Arkiv

Archive for the ‘Juta’ Category

Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)

26 november, 2022 3 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.

Davidsson hade överklagat beslutet om tomtplatsavgränsningen till Länsstyrelsen. Byggnadsförvaltningen hade lämnat in sin uppfattning, dvs den utredning som hade gjorts, till Länsstyrelsen. Det skrev jag om i den förra bloggen.

Förvaltningen fortsatte sin beskrivning till Länsstyrelsen:

“Bostadshuset signalerar att här bor någon och därmed hålls ett naturligt avstånd till byggnaden. En hemfridszon dit allmänheten inte har tillträde omger byggnaden.”

Det är så sant som det är sagt. Knappt någon person går på vägen ens nu för tiden. Allmänheten inser att den inte ska gå över altanen eller på vägen 2-3 meter från där paret Davidsson sitter och intar sin frukost… Men den slutsatsen drog inte tjänstepersonerna när det gällde tomtplatsavgränsningen. Då behövdes vägen till “allmänhetens fria passage”. Vilket de för övrigt backar på i den senaste kommunikationen med Davidsson. Nu ska allmänheten passera på gräset direkt bredvid vägen, 5-6 meter från frukostbordet…

Och så kommer den motivering som definitivt, enligt förvaltningen, konstaterade att området (gräsmattan) inte var ianspråktaget:

“Byggnadsförvaltningen håller inte med sökande om att gräsmattan framför huset, mellan grusvägen och älven, har nyttjats som tomtmark sedan 1950-talet. Äng och betesmark är inte detsamma som tomtmark. Jordbruksmark har inte samma avhållande effekt som en anlagd trädgård. Det glesa enkla staket med stolpar och tråd som syns på fotografiet från 1951 har inte satts upp för att utestänga människor utan för att hägna in och skydda tamdjur och grödor. Varken staketet eller användningen har privatiserat marken. Flygbilder över Jutatorpet visar att marken framför torpet inte var privat när strandskyddslagstiftningen kom 1975.”

Oj så fel byggnadsförvaltningen har. Tjänstepersonerna har inte tagit reda på fakta. Det kommer jag att visa…

Det fotografi från 1951, som det hänvisas till, finns inte med i det material som jag har fått från byggnadsförvaltningen.

Förvaltningen pratade om hela området nedanför huset. I den förra bloggen visade jag att det, under i varje fall längre perioder, endast var en del av marken som var “uppodlad” och som senare användes till en rasthage för hästar. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) Är en mindre odling, som ett led i sysselsättningen och behandlingen av patienter, att betrakta som jordbruksmark? Var går gränsen mellan ett trädgårdsland och ett jordbruk? Och när blir patienter bönder? Och som sagt, vet Vänersborgs byggnadsförvaltning hur länge denna del av marken var uppodlad… 

Byggnadsförvaltningen bifogade ett antal bilder i tjänsteunderlaget, det underlag som senare även skickades till Länsstyrelsen. De skulle utgöra bevis på att området mellan vägen förbi Jutatorpet och älven inte varit ianspråktaget.

De här fotografierna har byggnadsförvaltningen bifogat till både byggnadsnämnden inför sammanträdet den 17 april 2018 och till Länsstyrelsen. De ska bevisa att Jutafastigheten inte har varit ianspråktagen.

Det här flygbilderna bevisade alltså enligt byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden, och senare Länsstyrelsen, att området nedanför “Jutatorpet” inte har varit ianspråktaget, dvs privatiserat. (Är bloggläsarna överbevisade och lika övertygade om att Davidsson har fel…?)

Särskilt viktig var, och är, tydligen flygfotot från 1975 – året då strandskyddsreglerna började gälla hela landet.

Fotografierna från 1960 och 1975 är inte helt lätta att tyda, men det ser ut som om jordbrukaren söder om Juta kan ha odlat upp även området på Juta. Men flera vittnesmål säger att patienterna utnyttjade marken till att odla. Och tittar man noga på den ganska otydliga bilden från 1975, så kan man skönja ett ljusare parti. Var det ett trädgårdsland? Fotot kan ju också ha tagits sent på hösten eller tidigt på våren när ingenting odlades. Det kan ju faktiskt ha varit på det viset att hela området inte var uppodlat. Det kanske är en gräsmatta både på Juta och på jordbrukarens mark vid det tillfället…

Och kan man verkligen urskilja om det fanns ett staket mellan Juta och jordbrukarens fastighet…? Tittar man riktigt noga så ser man faktisk en tunn ljusare linje mellan fastigheterna.

Kan någon vara 100% säker på att flygfotot från 1975 bevisar att Juta inte var ianspråktaget? Byggnadsförvaltningen kan det, Länsstyrelsen kan det. Eller hur var det förresten, skrev inte byggnadsförvaltningen till Davidsson i “kommunikationen” inför nämndens beslut nu i december:

“Området nedanför vägen ner mot Göta älv bedöms inte varit ianspråktagen såsom tomt innan 1975…”

“Bedöms”. Förvaltningen tror… Förvaltningen är inte 100% säker…

Som jag ser det så får detta antagande en alldeles för stor konsekvens för tomtplatsavgränsningen. Det torde i ett sådant här fall vara att föredra – “fria istället för att fälla”.

Det kan också konstateras på fotografierna från 1960 och 1975 att vägen på Juta hade en annan sträckning än idag. Den gick betydligt längre från huset. Mellan vägen och huset var det ett tämligen stort område på gräsmattan. Det torde även byggnadsförvaltningen kunna se att åtminstone den delen var ianspråktagen. Det är dock lite svårt att se hur stort detta område var, jag redovisar några bilder senare som ger en bättre uppfattning. Det är också så att älven har ätit upp en ganska stor del av marken.

Det här är oerhört viktigt att konstatera – hela området nedanför Jutatorpet (mellan huset och den tidigare vägen) var INTE ianspråktaget. Det visar de tidigaste flygfotografierna tydligt.

De övriga fotografierna, från och med 2006 och framåt, visar lika tydligt skillnaden mellan marken på Jutafastigheten och jordbrukarens mark. Marken på Juta är inte uppodlad. Det är dock svårt att veta exakt när marken slutade odlas, om den nu odlades överhuvudtaget 1975…

Det kan vara svårt för en lekman att inse att marken inte är ianspråktagen om det sker någon typ av “jordbruksverksamhet” på den. Men så är lagen. Men stämmer byggnadsförvaltningens beskrivning? Kan, som sagt, flygbilden från 1975 bevisa att marken inte var ianspråktagen? Tänk om t ex en odling på området togs bort veckan efter att flygfotona var tagna? Eller att det inte var någon odling överhuvudtaget? Och om det finns ögonvittnen som har sett andra saker eller om det finns andra fotografier?

Det är anmärkningsvärt att byggnadsförvaltningen inte någonstans nämner att Juta-fastigheten omgärdades av staket och skyltar om att det var ett område där obehöriga inte hade tillträde. Staketet sattes bevisligen upp 1969 (jag återkommer till det i nästa blogg). Det gick ända uppe från infarten till Juta och ner till älvkanten, utom kanske omkring 10 meter allra närmast älven, dvs där Jutafastigheten slutade. Ett staket är ett ganska tungt bevis på att egentligen hela fastigheten var att betrakta som ianspråktagen. Men det var av flygfotona att döma senare än 1975. Eller? Det kanske ändå fanns ett staket där…

Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden och -förvaltningen. Den ansåg inte att Davidsson hade visat att:

“marken mellan grusvägen och älven kontinuerligt har varit ianspråktagen som tomtmark sedan tiden innan strandskyddsbestämmelserna trädde i kraft.”

Men mellan den gamla grusvägen och huset då? Eller hela området efter år 2000 då Juta såldes till en privatperson?

Det är tydligen så att Länsstyrelsen anser att det är Davidsson som har bevisbördan. Jag kan inte låta bli att tänka, om byggnadsnämnden hade godkänt Davidssons ansökan så skulle ingen kunna bevisa motsatsen heller. Hur skulle någon kunna bevisa att området inte kontinuerligt hade varit ianspråktaget? Den bevisning som byggnadsförvaltningen hade lagt fram var inte övertygande… Ett otydligt flygfoto från 1975…

Och “kontinuerligt”, som Länsstyrelsen skrev. Det är ett högt ställt krav, att bevisa att marken har varit ianspråktagen varenda dag sedan 1975. Hur kan man göra det? Och går det att göra motsatsen?

Men Davidsson ska tydligen inte vara ledsen:

“Byggnadsförvaltningen bedömer att fastighetsägarens begränsning i förfogandet av sin egendom som strandskyddet medför inte är så betungande att den inte kan accepteras.”

Men tänk att det är så viktigt hur det eventuellt såg ut 1975. Ska det verkligen avgöra ett ärende idag, nästan 50 år senare?

Men Davidsson kan bevisa att hela området nedanför Jutatorpet har varit ianspråktaget.

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)”.

PS. Bryggan och båthuset (”laxhuset”) nedanför Juta-torpet tillhör inte Davidssons fastighet. Det är jordbrukaren, som äger fastigheten söder om Juta, som också äger strandremsan/”vandringsleden”, båthus och brygga.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd

Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)

25 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Ny tomtplatsavgränsning”.

Den 17 november fick paret Davidsson ett brev från Vänersborgs byggnadsförvaltning. Det var en så kallad “Kommunicering inför beslut”.

Förvaltningen skrev:

“Förvaltningen bedömer att det finns skäl att ompröva beslutet om strandskyddsdispens som gavs 2018-04-17 då kartunderlaget är otydligt och missvisande.”


Byggnadsnämnden ska alltså ta upp ärendet Juta en tredje gång. Denna gång är det tänkt att Davidsson också ska “få vägen”. (Se bild till vänster.) Det betyder att nämnden ska flytta tomtplatsavgränsningen så att vägen vid Davidssons hus ska ingå i tomtplatsen. Det innebär att vägen “privatiseras”, allmänheten ska inte få gå där i fortsättningen. Men där blir det stopp. Davidssons önskemål att få en del av gräsmattan inom tomtplatsen ska inte tillgodoses, utom för gräset i backen direkt nedanför altanen. Byggnadsförvaltningen anser inte att Davidsson ska få ens en kvadratcentimeter av gräsmattan efter vägen. Skälet är skriver förvaltningen:

“Området nedanför vägen ner mot Göta älv bedöms inte varit ianspråktagen såsom tomt innan 1975 och kontinuerligt därefter och det finns därför inte skäl för dispens på denna del av fastigheten (miljöbalken 7 kap 18 c§ punkt 1).”

Paret Davidsson får fortsätta att odla krasse i krukor i köket…

I lagparagrafen som förvaltningen hänvisar till står det:

“Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet får man beakta endast om det område som upphävandet eller dispensen avser
1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Lagparagrafen handlar alltså “bara” om området har varit ianspråktaget eller inte. Men det är viktigt, hade marken varit ianspråktagen så hade tomtplatsavgränsningen flyttats direkt enligt Davidssons önskemål. Men paragrafen ger naturligtvis ingen vägledning om just Davidssons mark har varit ianspråktagen eller inte.

Man kan av formuleringen i kommunikationen direkt konstatera att förvaltningen gör en bedömning. Tjänstepersonerna är inte säkra, de “bedömer”, dvs de “tror”. Jag uppfattar även ordet “kontinuerligt” i det här sammanhanget som vagt, som en gardering. Jag tolkar användningen av begreppet som att tjänstepersonerna öppnar för att området vid några tillfällen faktiskt har varit ianspråktaget.

Förvaltningen visar alltså med formuleringen sin osäkerhet om området har varit ianspråktaget eller inte. Men sin vana trogen, tolkar byggnadsförvaltningen som den brukar för en kommuninvånare – bättre fälla än fria…

Osäkerheten visade sig också när förvaltningschefen, innan byggnadsnämnden sammanträdde den 25 oktober, begärde upplysningar av Lave Thorell, en boende i området sedan 1970. Thorell hade kunskaper om den fastighet som Davidsson hade förvärvat. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”, där jag publicerar hela svaret från Thorell.) Jag citerar det mest centrala avsnittet i Thorells skrivelse:

“Torpet har sannolikt en gång i tiden varit en fast bostad för en torpare eller, från 1905, en anställd vid Restad Hospital och Asyl. Under många år före och efter 1975 användes dock Jutatorpet som ”utflyktscafé” för intagna på Restad sjukhus / Östra klinikerna, som anstalten kom att namnändras till. På slänten framför torpet stod därför sommartid trädgårdsmöbler och som jag minns hade patienterna också en del av marken intill uppodlad. För mig var det helt klart att Jutatorpet togs i anspråk ett markområde i slänten ned mot älven för i detta fall sjukhuset behov av att bereda sina patienter sysselsättning och rekreation. Att jag som allmänhet, med eller utan cykel, skulle uppfatta den sista biten av grusvägen fram till och förbi huset som ”utanför byggnadens hemfridszon alternativt tomtplats” och därmed ”allemansrättsligt tillgänglig”, är mig helt främmande och torde delas av alla som har minne från den tiden.”

1975 är det årtal då strandskyddsbestämmelserna började gälla. Det kan noteras att Lave Thorell inte gör någon “bedömning”. Thorell är säker på sin sak – “under många år före och efter 1975” var fastigheten ianspråktagen, dvs den var inte tillgänglig för allmänheten. “…en del av marken intill uppodlad” är också en viktig iakttagelse. Den återkommer jag till senare.

Det är ett viktigt vittnesmål från Lave Thorell. Det borde, kan man tycka, vara upp till byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen att på något sätt bevisa att Thorell har fel. 

Jag har letat i dokumenten efter bevis på byggnadsförvaltningens påstående om att området inte har varit ianspråktaget. På ett ställe hittade jag ett mail från bygglovshandläggaren daterat den 8 september 2017. I mailet står det att det pågick en utredning om marken hade varit ianspråktagen. Till sist hittade jag också utredningen. Den är daterad 9 april 2018 och ingick i det underlag som byggnadsnämnden fick till sammanträdet den 17 april 2018. Det kan noteras att utredningen om tomtplatsavgränsningen tog ungefär 6 månader(!) innan den blev klar. Byggnadsförvaltningen betraktade området på Juta som inte ianspråktaget och föreslog att tomtplatsavgränsningen skulle gå alldeles vid huset, och över altanen… (Fast det visste inte byggnadsnämnden eftersom kartan var felritad.)

Byggnadsnämnden beslutade enligt förvaltningens förslag. Paret Davidsson överklagade beslutet till Länsstyrelsen i stort sett dagen efter. I Länsstyrelsen, som gick på samma linje som byggnadsnämnden, finns tjänsteunderlaget, dvs bland annat utredningen, med i materialet från byggnadsnämnden.

Det kan väl nämnas att det här tjänsteunderlaget, om att området inte varit ianspråktaget, inte finns med i de underlag som byggnadsnämnden har fått till sina senaste möten, t ex sammanträdet i oktober. Det kan jag tycka är lite underligt. Särskilt om byggnadsförvaltningen fortfarande är säkra på sin sak, dvs att området inte har varit ianspråktaget.

Jag citerar de avsnitt från den utredning/motivering som byggnadsförvaltningen gjorde och som bifogades till Länsstyrelsen. Utredningen konstaterade:

“Vid fastställande av tomtplatsen får endast den del av fastigheten som lovligt har tagits i anspråk ingå. Då det saknas strandskyddsdispens sedan tidigare får man gå tillbaka till hur det såg ut på platsen 1975, då strandskyddslagstiftningen infördes.”

Och redan här finns det anledning att stanna upp. Karl af Geijerstam skrev i ledaren i TTELA den 17  november (se “Dags för kommunen att göra en omprövning”):

“I den juridiska processen har kommunen och länsstyrelsen i en absurd nit och noggrannhet utrett hur stor del av fastigheten som varit ängs- och betesmark och var staket var uppsatta under 1950-talet. Då nuvarande strandskyddsregler infördes var fastigheten tjänstebostad åt anställda vid Restads sjukhus. Hur dåvarande markägaren Älvsborgs landsting och de som bodde i huset då använde marken bestämmer alltså hur bedömningen av strandskyddet ska ske idag. Det är inte rimligt.”

Men det kanske är så att lagen kräver “en absurd nit och noggrannhet”… Men visst är det lätt att hålla med Geijerstam, ska man verkligen titta på hur det såg ut nästan 50 år tillbaka i tiden?

Tjänsteutlåtandet från byggnadsförvaltningen fortsatte:

“Även om torpet under en period inte använts för boende har byggnaden haft karaktären av att vara ett boende och därmed genererat en hemfridszon med en viss avhållande effekt på allmänheten.”

Även här slås jag återigen av osäkerheten i beskrivningen. Hur lång är “en period” och vad betyder en “viss avhållande effekt”? Annars låter det nästan som om marken har varit ianspråktagen…

En kort tillbakablick om Jutatorpet är på sin plats.

1905 invigdes Vänersborgs hospital och asyl. Juta var en del av Restad och ingick i området. Sinnessjukhuset, som det kallades på den tiden, hade 1.000 patientplatser och var ett av de större sinnessjukhusen i landet. Fastigheten Juta, som den ser ut idag, avstyckades 1970. Ägare till marken var vid tillfället staten. År 1989 tog landstinget över verksamheten. (Rättelse 27/11. I avstyckningshandlingarna upprättade 1969 tog Landstinget över verksamheten redan då. Landstinget tog också över fastigheterna vid Restad från staten.)

Lave Thorell berättar i sin skrivelse att Juta fungerade som ett ”utflyktscafé” för intagna under 1970-talet. Det var patienter som besökte caféet och det var patienter som gick omkring i området. Det bekräftas också i ett avtal från den 21 februari 1969 när staten sålde Restad till Landstinget. Det står:

“På det mindre området, som är beläget cirka 1,5 kilometer från sjukhuset, finns ett torp – det s.k. Jutatorpet – som används som utflyktsmål för sjukhusets patienter.”

Det vet väl alla vi som har bott och växt upp i Vänersborg att man fick visa respekt för de “intagna”, både på Restad och Källshagen. Man undvek, så att säga, helst “närkontakt”. Det fanns också staket som avgränsade Juta-fastigheten. Staketen, med taggtråd, sattes upp 1969 i samband med avstyckningen. Det fanns också skyltar om att det var privat område. Jag skulle nog vilja påstå att området inte bara hade “en viss avhållande effekt på allmänheten”, det kunde lätt (underdrift) betraktas som “privatiserat” på den tiden, i synnerhet under somrarna. Precis som Thorell skrev. Det fanns dock en passage längst ner vid älvkanten, där allmänheten kunde passera. (Marken vid älvkanten tillhörde dock inte Jutafastigheten, utan en jordbrukare som arrenderade marken och fastigheten söder om Juta. Det började arrendatorn göra någon gång under 1960-talet när staten fortfarande ägde fastigheten.)

En del av tomten, den del som ligger mellan den tomtplatsavgränsning som Davidsson föreslår och älven, odlades upp som ett led i sysselsättningen och behandlingen av patienterna. Det var de som skötte arbetet.

Fotografiet nedan visar att del av området var inhägnat. Det var här, som Lave Thorell skriver, patienterna odlade som en del i behandlingen. Resten av området var en “privatiserande” gräsmatta. Det betyder på juridiskt språk att marken var ianspråktagen… Det fanns på den tiden också en väg längre ner på området. Det kan även nämnas att älven har tagit ganska mycket av marken sedan fotot togs.

Det fanns även skyltar vid infarten till Juta som visade att obehöriga inte skulle vistas på området. Det här fotografiet (nedan till vänster) är dock av senare datum. Det är taget efter 2014. Då togs nämligen den gamla skylten bort och i stället sattes denna skylt upp. En gammal skylt som hänvisade allmänheten till “stigen” nere vid älven togs också bort, men ingen skylt med den informationen ersatte den gamla. Dessutom revs det gamla taggtrådsstaketet mellan Juta och jordbrukarens fastighet, som hade funnits sedan patienter vistades på området. I stället sattes ett nytt staket upp.

I perioder hyrde Landstinget också ut Jutatorpet till en privatperson. Det var bland annat i slutet av 1900-talet. Denne person bedrev caféverksamhet på området (gräsmattan) nära huset och höll några ponnyhästar innanför inhägnaden. Det var ingen kommersiell verksamhet utan ett fritidsintresse.

Mycket tyder på att Jutafastigheten har varit ianspråktagen, i varje fall under längre perioder.

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd

Davidsson: Ny tomtplatsavgränsning

21 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Davidsson: Nytt beslut i byggnadsnämnden”.

Både SVT och TTELA uppmärksammade beslutet att avslå paret Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens med en utökning av tomtplatsen. Det tycks ha gett byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) och tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen kalla fötter. 

Det var särskilt graverande för Dahlberg och tjänstpersonerna att samtliga journalister insåg att byggnadsnämndens beslut var fattat med en felaktig karta över Davidssons hus. Och då, som genom ett trollslag, insåg också Bo Dahlberg, och kanske även resten av de som röstade för avslag, att nämnden hade tagit ett felaktigt beslut.

“Rädda vad som räddas kan” verkar bli det nya mantrat. Det tycks nämligen som om förvaltningschef Eddie Sandin och byggnadsförvaltningen resonerar på det sättet att det skulle vara en prestigeförlust att ge Davidsson helt rätt. Det kan han ju inte få. Men kanske kan han “få vägen”, dvs vägen som går väldigt tätt förbi huset.

Och visst ska vägen ligga inom tomtplatsavgränsningen, självklart. Då skulle Davidsson kunna parkera sina bilar vid huset och Bengt skulle också kunna bygga en handikappramp den dag då han befarar att han behöver en. Men framför allt löser byggnadsförvaltningen ett problem som de har ställt till med själv, nämligen problemet med sophanteringen. Det finns regler för vändradier för sopbilar. Vändplanen ska ha en diameter av 18 meter och det kravet uppfyllde inte Davidssons tomtplats. Med förvaltningens nya förslag så blir den frågan löst för kommunen.

Men paret Davidsson vill även kunna disponera en del av gräsmattan och anlägga ett trädgårdsland på tomten. Det är ju märkligt – att bo på landet, i ett område utan detaljplan, och bara kunna odla krasse i en kruka i köket… Davidssons har därför lagt ett förslag som skulle kunna tillgodose både allmänhetens intressen och sina egna.

Så här ser förslaget ut:

Det ska noteras att marken, 5-20 meter, längs nere vid älvskanten inte tillhör Davidsson. Den tillhör fastighetsägaren söder om Davidssons fastighet. Även bryggan och båthuset ligger på denna andra fastighet.

Förvaltningschefen har motiverat för Davidsson varför Davidssons förslag inte går att genomföra. Det är lagen, säger förvaltningschefen, som inte medger någon annan tomtplatsavgränsning. Det är förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen säkra på. Precis som de tidigare var säkra på att vägen enligt lagen inte kunde ingå i tomtplatsen…

Som motivering upprepar förvaltningschefen de hänvisningar till Miljöbalken som finns i beslutsprotokollet. Det finns naturligtvis inget i Miljöbalken som handlar om Juta specifikt, och därför måste lagen självklart tillämpas och tolkas av byggnadsförvaltningen, och så småningom av byggnadsnämnden. Förvaltningschefen upprepar ofta för Bengt Davidsson att förvaltningen just tolkar lagen och i den “Kommunicering inför beslut”, som Davidssons fick i förra veckan inför att nämnden ska pröva beslutet en tredje gång (se ”Davidsson: Nytt beslut i byggnadsnämnden”), står det:

“Förvaltningen bedömer att det finns skäl att ompröva beslutet … Förvaltningen gör också en ny bedömning angående vägen..”

Förvaltningen vet alltså inte säkert – den bedömer, den tolkar…

Och allt tolkas och bedöms till Davidssons nackdel. Utom vägen då – efter den massmediala uppmärksamheten…

Davidsson har inte fått något konkret svar på varför byggnadsförvaltningens nya förslag till tomtplatsavgränsning är lagligt, medan hans förslag skulle vara olagligt. Var står det i lagen något som hindrar honom från att få en större tomtplats? Och var står det i lagen att allmänheten måste ha 50 meter att passera på, dvs på hela hans gräsmatta?

Det råder ingen tvekan om att de hänvisningar i Miljöbalken som talar för Davidssons fördel utelämnas.

I Miljöbalken 7 kap 25 § står det att hänsyn ska tas även till enskilda intressen:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Davidsson hänvisar också till skrivningar om allmänhetens rätt till “fri passage”.

Det står i lagen, fortfarande Miljöbalken, 7 kap 18 f §:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”

I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver:

“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”

Den här paragrafen och Naturvårdsverkets och Boverkets tolkning låtsas inte tjänstepersonerna om, inte heller att det står “tiotals meter”. Paret Davidsson har för övrigt fått strandskyddsdispens, om någon undrar.

Förvaltningen låtsas inte heller om att det finns andra lagar som också talar för Davidssons fördel, Plan- och bygglagen (PBL) och Förvaltningslagen.

I PBL 8 kap. 9 § (klicka här) beskrivs hur en tomt ska vara utformad. Flera av punkterna som räknas upp uppfylls faktiskt av det nya förslaget från förvaltningen. Det konstiga är snarare att inte byggnadsnämnden och -förvaltningen har tagit hänsyn till detta förut. Men det var kanske innan de insåg problemen för den kommunala sophanteringen…

I Förvaltningslagen 5 § står det (se här):

”En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen.
I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.
Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.”

Det är anmärkningsvärt att förvaltningen bortser från ovanstående lagparagrafer, särskilt med beaktande av den objektivitetsprincip som grundlagen slår fast ska gälla för tjänstepersoner, och politiker. (Se “Objektivitetsprincipen i grundlagen”.)

Förvaltningschefen skickade en länk till Bengt där han skulle kunna läsa själv varför han har fel och varför hans förslag strider mot lagen. Det var till Boverkets och Naturvårdsverkets “Strandskydd – en vägledning för planering och prövning”. (Du kan ladda ner vägledningen här.) Det är en nätt liten skrift på 152 sidor… Bengt fick inga sidhänvisningar av förvaltningschefen.

Jag gjorde några nedslag. På sidorna 37-38 under rubriken “Dispens från strandskyddet” står det under underrubriken “När kan dispens ges?”:

“Syftet med strandskyddet påverkas inte, det vill säga djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt och allmänhetens tillgång till strandområden försämras inte.”

Dispens kan inte ges om:

“det finns särskilda skäl, men syftet med strandskyddet motverkas, det vill säga djur- och växtlivet påverkas på ett oacceptabelt sätt eller allmänhetens tillgång till strandområden försämras på kort eller lång sikt.”

Det står helt klart att Davidssons förslag gör att allmänhetens tillgång till strandområden förbättras, särskilt när bron var på plats…

På sidan 89 under rubriken “Fri passage” stod det:

“passagen ska vara och upplevas som tillräckligt bred för att människor inte ska avhålla sig från att vistas på platsen och passera. Den fria passagens bredd är beroende av förhållandena på platsen, lokala förutsättningar så som byggnadstraditioner, variationer i vattenstånd m.m., men bör dock aldrig vara mindre än några tiotal meter i bredd från strandlinjen. Avsikten med den fria passagen är att strandskyddets syften ska kunna tillgodoses inom denna del av stranden.”

Jag har inte läst hela skriften, det kanske står något där som byggnadsförvaltningen tycker talar mot Davidsson. Det hade hjälpt med några sidhänvisningar i så fall. Det jag fann talade dock snarast för Davidssons förslag.

Det fanns också ett exempel med på en tomtplatsavgränsning. Den såg ut så här:

Tänk, jag tycker att exemplet har stor likheter med Bengts förslag, se bild ovan.

Jag har haft kontakt med en miljöinspektör i en annan kommun som i många år har promenerat vid Juta.

“Finns det inga andra skyddsvärden än allmänhetens passage då har inte jag något emot att husägaren tar hela sin tomt i anspråk som gräsmatta, trädgårdsland etc. Det går att göra på ett snyggt sätt med ett tydligt staket där husägarens fastighet slutar. Då finns det ändå gott om plats att passera. Och tydlighet att det är ok att passera.”

Det finns möjligheter att tolka lagarna så att paret Davidssons förslag till tomtplansavgränsning blir verklighet. Det skulle då kunna bli en “win-win-situation” för både Davidssons och allmänheten, särskilt som jag är övertygad om att ett positivt beslut får Davidsson att sätta tillbaka bron.

Det gäller bara att politiker och tjänstepersoner visar en positiv attityd till Davidsson. Och allmänheten.

Det ska bli ytterligare en blogg om förvaltningens andra och sista argument – att tomten (gräsmattan) på fastigheten inte har varit ianspråktagen.

Fortsättning följer…

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd

Davidsson: Nytt beslut i byggnadsnämnden

20 november, 2022 1 kommentar

Den 25 oktober 2022 fattade en majoritet i byggnadsnämnden sitt slutliga beslut. Bengt Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens och yrkande om en utökning av tomtplatsen på Juta avslogs. Det var bara tre ledamöter som var mot beslutet – Pontus Gläntegård (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Bengt Fröjd (C). (Se “Mörka moln över Juta”.)

Beslutet skapade starka reaktioner i media. SVT rapporterade den 14 november om Davidssons kamp mot byggnadsnämnden – och byggnadsförvaltningen (se “Bengt blev av med halva tomten: ”Jag har inte gett upp”” och “Politiker i Vänersborg gick emot tjänstemännen – kollega fick strandskyddsdispens”). På eftermiddagen samma dag så hade TTELA två längre artiklar (se “Kommunen drog tomtgränsen över Bengts altan: ”Fem års helvete”” och “Nytt beslut om Jutatorpet kan komma”). Alla artiklar och reportage ställde sig mycket frågande inför byggnadsnämndens beslut. Men det var inte nog med det, några dagar senare, den 17 november, skrev TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam en mycket läsvärd ledare om Juta (se “Dags för kommunen att göra en omprövning av Jutatorpet”). Geijerstam hade även två länkar i sin ledare på TTELA:s hemsida. Den ena länken gick till en inspelning av Niklas Claesson som han filmade när han tog en träningsrunda förbi Juta (se här), den andra ledde till min blogg. I tämligen många och omfattande bloggar har jag skildrat paret Davidssons kamp. (Se här och längst ner på denna sida.)

Byggnadsnämndens beslut skapade en opinionsstorm. Det ledde till att det blev en väldig fart i kommunhuset. I en av TTELA:s artiklar stod det:

“Avslaget på den senaste ansökan, och uppmärksamheten kring detta, har utlöst en febril aktivitet hos Bo Dahlberg (S) och förvaltningen.”

Och det kan man ju undra varför. Byggnadsförvaltningen hade ju envist hävdat i 4-5 år att den hade rätt och byggnadsnämnden hade fattat två beslut i ärendet. Hade de haft fel? Hade någon farit med osanning? Hade Bengt Davidsson helt enkelt rätt när han med en dåres envishet menade att byggnadsförvaltningens karta, som användes till tomtplatsavgränsningen, inte var korrekt?

Till TTELA sa samme Bo Dahlberg (S):

“Nämnden har gått på den karta som tjänstemännen har lagt fram. Jag har trott att den karta vi har gått efter har varit riktig.”

Det verkade som om Bo Dahlberg (S) slutligen hade insett att kartan över Davidssons bostadshus var felaktig och missvisande. Men hade inte ordförande Dahlberg och de övriga ledamöterna i byggnadsnämnden (med tre undantag) läst Davidssons många överklaganden och inlagor? Den riktiga kartan fanns ju med i dessa handlingar. Bo Dahlberg (S) hade dessutom varit på plats på Juta och sett hur det såg ut. Hade Dahlberg blundat vid besöket?

Det är anmärkningsvärt att politiker “vaknar till” först när massmedia tar upp någonting…

Även tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen “vaknade till” efter mediastormen…

Förvaltningschef Eddie Sandin hade, efter mediernas reaktion, ett flertal kontakter med Bengt Davidsson. Förvaltningschefen hade insett att det inte längre gick att blunda för att förvaltningen hade använt en felaktig och missvisande karta över bostadshuset på Juta.

Men “ge sig” ville inte byggnadsförvaltningen. Och inte direkt erkänna att de hade haft fel karta heller. Det blev en tämligen krystad förklaring. TTELA skriver:

”Förvaltningschefens tolkning är att kartan inte rent rättsligt är fel och han påpekar att den har använts när flera domstolar sagt sitt i ärendet och att de inte har haft några invändningar. Samtidigt menar han att kartan inte är bra och att man måste titta vidare på ärendet.”

Davidsson fick istället, enligt honom själv, flera “bud” om en ny tomtplatsavgränsning. “Du kan få vägen.” Davidsson var konfunderad. Hur kunde han plötsligt “få vägen”? Nämnden hade ju två gånger beslutat att tomtplatsavgränsningen skulle gå över altanen… Och det hade nämnden gjort därför att lagen, Miljöbalken, sa det…

Hade lagen nyligen ändrats?

Nä, lagen hade inte ändrats. Däremot tolkade byggnadsförvaltningen efter massmedias uppmärksamhet lagen annorlunda… De hade kommit på att, ja vad då – att nämnden och förvaltningen hade läst lagen fel, att lagen inte sa vad de påstod att den hade sagt?

Paret Davidsson vill inte gå med på att de bara skulle få “vägen”. Bengt och hans fru ville även ha en del av gräsmattan och åtminstone ett trädgårdsland – som t ex alla villor hade i Torpaområdet eller Nordstan. Davidsson hade ju skickat in ett förslag på hur han ville ha en tomtplatsavgränsning.

Det spelade ingen roll. Förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen hade, enligt dom själva, lagen på sin sida. Den 17 november, för bara några dagar sedan, fick paret Davidsson en “Kommunicering inför beslut”. I fetstilt text kunde Davidssons läsa:

“Yrkandet om ändring av tidigare beslut är det som nu kommer prövas och som du har möjlighet att yttra dig över.”

Jag antar att Davidsson läste fortsättningen med en viss spänning:

“Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer att skäl för omprövning finns men att det inte är förenligt med rådande strandskyddslagstiftning att utforma tomtplatsen helt enligt dina önskemål. Ärendet kommer att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.”

Ärendet ska alltså tas upp en tredje gång i byggnadsnämnden! Otroligt. Och vad var då skälen till omprövning, förutom den mediala uppmärksamheten. Davidsson läste vidare:

“Förvaltningen bedömer att det finns skäl att ompröva beslutet om strandskyddsdispens som gavs 2018-04-17 då kartunderlaget är otydligt och missvisande. Förvaltningen gör också en ny bedömning angående vägen framför huset. Den ingår i den tomtplats som torpet alltid har genererat.”

“Kartunderlaget var otydligt och missvisande…” Där kom erkännandet! Efter nästan 4 år! Det är, som ungdomarna säger nu för tiden, “sjukt”. Politiker och tjänstepersoner som har gjort tillsyn på Juta flera gånger under flera år… Kunde de inte ha sett långt tidigare att deras karta var “missvisande”?

Och nu med en riktig karta, som funnits på kommunens lantmäteriavdelningen i flera år, drog tjänstepersonerna slutsatsen att paret Davidsson skulle “få vägen”. Den nya tomtplatsavgränsningen illustrerades på en ny och korrekt flygbild. (Togs flygbilden i dagarna eller har den också funnits i arkiven några år?)

Paret Davidsson är som sagt inte nöjda med den nya tomtplatsavgränsningen heller. Men enligt förvaltningschef Sandin och tjänstepersonerna medger inte lagen någon annan tomtplatsavgränsning. Det är förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen säkra på. Precis som de var säkra på att vägen INTE enligt lagen kunde ingå i tomtplatsen under tidigare år…

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson: Ny tomtplatsavgränsning”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd

Davidsson återigen på SVT

14 november, 2022 6 kommentarer

Förra året, den 17 maj 2021, visade SVT några inslag om Bengt Davidsson och hans kamp mot Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning. (Se “SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan”.)

Davidssons kamp har fortsatt oförtrutet sedan dess. Men byggnadsnämnden har inte vikit en tum. Ordförande Bo Dahlberg (S) och majoriteten av nämndens ledamöter liksom tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen anser fortfarande att allmänheten ska kunna passera över Davidssons altan. Idag visar SVT nya inslag om paret Davidssons situation och tröstlösa strid mot kommunen.

Det första av inslagen på Västnytt (se “Politiker i Vänersborg gick emot tjänstemännen – kollega fick strandskyddsdispens”) tog emellertid upp det faktum att byggnadsnämnden på samma möte, som Bengt Davidssons ärende behandlades, diskuterade en känd kommunalpolitikers strandskyddsdispens. Den kände politikern ville bygga ytterligare ett enbostadshus på sin fastighet. Tjänstepersonerna i förvaltningen yrkade avslag på dispensen, eftersom den aktuella platsen hade höga naturvärden. Politikerna i byggnadsnämnden gick då på Bo Dahlbergs förslag – att vara positiva… Ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Anders Wiklund (MP) fick dispensen beviljad.

Under behandlingen på sammanträdet lyfte SD-politikern Torbjörn Moqvist frågan om inte Bo Dahlberg (S) var jävig. Anders Wiklund (MP) och Bo Dahlberg (S) var ju så att säga med och styrde Vänersborg ihop. De ingick i samma styrande koalition. Dahlberg låtsades inte vara medveten om att det var Wiklund som var den sökande. Och det säger Bo Dahlberg fortfarande i intervjun med SVT:

“Jag har inte funderat på namnet.”

I texten under TV-inslaget skriver dessutom SVT att Bo Dahlberg sa:

“Vi är många politiker som sitter i den alliansen. Jag hade ingen aning om att det var den här mannen som sökte. Jag går inte igenom namnen, jag läser ansökan.”

Det är klart att Bo Dahlberg hade läst namnet på ansökan om strandskyddsdispens. Han kunde helt enkelt inte ha undvikit att se Anders Wiklunds namn. (Därmed inte sagt att beslutet var felaktigt, det kan jag inte uttala mig om.)

Efter att Anders Wiklund (MP) hade fått sin strandskyddsdispens beviljad, så skulle Bengt Davidssons strandskyddsdispens tas upp för behandling. Och om den handlar nästa avsnitt i SVT. (Se “Bengt blev av med halva tomten: ”Jag har inte gett upp””.)

Inslaget börjar med att Bengt Davidsson visar SVT och TV-tittarna var byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen har bestämt att tomtplatsavgränsningen ska gå. Davidsson berättar också att kommunen kräver att han ska sätta upp ett staket på altanen, ja – på altanen… Det ska nämligen vara ett staket, kräver byggnadsnämnden, som markerar gränsen mellan Davidssons privata område och var allmänheten får gå.

Sedan blir ordförande i byggnadsnämnden Bo Dahlberg (S) återigen intervjuad… Jag återger hela intervjun.

Lisa Johansson, SVT:

“Hur vill du att det ska fungera för era invånare? Ska det vara så att man ska jobba i 5 år för att få en plats att vända bilen?”

Ordförande Bo Dahlberg (S):

“Nej, naturligtvis inte. Vi strävar ju efter att alla ska vara nöjda naturligtvis. Man ska vara nöjd även om man får nej. Men i det här ärendet kan det vara lite svårt att acceptera det.”

Säger ordförande Dahlberg med ett leende. Jag förstår inte varför han säger att det skulle vara svårt att acceptera detta nej. Menar Dahlberg att byggnadsnämnden har tagit ett felaktigt beslut? Varför har nämnden i så fall tagit ett felaktig beslut? Och det för andra gången…

Intervjun fortsätter.

Lisa Johansson, SVT:

“Hade inte ni från politikens håll kunnat säga att ja men det här är orimligt? Vi testar om vi kan flytta den här också.”

Ordförande Bo Dahlberg (S):

“Jag har inte fått dom ifrån förvaltningen att man skulle kunna göra så, men jag vet att vår förvaltningschef håller på och se över om det går att göra någonting.”

Efter 4-5 år ser tydligen byggnadsförvaltningens chef Eddie Sandin om “det går att göra någonting”. Efter 4-5 år… Det är beklämmande. Har inte politiker och tjänstepersoner förberett ärendet tillräckligt innan beslutet? Måste de få reda på att media intresserar sig för ärendet innan de ser “över om det går att göra någonting”?

Och så avslutas intervjun med Bo Dahlberg (S) med att han säger:

“Det här är ju inte bra, det ser ju alla.”

Och då undrar man om man verkligen hörde rätt…

Vad menar Bo Dahlberg? Vad var det som inte blev bra? Om alla ser att det inte blev bra, varför såg inte han och byggnadsnämnden (och tjänstepersonerna!) det innan beslutet? Det är ju faktiskt andra gången som byggnadsnämnden fattar detta beslut, som tydligen inte är bra. SVT har gjort inslag om beslutet tidigare, Davidsson har överklagat det flera gånger och nu senast dessutom kompletterat sin överklagan. Läser inte Bo Dahlberg (S) och majoriteten av nämnden de handlingar som ligger som underlag till beslut i byggnadsnämnden? Var det bara de tre ledamöterna Pontus Gläntegård (V), Bengt Fröjd (C) och Torbjörn Moqvist (SD), som röstade ja till Davidssons nya ansökan om strandskyddsdispens, som hade läst handlingarna denna gång?

I texten under filmen skriver SVT:

“Bo Dahlberg (S), ordförande i byggnadsnämnden i Vänersborg, anser fortfarande att tomten inte kan utökas så mycket som Bengt Davidsson önskar, utan att inkräkta på allmänhetens intresse.”

Bo Dahlberg visar bristfälliga kunskaper i Miljöbalken, strandskydd och den enskildes rättigheter. Jag tror att Dahlberg bör läsa en alldeles “färsk” artikel på TTELA:s hemsida. (Se TTELA “Kommunen drog tomtgränsen över Bengts altan: ”Fem års helvete””.)

Journalisten Rickard Sköld skriver idag:

“Samtidigt ska den som prövar en dispens ta hänsyn till den enskildes intresse. Inskränkningar för den enskilde ska inte vara oproportionerliga i förhållande till strandskyddets syfte; att säkerställa allmänhetens tillgång till strandområdet.”

TTELA:s artikel är fyllig och mycket bra. Den borde läsas av alla, kanske i synnerhet byggnadsnämnden och tjänstepersoner i förvaltningen. Artikeln ger en betydligt bättre bild av Davidssons problem på Juta än vad inslagen på SVT gör. Den kommer sannolikt i TTELA:s papperstidning imorgon. Det är väl värt att köpa ett lösnummer bara för denna artikel.

Men ikväll kl 18.30 visar SVT ett längre inslag om Bengt Davidsson och Juta. Antagligen får TV-tittarna betydligt mer kött på benen då. Reportern Lisa Johansson har intervjuat många personer… Missa inte det!

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Skandal, strandskydd, SVT, ttela

Objektivitetsprincipen i grundlagen

12 november, 2022 3 kommentarer

Det händer ibland att tjänstepersoner i Vänersborgs kommun går utöver sina yrkesroller. Under de senaste åren har det framför allt inträffat i de tekniska nämnderna. Det vet Solvarm och fastighetsägarna på Vänersnäs som har haft att göra med miljö- och hälsoskydds- och samhällsbyggnadsförvaltningarna, Magnus Larsson med byggnads- och samhällsbyggnadsförvaltningarna och nu senast Bengt Davidsson med byggnadsförvaltningen. Några tjänstepersoner i dessa förvaltningar låter inte alltför sällan personliga preferenser, tyckanden och åsikter påverka beteenden, utredningar och ställningstaganden.

Möjligheten att tjänstepersoner kan brista i sin professionalism och yrkesroll är ett känt problem i Sverige sedan lång tid tillbaka. Fram till slutet av 1800-talet fick t ex statliga tjänstepersoner lova dyrt och heligt att de skulle uppträda med “nit, redlighet, oväld och oegennytta”. De kunde dömas till avsättning eller suspension från arbetet och även straffas och bli skadeståndsskyldiga för olika slags fel och underlåtelsesynder. (Se “Det omtvistade tjänsteansvaret”.) 1976 ändrades regler och lagar, dock blev brottet “tjänstefel” kvar (Brottsbalken 20 kap 1 §):

“Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.”

Tjänstepersoner får, precis som alla andra, tycka och säga vad de vill, även på sin arbetsplats. Men det får inte påverka tjänsteutövningen eller rollen som tjänsteperson. Tjänstepersonsrollen ska inte blandas ihop med yttrandefrihet. 

Den ideologiska och politiska diskussionen i en kommun ska äga rum mellan politiker, partier, invånare, föreningar och organisationer mm, men inte mellan dessa och förvaltningschefer och andra tjänstepersoner. Tjänstepersoner och förvaltningar ska inte hålla på med eller driva politik.

Kravet på tjänstepersonernas professionalism är så fundamentalt viktigt att det faktiskt slås fast i en av Sveriges grundlagar, Regeringsformens 1 kap 9 §, att:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. (Jag har beskrivit den i två tidigare bloggar – se “JO-beslut: Objektivitet gäller!” och “Byggnadsnämnden och Juta (2/5)”.)

Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Och det är naturligtvis särskilt viktigt i myndighetsutövning.

Och JO gick faktiskt ett steg längre i en dom från den 3 maj 2022 (se “JO-beslut: Objektivitet gäller!”):

“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”

Det är säkert så att tjänstepersoner i Vänersborgs kommun får information och/eller utbildning i sina roller som tjänstepersoner, men jag vet inte. Under året har jag t ex haft ett samtal med en mycket hög kommunal chef som inte hade insikt i eller kunskap om objektivitetsprincipen.

Statskontoret, som är en svensk statlig förvaltningsmyndighet, har bland annat följande uppgift:

“Statskontoret främjar och samordnar arbetet för en god förvaltningskultur i staten.”

Statskontoret har utgett en broschyr för statligt anställda som heter “Den statliga värdegrunden”. (Den kan laddas ner här. Tack för tipset Jenny!) Skriften ska lära de anställda vad som är en god förvaltning. Jag antar att dessa grunder och principer bör gälla för tjänstepersoner även i den kommunala förvaltningen…

Jag tänkte citera några avsnitt ur broschyren. Det är inte bara lärorikt och viktigt för tjänstepersoner utan även för vanliga kommuninvånare.

  • “Objektivitetsprincipen innebär att myndigheterna är skyldiga att i alla lägen agera sakligt och opartiskt. Denna objektivitet måste prägla även sådant som ligger utanför det rena beslutsfattandet.”
  • ”Objektivitetsprincipen kan också tolkas som ett förbud. Det är förbjudet att som statsanställd se till andra intressen än dem du ska tillgodose. Det är också förbjudet att fatta beslut på andra grunder än vad som framgår av reglerna i det aktuella fallet.”
  • ”Du som arbetar i en myndighet får helt enkelt inte ta hänsyn till ovidkommande saker när du fattar ett beslut. Du får till exempel inte låta vänskapsrelationer, familjeband eller personliga uppfattningar påverka dig.”
  • ”Det handlar också om att behandla alla lika och om att myndigheterna ska hålla sig till sina uppdrag. … Det får till exempel inte spela in att den som söker tillståndet varit otrevlig eller inte velat samarbeta. Det innebär att du som handläggare inte kan låta dina personliga uppfattningar eller intressen ligga till grund för bedömningen.”
  • ”Att vara saklig innebär också en plikt för myndigheten att vara konsekvent i beslutsfattandet och behandla likvärdiga fall lika. Det är till exempel inte sakligt att ge en sökande extra service och förmåner i ett fall och samtidigt neka andra samma typ av förmån i ett annat fall.”

Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket:

“I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.”

Det är viktigt att också politiker i nämnder och styrelser har koll på objektivitetsprincipen, både för egen del och när det gäller bedömning av underlag och förslag från förvaltningarna. Ett särskilt ansvar har naturligtvis ordförandena i nämnderna.

Det kanske är så att det i Vänersborg finns en tendens att ordförande och politiker i nämnder och styrelser alltför ofta litar blint på sina tjänstepersoner?

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Juridik, Juta, objektivitetsprincipen

Byggnadsnämnden och Juta (5/5)

6 november, 2022 5 kommentarer

Anm. Denna blogg är en fortsättning på “Byggnadsnämnden och Juta (4/5)”.

Politikerna i byggnadsnämnden började svänga i sin uppfattning. Tjänstepersonernas envisa och outtröttliga övertalning om att avslå Davidssons ansökan om strandskyddsdispens gav resultat.

Tjänstepersonerna menade också, säger flera av de ledamöter som deltog i sammanträdet till mig, att Davidsson hade överklagat tomtplatsavgränsningen tidigare och förlorat i både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen. Ingenting hade ändrats sedan dess argumenterade tjänstepersonerna och påstod därför att Davidssons nya ansökan var meningslös, den kunde ändå inte gå igenom. Den var ju redan prövad, den borde avslås.

Då yrkade en av de borgerliga ledamöterna bifall till beslutsförslaget, dvs att avslå Davidssons ansökan. Och hen följdes snabbt av en annan.

En tredje ledamot ansåg däremot att det här var ett felaktigt och oerhört olyckligt påstående från tjänstepersonerna. Det gick inte att utgå från att Länsstyrelsen skulle säga nej till Davidsson, att det inte ens var värt att försöka. Ledamoten försökte förklara att det är en oerhörd skillnad när ett ärende kommer till överprövning, om byggnadsnämnden beskriver Davidssons ansökan på ett positivt sätt, motiverar och beviljar dispensen, än om prövningen blir när sökande själv ska kämpa hos Länsstyrelsen med egna argument efter ett avslag från nämnden.

Ordförande Bo Dahlberg (S) hade då sagt något i stil med:

“Vi kan inte ändra oss. Vad ska folk säga?”

Sug på den kommentaren. Det här säger alltså ordförande Bo Dahlberg (S) enligt flera av ledamöterna. Det innebär att om byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen har gjort något fel, så ska de inte erkänna detta. För vad ska folk då säga… Kommunen ska inte rätta till t ex felaktiga beslut om de upptäcks. Allt för att kommuninvånarna ska ha uppfattningen att byggnadsnämnden och dess förvaltning är ofelbara… Ordförande Dahlberg tycktes inte ha ambitionen att byggnadsnämnden ska göra rätt.

Man skulle väl också kunna tillägga att det istället hade varit klädsamt och på sin plats om nämnden hade erkänt att det förra beslutet var ett misstag, grundat på felaktiga kartor, och att den nu ville rätta till misstaget…

Samme ledamot, som ville säga ja till Davidssons ansökan, menade att ett starkt skäl för att bevilja Davidsson en ny strandskyddsdispens var att marken redan var ianspråktagen.

Ett skäl för strandskyddsdispens är enligt Miljöbalken 7 kap 18 c § om ett område:

“redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Byggnadsförvaltningen ansåg att marken inte hade varit ianspråktagen. Det var anmärkningsvärt eftersom förvaltningschef Eddie Sandin ställde just denna fråga till Lave Thorell. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”.) Förvaltningschefen var uppenbarligen inte säker på vad som gällde. För övrigt svarade Lave Thorell, som hade bott i området sedan 1970:

“Enligt min uppfattning föreligger alltså det särskilda skäl enligt miljöbalken att markområdet framför torpet ”redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”.”

Två foton, ett från 1960 och det andra från 1975, från Lantmäteriet ger stöd åt Thorells uppfattning…

 

Och hela gräsmattan framför huset var definitivt tagen i anspråk när Davidsson förvärvade Juta. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (4/5)”.) 

Varför skulle Bengt Davidsson och hans fru tro att kommunen skulle förbjuda just dom att ha t ex ett trädgårdsland på tomten när de förvärvade Juta?

Slutsatsen från tjänstepersonerna var ändå, trots fotografier och vittnesmål, att marken inte var “tagen i anspråk”… De kunde naturligtvis inte vara säkra på det, men de drog slutsatsen ändå. Det innebar att paret Davidsson inte fick ha t ex ett trädgårdsland på tomten. Och tog de inte bort det trädgårdsland som den förre ägaren hade anlagt på tomten, så skulle Davidssons få betala vite…

Kommunen gör verkligen allt den kan för att fälla kommuninvånarna istället för att fria…

I Davidssons fall hade det varit lätt att komma överens. Han ansökte om en ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning, därför att det gamla avgränsningen var felaktigt dragen. Byggnadsförvaltningen hade kunnat rita en ny gräns eller utgått från den gräns som Davidsson ritat in i sin ansökan – och ändrat den. Nämnden och förvaltningen hade ju alla möjligheter i världen att utforma en lämplig tomtplats. Som alla hade kunnat acceptera – Davidsson, byggnadsnämnden och allmänheten. Då hade också bron varit kvar.

Men nej… Varför?

I en av mina bloggar (se “Davidsson på Juta kämpar vidare (1/3)”) skrev jag om Davidssons problem med sophanteringen. Det finns nämligen regler för vändradier och sådant för sopbilar. Vändplanen ska ha en diameter av 18 meter. Davidssons tomt uppfyllde inte kraven. På sammanträdet sa emellertid förvaltningschefen att det var ordnat och löst. Det var inte sant, problemet är fortfarande inte löst.

Det var nog flera i byggnadsnämnden som egentligen hade hoppats att de skulle kunna lämna ärendet Juta bakom sig efter sammanträdet. Och kanske trodde de att avslagsbeslutet skulle få den följden. Det tror inte jag. Det är nog nu det tar fart. Diskussionens vågor går höga på sociala medier och kommuninvånare ger uttryck för sitt missnöje mot kommunen. Davidsson kommer med all sannolikhet också att överklaga beslutet.

Och SVT har redan varit och intervjuat Bengt Davidsson… Vänersborgs kommun kommer återigen att hamna på kartan.

I TTELA för någon vecka sedan fanns en krönika med rubriken (se här):

“Statligt anställda ska lämna sina egna åsikter hemma”

Jag kanske skulle ha döpt någon av bloggarna till:

“Byggnadsförvaltningens anställda ska lämna sina egna åsikter hemma”

Tjänstepersoner i kommunen ska följa objektivitetsprincipen. Det står i grundlagen. Det har inte tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen gjort. Det som jag anser vara mest beklämmande, det är att de har bortsett från allt i Miljöbalken, Plan- och Bygglagen och Förvaltningslagen som talar till Davidssons fördel. Att förvaltningen sedan också bortser från fakta, och inte minst anför felaktiga fakta, gör det naturligtvis ännu värre. (Se t ex mina tre bloggar innan sammanträdet – “Davidsson på Juta kämpar vidare”.) I bloggen “Juta: Byggnadsnämndens felaktiga underlag” visar jag på rena felaktigheter i förvaltningens underlag till politikerna. Dessa felaktigheter rättades inte till på sammanträdet.

Senare denna månad är det tänkt att Vänersborgs kommunfullmäktige ska fatta beslut om nya riktlinjer för styrning och ledning. Redan nu på onsdag ska kommunstyrelsen bereda ärendet. En väsentlig del av tankarna kring den nya styr- och ledningsmodellen handlar om organisationens “kultur”.

I de riktlinjer som ska antas står det:

“Förhållningssättet innebär att medarbetarna både har viljan och förmågan att sätta sig in i medborgarens, brukarens, företagarens och besökarens perspektiv.”

Jag är inte säker på att den nya styr- och ledningsmodellen har någon framtid i Vänersborgs kommun, i varje fall inte i byggnadsförvaltningen…

Det kanske krävs “en piska istället för en morot”. I Tidö-avtalet, som M, KD, L och SD har enats om, finns beslutet att återinföra tjänstemannaansvaret. M och SD har tidigare lyft fram så kallad “tjänstemannaaktivism”. Då har partierna sagt att det har handlat om att enskilda tjänstemän tolkat ramlagar, exempelvis miljöbalken, utifrån personliga preferenser. (Se “Nya civilministern om utvecklat tjänstemannaansvar”.)

Det kanske är tjänstemannaansvar som behövs i Vänersborg… Å andra sidan finns det tuffa skrivningar om tjänstefel i den nuvarande lagstiftningen, Brottsbalken 20 kap 1 §…

Det finns anledning att återkomma till byggnadsnämndens beslut…

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Skandal, strandskydd

Byggnadsnämnden och Juta (4/5)

4 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på “”Byggnadsnämnden och Juta (3/5)”.

Den 24 januari 2018 hade Davidsson fått startbesked för om- och tillbyggnaden av Juta-torpet. Det innebar att byggnadsarbetena på Jutatorpet fick påbörjas. Det hade alltså byggnadsnämnden godkänt och beslutat. Och arbetena påbörjades. Den 10 april 2018 var alla grundarbeten på altanen klara.

Det krävs strandskyddsdispens för att få bygglov på strandskyddat område. Tre månader efter att Davidsson fick startbeskedet och en vecka efter att grundarbetena på altanen var klara, närmare bestämt den 17 april 2018, gjorde en tjänsteperson på byggnadsförvaltningen en tomtplatsavgränsning i samband med strandskyddsdispensen… Tjänstepersonen hade uppenbarligen inte sett Davidssons ritningar och kollegornas beslut om bygglov och startbesked. Tjänstepersonen hade därför använt den karta, som inte visade hur huset skulle se ut när det var klart. Altanen var inte utritad. Tjänstepersonen verkade inte heller ha koll på var värmepumps- och avloppsanläggningarna var placerade…

Dagen efter beslutet om tomtplatsavgränsningen fick Davidsson se beslutet. Han såg direkt att avgränsningen var fel. Kartan stämde inte överens med de beslut om hur om- och tillbyggnaden av Juta-torpet skulle bli. Och som byggnadsförvaltningen redan hade godkänt. Dessutom hade ju som sagt alla grundarbeten på altanen blivit klara veckan innan…

Och inte nog med det, på förslag av tjänstepersonen beslutade byggnadsnämnden att:

“Den östra tomtgränsen, mot Göta älv, ska markeras med staket, mur eller häck”

Hur nämnden tänkte sig att Davidsson skulle kunna bygga en mur, sätta upp ett staket eller plantera en häck på den lilla grusplanen, som var kvar efter tomtplatsavgränsningen, bredvid huset framgick inte. Inte heller hur en mur skulle byggas över altanen…

Nämnden och tjänstepersonen vägrade inse att kartan var fel och inte återspeglade bygglovet. Davidsson tvingades att överklaga beslutet till Länsstyrelsen. Tjänstepersonen var “ståndaktig”, hen vägrade inse att kartan som hade använts var fel och konstaterade i sitt yttrande till överklagandet till Länsstyrelsen:

“Inget har tillförts ärendet som föranleder en omprövning av beslutet.”

Det var kartan som gällde, inte verkligheten…

Länsstyrelsen och senare Mark- och Miljödomstolen gick på byggnadsnämndens beslut. Ingen var intresserad av att t ex besöka Juta och med egna ögon se att kartan, som tomtplatsavgränsningen var inritad på, inte var i överensstämmelse med byggnadsnämndens bygglov. Eller verkligheten. De “dömande myndigheterna” litade blint på byggnadsnämnden och tjänstepersonen på byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Och egentligen borde de ju kunna göra det… Men de glömde att det handlade om Vänersborgs kommun…

Bengt Davidsson och hans fru befann sig i ett “moment 22”. (Jag har redogjort för Davidssons överklaganden i en tidigare blogg – se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”.)

På byggnadsnämndens sammanträde tisdagen den 25 oktober 2022 hävdade fortfarande tjänstepersonerna att kartan som tomtplatsavgränsningen ritades in på var med verkligheten överensstämmande… Och det kan som jag ser det bara bero på en av två saker, endera okunskap eller också…

Men inte nog med det.

Tjänstepersonerna hävdade även på sammanträdet att Davidsson fick skylla sig själv för att han hade byggt altanen utanför tomtplatsavgränsningen. Det kanske inte var så lätt för de osäkra politikerna att veta vad som var sant och inte. Tjänstepersonerna förutsätts ju vara korrekta och professionella…

Men skylla sig själv? Davidsson följde ju bara de ritningar och planer som byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen hade godkänt och beslutat i laga ordning – innan tomtplatsavgränsningen gjordes. Den 24 mars 2020 gav ju byggnadsnämnden slutbesked och skrev som skäl till beslutet:

“Byggherren har uppfyllt sina åtaganden enligt bygglovet, kontrollplanen och startbeskedet. Byggnadsnämnden har inte funnit skäl att ingripa enligt 11 kap. PBL.”

Skylla sig själv? Tydde inte detta argument på att tjänstepersonerna faktiskt erkände att deras karta var felaktig…? Det verkade som att de faktiskt visste att tomtplatsavgränsningen sträckte sig över Davidssons altan.

Kartan i byggnadsförvaltningens underlag var riktig och Davidsson fick skylla sig själv. Det var budskapet från byggnadsförvaltningens tjänstepersoner. Flera politiker började tvivla på Davidssons ansökan om strandskyddsdispens.

Eller var det så att tjänstepersonerna faktiskt visste att kartan inte avspeglade verkligheten, och egentligen aldrig hade gjort? I det underlag som förvaltningen lämnade till byggnadsnämnden, och som sedan ingick i nämndens beslut, så står det (se ”Davidsson på Juta kämpar vidare (2/3)”):

”Fastigheten har en beslutad tomtplatsavgränsning från 2018 som fastställdes utifrån hur fastigheten såg ut 1975 då strandskyddslagstiftningen infördes.”

För mig är denna formulering och ”logiken” bakom den helt totalt obegriplig. Skulle formuleringen utgöra ett försvar för att kartan som har använts är felaktig? Att rita in en tomtplatsavgränsning på en karta 2018, som inte avbildade verkligheten 2018 utan hur det såg ut 1975, kan väl aldrig försvaras som underlag för ett beslut 2022…? Byggnadsförvaltningen i Vänersborg, och de i nämnden som röstade mot Davidsson, borde förklara varför de använder en karta 2022 som visar hur fastigheten såg ut 1975… Det borde ordförande Bo Dahlberg (S) och Magnus Ekström (KD) förklara för, inte bara paret Davidsson, utan för alla vänersborgare!

Jag vill avsluta denna blogg med en mycket talande bild från 2016 eller 2017. Det var i varje fall innan Davidsson hade förvärvat fastigheten och således innan någon som helst om- och tillbyggnad av Jutahuset hade börjat i Davidssons regi.

Fotografiet berättar en hel del. Det syns tydligt att en stor del av tomten/gräsmattan på Juta är ianspråktagen. Den är privatiserad. Det finns en ”uteplats” med stolar och en bänk. Bakom personerna skymtas ett trädgårdsland. Sträckningen av vägen är också annorlunda än idag. Det råder ingen tvekan om att en stor del av tomten betraktas som privat. Privatiseringen slås också fast av det som är mest iögonfallande på fotot – skylten ”Privat område”. Den visar tydligt för allmänheten att från och med här är det privat. Skylten ”utestänger allmänheten”.

Det fanns ingen formellt beslutad tomtplatsavgänsning vid den här tiden, innan Juta köptes av Davidsson. Men det privata området ifrågasattes inte, utan respekterades vad jag förstår av alla. Även av byggnadsförvaltningen… Det är nämligen så att det var samma tjänsteperson på byggnadsförvaltningen som placerade skylten på detta ställe, som sedan bestämde tomtplatsavgränsningen när Davidsson hade köpt fastigheten!

Samma tjänsteperson som ansåg att gränsen för det privata området på Juta skulle börja som på fotografiet ovan för att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till stranden ändrade sig 1-2 år senare när Davidsson köpte Juta. Då tyckte hen att allmänhetens tillgång och passage skulle gå över Davidssons altan…

Vad var anledningen till att denne tjänsteperson helt plötsligt ändrade sig – och att dagens tjänstepersoner håller fast vid förändringen? Tja, det har i varje fall inget med saklighet och opartiskhet att göra…

Fortsättning följer i bloggen ”Byggnadsnämnden och Juta (5/5)”.

===

Bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Skandal, strandskydd, tjänsteperson

Byggnadsnämnden och Juta (3/5)

3 november, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på “Byggnadsnämnden och Juta (2/5)”.

Tjänstepersonernas engagerade uppträdande i byggnadsnämnden (25 oktober) mot Bengt Davidsson och hans ansökan om strandskyddsdispens gick emot den positiva inställning som många politiker hade innan sammanträdet. Det berättar flera av de ledamöter som deltog i mötet för mig. Tjänstepersonerna ifrågasatte de politikers argument som var positiva till Davidsson. De vred och vände på politikernas argument för att visa att de, enligt deras mening, inte höll eller var felaktiga…

Tjänstepersonerna lyfte i sin övertalning även nya argument som inte fanns med i det underlag som politikerna i byggnadsnämnden hade fått före mötet. Argumenten hade inte heller kommunicerats med Bengt Davidsson i den kommunikation mellan Davidsson och byggnadsförvaltningen som hade föregått sammanträdet. Det innebar att Davidsson inte hade kunnat bemöta dessa argument.

I sin iver framförde tjänstepersonerna även argument som var felaktiga. På en direkt fråga om förvaltningens kartor återspeglade verkligheten, dvs Davidssons hus och altan, fick en politiker svaret att det gjorde dom. Det var inte sant. Det kan vem som helst förvissa sig om. Det är bara att ta med sig förvaltningens kartor och åka till Juta. Bengt Davidsson skriver på Facebook den 30 oktober:

“Ingen vill kännas vid problemet och dom vidhåller att det är rätt karta som använts. Man kan ge en 10 åring kartorna och han kan på 10 sek se att det finns stora skillnader. Då tänker jag, är dom blinda eller vill dom inte se.”

Det är kartan nedan till vänster det handlar om.

Kartan till vänster är alltså den som förvaltningen under 5 år och än idag hävdar avspeglar verkligheten. Det gör den inte. Det gör däremot den högra. Den högra kartan avbildar hur huset med altan verkligen ser ut. Notera den tunna gröna linjen (vid ”Ny altan”) runt huset, det är altanen. (Det kommer en förstoring lite längre ner i texten.) På förvaltningens karta är inte heller vägens sträckning riktig. Dessutom är staketet inritat fel.

Och nu en slags nyhet. Tisdagen den 1 november besökte Bengt Davidsson kommunens lantmäterienhet. Han frågade efter kartor/kartskisser över Jutatorpet. Han fick, kanske inte helt överraskande, den “felaktiga”, dvs den vänstra kartan ovan. Sedan gick Davidsson in till förvaltningschef Sandin. Efter ca 10 min knackade det på dörren. Då kom tjänstepersonen från lantmäteriet in med ytterligare en karta över Jutatorpet. Och… Det var den “riktiga” kartan, den karta som verkligen visade hur Jutatorpet såg ut, dvs kartan ovan till höger!

Den karta som Davidsson fick, mitt framför ögonen på förvaltningschefen, borde ha varit den som hade gällt under hela processen. Det borde ha varit den som var gällande när tomtplatsavgränsningen ritades. (Se förstoringen till vänster.) Då hade tjänstepersonen sett att hen drog gränsen för tomtplatsen över Davidssons altan…

Kartan har med andra ord funnits i kommunhuset hela tiden och den har ritats av kommunala tjänstepersoner. Och de tjänstepersoner som var med på byggnadsnämndens sammanträde förra veckan, och påstod att den “felaktiga” kartan var sann, talade följaktligen inte sanning. Vi kan väl hoppas att förvaltningschef Sandin tar tag i detta nu… 

Det felaktiga kartan över Jutahuset har skapat oerhörda problem för Bengt Davidsson och hans fru – i 5 år. Och inget är Davidssons fel utan allt ansvar ligger på byggnadsförvaltningen.

Förvaltningens karta ritades den 16 juni 2017 (den ”gamla” kartan ovan till vänster). Skärmtaket är inritat, men inte den blivande altanen. Efter att kartan hade ritats började processen med om- och tillbyggnad av huset inklusive altanen.

För att ytterligare belysa hur det gick till när Davidsson byggde om Jutahuset har jag införskaffat handlingarna från kommunen. I handlingarna finns alla ritningar, skisser etc med mått och allt det som behövdes för Davidsson att börja bygga. (Det är inte helt enkelt för en gammal SO-lärare att förstå sig på alla ritningar etc, men alla inblandade inklusive byggnadsförvaltningen i Vänersborg förstod ju naturligtvis, eller borde ha gjort det.)

Det är enligt min mening väsentligt att veta hur byggprocessen gick till rent “formellt”. Det visar nämligen att Bengt Davidsson har gjort allt rätt hela tiden. Jutahuset blev som ritningarna hade visat.

Jag redovisar processen kronologiskt.

  • 15 maj 2017 – Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutade om ett föreläggande gällande installation av värmepumpsanläggning.

Det är inte så “farligt” som det låter, det handlade om vilka åtgärder Davidsson var tvungen att vidta för att få installera en värmepumpsanläggning. Två av åtgärderna är intressanta:

* “Anläggningen ska underhållas och skötas så att läckage till omgivningen förhindras.”
* “Om läckage eller annat fel uppstår på anläggningen ska fastighetsägaren vidta åtgärder samt utföra sanering.”

Jag nämner detta eftersom värmepumpsanläggningen senare kom att hamna utanför Davidssons tomtplats… Davidsson vidtog för övrigt, naturligtvis, de åtgärder som krävdes.

  • 2 oktober 2017 – Miljö- och hälsoskyddsnämnden tillstyrkte bygglov utan erinran.
  • 9 oktober 2017 – Miljö- och hälsoskyddsnämnden ger tillstånd för avloppsanläggning.

Även avloppsanläggningen kom att hamna utanför Davidssons tomtplats…

  • 19 oktober 2017 – Byggnadsnämnden gav bygglov och skrev som skäl till beslutet:

“Befintlig byggnad byggs till genom att taket lyfts, en tidigare tillbyggnad byggs på, befintlig entré byggs på och till med balkong och en altan med skärmtak uppförs. Tillbyggnaderna är inte att betrakta som en liten tillbyggnad. Ändringen bedöms uppfylla lagens utformnings- och varsamhetskrav och bygglov ska ges.”

I beslutet ingick följande handlingar (inklusive beteckningar): Planer och sektion, Fasader och Situationsplan baserad på lokaliseringskarta.

En liten sidotråd, som jag inte vet om den är viktig. I bygglovsbeslutet skrev byggnadsnämnden också:

“Fastigheten omges av promenadvägar som går genom skogen och utmed älven. Förutsättningarna för att röra sig fritt utmed älven och i skogen kommer inte att förändras mot idag.”

Det står “röra sig fritt utmed älven” – inte att allmänheten ska röra sig fritt på vägen strax bredvid huset, eller över altanen… Även med Davidssons förslag skulle det vara fritt att röra sig utmed älven, i varje fall innan nämndens avslag föranledde Davidsson att ta bort bron över bäckravinen…

Det fanns för övrigt ingen strandskyddsdispens och därmed inte heller någon hemfridszon och tomtplatsavgränsning, när bygglovet beviljades. Det kan tyckas lite märkligt. När bygglov beviljas borde det ju innebära att allt är uppfyllt enligt Plan- och bygglagen (PBL).

I PBL 8 kap. 9 § (klicka här) beskrivs hur en tomt ska vara utformad, t ex att det på tomten finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten, att det ska finnas lämpligt utrymme för parkering och att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till byggnadsverk och på annat sätt använda tomten.

Det var dock en strandskyddsdispens med en tomtplatsavgränsning på gång.

  • 24 januari 2018 – Byggnadsnämnden gav startbesked. Byggnadsarbetena fick påbörjas.
  • 18 juni 2019 – Byggnadsnämnden gav tillfälligt (interimistiskt) slutbesked. Byggnadsdelen fick tas i bruk. För slutlig prövning av slutbesked krävdes att det inkom en relationsritning av fasad.
  • 24 mars 2020 – Byggnadsnämnden gav slutbesked och skrev som skäl till beslutet:

“Byggherren har uppfyllt sina åtaganden enligt bygglovet, kontrollplanen och startbeskedet. Byggnadsnämnden har inte funnit skäl att ingripa enligt 11 kap. PBL.”

Det var kommunens beslut i den “formella” byggprocessen. Den bevisar med all önskvärd tydlighet att allt “gick rätt till”. Davidsson gjorde allt rätt. Allt som behövdes för om- och tillbyggnaden av Juta-torpet hade lämnats in och godkänts av byggnadsnämnden – och byggnadsförvaltningen. Hade något varit fel någonstans under processens gång hade naturligtvis byggnadsnämnden reagerat och tillrättavisat Davidsson.

Bengt Davidssons och hans frus ombyggda Jutatorp var klart och allt var lagligt och godkänt.

Men under tiden hade alltså en av tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen samtidigt arbetat med strandskyddsdispensen och tomtplatsavgränsningen… Och tydligen hade denne tjänsteperson ingen kontakt eller kunskap om vad andra på byggnadsförvaltningen hade beslutat i ärendet.

Redan den 17 april 2018 hade tjänstepersonen gjort en tomtplatsavgränsning. Det var nästan 3 månader efter att Davidsson hade fått startbesked som innebar att byggnadsarbetena fick påbörjas…

Fortsättning följer i bloggen ”Byggnadsnämnden och Juta (4/5)”.

===

Bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Skandal, strandskydd, tjänsteperson

Byggnadsnämnden och Juta (2/5)

2 november, 2022 4 kommentarer

Anm. Denna blogg är en fortsättning på “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”.

 Byggnadsnämndens ledamöter verkade vara på ett gott och tillåtande humör. De hade beviljat en toppolitiker från kommunens styrande minoritet strandskyddsdispens och de hade läst ett utlåtande från Lave Thorell om hans syn på Juta-ärendet. Och Thorell var positiv till att strandskyddsdispens skulle beviljas till Bengt Davidsson och hans fru.

Och tydligen var humöret på politikerna inledningsvis fortsatt gott när ärendet Juta skulle behandlas. Men det svängde tämligen snabbt…

Det var enligt mina källor helt beroende på att tjänstepersonerna intog en roll, som jag som har erfarenhet från framför allt kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, barn- och utbildningsnämnden och direktionen i Kunskapsförbundet, har svårt att föreställa mig. Tjänstepersonerna började agera som om de var politiker… De gick in i argumentation och debatt med politikerna. De hade ambitionen att påverka politikerna att avslå Davidssons ansökan.

Det är viktigt att hålla isär politikers och tjänstepersoners roll. Att ge sig in i en debatt och argumentera för en ståndpunkt hör definitivt inte till tjänstepersoners roll och uppgift. Tjänstepersoner ska ta fram faktaunderlag och de ska vara objektiva. Utifrån de objektiva och sakliga underlagen ska sedan politikerna besluta. Lagar och förordningarna behöver ofta tolkas, olika intressen ska vägas mot varandra, överväganden ska göras osv. Det är politikernas roll och det är därför som det finns politiska nämnder i Sverige. Om det inte hade varit så kunde tjänstepersonerna besluta helt på egen hand.

Jag vill göra en viktig utvikning som definitivt har sin tillämplighet i det underlag som tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen levererade till politikerna och också deras sätt att uppträda och argumentera under sammanträdets gång. Det handlar om något som kallas objektivitetsprincipen och som är fastställd i Regeringsformen. Regeringsformen är en grundlag…

I Regeringsformens 1 kap 9 § står det:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Notera:

“iaktta saklighet och opartiskhet”

Detta är alltså objektivitetsprincipen.

Det råder ingen som helst tvekan om hur objektivitetsprincipen ska tolkas. Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Och det är naturligtvis särskilt viktigt i myndighetsutövning.

Och JO gick faktiskt ett steg längre i en dom från den 3 maj 2022 (se “JO-beslut: Objektivitet gäller!”):

“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”

Det är naturligtvis svårt med gränsdragningar och bedömningar. Men det står tämligen klart hur byggnadsförvaltningens och byggnadsnämndens agerande uppfattas av kommuninvånarna. Och några av ledamöterna i byggnadsnämnden…

Objektivitetsprincipen innebär att alla tillgängliga fakta ska finnas med i tjänstepersonernas underlag till politikerna – även fakta som talar för den sökande. Det är dock inte bara byggnadsförvaltningen som har en tendens att missa detta sistnämnda.

Det var inte nog med att personerna från förvaltningen argumenterade ganska “ivrigt” och engagerat på byggnadsnämndens sammanträde, de framförde också nya argument. Det var argument som inte fanns med i underlaget. Det betydde att politikerna inte hade haft en chans att kolla upp och analysera dessa argument innan mötet. Och framför allt, det var argument som inte Bengt Davidsson hade kunnat kommentera eller bemöta i den kommunikation som byggnadsförvaltningen hade med Davidsson innan nämndens sammanträde.

Detta är inte ok – för att uttrycka mig milt… Det visade sig också att argumenten inte var i överensstämmelse med sanningen, men det återkommer jag till.

Ordförande Bo Dahlberg (S) lät emellertid tjänstepersonerna uppträda som politiker och argumentera mot Davidssons ansökan. Dock sägs det att förvaltningschef Eddie Sandin intog en mer förväntad tjänstemannaroll.

Fortsättning följer i bloggen ”Byggnadsnämnden och Juta (3/5)”.

===

Bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Skandal, strandskydd, tjänsteperson