Arkiv
Revisorerna granskar grundskolan (2/3)
Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen “Revisorerna granskar skolans måluppfyllelse (1/2)”.
Sedan den 1 juli 2015 måste lärare vara legitimerade för att få undervisa och sätta betyg. Den andra frågeställningen som revisorerna beskriver och analyserar är därför:
“Undervisas eleverna av legitimerade och behöriga lärare?”
I Skollagens 2 kap 13 § står det:
“Endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen.”
Det måste sägas direkt, om det inte finns sådana legitimerade och behöriga lärare, så får någon annan bedriva undervisning.
I Vänersborg är siffrorna ungefär som i hela landet. På 70,5% av antalet heltidstjänster i Vänersborg har lärarna legitimation och är behöriga i ämnet. Andelen av samtliga tjänstgörande lärare, dvs om man ser till antalet personer (två individer som jobbar halvtid blir en heltidstjänst), är siffran 81,3%.
KPMG nöjer sig dock inte med att presentera dessa siffror, konsulterna redovisar också statistik för varje skolenhet.
Jag har för åskådlighetens skull delat in skolorna i låg-, mellan- och högstadium. Det stämmer dock inte riktigt eftersom några LM-skolor inte delar upp skolan i L och M. Det framgår dock av kolumnen längst till vänster vilka skolor det är och exakt vilka stadier och årskurser som redovisas.
Den första tabellen visar läget på kommunens lågstadieskolor:
Det framgår av tabellen att det är stor skillnad mellan skolenheterna vad gäller andelen heltidstjänster som besätts med legitimerade och behöriga lärare. På Tärnan F-3 är siffran 53,5% och på Granås F-3 89,4%. Allmänt är andelen tämligen hög på de flesta skolorna.
I mellanstadieskolorna ser motsvarande siffror ut så här:
Det är även på mellanstadierna stor skillnad mellan skolorna. På Tärnan är andelen legitimerade och behöriga lärare 49,2%, medan det på Norra skolan är 83,2%. Andelen lärare med lärarlegitimation och behörighet är generellt mindre än på lågstadiet.
Och till sist kommunens högstadieskolor:
Det är naturligtvis från dessa skolor som all statistik om kunskapsresultat kommer. Det är ju avgångsklassernas, dvs åk 9:s, slutbetyg som utgör grund för de flesta jämförelser, analyser och diskussioner osv. Och då ser vi väldigt snabbt i tabellen att andelen lärare utan legitimation och behörighet är hög, väldigt hög. På 
Vänerparkens skola, som ändå har högst andel behöriga, är 25% obehöriga att undervisa och sätta betyg. På Torpa söder är andelen med legitimation endast 54%, dvs nästan hälften av lärarna är obehöriga. (Torpaskolan har sedan några år tillbaka delats upp i två enheter, norra och södra, med var sin rektor.) Det är alarmerande siffror.
Det är svårt att föreställa sig att kunskapsresultaten har ökat, och kan öka, med dessa förutsättningar. Men den diskussionen förs tyvärr inte i revisorsrapporten, vilket jag tycker är en stor brist. Det kan få till följd att t ex kommunens politiker, och andra, kommer att blunda för hela problematiken kring vikten av legitimerade och behöriga lärare.
I rapporten anges att de intervjuade rektorerna inte riktigt känner igen sig i uppgifterna. De menar att behörighetsnivån är högre än vad statistiken ovan visar. Det kan jag självklart inte uttala mig om tvärsäkert, men jag förutsätter att KPMG har på fötterna och använder officiell statistik.
Revisorerna gör en bra reflektion. De skriver att den skola:
“med lägst andel legitimerade och behöriga är också den skola med högst andel elever med lågutbildade föräldrar. Även vid de högstadieskolor som har en lägre andel legitimerade och behöriga lärare har elevernas föräldrar en lägre utbildningsnivå.”
Det är inte bra. Det borde egentligen vara tvärtom, när det nu saknas legitimerade lärare. Det är emellertid inte helt lätt att rekrytera nya legitimerade lärare, särskilt i t ex praktiska-estetiska ämnen och NO. Det är dels brist på lärare i landet och dels 
kan konkurrensen mellan kommuner vara stor. Ofta används löner som lockmedel, men det kan skapa en spiral som kan vara svår att hejda. Och dessutom blir det inga bra förutsättningar till samarbete på skolorna om nya lärare har 5-6.000 kr mer i månadslön än de erfarna med många år i yrket bakom sig. 
Dessutom har det ofta visat sig att arbetsmiljö/arbetsförhållande har värderats högre än lönen. Vänersborg ska kanske satsa på tvålärarsystem? Eller kanske renodla lärarrollen och anställa t ex socialpedagoger för att ta hand om föräldrakontakter, mentorsuppgifter, livet i korridorerna etc? Det skulle nog vara bra sätt att locka till sig nya lärare – och behålla de redan anställda… Jag skulle kunna tillägga att det, sett till landet i helhet, behövs betydligt fler kompetenta och utbildade personer till läraryrket.
Svaret på den fråga revisorerna ställde avslutar avsnittet:
“Vi konstaterar att andelen behöriga och legitimerade lärare vid skolenheterna skiljer sig kraftig åt och bedömer att detta är en risk för likvärdig utbildning och hög måluppfyllelse. I granskningen har framkommit att åtgärder har vidtagits för att elevunderlaget vid kommunens grundskolor ska vara mer likvärdigt. Det bedömer vi kan stärka förutsättningarna för likvärdig rekrytering. Vi bedömer dock att huvudmannen behöver fördjupa frågan ytterligare och vidta åtgärder.”
Vi får se om de styrande partierna kommer att “vidta åtgärder”…
Den tredje frågan som revisorerna behandlar är:
“Får elever i behov av särskilt stöd, det stöd som de behöver?”
Det är en oerhört viktig fråga.
Rapporten slår i inledningen fast (Skollagen 3 kap 2 §) att:
“Alla barn och elever i samtliga skolformer och i fritidshemmet ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”
Det här förhållandet glöms ofta bort i diskussionerna, och ibland också i det pedagogiska arbetet på skolorna (egen erfarenhet). Skollagen är tydlig – alla elever har rätt att utvecklas så långt som möjligt. Men efter det här citatet, glöms det även bort i den fortsatta revisorsrapporten… Även om det återfinns ett tämligen lösryckt citat i rapportens sista avsnitt:
“Elever som inte når målen är den grupp som prioriteras, men rektorer och lärare 
bedömer att även elever som snabbare når målen får del av insatser som stödjer deras kunskapsutveckling.”
Det skulle vara intressant om det här förhållandet, mellan de elever som snabbt når målen och de som är i behov av stöd, hade utvecklats och analyserats.
Skollagen är dock inte särskilt tydlig på vad det konkret innebär att utvecklas “så långt som möjligt”. Det är däremot Skollagen när det gäller elever som riskerar att inte nå målen. Eller som det uttrycks i Skollagen (3 kap 5 §):
“[om] det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås eller de kravnivåer som gäller”
Då blir Skollagen oerhört detaljerad. Skolan ska ge stöd i form av extra anpassningar, det ska anmälas till rektor, behovet av särskilt stöd ska utredas, samråd ska ske med elevhälsan, sådant stöd ska vid behov ges, ett åtgärdsprogram ska utarbetas, åtgärderna ska följas upp och utvärderas, särskilt stöd ska om det finns särskilda skäl ges enskilt eller i en annan undervisningsgrupp och rektor kan besluta om anpassad studiegång.
Revisorerna konstaterar helt riktigt att:
“Huvudmannen ska ge rektorerna förutsättningar att kunna leva upp till lagens krav.”
Huvudmannen är barn- och utbildningsnämnden, eller egentligen kommunfullmäktige. Och då hamnar vi återigen i frågan, finns det överhuvudtaget tillräckligt med resurser i Vänersborgs budget till skolorna för att alla elever i behov av särskilt stöd ska få det stöd som de behöver?
Det utvecklar jag vidare i del 3 av denna blogg – ”Revisorerna granskar grundskolan (3/3)”.
Revisorerna granskar grundskolan (1/2)
Det politiska året började lite trevande med att kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) sammanträdde i måndags. Det är dock inte förrän kommande vecka som politiken kör igång på allvar, och först ut är då barn- och utbildningsnämnden (BUN). BUN:s ordförande Bo Carlsson (C) tänker så vitt jag kan bedöma starta utifrån den beprövade vinnartaktiken från långdistanslöpning, starta i hårt tempo och öka successivt…
Nämndens första ärende är nämligen en revisorsrapport från KPMG. Rapporten har titeln “Granskning av grundskolans måluppfyllelse”. Det är en “tung” rapport…
Ärendet, och rapporten, gjorde mig till en första början skeptisk. Ska några revisorer, tänkte jag, sitta på sina kontor och utifrån statistik och dokument granska och bedöma hur rektorer, lärare och övrig skolpersonal utför sitt arbete? Det skulle då bli ungefär lika seriöst som när miljö- och byggnadsförvaltningen gjorde sin skrivbordstillsyn av de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs…
De första sidorna läste jag därför ytterst kritiskt, men ju mer jag läste desto mer ändrade jag uppfattning. Inte för att jag tycker att rapporten säger allt om måluppfyllelsen i Vänersborgs skolor, men den riktar definitivt strålkastarna på några av de viktigaste skolfrågorna i Vänersborg. Rapporten är därför värd både en och två bloggar…
KPMG fick uppdraget att undersöka måluppfyllelsen i Vänersborgs grundskolor av de av kommunfullmäktige valda politiska revisorerna:
“Vi har av Vänersborgs kommuns revisorer fått i uppdrag att bedöma om barn- och utbildningsnämndens styrning är tillfredsställande för att eleverna i grundskolan ska nå målen för utbildningen. Revisorerna ser en risk för att brister i resursfördelning och kvalitetsarbete inte ger skolenheterna rätt och likvärdiga förutsättningar att verka för att deras elever utvecklas så långt som möjligt och i förekommande fall får det särskilda stöd som de behöver.”
Revisorerna från KPMG har besvarat följande frågor i sin granskning:
- “Fördelas resurser till skolenheterna med hänsyn till elevernas olika förutsättningar och behov?”
- “Undervisas eleverna av legitimerade och behöriga lärare?”
- “Får elever i behov av särskilt stöd, det stöd som de behöver?”
- “Bedrivs ett systematiskt kvalitetsarbete utifrån kunskapsmålen för utbildningen?”
Det är viktiga frågor som revisorerna ställer sig. Eller rättare sagt, de tänker undersöka ett antal viktiga förutsättningar som till stor del avgör hur, och om, lärare och rektorer i Vänersborg kan fullgöra och uppfylla uppdraget från Sveriges riksdag. Den kanske viktigaste frågan är dock inte med – räcker de ekonomiska resurserna överhuvudtaget till? Får grundskolan de ekonomiska resurser som krävs för att alla elever ska kunna få den (Skollagen 3 kap § 2):
“ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål”
…eller det stöd eleverna behöver och har rätt till?
Jag återkommer till frågan. Revisorerna har inte helt glömt eller gömt undan den.
Revisorerna har inte bara granskat statistik, enkäter och dokument, de har också utfört en mängd intervjuer, bland annat med nämndens presidium, förvaltningschefen och ett urval av rektorer och lärare. Det är lite som Skolinspektionen arbetar när den kommer på besök.
Revisorerna från KPMG börjar med en kortare redogörelse av kunskapsresultaten i Vänersborg. Jag har bloggat om skolresultaten förut (se “Skolstatistik 2021: Bra kan bli bättre” och även “Skolranking 2021”) och nöjer mig med att citera rapportens sammanfattning:
“Måluppfyllelsen i Vänersborgs kommun ligger något under genomsnittet i kommungrupp och rike. Även om hänsyn tas till kommunens socioekonomiska struktur är måluppfyllelsen något lägre än beräknat vad gäller samtliga mått.”
Kunskapsresultaten har dock förbättrats sedan förra läsåret. Det är viktigt att slå fast. Rapporten konstaterar att politikerna i presidiet, skolchefen och utvecklingsledaren menar att denna förbättring är ett resultat av att:
“kommunen medvetet har arbetat med att höja måluppfyllelsen och att det har fått resultat.”
Och det kan väl låta bra – om man inte ställer sig frågan, har inte kommunen jobbat med att “höja måluppfyllelsen” tidigare? Självklart har rektorer, lärare och övrig skolpersonal gjort det. Det fattas definitivt något i resonemanget, särskilt om man betänker att frånvaron bland lärare och elever har varit mycket stor under coronapandemin, att det stundtals har varit distansundervisning, att allt fler elever är i behov av särskilt stöd, att antalet anställda i skolan minskade hösten 2020 med 63 personer och, som vi ska se senare, att nästan 1/3 av lärarna i högstadierna är obehöriga.
Kanske beror förbättringen på, som rektorerna menar i rapporten, att de (rektorerna) har fått bättre förutsättningar att leda det pedagogiska arbetet genom att enheterna har gjorts mindre. Rektorerna tror också att avskaffande av profilklasser har gjort sitt eftersom elevunderlaget nu har blivit mer likvärdigt. Det är intressanta förklaringar, jag skulle dock vilja se att dessa utvecklades, t ex hur de förbättrade förutsättningarna har förändrat rektorernas pedagogiska arbete mer konkret.
Sedan fortsätter rapporten med att resultatet av granskningen redovisas, dvs de frågor som revisorerna ställde sig besvaras. Den första frågan löd:
“Fördelas resurser till skolenheterna med hänsyn till elevernas olika förutsättningar och behov?”
Frågan är naturligtvis en konsekvens av Skollagens 2 kap 8 b §:
“Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”
Avsnittet i rapporten börjar med att citera Skolverkets Allmänna råd, “Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram” (SKOLFS 2014:40, sid 19):
”I samband med resursfördelningen är det av vikt att huvudmannen tar hänsyn till behoven på de olika skolorna, bland annat genom att föra en dialog med rektorerna. Att resurser viktas och fördelas utifrån elevernas olika förutsättningar och behov är ett mycket betydelsefullt instrument för att kunna uppnå likvärdighet i utbildningen.”
Resursfördelning är naturligtvis en nyckelfråga. För att gå vidare med den så redovisas först kostnaderna för grundskolan i Vänersborg. Siffrorna är från 2019 eftersom det saknas en del statistik för 2020. Det kan också noteras att Vänersborg jämförs med dels “kommungruppen”, dvs kommuner med likartade förhållanden som Vänersborg, och dels med hela landet.
Revisorerna skriver:
“Kostnaden per elev i grundskolan i Vänersborg ligger något över genomsnittet i kommungrupp och rike. Lokalkostnaderna är förhållandevis låga och undervisningskostnaden lägre än för jämförelseobjekten. Övriga kostnader är högre än genomsnittet i kommungrupp och rike.”
År 2020 ökade den totala kostnaden per elev till 122.236 kr, dvs med nästan 4.500 kr. Det var på grund av ökade kostnader för skollokaler (1.500 kr), lärverktyg (1.052 kr) och elevhälsa (986 kronor). Även i andra kommuner ökade kostnaderna per elev.
Räcker de ekonomiska resurserna till? Så här skriver KPMG:
“Merparten av respondenterna upplever överlag att budgeterade medel ger dem förutsättningar att ta sitt ansvar för att utbildningen ska kunna bedrivas enligt lag, men att ansvaret inte kan tas utan utmaningar. Det handlar hela tiden om prioriteringar.”
Det här citatet tål att läsas igen. Jag blir inte riktigt klok på vad som menas. Vad innebär det att “bedrivas enligt lag”? Eller “inte…utan utmaningar”? Och “det handlar hela tiden om prioriteringar”?
Jag förstår inte varför “respondenterna”, är det alla som blivit intervjuade eller är det rektorerna, inte talar klartext? Räcker resurserna till eller inte?
Tillhör lärarna också respondenterna? Strax efter citatet står det nämligen:
“Ett par lärare upplever dock stora svårigheter att inom ramen för sin arbetstid kunna möta de behov som finns. De menar att det behövs mer personal i skolan.”
Några lärare pratar i varje fall, rätt eller fel, klartext. Och när det gäller att möta nyanlända elevers behov tycks “respondenterna” vara ganska överens:
“Utmaningar är särskilt stora vad gäller att möta nyanlända elevers behov.”
Fast, igen – betyder detta att resurserna räcker till, eller inte?
Rapporten nämner några ord om att det finns flera små skolenheter i kommunen och att de har svårigheter att bedriva verksamheten inom ram. Och så är det nog, men små skolor har andra kvaliteter. Men det är en annan diskussion.
Det beskrivs hur barn- och utbildningsnämnden har beslutat att “vikta och fördela resurserna utifrån elevernas olika förutsättningar och behov”. Revisorerna berättar att 5 procent av nämndens anslag till grundskolan fördelas per enhet utifrån elevernas sammansättning. Och att det år 2021 motsvarar drygt 14,3 milj kr för låg- och mellanstadiet och nästan 8,6 milj kr för högstadiet.
“Den faktor som beaktas är elevernas föräldrars utbildningsnivå. Den enhet vid vilken föräldrarnas sammanvägda utbildningsnivå är som högst görs till referensenhet vid uträkning av socioekonomiskt bidrag. Den enheten erhåller inget strukturbidrag.”
Revisorerna uppger att rektorerna upplever att systemet är rättvist. Och jag tror att det i huvudsak är det, även om det finns fler variabler som man skulle kunna tänka sig att ta med. Jag tror t ex att de nyanlända kan bli missgynnade i fördelningen. Ibland har jag också funderat på den radikala idén att fördela den “sociala resursen” utifrån antal åtgärdsprogram på varje enhet…
Rapporten nämner också i detta avsnitt att 56 procent av föräldrarna till elever i de kommunala skolorna i Vänersborg har eftergymnasial utbildning. Det är 3 procentenheter lägre än snittet i riket.
Elevhälsan beskrivs också. Resurserna till Elevhälsan fördelas ut till respektive enhet efter ”behov och stadie”. Organisationen upplevs av både elevhälsans representanter och rektorerna som ändamålsenlig och välfungerande.
Avsnittet avslutas med en bedömning, ett svar på den ursprungliga frågan, från revisorerna:
“Vi bedömer att barn- och utbildningsnämnden fördelar resurser efter elevers olika förutsättningar och behov. Det strukturella bidraget per enhet medför en betydande skillnad i resurstillskott. Huruvida modellen i tillräckligt hög grad beaktar enheternas olika förutsättningar ska kontinuerligt följas upp, vilket vi konstaterar att nämnden gör.
Vi bedömer att det finns tillgång till elevhälsans olika insatser, och att elevhälsans organisation är sådan att en likvärdig tillgång stöds.
Att alla elever ska uppnå kunskapskraven i alla ämnen är avhängigt fler faktorer än tilldelade resurser.”
Och så kom revisorerna undan den outtalade frågeställningen om de totala resurserna är tillräckliga… Eller är det upp till oss politiker att dra de rätta slutsatserna? Jag har hur som helst svårt att tro att de totala resurserna räcker till när man läser igenom detta avsnitt i revisorernas rapport. Det är väl 
egentligen bara att titta på statistiken kring kunskapsresultaten… (Se “Skolstatistik 2021: Bra kan bli bättre”.) Det är ju om inte annat många elever som inte får fullständiga betyg eller inte blir behöriga till gymnasiet.
Och så har vi problematiken kring de nyanlända eleverna och eleverna i behov av särskilt stöd… De behandlas dock mer senare i rapporten. Och det skriver jag om i del 2 av denna blogg – se ”Revisorerna granskar grundskolan (2/3)”. (Det kom också en del 3 – ”Revisorerna granskar grundskolan (3/3)”)
PEK: Attraktivt arbetsgivarindex
I två bloggar har jag redovisat förra årets Personalekonomiska redovisning (PEK:en). (Se “Hur är läget bland de kommunalt anställda?” och “PEK: Hållbart medarbetarengagemang”.) I denna blogg ska jag redovisa resultaten för det som kallas “Attraktivt arbetsgivarindex” (AVI).
Vänersborgs kommun vill självklart, som alla andra arbetsgivare, upplevas som attraktiv. Det gick emellertid inte så bra… År 2019 fick kommunen 99 poäng i indexet, år 2020 minskade poängen till 93…
Det är Nyckeltalsinstitutet (se här) som har utarbetat det som kallas Attraktivt Arbetsgivarindex (AVI). Institutet samlar in information om nio nyckeltal som är av betydelse för en attraktiv arbetsgivare. För varje nyckeltal utdelas en poäng mellan 1-20 och eftersom det finns 9 nyckeltal så blir maxpoängen 180 poäng. Det antas att dessa nyckeltal visar vilka styrkor organisationen har och vad som bör utvecklas.
Det är inte bara Vänersborg som använder sig av Attraktivt arbetsgivarindex (AVI), det gör även andra kommuner. Vänersborgs kommun kan därför jämföra sig med andra.
De nio nyckeltalen i AVI är:
- Andel tillsvidareanställda
- Medianlön (månadsavlönade)
- Lika chefskarriär (andelen kvinnor/män bland chefer motsvarar andelen kvinnor/män bland alla anställda)
- Övertid (andel av arbetad tid)
- Tid för kompetensutveckling (endast värdet för branschmedian)
- Korttidssjukfrånvaro (sjuktimmar i förhållande till arbetad tid)
- Långtidssjukfrånvaro (sjuktimmar i förhållande till arbetad tid)
- Personalansvar (antal anställda per chef)
- Avgångar (andel av de tillsvidareanställda som slutat)
Så här ser det attraktiva arbetsgivarindexet ut för dels Vänersborg de senaste 4 åren och dels för medianen för kommunerna, dvs det mittersta värdet som sorteras i storleksordning från den lägsta till den högsta.
Det måste nämnas att för nyckeltalet ”tid för kompetensutveckling” har det inte funnits några möjligheter för Vänersborg att få fram de uppgifter som behövs. Även andra organisationer har haft detta problem. De kommuner som inte lämnade in uppgifter får “branschens” medianvärde.
PEK:ens kommentar till tabellen är:
“Nyckeltal som ligger högt i poäng är andelen tillsvidareanställda, lika chefskarriär och andel övertid.
Nyckeltal som poängmässigt placerar sig i mitten på skalan handlar om lön och personalansvar det vill säga antal medarbetarbetare per chef. Poängen för jämförda kommuner ligger snäppet över Vänersborg när det gäller lön men i nivå med Vänersborg när det gäller personalansvar. Just för nyckeltalet personalansvar så har kommunbranschen som helhet lägre poäng jämfört med andra branscher. Detta, menar Nyckeltalsinstitutet, korrelerar med kommunernas högre sjukfrånvaro.
Nyckeltal som har minst poäng, utöver sjukfrånvaron, är för kompetensutveckling. Men detta nyckeltal kan bortses från.”
Tabellen för AVI visar sammanfattningsvis för Vänersborg att det var en uppgång från 2017 och framåt, men att den positiva utvecklingen bröts 2020. Det berodde naturligtvis på coronapandemin. Poängen minskade totalt med 6 mot 2019, dvs. från 99 till 93. Även jämförda kommuner hade en liknande förändring.
Det är egentligen sjukfrånvaron som helt och hållet förklarar nedgången. Den var markant högre under 2020 på grund av pandemin, inte bara i Vänersborg utan naturligtvis även i andra kommuner. Poängresultatet för sjukfrånvaron minskade i Vänersborg från 8 till 1 när det gällde korttidssjukfrånvaron och från 4 till 1 poäng när det gällde långtidssjukfrånvaron. (Du kan läsa mer om sjukfrånvaron i bloggen “Hur är läget bland de kommunalt anställda?”.)
Den personalekonomiska redovisningen redovisar även de bakomliggande värdena till poängtalen. Det ska dock noteras att procenttalet för sjukfrånvaron är högre i nedanstående tabell än motsvarande siffra i andra tabeller och sammanhang. Det beror på att Nyckeltalsinstitutet har en annan uträkningsmodell.
Det framgår att andelen tillsvidareanställda har ökat sedan 2018 och att Vänersborg har ett högre värde än medianen för kommuner, 90,9% jämfört med 88,4%. Däremot låg nivåerna för medianlön på en lägre 
nivå 2020. “Lika chefskarriär” handlar om jämställdhet. När andelen chefer per kön motsvarar andel anställda per kön så hamnar värdet på 1. Vänersborg har värdet 0,94. Det betyder att det inte är helt jämställt, även om det är ganska nära. Det skulle behövas åtta fler kvinnliga chefer. Vänersborgs kommun har fler antal medarbetare per chef i genomsnitt än jämförda kommuner.
För första gången särredovisades AVI-poängen för förvaltningarna år 2020.
I PEK:en pekar man på sambandet mellan antal medarbetare per chef (personalansvar) och sjukfrånvaron. Det är ett viktigt samband som har noterats tidigare. Det betyder att ju färre “underlydande” en chef har 
desto mindre sjukfrånvaro har medarbetarna. Social- och barn- och utbildningsförvaltningen har lägst poäng på personalansvar vilket betyder att här finns det flest medarbetare per chef. Nu ska dock sägas att just 2020 ska man vara mycket försiktig med slutsatser. Det beror naturligtvis på coronapandemin. I både social- och barn- och utbildningsförvaltningen finns det många kontaktyrken där pandemin har haft stor påverkan på sjukfrånvaron. I de andra förvaltningarna har man under pandemin haft betydligt större möjligheter till distansarbete.
Barn- och utbildningsförvaltningen har lägst poäng på andelen tillsvidareanställningar. Det beror naturligtvis på att det krävs lärarlegitimation för tillsvidareanställning.
Som tidigare redovisas också de faktiska värden som resulterade i den föregående tabellen.
Medianlönen är som synes högst på kommunstyrelseförvaltningen följd av miljö- och byggnadsförvaltningen. På barn- och utbildningsförvaltningen och 
socialförvaltningen är det jämställt när det gäller chefskapet, dvs det finns en balans mellan andel chefer per kön och andelen anställda per kön. Det kan också noteras det finns en underbalans av manliga chefer på kultur- och fritidsförvaltningen. Andel övertid är låg inom samtliga förvaltningar.
När det gäller hur många medarbetare det finns “under” varje chef framgår det att det i genomsnitt är ungefär 10 fler medarbetare per chef inom de två största förvaltningarna, barn- och utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen. Det är också de två förvaltningar där de flesta kvinnodominerande yrkena finns.
Det är väl framför allt upp till kommunens personalspecialister att ihop med chefer och personal analysera alla siffror och komma fram till vad som behöver göras för att utveckla kommunen i ännu positivare riktning. Samtidigt är det naturligtvis inte helt lätt att se skogen för alla träd i de tider av coronapandemi som präglade 2020 och som även kommer att prägla PEK:en för 2021.
Det är dock viktigt att komma ihåg att ska förhållandena för personalen förbättras så behövs det framför allt bli “fler händer på golvet”. De anställda måste få tid och möjlighet att utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt, ett sätt som ger både arbetsglädje för personalen – och nöjda “brukare” som t ex äldre, 
sjuka, barn och elever. Jag tror att detta ibland till och med kan vara viktigare än lönenivåerna, även om löner kan vara ett sätt att klara sig bättre i konkurrensen om ny och kompetent personal. Det är för övrigt avgörande viktigt för framtiden att kunna attrahera och rekrytera, och också behålla, personal med rätt kompetens.
Personalfrågorna är således oerhört väsentliga. Det är de anställda som till stor del utgör och definierar den kommun som ska ge service och tjäna kommunens invånare och skattebetalare. Därför måste de verkliga problemen på ett ärligt och öppet sätt lyftas till politikerna. Behöver åtgärder göras för att förbättra arbetsvillkoren, som t ex kräver mer pengar, ska detta komma till politikernas kännedom och inte, så att säga, “mörkas” på vägen upp från arbetsplatsgolven till kommunhuset.
Nyhet: Olagliga ordningsföreskrifter igen…?
Det har varit en del strul med Vänersborgs allmänna lokala ordningsföreskrifter. Det kan inte ha undgått den uppmärksamme bloggläsaren.
På kommunfullmäktiges sista sammanträde innan sommaren (16 juni 2021) så fattade Vänersborgs förtroendevalda beslutet att ändra i “Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun”. 
Det var på många sätt nödvändigt att ändra i föreskrifterna. Vi var dock flera som hade vissa funderingar och tvivel på de ändringar som föreslogs. De framfördes under debatten. Och jag avslutade min blogg efter sammanträdet (se “Förbud mot högljudda aktiviteter”):
“Beslutsförslaget var inte helt genomtänkt eller genomarbetat.”
Kommunfullmäktiges beslut anmäldes till Länsstyrelsen. Det måste nämligen en kommun göra enligt Ordningslagen 3 kap 13 §. Sedan ska Länsstyrelsen, inom tre veckor, kontrollera om föreskriften följer Ordningslagen. Och om föreskriften inte gör det, på något sätt, så ska Länsstyrelsen enligt samma lagparagraf upphäva den.
Och det gjorde Länsstyrelsen. Den 15 juli kom beskedet:
“Kommunens beslut om ändring av de lokala ordningsföreskrifterna ska därför upphävas.”
Länsstyrelsen bedömde att det som Vänersborgs kommun beslutat redan reglerades i brottsbalken. Och det stred mot Ordningslagen:
“Enligt ordningslagen får kommunen inte besluta om föreskrifter som redan är reglerade i annan författning.”
Kommunfullmäktige beslut var olagligt. Vilket naturligtvis var en aning pinsamt… (Se “Länsstyrelsen ger kommunen bakläxa”.)
Vänersborgs kommunledning tog nya tag. Juristerna sattes på att formulera om ändringarna i de lokala ordningsföreskrifterna. I december var det dags för kommunfullmäktige att fatta ett nytt beslut.
Döm om min förvåning när jag läste i förslaget till de nya föreskrifterna:
“Vid vistelse på särskilt utmärkta badplatser, efter klockan 22:00 fram till klockan 07:00, är det inte tillåtet med aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande…”
Men…? Det var ju just detta som Länsstyrelsen ansåg vara olagligt. Det var precis det här som reglerades i brottsbalken.
På kommunfullmäktige framförde jag, nästan vädjade, att det vore bra om någon förklarade. Men det var knäpptyst, kommunalråden andades knappt. Benny Augustsson (S) sa inget, Henrik Harlitz (M) som yrkade bifall till ordningsföreskrifterna i kommunstyrelsen, sa inget. Mats Andersson (C) sa inget… Och sedan röstade kommunfullmäktige igenom de nya “allmänna lokala ordningsföreskrifterna”… (Se “KF (15/12): Tyst i huset”.)
Och som vanligt skickades beslutet till Länsstyrelsen, allt enligt lagen…
I onsdags, den 5 januari, beslutade Länsstyrelsen:
“Länsstyrelsen upphäver tillfälligt Vänersborgs kommunfullmäktiges beslut den 15 december 2021 att anta nya lokala ordningsföreskrifter. Länsstyrelsen förlänger tiden för Länsstyrelsens prövning till den 22 februari 2022.”
De av kommunfullmäktige beslutade lokala ordningsföreskrifterna gäller alltså inte, de är upphävda. Det är dock bara tillfälligt, Länsstyrelsen behöver mer tid på sig för att granska och pröva Vänersborgs nya föreskrifter… Men det är klart att det är lätt att misstänka att Länsstyrelsen har hittat “tveksamheter” i de nya reglerna. Och att det är därför som Länsstyrelsen behöver förlänga tiden för sin prövning – till den 22 februari 2022.
Länsstyrelsens beslut innebär att de Allmänna lokala ordningsföreskrifterna för Vänersborgs kommun antagna den 21 maj 2014 fortfarande gäller. Det är därför fortfarande förbjudet att bada på badplatsen i hamnkanalen. Å andra sidan är det ok att ta sig en öl på Holmängen bortanför reningsverket…
PEK: Hållbart medarbetarengagemang
OK, jag ger mig. Några ansåg att det var mer att redovisa från den personalekonomiska redovisningen (”PEK:en”) än vad jag gjorde i bloggen “Hur är läget bland de kommunalt anställda?”. Och det är jag helt medveten om, det var ett urval. Men tydligen då ett för smalt urval… Jag hoppas att jag får godkänt efter denna och ytterligare en kompletterande blogg.
PEK:en börjar på följande sätt:
“I kommunens styrmodell ingår att följa utvecklingen även inom medarbetarområdet. Där finns förväntade resultat när det gäller sjukfrånvarons 
utveckling. Där finns även andra nyckeltal som följs med olika typer av mått. Attraktivt arbetsgivarindex (AVI) följs årligen kommunövergripande. Måttet kan vara från 0 till 180 poäng. Nyckeltalen Andel ambassadörer (eNPS) och Hållbart medarbetarengagemang (HME) mäts i samband med genomförd personalenkät och följs även förvaltningsvis.”
I den förra bloggen skrev jag om sjukfrånvaron och om andelen ambassadörer (eNPS). Här ska jag redovisa “Hållbart medarbetarengagemang” (HME).
Vänersborgs kommun vill upplevas som en attraktiv arbetsgivare. För att få reda på vad medarbetarna tycker frågar man dom helt enkelt. Ett formulär användes med nio frågor uppdelade på områdena motivation, ledarskap och styrning. Ungefär 100 kommuner använder samma frågor. Svarsfrekvensen i Vänersborg låg på 75 procent.
Personalen får kryssa på en 5-gradig skala och svaren räknas sedan om till ett indexvärde mellan 0-100. Indexvärdet kallas för “hållbart medarbetarengagemang” (HME). Resultatet jämförs dels med samtliga kommuner, dvs de ca 100 kommuner som använder HME, och dels med våra grannkommuner Trollhättan och Uddevalla.
Frågorna och indexvärdet på området “motivation” framgår av nedanstående diagram:
De anställda i Vänersborg tycker uppenbarligen att deras arbete är meningsfullt, även om det naturligtvis är noterbart att ett antal medarbetare inte verkar ha den uppfattningen. Det som åtminstone jag reagerar på är det relativt låga värdet på 
frågan om man ser fram emot att gå till arbetet. Självklart är det inte heller bra om personalen inte anser att de utvecklas i arbetet. Det är svårt, i varje fall för mig, att uttala mig om det är svar som kommunen som arbetsgivare ska vara nöjd eller missnöjd med. Även om jag förstår att kommunen vill bli bättre…
Resultatet för Vänersborg är något lägre på samtliga frågor än både riksgenomsnittet (100 kommuner) och grannkommunerna.
Det andra delområdet handlade om ledarskap.
Vänersborg får den högsta poängen på frågan om “min närmaste chef visar förtroende för mig som 
medarbetare”. Det är en viktig parameter, men borde rimligtvis “matchas” av “min närmaste chef visar uppskattning för mina arbetsinsatser”. Det sistnämnda torde vara något som måste förbättras.
Resultatet är likartat mellan samtliga jämförelseobjekt.
Det tredje och sista delområdet i “hållbart medarbetarengagemang” handlar om styrning:
Som jag ser det är det frågan om “vad som förväntas av mig i mitt arbete” som är viktigast, och där har 
Vänersborg ett godkänt och kanske till och med bra resultat. Frågan om uppföljning och utvärdering har ett betydligt lägre resultat, men är trots det den enda frågan (av samtliga (HME-frågor) där Vänersborg har ett resultat som är bättre än genomsnittet för de undersökta kommunerna.
Vänersborg skiljer sig inte nämnvärt från de andra kommunerna.
PEK:en sammanfattar resultaten på följande vis:
“Sammantaget för Vänersborgs kommun, sett till poängen för frågorna i HME, framgår både styrkor och utmaningar. Styrkorna är att arbetet upplevs som meningsfullt där närmsta chef visar förtroende samt där man har bra koll på vad som ska utföras på arbetsplatsen och den egna arbetsinsatsen i detta. Utmaningarna är att i större grad uppleva det positivt att gå till arbetet, att lära nytt och utvecklas på arbetsplatsen, där närmsta chef mer visar uppskattning för ens arbetsinsatser och att föra en gemensam dialog på arbetsplatsen om hur verksamheten fortlöper, även sett till uppsatta mål.”
Det finns dock en aspekt till av mätningen “hållbart medarbetarengagemang”. PEK:en har jämfört de totala poängen för varje förvaltning. De jämförs också med resultatet från den förra undersökningen som gjordes 2017:
En snabb blick ger vid handen att resultaten är väldigt likartade mellan de två åren, med ett undantag. Poängen på kultur- och fritidsförvaltningen har ökat 
tämligen kraftigt, från 68 till 78 poäng. Det ska också noteras att miljö- och byggförvaltningen tidigare var uppdelad i två förvaltningar, därav finns det ingen stapel för 2017. Barn- och utbildningsförvaltningen hade högst poäng av samtliga förvaltningar både 2017 och 2020.
Till sist redovisas de olika delområdena för respektive förvaltning:
I PEK:en dras tre slutsatser av diagrammet:
- “För området motivation har det skett en ökning av poäng för kommunstyrelseförvaltningen och kultur- och fritidsförvaltningen. För barn- och utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen blev det en minskning.”
- “För området ledarskap har det skett en ökning av poäng inom samtliga förvaltningar utom för socialförvaltningen där det blev en minskning.”
- “För området styrning har det skett en ökning av poäng för kultur- och fritidsförvaltningen och socialförvaltningen. Däremot blev det en minskning för kommunstyrelseförvaltningen och samhällsbyggnadsförvaltningen.”
Det är svårt att som “utomstående” dra några säkra slutsatser av undersökningen. Alla resultat låg ju, med något enstaka undantag, mellan 70 och 85. Och det känns 
som ganska marginella skillnader. Visst funderar man t ex på hur stor betydelse nya förvaltningschefer har för resultaten, men det är antagligen orättvist.
Det viktigaste med undersökningen torde vara att chefer och medarbetare tillsammans analyserar och diskuterar resultaten för sin arbetsplats/förvaltning. Även om de individuella lönerna, som sätts av just chefen, kan vara i vägen för öppna och ärliga samtal…
Anm. Läs också ”PEK: Attraktivt arbetsgivarindex” som är den tredje och sista bloggen om den personalekonomiska redovisningen.
Nu är julen slut!
Idag firar vi Trettondagen.
Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:
”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”
I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.
Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:
”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”
Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:
”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”
Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:
”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”
Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…
I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt.
Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):
”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”
Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…
Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…
Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna. Även om många just i år har sparat en semesterdag, som de tar ut i morgon. På så sätt blir ju ”julhelgen” ännu lite längre.
Så det blir nog inte förrän på måndag som Vänersborg och Sverige återgår till det normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar skolorna den 11 januari. När Jan har namnsdag…
Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg… Förhoppningsvis lite mindre komplicerade…
”Bevisbördan ligger på kommunen”
I dagens TTELA är insändaren “Bevisbördan ligger på kommunen” publicerad. Den är skriven av James Bucci (V) och Stefan Kärvling (V), dvs jag. Insändaren publicerades redan i måndags på TTELA:s hemsida – se “Bevisbördan ligger på kommunen”.
Insändaren tar bland annat upp några domar som har med kommunala verksamhetsområden, enskilda avlopp och tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet att göra. Naturligtvis ligger fokus på de verksamhetsområden som kommunen vill inrätta på Vänersnäs, eftersom det är de som är aktuella just nu.
Jag återger självklart insändaren ordagrant. Rubriken har TTELA satt.
===
Bevisbördan ligger på kommunen
Vänersborgs kommun har som målsättning att inom 15 år ge 90 procent av kommunens invånare möjlighet att få tillgång till kommunalt vatten och avlopp. Kommunen ska erbjuda anslutningspunkt utanför kommunalt verksamhetsområde där så är möjligt.
Det är dock något annat som gäller om man som fastighetsägare hamnar inom ett verksamhetsområde för VA. Då är det tvångsanslutning som gäller. I dagsläget är lagen så skriven. Ett antal invånare på Vänersnäs står på tur att tvångsanslutas till kommunens VA-nät. Några tycker att det är bra och vill ansluta sig. De flesta vill dock inte. De anser att deras enskilda VA-lösningar uppfyller lagens krav eller också vill de ordna enskilda lösningar som skulle bli betydligt billigare än kommunens lösning.
När frågan behandlades i våras 2021 lyckades Vänsterpartiet få samtliga partier att ändra uppfattning. Kommunfullmäktige återremitterade ärendet. Nu när ärendet är på väg tillbaka kvarstår kommunens uppfattning – fastigheterna ska tvångsanslutas.
Kommunen har, genom en så kallad skrivbordstillsyn, bara tittat på hur gamla de enskilda anläggningarna är och därefter dömt ut dem. Detta har kommunen nöjt sig med trots att aktuell rättspraxis underkänner detta tillvägagångssätt. Mark- och miljödomstolen i Växjö dömde 21 december 2020 att åldern på en VA-anläggning inte hade någon betydelse, det är funktionen som avgör. Där blev kommunen tvingad att göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Det stod inget om att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än en kommuns VA-lösning.
Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm skrev i en dom 15 april 2021 att det är kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter.
Sedan kom en dom 28 september 2021 som är högst relevant för de aktuella ärendena i Vänersborg. Mark- och miljööverdomstolen kom med vägledande anvisningar.
“För att det så kallade miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Bevisbördan ligger på kommunen. Kommunens utredning för att motivera en tvångsanslutning uppfyller inte de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer. Vänsterpartiet Vänersborg är emot skapandet av verksamhetsområden för VA när lagens rekvisit ej är uppfyllda.
James Bucci
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet Vänersborg
Hur är läget bland de kommunalt anställda?
Kommunen brukar varje år redovisa fakta och information om sina anställda; om åldersstruktur, löneläge, sjukfrånvaro och mycket mer. Det sker i en omfattande och genomarbetad rapport med titeln “den personalekonomiska redovisningen”, populärt kallad ”PEK:en”. Men…
“Förra året blev det ingen vanlig personalekonomisk redovisning på grund av pandemin.”
Det skriver Kenneth Borgmalm (S), ordförande PFU (=personal- och förhandlingsutskottet), och personalchef Anna Johannesson i förordet. För år 2020 kom det dock en “PEK” och den 
fastställdes av kommunfullmäktige i juni 2021. (Sedan dess har det stått på min “att-göra-lista” att jag skulle blogga om den, men av flera anledningar så har det inte blivit av. Förrän nu då…)
Den personalekonomiska redovisningen innehåller oerhört mycket fakta. När den dessutom avslutas med en genomgång av kommunens olika förvaltningar var för sig så känns det lite som man drunknar i alla siffror. Det blir som med söndagens blogg “Skolstatistik 2021: Bra kan bli bättre” – det måste bli ett urval. Jag börjar med att redovisa några av nyckeltalen.
Personalkostnaden för de anställda i Vänersborgs kommun uppgick 2020 till 1.834 milj kr, nästan 2 miljarder kr alltså. Det var en tämligen liten ökning jämfört med året innan (2019), bara 1,5 milj. Det finns 3.205 tillsvidareanställda i Vänersborgs kommun (2020). Det är en minskning sedan året före (2019) med 3 personer. 2.578 av de tillsvidareanställda är kvinnor och 627 män. Det fanns också 321 visstidsanställda, 204 kvinnor och 117 män. De visstidsanställda minskade med 66 sedan föregående år. Det betyder att andelen tillsvidareanställda ökade. Barn- och utbildningsförvaltningen är den förvaltning med lägst andel tillsvidareanställda. En orsak är att det:
“krävs behörighet i legitimationsyrken för tillsvidareanställning.”
Det kan noteras att andelen tillsvidareanställningar bland män är lägre än bland kvinnor.
Andelen heltidsanställningar ökade från 81,5 procent 2017 till 88,8 procent (2020). Siffran för 2020 är 12 procentenheter högre jämfört med medel för kommuner i Sverige. Sysselsättningsgraden ökade totalt sett från 95,4 procent till 97,6 procent.
Medelåldern bland de tillsvidareanställda ligger på 45,1 år. Männen är i genomsnitt något yngre, 43,3 år, än kvinnorna, 45,6 år. Bland de visstidsanställda är medelåldern 36,4 år, det skiljer bara någon månad mellan kvinnor och män.
Det kan väl också nämnas att övriga personalrelaterade kostnader, som företagshälsovård, kurser och konferenser samt tjänstebilar minskade 2020 jämfört med 2019.
Löner är naturligtvis alltid intressant. I PEK:en är medianlönen ett nyckeltal, dvs den mittersta lönen i en grupp löner som sorteras i storleksordning från den lägsta till den högsta. Medianlönen för anställda med månadslön har ökat successivt och låg 2020 på 29.020 i månaden. Det var några hundralappar mer än Trollhättan och en hundralapp mindre än Uddevalla. Medianlönen i Vänersborgs kommun låg högre för kvinnor än män. Skillnaden 
ökade dessutom mellan 2019 och 2020, från 995 till 1.124 kr. Medianlönen var högst, 30.888 kr, i kommunstyrelseförvaltningen och lägst, 27.440 i socialförvaltningen. Om man ser till förändringar i medianlönen i olika yrkesgrupper mellan 2019 och 2020 så har ökningen varit störst bland ledning äldreomsorg, sjuksköterska, socialsekreterare och elevassistent. Barnskötare, måltidspersonal och rektorer hade den minsta ökningen.
Naturligtvis är också medellönerna intressanta. I nedanstående tabell redovisas lönerna uppdelad på de olika förvaltningarna.
Det är noterbart att kvinnornas medellön är högre än männens. Jag förutsätter att detta inte har något med könsdiskriminering att göra utan beror på att kvinnorna helt enkelt har större kompetens för jobben än männen…
Sjukfrånvaron är ett viktigt mått på personalens trivsel och arbetsförhållanden. I denna redovisning måste vi emellertid hålla i minnet att vi har haft en pandemi som naturligtvis gör att året är speciellt.
Det fanns ett förväntat resultat om att sjukfrånvaron skulle sänkas 2020. Det nåddes inte. Istället skedde en kraftig ökning av sjukfrånvaron mellan 2019 och 2020. Under våren 2020 var ökningen av sjukfrånvaron kraftig, sedan sjönk den under sommarperioden för att öka mycket under hösten. Utvecklingen var inte unik för Vänersborg. Däremot var medianen 
för sjukfrånvaron 2,5 procentenheter större än i Sverige. Den var också 0,4 respektive 0,6 procentenheter högre än i Trollhättan och Uddevalla. Det är sjukdomstypen infektion/förkylning som står för den stora ökningen. En anledning till detta är att ärenden kopplade till coronapandemin har blivit kategoriserade under den sjukdomstypen. Det skedde en betydande minskning av den psykisk ohälsan, en minskning som märktes särskilt inom socialförvaltningen.
Så här ser siffrorna kring sjukfrånvaron ut de senaste två åren:
Det framgår tydligt av siffrorna att sjukfrånvaron kostar kommunen mycket pengar. Med en friskare personal skulle kommunen kunna spara många miljoner… Därför är det självklart viktigt att analysera orsakerna till sjukfrånvaron – för att kunna hitta rätt åtgärder för att minska den. Det gäller naturligtvis särskilt det faktum att frånvaron är betydligt högre bland kvinnor än män.
Jag är säker på att kommunens personalspecialister, chefer och andra gör ett bra jobb och så gott de kan. Men jag kan inte låta bli att tänka på att de arbetar i motvind. De ekonomiska resurserna är knappa och riskerar att dras ner ytterligare, styrsystemet kräver att medarbetarna dokumenterar, fyller i enkäter, utvärderar, producerar statistik osv i stället för att syssla med det de är intresserade av och utbildade för, lönerna är individuella och det finns missnöje med chefernas lönesättning som uppmuntrar konkurrens mellan medarbetare och ”blind lojalitet” till cheferna – och försvårar kollegialt samarbete och solidaritet. Jag tror alltså att det kan finnas en hel del “inbyggda” orsaker till sjukfrånvaron.
Vänersborgs kommun vill naturligtvis att de anställda ska trivas på sina arbetsplatser. Ett sätt att ta reda på detta är via nyckeltalet eNPS. eNPS står för “Employee Net Promoter Score”. Mätningen består av frågan:
”Hur sannolikt är det att du skulle rekommendera din arbetsplats till en kollega eller vän?”
De anställda ska svara på en skala från noll (=inte alls sannolikt) till 10 (=mycket sannolikt). Svaren grupperas sedan så att de som svarar 0-6 räknas som “negativt”, 7-8 som “passivt” och 9-10, ja då räknas man som “ambassadör”. Sedan räknar man ut ett värde utifrån förhållandet mellan andelen “ambassadörer” och andelen “negativa”.
50% av de som svarade var “ambassadörer”. Det får nog räknas som ett tämligen fantastiskt resultat. Vid en jämförelse med andra organisationer (vilka vet jag inte riktigt, möjligtvis bland dem som använder detta mått) var skillnaden stor, de “andra” hade 34%. Det var också en ökning från 2017, då den föregående mätningen gjordes i Vänersborg. Andelen “ambassadörer” var vid det tillfället 39%. De som 
var “negativa” hade 2020 minskat med 14 procentenheter, från 30% till 16%. Även detta var anmärkningsvärt positivt. Den positiva utvecklingen fanns både bland kvinnor och män. Den procentuella ökningen var större bland män, dock var andelen fortsatt högst bland kvinnor.
Sammantaget visar mätningen ett starkt positivt resultat för Vänersborgs kommun 2020. Och det är mycket glädjande. Det är viktigt att kommunens medarbetare trivs så att de vill arbeta kvar, samtidigt som det kan locka nya medarbetare till Vänersborg. Vad förklaringen till det positiva resultatet är vet jag inte. Jag kan dock tänka mig att distansarbetet har inneburit fördelar för många av dom som har haft denna möjlighet. Det har kanske gjort att de trivdes bättre med sin arbetssituation. En förklaring kan också vara att kommunens personalspecialister, chefer och andra gjorde ett bra jobb.
Den personalekonomiska redovisningen antogs i juni av kommunfullmäktige. Det gjordes egentligen utan debatt. Det var några få inlägg. Det kan dock noteras att socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) kommenterade PEK:en. Nyberg påpekade mycket riktigt på att PEK:en visade på att kommunen hade “utmaningar”:
“Sjukfrånvaron är högre än i andra kommuner, men vi jobbar hårt med detta.”
Kanske skulle det vara läge att socialnämnden och socialförvaltningen tittade över vilken betydelse de så kallade hälsosamma eller hållbara schemana har för den höga sjukfrånvaron bland personalen…
Men det kanske är värt en helt egen blogg…
PS. Se också bloggen ”PEK: Hållbart medarbetarengagemang”. Den handlar om den personalekonomiska redovisningen. Och även bloggen ”PEK: Attraktivt arbetsgivarindex” som är den tredje och sista delen om redovisningen.
Skolstatistik 2021: Bra kan bli bättre
I november förra året skrev jag en blogg om Vänersborgs resultat i Lärarförbundets skolranking. (Se “Skolranking 2021”.) Det var ingen upplyftande läsning. Vänersborg placerade sig på plats 195 av 290 kommuner.
Det finns mer statistik om skolsituationen i Vänersborg. SKR (=”Sveriges kommuner och regioner”) har en stor databas, Kolada, där man kan roa sig med att hitta uppgifter om i stort sett allt som har med skolan att göra. Det finns egentligen siffror på allting som handlar om regioner och kommuner, t ex avfallshantering, arbetsmarknad, förskolor, hemtjänst och äldreomsorg.
Jag ska titta på en del av de siffror som jag anser vara av “strategisk” betydelse när det gäller den kommunala skolan, dvs borträknat friskolor som t ex Fridaskolan. Det innebär att det blir ett urval. Alla uppgifter baseras för övrigt på statistik från Skolverket och SCB. Kanske kan det också vara läge att jämföra siffrorna med Lärarförbundets skolranking.
År 2020 gick 3.730 elever i en kommunal grundskola som var belägen i Vänersborg. 29% av eleverna hade utländsk bakgrund, vilket var något högre än för Sverige i genomsnitt (26%). Andelen nyinvandrade (elever som kommit till Sverige under de senaste 4 åren) och elever med okänd bakgrund uppgick till 6,4%. I åk 9 var andelen i denna kategori 10,6% år 2020, medan det för 2021 hade sjunkit till 4,1%. Det sistnämnda förvånar och jag undrar om siffran är korrekt. Är den korrekt så kanske det är en förklaring till att andelen elever som uppnådde kunskapskraven ökade kraftigt år 2021 (se nedan).
Elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildning uppgick till 56% (i Sverige 59%). Föräldrars utbildningsbakgrund har stor betydelse för elevernas betyg. Statistiskt sett så får eleverna bättre betyg ju högre utbildning föräldrarna har. Flickor får också bättre betyg än pojkar och därför finns siffror även på könsfördelningen. 48% av eleverna i den kommunala grundskolan är flickor. Jag tror att det är en större andel flickor på Fridaskolan.
Av de elever som lämnade grundskolan i Vänersborg våren 2021 hade 73,0% uppnått kunskapskraven i alla ämnen. Det var en ökning med 9 procentenheter jämfört med året innan. Det är en utveckling som jag anser, som jag bloggat om tidigare, borde analyseras noggrannare av barn- och utbildningsförvaltningen. Pandemin har ju t ex lett till att andelen frånvarande lärare och elever har ökat tämligen drastiskt.
Vänersborg framgång bekräftas också av det så kallade modellberäknade värdet. Det modellberäknade värdet betyder att man så att säga vill ha ett ”objektivt” värde – ett värde som liksom ”bortser” från elevernas sociala bakgrund. Då tänker man sig att Vänersborg borde ha värdet 0 (noll) om man tar hänsyn till följande fyra faktorer: behov av ekonomiskt bistånd, nyinvandrade elever (0-4 år), föräldrars utbildningsnivå och kön. Vänersborg har då 1,6 poäng mer än förväntat, vilket ska jämföras med -4,3 år 2020.
Det genomsnittliga meritvärdet i Vänersborg, dvs avgångsbetygen i åk 9, ökade i våras (2021). Meritvärdet hamnade på 216,2 poäng, vilket var en ökning jämfört med föregående år då det hamnade på 205,1. Det var återigen ett framsteg i statistiken, eller kanske pedagogiken, men här visar det modellberäknade värdet att Vänersborg fortfarande har “en bit kvar”. Resultatet var 6 poäng sämre än vad man skulle förvänta sig om man “bortsåg” från elevernas sociala bakgrund. Förra läsåret var dock värdet ännu sämre, -13,9 poäng.
Även elever som är behöriga till ett yrkesprogram ökade våren 2021. För att vara behörig måste eleven ha godkända betyg i engelska, svenska och matematik samt ytterligare 5 ämnen. I våras (2021) var 82,9% behöriga till ett yrkesprogram, år 2020 var det 77,2%.
Skolan är ojämställd. Den tycks inte vara anpassad till pojkar… Flickorna har betydligt bättre resultat. Det genomsnittliga meritvärdet för flickorna var 232,0 poäng, medan pojkarna hade betydligt sämre resultat, 204,7. Flickor som 
uppnådde kunskapskraven i alla ämnen låg på 79,5% och för pojkar 68,4%. Andelen flickor som var behöriga till ett yrkesprogram var 86,1% och för pojkar 80,7%. Vilka konsekvenser de här förhållandena får för pojkarna, och flickorna, senare i livet ligger utanför ämnet för denna blogg. (Vänersborg är inte på något sätt unikt på det här området.)
SKR:s databas och innehåller även uppgifter från åk 6. Så här ser resultaten ut för Vänersborg:
“Lägst betyget E” betyder att denna andel elever är godkända i ämnet. Betygspoängen är uträknade utifrån betygen A-F. Det går som synes lite “upp och ner” mellan de två åren. Jag har ingen förklaring till det. Man kan också konstatera att Vänersborgs resultat är sämre än riksgenomsnittet på alla punkter. Och att skillnaden mellan pojkars och flickors skolresultat är tydliga även i åk 6.
Det syns i statistiken att något hände på personalsidan inom barn- och utbildningsnämndens verksamheter mellan 2019 och 2020, och det har jag beskrivit i flera bloggar tidigare. Personalen i grundskolan minskade… Månadsavlönade inom grundskola inklusive förskoleklass, som kategorin benämns i statistiken och som jag förmodar huvudsakligen avser legitimerade lärare, minskade från 722 år 2019 till 688 år 2020. Det var en minskning med 34 lärare. Det totala antalet årsarbetare i grundskolan F-9 redovisas också, och då ingår även timavlönade. Minskningen var här 36 årsarbetare. 
Det är svårt att få ihop den stora minskningen av antalet anställda, den stora andelen obehöriga lärare (se nedan), den stora frånvaron av skolpersonal och elever samt distansundervisning med den stora förbättringen av kunskapsresultaten…
Lärartätheten i Vänersborg låg på 11,3, både 2019 och 2020. Jag har svårt att få ihop detta med den minskning av antalet anställda som skedde mellan samma år. Det betyder i varje fall att varje lärare har 11,3 elever i genomsnitt. Snittet i landet låg på ungefär 12,1. Det är en tämligen stor skillnad, till Vänersborgs fördel. Lärartätheten är viktig för elevernas utveckling både kunskapsmässigt och socialt. Jag är dock, som sagt, lite tveksam till statistiken på detta område.
Det är också lärarnas behörighet. 69,6% av lärarna i Vänersborg har lärarlegitimation och behörighet i minst ett ämne. Det är i och för sig en ökning från 2019 med 1,8 procentenheter, men det betyder ändå att nästan 1/3 av lärarna i grundskolan saknar legitimation. Det är en alldeles för stor siffra. Det beror dock inte på lönerna, lönemässigt ligger Vänersborg nämligen bra till i jämförelse med landet. (Se Lärarförbundets skolranking.) Det kanske är så att det är arbetsförhållandena som avskräcker legitimerade lärare från att i större utsträckning söka till Vänersborg… Jag tror t ex inte att förvaltningens strävan att utöka den obligatoriska närvaron på arbetsplatsen ökar intresset och lockelsen att jobba i Vänersborg…
SKR redovisar i sin statistikdatabas också Skolinspektionens skolenkät för år 2021. Det är eleverna i åk 5 och åk 9 som svarar på en hel del enkätfrågor. Det finns flera frågor, jag tänker bara redovisa två. (Vill du se alla frågor och svar – klicka här.)
71,8% av eleverna i åk 5 anser att de har studiero på lektionerna. Det är fler flickor (74,0%) än pojkar (69,0%) som anser att de har studiero. I åk 9 är det 68,0% som upplever att det är studiero, och andelen är precis lika hög mellan flickor och pojkar. Det är förhållandevis bra siffror om man jämför med riket, men självklart ska man arbeta för att det ska bli ännu bättre.
En mycket viktigt fråga är om eleverna känner trygghet i skolan. I åk 5 uppger 89,0% av eleverna att de gör det. Det är en större andel pojkar (91,0%) som känner trygghet än flickor (87,0%). I åk 9 är siffrorna inte lika höga, 78,5% känner trygghet i skolan – 83,0% av pojkarna och 75,0% av flickorna. Det är en viktig uppgift att öka och förbättra tryggheten i skolan, inte minst för flickorna. Jag tror att fler vuxna, fler anställda som inte nödvändigtvis måste vara pedagoger, är en nyckel till förbättring.
Vänersborgs kommun lägger något mer pengar på den kommunala grundskolan än riksgenomsnittet i Sverige. Den totala kostnaden för grundskolan, förskoleklassen inte inräknad, låg på 122.236 kr per elev i Vänersborg år 2020. Riksgenomsnittet låg på ungefär 119.000 kr. Året innan, 2019, var kostnaden 117.761 kr per elev, och låg då på riksgenomsnittet. Tittar vi bara på förskoleklassen så är siffrorna betydligt sämre. Eleverna fick 56.720 kr per person vilket ska jämföras med riksgenomsnittet som låg på ungefär 65.000 kr. Det är också anmärkningsvärt att kostnaden per elev minskade något från året innan.
När det gäller kostnaderna för förskola och fritidshem så låg Vänersborg mycket under genomsnittet för landet i sin helhet.
Det här är också något som kommunen måste åtgärda…
Vänersborg har enligt SKR:s statistik gått framåt och förbättrat sig på en hel rad punkter, särskilt när det gäller kunskapsresultaten. Och det är naturligtvis glädjande, även om jag inte förstår hur denna utveckling har gått till när man betänker den utveckling kring antalet anställda och pandemi mm som har varit. Oavsett så finns det stora problem, eller utmaningar, som Vänersborgs kommun måste ta tag i. Jag har svårt att förstå varför inte kommunen skulle satsa i betydligt högre utsträckning på sina barn och ungdomar som befinner sig i förskolan, fritidshemmen eller grundskolan.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer