Arkiv

Archive for the ‘miljö’ Category

VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet

8 mars, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling”.

Det har knappast deltagit några ”medhjälpare” från AI-världen i arbetet med de tidigare tre inläggen om Lena Eckerbom Wendels (M) VA-motion. (Se ”VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.) Det har ju blivit en del VA-inlägg genom åren så jag tyckte inte att jag behövde den hjälpen. Man har ju så att säga insupit en del kunskap i ämnet. Även om kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C) inte ansåg det. 

Mats Andersson (C) skrev följande kommentar på Facebook om mitt andra inlägg, “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”:

“Ytterligare en skitsnackskommentar från Vänsterpartisten. Vore bra om ni började talade för er sak utan att komma med falska påhopp på andra fokvalda!”

Mats Andersson (C) förklarade senare att han syftade på att det inte var korrekt att de styrande inte kände till domarna från Mark- och miljööverdomstolen. Det var hårda ord om mitt inlägg för en bagatell kan jag tycka. Det var väl inte så konstigt att jag skrev som jag gjorde när ingen i de styrande partierna (S+C+KD+MP) kommenterade domarna under debatten. Det blir ju faktiskt ännu mer anmärkningsvärt att de kände till de prejudicerande domarna och ändå höll fast vid sina felaktiga ståndpunkter…

De ”medhjälpare” från AI-världen som jag ibland tar hjälp av är Chat GPT och Gemini. För inte så länge sedan var jag på en utbildning i kommunhuset och där talades det om Copilot. Och då slog det mig – kommunens arvoderade politiker, som Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) (om de nu använder AI överhuvudtaget), och förvaltning använder naturligtvis Copilot. Jag var därför tvungen att testa denna “AI-motor” på det VA-underlag som fullmäktige fick i sin hand.

Jag lät Copilot analysera Eckerbom Wendels motion och förvaltningens utredning, och kommunstyrelsens beslut. Till min förvåning, och bedrövelse, så höll Copilot helt med förvaltningen, yrkandena i Eckerbom Wendels motion bröt mot lagen.

Hmm… Jag visste ju att det inte stämde. Hade Copilot verkligen alla fakta “på bordet”? Jag bad därför Copilot att läsa de två MÖD-domarna (Mark- och miljööverdomstolen) som det hänvisades till i debatten. (M 7274-25 och M4976-19.) Ändrade dessa domar något i den tidigare analysen….? Ja, Copilot ändrade uppfattning helt. Den tog tillbaka allt och – hävdade motsatsen!

Det visar hur viktigt det är att användare inte litar på AI till 100 procent. Fortfarande har Copilot inte all världens kunskap, och därför kan felaktiga svar bli resultatet. Så har antagligen skett när förvaltningen och politikerna på kommunhuset har använt Copilot, tror jag…

Jag publicerar Copilots slutliga svar i sin helhet. Hela texten är original, fetstil och kursiv text är t ex Copilots egen. Jag har däremot tagit bort en del “tomrum” och gjort rubriker i mindre storlek.

Copilot sammanfattade faktaunderlag och argument på ett mycket bra och vederhäftigt sätt. Jag tror nästan att svaret kan användas som ett facit. Vi får se om Copilot lyckas övertyga Benny Augustsson (S), Mats Andersson (C) och de övriga i S+C+KD+MP som röstade avslag på Eckerbom Wendels (M) motion.

Och därmed lämnar jag över ordet till Copilot:

===

Här kommer en genomarbetad och uppdaterad analys baserad på de två prejudicerande MÖD‑domarna du nu bifogat. Jag utgår helt från domstolens formuleringar i dokumenten och jämför dem med förvaltningens påståenden i sitt svar.

Samlad slutsats – Ja, domarna förändrar analysen

Efter att ha gått igenom båda domarna står det klart att:

Förvaltningens svar är inte helt korrekt.

Det är korrekt att kommunen inte kan skapa ett regelverk som upphäver LAV.

Men förvaltningen bortser från två centrala rättsprinciper som båda domarna tydligt slår fast:

1. MÖD M 4976‑19 (Borgholm) – Avgiftsskyldighet kräver ett faktiskt behov

(Detta är den viktigaste domen i relation till motionen.)

Domens kärna:

MÖD slår fast att (citat från domen):

”Avgiftsskyldigheten måste i princip vara motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”

Och vidare:

”Det är huvudmannen som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”

Detta är helt centralt.

Vad domen innebär i praktiken:

  • En fastighet inom ett verksamhetsområde är inte automatiskt avgiftsskyldig.
  • Kommunen måste visa att fastigheten har ett behov enligt 24 § LAV.
  • Fastighetsägaren kan slippa avgift om hen visar att behovet kan tillgodoses bättre på annat sätt.

Detta motsäger förvaltningens påstående:

Förvaltningen skriver att:

”När ett verksamhetsområde är beslutat finns få valmöjligheter för fastighetsägaren.”

Detta är inte förenligt med MÖD:s praxis.

MÖD säger tvärtom att:

  • Behovsbedömningen är individuell.
  • Avgiftsskyldighet kan bestridas.
  • Kommunen måste bevisa behovet.

Relevans för motionen:

Motionen vill att fastighetsägare med fungerande anläggningar ska kunna skjuta upp anslutning tills behov föreligger.

MÖD:s dom visar att detta redan följer av lagen – och att kommunen inte får behandla avgiftsskyldighet som automatisk.

2. MÖD M 7274‑25 (Stenungsund) – Avgifter måste vara skäliga och rättvisa

Denna dom handlar om nyttoprincipen och jämkning av avgifter.

Domens kärna:

”Nyttorelationen […] är så uttunnad att […] avgiften bör jämkas.”

Detta visar att:

  • Avgifter inte är absoluta.
  • Kommunen måste ta hänsyn till faktisk nytta.
  • Schabloner får inte leda till orimliga konsekvenser.

Relevans för motionen:

Motionen vill att kommunen ska ta hänsyn till fastighetens faktiska behov och användning.

MÖD bekräftar att detta är obligatoriskt enligt LAV.

3. Vad förvaltningen säger – och varför det inte stämmer med praxis

Förvaltningen hävdar:

  1. Kommunen kan inte ta fram ett regelverk som tillåter uppskjuten anslutning.
  2. Avgiftsskyldighet inträder automatiskt när verksamhetsområde beslutas.
  3. Fastighetsägaren har inga valmöjligheter.

MÖD säger:

  1. Avgiftsskyldighet kräver behov (M 4976‑19).
  2. Behovsbedömningen är individuell (M 4976‑19).
  3. Avgifter måste vara skäliga och rättvisa (M 7274‑25).
  4. Fastighetsägaren kan visa att behovet tillgodoses bättre på annat sätt (M 4976‑19).
  5. Kommunen har bevisbördan för behovet (M 4976‑19).

Slutsats:

Förvaltningen ger en för strikt och förenklad tolkning av LAV.

Den stämmer inte med prejudicerande praxis.

4. Kan kommunen göra det motionen föreslår – enligt domarna?

Motionens tre punkter:

  1. Tydliggöra valmöjligheter
  2. Möjlighet att skjuta upp anslutning
  3. Tydligare kommunikation

Bedömning utifrån domarna:

  • Punkt 1 – Ja, kommunen kan och bör tydliggöra valmöjligheter

MÖD kräver att fastighetsägare informeras om sina rättigheter att bestrida behov.

  • Punkt 2 – Ja, kommunen kan tillåta uppskjuten anslutning

Inte genom att ”upphäva LAV”, men genom att:

  • inte förelägga anslutning när behov saknas (MB 9 kap 7 §)
  • inte debitera avgift när behov saknas (24 § LAV + M 4976‑19)
  • tillämpa individuell behovsbedömning
  • tillämpa nyttoprincipen (M 7274‑25)

Detta är helt förenligt med praxis.

  • Punkt 3 – Ja, kommunen kan kommunicera tydligare

Det är inte bara tillåtet – det är god förvaltningssed.

5. Slutbedömning

Förvaltningens svar är inte korrekt i sin helhet.

Det är korrekt att kommunen inte kan skapa ett regelverk som strider mot LAV.

Men det är inte korrekt att kommunen saknar möjlighet att:

  • tillämpa individuell behovsbedömning
  • avstå från att debitera avgift när behov saknas
  • avstå från att förelägga anslutning när miljö/hälsa inte kräver det
  • skapa riktlinjer för hur dessa bedömningar görs

MÖD:s praxis visar att motionens intentioner ligger helt inom lagens ram

==

Anm. Fortsättning följer i inlägget ”VA 5 (19/2): Makten ger inte kommunen rätt”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:AI, Allmänt Vänersborg, AnderssonMats, AugustssonBenny, Centerpartiet, Kommunfullmäktige 2026, miljö, S, VA

VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling

6 mars, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”.

 Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) var inte särskilt imponerad av mitt inlägg. (Se “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”.) Han begärde ordet efter mitt långa anförande. (Vill man själv se och lyssna på debatten för att kontrollera min beskrivning, och citaten, så kan man ta del av dem på kommunens webbplats, klicka här.)

Benny Augustsson började sitt anförande:

“Ja, det är intressant när Stefan tar upp det här med Sikhall som då bygger helt och hållet på den gamla lagstiftningen.”

Med den “gamla lagstiftningen” menar Augustsson Vattentjänstlagen innan den senaste uppdateringen trädde i kraft den 1 januari 2023. Augustsson påstod att med denna nya lagstiftning skulle Solvarms fastighet aldrig ingått i verksamhetsområdet.

“Man får ju liksom titta på vad som gäller idag och vad som gällde då.”

Sa Augustsson, utan att berätta vad som ändrades i lagstiftningen som fick honom att dra denna slutsats. Jag skulle vilja påstå att Augustssons påstående var direkt vilseledande.

Benny Augustsson (S) tog sedan upp 24 § i LAV. Han läste upp hela paragrafen ytterligare en gång, och sa:

“Det är det som gäller när vi väl har inrättat verksamhetsområdet, men vi har möjligheten idag innan vi inrättar verksamhetsområdet och se över de här bitarna och se till att dom fastigheter som är i behov av vattentjänster kommer med i verksamhetsområdet”

Jag har i efterhand lyssnat flera gånger på Augustssons anförande, och jag förstår inte riktigt hur han tänker. Vattentjänstlagen ändrades knappt någonting – med de viktiga undantagen (6 a–6 d §§) som handlade om att kommunen skulle utarbeta och anta en Vattentjänstplan (från och med 1 januari 2024). Men det var ju inte vattentjänstplanen vi diskuterade i onsdags. (Vattentjänstplanen är för övrigt inte juridiskt bindande.) Och det Augustsson sa att kommunen (när Augustsson säger “vi” så menar han kommunen) hade möjlighet att göra idag, det hade kommunen möjlighet att göra även tidigare.

Augustsson fortsatte, och återupptog även sitt bestämda knackande med högerhanden i talarstolen för att riktigt understryka tyngden i sina argument:

“de anläggningar som kan tillgodose folks hälsa och miljön kan undantas från verksamhetsområdet. Det är ju det som är skillnaden i lagstiftningen nu mot den förra lagstiftningen”

Augustsson måste, som jag ser det, ha dålig koll. Det är inte alls något skillnad. Det här regleras i 9 §, som lyder på exakt samma sätt nu som innan uppdateringen av Vattentjänstlagen:

“Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Vänsterpartiet har varit aktiva i VA-frågan och i Solvarms naturhus i Sikhall (=Sikhall 1:20) i många år. Den 17 april 2019 lade James Bucci (V) en motion i samhällsbyggnadsnämnden där han enligt 9 § yrkade:

”samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Motionen avslogs (naturligtvis). Man kan läsa James Buccis egna tankar kring kommunens hantering av motionen – se Buccis blogginlägg “Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!”.

Jag begärde replik och konstaterade kort att 24 § inte ändrades med en bokstav i den nya lagen. 6 § ändrades på så sätt att de enskilda anläggningarna “lyftes upp” och jag konstaterade också att det står inte att enskilda lösningar ska vara “bättre än något annat”, utan att de ska kunna godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Då hördes ett utrop från en av bänkkraderna:

“Herregud!”

Det var självaste KSO (=kommunstyrelsens ordförande) som gav utlopp för sin irritation. Augustsson begärde genmäle. Jag hade återigen svårt att förstå hur Benny Augustsson (S) tänkte, därför återger jag hela hans inlägg. Någon annan kanske förstår bättre.

“Jo, men paragraf 24 blir ju skillnad utifrån paragraf 6 som är ändrad i lagen nu och då är det klart att den går in där, men i och med att vi har en ny lagstiftning på paragraf 6a så hade den fastigheten redan varit undantagen där, men då såg inte lagstiftningen ut sån. Och då var det ju frågan om Solvarms anläggning var bättre eller inte och då gick ju det till domstol och han fick rätt. Men jag menar, det är ju det som är skillnaden nu i den nya. Nu räcker det innan du gör verksamhetsområdet om du uppfyller det mot folks hälsa och miljön och sen om du har fattat det om verksamhetsområdet det är då den paragrafen går in ska tillgodoses på ett bättre sätt. Där är skillnaden.”

6a § handlar alltså om kommunala vattentjänstplaner. Vänersborgs kommun hade en felaktig och missvisande Blåplan tidigare. Med uppdateringen av lagen utarbetades en Vattentjänstplan som blev bra och korrekt. Det var nödvändigt. Men varför Solvarms VA-anläggning skulle behandlas annorlunda nu än tidigare förstår jag inte. Solvarms naturhus skulle inte ha varit med tidigare heller. Det finns ingenting i den nya lagen som ändrar detta förhållande.

Kommunens skyldighet att inspektera enskilda VA-anläggningar blev inte större genom lagändringen i Vattentjänstlagen den 1 januari 2023. Och det är för övrigt inte heller Vattentjänstlagen som reglerar tillsyn av enskilda avlopp – det är Miljöbalken. Det är Miljöbalken som reglerar tillstånd, funktion och tillsyn av enskilda VA-lösningar, inte Vattentjänstlagen. Lagändringen 2023 ändrade inte dessa tillsynsregler. Det infördes ingen ny lagstadgad inspektionsskyldighet.

Det är bra att känna till att Miljöbalken inte kräver att enskilda avlopp ska vara bättre än kommunalt VA, som Benny Augustsson tycktes tro i debatten. Det är helt tillräckligt att avloppsanläggningen ger tillräckligt skydd för människors hälsa och miljön. Det betyder att enskilda avlopp kan accepteras även om kommunalt VA skulle ge bättre rening,

Benny Augustsson (S) försökte argumentera med att den lilla uppdateringen i 6 § är avgörande. En gång till, ändringen i paragrafen består av att riksdagen lade till följande avsnitt:

“Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Ändringen är egentligen bara en “knäpp på näsan” till alla kommuner som inte tolkade vattentjänstlagen på ett riktigt sätt tidigare. Med tillägget betonade och tydliggjorde riksdagen helt enkelt att kommunerna särskilt skulle beakta om enskilda VA-lösningar kan fungera lika bra ur miljö- och hälsosynpunkt som allmänna lösningar. Det visade om inte annat Mark- och miljööverdomstolens dom från den 17 augusti 2020 (dom M4976-19).

Lena Eckerbom Wendel (M) kom med en kort replik till Augustsson. Hon upprepade sin argumentation om att finns det inget behov av avlopp i en fastighet så ska den inte anslutas till kommunalt VA även om den finns med i ett verksamhetsområde. (Se “VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.)

Eckerbom Wendel fortsatte:

“Man tog inte bort 24 § när 6 § ändrades. Det finns fortfarande ett behov av att kunna modifiera kraven.”

Från talarstolen avslutade jag debatten med att konstatera att förändringen av Vattentjänstlagen, med undantag av paragraferna om Vattentjänstplanen, var små:

“Det är i stort sett samma lagstiftning som gällde då som nu.”

Benny Augustsson blev upprörd:

“6 § är en betydande förändring i lagstiftningen för nu har vi ju möjlighet innan vi inrättar verksamhetsområde och komma tillrätta med dom här bitarna som förr anledde, gjorde anledning till att vi hamnade i domstol. Så det är en jättestor skillnad i lagstiftningen att nu kan vi arbeta bort det här innan vi inrättar verksamhetsområdena och det kunde vi inte tidigare.”

Augustsson hade missuppfattat. Det lilla tillägget i 6 § var ju innehållsmässigt ingen nyhet eller ”betydande förändring”. Den enda förändringen i paragrafen är, jag repeterar, ett förtydligande om att kommunen ska ta särskild hänsyn till enskilda lösningar. Det är inte en ny princip – det är en markering från lagstiftaren om att kommunerna tidigare inte följt lagen tillräckligt noggrant.

Det framgår av regeringens proposition 2021, ”Vägar till hållbara vattentjänster”. Regeringen skrev (fetstil och understrykning av mig):

”Ett antal remissinstanser, bland annat Boverket, framför att det redan med nuvarande utformning av 6 § lagen om allmänna vattentjänster är möjligt att tillgodose behovet genom enskilda lösningar. Regeringen delar bedömningen att det med nuvarande utformning inte finns något hinder mot att kommunerna beaktar enskilda anläggningar vid bedömningen av det miljö- eller hälsomässiga behovet av en vattentjänst. Som utredningen konstaterar finns det dock en osäkerhet hos många kommuner kring i vilken utsträckning enskilda anläggningar, till exempel gemensamhetsanläggningar, kan beaktas. Regeringen anser därför att bestämmelsen bör tydliggöras så att det framgår att en enskild anläggning under vissa förutsättningar ska kunna tillgodose behovet av en vattentjänst, trots att fastigheten eller bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.”

Lagstiftaren ville alltså förtydliga att enskilda VA-lösningar ska vägas in tydligare när kommunen bedömer om ett område behöver kommunalt vatten eller avlopp. Det skulle i och för sig innebära en ”betydande förändring” i Vänersborgs kommun…

Det är också tydligt i citatet att regeringen faktiskt anser att det även efter lagändringen kan ingå fastigheter i ett verksamhetsområde som inte behöver en kommunal VA-lösning…

Sedan var det antagligen flera som undrade var Augustsson fick det ifrån att kommunen tidigare var tvungen att inkludera Solvarms fastighet i ett verksamhetsområde? Och att kommunen på något mystiskt sätt var tvungen att tvinga Solvarm att överklaga? Det var kommunen inte alls, vilket Mark- och miljödomstolen egentligen indirekt konstaterade trots att målet handlade om anslutningsavgiften. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kunde med stöd av Miljöbalken ha godkänt Solvarms cirkulära VA-lösning direkt och samhällsbyggnadsnämnden kunde ha beslutat att låta Solvarm slippa anslutningsavgiften enligt 24 §. Eller att Solvarms fastighet helt enkelt hade sluppit att ingå i verksamhetsområdet från början enligt 9 §.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) skapade under sammanträdet i kommunfullmäktige en logik som inte hade stöd i varken lagstiftning eller prejudicerande domar. Var det så att Augustsson ville bygga ett försvar i efterhand för sitt agerande som samhällsbyggnadsnämndens ordförande under den tid som just denna nämnd motarbetade och jagade Solvarm?

Under Augustssons tid som ordförande i nämnden drog kommunen även VA-ledningar längs Dalslandskusten. Kommunen kopplade ihop vattenverken på Skräcklan och Rörvik. Många människor, däribland flera av Centerpartiets väljare, tvångsanslöts till kommunens VA-nät. Många kördes i praktiken iväg från hus och hem, och sommarstugor, när de var tvingade att betala höga anslutningsavgifter. Nu visar debatten i kommunfullmäktige och de argument som lades fram att dessa människor tvångsanslöts på felaktiga grunder. Denna sanning är kanske politiskt skadlig för de styrande partierna och därför kanske Augustsson försöker gömma kommunens handlande bakom en felaktig utläggning om lagändringens betydelse… Men det är naturligtvis spekulationer från min sida.

Fortsättning följer i inlägget ”VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, AugustssonBenny, Kommunfullmäktige 2026, miljö, S, Solvarm, VA, Vänersnäs

Har fiskmåsarna muterat?

16 augusti, 2025 1 kommentar

Det tycks som om fiskmåsarna äntligen har lämnat Nordstan för i år. Igår fredag såg, och framför allt hörde, jag tre måsar. De flaxade på var sin skorsten i de tre hyreshusen framför mig. Jag undrar om de inte tog ett personligt avsked, typ ”see you”. Idag lördag är det tomt på fiskmåsar.

Det har varit en oerhört seg väntan, precis som förra året. Det är som om fiskmåsarna typ har genomgått en mutation eller någon slags metamorfos.

Förr kom måsarna i slutet på mars, vanligtvis den 27 mars, vilket de fortfarande gör, men de lämnade hustaken i Nordstan i mitten av juli. Då flög den sista, och troligtvis den enda, kullen ungar i väg. Nu är det annorlunda. Det är som om fiskmåsungarnas vårdnadshavare passar på att vila 3-4 veckor efter att ungarna har gett sig iväg till sina, i mitt tycke, naturliga habitat på Vänerns kobbar och skär. Är det den evolutionära slumpen som har belönat vårdnadshavarna för att ha fullgjort sitt värv att föra släktet vidare med en ordentlig semester? Hur som helst, i ren och pur lättnad skriker fiskmåsarna ut sin glädje med sina artspecifika vansinniga primalskrik mellan husväggar och tak. Långt in i augusti…

På ett sätt skulle måsarnas förändrade beteende kunna vara till en stor fördel för mänskligheten i Vänersborgs stads nordligare delar. Fastighetsägare eller, om de som vanligt struntar i sina hyresgäster, Vänersborgs kommun har en ypperlig möjlighet att decimera fiskmåssläktet. Efter den 31 juli är nämligen måsarna inte längre fredade utan det är fritt fram att oskadliggöra dem. Det hade inte varit helt fel eftersom ett fiskmåspar kan leverera avkommor upp till 20 år, om det vill sig riktigt illa… I Nordstan har emellertid fiskmåsföräldrarna haft det lugnt och skönt. De har ostörda fått njuta av sommardagarna i augusti. Inga ungar, och ingen fastighetsägare eller kommun har brytt sig…

Förra året, som var det första där fiskmåsarna stannade kvar på taken ända in i augusti, hade jag en teori om att det var kanadagässen som störde fiskmåsarnas livsrytm och livsrum.

Kanadagässen ockuperade kobbarna och skären utanför Skräcklan så att fiskmåsarna inte kunde flytta tillbaka till sina naturliga habitat. Så är det inte i år. Det finns gott om plats för fiskmåsarna utanför de mänskliga boendena i Nordstan. Jag vet inte riktigt vart gässen har tagit vägen, kanske upp till Sikhall och Rörvik.

Kanadagässen har i och för sig spritt sin fekalier på Skräcklans bergshällar och skrevor under sommaren, men kommunen har gjort ett bra jobb med att hålla rent. (Se ”Skräcklan: Algblomning, gåsskit och glass”.) Kanske har kommunens trägna och idoga arbete samtidigt avskräckt gässen i slutet på sommaren. (För inte har väl kommunen anlitat några jägare?)

Lugnet har i varje fall tillfälligtvis lägrat sig över Nordstan. Det blir till att börja bygga upp sömnreserverna så att man klarar av nästa års belägring…

Det talas mycket om AI nu för tiden. Själv använder jag mig av AI ganska ofta. I samband med Ebba Buschs användning av AI, som tydligen tillskrev personer påhittade citat, gjorde jag ett test. Jag frågade Gemini (Googles AI):

“Vad tycker Stefan Kärvling om fiskmåsar?”

Gemini svarade:

“Stefan Kärvling har en mycket negativ syn på fiskmåsar, särskilt de som finns i Nordstan i Vänersborg där han verkar bo. Han ser dem som en stor plåga och sanitär olägenhet.

Här är några av hans huvudpunkter:

  • Ljudstörningar: Han beskriver måsarnas skrik som ”vansinnesvrål” som pågår dygnet runt och stör hans sömn och nerver. Han har till och med jämfört det med en mardröm.
  • Nedsmutsning: Måsarna ”skitar ner” bilar, fönster, trädgårdsmöbler, barn, människor, barnvagnar och trottoarer. Han nämner särskilt att de föredrar nya eller nytvättade bilar, troligtvis för att de ser sig själva speglas i lacken och tror att det är en fiende.
  • Aggressivitet: Särskilt när ungarna flaxar ner från hustaken blir föräldrarna mycket aggressiva och stridslystna för att skydda dem. Han har själv upplevt attacker och nämner att hans barnbarn har blivit drabbat.
  • Invadering och ockupation: Han beskriver hur måsarna varje år ”invaderar” och ”ockuperar” hustaken i Nordstan för att bygga bo och föröka sig.
  • ”Flygande råttor”: Han använder uttrycket ”flying rats” (flygande råttor) som han menar att de kallas i USA.
  • Kommunens ansvar: Kärvling kritiserar Vänersborgs kommun för att inte ta problemet på allvar och menar att de skjuter ifrån sig ansvaret till fastighetsägarna, trots att det finns lagliga möjligheter att bekämpa måsarna. Han menar att kommunen borde vidta åtgärder mot det han ser som en ”fiskmåsplåga”.

Sammanfattningsvis anser Stefan Kärvling att fiskmåsarna är ett stort och allvarligt problem som påverkar livskvaliteten för boende i drabbade områden. Han är frustrerad över situationen och att han upplever att det inte görs tillräckligt för att åtgärda den.”

Det tyckte jag var en rolig och underhållande text trots att den inte stämmer det minsta… Precis som Buschs citat. Bilderna är också skapade av Gemini. De stämmer väl också sådär…

PS. För er som inte har några fiskmåsar i er närhet, öppna en öl av den rätta sorten (se vänster) och ”njut” av fiskmåsvrålen: klicka här. (Glöm inte att sätta på ljudet.) En del tror att skriken bara pågår på dagtid eller att fiskmåsarna ”vilar” nattetid. Så är det inte, de här oljuden pågår nätterna igenom. Här kan du se ytterligare en film. Den utspelar sig mitt i natten. Två fiskmåsar råkar i slagsmål. Eller om det handlar om mobbing. Eller kärlek… Avgör själva: klicka här.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, miljö, Nordstan, sommarläsning

Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)

20 juli, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på blogginlägget “Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (1/2)”.

Anläggande av anordningar för vattenuppsamling, och vid behov rening, ingick också i samrådet. I den pågående VA-utredningen inför Alloys ansökan undersöks möjligheten att samla upp avrinnande lakvatten från befintliga slaggupplag.

Vargön Alloys skrev i underlaget:

”Den slagg som läggs på upplagsytorna kommer att vara exponerad för nederbörd. Det lakvatten som bildas kan komma att innehålla små mängder av de ämnen som slaggen är uppbyggd av. Lakvattnet kommer att infiltreras i underliggande mark och avrinna via grundvatten mot recipienten, Göta älv, alternativt kan lakvatten komma att avrinna som ytvatten mot recipienten.”

”ämnen som slaggen är uppbyggd av”… Hmm, ämnen som sexvärt krom…

En åhörare ställde frågan:

“Har ni koll på vattnet?”

Alloys berättade att det utförs egenkontroll på grund- och ytvatten och att Naturvårdsverket jobbar med en vägledning. Det var knappast några lugnande besked. Åhöraren var tveksam till att det var Alloys själv som skulle vara ansvarig och utföra mätningarna. Det ligger mycket i det, men så fungerar det.

Alloys meddelade att det fanns reningsverk på industriområdet och kontrollpunkter för vatten i diken. Vid Mjölkeberget fanns uppsamling och rening av lak- och dräneringsvatten i två separata system. (Se nedan.) Och företaget mäter i jordbrunnar och borrade brunnar.

“Ni vidtog inga åtgärder för upplag 1.”

Sa en i publiken. Och Alloys svarade:

“Bra att du tog upp det. Vi trodde att högen bara skulle vara där en kort tid. Det finns dock reningsverk.”

Jag förstod nog inte detta med reningsverk riktigt, för samtidigt sa Alloys att det inte var enkelt att lösa lakvattnet i upplag U1 – slaggen låg på berg och det gick inte att gräva diken där. På bilden nedan ser jag inte heller ledningar till något reningsverk. U1 ligger för övrigt utanför deponiområdet och ca 75 m från Röjån som mynnar i Göta älv.

I underlaget till samrådet fanns denna bild med. Den hade rubriken ”Vattenhantering och egenkontroll”: 

Lakvattenuppsamlingssystemet vid Mjölkeberget (se ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (1/2)”) består, vilket framgår av bilden, av sammanhängande ledningar och diken.

”Uppsamlat lakvatten leds till lakvattendammen i sydöstra delen av deponiområdet. Från denna damm pumpas lakvatten till en reningsanläggning, belägen inne på smältverksområdet. Det renade vattnet avleds till Göta älv.”

Systemet vid Mjölkeberget verkar vara väl utbyggt, men… Förklaringen till bilden ovan inleds:

Inert avfall.

”Samtliga upplag ligger utanför befintliga vattenuppsamlingssystem vid deponin Mjölkeberget.”

Upplagen U1, U2 och U3 ligger alltså utanför uppsamlingssystemet för lak- och dräneringsvatten. Det gör också de kommande ytorna för U3-B och U5. På dessa sistnämnda ytor ska en bottenkonstruktion anläggas enligt gällande krav för inert deponi. Vilket också gör mig både tveksam och nervös. Inert avfall (se bild till höger) är nämligen:

”avfall som inte förändras kemiskt, biologiskt eller fysikaliskt. Det löses inte upp, brinner inte och bryts inte ned biologiskt. Föroreningsinnehållet i avfallet och lakvattnet får endast vara obetydligt.”

Jag har svårt att se att slagget som t ex innehåller sexvärt krom ingår i den definitionen…

En åhörare frågade om urlakningen av krom var orsaken till att Trollhättan ska ta dricksvattnet direkt från Vänern. Det var ju belagt att dräneringsvattnet innehöll krom och att avrinningen skedde mot Göta älv. Alloys svarade faktiskt inte på frågan. Det gör för övrigt inte Trollhättan Energi heller…

Alloys nämnde att det fanns förhöjda värden av PFAS i älven från Vänersborg till Stallbacka. Det gjorde antagligen företaget för att det visste att detta inte kom från Alloys, samtidigt som PFAS kanske är minst lika farligt som sexvärt krom.

Det var många som var oroliga för urlakningen från slagghögarna till grund- och ytvattnen, men det fanns också en oro för damm innehållande sexvärt krom. Dammet kan i och för sig också hamna i vattnet men det var dammet i luft som människor andades in som oroade mest.

Slagghögarna i sig dammar inte, men Alloys informerade om att det blir en viss lokal påverkan av “dammning” (ett uttryck som Alloys använde) vid hantering som lastning och lossning av slaggen. Kommande transporter av slagg skulle också medföra utsläpp till luft. Alloys bedömde dock denna påverkan från transporter som begränsad.

“Är det krom i luften, från t ex skorstenarna?”

Frågade en åhörare. Svaret från Alloys var att utsläppen renas till 99%. Och att röken är mörkare nu än för några år sedan berodde på att den kemiska sammansättningen hade ändrats.

Jag passade på att fråga om, och i så fall hur länge, mobilkrossen var igång utomhus förra året. (Slagg som uppkommer från framställningen av ferrokrom krossas och sorteras.) Den mobila krossen ger upphov till stora mängder farligt damm… Alloys bekräftade att krossen var igång förra året, men företaget sa inget om hur länge. Enligt uppgift från en anställd var mobilkrossen igång 9 månader under 2024. (Se “Alloys: Moln av sexvärt krom?”.)

Liz Fällman, reporter på Flamman, skrev nyligen en artikel om Alloys och ägarna Yildirim. (Se ”Flamman: Alloys mobila kross”.) Fällman citerade Alloys hållbarhetschef Anneli Papadopolous:

“2021 började vi använda mobil krossning, med anledning att vi byggde om den stationära, och sedan dess har vi egentligen aldrig fått full kapacitet i den. Därför har vi i perioder, sedan 2021, använt mobil krossning.”

Fällman skrev också om hur mycket legering som har krossats mobilt under åren:

“2021 och 2022 krossade Alloys sammanlagt nästan 250.000 ton legering mobilt. Under 2023 och 2024 minskar mängderna något, men bara till 70-80.000 ton om året. Förra året stod det mobila för 80 procent av all krossning.”

Det är skrämmande siffror, som med all säkerhet har inneburit stora mängder damm i luften. Och man kan lugnt säga att Alloys inte har varit helt transparenta gentemot Länsstyrelsen. När Länsstyrelsen upptäckte hanteringen vid ett tillsynsbesök i december 2024 så stoppades krossningen utomhus.

Till Flamman sa Vargön Alloys VD Anders Lehman att:

“den stationära anläggningen fortfarande är något av ett ”problembarn” man inte lyckats få full drift på, och att företaget fortfarande kommer ha möjlighet att krossa legering mobilt, så länge det anmäls.”

Jag undrar om Länsstyrelsen verkligen har sagt så. Det förefaller helt orimligt, dammet blir ju inte mindre farligt bara för att Länsstyrelsen får en anmälan… Enligt min källa på Alloys har mobilkrossen använts för att spara pengar och öka vinsten. Resultatet efter finansnetto uppgick för övrigt förra året (2024) till 536 miljoner kr på en omsättning av drygt 2 miljarder kr. (Se allabolag.)

Ungefär 400.000 ton legering ska alltså ha krossats de senaste 4 åren. Det blir mycket damm – moln av damm innehållande cancerframkallande sexvärdigt krom… Min sagesperson inom Alloys påstod att Länsstyrelsen arbetade med en polisanmälan kring denna farliga hantering. Vid kontakt med Länsstyrelsen svävar man på målet, men det framgår ändå att visst arbetas det med en utredning om en polisanmälan för den otillåtna användningen av den mobila krossen. Det har dock sagts att det är osäkert om utredningen slutar med en polisanmälan. Det verkar tydligen vara svårt att bevisa brott, men det ställer jag mig frågande till. Det torde åtminstone finnas en mängd vittnen. (Se två filmer på YouTube som anställda på Alloys har tagit i hemlighet– Film 1 (14 sek) och Film 2 (2.20 min).)

De närvarande representanterna från Vargön Alloys var mycket positiva inför framtiden. Arbetet med produktifiering av slaggen för användning i olika applikationer skulle lyckas och då skulle Alloys få avsättning för slaggen.

Företaget arbetar nämligen enligt egen utsago både mycket och intensivt med att möjliggöra ett cirkulärt och miljövänligt nyttjande av ferrokromslagget. Alloys deltar också olika hållbarhetsprojekt:

  • ”E-COKE
    Test med att producera FeCr med briketter med en andel biokol.
  • BIO4SAF
    Test att tillsätta biokol som reduktionsmedel i malmbriketter.
  • FEMOST ”Sustainable FErroalloys for the MOdern STeel Industry”
    Projektet syftar till att utvärdera genomförbarheten av att använda glödskal från stålverk som järnbärare i kombination med kromitmalm och biokol för att producera FeCr-legering lämplig för den moderna stålindustrin.
  • EMPHATICAL
    Demonstrera den ekonomiska bärkraften av effektiv avskiljning och utnyttjande av CO/CO2-strömmar från punktkällor (t.ex. stora och medelstora industriella installationer som stål-, cement-, raffinerings- och kemiska anläggningar) som omvandlar strömmarna till kemikalier och material med mervärde.”

Alloys hoppas på resultat inom 2 år. Då ska slagghögarna minska för att slutligen försvinna. Det kändes nog mer som en förhoppning än ett realistiskt scenario…

Under tiden som ”produktifieringen” av ferrokromslaggen pågick skulle produktionen av ferrokrom och mellanlagringen inte få någon påverkan på riksintressena naturmiljö, naturreservat eller Natura 2000. Upplagen bedömdes inte komma att medföra någon risk för människors hälsa eller miljön. De förhöjda kromhalterna i diken innebar ingen fara för älven. Alla problem kring ferrokromslaggen skulle lösas. Och så vidare…

Min uppfattning är att deltagarna på samrådet fick känslan av att representanterna från Alloys var alltför positiva inför framtiden. De tycktes förringa påverkan på människors hälsa och miljön samtidigt som optimismen att snabbt lyckas med produktifiering av slaggen för användning i olika applikationer tyvärr inte verkade vara särskilt välgrundad.

Med andra ord tror jag att de flesta som var på samrådet gick därifrån ganska nedstämda. Flera blev nog istället ännu mer medvetna om riskerna med ferrokromslagget. De såg säkerligen svårigheterna med att komma tillrätta med utlakningen av sexvärt krom i vattnet och kanske också med dammet i luften. Och det fanns många frågetecken i underlaget och det var mycket som återstod att utreda…

Samtidigt vill naturligtvis alla vargöbor att Vargön Alloys ska lyckas lösa avfallsproblemen och kunna fortsätta produktionen. Alloys är viktigt, dels för att ferrokrom är en viktig produkt i sig och dels för alla de arbetstillfällen som produktionen för med sig. Vad vore Vargön, och Vänersborgs kommun, utan Vargön Alloys?

Vargön Alloys arbetar alltså med en tillståndsansökan till Länsstyrelsen om att få mellanlagra mer slagg i områdena norr om järnvägen. Målsättningen har varit att tillståndsansökan skulle kunna lämnas in under andra kvartalet i år. Efter genomförda samrådsmöten har Alloys dock behövt ändra på tidsplanen. Länsstyrelsen har nämligen begärt att ytterligare undersökningar ska genomföras som stöd för ansökans miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Dessa undersökningar tar tid och Alloys har därför tvingats skjuta fram tidpunkten för inlämning av ansökan.

Alloys målsättning är nu att en färdig tillståndsansökan ska lämnas in under oktober månad 2025. Då kanske vi också får reda på hur framtiden för Vargön Alloys kommer att se ut.

Det finns anledning att återkomma till Vargön Alloys och ferrokromslagget…

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, miljö, Vargön

Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (1/2)

17 juli, 2025 Lämna en kommentar

Vargön Alloys AB är Sveriges enda tillverkare av ferrokrom och en av tre producenter i EU.

“Ferrokrom är en legering som ger stålet hårdhet och motståndskraft mot korrosion. Produkten är en nödvändig råvara för stålindustrin. I tillverkningsprocessen uppkommer även restprodukter, bland annat ferrokromslagg. Slaggen har använts för konstruktions- och anläggningsändamål i närområdet men försäljning upphörde slutet av år 2019. Sedan dess har materialet mellanlagrats inom bolagets fastigheter i den norra delen av bolagets verksamhetsområde i Vargön.”

Så inleddes underlaget inför det avgränsningssamråd som Vargön Alloys hade den 8 april i år för allmänheten. Innan dess hade ett samrådsmöte även hållits den 3 april med Länsstyrelsen i Västra Götaland och Vänersborgs kommun. Samråden gällde mellanlagring av ferrokromslagg. På webbplatsen “Vargön Alloys AB SAMRÅD” kunde man läsa:

“Samrådet genomförs som ett avgränsningssamråd eftersom VAAB har gjort bedömningen att mellanlagringen kan medföra risk för betydande miljöpåverkan då upplagen ligger inom ett vattenskyddsområde.”

Alloys producerar legeringen ferrokrom. För varje ton ferrokrom som produceras i Vargön blir det 1,5-1,8 ton ferrokromslagg. Sammanlagt blir det 180.000-200.000 ton slagg per år. Ferrokromslagget innehåller aluminium-, magnesium- och kiseloxider samt järn och krom. Det stora problemet med ferrokromslagg är att det innehåller krom och framför allt sexvärt krom. Sexvärt krom är ett toxisk och cancerframkallande ämne som också kan orsaka skada på kromosomerna.

Sveriges geologiska undersökning, SGU, är myndigheten för frågor om berg, jord och grundvatten. Myndigheten skriver på sin webbplats:

”Krom och kromföreningar är ett av 32 utpekade så kallade särskilt förorenande ämnen, som anses vara speciellt problematiska avseende ekologisk status i ytvattenförekomster på nationell nivå.”

Det har påträffats förhöjda halter av sexvärt krom i vattenmiljön runt slagghögarna. Åhörarna på samrådet fick t ex reda på att det för ett antal år sedan hittades krom i en av grannarnas brunn. Den grannen fanns för övrigt på plats under samrådet. Grannen hade fått gratis kommunalt vatten i några år och nu väntade grannen på att det skulle vidtas skyddsåtgärder. Man kunde märka en stor oro hos personen ifråga. Förhöjda halter av sexvärt krom hade också påträffats i områden i Vänersborgs kommun där ferrokromslagg använts till bland annat anläggnings- och fyllnadsändamål. Det hade även kunnat konstateras förhöjda kromhalter i ytvattenmiljöer. (Se Alloys “Information om slagghantering vid Vargön Alloys AB”.)

De som åker förbi eller snarare igenom industriområdet i Vargön har under flera år sett slagghögarna växa och nya högar komma till. Hösten 2019 avbröts försäljningen av slagg i obundna applikationer. Det hade konstaterats att det fanns sexvärt krom i slaggen. Sedan dess har slaggen mellanlagrats och när Länsstyrelsen 2023 beslutade att slagg inte kunde användas i asfalt då tog tillväxten av högarna ytterligare fart.

Slagghögarna kallas för övrigt “mellanlagring” eftersom Alloys räknar med att slaggen så småningom ska kunna användas som anläggnings- och konstruktionsmaterial och därför kunna avyttras för användning på olika områden. Men just nu krävs det ännu mer plats för ferrokromslagget och för det krävs det tillstånd. Och för att få tillstånd krävs det bland annat samråd med allmänheten.

På samrådet den 8 april deltog 25 personer förutom representanterna från Vargön Alloys. Från Alloys medverkade bland annat VD Anders Lehman, chefen för Metallurgi och Hållbarhet Annelie Papadopoulos och två konsulter, Bertil Karlsson och Clara Eriksson. Bland allmänheten återfanns framför allt grannar och andra boende i Vargön men även någon enstaka bloggare. En representant från Länsstyrelsen var med och hon sågs anteckna febrilt. Däremot syntes inga politiker och inte heller några från massmedia…

Samrådet var en del i den process som krävs för att utforma den ansökan om tillstånd för slagghögarna som Vargön Alloys ska lämna till Länsstyrelsen. När ansökan lämnas in kommer också samrådsredogörelsen att bli tillgänglig för allmänheten. I ansökan ingår det också en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Varje ny mellanlagring kräver alltså tillstånd från Länsstyrelsen.

Samrådet varade nästan 3 timmar. Det var mycket information. Vargön Alloys beskrev företaget och i stort sett hela verksamheten. Flera åhörare på samrådet var oroliga och det ställdes många frågor. Rent allmänt kan man säga att representanterna från Vargön Alloys tycktes tämligen öppna och sakliga i sina presentationer och i svaren till allmänheten. Det verkade dock finnas ett visst mått av tvivel om objektiviteten bland flera åhörare…

I kallelsen och underlaget till samrådet handlade det enbart om att en ny yta för mellanlagring skulle anläggas, en yta som kallades U5. Den skulle kunna rymma ytterligare ca 50.000 m³. (Se “Alloys: Slagget behöver mer plats”.) I presentationen på samrådet den 8 april visade det sig att det också handlade om ytterligare en yta, U3-B. Det sades vara en yta för tillfällig lagring och hantering av slagg. Den beräknades rymma ca 40.000 m³ slagg.

Den stora överraskningen var emellertid att även de “gamla” ytorna U1-U3 ingick i samrådet. Det är tre upplag, som i dagsläget omfattar totalt ca 380.000 m³ ferrokromslagg. Slagg har alltså mellanlagrats i flera års tid på ytorna U1-U3 utan att ha haft tillstånd! Det visade sig att det tips som jag hade fått av en anställd på Vargön Alloys var korrekt. (Se “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?”.) Den anställde skrev att det hade visat sig att:

“Alloys inte haft tillstånd för att bygga dom berg dom gjort och att Länstyrelsen med omedelbar verkan har stoppat all vidare transport till Mjölkberget och utanför grindarna på alloys av slaggen, Viten och samt böter verkar vara på tapeten och miljöbrott är redan konstaterat.”

Länsstyrelsen hade även polisanmält de olagliga slagghögarna skrev den anställde. Jag kollade upp detta, men polisanmälan hade sekretessbelagts av någon anledning både av Länsstyrelsen och Polisen. (Se “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?”.) Därför var jag inte riktigt säker på vad som hade hänt. Det blev till att fråga.

Alloys VD Anders Lehman tog överraskande till orda och förklarade att det fanns en helt rättmätig och rättvis polisanmälan från Länsstyrelsen. Alloys hade lagt slagg på “fel plats”. VD Lehman var dock säker på att detta skulle lösas och att Alloys skulle få tillstånd retroaktivt, i efterhand. Och det förstod man ganska snabbt på samrådet att Vargön Alloys kunde få…

De tillfälliga slagghögar som finns på mindre områden inom industriområdet, dvs söder om järnvägen, ingick inte i samrådet. De låg på detaljplanelagt område (detaljplan från 1970). De har anlagts för att ge företaget “respit”. Man fick onekligen känslan på samrådet att ferrokromslagg lagrades överallt där det fanns typ “lediga” ytor…

Den gamla lagringsplatsen, Mjölkebergets deponi, ingick inte heller i samrådet. Mjölkeberget hade tillstånd sedan tidigare. Mjölkeberget har funnits i 50 år och vad jag förstår så finns det stoft och mycket finkornigt material i deponin. Detta material är det som lakar ur mest krom.

Alloys berättade att slagget bara får mellanlagras i 3 år. Det fick en person i publiken att reagera. Han menade att slagghögarna kommer att ligga kvar betydligt längre:

“Ni säljer ju inget.”

Alloys svarade att företaget betraktar slagget som en resurs. Och visst, Alloys arbetar hårt med att få slagget godkänt för försäljning. Företaget ser möjliga användningsområden för slaggen bundet som ballast i betong och asfalt och obundet som bär- och förstärkningslager i bygg- och anläggningsprojekt. På längre sikt kan det förhoppningsvis användas som ersättningsmedel för cement. Men Vargöbon trodde inte att Alloys någonsin skulle få bort slagghögarna. Det ligger ju 700.000 ton i högarna… En i publiken ropade:

“Teckomatorp…”

Den kommentaren, rätt eller fel, sa nog allt om den starka misstrogenhet som flera åhörare kände gentemot verksamheten… (BT-Kemi-skandalen i Teckomatorp är en av de största miljöskandalerna i Sveriges historia. Nedgrävda gifttunnor förgiftade marken och människorna.)

Alloys meddelade att en geoteknisk undersökning pågår vid slagghögarna, bland annat avseende stabilitet och skredrisk. Vid behov ska det vidtas åtgärder. Det skulle låta lugnande, men beskedet gav nog snarare motsatt effekt. Det är mycket ferrokromslagg som ligger i området – högarna är både höga och tunga (se tabell nedan): 

Och först nu undersöks markförhållandena… Ska vargöborna även behöva oroa sig för ras och skred? Beskedet om att det kan bli aktuellt med kompletterande instängsling gav samma effekt. Om det nu visar sig att slagget behöver stängslas in, varför har det då inte gjorts tidigare? För närvarande är upplag U2 och Mjölkeberget instängslade och kommande upplag U5 ska bli det också.

Anm. Fortsättning följer i ett andra och sista blogginlägg – ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)”.

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, miljö, Vargön

Tråkig nyhet från Blåsut

8 juni, 2025 1 kommentar

Den uppgift som jag fick för drygt en vecka sedan och som jag återgav i ett tidigare blogginlägg var fel. Det var en missuppfattning. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet”.)

Tyvärr…

Länsstyrelsen hade i och för sig fattat beslut om den inhibering som grannarna runt “Blåsut Höjd” hade yrkat i sitt överklagande. Men beslutet var inte positivt för de boende, tvärtom. Beslutet den 28 maj löd:

“Länsstyrelsen avslår yrkandet om inhibition.”

Det handlar alltså om det bygglov vid Rostvägen i Blåsut, på fastigheten Blåsut 2:18, som beviljades av byggnadsnämnden den 7 april 2025. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) Länsstyrelsens avslagsbeslut betyder, när det vinner laga kraft efter tre veckor, att det är fritt fram att börja hugga ner skogen och spränga bort berget.

Grannarna har dock möjlighet att överklaga Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen innan det vinner laga kraft. Gör de det så måste Babak Salahi, VD för bostadsföretaget Nova Nord AB, avvakta med att påbörja exploateringen för de planerade fem (5) flerbostadshusen med 24 lägenheter.

I Länsstyrelsens avslagsbeslut beskrivs ärendet genom att byggnadsnämndens beskrivning av hela ärendet återges liksom grannarnas överklagan. Länsstyrelsen har i stort sett kopierat och klistrat, dock utan några bilder eller fotografier. Beskrivningen är på 26 sidor. Sedan följer Länsstyrelsens motivering till sitt beslut.

Länsstyrelsen skriver:

“Inhibitionsfrågor bör bedömas med ledning av hur sannolikt det är att överklagandet kommer att bifallas, vilken betydelse det kan ha för klaganden att ikraftträdandet skjuts upp i väntan på den slutliga prövningen, och om det finns några motstående intressen som talar för ett omedelbart ikraftträdande. För att klarlägga hur sannolikt det är att överklagandet kommer att bifallas måste man göra en preliminär bedömning av sakfrågan.”

 Och visst, det är så det går till och det är helt ok. Men så kommer det tråkiga och tragiska beskedet från Länsstyrelsen:

“På i ärendet föreliggande utredning bedömer Länsstyrelsen att det inte har framkommit skäl att inhibera nämndens beslut. Mot bakgrund av detta avslår Länsstyrelsen yrkandet om inhibition.”

Det betyder alltså att Länsstyrelsens “preliminära bedömning av sakfrågan” är att hela överklagandet kommer att avslås. Det ska dock noteras att det trots allt är en “preliminär bedömning” och att det senare ska ske en slutlig prövning av det överklagade beslutet.

Men hoppet om att överklagan ska bifallas och att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens beslut har blivit betydligt mindre…

Det finns alltså möjligheter för grannarna att överklaga, både beslutet att inte bifalla yrkandet om inhibering och sedan det slutliga beslutet om bygglovet i sin helhet. Besluten kan alltså överklagas till först Mark- och miljödomstolen (MMD) och senare även till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD).

Om Länsstyrelsens avslag av grannarnas överklagan om inhibering vinner laga kraft kan således Babak Salahi, VD för bostadsföretaget Nova Nord AB, starta exploateringen. Men det blir i så fall på egen risk. Enligt Plan- och bygglagen kan kommunen kräva både skadestånd och att “Blåsut Höjd” ska återställas (se PBL 11 kap. 20 §) om Länsstyrelsen eller MMD, eller MÖD, senare upphäver hela bygglovet. Det skulle i så fall kunna bli mycket kostsamt för Nova Nord AB om de börjar exploateringen innan eventuella överklaganden är färdigbehandlade.

Det finns alltså betydande risker med att starta exploateringen innan det slutliga beslutet och det gäller kanske i lika hög grad de som eventuellt tänker köpa en bostadsrätt på det framtida “Blåsut Höjd”. Vad händer om de köper en lägenhet för mellan 1,8 milj kr och 2,6 milj? Får de då tillbaka pengarna om bygglovet avslås? Tänk om byggföretaget går i konkurs?

Det är inte säkert att köparna får några pengar tillbaka. Naturligtvis kan det skrivas avtal och kontrakt mellan köpare och säljare, och självklart kan det vara endast en handpenning som erlagts i förväg, men… Det kan likväl uppstå komplexa rättsliga och ekonomiska problem som skulle kunna sluta med att bostadsköpare inte får tillbaka de pengar de lagt ut. Konsumentskyddet för köpare har fått kritik för att vara ganska bristfälligt i Sverige.

Lägenheterna på det framtida bostadsområdet ligger ute på Hemnet (se “Blåsut Höjd”) och LF Fastighetsförmedling (se “Blåsut Höjd – Dina bostadsdrömmar börjar på höjden!”). Lägenheterna har legat ute för försäljning ett bra tag nu, enligt uppgift i nästan ett år, men ännu har ingen köpt någon. Alla lägenheter är fortfarande till salu. Att lägenheterna har varit ute på bostadsmarknaden en längre tid tyder på, tänker jag, att Babak Salahi har fått någon typ av förhandsbesked från någon i kommunen att visst kommer han att få bygga i Blåsut… Men inte skulle väl någon politiker kunna ge ett sådant besked…?

Slutligen undrar jag hur det kommer sig att Länsstyrelsen alltid tycks ha samma åsikter i “byggärenden” som Vänersborgs byggnadsförvaltning? Är det för att det sitter experter på båda ställena? Kanske, men ibland undrar jag om det är så. Det har även andra frågat sig som har haft att göra med Länsstyrelsen i Vänersborg. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv?”.)

Det är tydligen också saker på gång när det gäller länsstyrelsernas roll som instans i sådana här frågor. Regeringen har vad jag förstår lagt förslag om att ge kommunerna ökat ansvar för bygglovs- och strandskyddsfrågor, vilket skulle innebära att länsstyrelserna får en mindre roll i överprövningen av sådana beslut.

Till sist.

Det verkar som om grannarna på Rostvägen tänker överklaga Länsstyrelsens beslut om att avslå yrkandet om inhibition. I så fall får vi se vad MMD (Mark- och miljödomstolen) i Vänersborg kommer fram till. MMD håller för övrigt till i samma byggnad som Länsstyrelsen… Det gör dock inte MÖD (Mark- och miljööverdomstolen).

PS. Väldigt snabbt efter publiceringen fick jag ett mejl från en bloggläsare. Hen skrev bland annat:

”Ungt bolag och ekonomin är svag. Det kräver sålda lägenheter innan de ens kan skriva kontrakt med utförare, och köpa material, företaget har helt enkelt inga pengar att bygga för. Enstaka sålda räcker inte till byggstart, och en förening måste bildas, och den kan inte ta alla kostnader för osålda lägenheter, eftersom det hamnar på månadsavgiften för enskilda boende. Byggföretaget har inte ekonomi att stå för osålda tills de säljs. De som inte köpt lägenhet än, har nog gjort ett klokt val, de kanske redan har gjort den ekonomiska analysen.”

PPS. Läs mer om Rostvägen – ”MMD avslår Rostvägens överklagande”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, miljö, Nyheter och politik, Rostvägen Blåsut

Grannarna på Blåsut överklagar (4)

1 juni, 2025 3 kommentarer

Anm. Fortsättning på inlägget “Grannarna på Blåsut överklagar (3)”.

Grannarna till de planerade husen på “Blåsut Höjd” anför även naturvärden som skäl till att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens bygglov. 

Fastigheten Blåsut 2:18, dvs “Blåsut Höjd”, bedöms av Vänersborgs kommun ha naturvärdesklass 4. (Enligt Miljö- och hälsoskyddsnämnden gränsar bedömningen till klass 3 – “påtagligt naturvärde”.) Enligt kommunens Naturvårdsstrategi, skriver grannarna, ska områden med denna klassning, klass 4:

“skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön med vissa särskilda undantag.”

Sakägarna (grannarna) kan i detta avsnitt till stora delar luta sig mot Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Nämnden avgav nämligen ett yttrande över bygglovsansökan, innan byggnadsnämndens beslut, där Miljö och hälsa inte tillstyrkte bygglovet:

“Kommunens antagna naturvårdsstrategi bör tillämpas avseende befintliga naturvärden. Detta innebär att exploatering och markplanering bör ske med hänsyn till konstaterade naturvärden på platsen. Detta saknas idag.”

Det finns till och med ett avsnitt i byggnadsnämndens bygglovsbeslut där Miljö- och hälsoskyddsnämndens synpunkter återges:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att exploateringen är olämplig ur naturvårdssynpunkt, då den skulle orsaka betydande skada på naturmiljön genom att ta i anspråk en stor del av den naturvärdesklassade miljön. Detta skulle även leda till att en av de få kvarvarande naturmiljöerna i området försvinner.”

Sakägarkretsen anser att yttrandet från Miljö- och hälsoskyddsnämnden går i linje med den gällande detaljplanen och dess syfte. Sakägarna tycker vidare att det beviljade bygglovet brister i värdering mellan olika kritiska intressen när nämnden väljer att godkänna en bygglovsansökan som:

“visar på omfattande ingrepp i terrängen, inklusive uppfyllnad och sprängning, vilket ytterligare förstärker det bristande hänsynstagandet till platsens fysiska förutsättningar – i strid med anpassningskravet”

Anpassningskravet återfinns i PBL 2 kap 6 §:

“Vid planläggning, i ärenden om bygglov … ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
   1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan”

På fastigheten finns det också konstaterade miljöer som är lämpliga för övervintring av större vattensalamander. Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev:

“Större vattensalamander är strikt skyddad enligt artskyddsförordningen 4§a. Detta innebär att såväl individer som deras livsmiljöer är skyddade och det är förbjudet att avsiktligt fånga, döda eller störa djur eller skada deras fortplantningsområden eller viloplatser.”

Och nämnden skrädde inte på orden när den konstaterade:

“Det framgår inte att sökanden har tagit hänsyn till detta i markplanering eller placering av byggnader. Inte heller framgår eventuella skyddsåtgärder eller kompensationer.”

Grannarna håller naturligtvis med. De hävdar också att det i underlagen för bygglovet inte finns några planer eller handlingar i hur de rekommenderade skyddsåtgärderna ska uppfyllas. Det finns bara en kortfattad not om att rekommendationerna ska uppfyllas:

“Snarare påvisar byggplanerna en hög grad av asfaltering av arealen och andra hårda ytor på de ytor inga byggnader står vilket ej kan uppfattas som annat än kontraproduktivt med avseende på tillräckliga kompensationsåtgärder för de skyddade arterna ifråga.”

De menar att den omfattande planerade bebyggelsen och maximala exploateringen riskerar att förstöra viktiga livsmiljöer för både fridlysta växter (grannarna hävdar att det finns sådana) och djurarter. De anser också att byggplanen:

”svårligen [kan] ses som hållbar eller vara förenlig med den stipulerade försiktighetsprincipen enligt miljöbalken.”

Och Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev innan byggnadsnämndens beslut:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden tillstyrker inte bygglov med hänvisning till att det inte är säkerställt att artskyddslagstiftningen avseende större vattensalamander uppfylls. Därmed är det inte utrett att lokaliseringen för den sökta åtgärden är lämplig.”

Sakägarna tycker dessutom att det borde ske en noggrannare dokumentation av övriga fridlysta djurarter och växter som faktiskt också återfinns på platsen.

Grannarna avslutar avsnittet om naturvärden:

“Avvikelserna från de uppställda riktlinjerna i Miljöbalken samt uppenbar risk att decimera eller till och med utrota faktiska bestånd av fridlysta och rödlistade arter, som är strikt skyddade av EU’s art- och habitatdirektiv inklusive skyddade fridlysta arter i artskyddsförordningen, ska ses som betydande avvikelser och därför bör bygglovsansökan avslås.”

I en artikel i TTELA, som skrevs efter att byggnadsnämnden hade beviljat bygglovet, står det, och man får uppfattningen att uppgiften kommer från plan- och byggchef Annika Karlsson (se TTELA “Klartecken för omstridda flerbostadshus på Blåsut”):

“Från det att bygglovsansökan först kom in i juni i fjol har anpassningar till platsen och terrängen gjorts av den sökande efter rekommendationer från förvaltningen.”

Babak Salahi är VD för bostadsföretaget Nova Nord AB som ska exploatera “Blåsut Höjd”. Företaget hade för övrigt, år 2024, enligt Allabolag, inga anställda, inte registrerat för F-skatt (måste inte ett företag vara det?), 163.000 kr i omsättning och ett resultat på -643.000 kr.

VD Babak Salahi citeras i TTELA:

“Vi har därför lagt stor vikt vid att lyssna på grannarnas synpunkter och har anpassat projektets utformning för att hitta en bra balans mellan våra mål och närboendes synpunkter.”

Enligt uppgift från en av berörda i sakägarkretsen stämmer inte detta:

“Det är snarare ett tillrättaläggande från deras sida. De har faktiskt justerat till det sämre under tiden som gått.”

Det finns ytterligare argument i grannarnas överklagan. De är t ex oroliga för de kommande sprängningarna eftersom de kan orsaka stora skador på deras hus. Kenny Sandhöj (SD), som reserverade sig mot beslutet i byggnadsnämnden, hade antagligen inte helt fel när ha sa till TTELA (se TTELA “Klartecken för omstridda flerbostadshus på Blåsut”):

“de kommer att spränga ned hela berget i princip”

Nämndens ordförande Benny Jonasson (S), som sa ja till flerbostadshusen, verkade hålla med:

“Det är klart att det kommer bli jättestörningar”

Berget, sprängstenen, ska ju köras bort också…

Grannarna befarar även att alla borrhål kan få en negativ påverkan på bergvärme och vattenflöden.

Enskilda fastighetsägare i området kompletterar överklagan med specifika negativa effekter på just deras respektive fastighet. Det handlar t ex om att strålkastarljusen från bilar kommer att lysa rätt in i vardagsrum, att det blir direkt intrång i hemfridszonen och att balkonger och terrasser ger full insyn i vardagslivet.

Politikerna (inte alla) och tjänstepersonerna har alltså en helt annan syn än grannarna kring det blivande ”Blåsut Höjd”. De verkar ha tagit lätt på grannarnas yttranden före beslutet, argumenten viftades bort med typ “det ordnar sig”. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) Det som efter bygglovsbeslutet tycks vara det absolut viktigaste argumentet, i varje fall enligt uttalandena i TTELA:s artikel var – byggrätten.

“Byggrätten väger tungt”

Sa plan- och byggchef Annika Karlsson till TTELA. Ordförande Jonasson sa:

“Det är en privat exploatör som köpt tomten för miljoner. Han vill förstås inte bara ha en bergsknalle på Blåsut utan använda den byggrätt som faktiskt finns.”

Men… Inte har väl byggnadsnämnden gett bygglov för att Babak Salahi har köpt fastigheten dyrt? (Enligt uppgift köptes fastigheten för 5 milj kr.) Det tycks i varje fall som om Jonasson faktiskt bekräftade grannarnas påstående att byggnadsnämnden gav i stort sett allt utrymme till förmån för exploatörens starka kommersiella intresse. Som naturligtvis är att tjäna pengar på den inköpta tomten. 

Babak Salahi skrev till TTELA:

“Vår ambition är att slutresultatet ska upplevas som en förbättring för hela området.”

Det är knappast några Blåsutbor som tror det…

Det dyker då och då upp en tanke i mitt huvud, rätt eller fel… Hade Babak Salahi Tabrizi fått någon form av grönt ljus för exploatering redan innan fastighetsköpet? Tabrizi fick ju marklov av byggnadsnämnden mycket snabbt. Dessutom ordnade Kretslopp och Vatten en servis i området trots att Länsstyrelsen hade beslutat om inhibering, eftersom grannarna hade överklagat marklovet. Kommunen bedömde att:

“inhibitionsbeslutet inte i sig hindrade en fortsatt utbyggnad av den allmänna va-anläggningen fram till förbindelsepunkten.”

Det var alltså en “bedömning”… (Se “Kommunen spränger på Blåsut”.)

 Ärendet kring byggnadsnämndens beviljande av bygglov är alltså överklagat till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen har snabbt beslutat om inhibering vilket betyder att inget kommer att hända på “Blåsut Höjd” den närmaste tiden, inte förrän beslutet är fattat om “helheten”. Och det lär ta tid innan Länsstyrelsen kommer med sitt slutliga beslut om bygglovets vara eller inte vara. Innan ett sådant beslut fattas kommer också både byggnadsnämnden och exploatören, dvs Babak Salahi, att få yttra sig. Det kommande beslutet kommer antagligen också att överklagas till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg, endera av exploatören eller grannarna. Och även MMD:s dom kan sedan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Stockholm.

Det är svårt att se att ledamöterna i byggnadsnämnden skulle ha beviljat bygglovet om de hade sett grannarnas överklagan före beslutet. Fast å andra sidan slås man av de tendensiösa bedömningar som byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen gjorde innan beslutet. Nämnden och förvaltningen verkade nämligen ha vridit och vänt på alla fakta för att få dem att passa deras förutbestämda åsikt om att bevilja bygglov. Och det trots att detaljplanen är ganska tydlig som jag ser det. För att inte tala om att de bortsåg från Miljö- och hälsoskyddsnämndens bedömningar.

Det är svårt att bli klok på byggnadsnämndens bedömningar. Vad prioriterar egentligen byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen? Vad är viktigt för dem?

I Vargön för att ta ett exempel, på Snickaregårdsvägen, stod det inget i detaljplanen om vilken färg taken och fasaderna skulle ha på husen. Men byggnadsnämnden och förvaltningen ansåg att fasaderna kunde ha vilken färg som helst, men taken på just vissa speciella hus skulle absolut vara röda, även om grannhusen några meter ifrån hade en annan takfärg. (Se ”Det svarta taket i Vargön (1)”.) Bedömningarna bland politiker och tjänstepersoner tycks skifta, och det är väldigt svårt, om inte omöjligt, att se vad de värderar högt, och inte.

Till sist undrar jag om det ändå inte var bra att byggnadsnämnden sa ja till bygglovet. Hade det blivit ett nej så hade Babak Salahi, som ansökte om bygglov, troligtvis överklagat och då kanske inte Länsstyrelsen skulle ha fått tillgång till alla de argument, analyser och domar som finns med i grannarnas överklagan… Eller också hade grannarna haft det tidskrävande och mödosamma arbetet framför sig.

Men visst är det något fel att vanliga kommuninvånare ska tvingas lägga ner så mycket tid och kraft för att hävda sin uppenbara rätt. Det borde kommunen kunna bespara dem.

Det lär finnas anledning att återkomma till “Blåsut Höjd”…

Anm. Se ”Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, miljö, Rostvägen Blåsut, ttela

Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet

29 maj, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.

Det finns flera företag inblandade i det som ska kallas “Blåsut Höjd”. Det är dock samma person som står bakom företagen och denne person ansökte förra året om bygglov som enskild person. Bygglovet på fastigheten Blåsut 2:18 beviljades som bekant av byggnadsnämnden den 7 april 2025. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) Det innebär att fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader ska uppföras i ett av de sista obebyggda skogs- och bergsområdena på Blåsut.

Den 15 maj lämnades ett överklagande och yrkande om inhibition in till Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Det var 25 personer från 14 grannfastigheter som överklagade byggnadsnämndens beslut.

Grannarna har gjort ett imponerande arbete med att författa överklagandet. Det är ett gediget och faktaspäckat dokument på 17 sidor. Grannarna analyserar varenda aspekt av bygglovet och de hänvisar till både lagtexter och domar. Det är inte första gången, tänker jag, som “vanliga invånare” tvingas att på sin fritid sätta sig in i de juridiska resonemangen, spetsfundigheterna och hårklyverierna för att hävda sin rätt mot Vänersborgs kommun. Det skulle inte förvåna mig om Vänersborgs kommun har de mest juridiskt kunniga invånarna i landet…

De klagande grannarna yrkar att:

  • ”Länsstyrelsen ska upphäva det av nämnden beslutade bygglovet i sin helhet.”
  • “Klagandena yrkar också att nämndens beslut om bygglov ska inhiberas.”

Inhibera betyder att Länsstyrelsen ska fatta ett snabbt beslut om att kommunens beslut om bygglov inte får verkställas innan Länsstyrelsen har fattat beslut om bygglovet i sin helhet. De klagande menar att om markförberedelser påbörjas i området kan det medföra irreparabla skador även om byggandet sedan stoppas.

Och det uppmärksammade Länsstyrelsen – och höll med om. Redan igår, onsdagen den 28 maj, beslutade Länsstyrelsen om inhibition. Det innebär alltså att inga arbeten på Blåsut Höjd får startas förrän Länsstyrelsen har fattat beslut om själva bygglovet. En liten, men ändå en framgång för de klagande. (OBS! Tillägg 8/6. Denna uppgift var felaktig! Se ”Tråkig nyhet från Blåsut”.) 

De klagande grannarna har även upptäckt några formella fel i byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens hantering av ärendet. Det visar om inte annat hur grundlig deras överklagan faktiskt är. De tycks inte missa någonting…

Grannarna påpekar för det första “brister i kommunicering av handlingar”.

Byggnadsnämnden har enligt grannarna fattat beslut med stöd av ritningar och handlingar som sakägarkretsen, dvs de klagande grannarna, inte har fått ta del av. Handlingarna har utfärdats senare än de handlingar som de har fått utskickade till sig:

“De handlingar och dessutom de med senare utfärdandedatum, som byggnadsnämnden fattat beslut på har inte kommunicerats med sakägarkretsen vilket utgör ett formellt handläggningsfel.”

Är det på det sättet som grannarna anför är det ett fel i handläggningen som verkar tämligen oprofessionellt från kommunens sida.

För det andra menar sakägarkretsen (grannarna) att bygglovsbeslutet har delgetts via förenklad delgivning och denna har inte varit korrekt genomförd.

De här formella felaktigheterna överklagas också, men jag är inte säker på hur Länsstyrelsen kommer att behandla dem. Det är naturligtvis viktigt att påpeka felaktigheter, men för mig ser det bara ut som det kan ha betydelse om Länsstyrelsen skulle avslå överklagandet på bygglovet i sin helhet. Eller också att Länsstyrelsen skickar tillbaka hela ärendet innan den överhuvudtaget har tittat på själva bygglovet. Vi får se hur Länsstyrelsen hanterar felaktigheterna.

De klagande fortsätter sin överklagan med en kortare bakgrund:

“Byggnationen kommer förändra områdets karaktär väsentligt. I stället för att bo i närheten av ett lummigt naturområde kommer vi att hamna granne till fem (5) flerbostadshus med 24 lägenheter, parkeringsplatser för 24 bilar, 79 cyklar och gångvägar.”

De påpekar också att det faktiskt handlar om 6 flerbostadshus eftersom två av dem är sammanbyggda, nr 5 och 6. (Se bild.)

Och så börjar “allvaret” med att sakägarkretsen sammanfattar på vilka grunder som överklagan av bygglovsbeslutet grundar sig på:

  • “Bygglovet strider mot Stadsplanen (att se som detaljplan).”
  • “Kravet på anpassning till omgivningen är inte uppfyllt.”
  • “Byggnationen medför påtaglig olägenhet för grannar.”
  • “Trafiksituationen är inte tillräckligt beaktad.”
  • “Naturvärden och skyddade arter har inte beaktats.”
  • “Dagvattenhantering är otillräcklig.”
  • “Servitutet för tillfart till grannfastighet riskerar att hindras.”
  • ”Tillräcklig hänsyn har inte tagits till barnperspektivet.”

Den första punkten, om detaljplanen, tar störst utrymme och den sparar jag till nästa inlägg. Jag måste dock direkt konstatera att det i detaljplanen från 1931 finns två hus inritade på kartan. Grannarna motsätter sig inte att dessa två fristående hus med högst två våningar uppförs enligt planen. 

Grannarna menar att byggnadsnämnden i sitt beslut gav i stort sett allt utrymme till förmån för exploatörens starka kommersiella intresse. Det togs ingen hänsyn till befintlig boende- och bebyggelsestruktur. De anser att de kringboendes intresse av att bevara sin privata sfär och hemfridszon också är ett intresse som måste respekteras. Grannarna hänvisar till PBL 2 kap 1 § att:

“hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen.”

De planerade bostadshusen i skogs- och bergsområdet kommer att hamna betydligt högre än omkringliggande fastigheter. Det innebär en betydande insyn mot sakägarkretsens fastigheter skriver grannarna:

“Det kommer påverka och inskränka på sakägarnas livsutrymme med konstant insyn på oss och vårt leverne.”

De nya husen kommer också att påverka skuggningen och leda till ett minskat dagsljusinflöde på de nedan liggande fastigheterna. Grannarna befarar även att det blir en ökad mängd buller och oljud av olika slag från de tilltänkta 24 hushållen.

Sammantaget skulle det här skapa stor olägenhet för grannarna och leda till:

“en betydande inskränkning av sakägarkretsens boendekvalitet”

Sakägarna ägnar ett avsnitt åt trafiksituationen. Den kommer att påverkas på ett sätt som inte kunde förutses i detaljplanen från 1930-talet. Och det är det lätt att hålla med om, och det blir ännu lättare om man åker upp i området och kör på Rostvägen. Rostvägen kommer att utgöra infartsvägen till det tilltänkta bostadsområdet för 24 hushåll.

“Rostvägen som fastigheten Blåsut 2:18 gränsar till är så smal att två bitar inte kan mötas som det ser ut idag.”

Det skriver grannarna, och det är ingen överdrift.

“Ökning av trafiken till följd av byggnationen kommer att leda till trafikproblem, säkerhetsrisker för fotgängare och cyklister, försvårad snöröjning samt begränsad framkomlighet för utryckningsfordon, paket- och postbil samt återvinningsbil.”

Det finns ingen gång- eller cykelväg på platsen och om barnfamiljer bosätter sig på området kommer de knappast att kunna passera säkert med barnvagn. Byggnadsnämnden har knappast beaktat barnperspektivet.

Byggnadsnämnden anser att parkeringsbehovet är tillgodosett och att den ökade trafiken på Rostvägen till följd av byggnationen är acceptabel. Sedan gör nämnden ytterligare ett mycket diskutabelt påstående, nämligen att det:

”finns möjlighet att bredda vägen till 6 meter”

På sammanträdet visade enligt uppgift tjänstepersonerna med hjälp av Google Streetview samt på detaljplanekartan att vägen gick att bredda, på kommunal mark. Jag har dels varit och fotograferat på plats, men precis som förvaltningen använde jag istället Google Streetview…

Det är omöjligt att bredda vägen skriver grannarna – två av huskropparna på grannfastigheterna skulle hamna mitt ute på vägen. Och det syns tydligt på bilden till vänster. Och hur tänker sig nämnden och förvaltningen bredda Rostvägen när två andra byggnader ligger nära vägen mitt emot varandra? (Se bild till höger.)

De här förhållandena är antagligen också anledningarna till att kommunen inte redan har breddat vägen. 

På andra sidan Rostvägen är en markremsa längs hela vägen prickad i detaljplanen. Det är inte tillåtet att bygga på prickad mark, men det gäller inte anläggningar som vägar. Men är marken som omger Rostvägen kommunal? Enligt Lantmäteriets kartor är den inte det – se bild nedan.

Alla fastigheter är privata, ända fram till Rostvägen. Jag vet inte hur förvaltningen tänkte, men kanske har jag missat något…

Planerna är att det ska finnas 24 P-platser för de boende i de fem nya flerbostadshusen. Och trots att det ska finnas plats för 79 cyklar, varav 48 platser ska bli väderskyddade, är det väl inte orimligt att anta att det finns hushåll som har mer än en bil. Det är säkerligen inte heller helt orimligt att anta att några hushåll någon gång får besök… Frågan är var de bilarna ska parkera. Parkering på Rostvägen lär vara utesluten, även om det tydligen, enligt överklagan, planeras för 4 P-platser någonstans vid Rostvägen. (Hittar dock ingen karta på var det skulle vara. Kanske vid krysset, i hörnet på Blåsut 2:18?)

Grannarna till det planerade “Blåsut Höjd” har i sin överklagan till Länsstyrelsen anfört fler skäl till att bygglovet ska upphävas i sin helhet. Jag återkommer.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Grannarna på Blåsut överklagar (3)”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, miljö, Rostvägen Blåsut

Bygglov beviljat på Blåsut (1)

27 maj, 2025 Lämna en kommentar

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. (Det har jag beskrivit i ett flertal blogginlägg – för länkar, se längst ner på sidan.)

Den 7 april 2025 behandlade byggnadsnämnden bygglovsärendet. Det fanns två förslag till beslut – bifall till förvaltningens förslag att ge bygglov och Sverigedemokraternas avslagsförslag.

I protokollet står det:

“Ordföranden frågar på båda förslagen och finner genom acklamation att nämnden beslutar att bevilja bygglov.”

Byggnadsnämnden gav alltså bygglov. Beslutet hade följande lydelse:

“Byggnadsnämnden ger bygglov med följande upplysningar:
– Åtgärden kräver tillstånd från Miljö- och hälsoskyddsnämnden för markarbeten enligt föreskrifter för GÄVSO- vattenskyddsområde.”

Kenny Sandhöj (SD), som hade yrkat på avslag, reserverade sig mot beslutet. Han ansåg att det var:

“orimligt att anta att ”fristående hus” skulle innefatta flerbostadshus i en detaljplan som författades 1933.”

Sandhöj anförde också att flerbostadshusen skulle devalvera värdet på de kringliggande fastigheterna och att den ökade trafiken på Rostvägen skulle medföra betydande olägenhet för de boende.

Pontus Gläntegård (V) lämnade en protokollsanteckning:

“Kommunens parkeringspolicy är oansvarig i detta ärende. Kraven om parkering borde ställts högre…”

Det är intressant att ingen begärde votering kan jag tycka. Det innebär ju på sätt och vis att ingen vet vad de andra ledamöterna tyckte i frågan om t ex de “fristående husen”. De kanske höll med Sandhöj om detta, men att det var annat som gjorde att de inte reserverade sig. Eller tänkte någon att det är lika bra att ärendet överklagas och att högre instanser får bedöma och avgöra frågan? Det får vi aldrig veta.

Byggnadsnämndens beslut innebär att den bedömer att den sökta åtgärden är förenlig med gällande detaljplan. Det betyder att nämnden anser att det är helt på sin plats att det uppförs fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader, totalt 24 lägenheter, i det sista obebyggda skogs- och bergsområdet på Blåsut.

Beslutet innehåller en motivering, skäl för beslutet. Dessutom ingår tjänsteskrivelsen som är tämligen omfattande.

För fastigheten Blåsut 2:18 gäller alltså en detaljplan, nr B30, från 1933. Förvaltningen redovisar vad detaljplanen stadgar:

“Detaljplanen anger att området är avsett för bostäder där byggnaderna ska vara fristående. Högst 1/5 av fastigheten får bebyggas vilket motsvarar 1067 m². Huvudbyggnaden får ha högst två våningar, med en maximal byggnadshöjd på 8 meter. Den ska placeras minst 6 meter från fastighetsgränsen om byggnadshöjden överstiger 5 meter.”

Planen fortsätter att beskriva avstånden mellan byggnader och sedan står det:

“Komplementbyggnad för boendes privata bruk får placeras närmare fastighetsgräns än huvudbyggnad där nämnden finner det prydligt och ändamålsenligt bebyggande av kvarteret.”

Husen ska enligt detaljplanen vara fristående. Är de planerade husen enligt bygglovsansökan det? Det tyckte förvaltningen och det tyckte nämnden, med undantag av Sandhöj.

Förvaltningen konstaterar att termen ”fristående hus” inte definieras i Plan- och bygglagen (PBL) eller äldre lagar, men att Kungliga Byggnadsstyrelsen (1950-talet) ofta tolkade ”fristående hus” som områden för egnahems- och villabebyggelse. Sedan skriver förvaltningen att Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i en dom (MÖD 2016:18) säger att:

“om planhandlingarna inte klart specificerar att avsikten är att endast en- eller tvåbostadshus ska uppföras, kan även flerbostadshus tillåtas.”

Jag har svårt att se att domen kan tolkas så, men det anser alltså de sakkunniga i förvaltningen. Det förs ytterligare ett resonemang som jag är tveksam till om det håller. Det står t ex att detaljplanekartan:

“illustrerar placeringen av två mindre byggnader på fastigheten, vilket inte anses tillräckligt tydligt för att utesluta att endast egnahems- och villabebyggelse, i form av en- eller tvåbostadshus, får uppföras.”

Det finns nog andra som tycker att plankartan är tillräckligt tydlig… (Jämför bilderna, pilarna och de röda kryssen visar de två utritade byggnaderna. Se även den större kartan ovan.) Och trots att hus 5 (se bild nedan) har två olika plushöjder (plushöjder är ett sätt att ange höjdmått på ritningar och kartor, i förhållande till en bestämd nollnivå):

“uppfattas huset genom funktion samt visuellt som fristående.”

Förvaltningens och nämndens slutsats blir då att:

“Samtliga fem huvudbyggnader, tillsammans med de tillhörande komplementbyggnaderna, bedöms uppfylla kravet på att vara fristående byggnader.”

Det är förvånansvärt många tolkningar, egna tyckanden och bedömningar när beslut fattas enligt PBL. Och vad sägs om denna bedömning:

“Avseende bestämmelsen om fristående byggnader, bedöms det inte finnas tillräckligt underlag i planen för att utesluta att flerbostadshus inte skulle vara tillåtet.”

Det är inte konstigt att kommuninvånare kan bli frustrerade över byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens tolkningar och beslut.

Jag kan också tycka att följande avsnitt hör till kategorin “egna tolkningar”:

“I äldre detaljplaner används begreppet ”tomtplats” ofta som synonymt med ”fastighet.” Det innebär att bestämmelsen syftar till att en fastighet inte får vara mindre än 1000 m², och inte till hur stor tomten för ett bostadshus ska vara.”

Även stadsarkitekten hade vissa synpunkter på detta:

“Med hänsyn till den i mina ögon något för stora byggrätten som detaljplanen möjliggör ligger exploateringsgraden ”på gränsen”.”

Jag återkommer till detta i ett senare inlägg.

Men det är svåra frågor och svåra tolkningar. Jag kan förstå det. Och ofta säger allmänheten att “kommunen ska fria istället för att fälla”. Och det gör man ju här. Men är intresset av fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader i ett bergs- och skogsområde viktigare än grannarnas intressen och viljan att skydda natur och miljö?

När man studerar motiveringen och skälen till byggnadsnämndens beslut om att bevilja bygglov kan det konstateras att de helt och hållet utgår från den i Vänersborgs kommun okände exploatörens enskilda intresse. Grannarnas inlämnade synpunkter får knappast något utrymme och vägs inte alls in i beslutet.

När det gäller andra hänsynstaganden som måste tas vid ett bygglov anser byggnadsnämnden att det “ordnar sig”, det behöver typ inte nämnden bekymra sig om:

  • Anpassningskrav och betydande olägenhet får t ex inte medföra att det som är tillåtet enligt detaljplanen inte kan genomföras.
  • Det kommer att fixa sig med de större vattensalamandrarna om föreslagna skyddsåtgärder genomförs.
  • Parkeringsbehovet anses vara tillgodosett.
  • Den ökade trafiken på Rostvägen bedöms acceptabel och inte orsaka några större olägenheter.
  • Dagvattenhanteringen kommer att utformas så att dagvatten inte förs vidare ner på Rostvägen.
  • Exploateringen bör ha kunnat förväntas av grannarna i området.
  • Placeringen och utformningen av byggnaden bedöms inte medföra någon betydande olägenhet för grannarna när det gäller buller, insyn, skuggning eller minskad utsikt.

Även i dessa frågor är det uppenbart att subjektiva bedömningar spelar en stor roll…

Jag tror att fler av nämndens ledamöter egentligen var tveksamma till att bevilja bygglov, men de accepterade förvaltningens tolkning av detaljplanen och vad lagen säger om detaljplaner – även om detaljplanen på Blåsut är från 1933.

Men tolkade byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden lagen och detaljplanen rätt? Det tyckte inte grannarna till fastigheten Blåsut 2:18. De trodde inte heller att allt skulle “ordna sig”.

Grannarna har överklagat byggnadsnämndens beslut.

Fortsättning följer i inlägget ”Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, miljö, Rostvägen Blåsut

KF (21/5): 3 – 30 – 300

22 maj, 2025 Lämna en kommentar

Det var ett kort sammanträde med kommunfullmäktige igår onsdag. Ordförande Annalena Levin (C) avslutade mötet redan kl 19.13. Det hann inte ens bli avbrott för en fikapaus…

Sammanträdet började med en presentation av Vänersamarbetet. Presentationen hölls av Laila Gibsson som är verksamhetssamordnare för Vänersamarbetet. På organisationens webbplats står det:

“Vänersamarbetet är en ekonomisk förening med alla 13 kommuner kring Vänern som medlemmar och med finansiellt stöd från Region Värmland och Västra Götalandsregionen. Vänersamarbetet arbetar för en hållbar utveckling av Vänern inom områdena: samordning, näringsliv och kommunikation.”

Laila Gibssons presentation kan laddas ner här.

Sammanträdet fortsatte med att Victor Haglund från Frändefors presenterade sitt medborgarförslag. Hans förslag var att kommunen skulle ordna en multiarena i Frändefors. Victor Haglund tycks inte bara vara en politiker i vardande, han uppvisar även stora pedagogiska talanger.

Victor fångade genast fullmäktiges intresse genom att fråga hur många som hade varit i Frändefors någon gång. Det var i stort sett alla bedömde Victor efter att ha studerat handuppräckningen.

Victor fortsatte:

“Hur många av er har sett en samlingsplats som inte kostar pengar i Frändefors förutom skolan?”

Victor konstaterade att denna gång var det inte lika många händer uppe. Han fortsatte med att uttrycka sin besvikelse över oss politiker:

“Samhället går framåt fast i Frändefors går det bakåt.”

På 1970-talet när Frändefors var en egen kommun fanns det både post och bank sa Victor – och tågen stannade…

Det är en mycket sällsynt företeelse i Vänersborgs kommunfullmäktige att ledamöter applåderar ett anförande, men Victor blev ett undantag. Vi får så småningom se om ledamöternas uppskattning omvandlas till handling…

Resten av sammanträdet utvecklades till ett lugnt och stillsamt möte där i stort sett inga ledamöter begärde ordet. Fram till ärende 13 vill säga. Då behandlades Gunnar Lidells avsägelse som ordförande och även som ledamot i kommunrevisionen. (Se ”KF (21/5): Debatt om Lidells avsägelse”.) Det ärendet hade jag emellertid tänkt spara till ett kommande blogginlägg. Jag hoppas att jag fram tills dess får ett svar av juristerna på kommunstyrelseförvaltningen. I helgen skickade jag nämligen ett mejl och frågade om orsaken till att revisorerna inte får tillgång till kommunens ärendesystem “Netpublicator”.

Som sammanträdets sista ärende presenterade Gunilla Cederbom (V) en motion från Vänsterpartiet.

Cederbom använde samma pedagogiska metod som Victor Haglund och började med att fråga fullmäktige:

“Hur många träd ser du från ditt fönster? Ser du tre? Består ditt närområde av 30% trädkronor? Har du max 300 meter till ett grönområde?”

Cederbom fortsatte:

“Jo med principen 3 – 30 – 300.”

Principen innebär att alla ska kunna se minst tre träd från sin bostad, skola och arbetsplats, att varje stadskvarter ska ha minst 30 procents krontäckningsgrad (=hur stor del av en yta som skuggas av trädkronor) och att alla invånare ska ha max 300 meter till ett grönområde.

Vänsterpartiet vill att kommunen inför principen 3-30-300 i samhällsplaneringen och utvecklingen av grönska i tätorterna. Det finns flera kommuner som redan har infört principen t ex Trollhättan, Malmö och Göteborg.

Grönska i tätorter har stora fördelar, bland annat ökar motståndskraften mot klimatförändringar, hälsoeffekter bland invånarna gynnas och den hjälper till att säkra och öka den biologiska mångfalden.

Jag återger hela motionen nedan. Motionen kan också laddas ner här.

===

Inför 3-30-300 som princip för planering av grönstruktur i tätorterna 

Att förtäta städer vid nybyggnation görs för att det blir lägre kostnader för vägar, ledningar och annan infrastruktur. Det är då vanligt att grönytor tas i anspråk. De tätortsnära grönytorna, såväl grönstråk, parker, lekparker med grönytor och små mini- eller mikroparker hotas på grund av förtätningen. Mängden grönyta i städerna minskar.

I Vänersborg har det byggts mycket på senare tid och en hel del som ligger i plan, såsom ny tingsrätt, skolor, mötesplats för unga med flera. I stort ser vi att kommunen ofta tar hänsyn till att bevara grönområden. Men vi ser också att ibland får grönområden lämna plats för betong.

Vi befinner oss i ett föränderligt klimat där vi tydligare och oftare drabbas av skyfall med översvämningar och värmeböljor vilket orsakar stora samhällskostnader. Vi måste öka stadens motståndskraft att förebygga, dämpa och stå emot effekterna av klimatförändringar.

Det finns naturbaserade lösningar (NBS) i stadsplaneringen för hållbarhet, biologisk mångfald, klimatanpassning och folkhälsa. Principen 3-30-300 som tillsammans med andra planeringsmetoder och förvaltning i kommunen kan stärka kommunens motståndskraft mot klimatförändringarna och samtidigt göra kommunen mer attraktiv som bostadsort och för besöksnäringen. Samtidigt gynnar principen de ekosystemtjänster som Boverket anser ska integreras i samhällsplaneringen.

Principen 3-30-300 innebär:

  • 3 träd – Att alla ska kunna se minst tre träd från sin bostad, skola och arbetsplats.
  • 30 procent – Att varje stadskvarter ska ha minst 30 procents krontäckningsgrad. Måttet krontäckningsgrad talar om hur stor del av en yta som skuggas av trädkronor.
  • 300 meter – Alla invånare ska ha max 300 meter till ett grönområde. 

Syfte 

  • Principen 3-30-300 kan användas som ett bra verktyg för att utveckla grönstruktur i Vänersborgs tätorter.
  • Metoden kan användas för att säkerställa att satsningar görs som ökar motståndskraften mot klimatförändringar i form av värmeböljor och skyfall.
  • Hälsoeffekter gynnas: Att vistas i naturen sänker blodtryck och stress och på sikt har positiv inverkan på medborgarnas fysiska och mentala hälsa.
  • Vid värmeböljor kan god tillgång till skuggplatser vara avgörande för att förhindra att personer drabbas av värmeslag.
  • Biologisk mångfald behöver säkras och öka: En variation av insekter, grod- och kräldjur, växter och träd av olika storlek minskar sårbarheten och ökar pollineringen av t.ex. fruktträd, bärbuskar och säd.

En omvärldspaning visar att ett flertal andra kommuner har infört principen, exempelvis Trollhättan, Malmö, Göteborg.

Vänsterpartiet föreslår att:

  • Kommunen inför och tillämpar principen 3-30-300 i samhällsplaneringen och utveckling av grönska i tätorterna.

Vänersborg den 16 maj 2025
Gunilla Cederbom, Stefan Kärvling, Ida Hildingsson och Lutz Rininsland
Vänsterpartiet

===

OBS! Vänsterpartiets representanter i Miljö- och hälsoskyddsnämnden Britt-Marie Karlsson och Sara Falkensjö har efter en studiecirkel om miljö och klimat författat grunden för denna motion.

PS. Sammanträdet kan ses i efterhand på kommunens webb-TV.

Kategorier:Frändefors, Kommunfullmäktige 2025, miljö, Motion, Vänern, Vänsterpartiet