Arkiv
BUN: Två viktiga reservationer
Ja, vad ska man säga om dagens sammanträde med Barn- och Utbildningsnämnden? Missuppfattningar? Skandal? Mobbing? Jag vet ärligt talat inte, och antagligen så vet ingen annan heller. I varje fall inte förrän kommunens jurister slutgiltigt har sagt sitt.
Dagens sammanträde ledde i vilket fall till två reservationer. Båda skrivna av mig… Vilket kanske inte var någon överraskning… Reservationer som jag dessutom var tvungen att skriva ikväll, eftersom det är justering av protokollet redan imorgon. Även det något som jag reagerade på. Ledamöter i nämnden måste få rimlig tid på sig att skriva reservationer efter ett sammanträde. Tycker jag. Denna gång var det av ”praktiska” skäl sa ordförande. Och valde att reservationer skulle lämnas in senast imorgon, och inte på fredag…
Det är en fråga om demokrati att få tid på sig att skriva reservationer. Och särskilt när det gäller mindre oppositionspartier som Vänsterpartiet – som inte har välbetalda heltidsarbetande politiker eller arvoderade ordförandeposter av olika slag. Som inte hinner syssla med sådant här skrivarbete på så att säga betald arbetstid…
Och de ledamöter i betongpartierna som är helt och hållet fritidspolitiker, det finns sådana också, skriver för övrigt aldrig några reservationer. De yttrar sig överhuvudtaget inte på BUN:s sammanträden. Eller i varje fall ytterst sällan. De gör som partiets ”tongivande kraft” säger. Vilket denna ”kraft” tycks ha sagt till om innan sammanträdet.
Den första reservation handlar om ett ärende som aldrig blev något ärende. (Se ”Att väcka ärenden…”.) Ordförande Mats Andersson (C) och nämnden förvägrade mig nämligen rätten att väcka ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan!
Jag återger reservationen:
===
Jag reserverar mig mot att Barn- och Utbildningsnämnden inte tillät mig att väcka ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan utan istället beslutade att:
Information om Björkholmsgatans förskola/ Nattugglan ges och diskuteras under punkten förvaltningschefens information vid dagens sammanträde.
I Kommunallagen 4 Kap 17 § står det:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Kommunallagen har inte några som helst restriktioner inskrivna i denna eller efterföljande paragrafer. Det står som det står, en ledamot får väcka ärenden. Punkt.
Jag tillfrågade innan sammanträdet kommunens juridiska expertis om det kunde finnas några särskilda former eller förbehåll i denna så tydliga rättighet. Jag fick beskedet att denna rätt är ovillkorlig, dvs en ledamot får när som helst, muntligt eller skriftligt, väcka ett ärende i en nämnd.
Den juridiska expertisen tillade dock att:
”nämndens majoritet kan besluta om huruvida beslut ska fattas i sak vid förevarande sammanträde eller ska överlämnas till exempelvis förvaltningen för beredning.”
När jag på sammanträdet väckte ärendet Björkholmsgatans förskola/Nattugglan så förvägrade ordförande mig denna i Kommunallagen inskrivna rätt. Efter en viss argumentation så ställde ordförande min begäran under proposition. Barn- och Utbildningsnämnden avslog min begäran att väcka ärendet med siffrorna 10-1. Frågan om ”behandling i sak ” nu eller vid senare tillfälle togs inte upp.
Ordförande påstod senare att jag i och med voteringen hade fått väcka ärendet. Ordförande menade att eftersom nämnden hade vägrat mig att väcka ärendet så var ärendet väckt. Det är inte utan att man skänker en stilla tanke till Joseph Heller…
Min bestämda åsikt är att varken ordförande eller en nämndsmajoritet kan förvägra mig rätten att väcka ett ärende.
Jag yrkade att ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan skulle uppföras som ärende vid dagens sammanträde.
===
Den här beslutet tänker jag med all sannolikhet ”överklaga”, dvs få laglighetsprövat på Förvaltningsrätten i Göteborg. Jag tänkte dock först att kommunens jurister tillsammans med ordförande Andersson skulle få någon dag på sig att reda upp härvan.
Vid en efterföljande rast sa förresten en av de borgerliga nämndsledamöterna att det nog var flera ledamöter som egentligen höll med mig. De röstade mot mig, sa ledamoten ifråga, därför att de trodde att
”du hade en dold agenda.”
En dold agenda? För att jag ville att nämnden skulle följa Kommunallagen?! För att jag ville påtala att det fanns ett förhållandevis grovt sakfel i nämndens beslutsunderlag?
Jag blir matt. Det är sådant här som Vänsterpartiet och jag skulle önska att allmänheten får se och höra med egna ögon och öron. Men se, det får de inte…
För senare under sammanträdet fortsatte nämnden i samma ”kvasi-demokratiska” anda. Höll jag på att skriva. Fast det var nog att ta i. Ett senare ärende, fast det förra ärendet var ju inget ärende, handlade om ”Möjligheter för nämnder att ha öppna nämndsammanträden”. (Se ”Öppna sammanträden”.)
Barn- och Utbildningsnämndens beslut ledde till min andra reservation. Jag återger även den:
===
Barn- och Utbildningsnämnden beslutade att
-Barn- och Utbildningsnämndens sammanträden skall vara offentliga i den del av varje sammanträde som avser information
Den 25 april 2012 lade några vänsterpartister, Bucci, Rininsland och Kärvling, en motion om att införa öppna sammanträden i kommunens nämnder och styrelser. Tanken bakom motionen var att fördjupa demokratin i Vänersborg, att vänersborgarna skulle kunna delta och lyssna när politiker diskuterade och beslutade i nämnder och styrelser. Helt enkelt att öka invånarnas insyn i den politiska processen.
Efter att motionen har valsat runt i den kommunala byråkratin, behandlats, skickats tillbaka, utretts ytterligare osv i 3,5 år så var ärendet äntligen uppe i Barn- och Utbildningsnämnden.
I Vänersborg brukar nämndernas sammanträden vara uppdelade i två delar. I den första delen, informationsdelen, ges fakta och information i ärendena. Det är som regel alltid någon, eller några, tjänsteman som föredrar ärendena. Frågor ställs av ledamöterna i syfte att nå kunskap. Ibland kan det också bli en politisk diskussion, men tanken är att diskussionerna ska komma först i den andra delen, beslutsdelen. Denna del avslutas naturligtvis med att nämnden fattar beslut.
Nämndens beslut, att endast informationsdelen ska vara öppen för allmänheten, men inte beslutsdelen, innebär att vänersborgarna i första hand får lyssna till och kontrollera tjänstemännen. Inte politikerna. Det är enligt min mening en total missuppfattning av syftet med öppna sammanträden.
I den proposition som ledde till möjligheten att införa öppna nämndssammanträden (Proposition 1993/94:188 – Lokal demokrati) stod det:
”Vi utgår från att den nämnd som anser att öppna nämndsammanträden är ett lämpligt sätt att öka allmänhetens insyn också kommer att bemöda sig om att göra offentligheten så vid som möjligt.”
Det är väl tämligen säkert att regeringen Bildt menade att den offentlighet som skulle bli så ”vid som möjligt” avsåg politikernas göranden och låtanden – och inte tjänstemännens.
Vänsterpartiet anser att nämndens beslut att bara informationsdelen ska bli öppen för allmänheten helt missar intentionerna och poängen med både motionen och den demokratiska insynen. Det borde vara självklart att öppna nämndens sammanträden helt och hållet. Precis som både socialnämnden och kultur- och fritidsnämnden har gjort. Dessutom gäller beslutet bara under en försöksperiod, fram till den 30 juni 2016.
Jag reserverar mig till förmån för Vänsterpartiets yrkande att alla delar av Barn- och Utbildningsnämndens sammanträden ska vara öppna för allmänheten.
===
Samme ledamot, som jag pratade med på den tidigare beskrivna rasten, som egentligen höll med mig i ärendet om Kommunallagen, sa att hen höll med mig även i detta ärende. Fast hen röstade tvärtom…
Jag förstod aldrig vad ledamoten menade…
Men jag tror att jag ändå förstår. Att stänga ute vänersborgarna från beslutsdelen i ett sammanträde tillåter ju (vissa) politiker att säga en sak – och göra en helt annan… Säga en sak när allmänheten är på plats, och göra tvärtom när det är dags för beslut – när allmänheten har fått gå ifrån mötet…
Lite som i valtider. Det är kanske det viktigaste skälet till varför öppna nämndssammanträden är så viktigt för demokratin…
Och sedan kan jag inte frigöra mig från tanken att mer och fördjupad demokrati inte direkt står överst på betongpartiernas önskelista, de betongpartier som i olika konstellationer hela tiden styr Vänersborg. Kanske tror de att vänersborgarna har några dolda avsikter?
De tror definitivt att i varje fall kommunens vänsterpartister har det…
Att väcka ärenden…
En kort rekapitulation.
I torsdags mailade jag till barn- och utbildningsnämndens presidium, dvs ordförande Mats Andersson (C), 1:e vice ordförande Tove af Geijerstam (FP) och 2:e vice ordförande Joakim Sjöling (S), samt förvaltningschef Kent Javette. Jag skrev att ärendet Björkholmsgatans förskola/Nattugglan:
”behöver belysas ytterligare en gång och att nämnden får möjlighet att ”reflektera” över beslutet igen.
Jag vill därför be om att BUN tar upp frågan igen på nästa sammanträde.”
Ordförande Mats Andersson svarade:
”förvaltningschefen bör redogöra för detta under förvaltningschefens information”
Mats Andersson vill inte och tänker inte föra upp ärendet på barn- och utbildningsnämndens bord igen. Istället ska förvaltningschefen ge information under sin stående punkt, som han har på alla sammanträden.
Slut på rekapitulationen. (Vill du veta ännu mer om nedläggningen av Björkholmsgatans förskola/Nattugglan och flytten till Vänerparken, så kan du läsa mina tidigare bloggar ”Björkholmsgatans förskola/Nattugglan” och/eller ”BUN och Nattugglan”.)
Och här kunde ju ämnet Björkholmsgatans förskola/Nattugglan ha slutat – med en avslutande till intet förpliktigande liten information på barn- och utbildningsnämndens nästa sammanträde den 9 november.
Om det nu inte var för Kommunallagen…
Jag läser 4 Kap 17 §:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Det här var väl egentligen ingen nyhet… Men vad betyder detta mer konkret? Det var jag inte riktigt säker på. Och då gör man lämpligast på det viset att man tar hjälp av kommunens utmärkta juridiska expertis.
Så här är det när det gäller ledamöters rättigheter i en nämnd:
”Ett ärende kan väckas såväl muntligt som skriftligt.”
OK, det var bra att veta. Naturligtvis är det som alltid bäst, skriver de sakkunniga, att göra det skriftligt, bland annat för att risken att misstolkas blir mindre. Men det kan också, som sagt, göras muntligt.
”Ärendet protokollförs oavsett på vilket sätt det väckts.”
Det var en viktig kunskap. Men inte nog med det. Det är faktiskt också så att nämndsledamöter har rätt att:
”initiera extra ärenden så sent som vid sammanträdet.”
Ja, faktiskt till och med under själva sammanträdet.
Med andra ord. Ordförande Mats Andersson (C) är tvungen att återigen ta upp ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglans nedläggning och flytt till Vänerparken på BUN:s kommande sammanträde. Det är faktiskt så att jag redan har begärt det – skriftligt. (Se citat ovan.) Och då kan inte ordförande säga nej, eller hänvisa till att förvaltningschefen ska informera under ett annat ärende.
Jag har genom de politiska åren varit med om många ordförande i nämnder och styrelser som säger att ledamöterna INTE får ta upp några som helst ärenden som inte hör till dagordningen under sittande möte. Några har också sagt, att ska en fråga tas upp till behandling så måste den ha lämnats in skriftligt innan sammanträdet. Nämndens nuvarande ordförande Mats Andersson (C) är en av dessa.
Nu kan vi slå fast att nämndsledamöter har en obetingad rätt att väcka ärenden och ställa frågor under ett sammanträde, både muntligt och skriftligt. Det styrs av lagar och förordningar, inte av en ordförande för en nämnd i Vänersborgs kommun.
Jag måste tillägga att det naturligtvis följer, eller bör följa, ett moraliskt ansvar vid användandet av dessa demokratiska instrument. De får inte missbrukas. Det är ju inte riktigt meningen att någon ledamot eller något parti ska sabotera en nämnds sammanträde genom att bombardera nämnden med ovidkommande ärenden. Och frågor bör ju naturligtvis föra ärenden framåt – och höra till ärendet…
Vad detta ger i sak, att ärendet Björkholmsgatans förskola/Nattugglan måste tas upp igen, det vet jag inte. Men jag förmodar att det åtminstone ger mig och de andra ledamöterna en chans att ställa frågor och samtala kring både sakfrågan ytterligare en gång – och ärendets beredning. Som tycks lämna en del i övrigt att önska.
Rent teoretiskt kan det emellertid hända mycket. En nämnd kan till och med fatta beslut i sak i ett ärende som väcks under sittande möte – om en majoritet i nämnden vill det.
De sakkunniga på kommunen uttrycker det så här:
”Ovanstående innebär att det kan inte vägras att en ledamot väcker ärende, däremot kan nämndens majoritet besluta om huruvida beslut ska fattas i sak vid förevarande sammanträde eller ska överlämnas till exempelvis förvaltningen för beredning.”
Det här betyder alltså att nämnden kan fatta beslut i ärendet direkt utan beredning. För det är nämligen på det sättet (Kommunallagen 6 kap. 21 §) att det inte föreligger något formellt krav på att alla nämndernas ärenden ska beredas. (Det finns dock ärenden som måste det.)
Till sist en komplettering, i sak.
Jag har nu fått OVK-protokollet från den senaste inspektionen på Björkholmsgatans förskola/Nattugglan. Det fanns bara en liten anmärkning, en liten grej som skulle åtgärdas:
”Värmeisolering kompletteras vid filterbox på vind.”
Vilket jag förutsätter är gjort. Men, inga anmärkningar för övrigt, varken på ventilation eller temperatur.
Så här ser förresten intyget ut:
Till våren är det dags för en ny kontroll… Vi får se om barnen är kvar på förskolan då…
KF 17 jun: Ordning och reda? Lagbrott?
Gårdagens kommunfullmäktige slutade inte förrän kl 22.30. Det var stundtals lite ”hett”. Eller kanske snarare lite hätskt, och alltför personligt. TTELA som var snabbt ute och redan idag refererade ärende 2, budget 2015, skriver (se här):
”Tonen i sessionsalen blev stundtals hård ledamöterna emellan och fullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren fick gå in och styra upp mötet.”
Och det är helt riktigt. Tyvärr skriver TTELA emellertid detta i direkt anslutning till att mitt anförande om sverigedemokraternas budget refereras. Vilken kan uppfattas av TTELA:s läsare som att det var mig som Ljunggren fick styra upp. Det dementeras härmed. Jag var faktiskt inte alls inblandad i det som åsyftas.
Det beskrivs i kommunfullmäktiges arbetsordning från 2014-10-15 hur fullmäktiges sammanträden ska gå till rent formellt och vad som ska gälla. Igår hände det flera saker under sammanträdet som tål att diskuteras utifrån arbetsordningen. Det är oerhört viktigt att de regler som gäller är solklara för alla ledamöter, och också för ordföranden. Det får inte finnas något utrymme för godtycke, enligt min mening. Därför vill jag ta upp ämnet här, trots att de sakfrågor som behandlades, och de beslut som fattades, naturligtvis är ännu intressantare. Men det får vänta. (Ge er till tåls. Det kommer.)
Kommunfullmäktiges arbetsordning är inte helt bra. Den ger under några avsnitt möjligheter till tolkningar och den är ibland också luddigare än den tidigare – en arbetsordning som många ledamöter för övrigt är inskolade i.
En luddig arbetsordning kan leda till att sammanträdena blir både förvirrade och förvirrande. Som igår. Naturligtvis ska ledamöterna hålla god ton i sina anföranden, det är inte det jag menar, men ledamöterna och ordförande måste ha spelreglerna helt klara för sig. Jag tar några exempel från gårdagens sammanträde för att förklara vad jag menar.
Vid ett tillfälle började till exempel några ledamöter applådera. Och det fick de inte för kommunfullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S). Han blev faktiskt lite sur… Men vid ett sammanträde när Ljunggrens partibroder Dan Nyberg satt ordförande för ett antal år sedan, så tilläts faktiskt applåder. Dock inte applåder från åhörare.
Det enda som står om detta i arbetsordningen är:
”I övrigt får ingen avbryta en talare under hans eller hennes anförande.”
Jag tror att det var denna skrivning som ordförande Ljunggren hade i tankarna. Men applåderna kom efter anförandet… (Möjligtvis kan Ljunggren också ha tänkt på störande uppträdande.)
Vid ett annat tillfälle igår ropade Cecilia Skenhall (SD) ”ordningsfråga” mitt under ett anförande. Och började prata – och det tillät ordförande Ljunggren. När jag, faktiskt, gjorde precis detsamma under Nybergs ordförandeskap, hotade Nyberg mig med att jag skulle bli utkastad och få sitta i en skrubb resten av 
sammanträdet… Nyberg blev väldigt arg… Och jag blev väldigt rädd…
Nu är det under Ljunggrens ordförandeskap förvisso en annan arbetsordning än under Dan Nybergs tid. Men Skenhall avbröt de facto den som hade ordet. Så Ljunggren gjorde vad jag förstår fel. Igen?
Den nuvarande arbetsordningen är som sagt mycket luddigare och otydligare i några avsnitt än den tidigare. Reglerna kring till exempel replikskiften är väldigt svävande.
Det står bara:
”Den som har rätt att delta i fullmäktiges överläggningar har också rätt till ett kort inlägg på högst två minuter för en replik med anledning av vad en talare anfört. Inlägget görs omedelbart efter den talare som har ordet då begäran om att få göra inlägget framställs.”
Trots den otydliga skrivningen är det nog helt klart att kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) bröt mot detta under gårdagens sammanträde. Dahlin gick vid ett tillfälle nämligen upp i talarstolen och replikerade på en replik, fast det inte var hon som hade haft anförandet. Då sa ordförande Ljunggren inget. Däremot försökte jag och några andra ledamöter uppmärksamma Ljunggren på att detta inte var ok enligt arbetsordningen. Vilket Marie Dahlin naturligtvis också visste. Då sa Marie Dahlin med ett stort leende:
”Går det så går det – och nu gick det.”
Och då log Ljunggren tillbaka – och sa inget.
I den tidigare arbetsordningen stod det tydligt:
”Den som har rätt att delta i fullmäktiges överläggningar har också rätt till ett kort inlägg på högst två minuter för ett genmäle med anledning av vad en talare anfört. Ett sådant inlägg bör göras omedelbart efter den talare som föranlett genmälet. På detta inlägg har talaren rätt att genast svara under högst två minuter.”
Hur tydligt som helst: anförande – en replik – en svarsreplik. Sedan är replikskiftet klart och näste talare för gå upp i talarstolen.
I den nuvarande arbetsordningen står det inget om detta, det står inget om hur många repliker som ska tillåtas etc. Enligt den praxis som rått under Ljunggrens ordförandeskap, så har det dock följt den gamla arbetsordningen.
Återigen till Marie Dahlin. Vid ytterligare ett tillfälle gick Dahlin upp i talarstolen och tog sig en andra replik. Mot den gamla arbetsordningen och mot praxis. Några minuter senare kom Ljunggren på detta (efter viss hjälp från ”bisittarna” tror jag) och påpekade det för Dahlin. Som naturligtvis återigen visste att hon hade gjort ”fel”. Och återigen:
”Går det så går det – och nu gick det igen.”
Och återigen med ett leende. Det känns onekligen som att Marie Dahlin i sin roll som kommunstyrelsens ordförande ibland sätter sig över de regler som gäller för oss andra ledamöter. Det hade onekligen varit på sin plats att fullmäktiges ordförande på ett tydligt sätt hade ”styrt upp” sin partikollega.
Men som sagt, formuleringen i arbetsordningen är otydlig. Det gäller också en annan aspekt av replikskiften. Som också aktualiserades igår. (Det hände mycket kring ”det formella” igår. Fast det är ju just därför jag skriver denna blogg… Fast det allvarligaste är kvar…)
Ibland händer det att flera ledamöter begär replik på ett och samma anförande. Vid minst två tillfällen igår var det åtminstone fyra ledamöter som begärde replik på ett och samma anförande. Med den arbetsordning som gällde på Dan Nybergs tid som fullmäktiges ordförande var det inga problem:
”Om flera begärt genmäle skall dessa inlägg ske i tur och ordning med rätt för den talare som föranlett genmälet att efter varje inlägg, svara under högst två minuter.”
Igår hävdade ordförande Ljunggren att den som hållit anförandet bara hade en enda svarsreplik på samtliga fyra repliker! Vilket naturligtvis är helt orimligt. Fyra ledamöter replikerar vardera 2 minuter. Så ska den stackars ansatte talaren bara få 2 minuter att svara alla fyra. Helt orimligt. Det var till och med svårt för berörda att komma ihåg vad alla fyra ledamöter hade sagt när hen skulle svara…
Och så till något, fast inte helt, annat. Och om det tidigare var viktigt, så är det som följer ännu viktigare…
Välfärdspartiet har som bekant ingen ordinarie ledamot i kommunstyrelsen. Morgan Larsson är ”bara” ersättare. Och det är ju i kommunstyrelsen som alla ärenden måste beredas innan de läggs fram i fullmäktige.
I kommunallagen står det (5 Kap 26 §):
”Innan ett ärende avgörs av fullmäktige, skall det ha beretts antingen av en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör eller av en fullmäktigeberedning.”
I och för sig så skulle välfärdspartiet ändå kunna begära att få lägga fram ett förslag, i det här fallet ett budgetförslag, i kommunstyrelsen trots att Morgan Larsson bara är ersättare. Nu gjorde inte Morgan Larsson det, utan han gjorde det istället igår under sittande fullmäktigemöte.
Ordförande Ljunggren följde i den förre ordförande Anders Forsströms fotspår och tillät inte det. Varpå välfärdspartiets budgetförslag inte behandlades.
Och på tal om Forsström. Det finns en parallell till vad som hände igår. Fast ”värre”.
Det handlar om budgetdebatten den 12 juni 2013. Då godkände inte fullmäktiges dåvarande ordförande Forsström den minsta lilla ändring i det minsta lilla förslag. Kompromisser mellan personer, partier eller block, blev helt omöjliga. Lagt kort ligger menade Forsström. Lagda förslag är de enda som får behandlas.
Det sammanträdet slutet i kaos och kalabalik. Det var när Forsström, moderat som han var, till sist underkände en ändring i moderaternas eget förslag, en kompromiss som partiet gjorde för att få andra partiers stöd. Det slutade med att hela budgetbeslutet återremitterades.
”Det här är fan inte klokt!”
Sa en ledamot från talarstolen vid det tillfället. Det var inte jag. Om du vill veta vem det var kan du klicka här… (Där är också hela det sammanträdet refererat.)
Det här med att få lägga förslag, yrkanden, är en oerhört viktig principiell fråga. Det handlar om demokratins innersta väsen. Det handlar om att ett parti som genom demokratiska val är representerat i fullmäktige, men som inte är tillräckligt stort för att bli representerat i kommunstyrelsen, ska kunna lägga några förslag. Eller inte.
Det känns demokratiskt helt fel. Och jag tror att det är fel.
Det handlar också om att partier ska kunna ändra sig under en diskussion i fullmäktige, att partier ska kunna mötas på ”halva vägen” eller att partier ska kunna ingå kompromisser. Det vill säga – nya förslag.
Moderaternas rutinerade politiker Dan Åberg hävdade i ett inlägg att ordförande Ljunggren hade fel. Åberg menade att det är upp till var och en i fullmäktige att lägga yrkanden i ett ärende. Åberg menade att det däremot inte var ok att väcka ett nytt ärende. Dan Åberg hänvisade till kommunallagen.
Jag är övertygad om att Dan Åberg har rätt. Ordförande Lars-Göran Ljunggren (S), och före honom Anders Forsström (M), har helt enkelt blandat ihop begreppen. De har blandat ihop ”förslag” och ”ärende”.
Så här tänker jag.
I kommunallagens 5 Kap 45 § står det:
”Ordföranden skall vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om ordföranden anser att förslaget innebär att ett nytt ärende väcks.”
När Morgan Larsson och välfärdspartiet lade fram sitt budgetförslag, så var det just ett förslag. Inte ett nytt ärende!
Ärendet var ju budgeten för 2016! Och ärendet budget för 2016 var berett i kommunstyrelsen. Och Välfärdspartiets förslag handlade ju om ärendet budget 2016. Inte budget 2017! Inte budget 2018!
Välfärdspartiets förslag handlade om ärendet budget 2016 och höll sig därför inom lagens ramar. För kommunallagen sa att det var ett ärende som skulle ha beretts, inte ett förslag!
Det är hur tydligt som helst. Tycker jag.
Och inte nog med det. 45 § ovan fortsätter direkt med följande:
”Ordföranden får vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om ordföranden anser att förslaget skulle leda till ett beslut som strider mot lag eller annan författning. Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå skall läggas fram.”
Morgan Larsson ville att fullmäktige skulle avgöra om hans förslag fick läggas fram. Det vägrade ordförande Lars-Göran Ljunggren. Det hade inte Ljunggren, vad jag förstår, rätt att göra.
Det verkar som det typ har blivit dubbelfel i hanteringen av välfärdspartiets förslag.
För att inte tala om att kommunfullmäktige faktiskt är kommunens högsta beslutande organ. Det betyder att i praktiken är alla beslut som fattas i fullmäktige lagliga om de inte överklagas.
Kanske ett trippelfel…
Beslut som har fattats i fullmäktige kan laglighetsprövas (överklagas). Visar det sig att beslutet har kommit till på ett felaktigt sätt kan det upphävas.
Jag anser att Morgan Larsson och välfärdspartiet ska överklaga fullmäktiges budgetbeslut igår. Vi måste äntligen få klarhet i vad lagen säger när det gäller att lägga förslag i Vänersborgs kommunfullmäktige. Det är oerhört väsentligt ur demokratisk synpunkt.
Mitt tips är för övrigt att Förvaltningsrätten kommer att ge välfärdspartiet och Morgan Larsson rätt vid en laglighetsprövning, vilket i så fall kommer att innebära att hela budgetbeslutet får tas om från början…
Ordförande Lars-Göran Ljunggren tyckte avslutningsvis att alla ledamöter skulle läsa arbetsordningen över sommaren, varpå Marie Dahlin skämtsamt kontrade, när hon i slutet av sammanträdet tackade Ljunggren för hans insats, att Ljunggren också skulle läsa arbetsordningen… Det kanske var mer än ett skämt…?
Jag påstår inte att det är lätt att sitta ordförande, definitivt inte. Men det är oerhört viktigt att de demokratiska spelreglerna följs. En ordförande måste därför vara väl påläst och inläst i arbetsordningen – och kommunallagen.
Min egen åsikt är att arbetsordningen dessutom måste arbetas om och förtydligas. Det får inte finnas några oklarheter om vad som gäller under ett sammanträde.
Och Vänersborg måste få klarhet i vad kommunallagen säger.
Marknadsföring och likabehandling
Alldeles i dagarna gjorde en ledamot i Barn- och Utbildningsnämnden reklam för ett ”öppet hus” på en specifik skola. Hen mailade till nämndens alla ledamöter.
Det hör väl inte till vanligheterna att man får sådana mail, men samtidigt var det något som de flesta ledamöter antagligen ryckte på axlarna åt. Utom en (det var inte jag), som skrev: 
”Vem representerar du? Var noggrann med likabehandlingen.”
Och då började vissa tankar cirkulera och ta form…
Nu är kanske inte ett öppet hus uppe på Skerruds skola världens viktigaste fråga, inte ens i Vänersborg, men frågan som svaret på ”reklamen” reser är principiellt mycket intressant, och faktiskt också i praktiken väldigt viktigt. Både juridiskt och moraliskt.
Behandlar kommunen sina medlemmar lika?
Den frågan måste man kunna ge ett svar på.
Kommunallagen är solklar:
”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”
Jag har tagit upp likabehandling, eller snarare brist på likabehandling, i åtskilliga bloggar genom åren. Det har gällt allt från kommunens behandling av IFK Vänersborg och Bert Karlsson på Ursand till behandlingen av Magnus Larsson i Sikhall och Andersson på Nordkroken.
I dagarna fick jag också ett annat mail som på sätt och vis rörde samma ämne. Denna gång från en entreprenör i kommunen.
”Jag reagerar upprört och negativt på att kommunens hemsida gör reklam för affärsdrivande företag.”
Det var för övrigt inte bara hemsidan det gällde, det gällde bland annat också kommunens sidor på Facebook.
De handlar alltså återigen om likabehandling. Eller brist på.
Entreprenören, som mailade mig, menar att när ett privat företag hyr en kommunal lokal, t ex arenan, så agerar kommunen som om det vore ett arrangemang i egen regi.
Bomässan är ett exempel på detta. Ett privat företag, Compass Fairs (dotterbolag till norska Compass Fairs Norge AS) hyr arenan – och kommunen gör reklam på framträdande plats på sin hemsida. Precis som om det vore kommunen själv som var arrangör…
Kommunen gör även reklam för föreningsarrangemang. Det är och har varit t ex NewWine, kaninutställningar och loppisar.
Kommunen gör alltså bara reklam för vissa företag, de företag som hyr lokaler av kommunen… Det innebär inte bara ett avsteg från kommunallagens likabehandlingsprincip, det snedvrider också 
konkurrensen. De flesta lokala företag får ju själva kämpa med att synas…
Det man kan undra är om det överhuvudtaget är tillåtet att kommunen bjuder på den här typen av gratisreklam till föreningar och privata företag. Och om det är ok, måste då inte kommunen på samma sätt göra reklam för alla andra arrangemang som privata företag och föreningar arrangerar i kommunen? Även om det inte sker i kommunala lokaler…
Det här är viktiga frågor som kommuninvånarna måste få klarhet i.
Sedan finns det ju också allehanda reklam inne i kommunägda lokaler, vid fotbollsplaner, arenor etc. Och detta reser ytterligare en hel del frågor: vem får intäkterna, vem förhandlar och vem sätter reklamplatspriserna? För att bara ta några exempel.
Det här är också viktiga frågor – som kommuninvånarna också måste få klarhet i.
För vad jag förstår så finns det inga regler, inga policydokument, om detta i kommunen. Och jag undrar då om politiken överhuvudtaget har varit med och hanterat frågorna kring reklam och marknadsföring? Så – vem beslutar? vem har beslutat? vad gäller?
Det finns faktiskt ett dokument som med lite god vilja skulle kunna sägas komma i närheten av dessa frågeställningar – ”Policy för mottagande av sponsring och gåvor”. Fast egentligen är sponsring något helt annat:
”samarbete på affärsmässiga grunder – en affärsrelation – till ömsesidig nytta för sponsorn och den sponsrade.”
Men jag tror ändå att denna policy ger ett visst perspektiv på frågeställningarna. Det står t ex:
”God balans ska råda mellan sponsorbidrag och kommunens motprestation så att denna inte framstår som ett otillåtet stöd till enskild näringsidkare.”
Och då handlar sponsring ändå om en affärsrelation där kommunen får pengar. När det gäller kommunens marknadsföring och reklam, som vi pratat om ovan, så handlar det ju bara om att kommunen hyr ut sina lokaler. Och ger gratisreklam som ”motprestation”. För uthyrning. Det känns onekligen som att kommunen är, åtminstone i gränstrakterna, av ”otillåtet stöd till enskild näringsidkare”.
I sponsringspolicyn står vidare:
”Kommunens motprestation vid sponsring ska stå i rimlig proportion till den nytta kommunen har av sponsorbidraget.”
Att göra reklam för privata företag på sin hem- och Facebooksida bara för att de hyr en kommunal lokal kan aldrig, vad jag förstår, definieras som ”rimlig proportion”.
Och sedan tycker jag att det är värt att referera två punkter i strategin som visar på kommunens ambition av transparens, öppenhet och ambition att göra rätt, något som naturligtvis gäller också marknadsföring och reklam:
- ”Sponsring ska regleras genom skriftligt avtal, som anger parternas åtaganden och övriga villkor för samarbetet.”
- ”Ärenden om sponsring ska präglas av öppenhet och kunna offentligt granskas utan att tilltron till den kommunala verksamheten skadas.”
Även om de tidigare punkterna skulle tolkas oerhört positivt, i kommunens favör, så faller de, eftersom det, vad jag förstår, saknas skriftliga avtal om reklam vid uthyrning av lokaler. (Det finns faktiskt en liten möjlighet att kommunens gratisreklam till företag och föreningar, som hyr kommunens lokaler, regleras i de hyresavtal som sluts. Jag har emellertid inte lyckats hitta några sådana. Vilket dock inte helt utesluter möjligheten att de finns, även om chansen är liten… Men om det finns sådana klausuler, så är väl frågan om de då vore lagliga…)
Det finns faktiskt ytterligare ett dokument som har en liten liten, viss beröring, med ämnet reklam och marknadsföring – ett dokument som kommunfullmäktige antog den 2 november 1999 – ”Informationsstrategi för Vänersborgs kommun”. Det är en kort mening i strategin:
”Presenterad information får inte innehålla kommersiella budskap rörande enskilda företag.”
Mycket tyder väl på att det är tveksamt om kommunen i vissa lägen uppfyller detta, jag tänker bland annat på annonsen på kommunens hemsida om Bomässan.
Det är viktigt att kommunen och politikerna tar tag i frågan om reklam och marknadsföring. Det handlar om att behandla kommuninvånarna lika, men det handlar lika mycket om att det ska finnas klara och tydliga regler och riktlinjer som inte lämnar något som helst utrymme för godtycke. I värsta fall kan ju brist på regler leda till korruption, särskilt när pengar är inblandade. Det har vi sett i många andra delar av vår värld.
Det är därför viktigt att det snarast utarbetas regler, någon typ av strategi eller policydokument, kring kommunens förhållande till marknadsföring och reklam.
.
PS. Någon undrar kanske hur IFK Vänersborgs reklam i arenan hanteras. Det undrar jag också. Jag återkommer till det när jag har fått mer information.
Juridik på BUN
På en utbildningsdag för kommunfullmäktige i början på november förra året hänsköt kanslichef Katrin Siverby flera frågor till en fortsatt diskussion någon fredagskväll. (Se ”Utbildningsdag för KF”.) Tiden räckte helt enkelt inte till för att besvara och diskutera alla frågor som fullmäktigeledamöterna ställde.
I måndags besökte kanslichefen Barn- och Utbildningsnämndens sammanträde för att introducera ledamöterna i bland annat Kommunallagen och Förvaltningslagen. Nu gav kanslichefen svar på ytterligare några frågor. Andra frågor sparades dock även denna gång till ”någon fredagskväll”.
Här följer några axplock på vad nämnden fick lära sig.
Det finns ett principiellt förbud i Kommunallagen mot att ge understöd till enskilda. Som enskild räknas även föreningar och organisationer.
Det här är ett intressant område. Det finns nämligen många ”gråzoner”. Det är t ex inte ok att ge en förening högre bidrag per medlem än till en annan. Det är ett solklart brott mot lagen. Men hur är det om kommunen i så kallat marknadsföringssyfte betalar 125.000 kr om året till en av kommunens idrottsföreningar, men inte till de andra? Eller att kommunen höjer planhyrorna med 15% för t ex fotbollsföreningar men ”bara” med 10% för ispisten i arenan? Eller att kommunen hyr ut en loge i arenan till en förening för 2.000 kr per match och föreningen i sin tur hyr ut den för kanske det dubbla?
Kanslichefen gav inget tydligt svar på frågorna – ”det beror på”. Ibland har kommunen vissa motprestationer på pengarna, vilket försvårar en lagtolkning. Men visst är det en gråzon. Det är i varje fall min tolkning. Det är som så mycket annat i juridikens underbara värld, att det enda sättet att få reda på hur lagarna ska tolkas, det är att överklaga beslut och låta en domstol pröva saken.
Eller så kanske Kultur- och Fritidsnämndens nye ordförande Marika Isetorp (MP) löser det på något annat sätt…
I det här sammanhanget kan väl också nämnas att Vänersborgs kommun häromåret 
anmäldes till EU-kommissionen för Toppaffären. Anmälaren, stiftelsen ”Den Nya Välfärden”, ansåg att kommunen hade brutit mot Kommunallagen.
Kommunen köpte ju Toppfabriken, som kanske många vänersborgare fortfarande kommer ihåg (se t ex ”Lidell svarar EU om Topp-affären”), för 17 miljoner, för att därefter sälja samma fastighet till Hammar Nordic Plugg för 8 miljoner. Skattebetalarna betalade alltså 9 milj kr till ett privat fastighetsbolag.
Kanslichefen informerade ledamöterna om att Toppaffären fortfarande ligger hos Europadomstolen.
Frågan om tjänstemännens/förvaltningarnas uppgifter och befogenheter kontra politikernas är och har ofta varit en omdiskuterad fråga. Många försöker definiera uppgifterna på ett mycket förenklat sätt genom att hävda att politikerna tar hand om ”vad-frågorna” medan tjänstemännen ”hur-frågorna”. Kanslichefen upplyste nämnden om att det inte står något i kommunallagen om tjänstemännens roll. Och det gör naturligtvis inte rollfördelningen mellan politiker och tjänstemän lättare, eller tydligare.
Det är också viktigt för alla ledamöter i nämnder och styrelser att känna till att:
”Ledamöter i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Så om någon ledamot får höra något av intresse ”på stan”, så är det bara att föra detta vidare till sin nämnd. Naturligtvis så måste kanske ärendet beredas först och tas upp på ett senare möte. Men det är som sagt fritt fram att väcka ärenden.
Det var en bra upplysning. På samma sätt kan det vara bra att veta för nämndsledamöter, och alla ordförande, att det inte finns någon motiveringsplikt i en nämnd när man begär återremiss. Som det gör i fullmäktige.
Kanslichefen uppehöll sig en del kring praktiska frågor vid sammanträden. Nämnden fick reda på att det inte finns någon automatisk rätt att få en protokollsanteckning till protokollet. Det kan en enskild ledamot ibland vilja ha för att lämna en upplysning till både politiker och allmänhet om varför vederbörande har resonerat som hen har gjort. Det är ordförande som bestämmer om protokollsanteckningar. Men. Om ordförande säger nej kan en ledamot begära att ställa ”nej:et” under proposition. Det betyder att nämnden får rösta om protokollsanteckningen ska godkännas eller inte.
Det här står dock inte i Kommunallagen. Det är enligt riktlinjer från SKL (=Sveriges Kommuner och Landsting) – en protokollsanteckning ska betraktas som en ordningsfråga och behandlas som en sådan.
En ledamot i en nämnd eller styrelse har rätten att reservera sig mot ett beslut. Av hävd brukar det göras i samband med att en ledamot inte ställer upp på det beslut som nämnden har fattat och vill markera det på ett tydligt sätt. I Kommunallagen står det:
”En förtroendevald som har deltagit i avgörandet av ett ärende får reservera sig mot beslutet.”
Det står faktiskt inte att ledamoten måste ha röstat nej till beslutet. Det här har Vänsterpartiet tagit fasta på några gånger och reserverat sig vid beslut som man har varit med om att fatta. Anledningen har varit att Vänsterpartiet inte har velat riskera att inte få en protokollsanteckning till protokollet.
I kanslichefens bildspel stod det:
”En reservation kan utnyttjas för att markera mening som avviker från majoriteten.”
Det blev en del diskussion kring detta i BUN. Kanslichefen berättade att det stod så i ”förarbetena” till Kommunallagen, men frågan har inte prövats juridiskt. Med andra ord, om en nämndsordförande säger nej till en reservation, fast personen deltagit i beslutet, så får ordförandes vägran att acceptera reservationen överklagas och prövas av domstol.
I samband med diskussionen kring reservationer kom nämnden in på frågan om ledamöternas ansvar.
I samband med ”arena-affären” så beslutade ju fullmäktige att inte ge den dåvarande Barn- och Ungdomsnämnden ansvarsfrihet. Ledamöter som inte hade deltagit i besluten överhuvudtaget fick inte heller någon ansvarsfrihet. Men inte nog med det. En ledamot som hade röstat nej och reserverat sig, dvs undertecknad vänsterpartist, fick inte heller ansvarsfrihet. (Kommer ni ihåg? Det var ett tag sedan, men har du lust kan du läsa mer om min tröstlösa kamp mot Förvaltningsrätten och ett ”odemokratiskt” beslut i kommunfullmäktige: ”Moment 22”, ”Överklagan av Förvaltningsrättens dom” och ”Så är det. Sa Kammarrätten.”)
Kommunallagen tycks lite luddig här och olika domstolar har till viss del gjort olika tolkningar. Förvaltningsdomstolen i Göteborg gjorde ingen tolkning alls. Förvaltningsdomstolen i Göteborg tog inte ställning i sakfrågan överhuvudtaget. Den bara konstaterade att fullmäktige får fatta beslut om ansvarsfrihet. Vilket var ett ”goddag-yxskafts-svar”.
Vänersborgs revisorer, på den tiden det begav sig, sa att ledamöter måste avgå från nämnden för att slippa ansvar. Vilket också var ett ”goddag-yxskafts-svar”. Det förutsätter ju att ledamoten avgår innan beslutet. Avgår ledamoten efter beslutet har ju ledamoten deltagit i beslutet, även om hen har röstat nej och reserverat sig… Och är därmed ansvarig… Enligt Vänersborgs revisorer… På den tiden det begav sig…
Kanslichefen konstaterade att den mesta litteraturen säger att man inte är ansvarig om man reserverar sig.
Kanslichefen kom också in på diarieföring. Och även här har den gamla Barn- och Ungdomsnämnden ett ”mörkt” och ”dystert” förflutet… Vänsterpartiets James Bucci anmälde kommunen vid inte mindre än 5 tillfällen för att diarieföringen inte sköttes. Bucci fick rätt alla gångerna. (Här kan du se ett inslag om detta i TV4Nyheterna 
Väst.)
I Offentlighets- och sekretesslagen står det:
”Handlingar som inte omfattas av sekretess behöver inte registreras om de hålls ordnade så att det utan svårighet kan fastställas om de har kommit in eller upprättats.”
På frågan om det inte vore på sin plats att alla nämnder och förvaltningar gjorde på samma sätt, dvs diarieförde alla handlingar, tyckte kanslichefen att det vore bra om alla gjorde på samma sätt. Men att det var upp till varje nämnd.
Till sist.
Barn- och Utbildningsnämnden vill bygga en ny förskola på kv Hönan i Vänersborg. Det finns det beslut på. Men frågan dras i långbänk. (Se ”Den nya förskolan i kv Hönan”.) Det blev en del strul redan i Byggnadsnämnden och Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen. Sedan i Samhällsbyggnadsnämnden. För att till slut landa i kommunstyrelsens arbetsutskott – som gav en helt ny vinkling på hela frågan och beslutade att:
”remittera ärendet till Barn- och utbildningsnämnden. Nämnden har att, ur ett verksamhetsperspektiv, belysa en eventuell alternativ placering i kvarteret Kalkonen 1 av den planerade förskolan.”
Av någon anledning så var frågan inte uppe i måndagens BUN. Däremot riktade kanslichefen min, och nämndens, uppmärksamhet på att det kanske beror på att det står i Kommunallagen att kommunfullmäktige ska besluta (citerat från kanslichefens bildspel):
”i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.”
Jag vet inte om detta är den egentliga förklaringen till varför den nya förskolan dras i långbänk. Just detta skäl har inte angetts i några protokoll eller skrivelser. Kanske beror det bara på att det finns styrande politiker som är missnöjda med Barn- och Utbildningsnämnden… Den som lever får se.
Det är alltid mycket intressant och lärorikt att lyssna på kanslichefen när hon försöker reda ut alla snåriga paragrafer i de olika lagarna. Det är också en nödvändig kunskap. Som ibland ger upphov till ännu fler frågor…
Kanske är det läge att bjuda in kanslichefen på en diskussionskväll? Det behöver inte vara en fredagskväll…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer