Arkiv
Nunntorp: Vems ärenden går V i Vänersborg?
Idag hade sverigedemokraterna en debattartikel om Nunntorp i TTELA (se här). Artikeln hade rubriken:
”Vems ärenden går M, V, KD och L i Vänersborg?”
Och jag som trodde att det var slut med Nunntorpsdebatten… (Se ”Nunntorp – en epilog?”.) Men ack så jag bedrog mig.
Debattartikeln är påskriven av regionrådet Heikki Klaavuniemi (SD) och Vänersborgs egen fullmäktigeledamot Anders Strand (SD). Klaavuniemi är väl för övrigt mest känd för att ha avslutat en motion i regionen med:
”Vi gillar svensk mat på riktigt.”
Kanske en modern version av Carl Jonas Love Almqvists klassiska uttryck:
”Blott Sverige svenska krusbär har.”
Det är faktiskt inte helt lätt att förstå vad sverigedemokraterna menar med rubrikens fråga, alltså:
”Vems ärenden går M, V, KD och L i Vänersborg?”
Därför läser jag mycket intresserat vidare i artikeln för att få sverigedemokraternas svar på den. Det brukar ju vara ett retoriskt grepp att börja en debattartikel med en fråga, som man själv ger svar på i slutet. Men det sverigedemokratiska svaret lyser med sin frånvaro. Så jag förstår inte vad de överhuvudtaget tänker på. Vems ärenden skulle Vänsterpartiet gå om inte skattebetalarnas och sina väljares i Vänersborg?
Det är faktiskt skillnad på region och kommun. Även om sverigedemokraterna inte tycks inse det. Vänsterpartiet i Västra Götalandsregionen ville att regionen skulle fortsätta att driva naturbruksskolan på Nunntorp. Som Regionen har gjort i evinnerliga tider. Men att Vänersborgs kommun skulle köpa fastigheten för 38 milj kronor med en årlig driftskostnad på 10 milj kr är något helt annat. (Siffrorna är från det underlag som förelades kommunstyrelsen och kommunfullmäktige i Vänersborg.) Vänersborgs kommun har helt enkelt inte råd med dessa kostnader. Det ligger inte heller på kommunens ansvar att bedriva gymnasieutbildning. Det ligger nu för tiden som bekant på Kunskapsförbundet Väst.
Om det nu kan bli någon gymnasieutbildning överhuvudtaget… Det tycks ha förbigått sverigedemokraterna helt att Dalslands Naturbruksutbildning AB, med Hushållningssällskapet Väst som huvudägare, har fått nej av Skolinspektionen för att bedriva skola. Och nu har överklagandetiden dessutom gått ut. Det blir alltså ingen naturbruksutbildning på Nunntorp oavsett om Vänersborgs kommun köper Nunntorp eller inte.
Så därför undrar jag istället vilka ärenden som sverigedemokraterna egentligen går när de skriver:
”avsikten med förvärvet av fastigheten skulle vara att fastigheten skulle uthyras till lämplig aktör som kunde fortsätta bedriva utbildningar i gröna näringar.”
Eftersom det inte finns någon sådan aktör, som vill eller kan starta en naturbruksskola på Nunntorp, så kan jag inte annat än att tro att sverigedemokraterna medvetet vill lura kommuninvånarna i Vänersborg. Och det är ohederligt.
Istället finns det, åtminstone en person, som vill starta någon form av ”grön utbildning” på Nunntorp, dock inte en gymnasial naturbruksskola. En privat företagare från Mellerud, Tommy Sundström, lämnade den 20 december in en avsiktsförklaring till Västra Götalandsregionen om att han vill förvärva hela den befintliga fastigheten! (Se ”Nunntorp – en metropol för möjligheter”.)
Så vad menar sverigedemokraterna? Låt Tommy Sundström eller någon annan hugad spekulant köpa Nunntorp. De kan antagligen förvalta Nunntorp och ”bedriva utbildningar i gröna näringar” på ett bra mycket bättre sätt än vad Vänersborgs kommun skulle kunna göra.
Sverigedemokraterna skriver vidare i sin debattartikel:
”M, V, KD och L återremitterade ärendet senare i kommunfullmäktige av rent okynne.”
Och nu närmar sig sverigedemokraterna en bottennivå…
Eller också förstår sverigedemokraterna inte bättre. Återremissen röstades inte alls igenom av ”rent okynne”. Oppositionen ställde massor av frågor i Vänersborgs kommunfullmäktige. Det kom inga svar. Anders Strand och övriga sverigedemokrater var totalt ointresserade av att ens försöka besvara en enda av alla de frågor som oppositionen ställde. Eller också, vilket är troligast, kunde de inte… Vem ska bedriva naturbruksutbildning? Vad kostar lösöret (maskiner, redskap, fordon etc)? Hur ska Vänersborgs kommun få inkomster från Nunntorp? Hur dyra blir renoveringarna? Skulle det verkligen finnas ett elevunderlag till sex naturbruksskolor i regionen? Tillåter Kommunallagen och/eller EU ett kommunalt köp av Nunntorp? Osv osv. (Se vidare ”Vad sa Vänsterpartiet om Nunntorp?”.)
Sverigedemokraterna svarar inte på dessa frågor i debattartikeln heller. Istället skriver Klaavuniemi och Strand svepande att de vill:
”bevara de viktiga agrara näringarna i östra Fyrbodal.”
Och att de:
”tror på gröna näringars tillväxt i framtiden.”
Det är totalt intetsägande argument i den konkreta frågan om Vänersborgs kommun ska köpa Nunntorp eller inte. Kommunfullmäktige kan inte fatta beslut om dyrbara investeringar och verksamheter på önsketänkanden och fromma förhoppningar.
Dessutom skriver regiondirektören till regionstyrelsen, inför styrelsens sammanträde imorgon tisdag:
”Kommunens företrädare bedömer efter återremissen att kommunen inte kommer att genomföra ett köp av fastighet och lösöre.”
Företrädare för kommunen, vem det nu är, kanske Marie Dahlin (S), har alltså gett detta besked till regionen. Och därmed faller det lilla som eventuellt fortfarande fanns
kvar av sverigedemokraternas argumentation! Och beskedet från Vänersborg, som finns i handlingarna till regionstyrelsen, borde åtminstone Heikki Klaavuniemi känna till, han sitter ju med i regionstyrelsen. Eller har han inte läst handlingarna iför morgondagens sammanträde?
I debattartikeln ger sverigedemokraterna däremot ett konkret besked. De ska på det kommande regionfullmäktige den 31 januari lägga:
”ett tilläggsyrkande att Västra Götalandsregionen avvaktar Vänersborgs fullmäktiges beslut i frågan om förvärvet av Nuntorp och ger kommunen företräde att förvärva fastigheten.”
Vi får se hur det går på regionfullmäktige. Förslaget kommer med all sannolikhet inte att få majoritet. Men vem vet – kanske kommer Bo Carlsson (C) att argumentera för och rösta med sverigedemokraterna. Bo Carlsson har ju varit involverad i många samtal med sverigedemokraterna den senaste tiden…
PS. På Vänsterpartiets hemsida kan du läsa mer om Vänsterpartiet och sverigedemokraternas debattartikel – se här ”SD frågar – vi svarar”.
Kommunens arenaloge
När kommunfullmäktige fattade beslutet den 20 juni 2007 att bygga Arena Vänersborg (lyssna gärna till fullmäktigedebatten här), så fanns det 18 takbågar på ritningarna. När James Bucci (V) senare studerade ritningarna och den färdiga arenan, så gjorde han den fantastiska upptäckten att det bara fanns 13 takbågar! Fem bågar hade tagits bort!
Det visade sig sedan, när ett antal hemligstämplade handlingar slutligen blev offentliga, att S Anders Larsson (S) och några till hade fattat beslutet att minska antalet takbågar, i all hemlighet, på ett så kallat byggmöte den 20 december 2007. När kommunens jurister senare kommenterade detta frågade de sig:
”är det antalet loger som växt?”
Och så var det – med färre takbågar kunde fler loger byggas.
En av logerna i arenan står aldrig tom – kommunens alldeles egen loge. Vänersborgs kommun disponerar ju, som de flesta antagligen vet, en loge i Arena Vänersborg. Även om det inte är så många som har fått förmånen att vistas i den. Å andra sidan är det några få som har suttit där ganska ofta…
Användningen av kommunens loge är reglerad. Kommunstyrelsen antog ett regelverk den 11 november 2015. När IFK Vänersborg spelar elitseriematcher säger reglerna att:
”Avsikten med logen är att den under elitbandysäsong i samband med matcher i första hand ska användas för att stärka och fördjupa kommunens relationer med viktiga, externa aktörer.”
Reglerna tycks fungera bra nu för tiden och kommunens loge verkar användas till det som den är tänkt för. Det har ju varit lite si och så med det under åren… Och det är naturligtvis bra att användningen har styrts upp.
Under denna bandysäsong har logen bokats och använts av flera personer i kommunen. Som vanligt är det Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) som har varit logevärdar flest gånger, hittills fyra gånger. Och alltid tillsammans. Fast Marie Dahlin är ju faktiskt kommunstyrelsens ordförande så det är kanske inte så konstigt. Att Dahlin är logevärd menar jag.
De som inbjudits av logevärdarna för att se en match med IFK har också varit externa aktörer, precis som det står i reglerna. Det handlar om representanter för företagare, organisationer och föreningar, kyrkor, andra kommuner och regionen.
Allt i sin ordning alltså.
Om det inte vore för ett tillfälle… Ett tillfälle som i varje fall ger anledning till vissa funderingar.
Onsdagen den 28 december, när IFK mötte Kalix, var barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) logevärd. Syftet var att träffa andra nämndsordförande. Och så blev det också. Byggnadsnämndens ordförande var där liksom Överförmyndarnämndens och också Vattenpalatsets ordförande. Även kultur- och fritidsnämndens ordförande var där, dvs Marika Isetorp (MP).
Träffen kan nog inte räknas som att ”fördjupa kommunens relationer med viktiga, externa aktörer”, de var ju kommunpolitiker i Vänersborg allihop. Men det står ju också att logen ska användas så ”i första hand”. Så det kanske finns utrymme för undantag från huvudregeln. Träffen kan kanske räknas som någon typ av ”intern representation”.
Det är också lite intressant att Marika Isetorp tittade på bandy – i arenan. Hon började ju, enligt utsago, att intressera sig för politik därför att hon var motståndare till arenabygget… Men naturligtvis står det Isetorp, och alla andra, helt fritt att ändra åsikt. Både om arenan och om bandy. Bandy är ju förresten en fin gammal klassisk sport, även om det inte går så bra för IFK just nu – i varje fall inte så bra som man hade förväntat sig med den storsatsning som klubben har gjort denna säsong.
Tyvärr verkade logevärd Mats Anderssons sällskap ha fått ett sent återbud. Av någon anledning så ansåg man (Mats Andersson?) att platsen inte kunde stå ”tom”. Den fylldes därför ut av Martin Isetorp – Marika Isetorps make…
Som sagt, det är bra att reglerna kring kommunens loge följs. I varje fall till den allra största delen…
Polis, ordningsvakter och medborgarlöfte
Det pågår en slags diskussion om trygghet och säkerhet, poliser och ordningsvakter, i det fördolda – i kommunens diarium. Kanske letar sig debatten så småningom ut i offentligheten…
Det handlar om något som kallas medborgarlöften. Och det läste vi om för en tid sedan när det gällde Mellerud och i gårdagens TTELA handlade det om Trollhättan (se här).
Medborgarlöften är ett initiativ som har kommit från Polisen och som handlar om att uppfylla Polisens verksamhetsidé. Så här står det i skriften ”Kunskapsbaserat arbete med medborgarlöften i samverkan” som Polisen har gett ut (kan hämtas här):
”För uppnå Polisens verksamhetsidé ”Närmare medborgarna, mer tillgängliga och tillsammans leder vi det brottsbekämpande arbetet för trygghet, rättssäkerhet och demokrati” krävs att polisen samordnar sina insatser med övriga samhället. Medborgarlöften är en del av polisens styrmodell som förstärker och utvecklar samverkansöverenskommelser mellan polis och kommun. Medarbetarna och medborgarna ska kunna påverka verksamheten i större omfattning än tidigare.”
Det sker genom att Polisen ska lyssna på (se här):
”vad de som bor och verkar i ett område upplever som viktigt för att de ska känna sig trygga och säkra.”
Och det låter väl helt ok. Det är nästan så att man skulle vilja utropa – ”äntligen!”.
Syftet med medborgarlöften är att:
- ”öka tryggheten”
- ”förebygga brott”
- ”öka medborgarnas och lokalsamhällets delaktighet i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet”
- ”stärka förtroendet för polisen.”
Och det låter fortfarande helt ok, även om förtroendet för Polisen kanske inte är så stort just nu med Dan Eliasson som rikspolischef. De borgerliga partierna går ju faktiskt så långt att de kräver hans avgång.
Tanken är att varje kommun i landet ska ingå ett medborgarlöfte med Polisen. Det betyder att kommuner och Polisen i den kommun det gäller ska komma överens om hur man ska samordna sina insatser för att skapa en tryggare kommun och för att förebygga brott. Och eftersom Polisen ska lyssna till invånarna så ser dessa medborgarlöften olika ut i olika kommuner.
Även Vänersborgs kommun har nyligen tecknat en samverkansöverenskommelse i samband med ett medborgarlöfte med Polisen. Det har skett efter en medborgardialog som polisen och kommunen har genomfört med 305 invånare under hösten. Utgångspunkten var frågan:
”Vad anser du att det finns för åtgärder som polisen och kommunen skulle kunna göra för att öka din säkerhet, tillit och trygghet?”
Polisen och kommunen har kommit fram till att satsa på tre områden i Vänersborg (se Vänersborgs hemsida):
- ”Det ska vara tryggare att vistas ute”
- ”Insatser inom integrationsområdet”
- ”Organiserad brottslighet ska minska”
Det visade sig efter medborgardialogen att många vänersborgare känner sig otrygga i en del områden och på vissa platser och vägar, särskilt på kvällstid när det är mörkt. Det kan handla om områden där det vistas flyktingar eller ensamkommande ungdomar, där det förekommer myndighetsutövning, badplatser och promenadstråk, Resecentrum, kring Sportcentrum, biblioteket och delar av centrum.
Kommuninvånarna vill ha bättre belysning och insyn inte bara på gator och vägar, utan också i parker och motionsområden. Det nämns att det förekommer ordningsstörningar vid bland annat Resecentrum, Arena Vänersborg med Sportcentrum, delar av 
affärscentrum, Sanden och myndighetsutövande verksamheter. Dessutom efterfrågar människor i kommunen:
”mer synlighet av polis, vakter, volontärer, fältare och nattvandrare.”
Och utifrån denna medborgardialog har Vänersborgs kommun och Polisen kommit överens om följande polisiära aktiviteter:
- ”Bil- och fotpatrullering i centrala Vänersborg, tätorterna och motionsområden.”
- ”Aktivt användande av lagen om omhändertagande av berusade personer och Polislagen.”
Dessa aktiviteter känns väl tämligen självklara. Och torde göra så även för poliserna själva kan man tycka, medborgarlöfte eller inte.
I de polisiära aktiviteterna ska också ingå:
- ”Direktförverkande av alkohol på allmän plats (nolltolerans).”
- ”Bidra till vuxennärvaron med hjälp av polisens volontärer.”
Kommunen har å sin sida åtagit sig, förutom att inventera vilka platser där tryggheten behöver ökas, att:
”bidra till vuxennärvaro med hjälp av fältare och fritidspersonal.”
Inget av det här är antagligen speciellt omstritt, men det finns en aktivitet i medborgarlöftet som kanske är mer kontroversiellt. Polisen ska nämligen låta ordningsvakter arbeta i större områden på allmän plats och dessa ordningsvakter betraktas som polisens förlängda arm. Ordningsvakterna utbildas av och lyder under polisen.
Ordningsvakterna har större befogenheter än t ex väktare. De får omhänderta personer, avvisa eller avlägsna personer som genom sitt uppträdande stör eller utgör en omedelbar fara för den allmänna ordningen. Ordningsvakterna får också använda våld om ”situationen” inte kan lösas på annat sätt. Men då får det naturligtvis, som i alla andra sammanhang, inte vara fråga om mer våld än vad nöden kräver. De ska också vara utrustade med batong och handfängsel, vilket även kan kompletteras med hund.
Vänersborgs kommun har ansökt om att få sådana här ordningsvakter. I kommunens ansökan om ordningsvakter motiverar kommunen sin inställning:
”De kommande personalförstärkningarna inom Polismyndigheten bedöms inte få något praktiskt genomslag i Vänersborgs kommun under 2017. Ordningsvakter som ett komplement till polisens ordningshållning behövs i kommunen åtminstone under detta år.”
Och så är det säkerligen.
Moderaterna Gunnar Lidell och Jonathan Axelsson har tidigare gjort sig kända i kommunen för att engagera sig i polisfrågor (se TTELA). Nu har de författat en skrivelse som de har skickat till kommundirektören med kopior till polisområdeschefen i Fyrbodal och lokalpolisområdeschef i Fyrbodal Östra.
Lidell och Axelsson har principiella invändningar mot systemet med ordningsvakter. De citerar Polislagen och menar att ansvaret för ordningshållningen i kommunen ankommer på staten, dvs Polismyndigheten.
I Polislagen står att Polismyndighetens uppgifter är att
- ”förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten,
- övervaka den allmänna ordningen och säkerheten och ingripa när störningar har inträffat,
- utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal,
- lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen”
Lidell och Axelsson menar att:
”om kommunen anser att lag och ordning inte kan upprätthållas/tryggas så är det kommunens uppgift att signalera det till berörd polischef för att åtgärder ska kunna vidtas.”
Om systemet med ordningsvakter införs så menar moderaterna att gränsen mellan det statliga ansvaret och den kommunala kompetensen suddas ut:
”Vi anser att det vore olyckligt för medborgarna i kommunen om det skulle skapas en gråzon mellan vad som är det kommunala respektive det statliga ansvaret.”
Jag kan inte annat än att hålla med Lidell och Axelsson om att det är viktigt att gränserna upprätthålls mellan vad staten ansvarar för och kommunerna. Kommunerna ska inte behöva gå in och ta ansvar för något som staten misslyckas med. Då får staten, Polismyndigheten, banne mig skärpa sig. Det får inte heller bli så att vi får någon slags stor organisation med ”halvpoliser” som ska upprätthålla ordningen och som inte har samma kompetens som riktiga poliser. Vem vet var ett sådant system kan sluta. Personer som är medlemmar i högerextrema nationella organisationer kanske ansöker om att få bli rekryterade som ordningsvakter…
Det finns en annan aspekt av frågan också, den ekonomiska.
En ordningsvakt kommer att kosta kommunen 347 kr per timma. Å andra sidan hyr kommunen redan nu in väktare från Avarn Security (fd G4S) vid olika tillfällen och de kostar 341,77 kr per timma. Kommunen använder sig av väktare varje natt hela veckorna, vid larmutryckningar och som bevakning vid vissa evenemang och händelser. Hur många ordningsvakter Vänersborgs kommun kommer att använda sig av vet man inte i nu-läget. Det är upp till kommunens riskhanteringsgrupp, i samarbete med Polisen, att avgöra. Det beror bland annat också på om kommunen vill fortsätta att använda sig av väktare eller om man väljer ordningsvakter istället.
Frågan om ordningsvakter tycks, i varje fall för tillfället, inte vara en politisk fråga i kommunen. Frågan verkar ligga helt hos kommunens riskhanteringsgrupp och kommunens säkerhetssamordnare, men vad jag förstår så ska information och strategisk diskussion av brottsförebyggande åtgärder ske inom den lokala BRÅ-avdelningen. Och den leds av kommunalrådet Gunnar Lidell (M). Som är den person, tillsammans med Jonathan Axelsson, som ifrågasätter hela systemet med ordningsvakter…
Vi får se om kommunens åtaganden i medborgarlöftet kommer upp på politikernas bord så småningom och hur moderaternas kritiska inställning kommer att behandlas. Än så länge verkar den diskussion som förs ske utom allmänhetens insyn – i kommunens diarium.
Vänersborgarnas trygghet är en oerhört viktig fråga, den kanske viktigaste av alla. Och kanske är ordningsvakter en bra tillfällig lösning tills det har blivit ordning och reda på Polismyndigheten, så att folk vill utbilda sig till poliser och de som redan är poliser stannar
kvar i yrket. För uppgiften att upprätta lag och ordning och se till att invånarna känner sig trygga är och måste vara polisens uppgift.
Däremot är det kommunens uppgift att se till att det finns ordentligt belysning på kommunens gator, parker och torg…
Lite av varje i diariet
I tider av politisk stiltje så gör jag ibland ett litet dyk ner i kommunens diarium. Det visade sig emellertid att det även här var osedvanligt lugnt. Men lite fanns det som är värt att återge. Fattas bara.
En reporter från SVT Nyheter Väst har undrat hur det gick med Nattugglans flytt till lokalerna på Vänerparken. Och det var väl trevligt 
att SVT intresserar sig för denna fråga. Svaret reportern fick från barn- och utbildningsförvaltningen var att det inte finns någon aktuell tidsplan. Det beror dels på att det pågår en radonmätning i mödravårdens gamla lokaler och dels att det undersöks om det istället går att flytta till nuvarande BUP:s lokaler, som också ligger i Vänerparken. BUP ska nämligen flytta till NÄL i sommar.
Några personer i Väne Ryr har skrivit och bett om att kommunen ska anlägga en liten kulle vid bygdegården och fotbollsplanen där barnen skulle kunna åka pulka på vintern. Undertecknarna tror att det kan bli billigt eftersom det finns schaktmassor från andra delar av kommunen som skulle kunna tippas här. När nu kommunfullmäktige har nekat att ge barnen ett sommarnöje i Väne Ryr, jag tänker på beslutet att kommunen inte ska sköta om badplatsen (se ”Gårdagens KF”), så kanske kommunen kan tänka sig att ordna ett litet vinternöje för barnen istället. Vi får se.
Och på tal om Väne Ryr. De boende vid järnvägen i Väne Ryr tycks fortfarande inte ha fått något svar från kommunen. De blev ju rekommenderade att själva göra bullermätningar dag som natt i två veckors tid…. (Se ”Den gordiska knuten i Väne-Ryr”.) De protesterade i ett brev till kommunen och tyckte att det var kommunens uppgift att göra detta, men efter det så har kommunen varit tyst. Och tystnad från kommunen är inget bra tecken… Det hade varit bättre om det hade blivit tyst från järnvägen istället…
Den stridbare moderaten Jonathan Axelsson har diariefört ett brev som han har skickat till den för vänersborgarna inte helt okände Lars Salonen. Måhända var det TTELA:s artikel om Polstjärnepriset (se här) som föranledde Axelsson att skriva brevet. Jag vet inte.
TTELA skrev:
”[Lars Salonen] presenterade också visioner om ett framtida konserthus i Vänersborg – en fråga som tidigare varit uppe som förslag men som inte resulterat i några konkreta planer.
– Polstjärnan har vuxit sig stark och det enda vi möjligtvis saknar är ett konserthus. Men jag kan lova er att det finns tankegångar från både politiskt håll och från näringslivet att vi ska ändra på detta, sa han inför publiken.”
Axelsson ställer ett antal frågor till Salonen:
- ”Vem har beslutat att det ska byggas ett konserthus och med invigningsdatumet år 2019?”
- ”Med vilket mandat lovar du denna satsning?”
- ”Vem ska finansiera satsningen?”
- ”Vet du något som inte oppositionen i Vänersborg vet kring denna satsning?”
Det är nog den sista frågan som är själva nyckelfrågan tror jag. Antagligen upplever Axelsson, som så många andra, att det pratas om, och ibland beslutas, saker i den här kommunen bakom skål och vägg…
Vad jag förstår så har inte Axelsson fått något svar, i varje fall inget som är diariefört.
I veckan har också Marie Dahlins (S), Bo Carlssons (C) och Marika Isetorps (MP) debattartikel publicerats i Melleruds Nyheter, dvs den artikel som var publicerad i TTELA häromsistens (se här) och som jag kommenterade i en blogg i söndags (se ”Nunntorp – en epilog?”). Det fanns dock en liten men ack så intressant skillnad. Denna gång undertecknades debattartikeln utan namn, det stod bara Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet. Det verkar som om Bo Carlsson är jävig typ varannan gång när det gäller Nunntorpsärendet…
Jag avslutar med en nyhet.
ReseMakar’n har idag skickat ut ett pressmeddelande om att man ska kunna flyga direkt till semesterorten Porec i Kroatien från Trollhättan-Vänersborgs flygplats i höst. (Se här.) Kanske kan detta vara något för alla badsugna i Väne Ryr?
Partiernas hemsidor 2017
Det är ett nytt år. Ännu en gång. 2017. Och vad passar väl då bättre än ett besök på de lokala partiernas hemsidor. Det har ju hänt en del under hösten. Och då kan man väl förmoda att de politiska partierna tar sitt demokratiska uppdrag på allvar och informerar vänersborgarna om vad som händer och sina respektive partiers syn på dessa händelser…
Men ack nej.
Vänsterpartiets hemsida är den enda som uppdateras kontinuerligt. Som vanligt. Den har uppdaterats under hela hösten, flera gånger i veckan. På hemsidan kan man läsa om det mesta som händer i politikens Vänersborg, men även en del rikspolitik kommenteras. Det går också att informera sig om när partiet har möten, vad partiets olika representanter heter osv.
Tyvärr är dock Vänsterpartiets hemsida den enda av de kommunala partiernas hemsidor som uppdateras.
Moderaterna hemsida har inte uppdaterats under hela förra året. Precis som kristdemokraternas. Det går dock att hitta en del äldre uppgifter, som kanske fortfarande stämmer – om man har tur, t ex om styrelsemedlemmar, partirepresentanter, telefonnummer etc. Inte ens det kan man hitta hos det tredje partiet i minialliansen – liberalernas hemsida finns inte längre.
Socialdemokraternas hemsida är lika fattig på nyheter som de borgerligas. Den innehåller en hel del information, men informationen är gammal, i bästa fall från våren förra året. Däremot kan det ju vara intressant att studera en del vallöften och se om de har infriats – typ att fler fastigheter ska få tillgång till hiss, att hamnen flyttas till Vargön, att var 10:e kommunal parkeringsplats utrustas med en laddstolpe, att lärarna får mer tid till eleverna, att skolklasserna och förskolegrupperna ska bli mindre (alternativt att det blir fler pedagoger i grupperna), att stödet till föreningarna ökar eller att gymnasieskolans estetiska program ska styras till Vänersborg. Nä, det är inget skämt, det står faktiskt så i socialdemokraternas handlingsprogram.
Det är samma med regeringssyskonen från miljöpartiet. Miljöpartiets hemsida har inte heller uppdaterats. Men det är väl så… När partiets ledande politiker får arvoderade poster så minskar intresset att upplysa vänersborgarna om vad som händer. Inte ens miljöpartiets ”medlemswebb” har uppdaterats…
Även miljöpartiets vallöften finns kvar till allmän beskådan, t ex att miljöpartiet vill undanta skogsområdet vid Kindblomsvägen på Blåsut från vidare exploatering och att arenans drift- och ägandeformer ska utredas…
Det tredje partiet i det styrande blocket struntar också i sin hemsida. Centerpartiets hemsida ligger i dvala. Eller om det är i koma. Det senaste inlägget på fliken ”Nyheter” är från den 30 juli 2013… Och detta trots att centern har lokala medlemmar som till och med har figurerat som nyhet i rikspressen under den gångna hösten…
Sverigedemokraterna hade stora ambitioner med sin hemsida efter valframgången 2014. Men ambitionerna kom av sig. Sverigedemokraternas hemsida uppdaterades endast en gång under förra året. Då lade partiet ut sitt tilläggsförslag till Mål- och resursplan för år 2017. Alltid något…
Och till sist har vi Välfärdspartiet. Men inte heller om Välfärdspartiets hemsida finns det något att säga, den uppdaterades inte på hela förra året…
De politiska partierna i Vänersborg, med Vänsterpartiet som lysande undantag, lägger alltså inte två strån i kors för att på sina hemsidor informera vänersborgarna om politiken i kommunen. Det är för bedrövligt. Det är ju faktiskt år 2017. Kommuninvånarna borde reagera – och kräva information av partierna. Väljarna måste undra varför det bara är intressant under valår…
Nunntorp – en epilog?
Trettondagshelgen tillhör väl inte de mest firade helgdagarna under året. Och att vi skulle fira de tre vise männens ankomst till Jesusbarnet ter sig väl för de flesta tämligen främmande. Men ännu mer främmande skulle det väl vara att fira den kanske mer sannolika händelsen – Jesus omskärelse. Fast trettondagens ursprung är omstritt. I den ortodoxa kyrkan hävdar man att Jesus döptes på trettondagshelgen.
Jag har hur som helst inte firat något av det. Däremot är det trevligt att få någon extra dag tillsammans med barnbarnet. Dessutom har jag denna helg upptäckt att 
jag verkligen gillar koriander. Koriander tycks vara en krydda som är lika omstridd som trettondagen – endera älskar man koriander eller också hatar man det. Några säger att det är medfött vilken sida man tillhör.
Kanske är det så i politiken också?
Väl hemkommen gäller det att komma ikapp – gå igenom emailskörden, spana in alla uppdateringar på Facebook och naturligtvis att läsa TTELA. Fast det var bara ett missat nummer denna gång. Å andra sidan är det inte varje dag som tre av Vänersborgs visa kvinnor och män skriver en gemensam debattartikel…
Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP), som undertecknade lördagens debattartikel (se ”Vi har en tro på Dalsland”), har styrt, eller försökt styra, Vänersborg i två år nu. Och det här är nog, tror jag, första och enda gången som de har skrivit en gemensam debattartikel. Bara det kan ju vara värt att fira denna trettondag…
Gårdagens debattartikel var tämligen kort och handlade inte helt oväntat om Nunntorp. Den var samtidigt också ett svar på en debattartikel som tre moderater skrev strax innan jul. (Se ”Därför yrkade M på återremiss i Nuntorpsfrågan”.)
Det är för övrigt intressant att Bo Carlsson har skrivit under debattartikeln. Carlsson förklarade ju sig jävig under fullmäktigesammanträdet.
Wikipedia definierar jäv:
”Jäv är en rätts- eller beslutssituation där en person kan tänkas vara partisk eller där det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för personens opartiskhet.”
Bo Carlsson borde rimligen ha låtit någon annan centerpartist skriva under debattartikeln – är man jävig så är man. Då ska man låta bli att överhuvudtaget befatta sig med ärendet.
Jag tyckte nog att moderaternas debattartikel var väldigt saklig. Den förklarade varför moderaterna agerade som de gjorde i Nunntorpsfrågan och undertecknarna räknade upp ett antal frågor som ställdes och som inte fick några svar i fullmäktige.
Dahlin, Carlsson och Isetorp skriver i sin debattartikel:
”Alla fakta som passar er har framförts, men de som är besvärande har ni lämnat utanför. … Inget om varför vi ville köpa fastigheten framkom från ”motståndarna”.”
Det är en mycket intressant argumentation. Dahlin, Carlsson och Isetorp anklagar moderaterna för att de inte framför sina politiska motståndares argument i stället för sina egna. Det torde vara ett tämligen nydanande sätt att kritisera sina motståndare, det brukar väl vanligtvis vara så att varje sida framför sina egna argument…
Moderaterna visade som sagt med sin artikel att det var många frågor som lämnades obesvarade under fullmäktigedebatten. Vilket jag kan intyga. Vänsterpartiet ställde för övrigt ytterligare ett stort antal frågor under debatten som inte besvarades. (Se t ex ”Vad sa Vänsterpartiet om Nunntorp?”.)
Dahlin, Carlsson och Isetorp besvarar inga av dessa frågor i denna debattartikel heller. Däremot vill de tro. Och det passar ju bra denna högtid – skulle man ju kunna skämta till det om man ville…
Det här med att fatta beslut utifrån tro och förhoppningar har vi i Vänersborg varit med om många gånger förut när det gäller socialdemokrater och centerpartister. Det har gällt att tro på arenan, Topp, Sanden, hamnen i Vargön osv. Nu har socialdemokraterna och centern tydligen fått med sig miljöpartiet på denna ”fatta-avgörande-och-dyrbara-beslut-utifrån-att-tro”-politik.
Dahlin, Carlsson och Isetorp ger följande argument till att kommunen skulle ha köpt Nunntorp för 38 miljoner kronor – ett Nunntorp med ett stort underhålls- och renoveringsbehov och en årlig driftskostnad på 10 miljoner:
”Nämligen tron på Dalsland, tron på de gröna näringarna, tron på en 
verksamhet för särskolan.”
Tro, tro, tro.
Det här är de enda argument som framförs av socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister, inte bara i debattartikeln utan också i fullmäktige.
Och det är precis vad både moderater och vänsterpartister faktiskt har sagt om S+C+MP:s argumentation. Det finns inga sakliga argument, det finns inga ”besvärande” argument. Det finns bara tro och förhoppningar.
Och nu kan de som har tvivlat på detta med egna ögon läsa i TTELA… Det fanns, och finns, bara tro, tro, tro…
Det fanns inget i underlaget eller i det som framfördes av S+C+MP från talarstolen som på något sätt visade hur ett köp av Nunntorp skulle gynna de gröna näringarna eller Dalsland. Och när det gäller särskolan vet ju alla att Dalslands Naturbruksutbildning fick avslag av Skolinspektionen på sin ansökan att starta en särskola…
Det går inte att styra en kommun genom fatta avgörande och dyrbara ekonomiska beslut utifrån att tro.
SKL:s ranking av skolkommuner
I onsdags skrev jag om skolresultaten i Vänersborg (se ”Skolresultat i Vänersborg”). Det var siffror från Skolverket som handlade om de elever som gick ur åk 9 vårterminen 2016.
Det finns mer statistik om skolsituationen i Vänersborg. SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) har en stor databas, Kolada, där man kan roa sig med att hitta uppgifter om i stort sett allting som har med skolor att göra, och även annat. Siffrorna är dock från år 2015 och några kan ha ändrats sedan dess. Som t ex följderna av att oppositionen i Vänersborg drev igenom en budget för år 2016 som gav skolan 16 miljoner kronor mer än de styrandes förslag…
I Vänersborg gick 3.489 elever i en kommunal grundskola som var belägen i kommunen år 2015 och det gick 415 barn i förskoleklass. 25% av eleverna hade utländsk bakgrund, vilket var högre än för Sverige i genomsnitt (19%). De siffror som jag redovisar i det följande gäller bara de kommunala grundskolorna. Men det innebär inte att de elever som gick i fristående skolor är bortglömda. De var 471 stycken i grundskolan år 2015 och 40 i förskoleklass.
Vänersborgs kommun lägger mindre pengar på den kommunala grundskolan än riksgenomsnittet i Sverige. Den totala kostnaden för den kommunala grundskolan, inklusive förskoleklass, låg på 91.375 kr per elev i Vänersborg år 2015. I Sverige var siffran 98.416 kr. Det är en ganska stor skillnad. Anmärkningsvärt är att Vänersborg lade ut mindre pengar per elev år 2015 än år 2014, då kostnaden var 92.232 kr per elev. I Sverige ökade istället resurserna till skolan med nästan 3.000 kr per elev.
Vänersborg lade ut 870 kr per elev mindre för skollokaler. I denna kostnad ingick allt som hade med lokaler att göra, t ex värme, underhåll, städning och inventarier (ej lärverktyg). Och det är väl bra att mindre pengar gick till skollokalerna, i varje fall om lokalerna höll en bra standard och att underhållet sköttes som det skulle. Men det råder väl i och för sig delade meningar om detta…
Vänersborgs kostnader för skolmåltider var också lägre än genomsnittet för Sverige. I Vänersborg kostade skolmåltiderna 5.962 kr per elev, medan kostnaden i hela landet var 6.350 kr. Jag tycker inte att detta är något positivt, att Vänersborgs skolmåltider kostade 388 kr mindre per elev än snittet i Sverige menar jag. Förresten, kanske skulle Vänersborg kunna spara in på ketchupen som serveras till varje måltid… (Något som en LCHF:are som jag finner helt förkastligt – nästan 25% socker…)
Elevhälsans kostnader i Vänersborg är också lägre än genomsnittet i riket. I Vänersborg kostade elevhälsan 2.794 kr per elev och i Sverige 3.017 kr.
I skolan är det undervisning som är huvudsyftet. I Vänersborg kostade undervisningen, dvs framförallt lärarlöner, i den kommunala grundskolan 44.561 kr per elev år 2015. I Sverige var genomsnittskostnaden 51.754 kr per elev, dvs 16% mer än i Vänersborg. Det tycker jag är för bedrövligt dåligt. Särskilt också som kostnaderna för lärverktyg, t ex läroböcker, datorer, internetanslutning, och hyvelbänkar, låg på 2.693 kr per elev, medan kostnaderna i Sverige i genomsnitt låg på 4.226 kr per elev, dvs nästan 60% mer…
Däremot betalar Vänersborg mer för övriga kostnader än Sverige i genomsnitt – 18.578 per elev jämfört med 15.409 kr. I posten övriga kostnader ingick t ex administration, elevassistenter och personal på fritidshemmen, men också intäkter(!) av statsbidrag som avser asylsökande. Det förvånar mig att siffran för Vänersborg var högre än 
riksgenomsnittet, men det är svårt att analysera orsakerna eftersom posterna inom denna kategori är så olika. För att förebygga ”lustiga” kommentarer så tror jag inte att Vänersborgs kostnader för administration var särskilt höga, tvärtom.
SKL rangordnar slutligen kommunerna. SKL förklarar:
”Det sammanvägda resultatet innehåller nyckeltal för årskurs 9 med både faktiska resultat och modellberäknade värden som visar kommunernas resultat i relation till elevsammansättningen på skolorna i kommunen.”
Den kommunala grundskolan i Vänersborg hamnar på plats 202 (av 290 kommuner). Det här är en rankning som Vänersborg måste göra någonting åt.
Helt klart.
.
PS. Till sist en liten kommentar till min förra blogg (se ”Skolresultat i Vänersborg”). Jag skrev att jag ansåg att särskild personal skulle kunna sköta om närvarokontroll, föräldrakontakter (kring ”ordning och uppförande”), rastvakter etc. Igår (torsdag) läste jag följande i en debattartikel i Aftonbladet (se här):
”Denna modell används framgångsrikt i Frankrike. Om stök uppstår i klassrummet kan läraren kalla på elevvårdsteamet som tar hand om eleven i fråga. Även andra arbetsuppgifter som inte är undervisningsrelaterade kan övertas av elevvårdsteamet, som exempelvis rastvakt och direktkommunikation med föräldrar.”
Skolresultat i Vänersborg
På Barn- och Utbildningsnämndens sammanträde i november presenterade förvaltningen en del statistik kring betygsresultaten vårterminen 2016. Jag har fördjupat mig lite i statistiken. (Du kan hitta de statistiska källorna på Skolverkets hemsida, se här.)
Det genomsnittliga meritvärdet för åk 9 var 221,8 poäng för hela kommunen. (Meritvärdet beräknas som summan av betygsvärdena för de 16 bästa betygen i elevens slutbetyg och för 17 ämnen för elever som läst moderna språk som språkval. Betyget E ger 10 p, D 12,5 p, C 15 p, B 17,5 och A 20 p.) Årets resultat var något sämre än året innan, då meritvärdet låg på 222,1. Å andra var det bättre än 2014 då det låg på 213,1 poäng. Om vi tar bort Fridaskolan från årets resultat så var det genomsnittliga meritvärdet 214,8 poäng (se ”kommunal huvudman” nedan). Det kan jämföras med det genomsnittliga meritvärdet för hela Sverige som låg på 218,8 poäng. De kommunala skolorna i Vänersborg ligger alltså en bra bit under riksgenomsnittet.
Det genomsnittliga meritvärdet i de kommunala skolorna var 215,8 poäng år 2015. Det betyder en liten tillbakagång i år. Fridaskolan har ett mycket högt resultat, det genomsnittliga meritvärdet låg på 254,7 poäng (se ”enskild huvudman” ovan).
Andelen behöriga till yrkesprogram på gymnasiet har sjunkit något. För att bli behörig till yrkesprogram måste eleven ha minst betyget E i svenska/svenska som andraspråk, engelska, matematik och ytterligare 5 ämnen. I år var 83,4% av eleverna behöriga till yrkesprogram. Motsvarande siffra var år 2015 83,9% och år 2014 86,3%.
Även på detta område var det stor skillnad mellan de kommunala skolorna och Fridaskolan. I de kommunala skolorna var 81,7% av eleverna behöriga till yrkesprogram (80,5% år 2015), medan motsvarande siffra för Fridaskolan var 91,7%. Det måste betecknas som en tämligen stor skillnad. (I vissa andra tabeller står det att siffran för Fridaskolan är 100%.)
Det betyder att nästan var 5:e elev som lämnar en kommunal grundskola inte är behörig till ett nationellt program på gymnasiet. Och det är oroväckande… Faktiskt mycket oroväckande. Det kanske är något som de styrande i kommunen borde uppmärksamma…
75,9% av alla elever som gick ur åk 9 i våras hade minst betyget E i alla ämnen. År 2015 var motsvarande siffra 75,9% (samma alltså) och år 2014 några procentenheter lägre, 72,0%.
Återigen var det stor skillnad mellan de kommunala skolorna och Fridaskolan. Bara 72,8% av eleverna i den kommunala grundskolan fick minst betyget E i alla ämnen jämfört med 90,3% för Fridaskolan. Mer än var 4:e elev saknade alltså ett fullständigt betyg från de kommunala skolorna när de gick ur åk 9.
Det finns flera faktorer som förklarar de låga siffrorna för de kommunala skolorna. Enligt Skolverkets siffror är 16,5% av eleverna (55 stycken), som gick ur åk 9 i våras, födda utomlands.
Elever som är födda utomlands har av naturliga skäl lägre resultat, utan goda kunskaper i det svenska språket är det svårt att nå godkända resultat i alla ämnen.
Det här är emellertid inte hela förklaringen, föräldrarnas utbildningsbakgrund spelar också en väsentlig roll. Det framgår av nedanstående tabell:
Föräldrarnas utbildningsbakgrund visar sig många gånger vara ett ”socialt arv” som återspeglar sig i resultaten. (Rent statistisk är det så, även om det naturligtvis finns många individuella skillnader.) Skolan bör kunna spela en större roll för att ändra på detta, men Vänersborg har inte alltid lyckats med det…
Förutom att elevernas och föräldrarnas bakgrund spelar stor roll för kunskapsresultaten så är det i Vänersborg, precis som i övriga Sverige, också så att pojkar överlag har sämre resultat än flickor.
Det är många forskare, lärare och politiker som diskuterar varför det är en sådan skillnad mellan flickors och pojkars resultat. Det finns väl just nu inga tydliga svar. Kanske har det betydelse att alltfler pedagoger är kvinnor och att detta präglar undervisningen, kanske är flickor ”mer välorganiserade, målinriktade och jobbar mer” (Inga Wernersson, se här). Alla är nog överens om att skillnaderna i varje fall inte beror på olikheter i begåvning mellan könen.
Skolverket redovisar i sin statistik också siffror för de enskilda skolorna. Vänersborg har fyra kommunala högstadieskolor, Dalboskolan, Silvertärnan, Torpaskolan och Vänerparken. Fridaskolan är en fristående skola och den enda i Vänersborg som har ett högstadium. (Alla siffror ovan där det står ”enskild huvudman” är alltså Fridaskolans siffror.)
Så här ser resultaten ut för de kommunala högstadieskolorna:
När jag tittar på den här tabellen blir jag inte direkt upplyft. Det kanske är för att ögonen, i varje fall mina, har en tendens att titta på de lägsta siffrorna. Men det är hur som helst inga roliga siffror. Det är också en väldigt stor skillnad inom de kommunala skolorna. Och den är ännu större, självklart, om Fridaskolan tas med:
Till en del kan siffrorna förklaras med att elevernas bakgrund och föräldrarnas utbildningsbakgrund ser olika ut på de olika skolorna, men detta är mer en förklaring än ett ”försvar”. Siffrorna visar att grundskolan i Vänersborg till stor del inte har lyckats med sitt kompensatoriska uppdrag.
Ser vi till resultaten på Fridaskolan kan det konstateras att färre elever har utländsk bakgrund och att fler föräldrar har en eftergymnasial utbildning än i de kommunala skolorna. Huruvida andra faktorer på Fridaskolan spelar in, som t ex att valet att gå på Fridaskolan i sig är studiemotiverande, att pedagogiken är framgångsrik eller att lärarna sätter för höga betyg, låter jag vara osagt. Kanske är det lite av alltihop, vad vet jag.
Som politiker i kommunen kan man definitivt inte vara nöjd med vad Skolverkets statistik visar. Det är alldeles för många av de uppväxande vänersborgarna som inte får fullständiga betyg och som inte är behöriga till gymnasieskolan. All forskning och erfarenhet visar att dessa ungdomar står sämre rustade inför framtiden, det gäller både framtida yrkesmöjligheter och det psykiska välbefinnandet. Det är också en stor samhällelig och social förlust. Och det är faktiskt ungdomarna bakom dessa siffror som ska arbeta och betala skatt i Vänersborg om några år. Och det är också dessa ungdomar som ska ta över Vänersborg – det är bland dessa elever vi hittar Vänersborgs framtida kommunfullmäktige och framtida kommunalråd…
Utbildningsminister Gustav Fridolin sa för något år sedan om de elever som inte kommer in på ett gymnasieprogram (eller inte går ur gymnasiet med fullständiga betyg) att de riskerar:
”att hamna i ett livslångt utanförskap.”
Och så är det. Det är redan idag tufft för personer utan gymnasieutbildning att få jobb, och det kommer antagligen att bli ännu tuffare i framtiden.
Jag tror att många pedagoger, och rektorer, i kommunen tycker att hela skolsituationen är tämligen frustrerande. Dagligen ser de att det saknas resurser. Det behövs mer personal, inte bara legitimerade pedagoger, i skolan. Många elever får inte den hjälp som de skulle behöva. Det gäller hjälp med språket och specialundervisning av olika slag. Varje elev har ju faktiskt enligt Skollagen rätt att få det stöd som han/hon behöver för att nå godkända resultat.
Bristen på legitimerade pedagoger är ett problem, men det verkar inte som att de styrande i kommunen inser vad som krävs för att locka till sig dessa. Det är inte bara högre löner, utan också bättre arbetsförhållanden. Varför skulle inte t ex särskild personal kunna sköta om närvarokontroll, föräldrakontakter (kring ”ordning och uppförande”), rastvakter etc. Jag vet att barn- och utbildningsförvaltningen är medveten om en hel del av dessa problem, men utan ”stöd” från politikerna vid makten så kan inte förvaltningen göra så mycket.
Och varför kan de styrande inte göra något åt de problem som uppstår när kommunens budget läggs efter kalenderår och skolorna arbetar efter läsår?
Sedan har jag en egen käpphäst också, som jag har framfört otaliga gånger på denna blogg – rektorerna måste få tid till att vara verkliga pedagogiska ledare. Rektorerna måste finnas ute på fältet, i klassrummen och i korridorerna. Rektorerna måste få tid till enskilda samtal med lärare och arbetslag, där både ”piska och morot” kan behöva användas. Rektorerna måste kunna intervenera i den dagliga undervisningen. Tid skulle kunna skapas genom att särskilda intendenter, ekonomer, personalspecialister osv anställdes. Ungefär så som sker på Kunskapsförbundet Väst.
Vänersborg har stått inför ett vägval i många år när det gäller grundskolan. Tyvärr har många ledande politiker inte insett grundskolans betydelse och fel väg har ofta valts. Men än är det inte för sent att ändra färdriktning. Och det är viktigt, inte bara för statistikens skull. Det är viktigt för de enskilda eleverna och för hela kommunen. Bra skolor kan locka till sig barnfamiljer till Vänersborg, företagsamheten skulle gynnas på sikt osv.
Det är lätt att hålla med Karl-Petter Thorwaldsson och LO-ledningen när de för några veckor sedan skrev i en debattartikel i DN:
”Nu krävs ett målmedvetet arbete för att höja kunskaperna och ge alla barn samma chans. Skolan måste få mer resurser.”
Nunntorp – en metropol för möjligheter
Det känns ganska naturligt att Nunntorp blir ämnet för det nya årets första blogg. Året slutade ju med att kommunfullmäktige den 14 december 2016 beslutade att ärendet om ett kommunalt förvärv av Nunntorp skulle återremitteras. (Se ”Ärendet Nunntorp”.) Det betydde att frågan om ett köp av Nunntorp varken besvarades med ja eller nej. Ärendet skulle istället utredas vidare och återkomma till fullmäktige.
I praktiken var återremissen ett nej till ett kommunalt köp av Nunntorp, eftersom Västra Götalandsregionen, som äger Nunntorp, ville ha besked från Vänersborgs kommun före jul. Och nu fick inte regionen det.
Dagen efter fullmäktiges återremiss så gick kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) ut i media och kommenterade. SVT Väst skrev på sin hemsida:
”Enligt Marie Dahlin (S) hade de informerat om att soliditeten och kreditvärdigheten hos den tilltänkta hyresgästen undersökts och en kontakt har etablerats med näringslivskontoret.”
Jag vet inte vem Marie Dahlin hade informerat, men inte var det kommunfullmäktiges ledamöter i varje fall. Och eftersom fullmäktige är Vänersborgs högsta beslutande organ, så borde all tillgänglig information ha lämnats där på sammanträdet. Men eftersom så inte var fallet, så betraktar jag inte Dahlins yttrande som med sanningen överensstämmande. (För övrigt vet jag inte vem mer som Marie Dahlin menar när hon säger ”vi”. Kan det vara Bo Carlsson? Men han förklarade sig ju jävig på sammanträdet…)
Samtidigt lämnar Dahlin en slags brasklapp till SVT, hon säger:
”Men vi kan inte gå ut och berätta vem det är, för då skulle han bli helt nedringd.”
Det här känns föga trovärdigt. Skulle intressentens tid vara viktigare än att informera fullmäktige? Det kunde ju ha varit just detta som hade avgjort hela frågan! Sedan undrar jag hur många som egentligen skulle ha ringt om namnet blev offentligt. Och om samtalen blev besvärande, varför skulle telefonen inte ha kunnat stängts av?
Jag blev också lite nyfiken på den kontakt som Marie Dahlin hävdade hade etablerats med näringslivskontoret. Det blev ett mail till kommunen. Tyvärr sammanföll detta med kommunens datorhaveri så svaret kom att ta lite tid.
Det visade sig att den skriftliga kontakten begränsade sig till tre mail, varav två var identiska på grund av misstag med mailadress. Mailen från Näringslivskontoret var mycket korta och hänvisade bara till andra. Naturligtvis kan kontakter med den presumtive hyresgästen ha skett muntligt, men vad jag förstår så finns det inga anteckningar om detta i kommunens diarium.
Det var alltså inte fråga om kontakter som hade lett till att någon hade förbundit sig till något eller att ett avtal hade tecknats. Det var helt enkelt en intressent som hade hört sig för om vad som gällde. Om kontakten i ett senare skede hade lett till något kan ingen veta.
Men visst var intressenten seriös. Men kanske inte av att hyra Nunntorp. Det verkar snarare som att Tommy Sundström från Mellerud genom Maskinresurs i Sverige AB istället ville köpa Nunntorp.
Tommy Sundström är nämligen mannen som inte bara vände sig till kommunen för att höra vad som gällde. Sundström lämnade den 20 december in en avsiktsförklaring till Västra Götalandsregionen om att förvärva hela den befintliga fastigheten! Hela Nunntorp alltså.
Sundström skriver att han vill bedriva utbildningar på Nunntorp. Utbildningar som inte ska konkurrera med Västra Götalandsregionens utbildningar, utan ska ses som ett komplement till dessa. Det måste betyda att Sundström inte tänker sig någon naturbruksskola i framtiden.
Sundström har som mål att:
”se till att regionen står med ny, stark och motiverad arbetskraft.”
Tommy Sundström skriver i sin avsiktsförklaring till regionen att han vill skapa framtidstro, sysselsättning och förutsättningar för Sveriges välfärd. Hans vision med Nunntorp är:
”Nuntorp – en metropol för möjligheter”
Tänk, jag tror att det kan bli en långt bättre lösning att Sundström köper Nunntorp än att Vänersborgs kommun hade gjort det. Både för Nunntorps och Dalslands skull. Och inte minst för skattebetalarnas i Vänersborgs kommun.
Det är bara att önska Tommy Sundström lycka till med Nunntorp. Om det nu blir något…
Det finns nämligen orosmoln på himlen, i varje fall för Tommy Sundström. Det finns även andra privata aktörer som har anmält intresse av att köpa Nunntorp. Allt enligt ansvariga på Västra Götalandsregionen.
Regionen kommer därför att gå ut med en försäljning av Nunntorp genom öppen budgivning på den öppna marknaden. Det ska bara fattas ett politiskt beslut. Men samtidigt upphandlas redan mäklare som kommer att få uppdraget att sälja Nuntorp.
Jag tror att det var en väldig tur att Vänersborgs kommun inte köpte Nunntorp. För nu tror jag att det kan hända något stort. Det känns, av någon anledning, betydligt mer förtroendeingivande att privata entreprenörer tar tag i Nunntorp och försöker göra något – än att Marie Dahlin och Bo Carlsson skulle göra det…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer