Arkiv
Succé för Sikhall Rock 2023
Upp till 1000 personer kom till Sikhall Rock i onsdags. På varenda gräsyta nedanför “Politikerhyllan” hade människor slagit sig ner och gjort det bekvämt för sig, ofta på medtagna stolar och filtar. Överallt syntes glada leenden och förväntansfulla människor. De representerade alla åldrar. Det var alltifrån barn till äldre pensionärer. Ingen i Sikhalls- och Gestadområdet verkade vilja missa årets höjdpunkt.
Arrangörerna Jesper Fröjd och Magnus Larsson kunde nöjda konstatera att Sikhall Rock 2023 var en publiksuccé. Det blir fler och fler människor för varje år som söker sig till Sikhall när det är dags för Sikhall Rock. Arrangemanget växer och ställer allt större krav på logistiken, som parkeringar, toaletter etc.
Det var tredje året i rad som Sikhall Rock gick av stapeln. Och det var tredje gången som Sveriges enda Tomas Ledin-tribute band “Just Nu” stod för musiken.
Stämningen var hela kvällen på topp i det fina vädret. “Just Nu” fick som vanligt igång publiken och under pauserna passade människorna på att prata och umgås. Inte helt sällan diskuterades politik. Och det var naturligt. 
Bland alla människor syntes nämligen Magnus Larsson, så klart, men även två av kommunens andra “måltavlor” – Bengt Davidsson och Anders Solvarm. I vimlet hittades också några politiker, dock nästan bara från oppositionen.
Nytt för i år var att Miranda Davidsson ordnade med hamburgare, grillspett, vårrullar och annat smaskens. Det grillades på en grillvagn designad av Magnus Larsson själv. Det var en imponerande skapelse – hjul och axlar från en hästkärra och metallringen var ett gammalt traktorhjul. En dalsländsk variant av en foodtruck från 1800-talet skulle man kunna säga.
Köerna var långa till Mirandas fantastiskt goda mat. Själv inmundigade jag en särdeles god “smashburgare”. Det såldes även glass på området.
I magasinet hade Magnus Larsson in i det sista kämpat med att få ett nytt golv och och en “köksavdelning” på plats. Det blev klart dagen före. Där såldes det kaffe och fika. Även bakelserna hade Miranda bakat själv. Det var många som passade på att ta en kopp kaffe och samtidigt se sig om i magasinet.
Magasinet har onekligen förändrats en hel del sedan Magnus Larsson tog över. Det är redan nu klart för fester och andra tillställningar. Och om kommunen är “något mer” serviceminded kommer snart taket mot landsidan att läggas om. (Se “Sikhall Rock 2023. Och magasinet!”.)
På kvällen efter att utomhusaktiviteterna var slut fortsatte festen inne i magasinet. Det var en nyhet för i år. Musiken stod “Mammas pojkar” för. 
Enligt uppgift var stämningen hög även där och festen fortsatte in på småtimmarna.
Det var en fantastiskt trevlig kväll och alla som var på plats i Sikhall längtar säkert redan till nästa Sikhall Rock. Ett stort tack ska riktas till framför allt Magnus Larsson som naturligtvis är spindeln i nätet när det händer något i Sikhall, men också till alla som hjälpt till för att göra Sikhall Rock möjlig.
Vi ses i Sikhall nästa år!
PS. Medan du väntar kan du njuta av ”Just Nu”!
Sikhall Rock 2023. Och magasinet!
Det närmar sig en av årets stora höjdpunkter i Sikhall. Strax nedanför den så kallade “Politikerhyllan” vid Sikhalls magasin med vacker utsikt över Vänern och småbåtshamnen har en scen byggts upp. Det är dags för “Sikhall Rock”. Onsdagen den 19 juli kl 18.00 drar festen igång.
Det är “Just Nu” som traditionsenligt ska uppträda – för tredje året i rad. Just Nu är Sveriges enda Tomas Ledin-tribute band. Gruppen består av mycket populära och skickliga musiker och har du inte sett och hört dem tidigare så är det dags nu.
Det är precis som vanligt fri entré på Sikhall Rock. Försäljning av hamburgare, vårrullar mm ordnas på området. Efter Just Nus spelning slås portarna upp till Sikhalls Magasin där det finns möjlighet att köpa en bit mat. Det blir även underhållning senare på kvällen.
Sikhall Rock har blivit en årlig tradition. Evenemanget drar allt fler människor för varje år. 
I år räknar Magnus Larsson och arrangörerna med att publikrekordet kommer att slås. I varje fall om vädergudarna står dem bi.
Förutom att njuta av musiken, och sången, så handlar en stor del av Sikhall Rock om att träffa vänner och bekanta och samtala om både ditten och datten. Och det är väl ingen hemlighet att många i Sikhall är politiskt intresserade. De diskuterar mer än gärna kommunens behandling av Magnus Larsson och Sikhall. 
Kommunledningen är inte särskilt populär bland sikhallsborna… Det har den aldrig varit, inte sedan socialdemokrater och centerpartister drev igenom kommunens förköp/expropriation år 2007 av delar av Magnus Larssons ärligt förvärvade fastighet.
Vänersborgs kommun har inte heller gjort Magnus Larsson gladare genom åren. Tvärtom fortsätter kommunen att sätta käppar i hjulen och försvåra för Larsson. 
Det spelar ingen roll vad han vill göra, kommunen ser alltid hinder för planerna. En möjlighet har dock öppnat sig, i varje fall politiskt, då en enig opposition i kommunfullmäktige den 17 maj beslutade att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna skulle utgå från Magnus Larssons förslag. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)
Oppositionen tycks dock inte ha kommunens tjänstepersoner på sin sida. De tycks fortfarande inte vara särskilt positiva till Larsson och Sikhall…
Sikhall Rock hålls i skuggan av den gamla anrika byggnaden Sikhalls Magasin från 1874, och festen kommer att flytta in i magasinet senare under kvällen. Det är möjligt efter Magnus Larssons arbete med att rusta upp magasinet.
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne 1987. Det innebar att byggnaden ska bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras. … Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.)
I september 2022 övertog Magnus Larsson nyttjanderätten till Sikhalls Magasin från Stiftelsen Sikhalls Magasin. Det “accepterades” av kommunen i februari i år. (Se “Nyhet om Sikhalls magasin”.) Larsson började i stort sett att direkt renovera och göra i ordning magasinet. TTELA har i en utmärkt artikel skildrat Larssons arbete – se TTELA “Sikhalls magasin rustas för framtida fester”.
TTELA skriver:
“Bland annat har källaren grävts ur, nya takpannor pryder halva taket och en större del av fönstren är återställda efter ett original som de hittade på vinden. Våningarna är utröjda på de söndertrasade inventarierna, men många av de gamla antikviteterna får nytt i liv i det gamla magasinet.
På andra våningen står även en festsal redo att ta emot bokningar. Här finns ett honnörsbord som, liksom de flesta av de nya möblerna, är lokalproducerade av eget virke.”
Magnus Larsson har stora planer för magasinet, men först gäller det att åtgärda grundläggande konstruktioner, bland annat och framför allt taket. Larsson har redan åtgärdat taket mot sjön, nu är det “bara” taket mot landsidan kvar. Det är dock ett problem med denna del av taket. 
Marken runt magasinet består av kuperat berg och ska man bygga upp en ställning är det ett jättejobb och riktigt farligt då man inte kan förankra i fasaden. Larsson vill bygga en serviceväg vid strandkanten för att lösa problemet.
Länsstyrelsen har gett Larsson tillstånd för de åtgärder på magasinsbyggnaden som han vill utföra. Länsstyrelsen skrev den 16 maj i år (se “Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd”):
“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”
Länsstyrelsen skrev också:
“Exteriört anläggs en serviceväg som ökar tillgängligheten till byggnaden. Strandskoning (=konstruktion för att skydda stränder från erosion; min anm.) görs i sten som liknar det som idag finns i vattenbrynet. Plats, utsträckning och utförande sker i samråd med antikvarisk medverkan.”
Magnus Larsson behövde emellertid kommunens tillstånd för att anlägga den 4 meter smala och 13 meter korta servicevägen vid strandkanten. Eller kanske inte… Men Larsson, vis av erfarenheten, kontaktade för säkerhets skull kommunen.
Byggnadsförvaltningen har inte samma förtroende för Magnus Larsson som Länsstyrelsen… Länsstyrelsen skrev ju i tillståndet till Larsson – om Larsson själv:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Det tycks inte som om byggnadsförvaltningen delar Länsstyrelsens uppfattning om Magnus Larsson. Eller om magasinet.
Byggnadsförvaltningen fattade inget beslut på direkten, trots att det torde ha varit möjligt eftersom Länsstyrelsen hade sagt ja till servicevägen. Byggnadsförvaltningen krävde istället att Larsson skulle lämna in en ansökan om strandskyddsdispens. Det gjorde Larsson. Då begärde byggnadsförvaltningen att Larsson lämnade in en ansökan om bygglov – och senare också en ansökan om vattenverksamhet för servicevägen…
Tiden gick och Larsson upplevde att hela ärendet förhalades. Det hade ju i så fall inte varit första gången. Larsson tyckte nog att hans misstankar bekäftades när byggnadsförvaltningen också ville ha in 
sektionsritningar för servicevägen. Det kunde inte Magnus Larsson förstå, det var ju inte direkt E45:an han skulle bygga vid Sikhall…
Men det spelade ingen roll Byggnadsförvaltningen hann hur som helst inte behandla Larssons inlämnade ansökningar. Det var ju semestrar på gång…
Magnus Larsson har därför fortfarande inte fått något tillstånd till servicevägen av Vänersborgs kommun. Därmed har inte heller Larsson kunnat åtgärda taket mot landsidan… Det tycks inte som om förvaltningen riktigt förstår vad Länsstyrelsens byggnadsminnesförklaring innebar, och att det var bråttom…
Och vad händer? Det regnar självklart “nåt såpass” i Sikhall. Och taket som inte blivit åtgärdat läcker naturligtvis…
Hur mycket av tak, väggar och golv har blivit förstört? Det finns risk att skadorna är ganska omfattande. Men det får vi se på onsdag. I varje fall vi som tänker besöka Sikhall Rock. Meteorologerna lovar sol och uppehåll på onsdagskvällen.
Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring
Det blev inte mycket till andhämtning efter ärendet om kommunens styrning och ledning. (Se “Händelserikt KF (1): Styr och ledning”.) Särskilt inte för ledamöterna i fullmäktige som återigen var tvungna att lyssna på Kärvling från talarstolen. Det handlade om ärende 3 – “Inriktning – fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken”.
Den stora frågan var, skulle kommunfullmäktige (KF) besluta att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna utgick från Magnus Larssons alternativ – eller inte. (Jag har beskrivit de olika alternativen mycket utförligt i fyra bloggar med början i bloggen ”Sikhalls framtid avgörs (1)”.)
Egentligen var det inte så spännande, partierna hade visat vad de ansåg redan i kommunstyrelsen (KS). (Se “KS: Irriterat mellan S och M”.) Det var inget som hade hänt sedan dess som hade fått partierna att ändra åsikt. Särskilt inte i de styrande 
partierna, S+C+KD+MP. Tyvärr, de anser fortfarande att förvaltningens förslag är det bästa. De vill inte att Magnus Larsson ska få som han önskar.
Det som var annorlunda mot KS, det var att jag dristade mig till att ge en liten bakgrund till ärendet. Jag berättade om förköpet/expropriationen 2007 (se “Historien om Magnus Larsson”) och beslutet om detaljplanen 2015 (se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”). Och förordade naturligtvis återigen att ledamöterna skulle rösta på Magnus Larssons förslag, dvs alternativ 2 i handlingarna.
Benny Augustsson (S) hade på sätt och vis gett upp. Han yrkade inte på alternativ 1, han förstod att han skulle förlora den omröstningen. Augustsson yrkade dock på ett tillägg till alternativ 2. Det var samma tilläggsyrkande som i KS. Tilläggsyrkandet innebar att förutsättningen för de fastighetsrättsliga lösningarna var att detaljplanen blev antagen och vann laga kraft. Detaljplanen är fortfarande inte klar efter tämligen exakt 8 år och lär väl inte vara klar de närmaste åren heller…
Vänsterpartiet yrkade därför avslag på tilläggsyrkandet. Men det tunga argumentet var fortfarande, och återigen, att Magnus Larsson (hans namn nämndes aldrig i KF) kunde börja utveckla Sikhall om han ägde marken enligt alternativ 2, även utan detaljplan. Efter votering blev det också fullmäktiges beslut, Benny Augustssons tilläggsyrkande avslogs alltså. (Det kan noteras att Bo Carlsson (C) förklarade sig jävig och deltog inte i beslutet, precis som i KS.)
Kommunen har tagit ett steg framåt mot utvecklingen av Sikhall. Det är emellertid sannolikt att det är mer eller mindre en lång väg kvar att vandra innan kommunen får “tummen ur” och de fastighetsrättsliga lösningarna kan verkställas enligt KF:s inriktningsbeslut..
Det var inte slut på Vänsterpartiets anföranden. Nu väntade dagens längsta från talarstolen… Antagligen fanns det de som skruvade på sig i sina stolar när jag stegade fram mot talarstolen, men det var ett viktigt ärende. Och det var ett ärende som var resultatet av en motion som jag hade varit med och författat 2016 tillsammans med moderaten(!) 
Jonathan Axelsson. Det var dags för ärendet “Antagande av policy samt riktlinje för sponsring och donationer”. (Även detta ärende har jag beskrivet ytterst noggrant i två bloggar, “KF: Sponsring och donationer 1” och “KF: Sponsring och donationer 2”.)
I KS (kommunstyrelsen alltså) fick jag inget stöd för mitt yrkande om återremiss och utvecklade därför mina tankar desto noggrannare i KF… (Se ovanstående bloggar, särskilt blogg nr 2.)
Efter mitt anförande yrkade Henrik Harlitz bifall till mitt förslag om återremiss. Dokumenten var inte fullödiga på något sätt menade han. Harlitz var mycket bestämd. Även Cecilia Prins (L) var framme i talarstolen, för första gången, och berömde både mitt och Harlitz inlägg. Hon stödde återremissen. Det var klokt, men en överraskning. I KS hade Peter Göthblad (L) inte gjort det. Göthblad hade för övrigt lämnat KF-sammanträdet vid det här laget och ersatts av partivännen Gunnar Henriksson.
Det var inga fler som yttrade sig. Det var förvånande. I en sådan här viktig fråga borde fler partier faktiskt bekänna färg, särskilt som de har en uppfattning som strider mot den som flera talare framför. Tycker jag. Det är absolut ett svaghetstecken, vad ska deras väljare tro och tycka? Ska man som folkvald ledamot bara sitta tyst och rösta? I sådana lägen begär jag alltid votering. Ledamöterna ska i varje fall få avge sina röster så att alla kan se var de står i frågan.
Därför begärde jag votering.
Till min förvåning så röstade även Sverigedemokraterna på mitt återremissyrkande. De hade nämligen inte heller stött förslaget i KS. Det innebar, tillsammans med Medborgarpartiets röster, att förslaget om återremiss antogs med 28 röster mot 23. Det var som vanligt oppositionen mot de styrande partierna. Och de styrande partierna förlorade igen…
Jag undrar hur Kristdemokraterna tänker som numera ingår bland de styrande partierna. De håller tyst och röstar som S+C bestämmer – och är med och förlorar var och varannan omröstning. Miljöpartiet är ju vana, och blir allt tystare – och mindre för varje val…
Fullmäktiges beslut innebär att förvaltningen får omarbeta sina förslag till “Policy för sponsring och donationer” och “Riktlinje för sponsring och donationer”. Och jag vet inte hur det ska gå för det tredje dokumentet i paketet, “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag vid kommunstyrelsen”, som kommunstyrelsen antog för två veckor sedan. Det hänger ihop med de två andra dokumenten och torde behöva omarbetas också.
Sedan får vi se hur slutresultatet av omarbetningarna blir. Ärendet har redan återremitterats av kommunstyrelsen 2021 av ungefär samma orsaker, utan att det hände särskilt mycket i texterna, snällt sagt. Förhoppningsvis förstår kommunstyrelseförvaltningen att det är allvar nu. Denna gång krävs skrivningar i dokumenten som lever upp till kommunfullmäktiges beslut 2018 när motionen antogs…
Jag ska avsluta denna blogg med att publicera motiveringen till den återremiss som KF beslutade om i onsdags. Orsaken är att det finns flera som läser bloggarna på mobiltelefonen och några har då svårighet att ladda ner och läsa pdf-filer. Du som inte har det kan ladda ner återremissen här.
Jag återkommer med resten av kommunfullmäktiges ärenden.
Och här motiveringen till återremissen på ärende 5, “Antagande av policy samt riktlinje för sponsring och donationer”.
===
Återremiss
Ärende 5 Utredning – Hantering av bidragsansökningar för marknadsföring, evenemang och sponsring
De tre dokumenten – “Policy för sponsring och donationer”, “Riktlinje för sponsring och donationer” och “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag vid kommunstyrelsen” – är resultat av en motion skriven i september 2016 av Jonathan Axelsson (M) och Stefan Kärvling (V).
Dokumenten är stringenta och uppdaterar och tydliggör kommunens policy och regler på de berörda områdena. Dokumenten svarar bra mot motionens syfte och yrkanden. Det finns emellertid några viktiga avsnitt där det skulle behövas en fördjupad utredning för att dokumenten ska bli fullständigare och täcka in fler aspekter. Dokumenten svarar inte fullt ut på kommunfullmäktiges uppdrag i beslutet från den 28 mars 2018.
I motionen lades stor vikt vid transparens och öppenhet. Som det står i förslaget till riktlinje, 3:3, “ett sponsorförhållande ska präglas av öppenhet och får inte arrangeras så att allmänhetens möjligheter till granskning försvåras”. Det skulle behöva utvecklas hur t ex information ska nå allmänheten kring vad det finns för bidrag att söka och varför, vilka föreningar och evenemang som har fått bidrag, hur ansökningarna såg ut, hur mycket pengar som delades ut och varför, samt vilka resultat uppföljning och utvärdering gav. Det finns förslag i motionen på vad som bör offentliggöras på ett tydligt och transparent sätt. Det räcker inte att det redovisas i en nämnds verksamhetsberättelse. Det bör utredas om det inte vore lämpligt att sådana här uppgifter publiceras på kommunens hemsida.
Det bör även utredas vidare hur dokumenten ska bli tydligare om vilka som kan fatta beslut om sponsring och bidrag. Det står i ovanstående punkt 3:3 att “sponsring får inte medföra risk för misstanke om muta eller otillbörlig hänsyn”. Samtidigt står det i punkt 3:2 att “beslut om sponsring kan delegeras”. Det här kan tyckas vara motsägelsefullt och bör tydliggöras. Det är viktigt att en nämnd eller styrelse fattar beslut så att inte enskilda politiker och tjänstepersoner drabbas av illasinnade rykten och förtal.
Det saknas riktlinjer kring uppföljning och utvärdering. I riktlinjerna, punkt 11, står det att “Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.” Det är allt som står om uppföljning och utvärdering. Det saknas med andra ord helt formella krav på hur detta ska gå till. Det torde innebära en betydande svaghet och brist vid en analys av effekterna av hur föreningar har använt skattebetalarnas pengar, det må handla om sponsring, donationer, marknadsföring eller evenemang. Hur vet kommunen att de olika ekonomiska bidragen har uppnått sitt syfte? I både policyn och riktlinjerna slås det fast att “sponsringen ska ge 
Vänersborgs kommun ett mervärde i form av stärkt varumärke”. Hur får man reda på detta om det inte görs någon formell och ordentlig utvärdering?
Vänersborg 17 maj 2023
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet
Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd
Den 21 november 2007 beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att förköpa/expropriera delar av Magnus Larssons fastigheter i Sikhall. I förköpet ingick Sikhalls magasin.
Magasinet är vackert beläget på en liten udde vid Sikhallsviken i Vänern. Det ligger med, som Länsantikvarie Margareta Hallin skrev år 1985:
“utsikt mot Halle- och Hunneberg som bildar en blå bakgrund och ger liv åt den även i övrigt vackra landskapsbilden.”
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras. … Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.)
Expropriationen/förköpet innebar att Vänersborgs kommun också tog över det nyttjanderättsavtal som Stiftelsen Sikhalls Magasin hade med Magnus Larsson. Det var viktigt, skrev kommunen, eftersom byggnaden:
“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”
Och då var Vänersborgs kommun tydligen den rätte ägaren till magasinet… Därför var det nödvändigt att kommunen också förköpte denna del av Magnus Larssons fastighet. Tyckte kommunen… Fullmäktige misstänkte nämligen att Larsson inte skulle vårda kulturminnet utan låta byggnaden förfalla – och sannolikt även privatisera marken. Det sa i varje fall vissa politiker och tjänstepersoner. (Jag har beskrivit ovanstående “processer” i ett stort antal bloggar. Se “Historien om Magnus Larsson” och “Sikhalls magasin”.)
Vi vet alla vad som har hänt med Sikhalls magasin sedan 2007. Stiftelsen Sikhalls Magasin hade inte de ekonomiska muskler som krävdes för att sköta och underhålla magasinet. Det blev till slut ohållbart att använda magasinet. Det var fuktskador, väggen mot sjön såg ut att falla ihop och taket var på väg att rasa in. Hela magasinet förföll och till slut blev det inte tillåtet att gå in i byggnaden.
Vänersborgs kommun lyfte inte heller ett finger för att rädda och bevara den gamla anrika byggnaden för framtiden. Det betydde i praktiken inte någonting att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”. Det var tydligen bara något kommunen skrev för att rättfärdiga att den exproprierade marken från Larsson…
Det behövde hända något drastiskt med magasinet. Och det insåg Stiftelsen Sikhalls Magasin också.
Den 26 september 2022 beslutade Stiftelsen Sikhalls Magasin enhälligt på ett styrelsemöte att:
“överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”
Magnus Larsson spillde ingen tid. Han började tämligen omgående att röja upp på marken utanför magasinsbyggnaden. Han fortsatte röja även inne i magasinet, lagade och fixade. Det börjar också hända en hel del med inredningen till magasinet. Och snart kunde förbipasserande se att det lyste i magasinets fönster.
Magasinet är ett byggnadsminne med ett kulturhistoriskt värde. Därför måste Larsson ha tillstånd för det mesta som måste göras. Han har redan fått tillstånd för att åtgärda läckaget i taket, men det behövs åtgärder inomhus och för att göra magasinet mer tillgängligt.
Igår, tisdag den 16 maj, fick Magnus Larsson ett glädjande besked från Länsstyrelsen:
“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”
Länsstyrelsen ger tillstånd för allt som Magnus Larsson vill göra och åtgärda på magasinsbyggnaden. Det här har Larsson fått tillstånd att göra:
“Interiört byts en trapp samt att ett tidigare befintligt vilplan återställs, vilket gör trappan säkrare. Ny trapp och steg görs i fura. I nedre trappen monteras nya handledare likt befintliga i övre trapplöp. Dessutom byts golvet i köket samtidigt som höjdavvikelsen på ca 40 mm riktas upp till tjänlig arbetsyta. Nytt material blir gran lika befintligt som ytbehandlas genom såpskurning (eller efter de hygienkrav som ställs). Beslut om ytbehandling tas i samråd med antikvarisk medverkan.
Därutöver sker putslagning och underhåll av vissa fönster – där rötskadade bågar/karmar och spräckta fönsterglas ses över och byts.
Exteriört anläggs en serviceväg som ökar tillgängligheten till byggnaden. Strandskoning görs i sten som liknar det som idag finns i vattenbrynet. Plats, utsträckning och utförande sker i samråd med antikvarisk medverkan.
Äldre delar av den befintliga trappan som inte återanvänds sparas på vinden eftersom delarna, utöver det kulturhistoriska värdet, även har ett pedagogiskt värde.”
Länsstyrelsen tror på Magnus Larsson. Den bedömer att det föreligger särskilda skäl för de åtgärder som han vill vidta. De:
“ökar tillgängligheten till byggnaden och … är förenliga med bevarandet av byggnadsminnets kulturhistoriska värde.”
Länsstyrelsen avslutar tillståndet med att skriva:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Länsstyrelsen tycks ha en helt annan uppfattning än Vänersborgs kommun. När Magnus Larsson presenterar planer för magasinet för kommunen så befarar kommunen alltid det värsta:
“Förvaltningarna har inte tagit ställning till förslaget då detta kan innebära en påtaglig skada på byggnadsminnet. … En utökning av fastigheten skulle kunna medföra en risk att området inte hålls tillgängligt [för allmänheten].”
Det handlar emellertid om andra åtgärder än de som Magnus Larsson har fått tillstånd från Länsstyrelsen om. Men kommunen har en tendens att till skillnad från Länsstyrelsen instinktivt se negativt på Larsson och hans planer.
Ikväll ska kommunfullmäktige fatta ett inriktningsbeslut om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. (Se “KS: Irriterat mellan S och M”.) De styrande partierna (S+C+KD+MP) är av någon anledning mycket kritiska och negativa till Larsson och utveckling i Sikhall. Det finns de som hävdar att det viktigaste för Larsson är att han får tillbaka sin fastighet, dvs den som kommunen förköpte/exproprierade 2007. Och att utveckling av Sikhall är mindre viktigt för honom. Talar inte Larssons engagemang och åtgärder på och i magasinet ett annat språk?
Det tycker i varje fall Länsstyrelsen:
”Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Snart kommer Sikhallsborna att se byggnadsställningar resas vid Sikhalls Magasin.
KS: Irriterat mellan S och M
Kl 15.22 igår eftermiddag slog ordförande Benny Augustsson (S) vänligt men bestämt klubban i bordet. Kommunstyrelsens sammanträde var slut för den här gången.
Det blev inte alls så sent som åtminstone jag hade befarat, men jag hade gjort en stor missbedömning. Det var nämligen endast tre informationer, förutom information från kommunalråden och kommundirektören. Det var det som var förklaringen. Det brukar nämligen vara upp till 10 informationspunkter.
Det var som jag skrev i bloggen inför kommunstyrelsens (KS) möte tämligen tunga och viktiga ärenden som skulle avhandlas. (Se “KS 3/5: Arenan och flygplatsen mm”.) De flesta av dem går dock vidare till kommunfullmäktige den 17 maj för ett slutligt beslut. Jag kan emellertid inte låta bli att berätta om ett av dessa ärenden. KS behandlade ett ärende som många invånare är intresserade av. Och då handlar det naturligtvis om Sikhall.
Kommunstyrelsen fattade ett beslut som i och för sig ska avgöras i kommunfullmäktige, men där kommunstyrelsens ställningstagande var viktigt för de inblandade, för Magnus Larsson och Vänersborgs Segelsällskap. Det var inte heller något skarpt beslut, vilket det inte ens blir om två veckor i fullmäktige – det var ett inriktningsbeslut.
Kommunstyrelsen skulle avgöra:
“inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna i samband med detaljplan för Sikhallsviken”
Samhällsbyggnadsförvaltningen hade delat upp Sikhall i tre delområden – hamnen, magasinet och viken. I varje delområde fanns det två förslag, kommunens förslag och fastighetsägarnas, inklusive Magnus Larssons. (Jag har i några bloggar beskrivit de olika förslagen utförligt – “hamnen”, “magasinet” och “viken”.) Det var ett tämligen, enligt min mening, tendentiöst underlag men miljö- och byggnadsförvaltningens chef gjorde en mycket allsidig och saklig föredragning inför kommunstyrelsen.
De styrande partierna, S+C+KD+MP, förordade i vanlig ordning tjänstepersonernas förslag. Oppositionen ville bifalla fastighetsägarnas och Magnus Larssons förslag, med ett tillägg:
“Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten.”
Det kan nämnas att enligt Magnus Larsson ska Segelsällskapet få möjlighet att förvärva den del av fastigheten där bryggan ska anläggas. 
I så fall behövs det inget servitut.
Benny Augustsson (S) hade en stark känsla av att oppositionen skulle vinna omröstningen och lade därför fram ett tilläggsförslag till förslagen från fastighetsägarna och Magnus Larsson. Augustssons tilläggsförslag innebar att de fastighetsrättsliga frågorna skulle regleras den dag då detaljplanen över Sikhall vann laga kraft.
Med tanke på att kommunen redan har arbetat med detaljplanen i 8 år(!) är risken inte helt liten att det dröjer ytterligare ett antal år innan den blir klar. Det skulle innebära att den blöta filten som redan ligger över Sikhalls utveckling finns kvar i fortsättningen också. (Se “DP Sikhall (9): Framtiden”.)
Jag yrkade avslag på Augustssons tilläggsförslag. Fastighetsägarna och Magnus Larsson skulle faktiskt kunna börja utveckla Sikhall även utan en detaljplan, dvs om de får bygglov, tillstånd för vattenverksamhet och strandskyddsdispens. Och om de fastighetsrättsliga lösningarna är på plats. Oppositionen avslog tilläggsförslaget med röstsiffrorna 8-7, och gick i övrigt på fastighetsägarnas förslag på samtliga tre delområden.
Det öppnar vägen för ett positivt beslut i kommunfullmäktige. I så fall skulle tron och förhoppningen på en utveckling av Sikhallsområdet äntligen kunna få fäste och utvecklas – enligt kommunens vision ska ju kommunen vara attraktiv och hållbar:
“i alla delar”
I ärendet om en ny styr- och ledningsmodell i kommunen, så avgjorde ordförande Benny Augustssons utslagsröst. Det blev nämligen 7-7 i voteringen och det berodde på att Vänsterpartiet, dvs jag själv, avstod från att rösta. Det var med motiveringen att nu är det två veckor kvar till nästa kommunfullmäktige då frågan definitivt ska avgöras. Förslagen från de styrande partierna respektive moderaterna och liberalerna är så lika att de borde kunna jämkas ihop. Och det hade varit en stor fördel om hela kommunfullmäktige blev överens om hur kommunen ska styras och ledas.
Vänsterpartiet uppmanade de två blocken att prata med varandra under de kommande två veckorna. Vänsterpartisterna tänker för övrigt rösta i kommunfullmäktige…
Chanserna verkar dock vara små för att socialdemokrater och moderater ska prata med varandra innan kommunfullmäktige. Och de är definitivt ännu mindre för att partierna ska komma överens. Den slutsatsen drar nog de flesta efter att moderaternas motion om ökad trygghet i Vänersborg behandlats senare under dagen.
Under diskussionen om den moderata motionen framförde ordförande Benny Augustsson (S) uppfattningen att moderaterna har en tendens att lämna motioner som slår in öppna dörrar – som denna motion. Det pågår redan ett arbete i kommunen menade Augustsson utifrån de riktlinjer som motionen ville se. Och så brukar det vara med moderaternas motioner. Sedan pekar moderaterna på arbetet, fortsatte Augustsson, och säger att det var på grund av deras motion. De tar äran åt sig för något som inte är deras förtjänst.
Augustsson ansåg att moderaterna var mer intresserade av att framhäva sin egen förträfflighet än att förbättra för kommuninvånarna.
Henrik Harlitz (M) blev tämligen irriterad och upprörd över Augustssons ord. Eller helt enkelt, redigt förbaskad:
“Att du är så osäker i ditt ledarskap!”
Utbrast Harlitz.
Jag tror som sagt inte att socialdemokrater och moderater blir överens om en gemensam styr- och ledningsmodell för kommunen. Det blir sannolikt fyra vänsterpartister som kommer att avgöra frågan den 17 maj.
Jag återkommer med fler ärenden från kommunstyrelsens sammanträde, bland annat två reservationer om arenan och flygplatsbolaget från Vänsterpartiet.
Sikhalls framtid avgörs (4)
Anm. Bloggen är en fortsättning på “Sikhalls framtid avgörs (3)”.
Det tredje delområdet, som tjänstepersonernas underlag till samhällsbyggnadsnämnden tog upp, var “Viken”. Även i delområdet “Viken” var det tvunget att ske en fastighetsrättslig lösning. Det var i varje fall Magnus Larssons och de andra fastighetsägarnas uppfattning. De menar att det är en förutsättning för att de ska kunna börja förverkliga sina visioner och utveckla Sikhall.
Fastighetsindelningen och ägandet är inte helt enkelt i delområdet “Viken”. Det kan vara på plats med en kort bakgrund.
År 1985 förvärvade kommunen fastigheten Hopperud 1:12. Det är själva badplatsen och en stor del av parkeringen. Magnus Larsson gjorde sitt stora förvärv i Sikhall 2005. I delområdet “Viken” hette Larssons fastighet Sörbo 1:4. 
Då såg det ut här – se karta höger.
Det mindre gula området tillhörde varken kommunen eller Magnus Larsson. Det ägdes av en annan person. Det kan noteras att infarten till parkeringen och en del av parkeringen ingick i det här gula området.
År 2007 förköpte/exproprierade kommunen Larssons mark. Då kom fastighetsindelningen att få följande utseende – se karta vänster.
Notera att skalan är helt annorlunda än på den förra kartan. Det gula området är detsamma på båda kartorna.
Det är lite svårt att förstå vad kommunen skulle ha det av Magnus Larsson exproprierade markområdet till – det streckade området. Kommunen hade inga planer för området (mer än att anlägga en parkering norr om landsvägen) och har inte heller gjort någonting i området på över 15 år. Skogsdungen har inte skötts och det går knappt att vistas där. Området bredvid skogsdungen, mot landsvägen, har växt igen med ogenomtränglig sly. 
Det blev inte ens någon parkering norr om vägen, det har aldrig stått en bil på den smala markremsan… (Se “Historien om Magnus Larsson (24): Upplösningen”.)
Just nu ser fastighetsindelningen ut på följande sätt – se karta höger.
“Vbg” är kommunens mark och “ML” är Magnus Larssons mark. Det ska noteras att Larsson har förvärvat det mindre gula området. Det innebär att han nu äger en del av infarten till parkeringen och en del av själva parkeringen.
Tjänstepersonernas förslag till lösning på de fastighetsrättsliga frågorna i delområdet “Viken” ser ut på följande sätt: 
Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna vände sig till kommunen för att få till stånd en detaljplan som skulle resultera i att fastighetsägarna kunde utveckla Sikhall. 
Istället tycker kommunen att den ska äga mer mark i området och de privata fastighetsägarna mindre. Tjänstepersonerna har helt tappat orienteringen. Varför skulle fastighetsägarna vara intresserade av att kommunen ska ta över deras mark och äga ännu mer i Sikhall? Särskilt som kommunen har misskött sin mark i alla år och knappast gjort något för att utveckla Sikhall.
Förvaltningen vill som syns på kartan ovan förvärva Magnus Larsson lilla markområde i skogsdungen (det gula området). I gengäld ska Larsson få tillbaka det smala röda området, som kommunen oförklarligt exproprierade 2007.
Förvaltningen föreslår alltså att kommunen i stort sett ska äga hela området kring badet och parkeringen. Syfte och mål med det kommunala förvärvet skriver förvaltningen:
“bör vara att så långt som möjligt genomföra den vision som [Magnus Larsson] presenterat.”
Öhh? Ska kommunen genomföra Larssons och de andra fastighetsägarnas vision? Ja, det ser inte bättre ut. Men har kommunen någonsin 
haft den ambitionen? Har kommunen någonsin haft någon ambition med Sikhall överhuvudtaget? Kanske påstod kommunen det en gång i tiden, omkring 2007, när den var tvungen att hitta på svepskäl för att få argument till förköpet/expropriationen av Larssons mark. Precis som när kommunen tog över Sikhalls magasin med argumentet att kommunen var bättre lämpad att bevara byggnaden…
Det är sannolikt inte en slump att tjänstepersonerna påstår att kommunen planerar att genomföra Larssons vision precis nu, precis när diskussionerna kring fastighetsrättsliga lösningar är inne i ett avgörande skede… Fast egentligen hittar 
bara tjänstepersonerna på, kommunen planerar inga åtgärder i Sikhall. Med ett undantag – kommunen, i mån av pengar får man förmoda, tänker:
“röja vass och utöka sandstranden väster ut”
Vänersborgs kommun har inga ekonomiska resurser för att utveckla Sikhall på det sätt som fastighetsägarna vill, om nu kommunen överhuvudtaget hade haft de ambitionerna. Det finns ingen politiker som har förespråkat att kommunen t ex ska satsa pengar på Sikhalls badplats. (Ja, kanske med ett undantag…) Egentligen tvivlar också tjänstepersonerna på vad de skriver:
“För att förvaltningen ska kunna öka skötseln av området krävs det tillskjutning av budgetmedel eller en omprioritering av befintliga medel.”
Det vet som sagt politiker, och tjänstepersoner, att chansen att kommunen ska tillskjuta extra ekonomiska medel till Sikhall är i det närmaste obefintlig.
Och den stora frågan är naturligtvis – varför kan inte Magnus Larsson få förvärva marken och genomföra sin vision? Och betala med egna pengar…?
Nä, förslaget som innebär att kommunen tar över Magnus Larssons mark menar tjänstepersonerna:
“säkerställer kommunen allmänintresset med vattenkontakt och badmöjligheter. Badplatsområdet inom hela fastigheten inklusive den västra delen som stranden kan utökas till säkerställs långsiktigt med kommunalt ägande.”
Det finns enligt förvaltningen uppenbarligen stora risker att Magnus Larsson ska spärra av hela badplatsen och privatisera den. Någon annan förklaring till tjänstepersonernas argumentation kan jag inte hitta. Det är nästan så att läsarna av underlaget, t ex ledamöterna i samhällsbyggnadsnämnden, kan få uppfattningen att Magnus Larsson skulle typ ha en hemlig agenda om att privatisera Sikhall. Jag ser för mitt inre hur han sätter upp hinder, sinnrika fällor och högspänningsstaket med taggtråd som hindrar allmänheten att komma fram till parkeringen och ner till stranden och vattnet…
Är det konstigt att Magnus Larsson har tappat förtroendet för Vänersborgs kommun? Förvaltningen skriver:
“Det föreligger ett bristande förtroende från [Magnus Larsson] för kommunens förmåga att förvalta området…”
Ja, det torde vara att uttrycka det milt. För förvaltningen tycks påståendet dessutom vara ett argument för att Magnus Larsson inte är att lita på. Larsson litar ju inte på kommunen…
Det är svårt att argumentera mot sådana här påhittade och grundlösa argument. Att en privatisering också skulle innebära brott mot strandskyddsregler, allemansrätt och sannolikt även bestämmelser i en kommande detaljplan reflekterar inte förvaltningen över…
Magnus Larsson har inte samma uppfattning som samhällsbyggnadsförvaltningen… Han och de andra fastighetsägarna vill se följande fastighetsrättsliga lösning:
Denna fastighetslösning innebär istället att Magnus Larsson förvärvar delar av kommunens mark. Han vill att kommunen avyttrar den västra delen av fastigheten Hopperud 1:12, se området begränsat av röda linjer på flygfotot.
Magnus Larssons förslag innebär att den större delen av skogsdungen samt “slyskogen” kommer i hans ägo. Det ska även noteras att Larsson lämnar den del av sin fastighet till kommunen som utgörs av infarten till badplatsen och parkeringen samt del av själv parkeringen till kommunen. (Se området innanför de gula strecken.) Dessutom kommer kommunen fortsätta att äga badplatsen. Det ser väl inte ut som om Magnus Larsson med sitt förslag har några större planer på en privatisering… Men förvaltningen tänkte kanske inte på det…?
Magnus Larsson vill röja upp slyområdet samt röja sly och stamkvista träd i skogsdungen, han vill skapa ett parkområde. I den parken rinner Svartebäck och Larsson vill göra några gångbroar över. Han vill även exploatera norra sidan om landsvägen och då vill han ha sjöutsikt härifrån. Larsson vill nämligen bygga en ny cafeteria eller restaurang och då vill han att gästerna ska kunna se vattnet. Han vill vidare att det ska finnas möjlighet för en lanthandel att etableras och att campingen ska kunna utökas.
Magnus Larsson har storslagna planer för området. Kommunens kommentar kring planerna norr om vägen blir tämligen cynisk och trivial:
“Risken med detta alternativ är en eventuell reducering av bostäder…”
Vem är det som bygger i Sikhall? Kommunen? En av syftena med en detaljplan är ju just att skapa möjligheter till fler bostäder. Och det är Larsson och de andra fastighetsägarna som vill bygga. (Som det är nu är ju alla förhandsbesked för Larsson stoppade av byggnadsnämnden.)
Tjänstepersonerna skriver i sammanhanget om att en gemensamhetsanläggning borde skapas med enskilt huvudmannaskap som ska ingå i en samfällighetsförening. Kommunen ska emellertid inte ha någon andel i denna samfällighet. Jag förstår varken vad tjänstepersonerna menar med resonemanget i detta avsnitt eller varför de skriver om detta alternativ överhuvudtaget. Varken Magnus Larsson eller de andra fastighetsägarna förespråkar någon sådan lösning.
Det är lite intressant att som “grädde på moset” konstatera att förvaltningen inleder detta avsnitt:
“förvaltningarnas rekommendation [är] att den [marken som Larsson vill förvärva; min anm] ska fastställs i detaljplanen som gemensamhetsanläggning med enskilt huvudmannaskap…”
Och när gemensamhetsanläggningen har beskrivits klart så avslutar förvaltningen med:
“Ur förvaltningarnas perspektiv är detta förslag inte att föredra…”
Ibland är tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen svåra att förstå…
I hela underlaget påpekas risken att Magnus Larsson ska utestänga allmänheten från sina marker. Tjänstpersonerna kan inte heller låta bli att avsluta sin rapport med samma argument. Denna gång dock genom att citera Länsstyrelsen, det ger kanske större tyngd åt uppfattningen:
“enskilt huvudmannaskap kan medföra en risk av inskränkning av strandskyddets ena syfte med allmänhetens tillträde till området.”
Och om det möjligtvis finns någon politiker eller kommuninvånare som inte tror på Magnus Larssons avsikter så avslutar tjänstepersonerna i förvaltningen sin rapport med:
“Vid beaktande av beslut bör både det kortsiktiga och långsiktiga perspektivet vägas in för beslutet. Dvs stor vikt behöver läggas vid en kortsiktig lösning men också vid en lösning som fungerar med ett 100–200 års perspektiv.”
200 års perspektiv… Är det kommunens vision – äga mark i Sikhall om 200 år? Vilka andra kommunala beslut har ett perspektiv på 200 år?
Det är sanslöst.
Anm. Om du vill ladda ner och studera underlaget från samhällsbyggnadsförvaltningen kan du ladda ner det här: “Redogörelse och sammanställning av beslutsunderlag”.
Bloggar i denna serie:
- “Sikhalls framtid avgörs (1)” – 14 mars 2023
- “Sikhalls framtid avgörs (2)” – 15 mars 2023
- “Sikhall: SHB beslutar att inte besluta” – 17 mars 2023
- “Sikhalls framtid avgörs (3)” – 18 mars 2023
- “Sikhalls framtid avgörs (4)” – 21 mars 2023
Solvarm, pris och uppmärksammat naturhus
Den 15-16 mars gick den årliga konferensen “Vatten Avlopp Kretslopp” av stapeln. Den arrangerades som vanligt av VA-guiden. Konferensen var välbesökt, omkring 300-400 deltagare närvarade under två dagar. I vimlet syntes bland annat tjänstepersoner från miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg.
VA-guiden är en medlemstjänst som arbetar med (se här):
“VA-planering, dagvatten och små avlopp, både inom kommun, myndighet eller privat verksamhet.”
Det innebär att alla som är intresserade av och vill veta mer om VA-frågor eller arbetar med dem på något sätt gärna deltar i de årliga konferenserna. Deltagarna möter de främsta och mest kunniga personerna på området och de har tillfälle att lyssna och ställa frågor på flera olika seminarier eller fördjupa sina kunskaper på olika föreläsningar.
Konferensen hölls i år i Helsingborg, vilket inte var någon slump. Helsingborg är på många sätt en föregångare inom t ex nya kreativa lösningar på området kretslopp och återvinning. Staden bygger en ny stadsdel, Oceanhamnen, med fokus på miljö och hållbarhet. Där utvecklar och bygger Helsingborg ett unikt källsorterande avloppssystem, bland annat återvinns näringsämnen och läkemedelsreningen energieffektiviseras. (Se “Helsingborg: Tre rör ut”.)
VA-guiden delar årligen ut ett Avlopp och Kretsloppspris till någon som på ett:
“betydelsefullt sätt främjat utveckling och nytänkande eller påskyndat införandet av miljö- och kretsloppsanpassade avloppssystem”
I år delades priset av Väddö Golfklubb och Anders Solvarm.
TTELA har skrivit om Solvarm och priset (se TTELA “Kommunen ville stoppa Anders Solvarms avlopp – nu får det pris”), men i veckan som gick delades det ut på konferensen. Och Anders Solvarm var naturligtvis där i egen hög person för att ta emot det.
Juryns motivering till att Anders Solvarm fick det hedervärda priset var (texten om Väddö golfklubb har jag utelämnat):
“Avlopp och Kretsloppspriset delas i år ut till två pristagare, Väddö Golfklubb och Anders Solvarm, som båda resurseffektivt och säkert återvinner vattnet och näringen i avloppsvatten i den nära miljön.
Anders Solvarm har utvecklat ett kretsloppsystem som utnyttjar avloppet för egenproduktion av mat i naturhusets attraktiva boendemiljö. Vattnet, växtnäringen, värmeenergin och det organiska materialet i avloppet och matavfallet bidrar alla till att skapa frodig växtlighet i växthuset som rymmer såväl bostadshus som avloppssystem. Hög grad av självförsörjning och avsaknad av ledningssystem gör Solvarms system väl rustat för såväl torka som översvämning. Att systemet nästan helt saknar miljöstörande vattenutsläpp gör det extra intressant på känsliga platser långt från kommunal service.
Årets Avlopp och Kretsloppspristagare, Anders Solvarm och Väddö Golfklubb, har båda anläggningar som kan fungera som demonstrationsexempel och härigenom bidra till spridning av kunskap om, och ökad acceptans för, avlopp i kretslopp.”
Det är stora men välförtjänta ord om Anders Solvarm och hans egenutvecklade cirkulära VA-system. Det måste vara en fantastisk känsla för Anders Solvarm att få ta emot ett sådant pris med en sådan motivering inför några av de mest kunniga och skickligaste professorerna, vetenskapsmännen, forskarna, ingenjörerna, experterna, rådgivarna,
innovatörerna mfl som finns på området. Och inte minst de nitiska tjänstepersonerna från Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning…
Anders Solvarm sätter onekligen Vänersborgs kommun på kartan. Men egentligen är väl Vänersborg mer känd i VA-kretsar av en helt annan orsak. Det har jag skildrat i en mängd bloggar under åren (se här, man får bläddra länge för att se alla bloggar om Solvarm och hans kamp mot Vänersborgs kommun…). TTELA skrev nyligen också om Solvarm och kommunen – med den talande rubriken “Kommunen ville stoppa Anders Solvarms avlopp – nu får det pris”.
Niklas Johansson på TTELA skrev:
“Vänersborgs kommun ville förbjuda Anders Solvarm att använda avloppssystemet som han själv hade konstruerat och gick, bland annat, till domstol för att få sin vilja igenom. Efter flera års tvister fick familjen Solvarm rätt när mark- och miljödomstolen gjorde bedömningen att deras system var lika bra, och i vissa delar bättre, än kommunens.”
Tjänstepersonerna från Vänersborg som var ansvariga för kommunens bedömning fanns alltså bland publiken i Helsingborg. Jag undrar vad de ansåg om juryns motivering eller att Anders Solvarm överhuvudtaget fick priset? Var de kvar bland åskådarna när Solvarm tog emot det prestigefyllda priset? Klappade de händerna?
Det finns andra som uppmärksammar och uppskattar Solvarms arbete. Han och naturhuset har medverkat i en mängd svenska och internationella TV-produktioner genom åren. Nu senast uppmärksammades Solvarm av Airbnb.
Airbnb är (se Wikipedia):
“en onlinemarknadsplats för uthyrning och bokning av privat boende. Företagsidén har sin utgångspunkt i delningsekonomins principer, där privatpersoner står som både leverantör och kund.”
Anders Solvarm kontaktades av Airbnb och anslöt sig. Det handlar om det nybyggda naturhuset som också finns i Sikhall, inte långt från Solvarms egna bostadshus. (Se TTELA “Andra generationens naturhus klart för inflyttning”.)
Solvarm har haft hyresgäster från flera länder, t ex Norge, Danmark, Tyskland och Frankrike, men också USA, Kanada och Dubai. För inte så länge sedan fick han reda på att hans naturhus var bland de 10 mest populära på Airbnb. Huset i Sikhall hade fått 1,5 miljoner klick. På Airbnb:s hemsida står det (se här):
“Take a look at Airbnb’s 14 most wish-listed new homes, including the 3 most wow-worthy, from a glass cabin in Sweden to a sky-high Canadian treehouse”
Anders Solvarm har definitivt satt Vänersborg på kartan och det på ett mycket positivt och förtjänstfullt sätt. Det har han gjort trots att ett antal politiker och tjänstepersoner i kommunen har gjort sitt bästa för att motarbeta och stoppa honom. Det har i och för sig lett till att kommunen syns ännu tydligare på kartan – fast kanske inte på ett riktigt lika positivt sätt…
Solvarm ska nu sätta igång med att bygga klart det hus, ”Skyhouse”, som ligger på hans fastighet i Sikhall och som han avbröt i samband med rättegången och hans fars bortgång. Det ska bli spännande att se om tjänstepersonerna från Miljö- och byggnadsnämnden tog intryck av konferensen i Helsingborg och framför allt lärde sig något. Om de gjorde det så kanske ärenden med Solvarm kommer att gå enkelt och snabbt framöver.
För en gångs skull.
Sikhalls framtid avgörs (3)
Anm. Bloggen är en fortsättning på “Sikhalls framtid avgörs (2)”.
I underlaget till samhällsbyggnadsnämndens behandling av ärendet i torsdags (se “Sikhall: SHB beslutar att inte besluta”) beskrev tjänstepersonerna i förvaltningen två alternativ på tre olika delområdena i Sikhall. Jag har redogjort för förvaltningens respektive Magnus Larssons förslag när det gällde delområdet “Hamnen”. (Se “Sikhalls framtid avgörs (2)”.) Det återstår att redovisa vad parterna anser om de fastighetsrättsliga lösningarna i områdena “Magasinet” och “Viken.
Den 21 november 2007 beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att förköpa/expropriera delar av Magnus Larssons fastigheter i Sikhall. I området fanns Sikhalls magasin.
Magasinet ligger på en liten udde strax bredvid småbåtshamnen i Sikhall.
Expropriationen/förköpet innebar att Vänersborgs kommun också tog över det nyttjanderättsavtal som Stiftelsen Sikhalls Magasin hade med Magnus Larsson. Det var viktigt, skrev kommunen, eftersom byggnaden:
“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”
Och då var Vänersborgs kommun tydligen den rätte ägaren till magasinet… Tyckte i varje fall kommunen själv.
Nyttjanderättsavtalet hade upprättats den 23 april 1986 mellan de dåvarande fastighetsägarna och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Avtalstiden uppgick till 50 år, dvs avtalet gällde fram till och med 1 augusti år 2035. (Se mina bloggar “Sikhalls magasin”.)
I underlaget till samhällsbyggnadsnämnden står det att kommunen äger marken runt magasinet. Det är förvisso odiskutabelt att magasinet ligger på kommunens, av Magnus Larsson exproprierade, fastighet, Sikhall 1:4.
Men nyttjanderättsavtalet är inte helt lätt att tolka. I avtalet ingår nämligen även marken som byggnaden står på, och möjligtvis också hela udden. Detta trots att inte marken nämns i formuleringen om äganderätten. I paragraf 1 under delrubriken “Nyttjanderättsobjekt” definieras däremot själva objektet som nyttjanderättsavtalet handlar om:
“En ekonomibyggnad uppförd 1874 som havremagasin jämte tillhörande markområde på fastigheten Sikhall 1:4 i Gestads socken, Vänersborgs kommun i enlighet med bifogad kartskiss.”
Alltså också “jämte tillhörande markområde”. Det tillhörande markområdet definierades dels i en bilagd kartskiss (se bild; den röda texten har jag lagt in) och dels i avtalstexten:
“Markområdets norra gräns skall gå i södra kanten av befintlig väg till bryggan vid Vänern.”
I resten av avtalet, liksom i formuleringen kring ägandet, handlar det dock om nyttjanderätten till byggnaden och inte till marken. Det torde kunna bli en juridisk diskussion om detta, antar jag.
Kommunen har dock sin tolkning klar. Det är kommunens mark. Men om alternativ 1 antas i delområdet “Hamnen”, dvs förvaltningens alternativ som innebär att inga fastighetsgränser ska ändras i denna södra del av hamnområdet (se “Sikhalls framtid avgörs (2)”), så är kommunen villig att sälja marken runt magasinet. Det ska gå till så att kommunens fastighet styckas av och magasinsområdet blir en egen fastighet. Då skulle Magnus Larsson få full äganderätt till magasinet och marken skriver förvaltningen och fortsätter:
“Förvärvet medför att det inte uppstår en konfliktsituation avseende tolkningar av arrenderätten i framtiden”
Kommunens alternativ kan innebära att Magnus Larsson köper sin egen mark (till marknadsvärde) – bara för att undvika en framtida “konfliktsituation avseende tolkningar”. Var det någon som påstod att Vänersborgs kommun inte var mycket generös, och verkligen värnade om alla sina invånare…? Det tycks som helt självklart att äganderätten till marken ska redas ut innan eventuella markaffärer.
I Magnus Larssons förslag till fastighetsrättslig lösning för delområdet “Hamnen”, så skulle udden, där magasinet står, ingå i hans ägor. Så Larsson har så att säga samma alternativ för både delområdena “Hamnen” och “Magasinet”.
Förvaltningen för därför ett i detta sammanhang ovidkommande resonemang om vad Magnus Larsson har för avsikter med magasinet och udden. Det är säkerligen något som intresserar invånarna i kommunen och kanske också en och annan politiker. Men det är ju inget som har med ärendet om fastighetsrättsliga lösningar att göra. Detaljplanen, som bestämmer vad området sedan ska användas till och hur det får se ut etc, ligger ju på byggnadsnämnden.
Samhällsbyggnadsförvaltningen passar på att måla upp en del farhågor kring Magnus Larssons eventuella övertagande av äganderätten till “magasinsmarken”. Detta trots att förvaltningen faktiskt föreslår att Larsson ska få göra det. Det är motsägelsefullt kan man tycka, men varför inte passa på att ifrågasätta Larssons avsikter…
Förvaltningen beskriver Magnus Larssons planer för delområdet “Magasinet”:
“[Magnus Larsson önskar] att utveckla med ett bryggeri, bar och festlokal. För att kunna möjliggöra detta krävs det lokaler för logistik, kök, personalutrymmen osv vilket är tänkt att ligga i den nya byggnaden framför Magasinet sett ifrån Vänern … [Larssons] önskan är att skapa en hamnmiljö runt Magasinet i stil med vissa orter på västkusten där det är möjligt att ta båten till restaurangen. Båtplatserna … vid krogen skulle öronmärkas till kroggästerna och inte innefattas av hamnens båtplatser för uthyrning.”
Magnus Larsson vill alltså uppföra en byggnad till i området. Orsaken är naturligtvis att det knappast går att göra något med själva magasinet. Sikhalls Magasin förklarades ju som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras.”
Det går alltså inte att dra in VA, bygga toaletter, personalutrymmen, nytt kök osv i magasinet. Det är alltså därför det måste till en ny byggnad. Och utan denna byggnad kan inte magasinet få den roll som Magnus Larsson önskar. Så enkelt är det.
Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver om Larssons idéer och planer:
“Förvaltningarna har inte tagit ställning till förslaget då detta kan innebära en påtaglig skada på byggnadsminnet.”
“skada på byggnadsminnet”? Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Vem är det som har sett till att Sikhalls magasin har förfallit genom att inte göra någonting? Ja, inte är det Magnus Larsson i varje fall…
Magnus Larsson vill ju göra allt för att inte skada magasinet. Det var ju därför han tog över nyttjanderättsavtalet. Han såg ju vad som hände med magasinet. Byggnaden förföll. Det är fuktskador, väggen mot sjön ser ut att falla ihop när som helst och taket är på väg att rasa in. Magasinsbyggnaden är i ett uruselt skick. Den används inte längre, varken som museum eller festlokal.
Skulle Magnus Larsson skada magasinet?
Förvaltningen har även andra farhågor:
“En utökning av fastigheten skulle kunna medföra en risk att området inte hålls tillgängligt för andra än besökarna till krogen och Magasinet vilket kan resultera i att besökare till området upplever att området är exkluderande”
Enligt förvaltningen har Länsstyrelsen i ett samrådsyttrande framfört:
“området runt magasinet är av stor vikt för allmänheten och allmänhetens tillträde. En utökning av byggrätten eller fastigheten skulle kunna för[an]leda en inskränkning [av] strandskyddet och inskränka förutsättningarna för allmänhetens tillträde”
Länsstyrelsen framförde också att:
“området runt magasinet inte får förvanskas”
Det är väl kul med positiva myndigheter…?
Det ser ut som, i varje fall om kommunen och Länsstyrelsen får bestämma, att Magnus Larsson kan få en fruktansvärt dyr men alldeles egen privat festlokal i Sikhall – där bara han och hans vänner kan sitta och äta en köpt pizza…
Samhällsbyggnadsförvaltningen föreslår trots allt att Magnus Larsson ska överta magasinet. Det beror på, tror jag, att kommunen vill bli av med en förfallen byggnad som skulle kosta miljoner att renovera. Den bjuder därför Larsson på en lockande “morot”:
“Förhållandet skulle också kunna bli det motsatta, dvs. det finns en chans att det blir mer inkluderande än idag. En utökning av fastigheten och verksamheten kan skapa en besökspunkt och bättre tillgängliggöra området för besökare.”
Med de restriktioner som kommunen och Länsstyrelsen tycks vilja sätta upp…?
Kommunen vill sälja delområdet till Larsson, kommunen är inte dum. Men det är inte Magnus Larsson heller. Jag tror inte att han tänker bli lurad.
Fortsättning i bloggen “Sikhalls framtid avgörs (4)”.
Anm. Om du vill ladda ner och studera underlaget från samhällsbyggnadsförvaltningen kan du ladda ner det här: “Redogörelse och sammanställning av beslutsunderlag”.
Bloggar i denna serie:
- “Sikhalls framtid avgörs (1)” – 14 mars 2023
- “Sikhalls framtid avgörs (2)” – 15 mars 2023
- “Sikhall: SHB beslutar att inte besluta” – 17 mars 2023
- “Sikhalls framtid avgörs (3)” – 18 mars 2023
- “Sikhalls framtid avgörs (4)” – 21 mars 2023
Sikhall: SHB beslutar att inte besluta
I torsdags (igår!) hade samhällsbyggnadsnämnden sammanträde. På dagordningen fanns ärendet “Sikhall utveckling: Inriktning gällande fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken”. (Se ”Sikhalls framtid avgörs (1)” och ”Sikhalls framtid avgörs (2)”.)
Ärendet tog sin tid. Det var en lång information på ca 90 minuter, men då var det också en del frågor och svar. Och återigen rapporteras det om att det visades ett tydligt misstroende mot Magnus Larsson. Det framfördes t ex av vissa, inte alla naturligtvis, att ”inget skulle lämnas till Magnus Larsson”… Enligt säkra källor var det till och med en person i chefsställning som påstod att Magnus Larssons bostadshus “Politikerhyllan” just nu var ett tillsynsärende. Det antyddes att det handlade om privatisering av fastigheten. Som tur var fanns byggnadsförvaltningens chef på plats och kunde klargöra att det inte pågår något tillsynsärende på Magnus Larssons fastighet. Men man kan undra, varför säger en chef något sådant om Magnus Larsson inför en hel nämnd…?
Jag tror att kommundirektören snarast måste anordna en kurs i Sveriges grundlag, och särskilt Regeringsformens 1 kap 9 §:
“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”
Sedan var det dags för politisk diskussion och beslut. Det stod ganska tidigt klart att de styrande partierna sin vana trogen litar blint på sina tjänstepersoner. Det gör de för övrigt alltid, det är nästan så att man undrar om de har glömt sin roll som politiker. Denna gång var det nämndens 1:e vice ordförande Johan Anderson (C) som var den aktive i att 
förespråka förvaltningens lösningar. Han menade att man måste ha ett tidsperspektiv på 50-100 år i ärendet. Precis som man brukar i politiken… Eller…? Hur ofta fattar kommunen beslut på 100 års sikt? (Jag återkommer till detta i en kommande blogg.)
De styrande partierna röstade alltså för förvaltningens förslag i alla tre delområdena. Precis som de styrande tidigare har röstat för tjänstepersonerna och deras ofullständiga och ofta felaktiga underlag i fallet Solvarm (se “Solvarm vann!”), blåbärsodlaren vid Hästefjorden (se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”) och Davidsson på Juta. För att ta några exempel. (I fallet Juta ändrade sig som bekant de styrande nu i mars.)
Oppositionen har majoritet i samhällsbyggnadsnämnden. Några av ledamöterna ville sannolikt rösta för Magnus Larsson, men Tor Wendel (M) ansåg att han, liksom de andra ledamöterna, inte var särskilt insatt i ärendet.
Det låg egentligen ganska mycket i vad Wendel anförde. Ärendet, “dialogen” och diskussionen med Magnus Larsson, har ju under en lång tid skötts av tjänstepersonerna, och politikerna har inte varit inblandade. 
Dessutom har ju ärendet kring detaljplanen diskuterats betydligt mer i byggnadsnämnden, där det också har fattats en del beslut.
Wendel föreslog att samhällsbyggnadsnämnden inte skulle fatta något beslut i ärendet, utan istället skicka hela ärendet vidare till kommunfullmäktige. Och det kan ju sägas att hur en omröstning än hade utfallit, så skulle ärendet slutligen avgöras av fullmäktige i vilket fall. Samhällsbyggnadsnämndens positiva eller negativa beslut skulle bara ha fungerat som en slags vägledning – först för kommunstyrelsen och sedan för kommunfullmäktige. Alla ärenden som ska behandlas i kommunfullmäktige måste gå via kommunstyrelsen.
Det blev votering i ärendet. De fem ledamöter som representerade de styrande partierna, S+C+KD (MP har ingen ordinarie ledamot i nämnden), röstade som sagt för tjänstepersonernas förslag. Den samlade oppositionen, M+V+SD+MBP (L har ingen ledamot), röstade på Tor Wendels förslag.
Beslutet blev:
”Samhällsbyggnadsnämnden överlämnar förvaltningens redogörelse med bilagor som underlag för inriktningsbeslut till Kommunfullmäktige.”
Vi får se hur ärendet kommer att behandlas i kommunstyrelsen, som är nästa steg på vägen till kommunfullmäktige. Kommunstyrelsens ledamöter är ju egentligen ännu mindre insatta i ärendet än samhällsbyggnadsnämnden…
Jag återkommer med en fortsättning på bloggarna om underlagen till samhällsbyggnadsnämnden gällande förvaltningens respektive Magnus Larssons uppfattningar på lösningar i de andra delområdena i Sikhall.
Anm. Läs gärna samhällsbyggnadsförvaltningens förslag till fastighetsrättsliga lösningar – ”Sikhalls framtid avgörs (3)”.
Sikhalls framtid avgörs (2)
Anm. Bloggen är en fortsättning på “Sikhalls framtid avgörs (1)”.
Byggnadsnämnden beslutade 2015 att det skulle upprättas en detaljplan för Sikhall. Den är fortfarande inte färdig… En förutsättning för att planen ska kunna bli klar och beslutas är att Vänersborgs kommun och fastighetsägarna i Sikhall, framför allt Magnus Larsson, får till stånd fastighetsrättsliga lösningar.
Innan förvaltningen, i underlaget inför torsdagens beslut i samhällsbyggnadsnämnden, redogör för de olika förslagen ges som en slags inledning en bakgrund.
Tjänstepersonerna skriver att Magnus Larsson:
“önskar äganderätten till den del av Sikhall 1:4 som tillföll kommunen enligt förlikningsavtalet som tecknades 2007.”
Och det är i sak riktigt. Men “tillföll”… Tjänstepersonerna visar sin brist på historisk förankring. Kommunen tvingade till sig marken, den “tillföll” inte… (Se Larssons kommentar på den förra bloggen.)
Förvaltningen fortsätter:
“Anledningen till att [Magnus Larsson] önskar äganderätten till detta område är att kunna förverkliga sin vision om ett levande Sikhall med en aktiv småbåtshamn. [Magnus Larsson] är av uppfattningen att kommunen inte har kunnat förvalta fastigheten och den kontinuerliga skötseln av densamma sedan förvärvet.”
Kommunen medger att Larssons avsikter är ärliga, han har en vision om “ett levande Sikhall”… Den sista meningen, om Larssons åsikter om kommunens förvaltning och skötsel av fastigheten, delas sannolikt av en stor majoritet av kommuninvånarna i södra Dalsland… Det är egentligen bara att besöka Sikhall och se hur lite som har utvecklats på kommunens förköpta mark sedan 2007.
Förvaltningen börjar sedan med det väsentliga för samhällsbyggnadsnämndens beslut imorgon torsdag. Den redogör för de olika alternativen och den börjar med delområdet “Hamnen”.
Magnus Larsson har en vision om att bygga en småbåtshamn med tillhörande verksamheter och logistik i Sikhall. För att göra detta möjligt vill Magnus Larsson ha tillbaka större delen av den mark som kommunen förköpte/exproprierade 2007. Det kan vara bra att från början känna till att de fastighetsrättsliga lösningarna inte handlar om att ge bort något. Det handlar om köp och sälj och eventuella byten av markområden.
Det vill inte tjänstepersonerna i samhällsbyggnadsförvaltningen, de har en annan uppfattning. De vill behålla det mesta av kommunens mark. Jag vet inte riktigt varför de har denna bestämda uppfattning. Tolkar tjänstepersonerna förköpsdokumenten från 2007 på detta sätt, fortfarande efter 15 år? Eller finns det politiker i “kulisserna” som “instruerar” tjänstepersonerna? Hur som helst så kan Larsson dock få en bit mark i den norra delen av kommunens fastighet innefattande ett vattenområde – se karta nedan. “Exploatör 1” är Magnus Larsson.
Tjänstepersonerna anser alltså att kommunen ska behålla större delen av fastigheten. Därigenom säkerställer kommunen, menar tjänstepersonerna:
“allmänhetens tillträde till vattenområdet genom befintlig pir, iläggningsramp, parkering osv.”
Kommunen menar att Magnus Larsson kan förlägga en pir/vågbrytare för anläggandet av en småbåtshamn norr om Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22. Jag tror att Larsson kan tänka sig en småbåtshamn här, men då som ett komplement till en större hamnanläggning vid stenpiren. Det är ganska grunt norr om 1:22, på sina håll bara ca en halvmeter, och det är inte denna vision som Larsson har och vill realisera för Sikhall.
En småbåtshamn norr om Sikhall 1:22 skulle innebära skriver förvaltningen vidare:
“Samtidigt som värdena vid förköpet med allmänhetens tillträde till området med möjlighet till bad, fiske osv från piren säkerställs och att det finns möjlighet för allmänheten att sjösätta båtar i Sikhall utan att vara knutna till en hamnanläggning, exempelvis för dagsturer.”
Kommunens tjänstepersoner tror alltså fortfarande att det finns risk för att Magnus Larsson på något sätt ska privatisera området och utestänga allmänheten. Trots strandskydd, allemansrätt och den framtida detaljplanens bestämmelser. Det är inte trovärdigt. Ändå skriver förvaltningen i underlaget att:
“Dagens strandskyddslagstiftning begränsar dock en privatisering utan erforderliga tillstånd.”
Förvaltningen visar ett misstroende mot Magnus Larsson som är helt utan grund. Larsson torde genom åren ha bevisat att han inte har några sådana avsikter. Tvärtom har Larsson, och det kan nog samtliga invånare i Sikhall intyga, alltid haft allmänhetens bästa för ögonen i sina förehavanden i Sikhall. Han har aldrig stängt av något område för allmänheten, han har istället öppnat områden. Det torde vara det här misstroendet mot Magnus Larsson som har stått i vägen för en uppgörelse med Larsson genom åren… Det tycks också ha gått tjänstepersonerna förbi att området vid Sikhalls hamn alltid har varit privatägt (före 2007) – och alltid öppet för allmänheten. (Med undantag av ett område som ägs av en välkänd förening.)
Och förvaltningens misstro återkommer fler gånger i underlaget…
Magnus Larsson å sin sida, alternativ 2 i underlaget till politikerna, vill ha ett helhetsgrepp över Sikhalls hamnområde. Han vill få äganderätt till en större del av kommunens mark, dock med undantag av parkeringen, vägen fram till parkeringen och iläggningsrampen. Orsaken är, enligt Larsson, att hamnutbyggnaden innebär en ombyggnation av befintlig stenpir.
Stenpiren ska förlängas med en vågbrytare med justerbara palissader. Larsson menar att palissader är den enda möjliga lösningen för att inte förändra miljön eller strömbildningen i viken innanför. Sedan vill Larsson, trots strandskydd och allemansrätt, att kommunen ska få någon form av skriftlig upplåtelse för allmänhetens tillträde till vattenområdet, piren och kopplingen iläggningsrampen till allmänt vatten.
Stenpiren står alltså i centrum för oenigheten. Magnus Larsson, eller snarare hans fastighet, har servitut på stenpiren. Servitutet innebär att ägaren av Sikhall 1:6, dvs “politikerhyllan”, har rätt att använda den. Kommunen kan alltså inte göra vad den vill med stenpiren, trots att kommunen äger den. (Så fungerar servitut.)
Kommunen har tidigare föreslagit att det bildas en gemensamhetsanläggning kring ägandet av piren och omkringliggande mark- och vattenområden. Förvaltningen tänkte sig då, och gör nog fortfarande, att gemensamhetsanläggningen ska förvaltas av en samfällighetsförening som ska bildas för ändamålet.
“Denna lösning skulle innebära ett delat ansvar både sett kring förvaltande, ägande och investeringar. Andelstal skulle fastslås utifrån från respektive parts nytta.”
Tjänstepersonerna visar återigen en total oförståelse för kommuninvånares villkor. Vem vill satsa miljoner på något som man inte äger? Och vilken bank vill låna ut pengar till en person, eller ett företag, som vill investera i en anläggning på mark eller i vatten som den inte äger? Och ska kommunen begära 
att Magnus Larsson lägger ner arbetstid i en stenpir och bryggor som inte är hans? Allt detta skulle han emellertid kunna göra om han ägde stenpiren… Och så skulle kommunen kunna få t ex servitut.
En gemensamhetsanläggning tillsammans med kommunen torde vara tämligen meningslöst för Magnus Larsson. Kommunen har knappast någon nytta av stenpiren (se citatet ovan) och framför allt har kommunen inga pengar till investeringar. Man kan väl lugnt säga att kommunen har andra prioriteringar för sina investeringar än en stenpir i Sikhall…
Samhällsbyggnadsförvaltningens förordade alternativ är helt orealistiskt och sätter stopp för alla möjligheter till utveckling av Sikhall. Det hjälper inte att förvaltningen vill “skrämma” politikerna med att en ny fastighetsindelning kan:
“medföra en begränsning för segelsällskapets möjlighet att ansluta till allmänt vattenområde.”
Precis som om Magnus Larsson skulle stoppa segelbåtarna från att komma in till eller ut från Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22… Hur kan tjänstepersonerna ens komma på en sådan tanke? Det är i det närmaste en förolämpning… Larsson har för övrigt föreslagit att Segelsällskapets rättighet att nå allmänt vatten kan slås fast genom ett servitut.
Avsnittet om Magnus Larssons alternativ i delområdet “Hamnen” avslutas med att förvaltningen bedömer servitut (sk avtalsservitut) och nyttjanderättsavtal, fastän nyttjanderättsavtal överhuvudtaget inte har nämnts tidigare i underlaget, som:
“osäkra upplåtelser i jämförelse med äganderätt i syfte att säkerställa allmänhetens tillträde till mark- och vattenområden.”
Samhällsbyggnadsförvaltningen litar som sagt uppenbarligen inte på Magnus Larsson och hans avsikter. Jag förstår inte varför. Eller gör jag det? Samtidigt skriver tjänstepersonerna att ett avtalsservitut:
“måste skrivas in i fastighetsregistret för att bli gällande mot nästkommande fastighetsägare.”
Ja, precis. Det är ju så Magnus Larsson menar! På det sättet säkerställs att en eventuellt ny ägare till “Politikerhyllan” ser att det finns ett servitut. Servitutet är nämligen knutet till fastigheten, inte ägaren. Och det gäller tills vidare och har inget slutdatum. Och för fullständighetens skull – det gäller tills vidare såvida inte parterna skriver in något slutdatum i avtalet eller gemensamt kommer överens om ett upphörande i ett senare skede. Vilket inte är aktuellt. (Läs om servitut på Lantmäteriets hemsida.)
Samhällsbyggnadsförvaltningen är tydligen inte säker på att politikerna kommer att göra som den rekommenderar. Därför finns det med en gardering. Om Magnus Larsson ska överta äganderätten till en stor del av sin gamla fastighet, som kommunen nu äger, bör det vid överlåtandet av ägandet följa med en kravställning:
“via exploateringsavtal eller köpeavtal för att säkerställa genomförandet av [Magnus Larssons] vision samt dess utbyggnad.”
Detta har Magnus Larsson inget emot. Det jag kan tänka mig och som kan bli väldigt fel är däremot, om kommunen skulle villkora en avyttring med att åtgärder ska ske inom en viss tidsperiod. Vilket den tydligen tänker sig. Förvaltningen skriver nämligen:
“Marken bör alltså inte avyttras utan krav om byggnation inom viss tid.”
Det visar återigen att tjänstepersonerna inte har riktigt grepp om verkligheten för en kommuninvånare. Det kommer att kosta åtskilliga miljoner för Larsson att förverkliga de planer och visioner som han har för Sikhalls hamn (och Sikhalls 
magasin). Larsson kommer sannolikt att behöva förverkliga sina planer och visioner successivt – i mån av pengar. Han har lika lite som kommunen en sedelpress i källaren… Det är därför naturligtvis svårt för Larsson att utställa löften om att hela visionen ska vara genomförd om t ex 3 år.
Och sen kan jag inte låta bli att undra. Skulle det bli bättre, skulle det ske en utveckling överhuvudtaget, om kommunen fortsätter som fastighetsägare? Har kommunen gjort något i Sikhall hittills? Dessutom har kommunen som sagt inga tiotals miljoner att investera i Sikhalls småbåtshamn…
Det är så enkelt som att det finns inga alternativ. Ska Sikhall utvecklas så måste det vara Magnus Larsson som gör det. Och då är det alternativ 2 som gäller för politikerna imorgon.
OBS! Läs om beslutet i samhällsbyggnadsnämnden – se ”Sikhall: SHB beslutar att inte besluta”. Presentationen av samhällsbyggnadsförvaltningens förslag till fastighetsrättsliga lösningar kan du fortsätta att läsa här – ”Sikhalls framtid avgörs (3)”.
Bloggar i denna serie:
- “Sikhalls framtid avgörs (1)” – 14 mars 2023
- “Sikhalls framtid avgörs (2)” – 15 mars 2023
- “Sikhall: SHB beslutar att inte besluta” – 17 mars 2023
- “Sikhalls framtid avgörs (3)” – 18 mars 2023
- “Sikhalls framtid avgörs (4)” – 21 mars 2023
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer