Arkiv
Kommande vecka – BUN och KF
Nu närmar sig helgen sitt slut och den intensiva politiska veckan har snabbt ryckt väldigt nära.
Imorgon måndag sammanträder barn- och utbildningsnämnden (BUN). Jag har i två bloggar beskrivit ärendena. (Se ”BUN” och ”BUN 2”.)
Ett av ärendena handlar om den omvärldsanalys som kommunstyrelseförvaltningen har tagit fram. Jag har skrivit om analysen tidigare, framför allt utifrån redogörelsen, som analysen innehåller, för alternativ till den nuvarande kommunala NPM-styrningen. (Se ”Kommunal styrning”.)
Omvärldsanalysen innehåller också ett avsnitt om skolan. Det hör inte till vanligheterna, men är nog ett tecken på att kommundirektören anser att skolan är mycket viktig. Jag väljer därför att citera en del av texten från avsnittet ”Utbildning en framgångsfaktor”.
”En nyckelfaktor för att komma in på arbetsmarknaden är att fullfölja sina gymnasiestudier. I Vänersborg hade endast 67,7 procent av elever i åk 9 uppnått kunskapskraven i alla ämnen, vilket är betydligt sämre än genomsnittet i riket. Redan där uppstår en stor risk att hamna i utanförskap och att inte påbörja gymnasiestudier. Andelen elever som har examen eller yrkesbevis efter 4 års gymnasiestudier är strax under 80 procent … Det innebär att var femte elev har hög risk att hamna i ett socialt utanförskap med svårigheter att få egen försörjning, vilket ökar belastningen på kommunens välfärdstjänster. Möjligheten att klara av att bli behörig till gymnasiet påverkas i hög grad av föräldrarnas utbildningsnivå. … drygt 50 procent av de elever vars föräldrar har förgymnasial utbildningsnivå är behöriga till gymnasiet. Av dessa klarar två av fem elever att få examen eller yrkesbevis inom 4 år. … En utmaning är att öka skolnärvaron och skolresultat. Andelen unga med psykisk ohälsa ökar samtidigt som skolprestationerna har försämrats.”
Ska vi hoppas att Vänersborgs politiker också snart inser skolans och utbildningens betydelse. I handling…
Det är också kommunfullmäktige på onsdag och i gårdagens blogg nämnde jag att det har inkommit 2 medborgarförslag, 8 motioner och 3 interpellationer.
Medborgarförslagen handlar om ”fria busskort för ungdomar under sommarlovet i Vänersborgs kommun”. Det gäller ungdomar från åk 6 till åk 2 i gymnasiet.
Det är ett förslag som ligger helt i linje med Vänsterpartiets uppfattning i riksdagen. Fria busskort delades ut förra sommaren efter en överenskommelse mellan Vänsterpartiet och regeringen. Busskorten avskaffades i den budget som antogs av M+KD+SD, eftersom C+L lade ner sina röster.
Det andra medborgarförslaget yrkar att Vänersborgs kommun inrättar en fritidsgård för icke hörande ungdomar.
Medborgarförslagen ska inte behandlas av kommunfullmäktige nu på onsdag utan skickas till en eller flera nämnder för beredning. När beredningen/utredningarna är klara återkommer yrkandena till fullmäktige för beslut.
Det här likadant med motionerna. Fullmäktige ska inte fatta beslut på onsdag utan ”bara” skicka dom vidare till aktuella nämnder och styrelser. Däremot kommer säkerligen varje motion att presenteras av respektive motionär, i max 2 minuter.
Motionerna handlar om:
1) ”Budgetbeslut i juni – är det bra?” – från Lutz Rininsland, V. (Motionen kan du ladda ner här.)
2) att kommunfullmäktiges sammanträden ska direktsändas via webben och att debatten i efterhand ska kunna ses och höras i olika avsnitt på kommunens hemsida – från Lutz Rininsland, V, och Stefan Kärvling, V. (Se ”Webbsändning från KF”. Motionen kan du ladda ner här.)
3) att ”reglera hyreskostnader vid intern uthyrning av lokaler och fastigheter” – från Lena Mjörnell, SD. (Se ”Motion från SD”.)
4) att ”komplettera nuvarande projektidéer med omklädningshytter i dokumentet ’strategi för hållbar strandutveckling i kommunen’” – från Mathias Olsson, SD. (Har inte bloggat om denna motion, men har skrivit om den strategi som det refereras till i motionen – se ”Dagens sammanträde i KS”. Du kan också ladda ner motionen här.)
5) att utreda ”möjligheten att iordningställa en ställplats för husbilar med enklare service som EL, vatten och möjlighet att tömma latrin” på centrumnära platser i kommunen – från Anders Strand, SD.
6) att ”löneutbetalning kan göras den 25:e i varje månad” – från Anders Strand, SD.
7) ”då vattentäkten Elgärde i Frändefors är både avslutad och borttagen, beslutar kommunfullmäktige att upphäva vattenskyddsområdet Elgärde i Vänersborg” – från Gunnar Lidell (M).
Och så var det tre interpellationer – alla från Lutz Rininsland (V):
1) ”Finns det verkligen skäl för att inte publicera handlingar INFÖR nämndens sammanträden?” – ställd till byggnadsnämndens ordförande. (Kan laddas ner här.)
2) ”Är Vänersborgs kommun införstådd med att Kunskapsförbundets situation måste uppmärksammas?” – ställd till kommunstyrelsens ordförande. (Rininsland har bloggat om interpellationen, se ”Färdigutbildade ledamöter?”.)
3) ”Kan det vara en bra tanke att överväga en MRP-process (=budgetprocessen; min anm) 2020 som tonar ner betydelsen av föreskriften att prestera resultat i form av anslagsbindningar såsom vi har varit vana med under många år?”
Så. Nu har jag i ett antal bloggar redogjort för det mesta som ska avhandlas i barn- och utbildningsnämnden imorgon och kommunfullmäktige på onsdag. Om det finns synpunkter på något ärende så är det bara att maila – till mig eller någon representant för ”ditt” politiska parti.
Kommunfullmäktige 20/3
På onsdag sammanträder Vänersborgs kommunfullmäktige för första gången i år. Anledningen till den sena sammanträdesstarten är att det helt enkelt har funnits för få ärenden att behandla. Ett sammanträde kostar upp mot 100.000 kr och det är viktigt, och riktigt, att kommunen är rädd om skattebetalarnas pengar.
Det enda tråkiga, i varje fall för Vänsterpartiet, är att några ”fyllnadsval” inte har skett. Därför har vänsterpartistiska ersättarplatser i barn- och utbildningsnämnden och Kunskapsförbundet Väst varit vakanta. Och det är lite tråkigt, eftersom nämndernas (och direktionens) första möten ofta innehåller introduktioner för de nya ledamöterna. Även miljöpartiet har haft en vakant plats som nu ska tillsättas (i miljö- och hälsoskyddsnämnden).
På sammanträdet ska fullmäktige också välja en demokratiberedning, en krisledningsnämnd och revisorer till Fyrbodals kommunalförbund. Dessutom har ett antal avsägelser inkommit och då ska dessa godkännas och nya ledamöter väljas.
Det första ärendet, efter mötets öppnade och val av justerare, är placeringsordningen i fullmäktigesalen. Ordförande Annalena Levin (C) behåller den av ålderspresident Lutz Rininsland (V) införda principen att de olika partiernas ledamöter sitter samlade partivis. Däremot ändrar Levin partiernas ordning i salen. På de första 13 platserna sitter de socialdemokratiska ledamöterna, den 14:e sitter i presidiet framför fullmäktigeförsamlingen. Sedan kommer de andra styrande partierna, C och MP, följt av betongkollegorna L, KD och M. En av anledningarna, tror jag, att Levin har valt denna ordning är att då ”splittras” inget av partierna av mittgången i salen. På sista raden sitter slutligen V, MBP och SD. Det betyder att undertecknad vänsterpartist inte längre får sitta på stol 1… För övrigt sitter partiernas gruppledare eller kommunalråd först i respektive partigrupp.
Kommunfullmäktige ska fatta beslut om samhällsbyggnadsnämnden ska få ytterligare 6 milj kr till byggnationen av den nya 40×20-idrottshallen vid Sportcentrum. Det visade sig nämligen att det krävdes fler omklädningsrum än nämnden hade tänkt från början. Den nya hallen beräknas kosta sammanlagt 34 miljoner. (Se ”KS: Hallevibadet, idrottshall och IT”.) Det är oomtvistligt att det behövs en ny hall vid Idrottscentrum, inte minst skolorna är i akut behov av en sådan. Fullmäktige kommer med 100 procent säkerhet att bevilja pengarna.
Kommunfullmäktige ska anta policy och riktlinjer för IT-utveckling och digitalisering. Det här har jag skrivit om tidigare. (Se ”KS: Hallevibadet, idrottshall och IT”.)
Bakgrunden till de två dokumenten är att konsultföretaget Public Partner kom med en rapport den 28 maj 2018. Företagets rutinerade medarbetare genomförde:
”en genomlysning av verksamhetsområdet IT vid kommunstyrelseförvaltningen.”
Det framfördes en förödande kritik av IT-verksamheten i rapporten. Jag har nog aldrig sett en sådan rak, uppriktig och total kritik i några andra officiella dokument, typ revisorsrapporter etc. Det var kritik av ledning och personal, rapporten visade att det brast i kunskap på IT-avdelningen, att handläggningstiderna var långa och bemötandet på IT-supporten dåligt, att det fanns osäkerhet kring IT-kostnaderna i de olika verksamheterna etc.
Det är nog så att policyn och riktlinjerna ska ses mot bakgrund av denna rapport – även om rapporten inte nämns i fullmäktiges underlag.
I slutet av rapporten från Public Partner så gav företaget ett förslag på rubriker i en IT-policy. Det var fyra huvudrubriker och 9 underrubriker. Det var tänkt att det skulle vara ett skelett, en disposition, som sedan skulle fyllas med ett innehåll.
Så har inte skett i de dokument som fullmäktige har framför sig. Jag kan inte se att den föreslagna policyn på något sätt motsvarar det som Public Partner ansåg vara nödvändigt. ”Policy och riktlinjer för IT-utveckling och digitalisering” är tunna och intetsägande och består av rena självklarheter. Jag kan inte heller se att policyn anger kommunfullmäktiges övergripande politiska inriktning för IT-utveckling och digitalisering eller att riktlinjen skapar en gemensam norm eller anger ramarna för verksamheten inom IT- utveckling och digitalisering.
Fullmäktige borde återremittera ärendet. Jag har mycket svårt att se att de två dokumenten på något sätt ger vägledning för personal och politiker i IT-arbetet.
Och så var det detta med ”Uppförandekriterier för förtroendevalda”. I kommunstyrelsen yrkade Vänsterpartiet på en återremiss, men majoriteten ansåg att kriterierna var bra som de var. (Se ”Lex Marie: Ordningsregler för politiker”.) Och det trots att 4 av de 8 uppförandekriterierna inte har med uppförande att göra.
Några politiker anser säkert att det är bättre att det finns regler, även om de inte är bra, än att det inte finns några. Jag tycker emellertid att sådana här uppförandekriterier bör vara genomtänkta, tydliga och välskrivna. Det är bättre att ge processen tid så att det blir bra regler än att skynda på.
De 4 första punkterna på listan startar i ”jag-form” och sedan blir kommunen subjekt. Den punkten följs av ytterligare en ”jag-punkt”. De två sista punkterna slutligen har med konsekvenser att göra. Som jag ser det bör konsekvenserna finnas för sig, i t ex en handlingsplan eller åtminstone i ett särskilt avsnitt. Dispositionen, dvs att blanda så att säga ”äpplen och päron”, gör hela dokumentet ologiskt, rörigt och otydligt.
De etiska reglerna bör också ta ett helhetsgrepp. Det föreliggande förslaget är egentligen bara en del, och dessutom en mindre del, av värdegrunden för en politiker.
Slutligen kan man väl rent allmänt fundera över om dessa ”Uppförandekriterier för förtroendevalda” skulle ha påverkat händelserna kring vårt tidigare kommunalråd. Det som är den egentliga orsaken till de föreslagna reglerna. Hade sådana här regler förhindrat det som hände eller hanteringen efteråt? Jag tror ärligt talat inte det, jag tror inte att sådana här regler eller kriterier har någon större effekt. Och är det egentligen inte så att allt är tillåtet, som inte är förbjudet i lag…
Kommunfullmäktige ska anta ”regler för kommunala pensionärsrådet samt upphävande av reglemente”. Det tidigare regelverket har ganska många år på nacken och det är dags att uppdatera det. Det är emellertid en ändring som jag vet upprör många pensionärsorganisationer:
”Förslaget innebär bland annat att arvode, traktaments- och reseersättning inte längre utgår till pensionärsorganisationernas representanter.”
Anledningen till förändringen är att:
”skillnaderna mellan de kommunala rådens förutsättningar ska vara så få som möjligt.”
Representanter i andra råd har inte de förmåner som pensionärsorganisationerna har haft.
Fullmäktige har en hel del andra ärenden, bland annat 2 medborgarförslag, 8 motioner och 3 interpellationer. Om tiden medger så återkommer jag till dessa, även om jag har bloggat om några av dem tidigare.
Det blir nog ett tämligen långt sammanträde. Men det kan bli intressant, och är man intresserad så är fullmäktiges sammanträden offentliga – kl 18.00 på onsdag i Folkets hus. Det är bara att komma.
==
Idag söndag lade Lutz Rininsland (V) också ut en blogg om det kommande sammanträdet med fullmäktige – ”Helafton med kommunfullmäktige väntar i veckan”. (17/3)
Skolenkäten hösten 2018
”Skolinspektionen är en statlig myndighet som granskar skolor och bedömer ansökningar om att driva fristående skola. Vi har tillsynsansvar för skola, vuxenutbildning, fritidshem, förskola och annan pedagogisk verksamhet. Målet är en god utbildning i en trygg miljö.”
En metod i Skolinspektionens granskningsarbete är att fråga elever, föräldrar och personal vad de anser om sin skola. Det gör man bland annat genom den så kallade ”skolenkäten”. Skolenkäten genomfördes i höstas, 2018. Så även i Vänersborg. De elever som ingick i undersökningen var eleverna i åk 5 och åk 9.
Skolenkäten har fått kritik. I tidningen Skolvärlden, en tidning utgiven av Lärarnas Riksförbund, publicerades i början av veckan en debattartikel av Pernilla Broberg, förälder och vårdnadshavare. Broberg är också docent i redovisning/revision (företagsekonomi) vid Linköpings universitet. Debattartikeln hade rubriken ”Föräldraenkäten är för dålig för att användas”. (Du kan läsa hela artikeln här.)
Brobergs helhetsomdöme om enkäten som riktades till föräldrarna var inte nådig. Hon skrev:
”Jag tycker att man ska sluta skicka ut dåliga enkäter men, framför allt, sluta använda resultat från bristfälliga undersökningar och från undersökningar som man, både gällande utformning och genomförande, har begränsad kunskap om. Skolan och barnens skolgång är för viktig för att alls påverkas av resultat från oanvändbara undersökningar.”
Broberg menade att enkäten kan besvaras flera gånger av samma respondent och att enkätfrågorna var både vaga och svåra att förstå. Dessutom frågades det om skolan och undervisningen som helhet, när svaren kan vara väldigt olika beroende på vilket ämne som avsågs. I vissa ämnen fungerar allt utmärkt och i andra mindre bra. Och hur skulle man svara då?
Brobergs slutsats är att enkäten inte ger någon tillförlitlig bild och avslutar debattartikeln med en fråga:
”Min erfarenhet av föräldraenkäten gör mig bekymrad för hur Skolinspektionens övriga granskning går till. Hur genomförs motsvarande undersökningar med elever, lärare och övrig personal?”
Det är nog så att många av de svagheter och brister i frågeställningarna som hittas i föräldraenkäten återfinns i enkäten till eleverna. När det gäller Skolinspektionens övriga granskning kan jag utifrån min erfarenhet av tre inspektioner konstatera att det finns mycket i övrigt att önska. Inspektionerna gav upphov till en hel del frustration bland personal och skolledare om jag ska uttrycka det milt. (En av inspektionerna är undantagen. Det var en riktad inspektion i SO-ämnena.)
Mot denna bakgrund tänkte jag redovisa några av resultaten av Skolenkäten från Vänersborg.
Det kan konstateras att Vänersborgs elever i åk 5 generellt sett var något positivare i sina svar än riksgenomsnittet (se nedanstående tabell):
Elevernas ”betyg” på skolorna i Vänersborg är ganska höga tycker jag. (Högsta poäng som eleverna kan sätta är ”betyget” 10.) Det som sticker ut och som har ett alldeles för lågt ”betyg” är ”studiero”. Här var ”betyget” bara 5. Det signalerar att något måste göras. (Kanske bättre och mer ändamålsenliga skollokaler…?)
Jag ska inte redovisa samtliga frågor och svar i detalj, utan nöjer mig med att visa hur en av sidorna är utformad i rapporten. Då får man åtminstone en liten uppfattning om hur Skolinspektionens frågor ser ut och hur eleverna i Vänersborg har svarat. Den som vill veta mer kan ladda hem hela rapporten. (Skolenkäten 2018, Vänersborg)
Jämfört med riksgenomsnittet var även Vänersborgs elever i åk 9 generellt sett positivare:
Högstadieeleverna sätter lägre ”betyg” än åk 5-eleverna. Så brukar det i regel vara, kanske blir eleverna mer kritiska ju äldre de blir… Notabelt är att 9:orna sätter ett högre ”betyg” på ”studiero” än 5:orna. Det är dock fortfarande alldeles för lågt och även här måste det ske en förändring. Det finns också flera andra områden som har ”förbättringspotential”.
Den pedagogiska personalen har också fått svara på hur de upplever sin skola och sin undervisning:
”Betygen” jämfört med riksgenomsnittet är lite mer blandat, ibland över, ibland under. Pedagogernas uppfattning är ofta lite positivare än elevernas, i varje fall om man jämför med 9:orna. Det kan noteras att pedagogernas syn på studieron är positivare än elevernas… Det skulle kanske kunna förklaras med att om det är stökigt i ett ämne, så är det detta ämne eleverna tänker på när de sätter sitt ”betyg”. Pedagogen tittar naturligtvis enbart på sin egen undervisning.
Och slutligen har vårdnadshavarna fått tillfälle att besvara Skolinspektionens enkät. Jag redovisar resultaten utan kommentarer. Notera att enkäten har genomförts också för vårdnadshavare till elever i förskoleklass och grundsärskola samt att alla vårdnadshavare till elever i grundskolan har ”klumpats ihop” utan hänsyn till stadier.
Vårdnadshavarna i förskoleklassen:
Vårdnadshavarna i grundskolan:
Vårdnadshavarna i grundsärskolan:
Slutligen vill jag upprepa att det kan vara värt att hålla Pernilla Brobergs kritik i minnet när man läser och tolkar enkätsvaren.
PS. Det är inte ofta jag länkar till liberala debattörer, men denna debattartikel från dagens Aftonbladet är värd att läsa – ”Gnäll inte på läraren – läxa upp era barn”.
BUN (18/3) (2)
Igår skrev jag om ärenden som ska behandlas på barn- och utbildningsnämndens (BUN) sammanträde på måndag den 18 mars. (Se ”BUN 18 mars 2019”.) Nu tänkte jag komplettera med de återstående.
Ärendet ”Plan för intern kontroll 2019” ska avhandlas. Internkontroll handlar om att kommunen med:
”rimlig grad av säkerhet uppnå: en ändamålsenlig och kostnadseffektiv verksamhet, en tillförlitlig finansiell rapportering och information om verksamheten och efterlevnad av tillämpliga lagar, föreskrifter och riktlinjer m.m.”
Kommunstyrelseförvaltningen tar fram några kommungemensamma granskningsområden som varje nämnd ska granska. Sedan ska respektive nämnd ta fram några egna. BUN har tänkt sig att i år särskilt granska synpunkts- och klagomålshantering samt lokalförsörjning.
Ibland kan man väl tycka, ganska ofta faktiskt, att det här med föräldrars och elevers rätt att ”klaga” kan gå lite för långt. Vi kan ju i pressen läsa om en del hårresande exempel på hur föräldrar agerar. (Se t ex ”Elev kallade lärare ”hora” – nu polisanmäler föräldrarna personalen” och ”Oro och ilska bland lärare efter friandet av strypanklagad förälder”.) Nu kanske dessa exempel, där polis och domstolar är inblandade, är lite väl drastiska, men på något sätt kan man väl som lärare tycka att kritiken av skolan och dess personal, ofta är både osaklig och orättvis. Känslan är ofta att föräldrar lägger över ansvar på skolan som egentligen är deras eget. Att uppfostra barnen är primärt föräldrarnas uppgift och inte pedagogernas.
Men självklart ska föräldrar och elever få lämna synpunkter och kritisera sådant som inte fungerar bra i skolans verksamhet. Finns det brister så ska de naturligtvis rättas till.
Det som nämnden och förvaltningen vill med internkontrollen och granskningen är dock lite annorlunda:
”Barn- och utbildningsförvaltningen tar varje år emot flertal klagomål gällande medborgares synpunkter på verksamheten. Idag hanteras dessa individuellt och det saknas analys och sammanställning förvaltningsövergripande. Detta kan leda till att viktig information om verksamheten inte hanteras övergripande. Analys av inkomna klagomål kan ge en viktig insikt i förbättringsområden.”
Och det är en bra målsättning.
När det gäller granskningsområdet lokalförsörjning:
”Barn- och utbildningsförvaltningen har under flera år haft ett underskott på lokaler att bedriva verksamhet i. Det gör att det finns ett behov av att ha en tydlig rutin kring hur dessa behov uppmärksammat och kommuniceras vidare till fastighetsenheten.”
Och det är det naturligtvis inte heller något att säga om.
Det är tänkt att nämnden ska godkänna ”Personalekonomisk redovisning 2018” på måndag.
Jag har under åren haft en hel del synpunkter i ämnet. I juni 2017 lämnade jag in en motion i kommunfullmäktige med titeln ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”. (Du kan läsa hela motionen här.) Den motionen ledde till en utredning, vars slutsatser jag inte var helt tillfreds med. Jag har bloggat om mina synpunkter (se ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (1/2)” och ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (2/2)”) och jag har framfört dem muntligt i nämnden ett flertal gånger. Nu är det dags för nämnden att gå till beslut och ställa sig bakom den personalekonomiska redovisningen – och där ingår ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”… Nu är det sista chansen att reagera ”formellt” och ”officiellt”. Det får åtminstone bli en protokollsanteckning. Om inte ordförande Andersson (C) godkänner den så får det bli till att rösta nej, och lämna en skriftlig reservation.
Min kritik gäller två av de fem ”framgångsfaktorer” för att ”möta utmaningen i rekrytering, minska sjukfrånvaro och förbättra arbetsmiljön” som utredningen utmynnade i:
- ”öka ledningsorganisationen genom att anställa fler förskolechefer/rektorer”
- ”möjliggöra för fler att ändra arbetstidsavtalet”
Det här är fel väg att gå anser jag och det kan också bli tämligen dyrt…
Förvaltningen vill öka antalet rektorer och förskolechefer så att varje chef får färre anställda. Det är som jag ser det arbetstiden och den stora mängden arbetsuppgifter som är det stora problemet för skolledarna, inte i första hand antalet medarbetare.
Det pågår forskning om något som kallas ”delat ledarskap” – och för förskolans och skolans del framför allt det som kallas ”funktionellt delat ledarskap”. I Skollagen står det nämligen att enbart en person får vara rektor respektive förskolechef för en och samma skolenhet/förskoleenhet.
”Det pedagogiska arbetet vid en förskole- eller skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
Jag vet faktiskt inte hur barn- och utbildningsförvaltningen tänker sig att lösa denna konflikt mellan den nämnda ”framgångsfaktorn” och Skollagen.
”Funktionellt delat ledarskap” innebär att t ex en rektor och en administrativ chef ansvarar för olika delar av det chefsuppdrag som annars åligger en ensam rektor. Rektor ansvarar i det delade ledarskapet för sådana uppgifter som enligt Skollagen åligger just rektor. Och det har då med uppgifterna som pedagogisk ledare att göra. Uppgifter som faller utanför Skollagen kan en annan person ha ansvar för. Det kan vara ansvaret för t ex arbetsmiljö, lokaler, budget, städ, vaktmästeri och skolskjutsar osv. Denne chef skulle kunna tituleras enhetschef.
Professorn i pedagogik med organisationspedagogisk inriktning Marianne Döös har ett intressant forskningsprojekt i Södertälje på gång. Professor Marianne Döös forskar kring ”delat ledarskap” och sa inför projektet (se ”Delat ledarskap kan skapa bättre arbetsmiljö i skolan”):
”I det funktionella delade ledarskapet ägnar sig rektorn eller förskolechefen åt det som kallas pedagogiskt ledarskap, som styrs mycket av skollagen och läroplaner. Medan enhetschefen, som är hierarkiskt likställd rektorn eller förskolechefen, jobbar med frågor som rör det kommunala uppdraget, som administration, budget och arbetsmiljö.”
Vad jag förstår kommer dock inte resultaten från forskningsprojektet att ges ut officiellt förrän i april. Det verkar dock i olika artiklar som om ett sådant här funktionellt delat ledarskap är rätt väg att gå. Det finns också flera kommuner och enskilda skolor som har prövat liknande delat ledarskap med gott resultat. Kunskapsförbundet Väst är t ex en av dem.
Min uppfattning är att Vänersborg ska satsa på ”funktionellt delat ledarskap” i stället för att anställa flera förskolechefer och rektorer med samma uppgifter som tidigare.
Vänersborg har prövat att införa nya arbetstidsavtal för lärare. De handlar om att pedagogerna ska arbeta mer tid på skolan och mindre hemma. Enligt utredningen har de skolor (två LM-skolor) som prövat detta tyckt att det har varit en bra förändring, även om jag har fått påstötning av pedagoger från en av skolorna om att detta inte är riktigt. Jag kan dock inte bedöma vem som har rätt. Det hör dock till saken att de lärare som har valt det nya arbetstidsavtalet har fått en särskild lönekompensation på 2.000 kr/mån per person (exkl PO-kostnader). Frågan som då måste ställas är naturligtvis varför dessa pedagoger får en lönekompensation. Om det nya arbetstidsavtalet är så mycket bättre så borde ju alla pedagoger gå över till detta utan lönekompensation.
Jag anser att kommunen inte ska betala ut någon lönekompensation för de pedagoger som vill arbeta under ett nytt arbetstidsavtal. Pengarna bör istället användas för att höja pedagogernas löner generellt.
Det blir säkert en del ytterligare information på måndagens nämnd.
BUN 18 mars 2019
Nästa vecka blir en ”tung” politisk vecka. På måndag är det barn- och utbildningsnämnd och på onsdag är det kommunfullmäktige. Äntligen. Det är nämligen kommunfullmäktiges första sammanträde i år.
Handlingarna till sammanträdet för barn- och utbildningsnämnden (BUN) kom igår eftermiddag. Det är som vanligt en hel del ärenden att ta upp.
Den första punkten på dagordningen, efter att nämnden har utsett den kristdemokratiske nestorn Gunnar Bäckman till justerare, är den ”Fördjupade översiktsplanen”.
Det är ett ärende som inte riktigt tillhör nämndens kompetensområde, kan man tycka, men planen är viktig för kommunen. Och därför vill de som arbetar med planen ”förankra arbetet” med den och dessutom ha in synpunkter från alla nämnder. BUN förväntas säkerligen inkomma med synpunkter kring barn och elever, förskolor och grundskolor. Den fördjupade översiktsplanen ska diskuteras i form av en workshop.
Om det förra ärendet inte förekommer särskilt ofta så återfinns nästa ärende desto oftare på dagordningen. Det är en redovisning av ”nyckeltal”. De finns med varje månad för att nämnden hela tiden ska få en lägesbild om vad som ”händer” i verksamheten.
Det som jag reagerar på i nyckeltalen är att sjukfrånvaron för lärare i grundskolan ökade från 6,3% i januari förra året till 11,2% i januari i år. Det är en stor ökning och jag ser med intresse fram mot en förklaring till orsakerna. (Sjukfrånvaron bland personalen i förskola och fritidshem har sjunkit under motsvarande tid med ca 1,5 procentenhet.)
Som vanligt förstår jag mig inte riktigt på beräkningarna av antalet elever. Elevantalet redovisas på två olika sätt, på ett sätt i detta ärende och på ett annat i ett följande. Det blir till att fråga. Igen. Kanske kommer jag att förstå denna gång… Det är en viktig siffra. I budgeten för i år finns det nämligen 10 milj kr avsatta som en reserv i kommunstyrelsens förfogandeanslag för en eventuell elevökning. Pengar från denna reserv kan ”avropas” av barn- och utbildningsnämnden om det sker:
”en faktisk elevökning i grundskolan under 2019 utöver 10 elever.”
Då får barn- och utbildningsnämnden:
”ett budgettillskott motsvarande en genomsnittlig elevpeng.”
Vad jag kan läsa ut ur siffrorna så har elevantalet ökat med mer än 10 elever. Vi får se om förvaltningen kan bekräfta detta. I så fall ska BUN få ungefär 53.000 kr mer om elevökningen i år blir 11 elever, 106.000 kr om det blir 12 osv. (Elevpengen är beräknad från 2018 års peng.) Man kan dock fråga sig när själva mätningen av antalet elever ska göras och när pengarna i så fall betalas ut…
Naturligtvis ska nämnden också få en så kallad verksamhetsuppföljning. Denna gång blir det information om ”Service och bemötande, samverkan och delaktighet”.
Nämnden har under de två första månaderna gått ”back” med 750.000 kr. Det är ingen stor summa och det är också alltför tidigt för att dra några långtgående slutsatser för hela året. Däremot är det lite ”oroväckande” att grundskolan redan ligger på ett underskott på 1,676 milj kr.
BUN:s ledamöter ska även få information om kommunstyrelseförvaltningens omvärldsanalys. Dokumentet ”Omvärldsanalys” är ett underlag för arbetet och det kommande beslutet om budgeten för 2020. Jag har skrivit en del om omvärldsanalysen tidigare med anledning av att den tidigare har varit uppe i kommunstyrelsen. (Se ”KS onsdag: Kommunal styrning”.) Det jag gladde mig mest åt, det var att omvärldsanalysen hade med ett avsnitt om en annorlunda kommunal styrning – det som kallas ”tillitsstyrning”.
BUN ska också fortsätta diskussionen om budgeten för nästa år. Det är dock inte dags för beslut, det tas inte förrän nästa sammanträde i april. Men eftersom beslutet är så viktigt så tror jag att förvaltningen vill ha politikernas synpunkter och förslag innan de utarbetar ett konkret förslag till nämnden.
Det blir ingen ”rolig” uppgift för varken politikerna eller tjänstemännen. Som bekant kommer inte nämnden att få några mer pengar jämfört med i år, trots att behovet är stort. Kommunstyrelsen har fastställt de ramar som nämnderna måste hålla sig inom, och de ramarna gäller. Det var bara jag som genom en protokollsanteckning i kommunstyrelsen förde fram en annan uppfattning. (Se ”Dagens sammanträde i KS”.) Så det blir säkert en diskussion på måndag om vad förskola och skola ”kan” spara på. För något annat än besparingar är det inte fråga om… (De förändringar som sker i budgetramarna är till stor del ”tekniska” justeringar som oftast är ett ”nollsummespel”. Kommunen avsätter dock 100 milj kr till löneökningar.)
Barn- och utbildningsnämnden föreslås också ansöka hos kommunfullmäktige om att få överföra kvarvarande investeringsbudget på 0,6 milj kr från 2018 till 2019. De pengarna ”blev över” från fjolåret och behövs för arbetsmiljöåtgärder och inventarier till nya lokaler.
Nämnden har några ytterligare ärenden på dagordningen, men de får jag återkomma till.
Vad händer egentligen med Wargön Innovation?
Det ena ger det andra.
Bloggen i fredags om vad som egentligen händer på hamnområdet i Vargön (se ”Vad händer egentligen i Vargön?”) gav funderingar om vad som egentligen händer med Wargön Innovation.
Det var den 22 februari 2017 som kommunfullmäktige, efter en nästan två timmar lång debatt, beslutade att uppföra en byggnad för 24,8 miljoner kr ett stenkast från hamnområdet. (Se ”KF röstar ja till Wargön Innovation”.) Det första spadtaget togs 
den 17 augusti 2017 och byggnaden är nu på plats. Huruvida kostnaderna har hållit sig inom ramen vet jag emellertid inte. Det finns säkert en slutredovisning, men den har jag inte sett. I anslaget från fullmäktige ingick nämligen inte riktigt alla kostnader. Det var kostnader för bergschakt, pålning, produktionsutrustning och lös inredning. Sedan ska vi komma ihåg att kommunen också har investerat 22 miljoner i gator, VA etc i området, förutom att kommunen även köpte hamn- och industriområdet för 16 milj år 2010…
Fullmäktiges beslut om att uppföra en byggnad till projektet Wargön Innovation överklagades av Gunnar Lidell (M). (Se ”Lidell överklagar KF-beslut”.) Lidell och moderaterna ansåg att beslutet stred mot både EU:s regler kring otillåtet statsstöd och kommunallagen om den kommunala kompetensen. Det tyckte inte förvaltningsrätten, och inte heller kommunens dåvarande jurist, men jag tror att det var ”på gränsen”…
Projektet Wargön Innovation arbetar mot målet att Vargön ska bli ett centrum för hållbara materialinnovationer, så att entreprenörer kan växa och nya industrier utvecklas. På hemsidan står det (se ”Så jobbar Wargön Innovation”):
”Wargön Innovations målsättning är att skapa innovativa system och affärsmodeller för att ta hand om alla sorters textilier i ett cirkulärt flöde. Därför arbetar vi med att bygga upp ett system för både manuell och automatisk sortering av textilier. Vi arbetar också för att tillsammans med entreprenörer, innovatörer och andra aktörer av olika slag skapa projekt för att ta fram nya produkter av uttjänta textiler.”
Det handlar, kan man säga, om återvinning och hållbar produktion. Och inte minst, utsikten om framtida arbetstillfällen i Vargön.
Innovatum har varit huvudman för projekt Wargön Innovation de senaste åren. Projektet har drivits med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden (via Tillväxtverket), Västra Götalandsregionen och Vänersborgs kommun:
”Europeiska regionala utvecklingsfonden svarar för 40 % av grundfinansieringen på totalt ca 22 Mkr för de tre åren och Västra Götalandsregionen samt Vänersborgs kommun för 30 % vardera.”
Det finns dock ett stort frågetecken kring hela projektet. Innovatum upphör att vara huvudman för projektet den 1 juli i år (2019). I år! Om knappt 4 månader!
Och vad händer då? Finns det någon projektägare längre? Ska Vänersborgs kommun vara projektägare? Har kommunen ens någon hyresgäst i byggnaden efter 1 juli? Kommer kommunen att vara ensam ansvarig för projektet? Och ensam med kostnaderna…?
På Wargön Innovations hemsida står det (se ”Wargön Innovation möjliggör produktion av framtidens material”):
”Wargön Innovation stöttar entreprenörer, företag och offentliga aktörer i att utveckla och kommersialisera nya hållbara material. Vi erbjuder tekniska resurser, kompetens och de nätverk som behövs för att lotsa en materialinnovation från idé-stadie till färdig produkt.”
Ska Vänersborgs kommun erbjuda dessa resurser och denna stöttning efter den 1 juli? Och är sådana här uppgifter i så fall förenliga med EU:s regler och kommunallagen?
Och vad jag förstår så finns det fortfarande inte ens en sorteringsmaskin för de insamlade kläderna på plats…
Det finns lika många frågor kring Wargön Innovation som när det gäller hamnområdet… (Se ”Vad händer egentligen i Vargön?”.) Och varför denna tystnad ”i kommunhuset” kring Wargön Innovation? Före den 1 juli 2019 krävs det ju någon form av politiskt beslut. Borde det åtminstone inte finnas underlag för hur man kan/bör gå vidare?
När jag försöker leta uppgifter och fakta i diariet så hittar jag inget om hur framtiden för Wargön Innovation ska se ut. Däremot hittar jag två andra dokument om Wargön Innovation.
Det första dokumentet är ett uppdrag från kommundirektören, från november 2017. Där ger kommundirektören ett uppdrag till kommunens näringslivsutvecklare att:
”se över och ge förslag på hur en framtida organisation som ska arbeta med att få företag att etablera sig på Wargön Innovation- och industriområde skulle kunna se ut. Förslaget ska inkludera roller och budget.”
Det var förutseende. Precis som det borde vara. Problemet är emellertid att jag inte ser någon redovisning eller skriftlig rapport. Rann uppdraget ut i sanden?
Jag hittar också ett dokument som är något förbryllande. Det är en mailväxling från mars 2018 som blev diariefört först för knappt två veckor sedan. Det var ett mail från en av näringslivsutvecklarna till dåvarande kommunalrådet Marie Dahlin (S) och nuvarande kommunalrådet Benny Augustsson (S), som då var ordförande i samhällsbyggnadsnämnden:
”Vi behöver stämma av med er om hur ni tänker kring Vargön Industri- och Innovationspark vad gäller elintensiva företag som till exempel ett datacenter. Kan det ens vara aktuellt på detta område som ska ha inriktning mot innovativa företag (prägeln ska ju vara skog och återvinning)? Vi har sent i eftermiddag fått en förfrågan från Business Sweden/Position Väst om vi vill ta emot ett amerikanskt företag för visning på tisdag.”
Wow! Amerikanskt företag? Datacenter?
Svaret från Marie Dahlin och Benny Augustsson:
”Elintensiva företag är inte målgruppen som vi vill ha på Vargönområdet. Men vi lyssnar gärna och är inte ointresserade av företagsetableringar i kommunen. Men just på området i Vargön är det miljö och innovation med inriktning textil, skog och jordbruk som är sagt därute.”
Va??????
Inte nog med att entreprenören från Dalsland (se ”Vad händer egentligen i Vargön?”) inte fick köpa lagerhallarna i hamnområdet och starta upp verksamhet i ”Vargön Industri- och Innovationspark” (vet inte om jag har hört just det här namnet förut) – inte heller ett datacenter var intressant… (Vem tog förresten beslutet att elintensiva företag inte tillhörde ”målgruppen”?)
Det är nog inte bara jag som har vissa betänkligheter inför Vargöns framtid… Och kanske även kommunens framtid…
Vad händer egentligen i Vargön?
Den 18 juni 2014 fattade kommunfullmäktige i Vänersborg ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön. Kommunen hade nämligen redan 2010 köpt markområdet i Vargöns gamla hamn- och industriområde för 16 miljoner kronor. Tanken från de styrande var säkerligen redan då att anlägga en ny hamn i området.
Efter fullmäktiges beslut avsattes drygt 22 miljoner kronor för att bygga vägar, ordna vatten och spillvatten mm. En hel del blev ordnat, men det verkade bli stopp när det kom till kajförstärkningarna. För detta var det för övrigt avsatt ytterligare 20 miljoner kronor.
Vad jag vet så blev några kajförstärkningar aldrig utförda utan kajområdet vid vattnet spärrades istället av för allmänheten. Sedan verkar det som om hamnplanerna i Vargön lades i malpåse. Det verkar överhuvudtaget inte som en hamnflytt har diskuterats särskilt mycket sedan 2016 då frågan ventilerades i några debattartiklar i TTELA.
Och fortfarande finns det, väl att märka, inget beslut om att anlägga en hamn i Vargön – ett principbeslut är inget ”riktigt” beslut.
Och det har tydligen också uppmärksammats av allmänheten – att det inte händer något i hamnområdet alltså. En driftig entreprenör från södra Dalsland hade lagt märke till de stora lagerhallarna som fanns i den södra delen av hamnområdet.
De stod tomma och oanvända i flera år. Han tyckte att det var synd att det var så, för här skulle han kunna förvara större båtar över vintern och också utföra en del reparationer.
Entreprenören tog kontakt med kommunen redan hösten 2017. Han var helt enkelt spekulant på lagerhallarna och marken de stod på och marken runt omkring, i första hand mot söder.
Kommunen var positiv och entreprenören fick reda på att kommunen ville ha 130 kr/kvm, och i det priset ingick hallarna. Det tyckte entreprenören var helt ok. Kommunen var villig att sälja 20.000 kvm. Entreprenören accepterade och var villig att betala de 2,6 miljoner kronor som marken och hallarna skulle kosta. Entreprenören tog detta som ett muntligt avtal. Ja, egentligen kunde han tänka sig att köpa ytterligare 10.000 kvm. Skulle en hamnflytt bli aktuell så skulle det ändå finnas plats.
Det hör också till saken att köparen var villig att själv säkra kajen för skred etc. Kommunen skulle helt enkelt så att säga få ”friskriva sig” från allt ansvar. Och sett ur kommunens synpunkt kunde en sådan friskrivning från ansvar vara mycket viktig.
Köparen var nöjd. Han började studera kartorna över området och allt som hade med området och marken att göra. Han började planera och ta kontakter. Området kunde utvecklas. Det var inte bara hallarna som kunde användas för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Andra båtföretag var också intresserade och kunde tänka sig att etablera sig i området. Entreprenören såg även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn framför sig. Och varför inte båthus och sjöbodar för vargöborna. Entreprenören hade visioner för hamnområdet.
Det var ett bra erbjudande för kommunen. Ett par miljoner till kommunkassan för några byggnader och ett markområde som ändå inte användes, och som det inte fanns några planer för. Plus att det skulle bli lite aktivitet i området, som möjligtvis också skulle kunna locka till sig ytterligare företag och verksamheter. Entreprenören fick som han tyckte ett välvilligt och positivt bemötande av kommunen.
Det här var på hösten 2017. Under år 2018 hände det inte mycket mellan den tilltänkte köparen och kommunen. Det var ganska tyst. Köparen, som är ganska van vid att det kan ta tid i kommunen, politiker som ska säga sitt etc, avvaktade, men var vid gott mod. Hans kontakter på kommunen hade ju sagt att de skulle återkomma när det ”hände något”. Och han var ju ”först i kön”, eller till och med den ende.
För några veckor sedan började det helt plötsligt hända saker i hamnområdet…
Kommunen satte igång med att riva lagerhallarna…
Entreprenören blev tagen på sängen. Varför revs hallarna? Vad hände med hans anbud? Vad skulle kommunen göra på området istället? Och varför hörde ingen på kommunen av sig? Han tog kontakt med kommunen men fick inga svar. Istället var tonen, enligt hans egen utsago, negativ och avvisande.
Och rivningen fortsätter…
Och frågetecknen hopar sig…
Som kommunpolitiker undrar jag vem som har fattat beslutet om rivning. Och varför. Är rivningen upphandlad? Hur mycket kostar rivningen? Hur är det med säkerheten för de som river (om kajen inte är skredsäkrad)? Behövs det inte bygglov för rivning?
Jag skrev till samhällsbyggnadsförvaltningen, som har ”hand om” området och ev försäljning, och byggnadsförvaltningen.
Byggnadsförvaltningen svarade först.
Det finns rivningslov för byggnaderna. En ansökan lämnades in av samhällsbyggnadsförvaltningen redan i februari 2018. Miljö- och hälsa tillstyrkte lovet redan samma månad och den 4 maj 2018 beslutade byggnadsnämnden att ge rivningslov. Byggnadsnämnden gav också startbesked att påbörja åtgärden.
Samhällsbyggnadsförvaltningens svar kom i eftermiddags (jag ställde frågorna i tisdags). Svaret var kort:
”Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen har tagit beslut om att riva hallen.”
Det var inte svar på alla de frågor jag hade ställt och inte heller medföljde någon dokumentation som jag också hade begärt.
Jag ringde den presumtive köparen. Jo då, han visste om den ”mindre branden”. Den hade inträffat redan före hans diskussion med kommunen. Branden var liten och hade inte medfört några nämnvärda spår, ”inte ens innertaket var sotigt”. Det påverkade inte ett eventuellt köp.
Att det föreligger ”skred- och rasrisk” är inte heller något nytt, varken för kommunen, entreprenören eller allmänheten. Det är en av de stora frågorna om nu kommunen beslutar att anlägga en hamn i området. ”Grejen” är att den tilltänkte köparen åtog sig att åtgärda dessa risker i det område som han ville köpa. Utan att det skulle kosta kommunen en enda krona. Kommunen skulle ju till och med få friskriva sig från ansvar om några tidigare okända problem skulle upptäckas.
Kommunens handlande är en gåta. Istället för att få en del av kajen skredsäkrad, intäkter från en försäljning och verksamhet i hamnområdet, så lägger kommunen ut åtskilliga miljoner (antar jag, jag har inte fått svar på frågan om kostnaderna) på en rivning – och hamnområdet blir ännu ödsligare än tidigare…
Beslutet att riva lagerhallarna fattades alltså efter att den dalsländske entreprenören gavs löfte om att få köpa marken och byggnaderna. Och det kan man ju undra hur det var möjligt. Kommunen har onekligen gett den tilltänkte köparen löften som inte gällde och som också har tagit en massa onödig tid för honom. Och varför meddelades han inte?
Varför kommunen har beslutat att riva lagerhallarna och vad planerna är för området är fortfarande obesvarade. Likaså en del andra frågor kring de kommunala kostnaderna för t ex konsulter och rivning. Och så naturligtvis frågan hur kommunen kan förhandla och lova något som den inte håller…
Det kanske blir läge att återkomma i frågan.
Motion från SD
Det är inte bara minialliansen/Vänersborgsalliansen som har motionerat (se ”M+L+KD: Avyttra kommunens tillgångar”). Även sverigedemokraterna har gjort det. Lena Mjörnell (SD) heter motionären.
Motionen har rubriken:
”Motion om att reglera hyreskostnader vid intern uthyrning av lokaler och fastigheter”
Det finns många som anser att alla förslag, inklusive motioner, från SD ska nonchaleras. Eller helt enkelt avslås. För att det är SD. Det är flera partier som resonerar så. Även Vänsterpartiet. Om man ser till sverigedemokraternas utveckling de senaste 20 åren har det inte varit en särskilt fruktbar inställning. Förutom för sverigedemokraterna själva då. Tittar man på valresultaten så hade SD 0,37% av rösterna i riksdagsvalet 1998. De fick 19.624 röster. I förra valet, september 2018, hade antalet röster ökat till 1.135.627. Det var 17,53% av rösterna i Sverige.
Det tål att diskuteras hur man bäst ska bemöta sverigedemokraterna. Särskilt när de lägger en motion i Vänersborg som handlar om ett ”problem” som har diskuterats flera gånger genom åren bland de andra partierna, inte minst i barn- och utbildningsnämnden (BUN). Jag har skrivit om frågan i flera bloggar och själv lyft frågan i nämnden.
BUN, precis som andra nämnder t ex kultur- och fritidsnämnden, hyr lokaler av samhällsbyggnadsnämnden (SHB). Det är SHB som ”äger” lokalerna och fastigheterna i kommunen. BUN hyr förskolor och skolor.
I hyran ingår underhåll. Det betyder att hyrorna är högre än vad som betingas av kostnaderna för fastigheterna, därför att en del av hyran avsätts till underhåll. Det är inget konstigt med det. Så är det även utanför kommunens domäner.
Lena Mjörnell (SD) skriver i motionen:
”Det vi ser idag är att detta underhåll inte utförs. Resultatet är att fastigheterna blir så eftersatta att man måste göra en större kostsamma renoveringar. När dessa renoveringar görs så är den så omfattande att den räknas som en ombyggnation och man har då rätt att höja hyran till nämnden.”
Min känsla säger att det kan vara på det här sättet, i varje fall ibland. Jag vet inte säkert, men jag och säkert andra skulle bra gärna vilja veta. Och är det som Mjörnell skriver så är det naturligtvis något som är fel. Då betalar BUN och andra nämnder helt enkelt för höga hyror till SHB.
Mjörnells motion mynnar ut i två att-satser:
* ”Vid interna hyresavtal med en nämnd skall det framgå klart och tydlig vilket ansvar uthyraren har gentemot hyrestagaren.”
* ”Samt att en hyreshöjning endast får ske då standarden av fastigheten höjs utöver ordinärt underhåll.”
Det vore bra, oavsett SD-motion eller ej, om förhållandena belyses och att allt på fastighets- och hyresfronten blir rätt. Om det nu inte är det redan.
Men så var det detta med hur andra partier ska förhålla sig till sverigedemokratiska förslag och motioner…
Daniel Bernmar, ett tungt vänsterpartistiskt namn i Göteborg, säger t ex i dagens GP (se ”SD fick rätt – borde ha fått lägga yrkande”):
”Vänsterpartiet kommer aldrig rösta för ett av deras yrkande, oavsett vad de skriver.”
M+L+KD: Avyttra kommunens tillgångar
Det är relativt politiskt lugnt denna vecka. Förutom några utskottsmöten är det bara byggnadsnämnden som sammanträder.
Byggnadsnämndens handlingar läggs som vanligt inte ut på kommunens hemsida. Det är lite synd kan jag tycka. Det är bara själva dagordningen som finns på hemsidan.
Det har kommit in en ny motion från Vänersborgsalliansen. Det är vad M+L+KD vill kalla sig i Vänersborg. Jag tror nämligen inte att de gillar uttrycket ”minialliansen” – ett uttryck som ursprungligen härrör från Dan Nybergs (S) vassa tunga.
Motionen handlar om hållbar ekonomi. Det handlar dock inte om miljö, som man kanske skulle kunna tro. Motionen handlar om att ta reda på om kommunen kan avyttra några ”tillgångar”.
”Vår motion handlar alltså om att inventera de tillgångar främst fastigheter, som idag inte utnyttjas fullt ut eller passar bättre in i en annan aktörs verksamhet. När dessa identifierats vill vi att det därefter görs en konsekvensanalys, detta i varje enskilt fall för att ett korrekt beslut kan tas.”
Motivet är att ”stärka kommunens ekonomi” och ”minska framtida räntekostnader o ränterisker”. (Citaten är från motionen.) Och dessa argument kan väl egentligen vem som helst skriva under på. Kommunens ekonomiska läge har onekligen en del att önska.
Det är en utredning om inventering som motionen efterfrågar och om den kommer fram till att kommunen kan avyttra något så ska en konsekvensanalys göras och ett beslut fattas i varje enskilt fall. Det låter tryggt – motionen i sig innebär alltså inte att kommunen ska börja sälja ut sina tillgångar.
Offentligt ägande är en delikat fråga för en vänsterpartist. Många har en vanföreställning om att socialister vill avskaffa den privata äganderätten – på allting. Det stämmer inte, inte ens Karl Marx hävdade något sådant. Däremot har den socialistiska uppfattningen varit att produktionsmedlen bör ägas av alla gemensamt, dvs av staten. Det handlar om de stora företagen, banker, infrastruktur osv. Men det är ju inte riktigt det som den borgerliga motionen handlar om. Lite tvärtom faktiskt. Motionärerna, Carl-Ewert Berg (KD), Gunnar Henriksson (L) och Dan Åberg (M), skriver:
”Vi tänker oss främst de tillgångar som inte ingår i vår kärnverksamhet eller inte längre används.”
Självklart skulle kommunen kunna avyttra tillgångar som ”inte längre används” eller planeras att användas inom överskådlig tid. Det kan väl också alla vara överens om. Att kommunen inte heller ska avyttra tillgångar som ingår i kärnverksamheten, som bostäder, äldreboenden, förskolor och skolor, är säkerligen inte heller särskilt kontroversiellt. Därmed inte sagt att bostäder inte skulle kunna byggas i privat regi eller till och med förskolor och skolor. Jag ser t ex inga problem med att kommunen hyr in i sig i en privat fastighet för att t ex bedriva kommunal förskola eller skola. (Det sker ju redan på t ex Vänerparken.)
Vilka tillgångar ska då avyttras tänker sig motionärerna? Det vet jag naturligtvis inte. Men själv skulle jag inte tveka en sekund på att sälja arenan. Skulle någon privat intressent vilja köpa den, så är det fritt fram. Ursands campingområde skulle jag också kunna sälja till t ex Bert Karlsson. Även Wargön Innovation skulle kunna säljas om priset var det rätta. Och det finns säkert fler tillgångar som kommunen skulle kunna avyttra för att få pengar till kärnverksamheterna…
Det kanske är läge att ta motionen seriöst, även från vänsterpartihåll?
—
PS. James Bucci (V) har bloggat om förra veckans händelser i kommunstyrelsen och samahällsbyggnadsnämnden – ”Några korn”.
Hållbar strandutveckling
På kommunstyrelsens sammanträde i förra veckan redovisade näringslivsutvecklare Karolin Olsson och planarkitekt Pål Castell rapporten ”Strategi för hållbar strandutveckling”. Det är ett resultat av ett 3-årigt projekt som Vänersborgs kommun har gjort tillsammans med Chobe District Council i Botswana. Det har jag nämnt i en tidigare blogg. (Se ”Dagens sammanträde i KS”.)
Syftet med projektet, ”Strategier för hållbar strandutveckling”, har varit att:
”områdena kring stränderna ska kunna nyttjas så rikt som möjligt av människor för rekreation och ekonomisk vinning samtidigt som förutsättningarna för naturmiljön och ekosystemen säkras.”
I slutrapporten har författarna samlat de viktigaste lärdomarna och idéerna från projektet. Några av de viktigaste projektidéerna för Vänersborg är kallbadhus, strandpromenader, småbåtshamnar, flytande restaurang och att skapa varumärket ”badstaden Vänersborg”.
Det har en gång i tiden funnits ett kallbadhus på Skräcklan, ett stenkast från Norra skolan.
Ett nytt kallbadhus i Vänersborg har varit en av projektets starkaste utvecklingsidéer. Det är nog emellertid inget som kommunen ensam har råd att uppföra, för skattepengar. Men kanske finns det privata intressenter som skulle vara villiga att satsa. Det kommunen skulle kunna göra ”under tiden” är att utarbeta planer som skulle kunna snabba på processen den dag en intressent dyker upp.
Strandpromenader finns det redan en hel del i Vänersborg (projektet har inriktat sig på själva Vänersborg). Det gäller att förbättra tillgängligheten till dem.
”Detta görs dels genom att skapa sammanhängande cykel- och promenadvägar längs strandkanten, dels genom att skapa fler ställen där man kan komma ner till strandpromenaden och dels genom att göra promenadstråken attraktiva med växtgestaltning, belysning, sittplatser, grillplatser, utsiktsplatser, informationsskyltar, lekplatser, utegym med mera.”
Man menar också att det är önskvärt att det skapas möjlighet till olika rundor, dvs att promenaden slutar där man börjar – man ska inte behöva gå tillbaka samma väg.
När det gäller idén om småbåtshamnar eller gästhamnar menar författarna att de har en särskilt viktig funktion då:
”dessa utgör grunden för båtburen turism och möjliggör utbytet med båtägare från hela Vänern och andra som färdas längs kanalrutterna.”
Författarna menar att gästhamnen i Vänersborg borde få en mer direkt koppling till stadskärnan. Och det är det lätt att hålla med om.
”Utredningen” ser också positivt på ”samlade småbåtshamnar”. De skulle ge:
”bättre möjligheter för gemensamma anläggningar – till exempel ramper, kranar, el och vatten, samt bevakning av båtarna.”
Småbåtshamnarna skulle också ge bättre förutsättningar för ekosystem och allemansrätt längs sträckor där det inte finns bryggor.
Utredningen gör faktiskt också en utblick mot Sikhall:
”I Sikhall finns idag en gästhamn samt en klubbstuga med 15 bäddar. Hamnen ägs och drivs av Vänersborgs Segelsällskap och är idag en viktig inkomstkälla för föreningen. Föreningen skulle gärna också se ställplatser för husbilar. I närheten ligger ett gammalt magasin som skulle kunna inhysa ett café eller en restaurang. En lokal markägare vill investera i utbyggnad av ett nytt hamnområde med sjöbodar och småbåtsbryggor i anslutning till befintligt område.”
Jag tror att jag vet vem denne lokale markägare är… Hittills har väl emellertid inte kommunen visat något större intresse av ett samarbete med denne markägare. Eller att uppmuntra denne till att utveckla Sikhall och Vänersborg… Men det kan väl ändras…
Ibland stämmer tyvärr inte kommunens visioner och planer riktigt överens med de praktiska handlingarna… I t ex Sikhall borde kommunen snabbast möjligt åtgärda sjösättningsrampen så att inte fler båtägare får sina propellrar förstörda. (Se ”Det klagas på kommunen: Hemtjänsten och Sikhall”.)
Det ser också ut som om projektet har andra och fräschare idéer, än de nuvarande, när det gäller idén om ”badstaden Vänersborg”.
Projektet vill utveckla stränderna och badandet längs sträckan Sanden till ”Jakobben”. (Här vill jag till skillnad mot utredningen stava Jakoben med ett ”b”!).
Utredningen vill skapa ”riktade attraktioner” på sträckan. Men projektet anser att kommunen ska satsa på förbättrade badmöjligheter i alla delar av kommunen och det tycker jag är oerhört viktigt:
”Det främsta syftet är att ge fler möjlighet och öka intresset för att använda strandområdena. I sin tur bidrar det till mer folkliv, vilket skapar attraktionsvärden, möten mellan olika grupper av människor, underlag för service, med mera. Det ökar också möjligheten att locka folk till strandområdena vid olika tidpunkter under dygnet, alla dagar i veckan och under en längre säsong. Möjligheten att bada skapar en tydlig koppling till vattnet, men med det följer också många andra aktiviteter: att ”hänga” på stranden, äta picknic, grilla, olika bollspel med mera.”
Alla som bor i Väne Ryr undrar säkert om dessa rader gäller dom också. Och det kan man väl undra. Kommunen var ju inte särskilt intresserade av badplatsen i Väne Ryr när det begav sig… Men kommunen kanske kommer på bättre tankar. (Se t ex ”Inga fler kommunalt skötta bad!”.)
Det är en bra slutrapport som lämnas av projektgruppen. Den innehåller många bra och kreativa idéer. En del kostar pengar, andra inte. De som inte kostar pengar, eller en mindre slant, kan genomföras tämligen omgående. När det gäller de större, dyrare projekten är det viktigt att kommunen knyter till sig och samarbetar med privata intressenter, som t ex den där lokala markägaren i Sikhall. Det är viktigt för kommunen att få igång en hållbar strandutveckling – både för vänersborgarnas och turisternas skull. Och för dom som vi vill locka att flytta till kommunen.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer