Arkiv
Grattis Magnus Larsson!
Så fick han då sitt välförtjänta pris – Magnus Larsson i Sikhall.
På gårdagens mycket välbesökta och uppskattade födelsedagskalas för Vänersborgs stad fick Magnus Larsson från Sikhall mottaga kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för sitt fantastiska arbete med att renovera Sikhalls magasin. Priset delades ut av byggnadsnämndens ordförande Benny Jonasson (S) tillsammans med nämndens vice ordförande Piotr Gabrys (M) och stadsarkitekt Martin Staude.
Byggnadsnämnden motiverade valet med följande ord:
”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett fint och välbehövt byggnadsvårdsprojekt.
Spannmålsmagasinet är ett byggnadsminne som har räddats från förfall genom nödvändiga reparationer med traditionella material och metoder.
I byggnaden som nu används som samlingslokal visas historiska föremål med anknytning till Sikhalls historia inom lantbruk och sjöfart.
Byggnadsnämnden är tacksam för fastighetsägarens engagemang för både platsen och huset.”
Magnus Larsson har gjort en makalös och mycket imponerande insats. Sikhalls magasin, som byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre, har blivit “återfött”. Det är nu som nytt med bland annat nytt tak och nya fönster. Sikhalls magasin kommer att kunna stå kvar i många decennier framöver. (I blogginlägget “Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)” har jag redogjort mer i detalj för arbetet som Larsson har utfört i och på magasinet.)
En stolt Magnus Larsson tog emot priset i Bojorten inför en månghövdad och entusiastisk publik. Han tackade för priset och sa:
“Det är lite ironi att på den här platsen i den gamla sessionssalen för 21 år sedan togs beslut att förköpa mitt hus, hem, all min jord och skog och sommarstugan. Då ansågs jag vara ett hot mot magasinet. Nu står jag här och tar emot pris för renoveringen av magasinet som jag räddat från ett totalt förfall.”
Kommunen fattade beslut 2005 att förköpa Magnus Larssons då nyligen förvärvade fastigheter i Sikhall, däribland marken där Sikhalls magasin var beläget. Kommunchefen skrev som motivering till det som egentligen var en expropriation:
“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. … Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”
Kommunen “är bäst lämpad”… (Det går att läsa vad som hände under åren 2025-2027 i min bloggserie “Historien om Magnus Larsson”, 25 avsnitt.)
Nu har vi facit i hand. Kommunen lyfte under nästan 20 år knappast ett finger för att utveckla Sikhallsområdet eller magasinet. Det mesta förföll. Socialdemokraternas och Centerpartiets enda syfte med förköpet/expropriationen visade sig vara att stoppa Magnus Larsson, precis som många misstänkte från början. Det lyckades de styrande med.
Det illustreras kanske allra bäst av två exempel. För det första när samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) den 15 december 2023 överklagade ett beslut i sin egen nämnd till Förvaltningsrätten. (Se ”SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) De accepterade inte oppositionspartiernas majoritetsbeslut
när det gällde de fastighetsrättsliga lösningarna mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se nedan.)
För det andra när Magnus Larsson skulle påbörja renoveringen av det magasin som han igår fick pris för. När Larsson begärde strandskyddsdispens för att anlägga en serviceväg vid magasinet för att kunna sätta upp byggnadsställningar, som var nödvändigt för att byta tak, sa miljö- och byggnadsförvaltningen nej. Hade inte politikerna i nämnden och förvaltningschef Sandin ingripit så hade inte magasinet blivit renoverat… (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Det kan jämföras med Länsstyrelsens positiva inställning till Magnus Larsson när Länsstyrelsen den 16 maj 2023 skrev:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
För att möjliggöra en fortsatt utveckling i Sikhall drev oppositionspartierna i kommunfullmäktige och samhällsbyggnadsnämnden igenom att en fastighetsreglering skulle göras. De fastighetsrättsliga lösningarna blev klara den 21 augusti 2025 när Lantmäterimyndigheten fastställde avtalet mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)
De fastighetsrättsliga lösningarna innebar att Magnus Larsson fick köpa tillbaka stora delar av de fastigheter som han förvärvade 2005, dock inte allt. Nu ligger vägen öppen för en utveckling av området runt Sikhallsviken.
I teorin…
Det tycks som om motståndet från miljö- och byggnadsförvaltningen fortsätter… Signalerna tyder på en fortsatt obstruktion av Magnus Larssons planer. Larsson behöver nämligen en hel del tillstånd. Det gäller t ex bygglov och strandskyddsdispenser för att anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för bland annat kök, personalutrymmen och inte minst toaletter, tillstånd för vattenverksamhet för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan.
Diplom och plakett på plats!
Det finns några socialdemokrater som har gratulerat Magnus Larsson till Byggnadsvårds- och arkitekturpriset. Kan man hoppas att de styrande partierna med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen har ändrat uppfattning om Magnus Larsson och hans arbete för att utveckla Sikhall? Och istället för att stjälpa börjar hjälpa Magnus Larsson i hans arbete. Ska jag vara ärlig så tror jag inte det, men hoppas kan man väl? Det är säkerligen även förhoppningen hos majoriteten av de åskådare som var på plats när Magnus Larsson mottog sitt välförtjänta pris.
Födelsedagskalaset var för övrigt mycket lyckat. Det var antagligen publikrekord, vilket tyvärr fick följden att tårtorna inte räckte till alla gratulanter. Alla invånare hade chans att prata med både politiker 
och tjänstepersoner i de olika förvaltningarna samt anställda och frivilligarbetare i olika bolag, föreningar och organisationer. Jag blev lite extra imponerad över Demokrati- och Jämställdhetsberedningens bord. Där fick besökarna bland annat para ihop politiker med parti. Det var åtminstone en person som hade ett rätt…
Det var en mycket lyckad födelsedag. Kanske skulle Vänersborgs kommun ha ytterligare ett kalas under året – för Vänersborgs kommun…
KS 28/1: Sanden, upphandling, flygplatsen och Hallevibadet
Det har varit en tung vecka.
Flera har faktiskt efterlyst information från onsdagens kommunstyrelsesammanträde. Men det har varit budgetberedning tisdag, torsdag och idag fredag. En kort förklaring, budgetberedningen består av ledamöterna från KSAU (=kommunstyrelsens arbetsutskott). 
De partier som inte har representation i KSAU har insynsplatser. Jag deltar i beredningen som gruppledare för Vänsterpartiet. Budgetberedningen har börjat arbetet med budgeten för 2027.
De tider som har varit “schemafria” från möten under veckan har ägnats åt partimöten, inläsning, mejlande med partikamrater, skrivande av yrkanden och 
protokollsanteckningar etc. Veckan har med andra ord varit som ett heltidsjobb med övertid för den gamle pensionären.
Det blev en lång sittning i onsdags. Sammanträdet med kommunstyrelsen (KS) slutade inte förrän kl 15.52. Det var många intressanta ärenden som avhandlades och det går inte att redogöra för alla i ett inlägg. (Det kommer alltså åtminstone ett till.)
Södra Sanden
Kommunstyrelsen (KS) skulle yttra sig om detaljplanen för Södra Sanden. Det har visat sig att privata fastighetsägare har backat ur och därmed har stadsdelsomvandlingen på Sanden Södra hamnat i malpåse. Det nuvarande förslaget till detaljplan är därför mycket begränsad:
“Detaljplanens syfte är att möjliggöra utbyggnad av järnvägsanläggningen, ny gång- och cykelbro över Trafikkanalen, att ta bort del av utfartsförbudet mot kvarteret Galeasen, ombyggnad av Vassbottenleden samt de följdprojekt som erfordras för detta för att förbereda framtida omvandling till en ny stadsdel.”
Det kan väl också nämnas att Kustbevakningen, som har sin verksamhet på den södra delen av hamnområdet, ska omlokaliseras till den norra delen.
Diskussionen i KS kom dock att handla mest om Dalbobron, eller rättare sagt – var ska en ny bro anläggas? Alla har ju, på ett ganska bryskt sätt får man väl säga, blivit medvetna om att den tiden kommer, förr eller senare, när det måste byggas en ny bro. Och en ny bro kan inte byggas där den finns idag. Men den måste byggas någonstans mellan Blåsut och Sanden…
Det visade sig att en ny bro inte hade inarbetats i detaljplanen. Det ingick inte i uppdraget. Därför ställde sig KS enhälligt bakom ett tillägg till yttrandet från Henrik Harlitz (M). Tillägget handlade om att man i det fortsatta arbetet med utvecklingen av Sanden Södra måste beakta en framtida ersättning för nuvarande Dalbobron.
Riktlinjer för upphandling
Det var i stort sett ett bra förslag till nya reviderade riktlinjer som förvaltningen hade tagit fram. Vänsterpartiet ansåg dock att kommunen borde tydliggöra riktlinjerna ytterligare. Vänsterpartiet föreslog därför en återremiss med följande motivering:
“Kommunstyrelsen återremitterar ärendet till kommunstyrelseförvaltningen med uppdrag att arbeta in förstärkande formuleringar i riktlinjerna för upphandling i syfte att förebygga och motverka välfärdsbrott, ekonomisk brottslighet och organiserad kriminalitet. Det bör även arbetas in en förstärkning kring etisk upphandling som säkerställer att kravställning och uppföljning motverkar att varor och tjänster produceras eller tillhandahålls på ett sätt som strider mot folkrättsliga principer eller innebär allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter.”
Vi trodde nog att åtminstone Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle ställa sig bakom återremissen, men icke. Vänsterpartiets yrkande avslogs.
Pengar till Fyrstads Flygplats?
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Medborgarpartiet deltog inte i beslutet att bevilja 1.962 tkr till Fyrstad Flygplats AB för täckning av förluster under år 2026. Det är i sammanhanget av intresse att det i budgeten för Fyrstads Flygplats bland annat står:
“Flygplatsen ser ett fortsatt behov av att arbeta med marknadsföring kopplat till namnbytet på regional nivå för att öka kännedomen och utöka upptagningsområdet.”
Det är, i eftertankens kranka blekhet, kanske viktigt att få flygresenärer att förstå att Göteborg-Stallbacka flygplats ligger i Trollhättan-Vänersborg… Det tyckte i varje fall de övriga partierna, S+C+KD+M+L+SD, och beviljade Fyrstads Flygplats pengarna.
Kommunens bad- och simanläggningar
Kommunfullmäktige ska ta ett inriktningsbeslut om “strategisk inriktning för kommunens bad- och simanläggningar”. Ärendet väcktes den 19 december 2015(!) när en motion från Moderaterna bifölls i fullmäktige. Uppdraget i motionen var att ta fram en långsiktig strategi för kommunens simhallar.
Beslutsförslaget var nu att KS skulle föreslå kommunfullmäktige att:
“den strategiska inriktningen för kommunens bad- och simanläggningar för kommande 20-årsperiod är att bibehålla och utveckla simbassängsverksamhet vid två utbudspunkter, Vattenpalatsets anläggning vid Vänerparken samt Brålandabadet.”
Det blev spretigt. De styrande partierna ville bifalla förslaget. Moderaterna däremot yrkade på återremiss. De menade att det här inte alls var en strategi. Och det var det ju egentligen inte. Sverigedemokraterna yrkade att Hallevibadet skulle bli en 3:e utbudspunkt. Det tyckte Medborgarpartiet var bra. Vänsterpartiet höll inte med. Anledningen till det var att vi inte trodde att Hallevibadet skulle kunna fungera långsiktigt, i 20 år, utan stora och dyrbara kommunala investeringar. 
Och ska Vattenpalatset byggas ut med en 25-metersbassäng med åtta banor så har kommunen helt enkelt inte råd med ett “nytt” Hallevibad. Vänsterpartiet var därför beredda att stödja det liggande förslaget, men vi lämnade en protokollsanteckning med följande lydelse:
“Vänsterpartiet anser att Hallevibadet ska hålla tillfälligt öppet under 5-6 år med ett driftsbidrag på 1-2 mnkr beroende på öppettider mm.
Ett öppet Hallevibad skulle ge möjlighet för simskola året runt, skolornas simundervisning, föreningsliv, rehabilitering, äldres träning och ökad simkunnighet. Det är verksamheter som skulle minska vårdkostnaderna, öka tryggheten och göra kommunen attraktiv för barnfamiljer i och kring Vargön. Det skulle också kunna bli en naturlig mötesplats i området.”
Hallevibadets öde ska snart, tror jag, upp i samhällsbyggnadsnämnden för behandling. Kommunfullmäktige har ju bestämt att hyra ut Hallevibadet. Det har emellertid omöjliggjorts av ett orimligt avtalsförslag. (Se ”Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)”.) Det finns inga intressenter att driva Hallevibadet under de förutsättningar som avtalsförslaget anger.
Förvaltningen vill t ex att den som hyr Hallevibadet ska betala 465.000 kronor per år i hyra till kommunen. Det ska jämföras med Brålandabadet, där den privata entreprenören i stället får ett kommunalt driftsbidrag på 208.993 kr för tre sommarmånader. Och, betala hyra för ett Hallevibad som när det var igång i kommunal regi gick med ett underskott på, enligt den reviderade badutredningen från juni 2023, netto 3,6 milj kr per år… (Se ”Blir Hallevibadet uthyrt? (5)”.)
Vi får se vilka beslut samhällsbyggnadsnämnden tar i frågan. Anser en majoritet i nämnden att avtalsförslaget ska omarbetas och att driftsbidrag ska kunna utgå kommer Hallevibadet tillbaka till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige som ett eget ärende.
“Bad- och sim-ärendet” avbröts av en kaffepaus. När alla kom tillbaka till sina platser visade det sig att de styrande partierna hade ändrat åsikt. Det var nog ingen som riktigt förstod varför. De yrkade bifall till återremissförslaget. Det blev med andra ord inget beslut utan hela ärendet skickades tillbaka till förvaltningen för ytterligare utredning. Det följde inte med någon skriftlig motivering till återremissen, så jag vet inte riktigt vad som ska utredas.
Det var några av ärendena i onsdagens kommunstyrelse. Jag återkommer med fler ärenden.
Och till sist, glöm inte Vänersborgs födelsedagsfirande imorgon lördag! Kom gärna till kommunhuset och prata med politiker och kommunens tjänstepersoner. 
Eller se när Magnus Larsson i Sikhall tar emot sitt välförtjänta “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” av stadsarkitekt Martin Staude kl 11.30 för renoveringen av Sikhalls Magasin. (Se “Vad händer i stan?”.)
Det bjuds förresten på tårta också… (Se kommunens webbplats, ”Välkommen att fira Vänersborgs födelsedag!”.)
Sikhalls magasin och Magnus vann priset!
“Sent ska syndaren vakna. Skrattar bäst som skrattar sist.”
Så började jag förra årets blogginlägg när byggnadsnämnden utsåg Anders Solvarms nya hus, Atri, till vinnare av byggnadsnämndens nyinstiftade “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. (Se “Kommunen delar ut pris till Solvarm”.) På sätt och vis skulle jag kunna börja detta inlägg på samma sätt.
Idag utsåg nämligen byggnadsnämnden Sikhalls Magasin till årets vinnare av kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. Och bakom upprustningen och renoveringen av magasinet står Magnus Larsson.
Byggnadsnämnden motiverade priset på följande sätt:
”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett fint och välbehövt byggnadsvårdsprojekt. Spannmålsmagasinet är ett byggnadsminne som har räddats från förfall genom nödvändiga reparationer med traditionella material och metoder. I byggnaden som nu används som samlingslokal visas historiska föremål med anknytning till Sikhalls historia inom lantbruk och sjöfart. Byggnadsnämnden är tacksam för fastighetsägarens engagemang för både platsen och huset.”
Sikhalls Magasin är en gammal anrik byggnad. Det byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre. Det ligger på en klippudde omgivet av Vänerns vatten på tre sidor. Det är ett viktigt historiskt minnesmärke för Gestad- och Sikhallsbygden och för hela Dalsland. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Magasinet förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Men magasinet stod på kommunens mark och det visade sig att kommunen inte lade två strån i kors för att underhålla och bevara Sikhalls magasin. Magasinet förföll i rask takt. Det var fuktskador, väggen mot sjön såg ut att falla ihop och taket höll på att rasa in. Magasinet slutade användas och det blev inte ens tillåtet att gå in i byggnaden. Ett stycke dalsländskt historia höll på att försvinna.
2022 överläts nyttjanderätten efter många om och men till Magnus Larsson. Och sedan började det hända saker. Larsson har bytt ut stolpar och brädor, han har fixat bärlinor och bytt delar av golv i magasinet. Larsson har bytt tak och fönster. Invändigt har han gjort i ordning en festlokal med en scen, ett honnörsbord och byggt ett mottagningskök. Magnus Larsson har fått stöd och hjälp av Länsstyrelsen, men har själv gjort arbetet och dessutom använt både eget virke och egna pengar.
Magnus Larsson är en mycket värdig vinnare av priset.
Sikhall har hittills tagit storslam. De båda vinnarna av byggnadsnämndens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”, Magnus Larsson 2025 och Anders Solvarm 2024 bor nämligen bara några stenkast ifrån varandra i Sikhall. Anders Solvarm fick så att säga Arkitekturpriset, medan Magnus Larsson fick Byggnadsvårdspriset.
Det var ett modigt och riktig beslut av byggnadsnämnden. Men överraskande. Magnus Larsson har aldrig varit och är fortfarande inte särskilt väl sedd i Vänersborgs kommunhus. Kommunen har på alla sätt och vis motarbetat Magnus Larsson. Det började redan när Magnus Larsson köpte fastigheten Sikhall 1:6 år 2005. Kommunen bestämde sig för att förköpa/expropriera hans nyförvärvade marker. Larsson gjorde motstånd och vände sig till domstol. Två år senare, i slutet av 2007, lyckades kommunen – och förköpte/exproprierade stora delar av Larssons fastighet. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Problemen med kommunen fortsatte för Magnus Larsson. Den tidens byggnadsnämnd med ordförande Dan Nyberg (S) i spetsen försvårade för Magnus Larsson när han skulle bygga sin bostad på fastigheten. Larsson fick inte bygglov och nämnden utdömde stora vitessummor. Den lade alla käppar den kunde hitta i Magnus Larssons hjul. Efter åtminstone fem beslut i Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen fick Magnus Larsson rätt på alla punkter.
Vänersborgs kommun ger sig inte. Magnus Larsson motarbetas fortfarande. De styrande partierna gör tillsammans med flera förvaltningar gemensam sak för att stoppa Magnus Larssons planer på att utveckla Sikhall. Fastighetsregleringen blev i och för sig efter många års fördröjande och förhalande av kommunen äntligen klar i september i år. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.) Men detaljplanen förhalas fortfarande och är nu inne på sitt 11:e år(!), vilket sannolikt är ett rekord i Sverige. (Se “I alla delar – utom Sikhall”.)
Det ska bli intressant att följa kommunens förehavanden gentemot Magnus Larsson efter dagens beslut. Sikhalls magasin är efterfrågat och eftertraktat för fester, bröllop, begravningar mm, men det är svårt för Larsson att hyra ut magasinet. Under hela vinterhalvåret låser nämligen kommunen de offentliga toaletter som finns i området, och utan toaletter ingen uthyrning. (Se “Toaletterna på Sikhall”.) Eftersom Sikhalls magasin är ett byggnadsminne går det inte att ordna toaletter inne i magasinet. Larsson vill därför bygga ett särskilt mindre hus för toaletter. Kommer han att få göra det? Byggnadsförvaltningen stretar emot och det är mycket tveksamt om det blir något av en toalettbyggnad.
De styrande partierna lyckades ju inte hindra fastighetsregleringen mellan kommunen och Magnus Larsson. Men skam den som ger sig. På kommunfullmäktige nästa vecka ligger ett förslag för att vässa kommunens verktyg mot “motsträviga” och “olydiga” kommuninvånare och fastighetsägare. Riktlinjerna för “markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” ska revideras… (Se “KS (5/11): Riktlinjer markanvisningar och exploateringsavtal”.)
Mandatperiodens byggnadsnämnd har varit modig när den fattade beslut om att tilldela Sikhalls magasin och Magnus Larsson kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. Det var ett fantastiskt bra val och det innebär även en slags upprättelse för Magnus Larsson.
Prisutdelningen äger rum på Vänersborgs födelsedagsfirande den 31 januari 2026. Vinsten är ett diplom och en plakett att sätta på husfasaden. Gratulerar Magnus!!
Anm. Här kan du läsa om prisutdelningen – ”Grattis Magnus Larsson!”.
Byggnadsvårds- och arkitekturpriset 2025
För snart 11 år sedan, den 29 januari 2014, lämnade Niklas Claesson (M) in en motion i Vänersborgs kommunfullmäktige. Motionens yrkande var att kommunen skulle inrätta ett:
“årligt byggnadsvårdspris för den bästa insatsen för att bevara eller återställa bebyggelsehistoriska värden i byggnad eller bebyggelsemiljö inom Vänersborgs kommun.”
Motionen bifölls men sedan hände inget. Åren gick, och först förra året inrättades ett pris. Då hade priset omvandlats till ett byggnadsvårds- och arkitekturpris.
Den som fick motta det första byggnadsvårds- och arkitekturpriset var Anders Solvarm i Sikhall. Det var för hans hus Atri. (Se “Kommunen delar ut pris till Solvarm”.) Byggnadsnämnden motiverade priset med bland annat följande ord:
“Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett spännande exempel på god arkitektur vid nybyggnation. Atri visar på nytänkande och en medveten och hållbar gestaltningsprocess med smarta tekniska lösningar och ett helhetsperspektiv på rumsligheter och funktion.”
Anders Solvarm var definitivt värd priset – inte bara för själva naturhuset med sin speciella arkitektur. Solvarm fick äntligen ett erkännande av Vänersborgs kommun – en kommun som hade bråkat och satt käppar i hjulet i många år. Det var endast efter ett domstolsutslag i Mark- och miljödomstolen som Solvarm fick rätt mot kommunen och kunde genomföra sina idéer. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.)
Nu är det snart dags att dela ut Byggnadsvårds- och arkitekturpriset för andra gången. (Se “Nomineringarna är klara!”.) Det har kommit in 15 förslag till kommunen. Av dem har nomineringsgruppen utsett 5 finalister:
1. Villa Hallby
2. Artscape
3. Gamla Flickskolan
4. Sikhalls magasin
5. Holmängenskolan
Anders Solvarm fick Byggnadsvårds- och arkitekturpriset med betoning på arkitektur. I år tycker jag att priset borde ligga på byggnadsvård, precis det som föranledde Niklas Claesson att skriva sin motion.
Och då riktas blickarna återigen mot Sikhall…
Det finns en person som helt på eget initiativ med stöd och uppmuntran från Länsstyrelsen återställt och därmed bevarat en byggnad med betydande bebyggelsehistoriska värden. Det handlar om Sikhalls magasin – och det handlar om Magnus Larsson.
Det är ingen större hemlighet att jag anser att Magnus Larsson ska få årets Byggnadsvårds- och arkitekturpris. Han har lagt ner ett enormt arbete på magasinet och dessutom till största delen använt egna pengar. Eftersom magasinet är K-märkt har Länsstyrelsen lämnat bidrag till den fördyrande delen av det material som valts. Det har t ex handlat om att använda rött enkupigt lertegel istället för billigare material typ plåt eller betongpannor. Det här har skett i samråd med länsantikvarie. Larsson har även använt egen skog till nytillverkade fönsterbågar.
Kommunen motiverar att Sikhalls magasin tillhör finalisterna:
“Ett byggnadsminne som renoverades med varsam hand vittnar nu stolt igen om Dalslands jordbrukshistoria.
Spannmålsmagasinet byggdes 1874 i två våningar och ligger vackert intill Vänerns strand vid Sikhallsviken. Byggnaden var i stort behov av underhåll när nuvarande ägare tog över den 2022. Åtgärderna som genomförts sedan dess, omläggning av tak, fönsterrenovering och putslagningar har skett i samråd med byggnadsantikvarie och med hjälp av lokala hantverkare. Enbart nödvändiga åtgärder har vidtagits vilket gör att byggnaden speglar sin ålder på ett värdigt sätt.
Fönsterrenoveringen har genomförts varsamt med traditionella material och metoder och nya fönster har konstruerats med de gamla som förlaga. De fönster som inte ansetts möjliga att renovera har sparats på vinden tillsammans med takpannor och tegel som kan vara möjliga att återanvända vid senare tillfälle. Takrenoveringen har skett med kärnvirke från egen skog.
I huset ställer ägaren ut en samling av gamla föremål från lantbruk och sjöfart som berättar om platsens historia. Vissa anpassningar har gjorts för att byggnaden ska kunna användas som samlingslokal för bröllop och fest vilket är positivt för byggnadens fortlevnad.
Projektet är ett mycket fint exempel på byggnadsvård med ett långsiktigt bevarande som mål.”
Magnus Larsson har liksom sin granne Anders Solvarm haft många duster med Vänersborgs kommun. Båda har lyckats trots kommunen, inte tack vare. Kommunen och Magnus Larsson har dock inte grävt ner stridsyxorna än… Det gör väl Sikhalls magasin till en mindre trolig vinnare i årets tävling.
Vinnaren av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset kommer att utses av byggnadsnämnden i Vänersborg på sammanträdet i december. Priset bestod förra året av en plakett och ett diplom och jag antar att priset är detsamma även denna gång. Priset delas ut till vinnaren i samband med Vänersborgs födelsedagsfirande den 31 januari 2026.
Om fastighetsregleringen i Sikhall
Den 21 augusti 2025 fattade Lantmäterimyndigheten ett beslut angående ändrade fastighetsgränser i Sikhall (se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”):
“Genom fastighetsreglering överförs mark och vattenområde från Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6. Vägmark inom Sikhall 1:6 överförs till Hopperud 1:12.”
Lantmäteriförrättningen, som beslutet om regleringen kallas, innehöll vissa mindre förändringar av de förslag som hade lagts fram tidigare i diskussionerna mellan Vänersborgs kommun (samhällsbyggnadsnämnden) och Magnus Larsson. Jag tänkte redogöra för hur Lantmäterimyndighetens förrättning ser ut och hur den motiveras i de olika områdena i Sikhall. Det handlar om områdena kring småbåtshamnen och badet.
Den del av fastighetsregleringen som gäller mellan Sikhall 1:4 (kommunens fastighet) och Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet) handlar om området kring småbåtshamnen och Sikhalls Magasin.
“Från fastigheten Sikhall 1:4 överförs ett markområde om 4.058 m² samt ett vattenområde om 8,9 hektar till Sikhall 1:6.”
Lantmäteriet skriver att det gamla spannmålsmagasinet är klassat som byggnadsminne och att det används för t ex bröllop. Det beskrivs vidare hur viktigt det är att Magnus Larsson får en markremsa som förbinder Sikhall 1:6 med magasinet som underlättar framdragning av el, vatten och avlopp (se pil på karta nedan):
“vilket stärker förutsättningarna för fortsatt användning och bevarande av byggnadsminnet.”
Det är ett stort område som överförs från Sikhall 1:4 (kommunen) till Sikhall 1:6 (Magnus Larsson). Då ska man känna till att dessa områden, plus det område som fortsättningsvis ska tillhöra kommunen, fram till 2008 tillhörde Sikhall 1:6. Kommunen styckade av Magnus Larssons fastighet och förköpte marken mot hans vilja, dvs det handlade om expropriering. Nu återgår marken till Magnus Larsson. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Det finns en stenpir i söder och en brygga i norr, som används för uthyrning av båtplatser. De områdena ska överföras till Sikhall 1:6 eftersom, skriver Lantmäteriet:
“Dessa verksamheter bedöms vara ett lämpligt komplement till den skogsbruksverksamhet som bedrivs på fastigheten.”
Det som är kvar av kommunens fastighet (Sikhall 1:4) ska användas till samma sak som det används till i dagsläget, nämligen parkering för allmänheten och iläggning av båtar. Det kan också konstateras att hela området, även Sikhall 1:6 alltså, omfattas av strandskyddsbestämmelser.
De nya fastighetsgränserna medför ingen förändring i markanvändningen, men det ger således Magnus Larsson möjlighet att dra in el och VA till magasinet samt utveckla småbåtshamnen med uthyrning av båtplatser.
Lantmäteriförrättningen innebär även förändringar i området vid Sikhallsbadet.
Både Magnus Larsson (Sikhall 1:6) och kommunen (Hopperud 1:12) äger mark i området. Förrättningen innebär både byte och förvärv av mark:
“Området som överförs från Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6 består av ca 1,3 hektar slyig skog och sankmark och ca 700 m² vatten. Hopperud 1:12, används som badplats och väg, har ingen nytta av marken då den är slyig och sank. Det berörda mark- och vattenområdet omfattas av strandskyddsbestämmelser.”
Lantmäteriet fortsätter:
“Fastighetsbildningen medför ingen förändring i markanvändningen. Risken för privatisering är mycket låg, då bostaden på Sikhall 1:6 ligger långt därifrån.”
Och inte minst viktigt:
“Även i detta fall har marken som överförs till Sikhall 1:6 tidigare tillhört fastigheten.”
Även denna mark förköpte (exproprierade) alltså kommunen av Magnus Larsson år 2007 – mot Larssons vilja.
Förvärvet av området med “slyig skog och sankmark” innebär möjligheter för Magnus Larsson att utveckla området. Han har planer på att t ex utöka badstranden, anlägga en park och fler parkeringsplatser.
I förrättningen ingår också att ett område förs över från Sikhall 1:6 (Magnus Larsson) till Hopperud 1:12 (kommunen) – se siffran 4 på kartan ovan. Området består av vägmark som används av Hopperud 1:12 (badgäster) och flertalet fastigheter längre in på vägen. Området ska fortsätta att vara väg och därmed blir det ingen ändrad markanvändning.
Lantmäteriet konstaterar slutligen att marköverföringarna inte motverkar syftet med strandskyddsbestämmelserna.
Det här är alltså vad lantmäteriförrättningen innebär för fastighetsgränserna i sin helhet. (Med undantag att det också ingår i förrättningen att Magnus Larsson säljer en del av Sikhall 1:6 till en privatperson, se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”.)
Det är viktigt att komma ihåg att Magnus Larsson erlägger en summa pengar för att förvärva kommunens mark. Priset ingår också i förrättningen.
Nästa steg i Sikhalls (eventuella) utveckling blir upprättandet av en detaljplan – den detaljplan som byggnadsnämnden fattade beslut om år 2015. Det är väl ingen med kunskap om kommunens inställning till Larsson och Sikhall som tror att den processen kommer att gå smärtfritt…. Om nu Lantmäteriförrättningen överhuvudtaget vinner laga kraft. Och det gör den:
“Under förutsättning att inget förrättningsbeslut överklagas kommer resultatet av förrättningen att registreras i fastighetsregistret. Detta sker tidigast den 24 september 2025.”
En förhoppningsvis positiv fortsättning följer så småningom…
I Sikhall står tiden still
Den 18 september 2024 undertecknade Magnus Larsson dokumentet ”Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall”. Dagen efter, den 19 september 2024, beslutade oppositionspartierna i Samhällsbyggnadsnämnden att:
“godkänna upprättade avtalshandlingar rörande Sikhall utveckling och ger mark- och exploateringsingenjör i uppdrag att underteckna bilagda avtalshandlingar.”
Det var en mycket positiv och glädjande händelse för alla som vill se en utveckling i Sikhall. Men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Det skrev jag om i ett blogginlägg om Sikhall för snart två månader sedan – “I alla delar – utom Sikhall”. Och detta vet sedan länge alla invånare i Vänersborgs kommun i allmänhet och dalslandsborna i synnerhet.
Kommunen har, som alla som följt Sikhallsärendet erfarit, försvårat och förhindrat Magnus Larssons planer, och en utveckling i Sikhall. Tiden som har gått sedan blogginlägget har inte heller gett anledning till att ändra denna uppfattning…
För att den fastighetsreglering som samhällsbyggnadsnämnden och Magnus Larsson hade kommit överens om och undertecknat ska bli verklighet, så måste den godkännas av Lantmäteriet i kommunen. Jag ställde frågan till byggnadsförvaltningen varför det tog så lång tid för Lantmäteriet, det hade ju gått nästan 8 månader efter undertecknandet. Jag fick svaret att det hade varit kö på ärenden. På Lantmäteriets hemsida står det:
“Från det att ansökan kommer in till oss tar det ca 5 månader innan vi kan påbörja handläggningen.”
Enligt kommuninvånare som varit i kontakt med Lantmäteriet är väntetiden snarare en policy… Utom för kommunen själv… Om vi jämför med avstyckningen av Fregatten på Sanden södra, som kommunen köpte i februari-mars någon gång, så är den redan godkänd och klar…
Men nu var det snart klart skrev byggnadsförvaltningen:
“Just nu så är handläggningen i stort sett klar”
Den 22 maj skulle beslutet fattas. Det har inte fattats än. Däremot har stolparna/rören för de nya fastighetsgränserna placerats ut i slutet av maj. Det visade sig dock att några gränser såg bättre ut på kartan än i verkligheten. Vid 
Sikhallsbadet justerades gränsen något till kommunens fördel (vid infarten till parkeringen). Det var ok med Magnus Larsson. Larsson ville sedan justera gränsen något vid rampen vid småbåtshamnen. Det skulle skapa ytterligare två båtplatser. Det gick inte kommunen med på…
Magnus Larsson tyckte då att justeringen av gränsen kunde kvitta men innan det hann göras en överenskommelse mellan kommunen och Larsson gick kommunens representant på semester…. Och eftersom det inte kom något besked till Lantmäteriet om en överenskommelse så kunde inte lantmätaren fatta något beslut. Vilket naturligtvis är tråkigt eftersom det antagligen bara är någon timmes kontorsarbete kvar…
Och som sagt, de två båtplatserna spelar ingen större roll. I småbåtshamnen ligger det just nu bara 3 båtar. Det är ingen som vill ha båtarna i Sikhall. Kommunen har släckt ner ljusen i området nattetid och det gör att båtägare är rädda för stölder.
Samhällsbyggnadsförvaltningen har också satt upp två elmätare i hamnområdet, varav en mätare för Sikhalls magasin. “Undermätaren” tycks vara ganska onödig eftersom magasinet inte drar mindre ström för att den är uppsatt. Problemet med strömmen är istället att propparna hela tiden går i magasinet när människor
vistas där. Kommunens huvudsäkring är nämligen på bara 16 ampere, men enbart pumpen till de kommunala toaletterna på hamnområdet drar 16 ampere när den sätter igång. Det betyder att sätts en kaffebryggare eller lampa på samtidigt som pumpen går så går propparna… Larsson har därför fått byta proppar under tiden som arrangemang har pågått i magasinet.
Det bästa vore naturligtvis om kommunen snabbt fixade huvudsäkringen till minst 25 ampere. Då kanske också belysningen på planen kunde vara tänd under dygnets mörka timmar. Men i samband med att mätarna installerades så satte kommunen istället lås på proppskåpet. Det gör det i praktiken omöjligt att i fortsättningen ha arrangemang i magasinet. Det omöjliggör även det traditionella Sikhall Rock som planerades in senare i sommar.
Det är mycket svårt att förstå varför samhällsbyggnadsförvaltningen vidtar åtgärder som i praktiken stänger av strömmen för magasinet och därmed alla arrangemang. Det bekräftar på sätt och vis att det finns krafter i kommunhuset som vill försvåra och sätta käppar i hjulet för Magnus Larsson. Och jag tänker på vad fastighetschefen skrev den 12 maj angående magasinet (se “I alla delar – utom Sikhall”):
“vi från förvaltningen [har] ingen tanke om att stänga av eller ändra någonting fram tills att fastighetsaffären är reglerad.”
Jag skrev till fastighetschefen och påpekade detta samt beskrev konsekvenserna av att ha en för låg huvudsäkring samtidigt som proppskåpet var låst. Han var på semester… Den tillförordnade fastighetschefen ordnade dock så att Magnus Larsson ska få en nyckel till proppskåpet.
Egentligen är både proppbyten, nycklar, mätare mm helt onödiga. När fastighetsregleringen är klar, som alltså är godkänd och påskriven av samhällsbyggnadsnämnden och Magnus Larsson i september förra året och inskickad till Lantmäteriet i oktober, så kommer Magnus Larsson att äga en markbit som sammanbinder hans fastighet (Sikhall 1:6 – se pilen på kartan) med Sikhalls magasin. Han kan då lösa elfrågan helt på egen hand. Och det vet samhällsbyggnadsförvaltningen. Så därför kan man undra varför de satte in två onödiga ”undermätare”… Två servicebussar, två montörer plus material typ skåp och elmätare osv – räcker 60.000 kr…?
För att problemen med Sikhalls magasin ska bli lösta krävs alltså att någon på samhällsbyggnadsförvaltningen skriver på överenskommelsen med Magnus Larsson om de mindre justeringarna av fastighetsgränserna och att Lantmäteriet sedan godkänner dessa. 
Men så länge som Lantmäteriet inte har gjort det, så kan inte Magnus Larsson gräva ner nya elledningar till Sikhalls magasin. Och bli oberoende av Vänersborgs kommun när det gäller elen.
Cirkeln är sluten, men tiden står still…
Samhällsbyggnadsnämndens beslut är efter snart 10 månader fortfarande inte verkställt. Hur svårt kan det vara?
Byggnadsvårds- och arkitekturpriset
En lärdom jag fick som lärare var att omröstningar i klassrummet kunde bli helt fel och missvisande.
Omröstningen som fick mig att “tänka till” handlade om en skolresa. Klassen hade tre förslag. Det var som jag såg det två populära alternativ, Liseberg och Skara Sommarland, och ett som i mina ögon verkade vara mindre populärt, Vattenpalatset. Eleverna fick rösta på ett vanligt ”traditionellt” sätt, dvs var och en hade en röst och den fick de placera på något av alternativen. Röstningen var sluten.
Liseberg och Skara Sommarland fick vardera 8 röster och Vattenpalatset fick 9 röster. Det utbröt ett smärre kaos i klassrummet. Flera elever protesterade och sa att de inte ville åka med till Vattenpalatset. Men herregud, sa jag lite irriterad, vi har ju röstat och Vattenpalatset fick flest röster. Eleverna höll inte med, men hade svårt att motivera varför inte alternativet som fick flest röster skulle vinna.
Jag funderade, det låg mycket i vad eleverna förde fram. Och det var, som jag uppfattade det, antagligen en majoritet av eleverna som inte ville åka till Vattenpalatset. De flesta ville hellre åka till Liseberg eller Skara Sommarland.
Det fanns information på nätet om omröstningar, andra hade långt före mig haft samma funderingar. Det visade sig att det fanns andra sätt att rösta som var betydligt mer rättvisande när det fanns tre eller flera alternativ. Det jag fastnade för var en metod som gick under namnet “Approval Voting” (godkännandevotering). Det var en metod som var lätt att förstå och genomföra.
I Approval Voting får varje väljare rösta på så många alternativ den vill, istället för att bara välja ett. Varje röst räknas som ett ”godkännande”, och alternativet med flest röster (godkännanden) vinner.
Fördelen med detta sätt att rösta är uppenbar. Väljare kan visa sitt stöd för alla alternativ de gillar, vilket minskar risken att ett mindre populärt alternativ vinner på grund av splittrade röster. Det garanterar att det alternativ med bredast stöd vinner.
Jag testade metoden efter att ha fått klassens godkännande, även om några som ville åka till Vattenpalatset muttrade. Omröstningen genomfördes och resultatet blev – en annan vinnare! Liseberg fick 16 röster, Skara Sommarland 14 och Vattenpalatset 12. Och det tyckte klassföreståndaren ifråga var ett bra alternativ. Liseberg var ju inhägnat… ;)
Jag lärde mig något viktigt om omröstningar, och förhoppningsvis gjorde klassen det också. Tyvärr är det alltför många som inte har varit med om omröstningar om skolresor…
Inom parentes kan jag tycka att de länder som har val i två omgångar, t ex presidentvalen i Frankrike, har tänkt lite i Approval Voting-banor. (I första omgången deltar samtliga kandidater, medan i omgång två bara de två kandidater som får flest röster i första omgången.)
I december ska byggnadsnämnden i Vänersborg ha en omröstning om ett pris som är statusfyllt. Nämnden ska utse vem som ska få kommunens nyinrättade “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. (Jag har beskrivit bakgrunden till priset samtidigt som jag motiverade min nominering – se “Sikhalls Magasin nominerat till pris”.)
Det kom, enligt Vänersborgs kommuns hemsida, in 17 förslag från både byggherrar och allmänhet. Fem projekt gick vidare till den slutliga omröstningen. (Fotografierna har jag knyckt från hemsidan.)
- Elisabeths Port i Vänersborg
- Drottninggatan i Vänersborg (är det en byggnad?)
- Atri i Sikhall (Solvarms nybyggda naturhus i Sikhall)
- Sikhalls magasin
- Holmängenskolan i Vänersborg
Omröstningen ska ske i byggnadsnämnden den 9 december. Jag antar att den sker enligt den gamla orättvisa och mindre demokratiska metoden – en person en röst.
Jag fruktar därför att resultatet av omröstningen kan bli densamma som för skolresan. Det skulle kunna bli så att t ex Elisabeths Port får flest röster trots att en majoritet i nämnden vill att ett av de två Sikhallsalternativen, Magasinet eller Atri, är förtjänta av priset. Men de rösterna splittras och Elisabeths Port som tredje populärast alternativ får priset.
Det var alltså ett exempel även om jag inte sticker under stol med att jag själv skulle vilja se att Sikhalls magasin (se ”Magnus räddar Sikhalls magasin!”) eller Atri får priset (se ”Solvarm, pris och uppmärksammat naturhus”). Det är inte bara byggnaderna och arbetet bakom som motiverar priset. Det är två personer, Magnus Larsson och Anders Solvarm, som till stor del drivs av ideella och osjälviska motiv – den ene av kulturhistoriska och den andre av miljömässiga. Det är också två personer som har motarbetats kraftfullt och under lång tid av Vänersborgs kommun. Skulle någon av dem vinna byggnadsvårds- och arkitekturpriset skulle det värma ett oppositionellt
politikerhjärta… (Det är redan ganska varmt, de har ju båda gått till final…)
Egentligen tycker jag att Byggnadsvårds- och arkitekturpriset borde delas upp så att båda fick var sitt pris. Magnus Larsson skulle få Byggnadsvårdspriset för sitt arbete med magasinet och Anders Solvarm Arkitekturpriset för Atri.
Priset består för övrigt av en plakett och ett diplom. Det delas ut till vinnaren i samband med Vänersborgs födelsedagsfirande i början av nästa år. Att dela ut priset till en byggnad i Sikhall vore också ett utmärkt sätt för Vänersborgs kommun att visa att kommunen inte bara består av Vänersborgs stad…
PS. Sent omsider så hade TTELA den 8 december en artikel om ”Byggnadsvårds- och arkitekturpriset” – se ”Här är de nominerade till Vänersborgs arkitekturpris”.
Toaletterna på Sikhall
Den 8 oktober infördes en insändare på TTELA:s hemsida. Några dagar senare fanns den i papperstidningen. Insändare hade rubriken “Offentliga toan var låst i fina Sikhall – varför?”.
Signaturen “Lisbeth” skrev:
“För ett par dagar sedan tog jag med min far från äldreboendet till Sikhall. Jag hade berättat hur fint magasinet hade blivit och han ville se det med egna ögon. Till saken hör att min far är 80+ och har lite svårt att gå och han har också problem som just gubbar kan ha. Han behöver lätta på trycket ganska ofta. Och så klart, efter en stund på Sikhall var det dags. Pappa var tvungen att uppsöka toalett.
Döm av min förvåning, den offentliga toan var låst!
Olyckan var framme. Den trevliga turen till Sikhall vändes till sin motsats. Pappa blev så ledsen. Vad jag tyckte synd om honom.
Men vad är det för kommun vi har som låser toaletterna på vinterhalvåret? Ska inte äldre människor kunna besöka vårt fina Sikhall efter sommaren?”
TTELA har inte gjort något eget reportage med anledning av insändaren. Däremot så fick kommunens verksamhetschef på Fastighet och Service tillfälle att svara på insändaren:
“Hej Lisbeth och pappa! Först av allt, jättetråkigt med din pappa. Vi förstår om han blev ledsen och vi beklagar verkligen det.
Tyvärr har vi enbart möjlighet att hålla öppet våra offentliga toaletter på badstränderna på sommartid. Vi öppnar toaletterna den 1 april och stänger dem igen den 30 september. Då stängs vatten, värme och andra vitala delar av och därefter är toaletten stängd till våren då fler besöker våra stränder igen.
Att ha toaletterna öppna vintertid med drift, skötsel, städ och rondering är en stor risk. Vi kan tyvärr inte ha lika stor uppsikt på vintern som vi har under sommaren. Skulle ett vattenrör, värmerör eller något annat gå sönder av kyla eller skadegörelse, kan toalettbyggnaden hinna ta stor skada innan någon uppmärksammar att en skada är skedd. Därför behöver vi stänga toaletterna på de ställen som inte har så många besök vintertid.
De enda offentliga toaletterna som vi har öppna året om är vid Skräcklestugan i Vänersborg, på torget i Vänersborg och på rastplatsen vid Laxbron, där många rör sig och nyttjar toaletterna frekvent vinter som sommar.”
Det saknas med andra ord pengar. Eller rättare sagt, samhällsbyggnadsnämndens pengar behövs enligt fastighetschefen bättre på andra ställen än till några toaletter på Sikhall – eller Nordkroken eller Gardesanna. De som vill besöka badstränderna på vinterhalvåret får göra det på egen risk, i varje fall om man är 80+. Men det gör ingenting, besökarna är inte så många – hur nu kommunen vet det. Sikhalls toaletter t ex har ju varit låsta under halva året i flera år.
Toaletten på den stora grusplanen vid Sikhalls småbåtshamn har funnits på platsen sedan ganska lång tid tillbaka. Enligt uppgift byggdes den till Sikhalls magasin när magasinet förklarades som byggnadsminne av Länsstyrelsen 1987 (se ”Sikhalls magasin”). Byggnadsminnesförklaringen innebar att det inte blev tillåtet att installera vatten och avlopp i magasinet. Det skulle medföra alltför stora ingrepp i kulturarvet. Toaletterna uppfördes därför på grusplanen utanför magasinet av Stiftelsen Sikhalls magasin. Toaletten servade alltså magasinet, där bedrevs nämligen uthyrning av magasinets lokaler för t ex bröllop. Toaletterna var låsta för allmänheten.
Så var det när Magnus Larsson köpte fastigheten 2005. Någon vecka efter att köpeavtalet var påskrivet och klart förklarade kommunen att den ville förköpa/expropriera fastigheten. 2007 blev det verklighet. Det officiella motivet för expropriationen/förköpet var, skrev kommunen till Länsrätten den 16 februari 2006 (Magnus Larsson hade överklagat kommunens beslut):
“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. Det behövs större parkeringsplatser vid badet och magasinet Fler båtbryggor skall anläggas för att utveckla båtturismen. Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. … För att allmänhetens tillträde till området skall garanteras överskådlig tid och underlättas är det av vikt att kommunen äger marken istället för en privatperson. Syftet med förvärvet av marken är att denna skall garanteras bli tillgänglig även i framtiden för allmänheten.”
Magnus Larsson hade å sin sida beskrivit i en inlaga vad han ville utveckla på sin fastighet. I beskrivningen ingick bland annat en ny toalettbyggnad…
Den 18 november 2008 beslutade byggnadsförvaltningen att bygga en ny toalett på samma plats, som nu hade övergått i kommunens ägo. Det sägs att kommunen och Stiftelsen var överens om att de nya toaletterna skulle kunna utnyttjas också av magasinets gäster, hela året. Jag hittar dock inga handlingar om detta eller att kommunen överhuvudtaget reflekterade över att det var Stiftelsen Sikhalls magasin som hade uppfört toaletterna för magasinets behov. Det hela är underligt eftersom kommunen visste att själva magasinet fortfarande ägdes av Stiftelsen.
Toaletterna skulle vara till för att garantera och underlätta allmänhetens tillträde till stranden. Men tydligen bara på somrarna… Är det någon som tänker besöka Sikhall någon solig vinterdag, grilla korv och fiska eller åka skridskor på isen ska de akta sig för att göra behoven i området. Det är knappast lagligt.…
Jag undrar om kommunen kan förköpa/expropriera en fastighet för att säkerställa allmänhetens tillgång till ett strandområde – och sedan i praktiken omöjliggöra tillgången under vinterhalvåret… I synnerhet om det gäller äldre män på 80+…
Jag tvivlar på att det är OK, i varje fall är det moraliskt förkastligt. Kommunen borde öppna upp Sikhall för allmänheten, och gästerna på magasinet, och låsa upp toaletterna. Även på vinterhalvåret. Om kommunen inte har råd så får kommunen överväga att låta Magnus Larsson förvärva även denna del av fastigheten.
PS. Det ska tilläggas att sådana här kommunala förköp troligtvis är helt omöjliga med dagens förändrade lagar.
SBN: Sikhall på sparlåga
Den 16 november 2023 fattade samhällsbyggnadsnämnden två viktiga beslut. Det ena handlade om Hallevibadet, det andra om Sikhall. Beslutet om Hallevibadet följde jag upp i söndags. (Se “Hallevi: Hundar eller bad och en ny intressent?”.)
Oppositionspartierna i samhällsbyggnadsnämnden (V+M+MBP+SD) fattade ett annat beslut om Sikhall än vad de styrande partierna, S+C+KD+MP, och tjänstepersonerna i 
samhällsbyggnadsförvaltningen, hade tänkt och förväntat sig. (Se “Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande”.) Ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) blev så frustrerade att de kände sig tvungna att överklaga beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. (Vilket med all sannolikhet också var okejat av partiernas två kommunalråd.)
Förvaltningsrätten avslog överklagandet. (Se “Sikhall: Dom har avkunnats!”.) Motiveringen till avslaget kunde inte tolkas på annat sätt än att det var en fullständig sågning av överklagandet. Man ges nästan bilden av att juristerna var väldigt frustrerade över bristen på saklig grund, och frågade sig – varför upptar de båda nämndsordförandena vår tid med så utsiktslösa och meningslösa argument…
Det tycks dock inte bekomma Jonasson och Andersson, de sitter fortfarande kvar på sina ordförandeposter… Och vem vet, de kanske till och med funderar på att överklaga Förvaltningsrättens dom.
Oppositionspartiernas beslut i samhällsbyggnadsnämnden den 16 november 2023 innebar att förvaltningen skulle gå vidare i förhandlingarna med Magnus Larsson om de fastighetsrättsliga lösningarna men utifrån andra utgångspunkter. De utgångspunkter som förvaltningen hade föreslagit och de styrande partierna omfamnat var uppenbarligen helt oacceptabla för Larsson. Det kunde alla se och faktiskt också förstå. De var tvungna att ändras för att Magnus Larsson och kommunen skulle kunna ingå en överenskommelse.
Oppositionspartierna ändrade i sitt beslut utgångspunkterna så att de blev rimliga, logiska och acceptabla även för Magnus Larsson. Nämnden hade ju fått i uppdrag av kommunfullmäktige att ingå ett avtal om fastighetsrättsliga lösningar med Magnus Larsson så att en detaljplan kunde upprättas. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)
Nu, efter nämndens beslut, var vägen utstakad och klar. Det var “bara” för samhällsbyggnadsförvaltningen att ändra i förslaget om “Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall” enligt oppositionspartiernas beslut. Och sedan ta kontakt med Magnus Larsson för att slutföra överenskommelsen och sluta ett avtal. Men det har inte 
samhällsbyggnadsförvaltningen gjort. Förvaltningen har istället ”avvaktat” genomförandet av nämndens beslut, antagligen med de båda ordförande Ann-Marie Jonassons (S) och 1:e vice ordförande Johan Anderssons (C) goda minne. Det är mycket anmärkningsvärt eftersom det är en majoritet av politikerna i nämnden som beslutar – och tjänstepersonerna som ska verkställa dessa beslut.
Historien upprepar sig. Oppositionspartiernas båda beslut den 16 november 2023 var inte populära bland de styrande partierna eller bland tjänstepersonerna. Därför förhalades processerna och besluten verkställdes inte. Det är fortfarande ingen från samhällsbyggnadsförvaltningen som har tagit kontakt med Magnus Larsson och diskuterat någon överenskommelse eller ens hört sig för om möjliga mötestider… Likheterna med Hallevibadet och Jonas Mossberg är slående.
Magnus Larsson är i behov av fastighetsrättsliga lösningar enligt kommunfullmäktiges riktlinjer. Larsson måste få förvärva delar av kommunens fastighet Sikhall 1:4, så att han bland annat får äga marken mellan sin fastighet Sikhall 1:6 och Sikhalls Magasin. (Se pil i kartan till vänster.) Vattenfall drar nämligen inte elledningar till magasinet för Magnus Larssons räkning om han inte äger marken där ledningarna ska grävas ner. Och det krävs “kraftigare” ledningar till magasinet. Det skulle också underlätta för VA-dragningar till magasinet om Larsson ägde denna mark.
Ett fastighetsrättsligt avtal mellan kommunen och Magnus Larsson är således en förutsättning för att det ska kunna ske en utveckling av och i Sikhall. Och vi är många som har en mycket bestämd uppfattning om vem som kan och ska stå för utvecklingen. Magnus Larsson har med den omfattande och grundliga renoveringen av Sikhalls magasin bevisat att han inte bara pratar utan får saker gjorda. Magnus Larsson lägger både tid och pengar på att utveckla Sikhall. (Se “Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)”.)
När nu Förvaltningsrätten har avslagit Ann-Marie Jonassons (S) och Johan Anderssons (C) överklagande så måste samhällsbyggnadsförvaltningen slutföra överenskommelsen enligt samhällsbyggnadsnämndens beslut i november och sluta ett avtal med Magnus Larsson.
Och som vanligt är det Sikhall Rock även denna sommar. Onsdagen den 17 juli kl 18.00 kör Sikhall Rock igång. Det går att anmäla sitt intresse på Sikhall Rocks Facebook-sida.
Sikhalls Magasin nominerat till pris
För drygt 10 år sedan, den 29 januari 2014, lämnade Niklas Claesson (M) in en motion i Vänersborgs kommunfullmäktige. Motionens yrkande var att kommunen skulle inrätta ett:
“årligt byggnadsvårdspris för den bästa insatsen för att bevara eller återställa bebyggelsehistoriska värden i byggnad eller bebyggelsemiljö inom Vänersborgs kommun.”
Ett av det nya kommunfullmäktiges första beslut den 22 oktober 2014, det var val i september, var att bifalla motionen och ge:
“byggnadsnämnden i uppdrag att ansvara och besluta om stadgar, sammansättning av jury samt former för ett byggnadsvårdspris.”
Verkställandet av kommunfullmäktige beslut gick som vanligt i det lugna vänersborgska tempot – “Slow City” som en tidigare kommunchef betecknande Vänersborg… Nu efter 10 år ska priset äntligen delas ut.
“Lite skämmigt är det ju att det tagit så lång tid”
Sa byggnadsnämndens ordförande Benny Jonasson (S) till TTELA den 20 mars, i år. (Se “Byggnadsvårdspris blir av – efter tio års handläggning”.)
Även Niklas Claesson (M) tycker att 10 år är en anmärkningsvärt lång tid. Priset har dessutom under årens lopp omvandlats till ett byggnadsvårds- och arkitekturpris. Och det var ju faktiskt inte riktigt vad Claesson hade i tankarna när han skrev sin motion. Men Niklas Claesson är, enligt TTELA, ändå nöjd med att förslaget blir verklighet. Han kunde nog inte ana däremot, den dagen för 10 år sedan när han skrev sin motion, att han skulle vara ledamot i den nämnd som skulle utse vinnaren i tävlingen…
Nu är det nämligen äntligen dags. Fram till och med november kan man nominera byggnader till Vänersborgs byggnadsvårds- och arkitekturpris. Men… Det är inte det lättaste. Det är nästan omöjligt att få reda på hur man nominerar och vilka regler som gäller i själva “tävlingen”. Jag har sökt på kommunens hemsida, och misslyckats… Jag tror faktiskt inte att det står något om tävlingen och priset.
TTELA däremot har på något sätt hittat information om vilka kriterier som gäller för att kunna komma i fråga om att vinna priset (se “Byggnadsvårdspris blir av – efter tio års handläggning”):
“Ska gå till en fysisk åtgärd inom byggnadsvård, husarkitektur eller landskapsarkitektur. Det kan handla om restaurering, renovering, ombyggnad eller nybyggnad som är utförd av privatperson, företag, myndighet eller förening.”
Och med de kriterierna tänker byggnadsnämndens ordförande Jonasson (S) självklart på byggnader som Elisabeths port och domstolsbyggnaden som är på gång. Men är det syftet med ett pris – ett höghus byggt i vinstsyfte eller en ny administrativ byggnad bekostad av staten?
Jag tycker att ett byggnadsvårdspris faktiskt borde ha handlat om det som Niklas Claesson (M) skrev i sin motion 2014:
“bästa insatsen för att bevara eller återställa bebyggelsehistoriska värden”
Och rent personligt kan jag tycka att staten, Vänersborgsbostäder eller andra stora företag inte ska få ett sådant pris. Nä, det borde handla om enskilda personer, vanliga kommuninvånare, som utför en insats med en stor portion idealitet – både ekonomiskt och arbetsmässigt.
Eller kanske skulle det ha varit två pris, ett byggnadsvårds- och ett arkitekturpris?
På Frukostforum, ett månatligt möte mellan företagare, organisationer och föreningar i Vänersborgs kommun samt politiker, informerade kommunens stadsarkitekt om priset. Och berättade också att alla närvarande på Frukostforum kunde nominera en byggnad till tävlingen och priset. Stadsarkitekt Martin Staude meddelade att alla kunde nominera genom att skicka mail till honom. (martin.staude@vanersborg.se).
Så det gjorde jag.
Det finns en byggnad som har förfallit i många år. Den står på kommunens mark och sköttes under lång tid av en stiftelse. Byggnaden som uppfördes för 150 år sedan hade kanske 10 år kvar innan dess saga var all, innan förfallet var oåterkalleligt. Då överlät stiftelsen nyttjanderättsavtalet till Magnus Larsson i Sikhall. Jag talar alltså om Sikhalls Magasin. (Se “Sikhalls magasin 4: Framtiden”.)
Magnus Larsson i Sikhall påbörjade ett omfattande och gediget renoveringsarbete. Arbetet är till största delen klart nu. (Se “Magnus räddar Sikhalls magasin!”.) Och därför nominerade jag Sikhalls Magasin till tävlingen Vänersborgs kommuns byggnadsvårds- och arkitekturpris.
Min motivering löd:
“Jag nominerar Sikhalls Magasin till Vänersborgs kommuns ”Byggnadsvårds- och arkitekturpris”.
Magnus Larsson, Sikhall 540, 464 65 Brålanda, har gjort en enastående insats för att rädda och bevara byggnads- och kulturminnet Sikhalls Magasin. Magasinet byggdes 1874 och förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987.
Magnus Larsson har med eget arbete och egna ekonomiska medel renoverat Sikhalls Magasin både utvändigt och invändigt. Han har bland mycket annat åtgärdat taket, gjort i ordning och kittat 297 fönsterrutor, iordningställt och inrett en festlokal med scen och honnörsbord samt byggt ett mottagningskök.
Det vore fantastiskt om Magnus Larssons arbete resulterar i att Sikhalls Magasin kan få motta Vänersborgs kommuns Byggnadsvårds- och arkitekturpris samma år som magasinet firar 150 årsjubileum.”
Prisutdelningen ska ske i samband med att kommunen firar Vänersborgs födelsedag i januari 2025.
Jag är emellertid inte särskilt optimistisk. Chansen att Magnus Larsson skulle tilldelas ett pris av kommunen är nog inte särskilt stor, antagligen lika liten som att Anders Solvarm skulle få TTELA:s Hållbarhetspris 2022. (Se “Hållbarhetsvecka och TTELA:s pris”.)
Men det skulle ändå inte förringa Magnus Larssons insats. Han har med egen tid, eget arbete och egna pengar rustat upp och renoverat Sikhalls magasin. Han har gjort ett otroligt jobb.
Magnus Larsson har räddat ett kultur- och byggnadsminne.
PS. Den 13 juni publicerades äntligen information om Byggnadsvårds- och arkitekturpriset på kommunens hemsida. (Klicka här: ”Lämna förslag till Byggnadsvårds- och arkitekturpriset!”.) Här kan du läsa om vad som gäller och också nominera en byggnad till priset.
Du kan också ladda ner stadgarna till priset här.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer