändra sin logga… Som är en brödkaka… Till…
Mina ändrade matvanor har också lett till ett ökat intresse för mat, bantning, etc. För ett år sedan skulle jag nog inte ens ha lagt märke till TTELA-artikeln häromveckan som handlade om katters(!) mat. Den beskrev hur katter inte längre äter sin naturliga mat bestående av protein och fett (t ex möss!). Istället får katterna färdigköpt mat, som till stor del består av spannmålsprodukter, dvs mycket kolhydrat. Katterna blir feta! Katterna får diabetes!
…och måste behandlas med insulin!
För ”säkerhets skull” påpekades det i artikeln att detta inte gäller människor… Men det gör det ju! Våra kroppar är inte heller gjorda för kolhydrat.
Jag avslutar dagens lite annorlunda blogg med att återge den norske hjärtläkaren Espen Rostrups 10 punkter om lågkolhydratkost. De baserar sig på vetenskapliga undersökningar (se här!):
- LCHF ger viktreduktion för överviktiga.
- LCHF verkar aptitreglerande och ger över tid minskat näringsintag.
- LCHF reducerar sötsug.
- LCHF ger högre HDL-kolesterol (populärt kallat ”det goda”) och ger lägre mängd av de små täta LDL-kolesterolerna. Detta är förändringar som anses associerade med reducerad risk för hjärtkärlsjukdom.
- LCHF ger en tydlig förbättring av tillståndet för typ 2-diabetiker.
- LCHF ger tillbakagång av fettlever.
- LCHF kan ge en tillbakagång av arterioscleros (åderförkalkning).
- LCHF ger ingen ökning av triglycerider i blodet, inte ens vid en tredubbling av intaget av mättat fett.
- LCHF ger ingen minskad uthållighet eller ökad trötthet vid motion.
- LCHF kan ge ökad fettförbränning vid träning.
.
PS. Jag har tidigare bloggat en del om LCHF. Väljer du ”LCHF” under ”Kategorier” i menyn till höger så kan du hitta dessa inlägg.
Betongpolitikerna ifrågasätter yttrandefriheten
Idag har jag en debattartikel i TTELA. Debattartikeln är en förkortad variant av en tidigare blogg.
Modeorden bland betongpolitikerna i Vänersborgs kommunhus är just nu varumärke och medborgardialog.
Det är inget fel på medborgardialog. Tvärtom. Det handlar om att medborgarna ska få mer inflytande i politiken. Men för att bedriva medborgardialog krävs yttrandefrihet. Och när det gäller yttrandefrihet tycks flera betongpolitiker ha sina egna uppfattningar.
För någon vecka sedan samlades gruppledarna till ett möte. Det var nog tänkt att mötet skulle handla om varumärket Vänersborg, men det kom att handla mer om yttrandefrihetsfrågor. Det är mycket intressant som yttras under mötet. Det mest intressanta är väl egentligen att flera personer faktiskt sitter och ifrågasätter yttrandefriheten, eller åtminstone följderna av den. Och det är enligt min mening – precis samma sak!
Enligt minnesanteckningar så sa politiker:
”Egentligen ska man inte behöva säga till utan var och en ska tänka till innan man uttalar sig – kan detta missgynna Vänersborg”.
”Vi har en skyldighet att tänka på kommunens rykte kan inte uppföra mig hur som helst… Om jag inte kan hålla mig inom rimliga gränser får jag kanske ta mitt uppdrag under omprövning… Arenan – man får väl någon gång lägga saker och ting bakom sig”.
”Bra om vi inte grälar för mycket på fullmäktige eftersom det sänds i etern”
”Ingen ska behöva stå ut med att bli illa behandlad vid vare sig ett sammanträde eller i blogginlägg dagen efter. Den som skriver på en blogg har större ansvar för det där skrivna ordet!”
Betongpolitikerna menar uppenbarligen att Vänersborgs makthavare inte ska kritiseras. Det kan ju svärta ner varumärket Vänersborg. Självklart finns det olika åsikter om hur Vänersborg ska styras. Det är väl bland annat därför som det finns olika partier. Att dra ner 35-40 miljoner kronor på grundskolepersonalen de senaste tre åren och förtäta barngrupperna på förskolan – det är ingen lek. Skulle till exempel Vänsterpartiet inte ha rätt att basunera ut sina åsikter om denna orättvisa? Eller skulle vi hålla tyst om de skandaler som omgärdat denna kommun, till exempel arenabygget och Toppfrysaffären – som kommer att kosta vänersborgarna åtskilliga miljoner lång tid framöver?
Sällan! Sällan ska vi glömma hur ni satt Vänersborg på kartan genom era fatala och landsberömda felsatsningar.
Att kalla till ett möte för att ta upp yttrandefriheten måste tolkas som påtryckning för att stoppa den!
Rapport från kommunfullmäktige 26 okt
Kvällens kommunfullmäktigemöte varade i 3 timmar.
Arenan var återigen uppe till diskussion.
Barn- och Ungdomsnämnden hade begärt 6 miljoner kronor extra till arenan. Den blir ju allt dyrare… Dyrare än beräknat… Vänsterpartiet yrkade som bekant avslag på dessa extra pengar. Vänsterpartiets ståndpunkt är ju att inga mer pengar ska gå till arenan förrän utredningar tillsätts som undersöker och analyserar den framtida användningen av Arena Vänersborg, liksom hur arenans ägandestruktur ska se ut. Syftet är naturligtvis att kommunen måste pröva alla vägar att hitta sätt att minimera den ekonomiska skadan för kommunen och att öka arenans inkomster.
Hela Barn- och Ungdomsnämnden utan undantag ställde sig också bakom denna koppling mellan pengar och utredningar på sitt septembermöte. Fullmäktige gjorde det inte ikväll. Inte heller ledamöterna från betongpartierna som sitter i BUN… Arenan får alltså sina pengar. Precis som vanligt. Utan utredningar. Utan att det tas ett samlat grepp kring gökungen Arena Vänersborg.
BUN hade alltså begärt sex miljoner kr extra, eftersom det är så mycket pengar som BUN behöver för att betala arenans ökade kostnader. Förslaget som låg i fullmäktige var att nämnden skulle få fem. En miljon måste alltså tas från nämndens övriga verksamhet, från barnen och ungdomarna, för att finansiera arenan. När 
Marie Dahlin, socialdemokraternas kommunalråd, yrkade bifall till förslaget, så frågade jag henne varifrån denna miljon skulle tas. Då svarade Marie Dahlin:
”Jag har inget svar på den frågan. Det är du som sitter i nämnden. Men 5 är bättre än NOLL.”
Och jag och Vänsterpartiet frågar oss, igen, varför är det just barnen och ungdomarna som ska avstå pengar till arenan? Varför ingen annan verksamhet i kommunen? Men Marie Dahlin och socialdemokraterna, liksom övriga betongpartier, tycker att det är helt på sin plats att pengar tas från barnen och ungdomarna – till arenan… Arenan är viktigare än barnen och ungdomarna…
Fullmäktige diskuterade också en ny plan- och bygglovstaxa. Den gamle veteranen Bo Carlsson (C) ville att det ska vara samma avgifter utanför planlagt område, som innanför. Det fick Gunnar Lidell att begära ajournering. Gunnar hade inte tänkt på det. När Gunnar hade tänkt på det, efter 30 min och en fika, så stod han faktiskt fast vid sitt förslag. Fast bara nästan… Det blev ett litet tillägg till beslutet… Beslutet skulle utvärderas om ett år. Det skulle typ utredas alltså.
Lena Eckerbom Wendel (M) tyckte att Lidells förslag var bra, eller…? Lena sa:
”Förslaget till ny taxa är mindre fel än det tidigare förslaget.”
Marie Dahlin höll med. Marie Dahlin tycker att det mesta som moderaterna föreslår är bra…
Argumentationen från betongpartierna är förkrossande i sin logik: ”är mindre fel”, ”är bättre än NOLL”…
Antagligen tyckte till och med den störste betongpolitikerna av dem alla det också. Lars-Göran Ljunggren (S), vårt tidigare kommunalråd, äntrade talarstolen vid två tillfällen denna kväll. Han ansåg att taxeändringar borde tas vid ett och samma tillfälle, och det bör vara när budgeten tas. I en senare fråga röt han också till. Det var när vänsterpartisten Adam Frändelids motion om en friskvårdstimme skulle behandlas.
”Det finns regelverk. KSAU (=kommunstyrelsens arbetsutskott) ska inte behandla personalfrågor. Det ska PFU göra. Motionen har behandlats fel. Motionen är inte beredd på rätt sätt. Och därför ska ärendet återremitteras.”
Ljunggren kan sånt här. Han hade naturligtvis rätt.
Är det månne en ”politisk comeback” vi skådar? Är Ljunggren på väg tillbaka?
Gunnar Lidell skulle dock visa att han inte alls är så undfallande och viljelös som han ibland anklagas för – och gick emot Ljunggren…
Kommunfullmäktige beslutade att gå på Ljunggrens förslag – och återremitterade frågan…
Stackars Lidell…
I slutet av sammanträdet fick Gunnar Lidell svara på en fråga som Lutz Rininsland (V) hade ställt skriftligt:
”I artikeln (i TTELA; min anm) får kommunstyrelsens ordförande frågan: Är det resultatet av en fördyrad Arena som vi ser nu? Svaret (från Lidell; min anm) återges med: Nä, det tycker jag inte är rättvist. Vi har avsatt andra medel dit.
Vilka är ”andra medel” och varifrån kommer dessa ”andra medel”?”
Undrade Lutz.
Lidell höll med om att det bara finns en säck med pengar i kommunen, men att
”i säcken finns ett antal mindre påsar.”
Solklart svar…
Kommunfullmäktige behandlade fler frågor, men om dem får ni antagligen läsa i TTELA imorgon.
Till sist måste jag berätta att byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad lämnade in en motion som handlar om att kommunen borde utarbeta en policy för förtroendevalda när det gäller användandet av datorer på möten.
”Föredragare vid möten kan kanske känna sig ovälkomna om man sitter och skriver eller läser från dator när någon eller några håller föredrag.”
Från talarstolen kompletterade Göthblad sin motion genom att säga att datorer och iPads:
”…används till andra saker också.”
Det citatet, liksom övriga i detta inlägg, skrev jag ner på min dator under mötet… Det vill tydligen Göthblad förbjuda i fortsättningen.
Det är ibland si och så med det demokratiska sinnelaget från Demokratiberedningens ordförande.
En för alla – alla för en!
Det började redan en kväll i december förra året. Betongpartierna hade bakom skål och vägg kommit överens om att dela upp alla kommunens ordförandeposter mellan sig. Och så gjorde de det.
Röstar du på mig, så röstar jag på dig…
Ordförandeposterna är viktiga. Alla ordföranden träffas innan alla nämnders och styrelsers sammanträden. Då kan de prata om saker. Då får de reda på saker. Då kan de diskutera med tjänstemän. Då kan de komma överens. Då kan de bestämma saker.
Röstar du på mig, så röstar jag på dig…
Är man ordförande så har man betalt för sin gärning. Politiken som ideell sysselsättning på fritiden har blivit något mer. Det har blivit en del av levebrödet. Det är faktiskt så att är man ordförande i kommunstyrelsen, även om man bara är vice, så arbetar man heltid med politiken. Det är prestige att vara ordförande. Det är status. Det är makt.
Röstar du på mig, så röstar jag på dig…
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet fick tillsammans 26,9% av vänersborgarnas röster – 14 mandat i kommunfullmäktige. Men inga ordförandeposter. Demokrati är bara för de som bestämmer. Demokrati är inget för de som inte gillar betongpolitik. Det kom betongpartierna överens om.
Röstar du på mig, så röstar jag på dig…
Och du är inte en av oss.
Denna onsdagskväll i december när betongpartiernas hemliga samarbete avslöjades i omröstningarna i fullmäktige, så var jag bara tvungen att från talarstolen fråga:
”Vad betyder demokrati här ikväll? Hur mycket anser ni att de demokratiska principerna är värda i praktiken?”
Ingen svarade.
Jag gick upp och upprepade mina frågor. Ingen svarade. Man bemödade sig inte ens om att svara på en vänsterpartists frågor.
Röstar du på mig, så röstar jag på dig…
Och du är inte en av oss.
Betongpartierna tvingade Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet att stå utanför -utanför information, utanför diskussioner, utanför beslut, utanför makt.
Vad gör vänsterpartister, miljöpartister och välfärdspartister då? Flera av dom som blev ställda utanför började skriva och blogga. Och se, bloggarna började läsas av allt fler. Människorna fick reda på saker i bloggarna. Människor började tala om bloggarna.
Bloggarna blev ett problem.
För betongpolitikerna.
Nu hålls möten, nu diskuteras det, nu kommenteras det, nu kritiseras det. Om bloggar.
Bloggandet måste få ett slut.
Betongpartierna säger att bloggarna skadar Vänersborgs varumärke.
Yttrandefrihet? Tryckfrihet?
Röstar du på mig, så röstar jag på dig…
Och bloggarna är inte vi. Det är ni.
Betongpartierna håller ihop. Alltid.
En för alla. Alla för en!
Men du är inte en av oss.
Vill DU bli en av oss?
Ta kontakt med Vänsterpartiet Vänersborg!
Senaste kommentarer