Arkiv
Miljö i Vargön
“Slaggen från Vargön Alloys AB bildas vid tillverkning av ferrokrom. Slaggen innehåller krom och en del nickel. Metallerna är hårt bundna till slaggen och bara små mängder kan lakas ur.”
Så står det på Vänersborgs kommuns hemsida. 
Här kan man också anmäla till kommunen om Vargöslagg ska användas för anläggningsändamål. Det finns en färdig anmälningsblankett att fylla i…
Och visst har Vargön Alloys sannolikt bättre reningsteknik och lägre klimatpåverkan än sina närmaste konkurrenter i Europa. Men det betyder självklart inte att processen eller slaggen på något sätt skulle vara “rena”. Alloys självt uppger också att det arbetar för att minimera företagets miljöpåverkan.
Det har blivit en hel del skrivet i denna blogg om föroreningar och slagghögar i Vargön. Det är dock inte helt lätt att få reda på mer fakta. Vänersborgs kommun hänvisar till Länsstyrelsen och Länsstyrelsen svarar inte på mina mail. Det sistnämnda är olagligt, och hade jag haft tid och ork skulle jag naturligtvis vända mig till Förvaltningsrätten.
Bloggarna har engagerat en del personer i kommunen. Jag har fått både mail, meddelanden och samtal om att det finns Vargöslagg lite överallt innanför kommungränserna, lite oväntat också i dalslandsdelen. Det 
finns utfyllnadsmaterial på vägar t ex vid södra stranden av Stora Hästefjorden, på parkeringen vid Sikhalls magasin och under en massa busskurer längs E45:an. För att bara nämna några ställen.
Några invånare påstår också att det finns mätningar på slagg, som används som utfyllnad, som visar på att det finns krom i det vatten som läcker från slaggen. Det får dock, så att säga, betraktas som obevisat tills motsatsen bevisas. Men det är klart, tänker jag, att det naturligtvis kan läcka krom, om slagg från Alloys har använts som utfyllnad. Det är ju orsaken till Mark- och miljödomstolens dom den 31 mars 2015, där domstolen bland annat skrev (se “Slagghögarna på Vargön Alloys”):
“Utförda analyser visar att ferrokromslaggen innehåller en förhållandevis hög halt totalkrom, något som också är naturligt med hänsyn till den produktion som genererar slaggen. Laktester har också visat ett visst kromläckage från slaggen. Särskilt det sistnämnda är ägnat att inge vissa farhågor. Spridning av tungmetaller, och inte minst krom, är typiskt sett förknippat med stora miljörisker och bör i möjligaste mån undvikas.”
Det finns också invånare i kommunen som säger att det även på senare år har förts ut slagg på bakvägar från Alloys och att det har fuskats vid mätningar. Det har jag dock svårt att tro, och om något sådant har hänt är jag övertygad om att det har skett helt bakom ägarnas eller ledningens rygg. I varje fall tills motsatsen bevisas.
Det är självklart svårt att avgöra vad som är sant eller inte kring “Vargöslaggen”. Däremot kan det konstateras att det pratas lite överallt och att det finns en oro. Och egentligen inte bara det. Människor undrar även över själva processen. Hur mycket av “det farliga” hålls egentligen så inneslutet inom 
fabriksportarna som man skulle önska? Det händer tydligen ibland att det läcker ut ur tak och skorstenar på Alloys och självklart så även när smältdegeln står på marken utanför eller är fullt synlig genom vidöppna portar. Jag träffade en mycket trovärdig vargöbo strax före jul som sa att det inte sällan kom svart rök ur skorstenarna. Och det var definitivt inte vattenånga sa personen. Hen försökte hålla sig så mycket inomhus som möjligt när vinden låg på från Alloys. Dessutom finns det flera i Vargön som vittnar om att det översta lagret i jorden är alldeles svart av föroreningar från Alloys, och en kallade till och med jorden för “cancerjord”.
Det kanske är som en gammal vänsterpartist sa för länge sedan:
“Så länge det ryker finns det jobb.”
Och så är det kanske idag också. Dessutom är vi många som är beroende av Vargön Alloys för fjärrvärmen.
Det kan vara bra att veta att före 1986 har också en del slagg från företaget Ferrolegeringar i Trollhättan använts till utfyllnad i områden kring Trollhättan och Vänersborg. Enligt uppgift var det sådan här slagg som hade använts som utfyllnad där Arena Vänersborg senare byggdes. Och som kostade några miljoner för kommunen att sanera… Slaggen från Ferrolegeringar har tydligen också kallats Vargöslagg, åtminstone av en del. Eller också har det skett missuppfattningar. Folk har trott att det var slagg från Vargön när det var slagg från Trollhättan.
Ferrolegeringar var en industri som var en stor miljöbov, särskilt farlig var tydligen ferrokalken. En expert på slagg informerade mig om att Alloys slagg inte går att jämföra med slaggen från Ferrolegeringar. Slaggen från Ferro vittrade och läckte ut föroreningar. På platser där den har använts som utfyllnad, och där den finns kvar i marken, anses marken fortfarande vara förorenad.
På sätt och vis är det inget konstigt med att slagg från Vargön Alloys och Ferrolegeringar i Trollhättan har använts som utfyllnad vid t ex vägbyggen och andra byggen. Det var rutin och en “win-win-situation” för alla inblandade. Man kände länge inte till att det fanns faror med slaggen.
Men nu vet man det… Och handlar därefter…?
Det skulle göras en studie och undersökning från AFA Försäkring som skulle kasta ytterligare ljus på eventuell miljöpåverkan och påverkan på arbetsmiljön för de anställda på Alloys. (Det nämnde jag i bloggen “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”.) Så var det inte. Det visade sig att Vargön Alloys inte skulle ingå i studien. En av de som arbetar med projektet svarade mig när jag undrade om orsaken:
“När vi rekryterade företag använde vi våra externa kontakter och kunskap inom avdelningen var det kunde förekomma exponering för krom VI. Vargön Alloys har inte diskuterats i det sammanhanget och blev därför aldrig kontaktade om att vara med i studien.”
Jag uttryckte naturligtvis min stora förvåning, men vad hjälpte det. Det verkar också som om studien kan vara avslutad vid det här laget.
På Miljö- och hälsoskyddsnämndens sista sammanträde för i år (7 december), och denna mandatperiod, antog nämnden en handlingsplan för förorenade områden. Handlingsplanen beskriver vilka förorenade områden som finns inom kommunen och hur dessa ska hanteras. Den ska vara ett verktyg för att uppnå miljömålet “Giftfri miljö”. Det är självklart en mycket bra målsättning.
I Vänersborgs kommun finns det 4 objekt som ligger i riskklass 1. Riskklass 1 innebär att det föreligger en mycket stor risk för människors hälsa och miljön. Två av objekten är dels själva fabriken Vargön Alloys och dels Vargön Alloys deponi Mjölkberget (se “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”).
Det enda som står i handlingsplanen om dessa objekt är att de är Länsstyrelsens ansvar… Och Länsstyrelsen svarar inte på mail…
Det tycks finnas en oro i kommunen kring de nuvarande och tidigare industrierna i Vargön. Och inte bara i Vänersborg förresten – Trollhättan planerar ju att ta sitt dricksvatten direkt från Vänern om några år. Det vattnet är renare och mindre förorenat än det vatten som har runnit förbi Holmängens avloppsreningsverk och Vargön. Anser i varje fall Trollhättans stad.
Vad Vänersborgs kommun anser är jag inte riktigt säker på. Det hänvisas till Länsstyrelsen, samtidigt som några kommuninvånare säger att kommunen förminskar eller förnekar problemen med föroreningarna. Och i kommunens nya handlingsplan betraktas Vargön Alloys och slagghögarna utgöra en mycket stor risk för människors hälsa och miljön. Men fortfarande kan man alltså anmäla hos kommunen om Vargöslagg ska användas för anläggningsändamål… Trots riskklass 1 och domen från Mark- och miljödomstolen…
Det finns anledning att återkomma.
Davidsson på Juta: Framtiden (3/3)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen “Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)”.
Bengt Davidsson och hans fru är mycket besvikna på Länsstyrelsens beslut. Det är klart att det var en framgång att slippa betala 50.000 i vite, men den horribla och absurda tomtplatsavgränsningen är kvar och omintetgör Bengts och hans frus planer på ett lugnt och avskilt liv på landet.
Ja, det är faktiskt “landet” ute vid det gamla Jutatorpet – det finns t ex ingen detaljplan. Frun är intresserad av matlagning och trädgårdsodling. Hon vill ha ett eget trädgårdsland där hon kan odla potatis och grönsaker. Och det fanns också ett sådant anlagt på området ner mot älven när de köpte huset. Frun drömmer även om ett 
litet växthus. Och det är väl inte att begära för mycket, är det inte en självklar sak på en fastighet på landet? Nä, inte i Vänersborgs kommun… Det är absurt. Bengt och hans fru får alltså inte använda sin egen mark för att odla några grönsaker. Tomtarealen på fastigheten är 8.000 kvm, men David och hans fru har en mindre trädgård än vad folk har i Nordstan. Ja, de har faktiskt en mindre gräsmatta än vad en lekstuga i Nordstan har….
Byggnadsnämnden har i praktiken exproprierat hela Davids och hans frus tomt och gjort den helt oanvändbar. Kvar blev ett brant berg och en svåråtkomlig tomtmark som den rörelsehindrade David inte ens klarar av att gå i… 
Och frun kan på sin höjd odla lite krasse i en kruka…
Länsstyrelsens beslut leder emellertid, som jag ser det, till att byggnadsnämnden måste ta upp ärendet Juta ytterligare en gång. Det kan ju t ex hända att nämnden återigen vill besluta om vite. Denna gång då på ett korrekt och lagligt sätt…
Det ter sig dock inte helt sannolikt. Vad jag förstår så har nämndens inställning till ärendet förändrats sedan beslutet fattades den där ödesdigra dagen den 2 mars 2021, för att inte tala om dagen den 17 april 2018… Vissa ledamöter sade redan några dagar efter beslutet förra året att de kände sig förda bakom ljuset – i den meningen att underlaget och informationen inte var objektiv. Det vet jag egentligen inget om, det får vederbörande ledamöter ta upp i nämnden.
Allmänheten har definitivt blivit mer insatt sedan nämndens beslut. SVT:s reportage var naturligtvis viktigt i detta hänseende. Många har sannolikt bildat sig en ganska bestämd uppfattning om Davidsson och Juta – och inte minst om byggnadsnämnden i Vänersborg… Den allmänna opinionen spelar en tämligen stor roll för politiker, särskilt i valtider.
Fast valet kan innebära att det från och med den 1 januari 2023 blir en helt ny nämnd, kanske med helt nya ledamöter. Och då vet ingen vad som kan hända. För Bengt och hans frus del kan det ju i och för sig inte bli sämre. Vilket torde vara en klen tröst. Vi får se hur vänersborgarna röstar.
Men vad viktigare är, Bengt Davidsson har lämnat in en ansökan om en ändring/utökning av tomtplatsavgränsningen. Det gjorde han redan den 19 maj 2021. Det har alltså gått över ett år sedan. Jag antar att byggnadsnämnden/-förvaltningen har avvaktat beslutet från Länsstyrelsen, även om jag inte är helt säker på att det i så fall är korrekt handlagt…
Bengt Davidsson vill helt enkelt att byggnadsnämnden ändrar på den olycksaliga tomtplatsavgränsningen, som i praktiken innebär att kommunen har exproprierat hans mark. Davidsson har lämnat ett eget förslag på en ny tomtplatsavgränsning.
Bengt Davidssons förslag på ny tomtplatsavgränsning.
Davidsson motiverar sitt yrkande om ändring med att Plan och Bygglagens (PBL) föreskrifter skall följas. Han menar att det är PBL som reglerar utformningen av en tomtplats och inte Miljöbalken, som kommunen tidigare hänvisat till då nuvarande tomtplatsavgränsning fastställdes. Och inte minst viktigt:
“I det fall Plan och Bygglagen inte harmoniserar med Miljöbalken som reglerar eventuella strandskyddsfrågor behöver man sätta sig in i detaljerna och ta reda på alla omständigheter och detta får inte en kommun göra utan att inhämta remiss från domstol eller regering, ingen upplysning till sakägaren om att så är fallet har framkommit. (citerat från mail Boverket 2021-05-12).”
Huruvida detta stämmer kan jag inte uttala mig om, men det ser onekligen “intressant” ut. Ansökan innehåller ytterligare argument, men det får förvaltningen arbeta med och nämnden besluta om. Så småningom.
Expressen hade för ungefär en månad sedan, den 7 juni, en intressant artikel om vår gamle statsminister Göran Persson och hans kamp mot kommun och Länsstyrelse. Hans strid har en del likheter med Bengt Davidssons kamp. Göran Persson fick rätt, vi får se hur det går för Bengt Davidsson och hans fru. (Se Expressen “Göran Persson vann strid om 40-årig brygga”.)
Det sista ordet om tomtplatsavgränsningen på Juta är fortfarande inte sagt. Efter semestrarna, i slutet av augusti, ska byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun träffa Davidsson för att diskutera hans ansökan. Det bådar gott. Tror jag…
Det är också före valet…
==
Bloggar i denna serie:
- ”Davidsson på Juta: Länsstyrelsens beslut (1/3)” – 10 juli 2022
- ”Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)” – 12 juli 2022
- ”Davidsson på Juta: Framtiden (3/3)” – 14 juli 2022
Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen “Davidsson på Juta: Länsstyrelsens beslut (1/3)”.
Länsstyrelsens beslut den 23 juni 2022 på Davidssons och hans frus överklagan av byggnadsnämndens beslut lydde:
“Länsstyrelsen ändrar det överklagade beslutet på så sätt att beslutet inte förenas med vite och att tidpunkten för när förbudet börjar gälla sätts fram till sex månader från det att det föreligger lagakraftvunnet avgörande i frågan.
Länsstyrelsen avslår överklagandet i övrigt, det vill säga gör inga andra ändringar i beslutet.”
Det var Länsstyrelsens ”dom” över byggnadsnämndens beslut från den 2 mars 2021, som hade lydelsen:
“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, Bengt Davidsson & <<Bengts fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”
Länsstyrelsen godkände alltså inte byggnadsnämndens beslut om vite eller tidpunkten. Byggnadsnämnden hade nämligen gjort ett stort misstag, ett misstag som inte borde inträffa. Det är nämligen så att ett solidariskt vitesansvar inte får förekomma.
I Lag (1985:206) om viten står det (klicka här) i 3 §:
“… Vitet skall fastställas till ett bestämt belopp, om annat inte följer av 4 §. Om vite föreläggs flera personer gemensamt, skall ett särskilt belopp fastställas för var och en av dem.”
Byggnadsnämndens beslut stred alltså mot en lag. Det är ytterst anmärkningsvärt. En nämnd i Vänersborg har fattat ett myndighetsbeslut som strider mot en lag… Jag undrar hur många vitesbeslut byggnadsnämnden har fattat under årens lopp som har gällt ett solidariskt vitesansvar… Och som därför har varit olagliga.
Sådana beslut stärker ju naturligtvis inte vänersborgarnas förtroende för kommunens politiker, och tjänstepersoner…
Byggnadsnämnden skulle alltså istället ha fastställt ett belopp för var och en av klagandena, 25.000 kr för Bengt Davidsson och 25.000 för hans fru.
Länsstyrelsen ändrade följaktligen byggnadsnämndens beslut om vite – det fick ”inte förenas med vite”. Men inte nog med det, Länsstyrelsen ändrade även beslutet om tidpunkten för rättelse:
“Länsstyrelsen bedömer dock att den beslutade tiden för att vidta rättelse är något kort med tanke på en av klagandenas hälsotillstånd. Länsstyrelsen ändrar därför tiden för när rättelse enligt föreläggandet ska vara uppfyllt till sex månader efter att det finns ett lagakraftvunnet avgörande i frågan.”
Bengt Davidsson har en grav rörelsestörning. Han befarar att han i framtiden, på grund av sin sjukdom, kommer att behöva en handikappramp för att komma in i sitt hus. Det lär emellertid bli omöjligt att bygga en sådan med den tomtplatsavgränsning som kommunen har bestämt. Och som Länsstyrelsen tycker är i sin ordning…
Jag tar för givet att de 6 månaderna, som Länsstyrelsen har bestämt, ska räknas från den dag när byggnadsnämnden fattar ett nytt beslut i frågan eller på annat sätt behandlar ärendet en gång till. (Och så ska naturligtvis protokollet justeras och en tid för överklagande löpa…)
Det är väl fler än undertecknad bloggare som ser hur SVT förbereder ett nytt reportage om Bengt Davidsson och byggnadsnämnden i Vänersborg…
Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson på Juta: Framtiden (3/3)”.
.
==
Bloggar i denna serie:
- ”Davidsson på Juta: Länsstyrelsens beslut (1/3)” – 10 juli 2022
- ”Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)” – 12 juli 2022
- ”Davidsson på Juta: Framtiden (3/3)” – 14 juli 2022
Davidsson på Juta: Länsstyrelsens beslut (1/3)
Bengt Davidsson och hans fru bor i det vackert belägna huset Juta på Restad. De har utsikt över Göta älv, och industriområdet i Vargön… De köpte fastigheten i juni 2017, och där planerade Bengt att tillbringa sin pensionärstillvaro i lugn och ro.
Bengt och hans fru hade inte en tanke på att Vänersborgs byggnadsnämnd skulle ha synpunkter på deras tomt…
Jag kallade Bengt för David i en serie bloggar där jag redogjorde för hans och hans frus hopplösa kamp mot Vänersborgs kommun. Men även mot Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen som i allt tog kommunens parti. Om du händelsevis missade de bloggarna så rekommenderar jag en genomläsning. De är mycket läsvärda, och “lärorika”… (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)
SVT missade inte bloggarna. TV gjorde ett reportage om “David”, och där avslöjades hans riktiga namn – Bengt Davidsson. (Se “SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan”.) TV-inslagen tog framför allt upp den tomtplatsavgränsning som kommunen hade gjort. Och det var ett helt riktigt angreppssätt. 
Den var, och är fortfarande, roten till det onda. Det är tomtplatsavgränsningen som har inneburit att byggnadsnämnden i Vänersborg i praktiken har exproprierat Davidssons och hans frus tomt.
Syftet med en tomtplatsavgränsning är att bestämma gränsen mellan det område där fastighetsägaren kan hävda privat zon och det område som allmänheten har möjlighet att använda. Tomtplatsavgränsning görs vid strandskyddsdispenser.
Så här fastställde byggnadsnämnden den 17 april 2018 avgränsningen för Davidssons Jutahus (se kartor, på kartan till vänster är den streckade linjen själva fastighetsgränsen.) På kartan nedan syns tydligt att kommunen använde en gammal karta när tomtplatsavgränsningen ritades in – kommunen hade nämligen missat att Bengt hade byggt en stor altan (med bygglov)…
Det här har jag redogjort noggrant för i bloggarna om ”fallet Davidsson”. I länkarna ovan kan du läsa mer om Davidssons problem och strider med de omedgörliga och envetna myndigheterna.
Byggnadsnämnden fattade den 2 mars 2021 återigen beslut i ”fallet Davidsson” och Jutafastigheten. Bengt och hans fru hade inte vidtagit de åtgärder (med något undantag) på tomten som byggnadsnämnden ansåg bröt mot tomtplatsavgränsningen och därmed mot strandskyddet.
Anledningen till att Bengt inte hade gjort detta var bland annat att ärenden kring överklagan hade pågått i flera instanser och han hade velat avvakta utslagen. Bengt försökte även få politiker och tjänstepersoner att förstå hur absurd tomtplatsavgränsningen var och att Miljöbalken gav utrymme för en annan tolkning. Dessutom, och det var kanske inte minst viktigt, var de åtgärder som stred mot tomtplatsavgränsningen till största del gjorda av den gamla ägaren till fastigheten – och gjorda innan kommunen gjorde sin tomtplatsavgränsning! De fanns där när Bengt och hans fru köpte fastigheten!
Byggnadsnämnden ville inte förstå, den var obeveklig. Davidsson bröt mot strandskyddsbestämmelserna och han hade “privatiserat” sin mark. Punkt. Nu skulle Bengt och hans fru tvingas att följa nämndens beslut från 2018.
Byggnadsnämnden beslutade den 2 mars 2021:
“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, Bengt Davidsson & <<Bengts fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”
Davidsson skulle rätta till, åtgärda, de 8 saker på tomten som enligt nämnden privatiserade marken. De skulle vara utförda senast 3 månader efter det att beslutet hade vunnit laga kraft. Byggnadsnämndens beslut utgick alltså från den tomtplatsavgränsning som nämnden hade beslutat om den 17 april 2018.
Det var inte många som såg reportaget i SVT som trodde att det var sant. Kunde en byggnadsnämnd behandla Bengt Davidsson och hans fru på det sättet? Och visst, det kunde nämnden. Det var bara två ledamöter som yrkade återremiss av ärendet, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C).
Paret Davidsson överklagade även det här beslutet – till Länsstyrelsen.
Och eländet fortsätter…
Den 23 juni 2022, efter över 1 år, fattade Länsstyrelsen beslut om Davidssons överklagan:
“Länsstyrelsen ändrar det överklagade beslutet på så sätt att beslutet inte förenas med vite och att tidpunkten för när förbudet börjar gälla sätts fram till sex månader från det att det föreligger lagakraftvunnet avgörande i frågan.
Länsstyrelsen avslår överklagandet i övrigt, det vill säga gör inga andra ändringar i beslutet.”
Byggnadsnämnden hade rätt menade Länsstyrelsen. Beslutet om att Davidsson var tvungen att vidta de 8 åtgärderna var riktigt. Åtgärderna var nödvändiga för att allmänheten skulle få känslan att kunna “färdas fritt” på Davidssons tomt…
Det var inte ett helt oväntat beslut, Länsstyrelsen hade varit inblandad i processen redan tidigare. Den 15 oktober 2018 motiverade Länsstyrelsen sitt beslut, när den tog ställning för kommunens tomtplatsavgränsning (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”):
“Vid en avvägning mellan klagandens enskilda intresse att ta i anspråk marken på sin fastighet och allmänhetens intresse att ha tillgång till strandområdet kan den beslutade tomtplatsavgränsningen inte anses gå längre än som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.”
Länsstyrelsen anförde emellertid denna gång enbart formella skäl till sitt beslut. Och det var antagligen helt riktigt ur juridisk synpunkt. Byggnadsnämnden hade ju faktiskt fattat ett beslut den 17 april 2018 om strandskyddsdispens, och där ingick tomtplatsavgränsningen. Och ett antal åtgärder, 8 stycken, som Davidsson var tvungen att vidta.
Länsstyrelsen konstaterade därför nu den 23 juni 2022:
“det finns ett lagakraftvunnet beslut om dispens för bland annat om- och tillbyggnad av bostadshus samt tillhörande tomtplatsavgränsning. Länsstyrelsen kan vid prövningen av aktuellt beslut inte ändra befintlig eller bestämma en ny tomtplatsavgränsning.”
Davidssons och hans frus överklagan handlade inte om tomtplatsavgränsningen från 2018 utan om de 8 åtgärderna, som i och för sig var en följd av tomtplatsavgränsningen… Davidsson hade ju inte vidtagit dessa åtgärder, i varje fall inte allihop. Det var därför byggnadsnämnden fattade sitt nya beslut 2021 och förelade Davidsson att vidta åtgärderna med hot om vite på 50.000 kr. Och det var detta beslut som hade överklagats.
Hänger ni med? Det handlar om juridik.
Länsstyrelsen prövade alltså inte andra, alternativa lösningar på tomtplatsavgränsningen. Bengt Davidsson hade skickat med ett sådant i sin överklagan. Länsstyrelsen prövade bara det beslut som hade överklagats, nämligen kommunens beslut från 2021. Däremot skrev Länsstyrelsen i beslutet:
“Länsstyrelsen delar därför kommunens bedömning att det är fråga om åtgärder som ger ett privatiserande intryck, och som därför avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.”
Och mer exakt om de 8 åtgärderna:
“Föreläggandet kan inte anses oskäligt eller mer ingripande än vad som behövs för att tillgodose det allmänna intresset av att upprätthålla strandskyddet.”
Och det känns inte bara som helt onödiga kommentarer av Länsstyrelsen, de är i det närmaste också helt felaktiga. Det hade Länsstyrelsen sannolikt också sett om den hade gjort en syn på plats och med egna ögon sett den horribla tomtplatsavgränsningen. Men det gjorde inte Länsstyrelsen. Inte denna gång heller. Länsstyrelsen litade på kartor och fotografier, trots att kommunens tomtplatsavgränsning hade ritats in på en inaktuell och därmed felaktig karta. Länsstyrelsen uppger dock att den hade tittat på:
“ortofoton i kartsystemet web-GIS”
Och det låter ju mer imponerande. Förhoppningsvis fick Länsstyrelsen då en sannare bild…
Det kan väl också framhållas att Länsstyrelsen bortser, precis som kommunen, från att Bengt Davidsson faktiskt har underlättat för allmänheten genom att för egna pengar anlägga en bro som gör att allmänheten kan passera Juta. Annars hade fastigheten utgjort en återvändsgränd…
Länsstyrelsen låter Bengt Davidsson återigen få uppleva ett moment 22. Det spelar ingen roll vilka inlagor och kompletteringar han än skickar in, vilka argument och förklaringar han än anför. Länsstyrelsen lyssnar inte på honom. Istället får de felaktiga och absurda besluten från Vänersborgs byggnadsnämnd fortsätta gälla och göra livet till ett stort lidande för Bengt och hans fru. Davidsson kan naturligtvis överklaga Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen, vi får se om han gör det.
I beslutet från Länsstyrelsen fanns det ju också ett avsnitt om vitet… Det handlar del 2 om.
Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)”.
==
Bloggar i denna serie:
- ”Davidsson på Juta: Länsstyrelsens beslut (1/3)” – 10 juli 2022
- ”Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)” – 12 juli 2022
- ”Davidsson på Juta: Framtiden (3/3)” – 14 juli 2022
Grönt ljus för Bo C (2/2)
Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Grönt ljus för Bo C (1/2)”.
Den 7 mars 2022 fick Länsstyrelsen till slut en ansökan från Bo Carlsson. Det var alltså en ansökan om att få tillstånd till att göra ingrepp i fornlämning. Vilket Bo Carlsson (C) redan hade gjort. Ingrepp alltså. Utan tillstånd…
Min första tanke var att det kanske var väldigt komplicerat att fylla i en sådan här ansökan. Och att det var därför det tog nästan 3 månader för Carlsson att fylla i alla uppgifter på blanketterna. Fornminnena var ju ändå skyddade av lagen och då borde motiveringar på att få göra ingrepp vara både noggranna och komplicerade. Tänkte jag, och såg avancerade och detaljerade blanketter att fylla i…
Inget kunde vara mer fel.
Förutom personuppgifter fyllde Bo Carlson bara i tre rutor, dessutom för hand. I rutan “Orsak till planerat ingrepp” skrev Bo Carlsson:
“nedskräpning som med för försämrad djurmiljö alluminiumburkar”
Det skulle visa sig att Länsstyrelsen accepterade denna orsak. Och det gör att jag är tvungen att göra en utvikning.
I ett av polisförhören (22 juni 2019) refererar förhörsledaren vad Bo Carlsson säger:
”att man har också plockat skräp ifrån lilla impedimentet vid vägen där har förekomsten med skräp och han lyfter särskilt fram detta med aluminiumburkar som är så farligt när folk slänger i och med att det är fåglar som flyttar det och tar det och kastar det i väg så en ko som får det i magen och vilket oftast är plågsam död och det är då viktigt enligt Bo att sådant inte får förekomma utan att platsen får vara ren utan detta skräp.”
Så sa alltså Bo Carlsson i polisförhöret. Carlsson menade tydligen att folk går ur sina bilar eller stiger av sina mopeder för att gå till de olika fornminnena och slänga aluminiumburkar och annat skräp. Och så kommer fåglarna till fornminnena och tar burkarna som de sedan släpper precis där korna betar…
Lite senare i förhöret så antecknade förhörsledaren:
”Bo kommenterar spontant att det stora impedimentet och det lilla impedimentet ligger så pass långt ifrån vägen så där är det ingen risk för att det skulle bli någon allmän skräpplats”
Jaha… Så folk slängde inte skräp vid fornminnena…? Bo Carlsson hade uppenbarligen lite svårt att hålla ordning på vad han sa.
Och det var egentligen ännu mer motsägelsefullt… I TTELA (se “Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”) gav Carlsson denna, tämligen annorlunda, version:
”Men det ska jag säga att det såg bedrövligt ut vid fornminnesplatserna. Alla slänger skräp där. På omgivande mark bedrivs växelbruk. När den använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött. Det följer också med skräp i fodret när vi samlar gräs och vall.”
Så folk slängde alltså skräp på just fornminnesplatserna…? Det är svårt att följa med i Carlssons resonemang – och tankar. Och helt plötsligt har 5 av Carlssons kor dött av aluminiumburkar. Varför hade han inte nämnt det för polisen? Det fanns inte ett ord om döda kor i polisförhören. Vilken version som är den rätta, den till polisen eller den till journalisten på TTELA, torde inte vara särskilt svårt att avgöra… Carlssons utsagor var lite pinsamma…
Det blir det ännu mer om man börjar fundera på om kor kan äta aluminiumburkar… För det är väl det Carlsson säger när han påstår:
”När den (marken; min anm) använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött.”
Kor kan inte få i sig aluminiumburkar när de är ute och betar. Det skulle i så fall vara om Carlsson hade kört med en slåtterkross och sönderdelat burkarna. Och sedan släppt ut korna på området. Det skulle ha varit oaktsamt av Carlsson, och det tror jag helt enkelt inte att han har gjort.
För övrigt har ingen sett Carlssons kor beta på marken ifråga. Marken tycks inte ha använts till bete. Och om kor hade betat på marken så borde det ha funnits någon typ av staket mot vägen. Det har det inte funnits.
Vi får se om Bo Carlsson släpper ut korna i området senare detta år, just nu ser det ut som om han har sått höstvete på markerna…
För att göra ingrepp i fornlämningen så angav alltså centerpartisten Bo Carlsson nedskräpning i form av “aluminiumburkar” som orsak, och det var också den enda orsaken. Han var även tvungen att i blanketten fylla i “planerade åtgärder”. Carlsson skrev:
“bruka marken fram till vägdiket”
Och till sist fanns det en ruta med metod. Carlsson skrev:
“plöjning”
Sedan var ansökan klar. Svårare var det inte. Och Länsstyrelsen var mycket nöjd. Den 23 mars 2022 fattade Länsstyrelsen sitt beslut:
“Länsstyrelsen beslutar att bevilja er ansökan och lämnar med stöd av 2 kap. 12 § kulturmiljölagen (1988:950) tillstånd att göra ingrepp i lagskyddat område inom rubricerad fastighet och fornlämning, se bilagt kartunderlag.
Tillståndet gäller till och med 2025-04-13.”
Jaha, svårare var det inte. Några ord på en blankett och Länsstyrelsen visade stor förståelse för Bo Carlsson och hans behov av att odla marken. Och fornminnena?
Ja, Länsstyrelsen hade några villkor för tillståndet:
“Tillståndet gäller med följande villkor enligt 2 kap. 13 § KML:
* Ingrepp får endast ske inom mark som idag brukas som öppen jordbruksmark.
* Ingrepp inom de båda skogbevuxna impedimenten får inte ske.
* Jordbruksaktiviteter eller andra ingrepp får inte ytterligare minska utbredningen av de båda skogbevuxna impedimenten.”
Det tycks som om Bo Carlsson helt enkelt får tillstånd att bruka marken där han redan brukar marken… Och där han har brukat marken i kanske 20 år. Att Carlsson har gjort fornminnesområdena successivt allt mindre tycks helt plötsligt vara bortglömt – bara Carlsson låter bli att nagga fornminnesområdena ytterligare i kanterna… Att han har utplånat ett av fornminnena ska tydligen inte heller läggas honom till last, trots att:
“Länsstyrelsens bedömning är att den södra delen av fornlämningen är så skadad att den ska betraktas som förstörd. Länsstyrelsen har därför gjort en ändring av fornlämningen utbredning och beskrivning i Kulturmiljöregistret (”Fornsök”).”
Man ska också komma ihåg att fornminnena har anor från medeltiden. De fanns på en gammal bytomt, som övergavs i samband med laga skifte år 1844. Fornminnena har varit orörda av de tidigare ägarna till marken… 
Det är inte utan att man funderar på om Länsstyrelsen behandlar alla invånare lika eller om högre politiker har en särskild gräddfil. Jag har pratat med några jordbrukare i kommunen. Gemensamt är att de har många historier om sin bygds historia, anor och minnen – och att de är stolta över de fornminnen som finns kvar på deras marker. De fruktar och befarar också hur Länsstyrelsen skulle agera om de av misstag råkade förstöra ett fornminne…
Bo Carlsson (C) har alltså för 3:e gången “naggat” fornminnena i kanterna (snällt sagt). Och för 3:e gången har han blivit upptäckt. Denna gång har han fått reda på av någon att han kunde söka tillstånd för ingrepp i fornminnena. Och det kan man ju fråga sig vem som har tipsat honom om. Carlsson ansökte alltså i efterhand om tillstånd för något han redan hade gjort. Och Länsstyrelsen ger alltså Carlsson tillstånd, i efterhand, efter en mycket enkel ansökan. Den “naggning av kanterna” som redan var utförd på fornminnena glömdes bort. Bo Carlsson behövde inte ens betala någon straffavgift för sin överträdelse.
Jag anser att Länsstyrelsen har fattat ett dåligt beslut.
===
Läs gärna några av mina tidigare bloggar om Bo Carlssons kamp mot fornminnena:
- “Bo Carlsson och polisanmälan nr 3” 1 dec 2021
- “Reaktioner på Bo Carlsson, och en nyhet” 3 nov 2021
- “Bo Carlsson och fornminnet i Gestad (2/2)” 1 nov 2021
- “Bo Carlsson och fornminnet i Gestad (1/2)” 31 okt 2021
Grönt ljus för Bo C (1/2)
I Spanien sägs det att en katt har sju liv, i Turkiet har den sex. I Sverige har katter nio liv. Det verkar som om Bo Carlsson i Gestad har det också.
Den 24 november 2016 gick GT ut med nyheten att Bo Carlsson (C) hade grävt upp en fornlämning (se här). Carlsson hade successivt utökat jordbruksmarken under åren så att fornminnesområdet på hans marker blev allt mindre, och på hösten 2016 hade han skövlat ett av fornminnena.
Carlsson fälldes för tilltaget, det var ett brott mot kulturmiljölagen. Det blev officiellt den 7 december 2017. I TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”) sa Carlsson:
”Jag kommer att acceptera strafföreläggandet och betala mina dagsböter.”
Det betydde att Carlsson erkände brottet, betalade sina böter och därmed slapp rättegång.
1,5 år senare var det dags för en ny skandal. Det visade sig att Bo Carlsson (C) återigen hade grävt i sina fornminnen. Den 21 juni 2019 vaknade vänersborgarna upp till följande rubrik i TTELA, ”Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”. TTELA skrev:
”Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C) har åtalats misstänkt för fornminnesbrott. Det är inte första gången samma plats utsatts för skada. Nu riskerar kommunalrådet sex månaders fängelse.”
Åklagaren beskrev i sin stämningsansökan gärningen:
”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare … uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.”
Det var Länsstyrelsen som hade polisanmält Bo Carlsson. Ännu en gång…
Åtalet mot Bo Carlsson slutade med ett antiklimax. Den 14 april 2020 skrev TTELA på sin hemsida (se “Tingsrättsmål mot Bo Carlsson läggs ned”):
“Nu ändrar åklagaren sig och lägger ner hela åtalet, vilket gör att målet skrivs av. Anledningen är enligt Vänersborgs tingsrätt att brottet preskriberats.”
Tiden hade gått för fort, men kanske inte så fort. Brottet var sannolikt inte preskriberat trots att åklagare och domstol påstod det. (Se “Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?”.) Länsstyrelsen skrev i ett mail den 29 november 2021:
“Den förra anmälan rann inte ut i sanden pga. preskription, tingsrätten hade ärendet uppe men förhandlingarna sköts på tills åklagaren av någon orsak valde att lägga ner ärendet.”
Hur som helst, det blev inget åtal mot Bo Carlsson och ingen rättegång.
Den 28 oktober 2021 diariefördes en tjänsteanteckning på Länsstyrelsen (se “Bo Carlsson och fornminnet i Gestad (2/2)”):
“Tjänsteanteckning vid tillsyn på plats Hallstorp 1:7, Vänersborgs kommun, fornlämning L1966:7526”
Länsstyrelsen hade, återigen, fått ett tips på att Bo Carlsson (C) höll på att plöja sönder de återstående fornminnena på sin mark. Länsstyrelsen gjorde därför en tillsyn på Carlssons gård Hallstorp i Gestad. Och det ledde till följande tjänsteanteckning:
“Fortlöpande plöjning har skett på platsen, varvid den södra fd åkerholmen är helt överplöjd och uppvisar spår i form av tegel, stenar med mera. De båda norr åkerholmarna naggas kontinuerligt i kanterna och minskas genom odlingsaktiviteter över tid.”
De båda åkerholmarna i norr, som omnämns i tjänsteanteckningen, är desamma som kallas “Stora impedimentet” och “Lilla impedimentet” på bilden ovan. Det är dessa som enligt Länsstyrelsen:
“naggas kontinuerligt i kanterna och minskas genom odlingsaktiviteter över tid”
Impedimentet vid landsvägen finns inte längre, det har Bo Carlsson utplånat.
Med andra ord. Bo Carlsson (C) har varken avskräckts eller hållit sina löften – Carlsson har fortsatt att “nagga”, att gräva och plöja i fornminnena på sin mark. Och göra dem allt mindre.
Länsstyrelsen drog slutsatsen att Bo Carlsson (C) hade fortsatt att förstöra de kvarvarande fornminnena. Och Länsstyrelsen lämnade följande besked i ett mail:
“Vi avser att gå vidare med en polisanmälan.”
Det skulle då bli den tredje gången som Länsstyrelsen polisanmälde Bo Carlsson för brott mot Kulturmiljölagen. (Se “Reaktioner på Bo Carlsson, och en nyhet”.) Bo Carlsson (C) hörde av sig till Länsstyrelsen och meddelade att han hade för avsikt att göra en ansökan om att få göra ingrepp i fornlämningen. Länsstyrelsen beslutade därför att inte gå vidare med polisanmälan, Länsstyrelsen skulle invänta Carlssons ansökan.
Det var ett märkligt beslut kan man tycka. Bo Carlsson hade ju faktiskt blivit polisanmäld två gånger tidigare och fälld en av gångerna. Den andra gången lade åklagaren ner målet av okänd anledning. Och så fortsatte Bo Carlsson att “nagga”, att gräva och plöja i fornminnena på sin mark, och göra dem allt mindre… Och nu menade Länsstyrelsen att Carlsson i efterhand skulle få tillstånd, få grönt ljus, för det han hade gjort? Och kanske dessutom få tillstånd att fortsätta förstöra fornminnena? Det var flera som reagerade, behandlar Länsstyrelsen alla vänersborgare lika “förstående”? Men så var det. Länsstyrelsen visade stor förståelse för Bo Carlsson trots att han upprepade gånger hade visat vad han ansåg om både svensk kulturhistoria – och den svenska lagen.
Och Länsstyrelsen väntade på ansökan, och väntade. Det närmade sig jul 2021, det blev jul och ett nytt år började – ingen ansökan…
Fortsättning följer i bloggen ”Grönt ljus för Bo C (2/2)”…
==
Läs gärna några av mina tidigare bloggar om Bo Carlssons kamp mot fornminnena:
- “Bo Carlsson och polisanmälan nr 3” 1 dec 2021
- “Reaktioner på Bo Carlsson, och en nyhet” 3 nov 2021
- “Bo Carlsson och fornminnet i Gestad (2/2)” 1 nov 2021
- “Bo Carlsson och fornminnet i Gestad (1/2)” 31 okt 2021
Nyhet: Olagliga ordningsföreskrifter igen…?
Det har varit en del strul med Vänersborgs allmänna lokala ordningsföreskrifter. Det kan inte ha undgått den uppmärksamme bloggläsaren.
På kommunfullmäktiges sista sammanträde innan sommaren (16 juni 2021) så fattade Vänersborgs förtroendevalda beslutet att ändra i “Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun”. 
Det var på många sätt nödvändigt att ändra i föreskrifterna. Vi var dock flera som hade vissa funderingar och tvivel på de ändringar som föreslogs. De framfördes under debatten. Och jag avslutade min blogg efter sammanträdet (se “Förbud mot högljudda aktiviteter”):
“Beslutsförslaget var inte helt genomtänkt eller genomarbetat.”
Kommunfullmäktiges beslut anmäldes till Länsstyrelsen. Det måste nämligen en kommun göra enligt Ordningslagen 3 kap 13 §. Sedan ska Länsstyrelsen, inom tre veckor, kontrollera om föreskriften följer Ordningslagen. Och om föreskriften inte gör det, på något sätt, så ska Länsstyrelsen enligt samma lagparagraf upphäva den.
Och det gjorde Länsstyrelsen. Den 15 juli kom beskedet:
“Kommunens beslut om ändring av de lokala ordningsföreskrifterna ska därför upphävas.”
Länsstyrelsen bedömde att det som Vänersborgs kommun beslutat redan reglerades i brottsbalken. Och det stred mot Ordningslagen:
“Enligt ordningslagen får kommunen inte besluta om föreskrifter som redan är reglerade i annan författning.”
Kommunfullmäktige beslut var olagligt. Vilket naturligtvis var en aning pinsamt… (Se “Länsstyrelsen ger kommunen bakläxa”.)
Vänersborgs kommunledning tog nya tag. Juristerna sattes på att formulera om ändringarna i de lokala ordningsföreskrifterna. I december var det dags för kommunfullmäktige att fatta ett nytt beslut.
Döm om min förvåning när jag läste i förslaget till de nya föreskrifterna:
“Vid vistelse på särskilt utmärkta badplatser, efter klockan 22:00 fram till klockan 07:00, är det inte tillåtet med aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande…”
Men…? Det var ju just detta som Länsstyrelsen ansåg vara olagligt. Det var precis det här som reglerades i brottsbalken.
På kommunfullmäktige framförde jag, nästan vädjade, att det vore bra om någon förklarade. Men det var knäpptyst, kommunalråden andades knappt. Benny Augustsson (S) sa inget, Henrik Harlitz (M) som yrkade bifall till ordningsföreskrifterna i kommunstyrelsen, sa inget. Mats Andersson (C) sa inget… Och sedan röstade kommunfullmäktige igenom de nya “allmänna lokala ordningsföreskrifterna”… (Se “KF (15/12): Tyst i huset”.)
Och som vanligt skickades beslutet till Länsstyrelsen, allt enligt lagen…
I onsdags, den 5 januari, beslutade Länsstyrelsen:
“Länsstyrelsen upphäver tillfälligt Vänersborgs kommunfullmäktiges beslut den 15 december 2021 att anta nya lokala ordningsföreskrifter. Länsstyrelsen förlänger tiden för Länsstyrelsens prövning till den 22 februari 2022.”
De av kommunfullmäktige beslutade lokala ordningsföreskrifterna gäller alltså inte, de är upphävda. Det är dock bara tillfälligt, Länsstyrelsen behöver mer tid på sig för att granska och pröva Vänersborgs nya föreskrifter… Men det är klart att det är lätt att misstänka att Länsstyrelsen har hittat “tveksamheter” i de nya reglerna. Och att det är därför som Länsstyrelsen behöver förlänga tiden för sin prövning – till den 22 februari 2022.
Länsstyrelsens beslut innebär att de Allmänna lokala ordningsföreskrifterna för Vänersborgs kommun antagna den 21 maj 2014 fortfarande gäller. Det är därför fortfarande förbjudet att bada på badplatsen i hamnkanalen. Å andra sidan är det ok att ta sig en öl på Holmängen bortanför reningsverket…
Länsstyrelsen besökte Magnus Larsson
Den 2 december skulle Länsstyrelsen göra syn på plats i Sikhall. Den blev inställd på grund av sjukdom. Nu har äntligen Länsstyrelsen varit i Sikhall och träffat Magnus Larsson.
Besöket satt hårt åt även denna gång, och det berodde inte på väglaget. Det hade snöat på natten och Gestadvägen är 
tillräckligt trafikfarlig som den är utan halka… Nä, representanterna från Länsstyrelsen hade vissa svårigheter att hitta till Sikhall. De körde helt enkelt fel, och när de väl kom fram så körde de förbi…
Till slut kom dock Länsstyrelsen, som tur var, fram till de andra väntande. Men det var liksom ingen bra eller förtroendefull början… De andra väntande på Sikhall var inte bara Magnus Larsson utan också tjänstepersoner från Vänersborgs byggnadsförvaltning.
Det var bra och viktigt att representanter för enheten för vattenärenden på Länsstyrelsen kom och fick se hur det såg ut i Sikhall. Länsstyrelsen är en synnerligen viktig part i målet. Den har mycket att säga till om, t ex när det gäller strandskydd, och den kan också ställa krav på utredningar etc.
Det handlar alltså om detaljplanen för Sikhall. Fastighetsägarna beställde ju en sådan för några år sedan för att kunna förverkliga sina planer och visioner för en utveckling av området. Den 19 maj 2015 beslutade byggnadsnämnden att det skulle utarbetas en detaljplan. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)
Det har nu gått snart 7 år och det finns fortfarande ingen detaljplan. Kostnaderna för fastighetsägarna närmar sig 1,5 milj kr och det börjar väl närma sig en smärtgräns kan jag gissa.
En av frågorna som byggnadsnämnd och -förvaltning har “bråkat” med fastighetsägarna om är de mindre och misskötta skogspartierna på den västra sidan av badstranden, vid landsvägen till. Markägarna vill rensa upp, 
snygga till och göra ett mer parkliknande område. Och vid stranden av detta skogsparti vill de röja upp, muddra och så att säga ta fram badstranden och förlänga den – precis som det var förr. En gång i tiden var badstranden i Sikhall väldigt lång och inbjudande, nu har stora delar vuxit igen.
Länsstyrelsen ansåg tydligen att det krävdes tillstånd för vattenverksamhet för att göra något vid stranden, i vattnet. Och så är det sannolikt. Magnus Larsson hade då sagt att han kunde väl få se hur kommunens ansökan och tillstånd såg ut. Så kunde han typ använda samma formuleringar. Kommunen hade ju muddrat sin del av stranden förra året, fram till handikapprampen…
Det visade sig att kommunen antagligen inte hade något sådant tillstånd… I varje fall har kommunen fortfarande inte kunnat hitta något i sina pärmar och hyllor.
Det torde inte vara särdeles svårt att gissa vad som hade hänt om Magnus Larsson hade muddrat utan tillstånd… Det återstår att se vad Länsstyrelsen gör med kommunen…
Magnus Larsson och fastighetsägarna har fått en kortare, sammanfattande avrapportering från byggnadsförvaltningen om hur Länsstyrelsen såg på planerna för Sikhall:
- “Länsstyrelsen uttalar sig inte om i vilka fall det kan krävas anmälan eller tillstånd för vattenverksamhet, förrän det blir ett formellt ärende.”
- ”Strandskydd är en tyngre (generellt sett mer begränsande) lagstiftning så strandskyddsprövning bör komma före vattenverksamhet.”
”Det kan finnas andra skydd, till exempel biotopskydd eller artskydd.”- ”[Länsstyrelsen] menar att såväl kulverteringen som ”strandupprensningen” förutom strandskyddsdispens bör kräva minst anmälan av vattenverksamhet.”
- ”När anmälan skickats in avgör länsstyrelsen om det behövs en tillståndsprövning. Om det saknas underlag kommer kompletteringar att krävas in. Bland annat behövs underlag för att kunna bedöma påverkan på miljökvalitetsnormer, skyddade arter och hydrologiska effekter upp- och nedströms.”
- ”Anmälan i sig kostar 1660 kr, men ofta är utredningarna det som kostar mer. Arbetet ska påbörjas inom två år och avslutas inom fem år efter beslut. Om prövning genomförts tidigare är det i regel enkelt att få ett nytt beslut.”
- ”[Länsstyrelsens] råd är alltså att redan i detta skede söka strandskyddsdispens och anmäla vattenverksamhet för att få föreslagna åtgärder prövade.”
Länsstyrelsen ställer ganska höga krav. Fastighetsägarna ser att Länsstyrelsen uppenbarligen anser att det behövs fler utredningar, mer tid och, inte minst, mer pengar. Jag tror att det leder till att förhoppningarna, optimismen och framtidstron hos exploatörerna börjar avta ganska betydligt. Det reses fler hinder än lösningar för varje träff och varje samtal.
Det ställer också till en viss förtret för fastighetsägarna att fastigheterna har styckats av under åren så att ägarförhållandena och gränserna många gånger är i vägen för utveckling. Det skulle enlig Magnus Larsson behövas en fastighetsrättslig reglering, som skulle göra det enklare att komma vidare. Det krävs rådighet över marken för att utföra vissa åtgärder och på den mark som kommunen äger händer sällan någonting.
Nä, hoppet om en utveckling av Sikhall börjar försvinna. De tankar som Magnus Larsson närde redan när han förvärvade mark i Sikhall 2005 liknar alltmer bara förhoppningar och önskedrömmar. Kommunen, och nu kanske även 
Länsstyrelsen, har motarbetat honom i snart 20 år (se “Historien om Magnus Larsson”) och det ser alltmer ut som om kommunen ska få sin vilja fram – ett stagnerande, misskött och igenväxt Sikhall utan fler bostäder och invånare.
Vänersborgs kommun måste nog formulera en ny vision.
Länsstyrelsen ställde in i Sikhall
När det händer saker i södra Dalsland vill Vänsterpartiet vara på plats.
Idag skulle Länsstyrelsen besöka Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna i Sikhall. Det handlar naturligtvis om den detaljplan för området som fastighetsägarna har beställt, och betalar för.
Byggnadsnämnden beslutade ju som bekant den 26 oktober (se “BN 26/10 (1): Sikhall, blåbär & demokrati”) att:
“miljö- och byggnadsförvaltningen arbetar vidare med att anpassa detaljplaneförslaget till de intentioner som fastighetsägare visat på i de skisser som inkommit till byggnadsnämnden 7 juli 2021.”
Det var ett bra beslut som innebar att byggnadsförvaltningen ska gå vidare med de tankar, planer och visioner som fastighetsägarna har uttryckt för utveckling av Sikhall.
Byggnadsförvaltningen tyckte att Länsstyrelsen snabbast möjligt skulle vara med på tåget. Länsstyrelsen inbjöds därför att besöka Sikhall och “göra syn” på plats. 
”Styrelsen” har ju ganska mycket, snällt sagt, att säga till om, t ex när det gäller strandskydd. Och det var bra att den fick insyn i arbetet med detaljplanen nu när planen gick in i ett nytt skede med en delvis annan inriktning.
James Bucci och Stefan Kärvling från Vänsterpartiet ville självklart inte missa denna sällsynta begivenhet, utan klädde sig med både långkalsonger och dubbla lager tröjor för att beskåda Länsstyrelsens besök.
Vi hann precis in i Dalsland och hade just passerat skroten i Stärkebo när telefonen ringde. Det var Magnus Larsson som meddelade att Länsstyrelsen hade tvingats ställa in sitt besök på grund av sjukdom. Så det blev inget besök i Sikhall, det blev ett … västgötaklimax…? Eller dalslandsklimax…?
Vänsterpartisterna fick hur som helst vända om och återvända till Västergötland i oförrättat ärende. Det får bli nya tag vid ett senare tillfälle.
Och det tillfället kommer faktiskt redan på lördag. Då händer det återigen saker i Dalsland, närmare bestämt i Brålanda. Och då vill självklart Vänsterpartiet återigen vara på plats. Och denna gång är det ingen risk att det blir inställt, trots att Folkhälsomyndigheten börjar slå allt hårdare på trumman.
På lördag går, som de flesta vet vid det här laget, den berömda Tomteparaden av stapeln. Äntligen ropar många, allra högljuddast ropar sannolikt brålandaborna själva. Tomteparaden blev ju, som så mycket annat, inställd förra året. Och innan själva tomtetåget avgår vid 16-tiden kommer man, skriver TTELA (se “Tomteparaden är tillbaka – beräknas locka tusentals”), att:
“kunna strosa runt på julmarknaden och i butiker och galleria som håller öppet, köpa lotter och gå en tipspromenad.”
Och någonstans vid Storgatan 15-17 mellan ungefär kl 13.00-15.00 kommer Vänsterpartiet att finnas på plats. Där bjuder vi på glögg och tillfälle ges att fråga om politik, vad som händer i Sikhall och Gestad eller vilka idéer kring utvecklingen i Brålanda och södra Dalsland som man vill se genomförda. Det går att prata om det mesta som har med politik att göra. Eller kanske något annat som man är intresserad av.
Bo Carlsson och polisanmälan nr 3
Det tidigare kommunalrådet och nuvarande ordförande i barn- och utbildningsnämnden Bo Carlsson (C) har som bekant flera fornminnen på sin åkermark i Gestad. Fornminnena har legat där orörda under lång tid och naturligtvis har de varit utmärkta på flera kartor. Av någon anledning fick sedan Bo Carlsson för sig att omvandla fornminnesområdet till brukbar åkermark. Han gjorde det genom att till en början plöja närmare och närmare fornminnena, han “naggade” dom så att säga alltmer i kanterna – för att plötsligt förstöra ett av dem helt och hållet.
Länsstyrelsen har polisanmält Bo Carlsson vid två tillfällen. Den första gången betalade Carlsson ett strafföreläggande och erkände därmed brottet. Det innebar att brottet inte behövde gå till rättegång. Det var i december 2017. Den andra gången lades åtalet ner. Då skrev TTELA, den 14 april 2020 (se TTELA “Tingsrättsmål mot Bo Carlsson läggs ned”):
“Nu ändrar åklagaren sig och lägger ner hela åtalet, vilket gör att målet skrivs av. Anledningen är enligt Vänersborgs tingsrätt att brottet preskriberats.”
Det stämde antagligen inte. Det misstänkta brottet var sannolikt inte preskriberat. Länsstyrelsen skrev i ett mail den 29 november i år:
“Preskriptionstiden gäller bara fram tills fallet utreds av polis/åklagare, inte hela tiden till tingsförhandlingarna avslutas.”
Så är det. På Åklagarmyndighetens hemsida står det mer exakt (se “Preskription”):
“När rätten att åtala har gått förlorad därför att en viss tid har förflutit är brottet preskriberat.”
Hur som helst. Det skäl som gäller torde vara det formella beslutet från den 20 februari 2020:
“Åtalet läggs ned
Det föreligger inte längre tillräckliga skäl för åtalet mot den misstänkte.
20 kap 9 § rättegångsbalken
Brottet är preskriberat.”
Åklagaren lade således ner åtalet därför att “brottet” var preskriberat. (Notera att det inte stod “det misstänkta brottet”…)
Jag skrev den 21 april 2020 en lång och tämligen intressant blogg (om jag får säga det själv) om det nedlagda åtalet. I bloggen redovisade jag mina försök att få svar på frågan varför åtalet lades ner. Jag visade även att brottet med all sannolikhet inte kunde vara preskriberat. Både åklagare och tingsrätt hade också lämnat flera olika förklaringar till beslutet. (Se “Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?”.)
Jag hade hoppats att någon på t ex TTELA skulle gräva vidare i historien, men så skedde inte. Därför står egentligen vänersborgarna frågande om den “riktiga” orsaken till åklagarens beslut. Det gör Länsstyrelsen också som i mailet från den 29 november (2021) skrev:
“Den förra anmälan rann inte ut i sanden pga. preskription, tingsrätten hade ärendet uppe men förhandlingarna sköts på tills åklagaren av någon orsak valde att lägga ner ärendet.”
Länsstyrelsen, som polisanmälde Carlsson, tycks alltså vara lika frågande som alla andra till orsaken varför åklagaren valde att lägga ner ärendet… Länsstyrelsen tror inte på att brottet var preskriberat.
Drygt ett år efter åklagarens beslut att inte gå vidare med Länsstyrelsens andra polisanmälan gjordes återigen en tillsyn på Carlssons mark i Gestad. Den 28 oktober (2021) diariefördes en tjänsteanteckning på Länsstyrelsen (se “Bo Carlsson och fornminnet i Gestad (2/2)”):
“Fortlöpande plöjning har skett på platsen, varvid den södra fd åkerholmen är helt överplöjd och uppvisar spår i form av tegel, stenar med mera. De båda norr åkerholmarna naggas kontinuerligt i kanterna och minskas genom odlingsaktiviteter över tid.”
Länsstyrelsen drog slutsatsen att Bo Carlsson (C) hade fortsatt att förstöra de kvarvarande fornminnena på sin mark. Och bestämde sig snabbt – den skulle polisanmäla Carlsson. Länsstyrelsen lämnade följande besked i ett mail:
“Vi avser att gå vidare med en polisanmälan.”
Det blev då den tredje gången som Länsstyrelsen polisanmälde Bo Carlsson för brott mot Kulturmiljölagen. (Se “Reaktioner på Bo Carlsson, och en nyhet”.)
Jag skrev häromdagen till Länsstyrelsen och undrade om läget. Hade Länsstyrelsen formulerat en polisanmälan, som lämnats in? Svaret kom snabbt:
“vi bestämde oss för att gå vidare med en anmälan. Direkt efter detta hörde Bo Carlsson av sig med avsikten att göra en ansökan om ingrepp i nämnda fornlämning. Vi avvaktar nu hans ansökan innan vi går vidare med anmälan, för att se i vilken mån han kan tänkas anpassa sina ingrepp i förhållande till fornlämningens bevarande.”
Det var ett förvånande besked. Bo Carlsson hade hört av sig på telefon, och Länsstyrelsen stoppade då den fortsatta processen… Jag skrev tillbaka:
“Hur länge har Bo Carlsson på sig att inkomma med en ansökan. (Ansökan i efterhand?)”
Länsstyrelsen skrev:
“Det finns ingen angiven tidsfrist, en ansökan om ingrepp ska ju normalt göras innan ingreppet sker, annars riskerar man en anmälan om misstänkt brott mot kulturmiljölagen.”
Det kändes inte bra. Särskilt när det andra åtalet lades ner där en av förklaringarna var just preskription, att för lång tid hade gått… Och förstöra fornminnet först, och fråga sedan…? Fråga efter att ingreppet har skett – det låter som om Bo Carlsson redan har erkänt att han har gjort ett olagligt ingrepp i fornminnet…
Det blev en mailväxling, men tydligen behandlar Länsstyrelsen alla brottsmisstänkta på samma förstående sätt. Och det är klart att man som myndighet ska vara lyhörd, och förstående mot invånarna. Det önskar jag ofta att andra myndigheter i Vänersborg 
skulle vara… Men, när en person misstänks ha begått samma brott för tredje gången… Borde åtminstone inte en tidsfrist då vara ett minimum?
Tydligen inte. Länsstyrelsen har säkert sina principer och sina rutiner – som de följer. För det är klart att Länsstyrelsen vill se att fornminnen bevaras och att de som förstör dem ska ställas till svar. Länsstyrelsen har ju faktiskt polisanmält Bo Carlsson (C) två gånger tidigare och ämnar göra det en tredje gång.
Men hur “förstående” ska myndigheterna vara när en person upprepade gånger visar sådan arrogans både mot svensk kulturhistoria – och mot den svenska lagen?
Vi är nog flera som väntar med spänning på vilka skäl Bo Carlsson (C) tänker anföra för att få göra ett “ingrepp i nämnda fornlämning”… Och med tanke på de ingrepp han gjorde i den nu utplånade fornlämningen vid “landsvägen” – hur Carlsson kan:
“tänkas anpassa sina ingrepp i förhållande till fornlämningens bevarande.”
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer