Arkiv

Författararkiv

BUN, BUN… Och lite KS

23 januari, 2024 1 kommentar

Kommunstyrelsen

Imorgon onsdag har kommunstyrelsen sammanträde. (Se “KS: Sponsring och donationer v. 2024”.) Vänsterpartiet ska lämna yrkanden i två ärenden.

I ärende 8, “Tillköpsavtal med Västtrafik gällande seniorbiljetter”, är förslaget från kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU):

“Kommunfullmäktige beslutar införa avgiftsfria kollektivtrafikresor dygnet runt för +70 år i zon C från och med 1 juli 2024.”

Ärendet ska vidare till kommunfullmäktige för beslut. Den ökade kostnaden för förslaget uppskattas till 373.000 kr. Det är ökningen jämfört med vad kommunen har för kostnad idag när medborgare som är 75 år och äldre har seniorkort, dvs avgiftsfria kollektivtrafikresor. Och eftersom +70 år ska införas vid halvårsskiftet blir det hälften av den tillkommande kostnaden under ett helt år. Nästa år, 2025, är ökningen av kostnaden för seniorbiljetterna +70 år alltså ungefär 746.000 kr.

Vänsterpartiet anser att åldersgränsen ska sänkas och lägger istället följande förslag (yrkandet kan laddas ner här):

“Kommunfullmäktige beslutar införa avgiftsfria kollektivtrafikresor dygnet runt för +65 år i zon C från och med 1 juli 2024.”

Den ökande kostnaden uppskattas till 632.000 kr i år och till det dubbla för 2025, dvs 1.264.000 kr. Vänsterpartiet anser att både seniorerna och miljön är värda de pengarna. (Se vidare på Vänsterpartiets hemsida – “Västtrafiks seniorbiljett”.)

Ärende 11 i kommunstyrelsen imorgon, “Antagande av policy samt riktlinje för sponsring och donationer – återremiss”, beskrev jag utförligt i mitt förra blogginlägg “KS: Sponsring och donationer v. 2024”.

Sedan blogginlägget publicerades har jag bestämt mig. Eftersom inget har ändrats i de dokument som återremitterades av kommunfullmäktige den 17 maj 2023, så tänkte jag återigen yrka på återremiss – med precis samma motivering som fullmäktige gjorde förra året. Som jag ser det så har inte ärendet beretts på det sätt som fullmäktige beslutade. Min förhoppning är att versionerna 2025 av de två dokumenten blir annorlunda och kompletta jämfört med versionerna 2024… Och versionerna 2023… (Motiveringen till återremiss kan laddas ner här.)

Uppdatering kl 18.55: Kommunens resultat för 2023 uppgår till 87 milj kr. Det är 82 milj bättre än budget och 20 milj bättre än prognosen i augusti.

Barn- och utbildningsnämnden

Igår måndag hade barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde. Det slutade inte förrän kl 15.40, trots att dagordningen var ganska kort. Det var framförallt två dialogärenden som tog tid. Det var emellertid ingen som klagade på det, det var väldigt intressanta och givande diskussioner.

Den första dialogen handlade om att nämnden skulle framföra synpunkter på den kommande, och uppdaterade, planen för intern kontroll med risk- och väsentlighetsanalys. Politikerna såg att det fanns en risk för att elever inte får det stöd de behöver och har rätt till. Det blev en hel del diskussioner kring detta och politikerna i nämnden visade ett imponerande engagemang. Det vore bra om detta engagemang kunde sprida sig i de olika partigrupperna… Andra områden som lyftes i diskussionerna var trygghetens och skollokalernas betydelse för lärandet. Även arbetsmiljöns betydelse för personalen i förskola och skola diskuterades.

Förvaltningen ska arbeta vidare med hur dessa frågor ska redovisas och utvärderas i nämnden. 

Det var också en dialog kring en utbildning som presidiet och några av chefstjänstepersonerna hade deltagit i – ”Roller, ansvar och samarbetsformer för politik och tjänsteorganisation”. (Som ledamot i KS deltog jag i denna utbildning.) Utbildningen är ett led i att den nya styr- och ledningsmodellen ska bli känd och tillämpas i hela kommunen. Dialogen i BUN syftade till att nämnden och dess förvaltning skulle bli förtrogna med vad som gällde och hur samarbetet borde och skulle fungera i fortsättningen.

Och det var inte mycket som nämnden och tjänstepersonerna ville ändra på. Samarbetet fungerade enligt alla deltagare, även flera tjänstepersoner alltså, utmärkt. Tjänstepersonerna vittnade om att klimatet var bra och att det i det närmaste var ett nöje att informera politikerna. De förde fram att politikerna visade respekt för och uppskattning av deras kunnande samt intresse och nyfikenhet när de hade sina föredragningar inför nämnden. Politikerna tyckte i sin tur att underlagen var väl genomarbetade, faktabaserade och allsidiga. De hade bara positivt att säga om tjänstepersonernas arbete. Politikerna uttryckte också, med all rätt, sin uppskattning av förvaltningschefs Sofia Bråbergs ledarskap.

Politikerna framförde även att det var ett trevligt och tillåtande klimat på sammanträdena. Det sistnämnda ville många tillskriva ordförande Bo Carlsson förtjänsten för. Han har ett avslappnande, lyssnande och respektfullt sätt att leda sammanträdena. Ordförande Carlsson menade att det inte var någon konst att leda sammanträdena med en så bra nämnd…

Jag redovisade en del ärenden i söndagens blogginlägg (se “Årets första BUN!”) och där skrev jag också om ärendet “Förhyrning av fastigheten VÄNERSBORG OXELN 7 (Norra skolan)”.

Nämndens presidium, dvs de tre ordförandena, hade möte strax före jul med kommunstyrelsens presidium. Bo Carlsson redogjorde för mötet, men nämnden ansåg ändå att den skulle fatta ett beslut. Det var viktigt rent formellt att det fanns ett protokollfört beslut. Samtal som inte var formella eller protokollförda skulle kunna leda till missuppfattningar om vad som överenskommits, t ex om vem som ansvarade för vad. Henrik Josten (M) lämnade ett yrkande i Tor Wendels frånvaro. (Det var Wendel som hade författat yrkandet.)

Det var egentligen ingen diskussion om innehållet i yrkandet, kanske mer om det var lämpligt att fatta ett beslut enligt yrkandet efter att presidierna var överens. Oppositionen tyckte att det var viktigt, och det slutade med en votering. De styrande partierna fick 5 röster och oppositionens partier 6.

BUN beslutade därför att:

“Barn- och utbildningsnämnden föreslår kommunstyrelsen att:

  • bereda frågan om huruvida nuvarande skolstruktur ska förändras på så sätt att Norra skolan upphör som skola eller inte, så att Kommunfullmäktige kan fatta beslut;
  • att resultatet av pågående motionssvar/ utredningar av framtida användning av fastigheten VÄNERSBORG OXELN 7 (Norra skolan) ingår i ovanstående beslutsunderlag;
  • Kommunstyrelsen övertar hyreskostnaden för VÄNERSBORG OXELN 7, från och med 1 september 2024, till och med att Kommunfullmäktige fattat beslut i skolstrukturfrågan.”

Sammanträdet avslutades med att förvaltningschef Bråberg informerade nämnden om vad som hade hänt sedan sist. Det var en tämligen lång information om bland annat resultaten av medarbetarundersökningen. Värt att nämna för läsare av detta inlägg är kanske informationen om Öxnereds förskola.

Det har vidtagits åtgärder på Öxnereds förskola, men det är fortsatt förhöjda värden av mögelsporer i vissa rum. Det ska bli fler kontroller och åtgärder. Sedan ska förnyade mätningar göras. Kontakt har vidare tagits med företagshälsovården och barnläkare. Det har även skickats ut brev till vårdnadshavarna, från Fastighet & Service som ansvarar för lokalerna. Barnen är inte i dessa lokaler längre, det bedrivs verksamhet på flera andra ställen.

Miljö och hälsa har gjort en del inspektioner. Det har resulterat i beslut om att förelägga förbud att bedriva förskoleverksamhet i Equmeniakyrkans lokaler i Frändefors, Dalaborgsparken och Öxnereds förskola från och med den 30 juni 2028. Det var lite av en överraskning för BUN, särskilt när det gällde lokalerna i Frändefors. Nu blir det att leta nya lokaler…

Sedan slog ordförande Bo Carlsson (C) klubban i bordet och förklarade mötet för avslutat.

Anm. Du kan läsa om hur det gick på kommunstyrelsens sammanträde i blogginlägget ”Vad hände på dagens KS?”.

Kategorier:BUN 2024, förskolan, KS 2024, marknadsföring, Seniorkort65+

KS: Sponsring och donationer v. 2024

21 januari, 2024 Lämna en kommentar

På onsdag, den 24 januari, sammanträder kommunstyrelsen. Det är en ganska kort ärendelista:

Det finns några mycket intressanta och viktiga ärenden. Jag tror att det är särskilt ett ärende som tilldrar sig ett extra stort intresse, särskilt bland pensionärer och blivande sådana. Jag tänker naturligtvis på ärende 8, “Tillköpsavtal med Västtrafik gällande seniorbiljetter”. Jag tänker dock inte skriva om seniorbiljetter i detta inlägg, utan hänvisar till Lutz Rininslands inlägg på Vänsterpartiets hemsida – “Västtrafiks seniorbiljett”.

Det här inlägget ska handla om sponsring och donationer, igen, även om ärendet antagligen inte tilldrar sig samma intresse som avgiftsfria resor med kollektivtrafiken. Ärendet är dock av vissa anledningar mycket intressant och viktigt.

Det har blivit flera blogginlägg i ämnet under årens lopp. Det första skrev jag den 23 september 2016. Det var i samband med att den här “historien” då tog sin början. Vid den tidpunkten lämnade nämligen Jonathan Axelsson (M) och Kärvling (V) in en gemensam motion. Det var politisk historia i Vänersborg att en moderat och en vänsterpartist tillsammans skrev en motion. (Se “V och M skriver gemensam motion”.)

Motionen hade rubriken ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. (Den kan laddas ner här.) Motionen handlade om att kommunen ska bringa ordning och tydlighet, transparens och likvärdighet i hur de kommunala bidragen fördelas och används. Detta var i och för sig inte speciellt historiskt, många kommuner har redan klara och tydliga regler och riktlinjer.

Men i Vänersborg är det inte alltid som på andra ställen. Vänersborg har inte helt sällan en tendens att gå sin egen väg. Och då blir det ibland inte så bra…

Det tog nästan 2 år (2 år!), den 28 mars 2018, innan kommunfullmäktige biföll motionen och därmed fick förvaltningarna i uppdrag att ta fram ett “regelverk”. (Se “Gårdagens KF (1): Marknadsföring och kommunala bidrag”.) Två år senare, i kommunstyrelsen den 21 januari 2020, presenterades resultaten av arbetet. Det hade resulterat i tre dokument, “Riktlinje för sponsring och donationer”, “Policy för sponsring och donationer” och “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde”. Kommunstyrelsen fattade emellertid inga beslut vid det tillfället, utan hela ärendet skickades tillbaka till kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU). Det sades att tanken var att ledamöterna i KS kunde skicka synpunkter till förvaltningen innan ärendet togs upp igen. Synpunkterna skulle då tas i beaktande i det fortsatta arbetet. Jag vet inte om någon annan skickade synpunkter, det redovisades aldrig. Jag gjorde i varje fall det, en bilaga på 10 sidor.

Den 2 juni 2021, ytterligare 1,5 år senare, tog kommunstyrelsen upp ärendet igen. De tre dokumenten presenterades återigen. Då återstod det, skrev kommunstyrelseförvaltningen i underlaget, att utarbeta ett “styrande dokument för marknadsföring av externa evenemang och verksamhet”. Det var i princip samma tre dokument som tidigare. (Och det fjärde dokumentet återstod alltså fortfarande att utarbeta, 1,5 år senare.) Det hade endast skett några språkliga ändringar i dokumenten, inget annat. Det var en stor besvikelse och de synpunkter på 10 sidor, som jag hade lämnat, hade inte gett några som helst resultat i förslaget. 

Det hade alltså inte hänt något på 1,5 år med förslagen till dokument. Eftersom jag inte ansåg att uppdraget som kommunfullmäktige hade gett var verkställt den 21 januari 2020, när jag skrev mina 10 sidor, så tyckte jag naturligtvis inte att det var det denna gång heller. De synpunkter jag lämnade i januari 2020 gällde således fortfarande. Jag yrkade därför återremiss på kommunstyrelsen den 2 juni 2021. Det blev återremiss. (Återremissyrkandet kan laddas ner här.)

Den 3 maj 2023, nästan 2 år senare, behandlades ärendet återigen i kommunstyrelsen. Dokumenten kring sponsring, donationer, evenemangs- och marknadsföringsbidrag hade uppdaterats en del. De hade blivit bättre. Men flera viktiga punkter i motionen var fortfarande inte fullt ut tillgodosedda. Det var något anmärkningsvärt, eftersom kommunstyrelsen hade lagt stor tyngd på “kraven” när den beslutade om en återremiss den 2 juni 2021. Om man ville vara snäll så kunde man säga att bra dokument kan bli ännu bättre. Ville man spetsa till det lite så – dokumenten var ofullständiga och inget i sak hade hänt med dem sedan januari 2020… Jag yrkade på återremiss. Bara Moderaterna stödde yrkandet. (Se “KF: Sponsring och donationer 2”.)

Den 17 maj 2023 var ärendet uppe i kommunfullmäktige. Jag yrkade återremiss, igen. (Du kan ladda ner återremissen här.) Henrik Harlitz och Cecilia Prins (L) yrkade bifall, ingen annan sa något. Jag begärde därför votering. Förslaget om återremiss antogs lite överraskande med 28 röster mot 23. I blogginlägget efter beslutet (se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”) skrev jag:

“Förhoppningsvis förstår kommunstyrelseförvaltningen att det är allvar nu. Denna gång krävs skrivningar i dokumenten som lever upp till kommunfullmäktiges beslut 2018 när motionen antogs…”

På onsdag, den 24 januari 2024, nästan 7,5 år efter att Axelssons och Kärvlings motion lämnades in till kommunfullmäktige, ska den återigen behandlas i kommunstyrelsen.

Jag bläddrar digitalt i underlaget till ärendet, ärende 11 – “Antagande av policy samt riktlinje för sponsring och donationer – återremiss”…

De två aktuella dokumenten, “Policy för sponsring och donationer” och “Riktlinje för sponsring och donationer” är helt identiska med samma dokument som kommunfullmäktige återremitterade den 17 maj 2023…

I underlaget förklaras att:

“förvaltningen [har] tagit fram en modell för hur man kan söka evenemangsstöd och där tanken är att publicera denna på kommunens hemsida”

Modellen förklaras eller redovisas inte och det är svårt att inse att det kan anses vara detta som var motionens syfte eller fullmäktiges uppdrag. Jag har också svårt att tro att kommunfullmäktige ska acceptera och nöja sig med att det finns en “tanke”… För övrigt finns inget annat som är konkret i underlaget – om nu detta ovan var konkret…

Förvaltningen anser helt enkelt att inga förändringar behöver göras i dokumenten. Det är tämligen svårt att påstå att uppdraget från kommunfullmäktige, som det formulerades i återremissen, därmed är utfört.

Det är också svårt att påstå att motionens att-satser är verkställda:

  • ”ta fram ett förslag på vilka typer av bidrag gällande evenemang, jubileer, marknadsföring och sponsring som ska finnas tillgängliga att söka i kommunen,”
  • ”ta fram förslag på rutiner för hur bidragen ska handläggas och beslutas, utifrån transparens och likabehandlingsprincip,”
  • ”ta fram förslag på årlig budget till respektive bidrag.”
  • ”utarbeta en tydlig policy för hur kommunen ska hantera föreningar som vill marknadsföra event eller verksamhet på kommunens hemsida och via sociala medier.”

Kommunfullmäktige biföll motionens att-satser i sin helhet den 28 mars 2018.

(Det 4:e dokumentet, ett “styrande dokument för marknadsföring av externa evenemang och verksamhet”, återstår fortfarande att utarbeta. Denna gång vill förvaltningen att fullmäktige ska ge kommunstyrelsen i uppdrag att ta fram ett sådant dokument. Efter 7,5 år…)

Jag måste säga att motionens behandling under de här åren gör mig besviken. Och även lite förbaskad. Jag vet inte om jag helt enkelt ska strunta i ärendet eller om jag ska arbeta vidare för att kommunen ska få ordning och tydlighet, transparens och likvärdighet i hur de “kommunala pengarna” av olika slag ska fördelas och användas. Kanske ska jag, eftersom inget har ändrats i dokumenten sedan förra året, lämna ett helt identiskt återremissyrkande på onsdag. Eller i kommunfullmäktige nästa gång.

Slutligen.

I fredags var kommunstyrelsens ledamöter och ersättare på en utbildning. Det handlade om förhållandet mellan politiker och tjänstepersoner. Det pratades en hel del om vikten av att politiker visar respekt för tjänstepersoner. I skolkretsar brukade vi alltid säga att respekt får man inte, den förtjänar man.

Vänersborg är en kommun som inte riktigt är som andra kommuner…

Anm. Du kan läsa om hur det gick på kommunstyrelsens sammanträde i blogginlägget ”Vad hände på dagens KS?”.

Kategorier:KS 2024, marknadsföring

Årets första BUN!

18 januari, 2024 1 kommentar

Nu på måndag den 22 januari startar det politiska året 2024 på allvar. Det är barn- och utbildningsnämnden (BUN) som sammanträder.

Dagordningen för mötet ser ut så här:

Det är som synes ganska okontroversiella ärenden som ska avhandlas. Kanske är det ärende 5, om Norra skolan, där meningarna kan gå ordentligt isär. Naturligtvis blir det säkerligen diskussion kring flera av de andra punkterna, men där finns det antagligen inte några direkt partipolitiskt skiljande åsikter.

Den korta verksamhetsberättelsen ska i vanlig ordning behandlas i januari. Den kommer så småningom att ingå i kommunens årsredovisning för 2023.

I verksamhetsberättelsen redovisas nämndens förväntade resultat. Resultaten ska bidra till att kommunfullmäktiges inriktningsmål uppnås.

Barn- och utbildningsförvaltningens bedömning är att två av de förväntade resultaten har uppnåtts, de har markerats med gröna ploppar. Andelen barn inskrivna i förskola under 2023 var i genomsnitt 90,0% jämfört med 87,1% året innan. Resultatet uppnåddes på grund av att förvaltningen arbetade uppsökande gentemot vårdnadshavarna, särskilt framhålls verksamheten på familjecentralen Sirius. Det kan också noteras att det har skett en lagändring under året som innebär ett särskilt erbjudande om plats i förskolan. Även det förväntade resultatet om minskad sjukfrånvaro har uppnåtts. Sjukfrånvaron var i genomsnitt 8,74% i januari-november 2023 jämfört med 9,92% samma period föregående år.

Det finns två gula ploppar. Det förväntade resultatet “Hållbart medarbetarengagemang ökar” har delvis uppnåtts. Det uppgick 2023 till värdet 79 vilket är detsamma som 2022. Det får politikerna vara mycket nöjda med, särskilt när man tänker på de personalneddragningar som gjordes under hösten. Nämnas kan att BUN låg på en lägre nivå jämfört med kommunen som helhet:

“när det gäller upplevelsen att ha de resurser som behövs för att utföra sina arbetsuppgifter.”

Det förväntade resultatet “Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärmiljön ökar” har delvis uppnåtts. Tryggheten har ökat inom förskolan och årskurs 7-9 men minskat för årskurs F-6. Orsaken till det sistnämnda resultatet ska analyseras vidare.

Och till sist en röd plopp. Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökade inte. Det minskade till 83,2% förra läsåret från 85,3% läsåret innan. (Det kan noteras att av de elever som saknade gymnasiebehörighet var det matematik som var det vanligaste ämnet som eleverna inte nådde målen i.) Nedgången beror bland annat på sämre resultat hos elever med annat modersmål och att andelen elever med stor frånvaro är fortsatt högre än innan pandemin. Andelen elever i årskurs 7-9 med mer än 75% frånvaro var under 2023 nästan 15%. Däremot har 67,2% av eleverna i årskurs 9 nått lägst betygskriterierna för E i alla ämnen jämfört med 65,4% förra läsåret. Och faktiskt förbättrade eleverna i åk 9 sina betygsresultat jämfört med när de gick i åk 6.

Barn- och utbildningsnämndens resultat för 2023 uppgick till ett överskott på 1,8 milj kr. Det innebär en avvikelse mot budget med 0,2 %. Barnomsorgsintäkterna ökade 2023 eftersom det blev fler placeringar och fler heltidsplatser än 2022. Samtidigt minskade statsbidragen till BUN. Omkostnaderna, dvs alla kostnader utom personal, ökade på grund av inflationen. Det blev t ex dyrare med skolskjutsar, läromedel och lokaler. De totala personalkostnaderna under hösten var på ungefär samma kostnadsnivå som under våren, trots löneökningar. Det beror på att antalet anställda blev färre… Det totala antalet anställningar den 1 november 2023 var 28 färre jämfört med samma datum 2022.

Det ska tilläggas att kostnaderna ökar för elever i behov av särskilt stöd och då framför allt avseende psykosociala och språkliga behov samt ökade omvårdnadsbehov. Antalet elever i anpassad grundskola (fd särskolan) har också ökat.

Arbetet med budgeten för 2025 ska börja. För BUN:s del börjar det på måndag med information om en omvärldsanalys. Den är egentligen värd ett helt eget blogginlägg, precis som informationen kring detaljplanen för sportcentrum och Torpagärdet. (Det går att få betydligt mer information om detaljplanen på kommunens hemsida.)

Det kommer att bli en del diskussioner, antar jag, kring “Intern kontroll 2024, risk och väsentlighetsanalys” och “Återkoppling av utbildningen ‘Roller, ansvar och samarbetsformer för politik och tjänsteorganisation’”. Hur upplägget ser ut och mer exakt vad nämnden ska diskutera framgår inte riktigt av underlaget.

Norra skolan…

I november förra året var ärendet om förhyrning av Norra skolan på dagordningen. Då fanns det två alternativ till beslutsförslag. Det var antingen att säga upp hyresavtalet eller begära av samhällsbyggnadsnämnden att bli hyresbefriade från och med 1 september. Åtminstone delar av oppositionen stod bakom ett tredje förslag, ett förslag som Tor Wendel (M) hade formulerat:

“Barn- och utbildningsnämnden föreslår kommunstyrelsen att:

  • bereda frågan om huruvida nuvarande skolstruktur ska förändras på så sätt att Norra skolan upphör som skola eller inte, så att Kommunfullmäktige kan fatta beslut;
  • att resultatet av pågående motionssvar/ utredningar av framtida användning av fastigheten VÄNERSBORG OXELN 7 (Norra skolan) ingår i ovanstående beslutsunderlag;
  • Kommunstyrelsen övertar hyreskostnaden för VÄNERSBORG OXELN 7, från och med 1 september 2024, till och med att Kommunfullmäktige fattat beslut i skolstrukturfrågan.”

Det finns politiker som anser att det inte är kommunfullmäktiges uppgift att lägga ner en skola utan att barn- och utbildningsnämnden kan fatta ett sådant beslut. Det är inte helt solklart i lagen vem som ska besluta. Två ärenden kring skolnedläggningar har varit uppe i två olika förvaltningsrätter. I den ena domen var det kommunfullmäktiges uppgift, i den andra “skolnämndens”. Det speciella i Vänersborg är att kommunfullmäktige i Vänersborg den 20 juni 2012 fattade följande beslut:

“Att behålla de skolor vi idag har verksamhet i”

Barn- och utbildningsnämnden kan inte upphäva ett beslut av kommunfullmäktige. Det kan bara kommunfullmäktige självt…

Det var en liten utvikning…

BUN beslutade efter en längre diskussion (i november alltså) att återremittera ärendet och också uppdra åt ordförande med presidium att föra dialog med kommunstyrelsens presidium om Norra skolans framtida användning. På decembermötet meddelades att BUN:s presidium inte hade fått till stånd något möte med KS presidium och då hände inget mer.

Nu har presidiemötet gått av stapeln så nu kommer ärendet upp i BUN igen. Vad som sades på mötet mellan BUN och KS framgår emellertid inte av handlingarna, det ska nämnden få information om på måndag. Konstigt nog är hela punkten ett informationsärende. Beslutsförslaget från november läggs alltså inte fram… Kanske beror det på att BUN:s presidium fick något speciellt besked av Benny Augustsson och gänget på mötet eller också… Ja, jag vet inte. Det är möjligt att Tor Wendels yrkande från i november läggs som beslutsförslag denna gång istället. Vi får se.

Sammanträdet avslutas i vanlig ordning med information av ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg. De har nog en hel del att berätta. Det diskuteras ju om förskola och skola i både TTELA, t ex Öxnereds förskola, och på Facebook, om bland annat informationen om inställda skolskjutsar i snöovädret.

Anm. Du kan läsa om hur det gick på BUN:s sammanträde i blogginlägget ”BUN, BUN… Och lite KS”.

Kategorier:Budget 2023, BUN 2024, Nordstan, Skola, Skola och utbildning, Skräcklan, Verksamhetsberättelse

MMD: Dom över Juta

17 januari, 2024 4 kommentarer

Måndagen den 15 januari 2024 avkunnades domen från Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Bengt och Miranda Davidsson på Juta får inte någon tomt.

Domslutet hade i sin helhet följande lydelse:

“Mark och miljödomstolen ändrar Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut på så sätt att

  • strandskyddsdispens beviljas för ytterligare två lyktstolpar,
  • villkor om grindar åt norr och grind åt söder upphävs samt
  • tomtplats bestäms till det område som framgår av bilaga 2

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet i övrigt.”

Bilaga 2 visar den beslutade tomtplatsen:

MMD 15 januari 2024

Den smala grusvägen längs altanen och huset ligger som synes inom tomtplatsavgränsningen, liksom ”vägkorsningen” och vägen till husets nordsida respektive den gamla ladan längst i nordväst. Lyktstolparna vid vägen ingår också i tomtplatsen men resten av den stora gräsmattan ner mot älven blir allmänrättslig tillgänglig.

Det torde vara en slump att Mark- och miljödomstolens tomtplatsavgränsning i det närmaste är identisk med det förslag som lades fram av byggnadsförvaltningen till byggnadsnämndens sammanträde i december 2022… (Se det lilla fotot till höger.) Det blev emellertid inget beslut i nämnden den gången eftersom dåvarande ordförande Bo Dahlberg (S) lyfte bort ärendet från dagordningen. (Se “Inget beslut om Juta!”.)

Paret Davidsson är självklart mycket besviket över domslutet från Mark- och miljödomstolen (MMD) och ser domen som en stor motgång. Den strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning som byggnadsnämnden beslutade den 7 mars 2023 var den som Davidsson hade hoppats att MMD (Mark- och miljödomstolen) skulle se fördelarna och nyttan med för alla parter.

Byggnadsnämnden 7 mars 2023

Davidsson ansåg, liksom många andra, att nämndens beslut var logiskt och en bra avvägning mellan enskilda och allmänna intressen. Nämndens motiveringar, som arbetats fram av byggnadsförvaltningen, var mycket sakliga, övertygande och vederhäftiga samt väl underbyggda. Men MMD gick istället på Länsstyrelsens linje…

Domen innebär att trots att paret Davidsson har köpt en fastighet på “landet” så har de knappt någon gräsmatta. Fotografiet till vänster visar det enda gräs som finns inom domstolens tomtplatsavgränsning, förutom den smala remsan längs vägen där lyktstolparna står. Gräset till vänster fortsätter längs altanen men är mycket brant och gräsytan till höger är både liten och delvis brant. Det finns inget ställe att odla upp ett jordbruksland och ingen plats att placera ett växthus. Det är faktiskt anmärkningsvärt, eftersom det nog inte finns någon villaägare i kommunen som inte har en gräsmatta på sin tomt. Miranda och Bengt Davidsson får skaffa en kolonilott om de vill odla lite potatis och några morötter…

Istället för att det finns en “vanlig” trädgård på tomten ska människor kunna gå förbi altanen på Juta på ca 5 meters håll, sätta sig på den stora gräsmattan (som inte Davidsson får utnyttja), betrakta Bengt och Miranda när de äter frukost en solig morgon i juni och kanske vinka lite försynt…

MMD:s dom gick egentligen helt på Länsstyrelsens linje. Länsstyrelsen beslutade den 17 maj 2023 om följande strandskyddsdispens med följande villkor, t ex grindarna, och att tomtplatsavgränsningen skulle ha följande utseende:

Länsstyrelsen 17 maj 2023

Det var bara ett problem med Länsstyrelsens beslut som MMD var tvungen att “rätta till”…

Länsstyrelsen hade “glömt” den grundläggande förvaltningsrättsliga principen om gynnande förvaltningsbeslut. Det är ett misstag som en statlig myndighet helt enkelt inte får begå. (Se “Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen”.) Det vittnar onekligen om en viss inkompetens hos juristerna på Länsstyrelsen.

Byggnadsnämnden 17 april 2018

Byggnadsnämnden 17 april 2018

Bakgrunden till Länsstyrelsens stora misstag ligger i det beslut som byggnadsnämnden i Vänersborg fattade den 17 april 2018.  Nämndens beslut var på många sätt felaktigt, tomtplatsavgränsningen gick t ex över Davidssons altan. Byggnadsnämnden hade, som har påpekats många gånger i denna blogg, missat att huset var ombyggt och att det hade anlagts en altan, allt helt enligt bygglovet. Men beslutet hade trots felaktigheterna vunnit laga kraft.

Länsstyrelsen 17 maj 2023

Och i det beslut som Länsstyrelsen nu fattade, den 17 maj 2023, ändrade Länsstyrelsen byggnadsnämndens gamla beslut till Davidssons nackdel. Davidsson blev av med det röda området.

Länsstyrelsens beslut innebar alltså att Davidsson blev av med en del av vägen till ingången på nordsidan av huset och till den gamla ladan. Trots alltså att beslutet 2018 hade vunnit laga kraft. Dessutom skulle Davidssons tvingas sätta upp två grindar vid tomtplatsavgränsningen. Som de måste öppna och stänga varje gång de skulle ställa bilen på denna sida bostadshuset. Davidsson skulle även bli tvungen att ta bort två lyktstolpar i området.

Länsstyrelsens beslut på de här punkterna var alltså lagstridiga. MMD rättade därför i måndagens dom så att säga till de lagstridiga “misstag” som Länsstyrelsen hade gjort. Därav de två punkterna i domen att “strandskyddsdispens beviljas för ytterligare två lyktstolpar” och att “villkor om grindar åt norr och grind åt söder upphävs”.

Och visst var dessa ändringar till fördel för Davidsson, även om de i det stora hela var tämligen betydelselösa och alltså enligt tidigare beslut.

Men oavsett rättelserna har domen från Mark- och miljödomstolen förstört inledningen av det nya året för Davidssons. Bengt Davidsson känner att tron på rättsväsendet, förnuftet, likabehandlingen och rättssäkerheten har fått sig en rejäl törn. Det är han inte ensam om. Det är antagligen fler som delar den uppfattningen, kanske till och med ledamöter i Vänersborgs byggnadsnämnd… Jag delar hans uppfattning, och det gör jag bland annat av följande orsak.

Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen har fattat fyra olika beslut kring samma ärende på Juta och utifrån samma strandskyddslagstiftning i Miljöbalken.

Den 17 april 2018 fattade byggnadsnämnden i Vänersborg ett beslut om strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning. (Se karta ovan.) Davidsson överklagade beslutet till först Länsstyrelsen och sedan till Mark- och miljödomstolen. Båda instanserna avslog Davidssons överklagan och slog fast att byggnadsnämndens beslut var riktigt.

I Mark- och miljödomstolens dom från den 1 mars 2019 angavs följande skäl till att överklagan avslogs:

“Mark- och miljödomstolen anser med utgångspunkt i nämnda faktorer att den av nämnden gjorda tomtplatsbestämningen är naturligen avgränsad. … Mark- och miljödomstolen finner vid dessa förhållanden att den av nämnden fastställda tomtplatsavgränsningen får anses rimlig och väl avvägd.”

”Rimlig och väl avvägd”… Say no more.

Det här beslutet med bland annat tomtplatsavgränsningen över altanen fick Davidssons leva med i 5 år. (5 år!) Inför beslutet i byggnadsnämnden den 7 mars 2023 skrev byggnadsförvaltningen om beslutet 2018:

“Tidigare beslut är felaktigt. Ingen av de kartor som inlämnades till förvaltningen inför bygglovsprövning eller prövning av strandskyddsdispens hade den nya altanen inritad.”

Länsstyrelsen skrev i beslutet den 17 maj 2023 också om byggnadsnämndens beslut 2018:

“Olika faktorer, såsom felaktiga kartor var grund till att den tomtplats som då meddelades 2018 blev liten och gjorde det omöjligt för den enskilde att kunna använda sitt bostadshus på ett tillfredsställande sätt.”

Länsstyrelsen “glömde” emellertid att den 2018 avvisade Davidssons överklagande med att byggnadsnämnden hade gjort en riktig bedömning…

Mark- och miljödomstolen har inte kommenterat att underlaget för domslutet 2019 var felaktigt – och därmed även domen.

Den 7 mars 2023 ändrade byggnadsnämnden i Vänersborg den gamla strandskyddsdispensen och fattade beslut om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning. (Se karta ovan.)

Den 17 maj 2023 ändrade och upphävde Länsstyrelsen beslutet i byggnadsnämnden. Länsstyrelsen ändrade bland annat tomtplatsavgränsningen. (Se karta ovan.)

Det var den tredje strandskyddsdispensen med tomtplatsavgränsning – annorlunda än de två andra. Men inte nog med det, den 15 januari 2024 kom alltså Mark- och miljödomstolen med en 4:e variant. (Se karta ovan.)

Det har alltså sedan 2018 fattats 4 beslut om olika strandskyddsdispenser med olika tomtplatsavgränsningar. Och alla utgår och hänvisar till samma lag, Miljöbalken, och till prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen. Fyra olika domar i samma rättsfall.

Fallet Juta visar tydligt att besluten handlar om tolkningar av lagen. Och vid tolkningar av lagen handlar det om bedömningar – och då ligger vägen öppen för att personliga erfarenheter och tyckanden, politiska övertygelser osv fäller avgörandet. Och då kan tilltron för rättsväsendet definitivt få sig en törn…

Det blir självklart fler blogginlägg om Mark- och miljödomstolens dom. Det finns oerhört mycket att skriva om, även om skrivandet alltmer får karaktären av ett Sisyfosarbete…

Fortsättning följer…

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Kommunens födelsedag?

15 januari, 2024 2 kommentarer

Lördagen den 27 januari kl 10.00 slår kommunhuset upp sina portar för firandet av Vänersborgs födelsedag. Vänersborg fyller 380 år.

På kommunens hemsida står det:

“Kom och fira kommunens födelsedag”

Det bjuds som vanligt på kaffe och födelsedagstårta/bakelse. I den nya mötessalen Bojorten blir det musik, film och information. Det kommer också att finnas möjlighet att träffa kommunens olika förvaltningar och bolag. Även politiker kommer att finnas på plats, i varje fall från de så kallade betongpartierna. Ordförandena i nämnder och styrelser får som vanligt arvoden för att närvara. Jag antar att det också finns åtminstone några politiker från de andra partierna på plats.

Men är det Vänersborgs kommun som fyller år? Nä, faktiskt inte. Även om man kan få anledning att tro det av rubriken på hemsidan. Det är naturligtvis Vänersborgs stad som fyller år. Vänersborg fick nämligen sina stadsprivilegier den 1 februari 1644 av drottning Kristinas förmyndarregering under den berömde Axel Oxenstierna.

Vänersborgs kommun är av betydligt senare datum. Det var inte förrän år 1974 som Vänersborg, Västra Tunhem, Frändefors och Brålanda slogs ihop till en kommun – Vänersborgs kommun. Det innebar stora förändringar för det politiska styret, organisationen, lokalisering och för invånarna. Särskilt för de små kommuner som “försvann” och uppgick i den “stora” kommunen.

1974…?

Men… Det är ju 50 år sedan. 50 år! Guldbröllop. Vänersborg, Västra Tunhem, Frändefors och Brålanda har varit “gifta” i 50 år.

Borde inte det firas? Jo, det tycker i varje fall en brålandabo som har mailat några ledande politiker i kommunen.

“Ni behöver inte svara på detta mail men givetvis är jag nyfiken på svaret varför Vänersborgs kommun valde bort att uppmärksamma och fira kommunsammanläggningen från januari 1974 som en viktig del i Vänersborgs kommuns historia.”

Det går att ana ett visst missnöje från Brålanda, “valde bort”… Varför “glöms” områdena utanför centralorten så ofta bort av ledande politiker och tjänstepersoner i Vänersborg – i Vänersborgs kommun…? Det är lite förvånande. I kommunfullmäktiges presidium, som formellt bjuder in till födelsedagsfirandet, bor två i Frändefors och en i Västra Tunhem…

Brålandabon noterar att många andra kommuner inte glömmer bort att fira kommunsammanslagningen:

“Jag konstaterar att väldigt många kommuner kommer fira 50 år och därigenom har de ett årslångt program om historik, resultat, näringsliv, skola/äldreomsorg, föreningsliv, utmaningar, evenemang, framtid, med mera.”

Brålandabon ger några exempel som:

“valt att fira och kraftfullt uppmärksamma ”födelsedag 50 år 2024″”

Brevskrivaren nämner Kävlinge, Gislaved, Vellinge och Munkedal.

Kommunen borde uppmärksamma ”jubileumsåret” av sammanslagningen. Det hade varit intressant att ta del av ett arrangemang om t ex utmaningarna som politikerna ställdes inför 1974. Jag kan tänka mig att det var många och långa diskussioner om alla utvecklingsplaner, strategier, prioriteringar osv.

Kommu… Stadens födelsedagsfirande håller på till kl 13.00, lördagen den 27 januari alltså. På Stadshu… Kommunhuset i Vänersborg…

Välkomna!

PS. Det har senare skett en del ändringar i kommunens inbjudan till födelsedagen. Du kan läsa mer om det i blogginlägget ”Kommunens födelsedag!”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg

SBN/Sikhall 8: Till nämndens försvar – Framtid

14 januari, 2024 3 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 7: Till nämndens försvar – Servitut” och en avslutning av denna bloggserie.

Det har hänt något unikt i politikens Vänersborg.

Samhällsbyggnadsnämnden fattade i november ett beslut i ett ärende med röstsiffrorna 6-5. Nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) vände sig då till juridiken i Göteborg. De överklagade sin egen nämnds beslut eftersom de ansåg att beslutet är olagligt.

Det är unikt.

Det är mycket svårt att se att det finns någon som helst juridisk grund för överklagandet. Det har jag försökt visa i mina blogginlägg om överklagandet. (Se länkar nedan.) Det är dock alltid svårt att sia kring juristers slutsatser. Det finns många juridiska finter och finesser som “vanligt folk” inte har en aning om.

 Förvaltningsrättens slutsatser och kommande domslut är naturligtvis beroende på den information de får ta del av. Det är därför av yttersta vikt att samhällsbyggnadsnämnden, dvs de som stod bakom beslutet, lyckas få fram ett yttrande som ger Förvaltningsrätten en mer fullständig och rättvis bild även av bakgrunden till ärendet. För det är tyvärr så att den bild som Jonasson och Andersson ger i överklagandet inte ger juristerna det nödvändiga underlaget.

Händelserna mellan åren 2005-2007 saknas i Jonassons och Anderssons beskrivning. Det är nödvändigt att rätten på något sätt delges de händelser som ledde fram till kommunens förköp/expropriation av Magnus Larssons mark, mot hans vilja. Det måste klargöras för rätten att den mark det handlar om idag, det är Magnus Larssons tidigare mark. Kommunen förköpte den med mycket tvivelaktiga motiv. (Se “Historien om Magnus Larsson”.) Hade t ex en politiker, typ ett kommunalråd, köpt samma fastighet 2005 så hade kommunen aldrig agerat som den gjorde – och exproprierat marken…

Kommunens motarbetande av Magnus Larsson när han senare skulle bygga sin bostad hör naturligtvis inte till detta ärende och det skulle dessutom vara svårt att skildra. Men vi som var med, eller satt oss in i historien i efterhand, kommer ihåg de synpunkter och den kritik som byggnadsnämnden hade på allt som Magnus Larsson ville göra vid uppförandet av bostaden. Magnus Larsson hotades t ex vid ett tillfälle med 300.000 kr i vite (”böter”) och ytterligare 100.000 kr i månaden, om han fortsatte med byggverksamheten. Plus att han skulle få riva skärmtaket på sitt hus… (Se YouTube ”Skandalernas Vänersborg: Sikhall”.) Magnus Larsson tvingades att överklaga byggnadsnämndens beslut ett antal gånger. Han fick rätt samtliga gånger av Länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen. Magnus Larsson vann till slut striden mot kommunen. Husbygget tog 7,5 år tack vare Vänersborgs kommun…

Det är lätt att se det som händer nu och de senaste åren som en obruten följd av kommunalt “motarbetande” av Magnus Larsson. Det är emellertid svårt att se de rationella motiven bakom detta.

Syftet med de båda ordförandes, Jonassons och Anderssons, överklagande är naturligtvis att Förvaltningsrätten i Göteborg ska förklara beslutet olagligt. Resultatet av ett sådant beslut skulle då bli att det med all säkerhet inte blir någon överenskommelse om de fastighetsrättsliga lösningarna i Sikhall. Magnus Larsson kommer nämligen aldrig att skriva på en överenskommelse som innebär att han riskerar att förlora sitt hus och hem. Och om inte kommunen och Magnus Larsson kommer överens betyder det att förutsättningen för att en detaljplan ska kunna utarbetas och antas blir i det närmaste obefintlig. Och Sikhall kommer inte att kunna utvecklas. Området kommer att fortsätta den stagnation som tog sin början när kommunen förköpte/exproprierade marken 2007.

Jag kan inte se att det i sig skulle vara ett mål för de styrande. Det skulle inte finnas några vinnare i ett sådant scenario, bara förlorare. Eller vill Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) helt enkelt att Sikhall ska förbli som det alltid har varit…? Men, varför säger de inte det i så fall?

 Mitt första blogginlägg i denna “serie” kallade jag ”The bottom is nådd”. Jag kan fortfarande inte karaktärisera Jonassons och Anderssons överklagande på något annat sätt.

Det är många, bland annat en majoritet i samhällsbyggnadsnämnden och, som det ser ut, en majoritet i kommunfullmäktige som hoppas att Magnus Larsson ska få möjlighet att utveckla Sikhall. Då måste Förvaltningsrätten avslå överklagandet… Vi hoppas på det.

==

PS. Missa inte Magnus Larssons två kommentarer till denna blogg – komm 1 och komm 2.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 7: Till nämndens försvar – Servitut

11 januari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 6: Till nämndens försvar – Vem beslutar?”.

Samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november 2023 bestod av fyra punkter. Samtliga fyra beslutspunkter har överklagats till Förvaltningsrätten av nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och nämndens 1:e ordförande Johan Andersson (C). De anser att samtliga är olagliga.

Jag har gått igenom de tre första punkterna. (Se länkar nedan.) Samhällsbyggnadsnämndens fjärde beslutspunkt hade följande lydelse:

“Avtalsservitutet som berör nyttjande av området för tillgång till öppet vatten omarbetas, i samråd med Vänersborgs Segelsällskap samt exploatören, så att syftet uppnås för båda parter. Kontrollera om ”erlägga” ska ersättas med ”anlägga” i §3”

Jonasson och Andersson anser att beslutet är olagligt med följande motivering:

“grunden till överklagandet [är] att man i det avseendet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken” (bilaga 7). I inriktningsbeslutet står det skrivet att ”Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten”. 

Ja, det gäller att vara “total” och mer eller mindre skoningslös när oppositionspartierna röstar ner ens eget förslag, dvs det förslag som i praktiken för de styrande partierna nästan uteslutande är tjänstepersonernas förslag. Och här hamnar de båda ordförande väldigt fel. Återigen…

Det är möjligt att beslutet skulle ha haft en tydligare formulering, eftersom Jonasson och Andersson uppenbarligen har missuppfattat beslutets innebörd. (Och då kan ju andra också göra det, t ex kristdemokrater och miljöpartister.) Kommunfullmäktiges beslut är nämligen så att säga inkluderat i nämndens beslut. Det som föranleder en annan och ny formulering är att Vänersborgs Segelsällskap önskar ytterligare ett servitut än det fullmäktige beslutade om.

Det blir enklare att förklara om jag utgår från några kartor.

Området markerat med gul skraffering (se kartan nedan) är ett stort område (92.900 kvm) som till största delen består av vatten. Området är för närvarande en del av kommunens fastighet, Sikhall 1:4. Kommunfullmäktige beslutade att området ska förvärvas av Magnus Larsson och i fortsättningen tillhöra hans fastighet, Sikhall 1:6.

Segelsällskapets fastighet, Sikhall 1:22, blir nästan helt omgärdad av Magnus Larssons fastighet, men inte riktigt. Kommunen behåller parkeringen framför Segelsällskapets område (1:4) och också vägen och sjösättningsrampen.

Och så var det då servituten och punkt 4 i samhällsbyggnadsnämndens beslut…

Kartan nedan visar dagens fastighetsgränser, innan eventuella fastighetsregleringar. De skrafferade områdena, A, B och C, och även området D, är alltså tänkta att övergå i Magnus Larssons ägo, Sikhall 1:6.

Vänersborgs kommun ska innan de fastighetsrättsliga lösningarna genomförs skriva ett servitut med Segelsällskapet. Servitutet innebär att Segelsällskapet ska få använda området med grön skraffering på kartan till höger (A) för att bygga ut sin brygga. Området med blå skraffering (B) ska vara öppet vatten. Det ska också skrivas ett servitut på det lila (violetta) skrafferade området (C) mellan Magnus Larsson och Vänersborgs kommun. Området ska kunna nyttjas av kommunen och dess invånare för tillgång till öppet vatten.

Det här är alla parter, dvs kommunen, Segelsällskapet och Magnus Larsson, överens om. Men så har Segelsällskapet framfört önskemål om att det också borde skrivas ett servitut om att klubben ska få tillgång till öppet vatten norr om sin fastighet, dvs i område D.

Moderaterna och Vänsterpartiet ordnade ett möte mellan Segelsällskapet och Magnus Larsson för att diskutera frågan. Segelsällskapet och Magnus Larsson kom överens om att det ska vara öppet vatten och att vattnet ska kunna nyttjas av båda parter.

Det är helt enkelt detta som samhällsbyggnadsnämndens beslut handlar om. Det ska skrivas ett servitut mellan Magnus Larsson och Segelsällskapet om tillgång till öppet vatten i område D.

Det vore intressant, men inte särskilt konstruktivt, om Förvaltningsrätten skulle gå på Jonassons (S) och Anderssons (C) linje och olagligförklara arbetet med att ta fram ett sådant servitut…

Därmed har jag gått igenom både det beslut som oppositionen fattade i samhällsbyggnadsnämnden och det överklagande som nämndens båda ordförande har lämnat till Förvaltningsrätten. Det som är kvar är väl någon typ av sammanfattning och slutsatser…

Fortsättning följer…

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 6: Till nämndens försvar – Vem beslutar?

10 januari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 5: Till nämndens försvar – Visionen”.

Punkt 3 i oppositionens beslut i samhällsbyggnadsnämnden den 16 november 2023 handlar inte om själva förslaget till överenskommelse mellan Magnus Larsson och kommunen. Beslutspunkten är av det formella slaget.

Nämnden ansåg att en överenskommelse mellan parterna skulle godkännas av samhällsbyggnadsnämnden. Det tyckte inte ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C). De ansåg att kommunfullmäktige ska fatta beslutet om en överenskommelse – och överklagade även detta beslut till Förvaltningsrätten.

Samhällsbyggnadsnämnden eller kommunfullmäktige?

Frågan är för närvarande helt hypotetisk, eftersom Magnus Larsson ändå inte tänker skriva på någon överenskommelse. Inte som den ser ut nu, dvs inte med det innehåll som Jonasson och Andersson vill att den ska ha. Men om parterna blir överens, så anser de båda ordförande att ärendet är av:

“… principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen…”

Och då ska det beslutas av kommunfullmäktige. Det står i kommunens styrdokument ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” i samband med avsnittet om att samhällsbyggnadsnämnden får göra avsteg från riktlinjerna och “praxis”. Men det står framför allt i Kommunallagen 5 kap 1 §:

“Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen”

Och då blir det självklart ett tungt argument. Kan tyckas – om ärendet nu är av “principiell beskaffenhet” eller “större vikt”…

I överklagandet till Förvaltningsrätten ger Jonasson och Andersson två argument för att kommunfullmäktige ska fatta beslutet och att rätten därmed ska förklara nämndens beslut för olagligt.

Det första skälet som Jonasson och Andersson anför till sitt stöd för sin åsikt är:

“med anledning av det strategiska läget fastigheten har”

Ärendet skulle alltså vara av “principiell beskaffenhet eller annars av större vikt” för att kommunens fastighet Sikhall 1:4 har ett strategiskt läge. Jonasson och Andersson motiverar inte på något sätt för Förvaltningsrätten vad det är som gör att Sikhall har ett strategiskt läge. Jag frågade därför en som borde veta – AI-roboten Chat GPT. Min fråga löd:

“Har Sikhall i Dalsland ett strategiskt läge?”

Chat GPT svarade:

“Ett strategiskt läge kan vara en plats som ger betydande fördelar för kontroll eller tillgång till resurser, handelsvägar, viktig infrastruktur eller som möjliggör försvarsmässiga fördelar. Med hänsyn till Sikhall kan det vara mer relaterat till dess natursköna omgivningar, kanske för turism eller rekreation, än för dess strategiska eller militära värde.”

Tja… Det är klart att omgivningarna i Sikhall är natursköna och kan locka till både turism och rekreation. Men det kan en stor del av Dalslandskusten och stränderna runt Vänern också göra. Ja, varenda sjö eller vattendrag skulle väl i så fall kunna betraktas som strategiska…

Sikhalls “strategiska läge” skulle kanske ligga i att det finns en småbåtshamn där. Eller rättare sagt, det skulle kunna bli en. Nu finns det faktiskt bara fyra båtplatser på fastigheten. Det går naturligtvis att bygga/bygga ut småbåtshamnen, men det skulle antagligen kosta några tiotals miljoner kr. Det har kommunen, under de ungefär 17 år som fastigheten har varit i kommunal ägo, inte visat några tecken på att vilja göra. Det kan också nämnas att Vänersborgs Segelsällskap (VSS) har en småbåtshamn på grannfastigheten och att Magnus Larsson har möjlighet att anlägga och bygga ut en småbåtshamn på Sikhall 1:6, norr om VSS fastighet. Det går för övrigt att anlägga småbåtshamnar lite överallt på Dalslandskusten och runt Vänern…

Jag kan inte se något annat “strategiskt” med Sikhalls hamnområde än att det skulle kunna bli en småbåtshamn på kommunens fastighet. Sedan måste man väl tillägga att Sikhall ligger på landsbygden. Det är glest med invånare och ganska långt till tätorter. Vägarna till Sikhall är kurviga och smala, så det är ju inte något centrum ens för båtägare i södra Dalsland.

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) borde förklara för Förvaltningsrätten, och sina väljare och kommuninvånarna, varför nämnden eller de styrande partierna S+C inte har satsat någonting på detta område under de senaste 10 åren – om det nu är så strategiskt…

Det här med “strategiskt läge” känns som ett argument mest för att ha något att kritisera oppositionens beslut med. En plats kan inte med automatik anses vara strategisk bara för att den ligger vid en sjö eller ett vattendrag.

Det andra argumentet som Jonasson och Andersson anför är:

“Exploatören får genom detta förköp ensam möjlighet att utveckla ett område som kan anses vara av stort intresse för allmänheten.”

Jag vet inte vad som skulle vara av så “stort intresse för allmänheten” i området, bortsett från att det skulle kunna bli en småbåtshamn. Jonasson och Andersson utvecklar inte heller argumentet…

Visst kan man bada i Sikhalls “hamnområde”, men det går att göra längs hela sjön, t ex på Sikhalls badplats. Det går att fiska på platsen, men även det går att göra i hela Vänern. Och visst kan området utvecklas. Det är ju det Magnus Larsson har velat göra sedan han köpte fastigheten 2005, inklusive den mark som kommunen exproprierade/förköpte 2007. Men skulle någon annan entreprenör vara villig att satsa på att bygga en småbåtshamn i Sikhall? Knappast, en sådan investering skulle aldrig bli lönsam.

Men här kommer vi till ett avgörande argument mot Ann-Marie Jonassons (S) och Johan Anderssons (C) argumentation. Kommunen kan knappast sälja delar av eller hela den fastighet som kommunen exproprierade av Magnus Larsson till någon annan person. Jag vet inte ens om det är juridiskt möjligt – att kommunen förköper/exproprierar mark av en kommuninvånare för att sälja den till någon annan. Det torde i vilket fall som helst vara totalt moraliskt förkastligt.

Det verkar som Jonasson och Andersson inte känner till detta grundläggande faktum: Vänersborgs kommun tilltvingade sig marken i Sikhall mot ägaren Magnus Larssons vilja!

Och för att slutgiltigt vederlägga överklagandet på denna punkt. Kommunfullmäktige anser inte heller att en överenskommelse mellan kommunen, dvs samhällsbyggnadsnämnden, och Magnus Larsson är av “principiell beskaffenhet” eller “större vikt”…

Den 17 maj 2023 beslutade, som bekant, kommunfullmäktige vilken inriktning som lösningarna på de fastighetsrättsliga frågorna i Sikhall skulle ha, dvs hur äganderätten till olika delområden i Sikhall skulle fastställas. Fullmäktige fick ärendet i sin hand eftersom det fanns olika meningar i samhällsbyggnadsnämnden om hur inriktningen för överenskommelsen skulle se ut. Samhällsbyggnadsnämnden hade därför beslutat, den 16 mars 2023, att:

“Parterna har diskuterat flera olika lösningar men kom överens om att ett inriktningsbeslut är den bästa vägen för att få ett ställningstagande från styrande instans i kommunen.”

Samhällsbyggnadsnämnden ville alltså få “hjälp” med inriktningen för det fortsatta arbetet, och den “styrande instansen” var således kommunfullmäktige. Och fullmäktige beslutade att kommunen skulle följa den inriktning som Magnus Larsson hade lagt fram.

I sammanfattningen till fullmäktiges beslut står det, och det är viktigt:

“Samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för de fastighetsrättsliga frågorna…”

Det är en formulering som även hade passerat kommunstyrelsen. Det slås alltså fast att “samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för de fastighetsrättsliga frågorna”. Det kan inte betyda annat än att fullmäktige inte ville ha tillbaka ärendet. Kommunfullmäktige hade sagt sitt och det var nu upp till samhällsbyggnadsnämnden att verkställa fullmäktiges beslut.

Vi får se vad Förvaltningsrätten kommer fram till, men det är svårt att tro att rätten imponeras över Jonassons och Anderssons sätt att argumentera. Det vore i så fall Förvaltningsrätten ganska ensam om.

PS. I detta strategiska läge, som Jonasson och Andersson anser att kommunens fastighet i Sikhall har, så plockade igår tisdag (9 januari) kommunen bort alla soptunnor i området. Allmänheten har nu ingenstans att lägga sopor. Det finns inte heller några kommunala toaletter (de är låsta), bara de som Magnus Larsson hyr. Kommunen plogar inte snö eller sandar, det gör dock Magnus Larsson – gratis.

Fortsättning följer i inlägget ”SBN/Sikhall 7: Till nämndens försvar – Servitut”.

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 5: Till nämndens försvar – Visionen

9 januari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten”.

Samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november (se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”) innebar att följande skulle ändras i förvaltningens förslag till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson:

“Alla hänvisningar till Vision tas bort”

I förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson betonas det på ett flertal ställen att Larsson ska vara tvungen att förverkliga visionen fullt ut, annars ska han betala viten… Det är därför begreppet “vision” är centralt och så viktigt i sammanhanget.

Wikipedia förklarar vad en vision är:

“En vision uttrycks oftast som ett framtida tillstånd som man vill uppnå, och behöver inte uppfylla formella krav på realism, tidsbundenhet eller mätbarhet.”

En vision är alltså en slags önskedröm, något som man ska sträva mot. Visionen ska engagera och inspirera. Precis som Vänersborgs kommuns vision:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Det är ingen som tror att denna vision ska bli verklighet.

Magnus Larsson har stora visioner för Sikhall – både för hamn- och strandområdet samt magasinet. Han har i samtal försökt förmedla till kommunen vad han vill göra i Sikhall. Men det finns ingen skriftlig “vision” som parterna har enats kring.

Magnus Larsson har emellertid vid ett tillfälle beskrivit sin “vision” skriftligt. Den 27 september 2022 skrev han:

“Ända sedan jag blev ägare till Sikhall har det varit min vision att skapa hamn med magasinet, en fyrstjärnig camping, en åretruntöppen butik och tomter.”

Det är inte en särskilt utvecklad vision. Den förutsatte också att en detaljplan skulle upprättas och vinna laga kraft.

Det finns, som sagt, ingen vision som parterna har enats kring och det skulle knappast inte heller vara möjligt. “Visionen”, drömmen, är en sak, verkligheten en annan. Men i och med att det inte finns någon gemensam överenskommen och skriftlig vision mellan parterna så kan naturligtvis inte viten vara kopplade till en “vision”.

Det tycker inte Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C). De anser att begreppet “vision” ska vara kvar i beslutet. De menar till och med att samhällsbyggnadsnämndens beslut om att ta bort hänvisningen till visionen är olaglig. De motiverar sin uppfattning till Förvaltningsrätten:

“Vad gäller beslutspunkt 2 om att ”Alla hänvisningar till Vision tas bort” är grunden till överklagandet att man i det avseendet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken” (bilaga 7). Det är utifrån visionen och den intentionen som exploatören har angivit som kommunfullmäktige tagit sitt beslut.”

Det är uppseendeväckande att kräva att en vision, som alltså inte är formulerad skriftligt mellan parterna, ska förverkligas. Och det särskilt när det inte ens finns en detaljplan i Sikhall. Det är detaljplaner som bestämmer hur områden ska utvecklas, inte visioner. Boverket skriver (se här):

“Med en detaljplan reglerar kommunen hur mark och vatten ska användas och hur bebyggelsen ska se ut. Detaljplanen talar därför om vad du och andra får och inte får göra för byggåtgärder inom planområdet.”

De exempel på viten, som Jonasson och Andersson gav i samband med att viten var praxis i Vänersborgs kommun (se “SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten”), var alla troligen kopplade till en detaljplan (på grund av maskningen är det lite osäkert).

Om, jag skriver om, det ska finnas viten inblandade i en överenskommelse så är det självklart att de i så fall ska kopplas till förverkligandet av en detaljplan. Ja, det är till och med så att den föreslagna överenskommelsen mellan kommunen och Magnus Larsson stipulerar att visionen ska genomföras även utan detaljplan:

“I de fall detaljplanen inte antas eller inte får laga kraft – oavsett anledning – ska Fastighetsägaren verka för att bygga ut hamnen och magasinet enligt den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar.”

Det är i praktiken omöjligt att genomföra en “vision” utan en detaljplan. Hade det varit det, så hade Magnus Larsson aldrig begärt, och bekostat, en detaljplan 2015… Detaljplanen är som bekant fortfarande inte klar efter snart 9 år. Magnus Larsson har inte en aning om vad han får och inte får göra i Sikhall utan en detaljplan.

Och vem vet, en kommande detaljplan kanske inte alls låter Larsson bygga ett servicehus vid magasinet, båtplatser i hamnen, en camping eller en cafeteria i strandområdet. Detaljplanen kanske kommer att hindra ett förverkligande av “visionen”…

Det kan även nämnas att Magnus Larsson har fått avslag på erforderliga lov för diverse byggnationer i Sikhall de senaste åren med hänvisning till att byggnadsnämnden vill invänta detaljplanen…

Det är helt absurt att koppla viten till en “vision”, som dessutom är odefinierad.

Det finns också en annan viktig omständighet som Jonasson och Andersson bortser ifrån. Magnus Larsson är beroende av intäkter för att kunna arbeta sig närmare ett förverkligande av sin “vision”. Det är investeringar på miljontals kronor som krävs. Larsson måste sälja hustomter i området, sjöbodar, båtplatser osv. Och ändå vet alla utifrån de senaste årens pandemi, kriget i Ukraina, inflation och stigande räntor att det är osäkert att vara företagare. Hur ska Magnus Larsson kunna veta, och garantera, att intäkterna fortsätter att komma in i företaget? Och hur skulle han kunna veta om människor vill hyra eller köpa hustomter, sjöbodar och båtplatser? Om Larsson bygger 50 båtplatser och bara får uthyrt 25, då bygger han självklart inte 50 till…

Hur ska en företagare kunna vara säker på att få uthyrt eller sålt allt den bjuder ut? Hur ska Larsson veta att företaget kommer att få tillräckligt med intäkter om 2 år, 5 år, 10 år, 15 år?

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) skriver i sin motivering till att oppositionens beslut att ta bort alla hänvisningar till “visionen” är olagligt:

“Det är utifrån visionen och den intentionen som exploatören har angivit som kommunfullmäktige tagit sitt beslut.”

Det är inte korrekt. Eftersom det inte finns någon gemensamt överenskommen och skriftlig vision så finns det följaktligen ingen hänvisning till någon vision i kommunfullmäktiges beslut. (Jag har återgett kommunfullmäktiges beslut i sin helhet i blogginlägget “Sikhall 3: Vad beslutade KF?”.)

Det här tål att betonas, och det vederlägger Jonassons och Anderssons överklagan på denna punkt, det står inget i fullmäktiges beslut om någon ”vision”. Ordet “vision” nämns överhuvudtaget inte!

I kommunfullmäktiges beslut står det inte heller något om att fastighetsägaren, dvs Magnus Larsson, ska genomföra någon detaljplan. Det står inte något om viten. Det står ”bara” att de fastighetsrättsliga lösningar som kommunfullmäktige vill se ska ske “i samband med detaljplan för Sikhallsviken”. De fastighetsrättsliga lösningarna i fullmäktiges beslut är tydliga och odiskutabla och de är en förutsättning för att arbetet med detaljplanen ska kunna fortsätta och upprättas.

Det finns alltså ingen ”vision” som har legat till grund för fullmäktiges beslut. Min uppfattning är att samhällsbyggnadsförvaltningen har konstruerat formuleringar, krav och villkor som går utöver fullmäktiges beslut. Det torde vara lätt för juristerna på Förvaltningsrätten att se, även om de båda ordförande i samhällsbyggnadsnämnden inte gör det.

Jag vill avrunda detta inlägg med att nämna att det inte bara finns viten kopplade till “visionen” i förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. Det finns mer eller mindre uttalade “hot” om att Larsson ska betala diverse ersättningar om han inte gör si eller så. Om Magnus Larsson t ex inte skriver på att han accepterar en kommande detaljplan, för att han av någon anledning inte är nöjd med den, men kommunen ändå beslutar att anta den, då ska Larsson betala typ ett skadestånd till kommunen. Det finns flera skrivningar i förslaget till överenskommelse som, i varje fall i min värld, ser ut som någon slags utpressning.

Det är svårt att förstå varför Magnus Larsson ska ha “utpressningsklausuler” på sig när han under alla år har gjort mer för Sikhall än kommunen själv. Det borde framgå tydligt vilka avsikter Larsson har med Sikhall – utan ekonomiska hot och utan att koppla viten till genomförandet av en odefinierad “vision”.

Fortsättning följer i inlägget ”SBN/Sikhall 6: Till nämndens försvar – Vem beslutar?”.

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten

7 januari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 3: Till nämndens försvar – Bakgrund”.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 16 november, med oppositionens röster, att följande skulle ändras i förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson (se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”):

“Alla viten tas bort”

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) anser att det var ett olagligt beslut. De motiverar i sin överklagan till Förvaltningsrätten med att oppositionens beslut om viten:

“strider mot den praxis som förekommer vad gäller avtalsskrivning mellan kommunen och exploatörer.”

Och att frångå vitesdelen innebär även att:

“beslutsmeningen strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip”

Borttagandet av vitena i förslaget till överenskommelse torde vara det tyngst vägande skälet i hela överklagandet. Jonasson och Andersson är hårda, mycket hårda – men är de objektiva?

Jonasson och Andersson återger de undantag som finns i både Kommunallagen och kommunens riktlinjer. Men de menar att undantagen inte är tillämpliga här eller i varje fall att det inte har framkommit sådana skäl. (Det går att läsa hela deras motivering och argumentation i blogginlägget “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.)

De båda ordförande i samhällsbyggnadsnämnden hänvisar till kommunens styrdokument ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” från den 3 mars 2016. Där står det:

“Kommunen kan komma att ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen eller dylikt för att garantera exploatörens åtaganden i exploateringsavtalet.”

Formuleringen i riktlinjerna är inte särskilt tydlig i fråga om viten. Det ingår enligt Jonasson/Andersson i “eller dylikt”… Hmmm… Är viten att jämställa med “pant, bankgaranti, borgen”? Det är tveksamt. Åtminstone bankgaranti och borgen är väl att betrakta som att det tillförs pengar “utifrån”, om köparen av t ex en fastighet inte har några? Viten är å andra sidan ett straff, en påföljd för att någon har begått ett fel. Och hur ska en person förväntas betala viten när problemet är att köparen överhuvudtaget inte har pengar för att uppfylla ett åtagande gentemot säljaren…?

Även formuleringen “kommunen kan komma…” är intressant. Den visar att kraven som följer inte är obligatoriska. Om de hade varit det hade det naturligtvis stått “kommunen kommer…”.

Hur som helst. I riktlinjerna finns ett viktigt avsnitt, som enligt min mening omkullkastar hela överklagandet på den här punkten:

“Samhällsbyggnadsnämnden som vid varje tidpunkt har ansvaret för att fatta beslut om exploateringsavtal, markanvisningsavtal och samverkansavtal får frångå riktlinjerna i enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger.”

Det står svart på vitt att Samhällsbyggnadsnämnden får göra undantag. Nämnden “får frångå riktlinjerna”. Det torde därför vara omöjligt att olagligförklara nämndens beslut på grunden att det strider mot praxis. Dessutom är det i Sikhall just av skälet att “på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan”. Det förhåller sig odiskutabelt på det viset, men det kommenteras förvånansvärt nog inte av Jonasson/Andersson. Och om inte detaljplanen skulle vara ett tillräckligt skäl finns det också en möjlighet att göra undantag om “andra särskilda skäl föreligger”. Fast det gäller inte i det här fallet, tycker i varje fall Jonasson och Andersson:

“Men återigen anses det inte föreligga några särskilda skäl.”

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) vill naturligtvis inte låtsas om att det finns synnerligen starka “särskilda skäl”, eller “sakliga skäl” enligt Kommunallagen. Men, det vet ju läsare av denna blogg, att marken det handlar om i Sikhall köptes lagligt och ärligt 2005 av Magnus Larsson. Vänersborgs kommun förköpte/exproprierade marken (2007) mot Magnus Larssons vilja – med hänvisning till bland annat att kommunen var bättre lämpad att utveckla områdena i Sikhall för allmänheten. Samhällsbyggnadsnämnden skrev 2005: 

“det är viktigt för allmänheten att kommunen äger mark för att tillgodose allmänhetens tillträde till strandområdet samt kommunens möjlighet att utveckla området för båtlivet och det rörliga friluftslivet.”

Det nämndes till och med att ett kommunalt ägande var en förutsättning för bevarandet av kulturminnet Sikhalls magasin…

Men det ser ju var och en vad kommunen har gjort i Sikhall – i stort sett ingenting. Tvärtom, Sikhall har förfallit.

När Jonasson och Andersson skriver att det anses “inte föreligga några särskilda skäl” så undrar jag om de syftar på att nämnden inte anser det eller om de syftar på att de själva inte anser att det föreligger “några särskilda skäl”. Samhällsbyggnadsnämndens 2:e vice ordförande Tor Wendel (M) tog i varje fall upp det kommunala förköpet/exproprieringen på novembersammanträdet som särskilt skäl för att kunna frångå riktlinjerna. Det visar att det fanns ett särskilt skäl för oppositionen för beslutet. Men Jonasson och Andersson utelämnar och bortser konsekvent från den kommunala expropriationen i sin överklagan.

Samhällsbyggnadsnämnden har all rätt i världen att göra undantag enligt både Kommunallagen och kommunens egna riktlinjer. Det handlar ju enbart om att Magnus Larsson ska få köpa tillbaka delar av sin egen mark…

Jonasson och Andersson hänvisar alltså även till Kommunallagen. I Kommunallagen 2 kap 3 § står det:

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Jag skulle alltså vilja påstå att den kommunala expropriationen 2007 av Magnus Larssons mark är ett sådant sakligt skäl.

Det ställs en massa krav på Magnus Larsson i förslaget till överenskommelse, och de är alla förenade med viten om de inte uppfylls. Larsson ska betala viten ända tills “visionen” är slutförd, även om detaljplanen inte antas eller vinner laga kraft. (Jag återkommer till visionen.) Om det blir aktuellt att betala viten ska Magnus Larsson betala 30.000 kr i månaden tills “visionen” är genomförd. Det är 360.000 kr per år… 720.000 kr på två år…

Och notera det paradoxala. Magnus Larsson är beroende av att han får inkomster för att utveckla Sikhall mot visionen. Det är investeringar på miljontals kronor som krävs. Den stora risken för att inte uppfylla “visionen” är att inkomsterna av någon anledning minskar eller upphör. Och då ska han enligt samhällsbyggnadsförvaltningen betala vite/böter – med pengar han inte har…

Men för att förstå det riktigt absurda med denna avtalsskrivning, eller kanske det grymt “listiga” i de styrande partiernas avsikt, ska man komma ihåg att förslaget till överenskommelse innebär att de delar av kommunens mark som Magnus Larsson får köpa tillbaka från kommunen ska regleras på så sätt att marken ska ingå i Sikhall 1:6.

Sikhall 1:6 är samma fastighet där Magnus Larssons hus och hem ligger. Det innebär att om visionen inte kan genomföras och Magnus Larsson ska betala viten, så är risken stor att han tvingas sälja sitt hus och hem för att kunna betala vitena. Om han inte får in tillräckligt med pengar för att genomföra “visionen” måste han sälja de tillgångar som han som privatperson äger för att kunna betala viten.

Det är av detta skäl som man kan säga att de styrande partierna med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen vill tvinga Magnus Larsson att pantsätta sitt hus och hem i en överenskommelse med kommunen. Det är häpnadsväckande och fullkomligt makalöst att de styrande partierna förespråkar en sådan överenskommelse. (Jag undrar om det ens är lagligt.) Naturligtvis vägrar Magnus Larsson att skriva på ett sådant avtal. Han vill självklart inte pantsätta sitt hus och hem.

Det står inget i överenskommelsen om vad som händer om Magnus Larsson råkar ut för en olycka eller blir sjuk. Det är också en intressant och faktiskt helt rimlig fundering om en eventuellt ny ägare till fastigheten, eller dödsboet, ska fortsätta betala vite om visionen inte uppfylls…

Magnus Larsson har ställt frågan om han får köpa kommunens mark i ett aktiebolags namn. Enligt Larsson har kommunen svarat blankt nej. Det är märkligt eftersom samhällsbyggnadsnämnden ofta säljer mark till aktiebolag, t ex Vattenfall och Serneke. Eller Bert Karlsson på Ursand. Bert fick teckna ett tomträttsavtal med kommunen i aktiebolagets namn. Bert och aktiebolaget behöver inte heller slutföra några visioner, betala viten eller “pantsätta” sina privata hus om inte detaljplanen på Ursand slutförs.

Jonasson/Andersson skriver alltså om att beslutet i samhällsbyggnadsnämnden i november “strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip”. De nämner dock inte att kommunens riktlinjer (se ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”) antogs 2015, men inga viten användes i avtalsskrivningar med köpare av kommunens mark förrän 2021. Under den perioden var det förvaltningens bedömning, de aktuella ärendena lyftes överhuvudtaget aldrig upp på nämndens bord. Det var alltså ett allvarligt avsteg från riktlinjerna… Det kan med en viss förundran noteras att viten började bli praxis i kommunen först när samhällsbyggnadsnämnden arbetade med ett markanvisningsavtal till Magnus Larsson… (Men det måste väl vara en slump…?)

Jonasson/Andersson ger tre exempel på att kommunens praxis är att använda sig av viten. Ja… Sedan 2021 då… Det är exempel från 2022 och 2023. På ett av exemplen hittar jag dock inget datum.

De tre dokumenten är maskerade (delar har alltså gjorts oläsliga) så det är svårt eller snarast omöjligt att få en riktig bild av vad de handlar om. Det är t ex omöjligt att se om det är företag eller privatpersoner som har förvärvat mark. Det gemensamma är i varje fall att köparna av kommunens mark måste uppföra byggnader inom 2 eller 3 år på den från kommunen köpta marken, annars får de betala viten – i två av exemplen 10.000 kr i veckan, i det tredje exemplet 16.000 kr i veckan.

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Larsson (C) vill med exemplen visa hur praxis i Vänersborg ser ut och att Magnus Larsson då ska behandlas på samma sätt. Jag kan emellertid se viktiga skillnader. Trots att dokumenten är maskerade så ser man att det skrivs om mark “planlagt för industriändamål” och, i ett annat exempel, handlar det om en “ekonomibyggnad”. På goda grunder kan man förmoda att det handlar om företag, och då antagligen aktiebolag. Magnus Larsson får inte bilda ett aktiebolag för att köpa mark i Sikhall av kommunen… I inget fall står det i exemplen att köparna ska pantsätta sina privata bostäder… Det handlar dessutom om byggnader som ska uppföras på, verkar det som, detaljplanerade områden och inte om att förverkliga visioner… (Mer om ”visioner” i nästa blogginlägg.) Till sist säljer inte kommunen tillbaka mark som den tidigare har exproprierat från köparna…

Skulle oppositionens beslut i samhällsbyggnadsnämnden strida mot “kommunallagens likabehandlingsprincip”? Vem är det egentligen som behandlas annorlunda i Vänersborg?

Det finns i och för sig en logik i att den som förvärvar mark från kommunen verkligen utför det som den avsåg vid köpet av fastigheten/marken. Kommunen skulle därför t ex kunna kräva av Magnus Larsson att han sätter igång med sina planer så fort som möjligt. Larsson skulle kunna åläggas att snarast söka alla tillstånd, t ex bygglov, strandskyddsdispens, tillstånd för vattenverksamhet etc, för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan och infästning till nya bryggor samt anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för kök, personalutrymmen och toaletter mm.

Det här skulle jag se som rimligt i en förhandling om en överenskommelse mellan Magnus Larsson och kommunen.

I nästa blogg ska jag behandla det i den föreslagna överenskommelsen centrala begreppet “vision”. Begreppet är även centralt i Jonassons och Andersson överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg.

Fortsättning följer i inlägget ”SBN/Sikhall 5: Till nämndens försvar – Visionen”.

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall