Arkiv
Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3)
Anm. Fortsättning från blogginlägget “Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3)”.
Del 2 Sekretessen som utmanar insynen
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) fattade beslut om att återkalla tilldelningsbeslutet i upphandlingen 
“Hyra entreprenadmaskiner inklusive förare”. Det gjorde Jonasson senare samma dag som jag begärde ut handlingarna kring upphandlingen. Jag är dock inte säker på att Jonasson var medveten om min begäran.
Skulle prisuppgifterna i anbuden offentliggöras? Bollen låg hos kommunjuristen. Hon skulle avgöra om prisuppgifterna i anbuden skulle beläggas med sekretess eller inte.
Jag var ganska säker på att sekretessen (“maskeringen”) skulle hävas. Det var så uppenbart tyckte jag att prisuppgifterna skulle vara offentliga. Hur skulle allmänheten och de företag som lämnat anbud annars veta att upphandlingen och tilldelningen hade 
skötts sakligt och korrekt? Och, som Upphandlingsmyndigheten skrev på sin webbplats:
“på affärsmässiga grunder och inte personliga.”
Medan jag väntade på kommunjuristens svar började jag “studera”… På Upphandlingsmyndighetens webbplats stod det:
“Vid offentlig upphandling råder som huvudregel absolut sekretess för uppgift som rör anbud fram till dess att den upphandlande myndigheten beslutat att tilldela kontraktet till en viss leverantör eller till att anbuden offentliggjorts.”
Det var inget nytt, men viktigt att slå fast. Det finns dock möjligheter att sekretessbelägga uppgifter även efter att tilldelningsbeslutet hade fattats. Upphandlingsmyndigheten fortsatte:
“Efter att den absoluta sekretessen upphört genom tilldelningsbeslutet gäller istället bestämmelsen om sekretess för uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållanden. 
Sekretessprövningen ska göras av den upphandlande myndigheten ifråga, och ska alltid ske vid begäran om allmän handling.”
De här förhållandena regleras i OSL, “Offentlighets- och sekretesslagen”. Det blev till att hitta relevanta paragrafer i OSL.
Det var tydligt att en anbudsgivare inte kunde sekretessbelägga information i ett anbud. Det är kommunen som bestämmer om sekretess. Men det fanns möjligheter, och då började jag ana oråd…
Den 28 augusti kom beslutet från kommunjuristen. Det var som vanligt genomarbetat med många hänvisningar. (Beslutet kan laddas ner här.) Själva beslutet var överraskande, men inte helt oväntat…
“Begäran om att få ta del av handlingarna i omaskerad form avslås.”
Prisuppgifterna i anbuden ska alltså inte lämnas ut. De är belagda med sekretess.
Det visade sig i motiveringarna till kommunens beslut att ordförande Jonassons (S) återkallande av tilldelningsbeslutet spelade en avgörande roll:
“Ett tilldelningsbeslut är preliminärt och kan komma att ändras, till exempel vid en överprövning. Kommunen har i detta fall fattat ett beslutat om en tilldelning men en tid därefter återkallat beslutet. Ett nytt tilldelningsbeslut kan komma att fattas men det kan inte uteslutas att upphandlingen istället behöver göras om. 
Mot bakgrund av att ett tilldelningsbeslut har fattats i ärendet – där bland annat anbudsgivarna tillkännagivits – gör kommunen bedömningen att absolut sekretess inte längre råder i ärendet – oaktat att tilldelningsbeslutet sedermera har återkallats (jfr. RÅ 2004 not. 149).”
Det kanske är förståeligt ur kommunens perspektiv att inte nämna att återkallandet skedde samma dag som jag begärde ut handlingarna… Och påståendet att tilldelningsbeslutet kan överprövas är i och för sig riktigt, men helt beroende av att det överklagas. Och då hamnar alla de anbudsgivare som förlorade upphandlingen i ett dilemma, i ett moment 22 – hur ska de kunna överklaga ett beslut när de inte känner till det vinnande anbudets prisuppgifter? Det finns ju inga sakliga grunder för överklagan.
Det råder inte absolut sekretess längre i ärendet, skrev kommunjuristen. Det är självklart, men det fanns ju en annan sekretess. Juristen skrev:
“Tilldelningsbeslutet är återkallat och det kan i nuläget inte uteslutas att upphandlingen behöver göras om. Det finns även omständigheter som talar för att den genomförda upphandlingen annars kan behöva kompletteras på grund av ytterligare identifierade behov inom kommunen. Sannolikheten är stor för att samma anbudsgivare återkommer för att lämna nya anbud vid kommande upphandlingar. Ett offentliggörande av prisuppgifterna skulle leda till att anbudsgivarna kan få kunskaper som gör det möjligt för dem att anpassa sin prissättning på ett sätt som blir till nackdel för kommunen.”
Juristen drar fram ett trumfkort ur rockärmen, ett offentliggörande av prisuppgifterna kan bli negativt för kommunen… Även om det är svårt att förstå hur det kan vara negativt för kommunen om anbudsgivarna “anpassar sin prissättning” – och sänker sina priser…
Och så till pudelns kärna, OSL 31 kap. 16 §:
“Sekretess gäller för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden när denne i annat fall än som avses i 1 § första stycket, 2-4 och 12 §§ har trätt i affärsförbindelse med en myndighet, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.”
Jag kan inte se att kommunen och någon anbudsgivare “har trätt i affärsförbindelse” med varandra i detta läge. Och jag noterar även att paragrafen handlar om att den enskilde, dvs anbudsgivaren, eventuellt lider skada – inte kommunen…
Kommunen har jobbat hårt med motiveringen till beslutet om att sekretessbelägga prisuppgifterna i anbuden. Lagparagraferna som det hänvisas till är inte helt solklara och det tycks finnas ett mått av tolkningsutrymme. Kommunen hänvisar också till några rättsfall från 1993 till 2008. Och det finns faktiskt flera domar som slår fast att det under vissa omständigheter är ok att prisuppgifter är fortsatt sekretessbelagda. Men då kräver domstolarna i regel en tydlig bevisning av faktisk skada för att godkänna sekretess.
Och det är viktigt (se Inköpsrådet “Sekretess på priserna i ett anbud?”) att återigen understryka att det alltid är den upphandlande myndigheten, i det här fallet kommunen, som måste:
“göra en självständig prövning av om skäl för sekretess föreligger.”
Det är inte företagen, anbudsgivarna, som bestämmer om sekretess – och därför:
“Som anbudsgivare i en offentlig upphandling måste man därför vara medveten om att samtliga uppgifter som lämnats i anbudet kan komma att offentliggöras.”
Det finns ytterligare en omständighet som kan tala emot kommunens resonemang och argumentation. Visst är det så att ingen får reda på priserna om de är sekretessbelagda. Men den dagen som de vinnande anbudsgivarna börjar utföra arbeten för kommunen, vilket kan ske ganska snabbt efter avslutad upphandling och tilldelningsbeslut, skickar företagen ifråga fakturor till kommunen på utfört arbete. 
Och de fakturorna är också offentliga handlingar… Det finns emellertid även i detta fall möjligheter till överklaganden och fortsatta ”juridiska stridigheter”. I sådana fall är det också OSL 31 kap. 16 § som gäller och som ska tolkas. Enligt mycket säker källa känner ingen på ekonomiavdelningen i Vänersborgs kommun till att sekretess någonsin har begärts specifikt för prisuppgifter i enskilda fakturor. I praktiken betyder det sannolikt att sekretessbeläggandet av prisuppgifter i ett tilldelningsbeslut egentligen bara fyller en funktion, sekretessen gör det omöjligt att överklaga beslutet. Men som sagt, nu återkallades tilldelningsbeslutet…
Jag har överklagat kommunens beslut om sekretess till Kammarrätten. Det är oerhört viktigt att få veta vad som gäller. Det handlar inte bara om en upphandling i Vänersborgs kommun, det handlar om demokrati – invånarnas och skattebetalarnas insyn i hur skattepengarna används. Det handlar också om rättssäkerhet – överklagande och överprövning blir i praktiken omöjlig om prisuppgifter hemlighålls.
Om kommunen skulle få rätt och beslutet bli ”prejudicerande” så kommer det, som jag ser det, att kunna få stora konsekvenser. Det skulle kunna öppna dörrarna för godtycke och därmed öka risken för korruption. Upphandlingsmyndigheten ord (se “Om offentlig upphandling”) skulle riskera att sättas helt ur spel:
“Offentlig upphandling ska säkerställa att organisationer inom offentlig sektor öppnar upp sina inköp för konkurrens. Detta så att skattemedel används så effektivt som möjligt och företag inom EU kan göra affärer med offentlig sektor på lika villkor.”
Nästa, och sista, blogginlägg ska handla om min överklagan till Kammarrätten.
Fortsättning följer – se ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3): Del 3 Överklagan till Kammarrätten”.
==
- ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3): Del 1: Prisuppgifterna som försvann”
7 september 2025 - ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3): Del 2 Sekretessen som utmanar insynen”
9 september 2025 - ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3): Del 3 Överklagan till Kammarrätten”
10 september 2025
Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3)
Del 1: Prisuppgifterna som försvann
“Offentlig upphandling är den process som offentliga organisationer använder för att göra inköp.”
Så börjar den statliga “Upphandlingsmyndigheten” sin information om offentlig upphandling. (Se “Om offentlig upphandling”.) Myndigheten fortsätter:
“Offentlig upphandling ska säkerställa att organisationer inom offentlig sektor öppnar upp sina inköp för konkurrens. Detta så att skattemedel används så effektivt som möjligt och företag inom EU kan göra affärer med offentlig sektor på lika villkor.”
Ytterligare en viktig aspekt i offentlig upphandling är att allmänheten får insyn i vad som sker och hur skattemedlen används. Det blir med andra ord, skriver Upphandlingsmyndigheten:
“lättare att kontrollera att inköpen sker på affärsmässiga grunder och inte personliga.”
Med andra ord, offentlighet i offentliga upphandlingar. Det här är en mycket viktig aspekt och princip – både för skattebetalare och de företag som lämnar anbud i en upphandling. Det ska finnas möjlighet att kontrollera varför ett visst företag “vann” upphandlingen. Allmänheten och företagen ska kunna granska att tilldelningsbeslut har fattats på sakliga och korrekta grunder. Det förutsätter naturligtvis även att prisuppgifterna kan kontrolleras och granskas.
Är det någon läsare som inte håller med så här långt…?
I Vänersborgs kommun, liksom i de flesta andra kommuner, antar jag, brukar det gå rykten kring otillbörliga upphandlingar och tilldelningsbeslut. I Vänersborg var ryktena särskilt intensiva under arenabygget. Och lika förödande som rena felaktigheter kan vara för en kommun, lika förödande kan rykten om felaktigheter vara. Därför är det av oerhörd betydelse att tilldelningsbeslut kan kontrolleras i efterhand. Och då är anbudens prisuppgifter antagligen det allra mest väsentliga, även om det kan finnas andra kriterier.
Vänersborgs kommun har nyligen genomfört en upphandling, ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”. Det kom in anbud från 10 olika företag. I prövningen och utvärderingen av anbud tillämpas, skrev kommunen:
“omvänd utvärdering, vilket innebär att den upphandlande myndigheten först kommer att utvärdera inkomna anbud mot angiven tilldelningsgrund samt kontrollera att kraven i kravspecifikationen är uppfyllda och att avtalsvillkoren är accepterade. De leverantör som den upphandlande myndigheten avser tilldela kontrakt kontrolleras därefter mot kvalificeringskraven i kvalificering av leverantör.”
Det får väl förmodas att de flesta företagen (anbudsgivarna) uppfyllde kraven i utvärderingen. Det som avgjorde vilken anbudsgivare som skulle “vinna” var:
“Kontrakt tilldelas den anbudsgivare som erbjuder det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet med avseende på lägsta pris.”
Den 11 augusti 2025 fattade kommunen beslut om tilldelning, dvs vilket företag som “vann upphandlingen”.
Beslutet innebar att kommunen rangordnade de olika anbuden för varje maskintyp. Det innebar att ett företag kunde bli nr 1 på en maskintyp, nr 2 på en annan osv. På varje maskintyp fanns det tre olika maskiner från 1-3 anbudsgivare. (En anbudsgivare kunde ha flera maskiner av en viss typ.)
Det blev en ganska omfattande tabell.
Självklart var de andra anbudsgivarna intresserade av anledningen till att de inte “vann”. Vilket pris hade det “vinnande” företaget begärt för att hyra ut “entreprenadmaskiner med förare”?
Anbudsgivare hörde av sig till kommunen. Det visade sig emellertid att Vänersborgs kommun inte lämnade ut de vinnande företagens prisuppgifter. Och det förvånade flera företagare. Så brukade det inte gå till i andra kommuner och så hade det inte heller gått till i Vänersborg tidigare. Förvåningen övergick till misstänksamhet. Dolde Vänersborgs kommun något?
Det diskuterades mellan företagare och några undrade om det var politiker som låg bakom hemlighetsmakeriet. Två av företagarna kontaktade därför undertecknad vänsterpartistisk(!) bloggare.
Det här var ingen fråga för politiker tänkte jag. Men samtidigt tvivlade jag på att det fick gå till på det här sättet – utan att ha någon större kunskap i ämnet.
Den 19 augusti 2025 kl 10:27 begärde jag (skriftligt) hos kommunstyrelseförvaltningen om att få ta del av handlingarna kring upphandlingen av ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”.
Den 20 augusti 2025 fick jag svar av Upphandlingsenheten på kommunstyrelseförvaltningen:
“Bifogat finner du dokumentation rörande upphandlingen av hyra entreprenadmaskiner.”
Jag läste inte handlingarna utan skickade dem helt enkelt vidare till företagarna ifråga. Och tänkte att det här var ju inga problem – kommunen lämnade som vanligt ut de begärda handlingarna och nu fick företagarna den information som de efterlyste.
Trodde jag…
Några dagar senare blev jag kontaktad av en av företagarna. Prisuppgifterna saknades… Va??? Jag mailade direkt till Upphandlingsenheten. Det var den 25 augusti.
“Jag tackar för svaret, och handlingarna. Men jag saknar prisuppgifterna i anbuden från de olika entreprenörerna. De skulle jag gärna vilja ta del av.”
Svaret kom redan efter 20 minuter:
“Prisuppgifter är uppgifter som flertalet leverantörer i denna upphandling begärt affärssekretess på enligt OSL med hänvisning att de kan komma att lida skada om dessa uppgifter lämnas ut. Av denna anledning var dessa uppgifter inte med i tilldelningsbeslutet.”
De handlingar jag fick ut var alltså “maskerade”, dvs prisuppgifterna lämnades inte ut. Det var ett oväntat svar, en överraskning… Upphandlingsenheten hänvisade alltså till att flera leverantörer hade begärt sekretess med hänvisning till OSL, dvs “Offentlighets- och sekretesslagen”. Det var svårt att acceptera svaret, jag skrev tillbaka på direkten:
“Ok, men vad företagen vill är ju inget som kommunen kan ta hänsyn till. Offentlighetsprincipen gäller och den måste kommunen följa. Invånare ska ju kunna kontrollera på vilka grunder ett företag ”vinner en upphandling”.
Jag står fast vid att jag vill ta del av prisuppgifterna i anbuden.”
Jag vet inte om mina påståendena var helt korrekta, antagligen inte, men min omedelbara tanke var att kommunen måste utveckla och motivera svaret. Det var helt enkelt inte ok – och dessutom måste information om hur ett beslut ska överklagas skickas med.
Det tog 3-4 minuter och så fick jag återigen ett svar, denna gång från självaste upphandlingschefen:
“Jag förstår, en formel prövning görs av våra jurister. Så vi överlämnar din begäran till dem.”
Det blev helt plötsligt allvar av en enkel begäran. Det var en överraskning…
Det skulle komma fler…
Dagen efter, den 26 augusti, fick jag en bekräftelse från kommunjuristen att min begäran var mottagen. Det var juristen som skulle behandla ärendet och fatta beslutet om sekretess.
Jag berättade för mina företagskontakter om mina förehavanden med kommunen. Då fick jag ytterligare en överraskning. Eller snarare, en smärre chock…
De berättade att upphandlingen var avbruten. Va??? (Igen.)
Samma dag som jag först begärde ut handlingarna, dvs den 19 augusti 2025 kl 10:27 (se ovan), återkallade samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) tilldelningsbeslutet:
“Vänersborgs kommun har beslutat att återkalla tidigare tilldelningsbeslut i upphandling Hyra entreprenadmaskiner inklusive förare med diarienummer KSINK 2025/6 då det har framkommit brister i utvärderingen.
Med hänvisning till ovanstående beslutar undertecknad med stöd av delegation att återkalla tidigare tilldelningsbeslut”
“det har framkommit brister i utvärderingen”… Jo, jag tackar jag… Det var en oerhört intressant motivering. “brister i utvärderingen” Vilka var bristerna som gjorde att tilldelningsbeslutet drogs tillbaka? (Det kanske är en grund för en interpellation i fullmäktige…?)
Ordförande Jonasson (S) undertecknade sitt beslut digitalt, med Bank-ID. Det hände kl 18:33 – 8 timmar efter min begäran om att få ut handlingarna…
En slump? Antagligen, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på agent Leroy Jethro Gibbs i TV-serien NCIS och hans regel 39:
“There is no such thing as a coincidence.”
Det var hur som helst inte slut på överraskningarna…
Anm. Fortsättning följer, se ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3)”.
==
- ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3): Del 1: Prisuppgifterna som försvann” – 7 september 2025
- ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3): Del 2 Sekretessen som utmanar insynen” – 9 september 2025
- ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3): Del 3 Överklagan till Kammarrätten”
10 september 2025
Sörbygården Brålanda
I veckan som gick dök denna bild upp i mitt Facebook-flöde:
Under bilden återfanns denna kommentar.
“Blev precis som jag befarade när nån avdelning stängdes ner på äldreboendet Sörbygården tidigare! Blev inga protester till våra politiker Så nu stänger dom ner hela Sörbygården som politikerna planerade från början.”
Inlägget var avsänt från Brålanda och har fått många kommentarer och ”likes”. Det är inga snälla kommentarer. De riktar sig mot politikerna i Vänersborg och de flesta har uppfattningen att det är en sammansvärjning mot Brålanda. Ja, tydligen ingår även politikerna från Brålanda i komplotten.
Jag blev både överraskad och förvånad av inlägget. Nedläggning av det särskilda boendet för äldre i Brålanda? Nu? Fanns det ett sådant beslut? Och vem i kommunen tog i så fall beslutet och varför? Blickarna riktades mot socialnämnden och socialförvaltningen…
Socialförvaltningen svarade att det stämmer att:
“vi inlett åtgärd/åtgärder utifrån beslut från socialnämnd mot bakgrund av det ekonomiska läge socialförvaltning med nämnd står i 2025 samt 2026. Som åtgärd ingår vakanshållning av 24 platser inom särskilt boende och dessa koncentreras till Sörbygården.”
Dan Nyberg (S), ordförande i socialnämnden, förtydligade:
“platser kommer att successivt vakanssättas. Ingen ska behöva flytta. Skälet är bl a för att klara de mycket omfattande besparingar nämnden måste göra då det fattades ca 45 miljoner i kf:s beslut”
Inlägget från Brålanda på Facebook var med andra ord inte helt fel…
Men varför har det blivit så här?
Det handlar självklart om pengar…
I juni i år (2025) beslutade kommunfullmäktige om budgeten för nästa år. Socialnämnden hade inför beslutet begärt en ramökning (“mer pengar”) på 48,9 milj kr inför 2026. Om inte nämnden fick dessa pengar så var en av flera besparingsåtgärder:
“Att vakanshålla 24 platser inom vård och omsorg särskilt boende 14.000 tkr.”
Det var socialnämnden mycket tydlig med. Det framgår av nämndens protokoll från den 16 april 2025. Ida Hildingsson (V) hade ett eget yrkande där hon framhöll att det var positivt att socialförvaltningen vågade:
“föreslå nämnden att begära en kraftig ramökning”
Men Hildingsson yrkade avslag på, bland annat, vakanshållningen som möjlig besparingsåtgärd. Det måste kunna gå att spara på något annat om det var kris, åtgärden var inte rimlig. De styrande partierna avslog Hildingssons yrkande. De andra partierna deltog överhuvudtaget inte i beslutet. De skulle återkomma med egna, “samlade” budgetförslag i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.
Socialnämnden fick inte sina begärda pengar av kommunfullmäktige (juni 2025). Det innebar att fullmäktige i praktiken beslutade att 24 platser inom vård och omsorg skulle vakanshållas nästa år. Det var de styrande partierna (S+C+KD+MP) som stod bakom beslutet, även ordförande Nyberg… Vänsterpartiet ville tillskjuta ytterligare 8 milj kr till socialnämnden för att minska de föreslagna besparingarna inom bland annat äldreomsorgen. Det var inget annat oppositionsparti som ville satsa mer pengar till socialnämnden än vad de styrande föreslog i sitt budgetförslag.
Ordförande Dan Nyberg (S) skrev på Facebook idag:
“Inget parti i Vänersborgs kommunfullmäktige var beredda att ge socialnämnden de pengar som behövdes för att bibehålla nuvarande omfattning av socialförvaltningens verksamhet. Det är betydande belopp som saknas som därmed måste sparas.”
Det kan noteras att fackförbundet Kommunal förklarade sig oenigt med budgetförslaget. Kommunal skrev:
“Kommunal befarar en stor försämring av arbetsmiljön. Ökad arbetsbelastning vilket kommer att öka kostnaderna för förvaltningen vad gäller sjukskrivningar, personalbortfall och därmed ytterligare kostnader för anställningsprocesser och kompetensbortfall då personal väljer bort Vänersborgs kommun som arbetsgivare.”
Kommunfullmäktiges beslut i juni 2025 handlade alltså om nästa år (2026).
På socialnämndens sammanträde den 23 maj 2025 diskuterades nämndens ekonomiska läge innevarande år (2025 alltså) utifrån delårsrapporten. Prognosen redovisade ett underskott på hela 43,9 milj kr. Det berodde på:
“lägre intäkter i form av statsbidrag samt högre kostnader för försörjningsstöd, placeringar/köpta platser, hyror samt IT.”
Det pekades särskilt på minskade statsbidrag inom äldreomsorgen. Det krävdes besparingsåtgärder. Förvaltningen redovisade 16 olika åtgärder. En av åtgärderna kändes igen:
“Påbörja vakanshållning av ett särskilt boende inom vård och omsorg under våren.”
Det stod inte i handlingarna vilket särskilt boende som åsyftades och det nämndes inte heller på sammanträdet.
Socialnämnden godkände enhälligt delårsrapporten för april och beslutade att:
“Socialnämnden uppdrar socialförvaltningen att genomföra åtgärderna som redovisas i delårsrapporten.”
Det innebar att socialnämnden redan i år skulle börja verkställa nästa års besparingsåtgärd. Jag tycker att man kan se det som att nämnden och förvaltningen ansåg att det var en fördel att vakanshållningen skedde successivt med början redan i år. Det var inte bara för ekonomins skull utan även för de boendes.
På socialnämndens senaste sammanträde, den 28 augusti, fick nämnden reda på att det var aktuellt att börja verkställa beslutet. Men det sades inte heller denna gång vilket boende som var aktuellt för “vakanshållning”. De fackliga förhandlingarna var i och för sig genomförda, men personalen skulle först informeras.
Socialnämnden noterade informationen, inga nya beslut fattades.
Det finns således inget beslut i nämnden att just Sörbygården i Brålanda ska avvecklas. Det är ett förvaltningsbeslut fattat av tjänstepersoner, men det skedde på uppdrag av nämndens politiker och i slutändan som ett resultat av kommunfullmäktiges beslut. Men att det är just Sörbygården som ska vakanshållas beror på skrev socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) på Facebook idag:
“att boendet är i väldigt undermåligt skick jämfört med boendena i Vänersborg. De behöver därför renoveras till en standard som är värdigt för de boende. Det tredje skälet (det första skälet var ekonomin; min anm) är besiktningsanmärkningar inom brandskyddet som måste åtgärdas. Det är nog allas förhoppning att orsakerna till nuvarande situation kan lösas snart möjligt.”
Det ska också noteras att beslutet återigen handlade om “vakanshållning”. Ordförande Nyberg skrev på Facebook:
“Det särskilda boendet Sörbygården i Brålanda ska inte upphöra! De är 24 platser som tillfälligtvis kommer att vakanssättas.”
Kommunfullmäktiges och socialnämndens beslut kan också tyckas vara ogenomtänkt och faktiskt till och med kontraproduktivt. Det är ju faktiskt så att befolkningsprognoserna visar att andelen äldre i befolkningen ökar och det innebär naturligtvis att behov av fler platser också ökar… Dessutom har väntetiden för att få en plats på ett särskilt boende för äldre i Vänersborgs 
kommun ökat dramatiskt de senaste åren. Det skrev TTELA (se “Dystra trenden: Allt längre kötid till boende för äldre i Vänersborg”) redan för (exakt) ett år sedan:
“Kötiden har femdubblats på bara tre år”
Om äldre i behov av plats får vänta oskäligt länge så riskerar kommunen att IVO (Inspektionen för vård och omsorg) utdömer vite. Och då kan det handla om tämligen stora summor för kommunen…
Det finns farhågor, särskilt i Brålanda, att vakanshållningen på Sörbygården bara är början. De fruktar att Sörbygården kommer att stängas helt och att stängningen i så fall blir permanent. Jag kan förstå det, och det befarar även jag. Men det är som sagt inte innebörden i det beslut som har fattats.
Vad ska socialnämnden och socialförvaltningen göra? Det saknas pengar och nämnden är tvungen att vidta alla åtgärder den kan för att hålla budget. Och det här vet alla partier och politiker om. Så vems är felet att socialnämnden tvingas vidta besparingar och impopulära åtgärder?
Det finns naturligtvis en möjlighet att hindra vakanshållningen på Sörbygården. Och det är att kommunfullmäktige beslutar om att ge socialnämnden ett tilläggsanslag, dvs mer pengar. Ett sådant beslut skulle kunna fattas i oktober eller november. Det skulle inte heller vara helt orimligt – månadsuppföljningarna tyder på att kommunen skulle kunna göra ett oväntat stort överskott i år…
Det är val nästa år och det betyder väldigt mycket både för Vänersborgs kommuns och Sörbygårdens framtid… Och då tänker jag inte bara på kommunalvalet utan också på valet till riksdagen. Den nuvarande SD-stödda borgerliga regeringen har under flera år underlåtit att satsa pengar på välfärden vilket inneburit minskade statsbidrag som i sin tur har drabbat socialnämnden hårt. Regeringen har istället satsat stora pengar på skattesänkningar och bidrag (RUT och ROT) för de rika.
Anm. Läs gärna fortsättningen – ”Rädda Sörbygården!”.
===
Inlägg om Sörbygården:
- ”Sörbygården Brålanda” – 4 september 2025
- ”Rädda Sörbygården!” – 12 september 2025
- ”Sörbygården: Brev till KS från anhöriga” – 16 september 2025
- ”KF ikväll: Diskussion om Sörbygården” – 17 september 2025
- ”KF Sörbygården (1): Nybergs argument” – 21 september 2025
- ”KF Sörbygården (2): Finns beslut?” – 23 september 2025
- ”KF Sörbygården (3): Kan man lita på Nyberg?” – 24 september 2025
- ”Vem tar ansvar för Sörbygården i Brålanda, Dan Nyberg (S)?” – 25 september 2025
- ”Sörbygården: Beslut idag!!” – 25 september 2025
- ”Sörbygården: Så här gick det till i nämnden” – 27 september 2025
- ”Sörbygården: Respekteras inte beslutet?” – 30 september 2025
- ”Sörbygården: Diskussioner efter beslutet” – 1 oktober 2025
Torget, kulturaxeln och demokratin
Det har under året fattats en del beslut i kommunen om Vänersborgs centrala delar. Tjänstepersoner i kommunen har infört nya regler kring användningen av scenen på gågatukrysset (se “Tystnad ska råda på gågatuscenen”) och politikerna har antagit nya taxor/avgifter för att använda kommunens mark i centrum (se “Centrum, Fridamäss och avgifter”). Dessutom beslutade samhällsbyggnadsnämnden, den 27 februari, att riva kioskerna på torget och byggnadsnämnden gav rivningslov redan den 10 juni. (Se “Om torgkioskerna: To be or not to be”.)
Det är många vänersborgare som har reagerat på att flera viktiga beslut har fattats utan att invånarna har fått vara med och påverka. Droppen för Sara Johansson var att kioskerna på torget skulle rivas utan att någon i kommunhuset hade frågat invånarna om deras åsikter. (Se “Om torgkioskerna: To be or not to be”.)
Sara Johansson ordnade ett möte i fredags på biblioteket. Hon hade särskilt bjudit in ledamöter i byggnadsnämnden. Det var flera från nämnden som hade hörsammat inbjudan. Det fanns även andra politiker på plats, bland annat flera ledamöter från kommunstyrelsen och demokrati- och jämställdhetsberedningen. Märkligt nog var inga från Socialdemokraterna eller Centerpartiet närvarande. Det var också ett antal tjänstepersoner med på mötet, t ex förvaltningschefen på miljö- och byggnadsförvaltningen, en utvecklingsledare på kommunstyrelseförvaltningen samt två representanter från kultur- och fritidsförvaltningen. Det var även några “vanliga” invånare närvarande. De skulle ha kunnat vara fler, men å andra sidan hördes de som var där…
Ledamöter från byggnadsnämnden fick frågan om varför de hade gett rivningslov för kioskerna. De förklarade noggrant att nämnden är en myndighetsnämnd som måste följa lagen. Det fanns inget utrymme för tolkningar i det här fallet. Kioskerna hade inget högre kulturhistoriskt värde och det fanns inte heller något rivningsförbud i detaljplanen. Nämnden hade inget val, utan fick ge rivningslov vilket de ville eller ej.
Sara Johansson undrade varför beslutet om kioskerna på torget togs utan att tillfråga invånarna. Vilket alltså var samhällsbyggnadsnämndens beslut (se ovan). Ingen kunde riktigt svara på frågan, men antagligen var det så att kioskerna helt enkelt ansågs vara i vägen för en omdaning av torget. Ett beslut om rivning betraktades säkerligen inte heller som någon stor sak, varken för samhällsbyggnadsnämnden eller invånarna. Nämnden tog möjligtvis för givet att ingen ville bevara kioskerna. Den dåvarande förvaltningschefen på samhällsbyggnadsförvaltningen sa till TTELA (se “Torgets gatukök stängda – så ser planerna ut för kioskerna”) att kioskerna var i behov av renovering och en ombyggnad som det saknades pengar till. Det fanns inte heller någon som var intresserad av att driva verksamhet i kioskerna. (Den tidigare hyresgästen sades upp, se TTELA “Özgür driver kioskerna på torget i Vänersborg – kastas ut”.)
I underlaget till samhällsbyggnadsnämndens beslut om rivning stod det följande om kioskerna:
“Det planerade underhållet för de kommande tio åren är uppskattat till 1 miljon kronor, exklusive eventuella verksamhetsanpassningar. Med tanke på underhållskostnaderna och bristen på intresse från potentiella hyresgäster och köpare, är det ekonomiskt ohållbart att behålla byggnaderna.”
Samhällsbyggnadsförvaltningen beskrev också några mindre förändringar på torget innan beslut om större omdaningar skulle fattas:
“Rivningen (av kioskerna; min anm) skulle frigöra ytan för att till exempel kunna skapa en provisorisk food court, vilket kan bidra till en mer levande och attraktiv miljö. Möjligheten att sätta upp belysning för att skapa en inbjudande och trevlig atmosfär ska undersökas. Genom 
att använda olika typer av belysning, såsom strålkastare, ljusslingor och dekorativa lampor, kan en varm och välkomnande miljö skapas som lockar både invånare och besökare. Den provisoriska food courten kan erbjuda ett varierat utbud av mat och dryck, vilket bidrar till en dynamisk och social atmosfär.”
Det blev faktiskt inte så mycket prat kring kioskerna på fredagens möte, även om en del ville bevara dem. De flesta var överens om att torget och kulturaxeln borde genomgå stora förändringar. Hur centrum skulle se ut diskuterades i smågrupper och en del förslag fördes fram.
Slutsatsen var dock att kommuninvånarna måste få vara med och bestämma. Diskussionerna kom därför att riktas in mot invånarinflytande. Hur skulle invånarna kunna göra sina röster hörda om hur centrum i allmänhet och Kulturaxeln i synnerhet skulle se ut både i en nära framtid och några år framåt? Särskilt när det ingick i samhällsbyggnadsnämndens beslut om rivning i februari att förvaltningen fick i uppdrag att utreda den framtida utformningen av torget.
Det krävs sannolikt en ny detaljplan för att göra om och göra nytt i kulturaxeln och på torget. Det anser även stadsarkitekten. Han skrev i ett mejl:
“Den aktuella detaljplanen tillhandahåller enligt vår bedömning en för begränsad byggrätt för en hållbar utveckling av torget. Därför ser vi ett behov av en ny detaljplan som i huvudsak skulle klarlägga på vilket sätt en ny bebyggelse kan tillskapas utan att skadar riksintresset för kulturmiljövård som ligger på hela innerstaden och särskilt på Kulturaxeln.”
Den nuvarande detaljplanen för torget (från december 2000) har följande utseende (detaljplanen kan laddas ner här):
Stora ytor på torget är reserverade för parkerings- och busshållplatser…
Detaljplanen för “Huvudnässkoletomten” (Läroverket 1) är från 1959…
Denna detaljplan är helt inaktuell.
Det är ingen tvekan om att det behövs inte bara en utan kanske två nya detaljplaner. Det arbetet skulle kunna påbörjas under nästa år under förutsättning att byggnadsnämnden får en beställning.
Man kan nog ana att en ny detaljplan är den allmänna meningen också i kommunhuset. När de två moderaterna, Tor Wendel och Mikael Karström, 
lämnade in en motion i januari 2024 om att bygga en gradäng vid Huvudnässkolans aula, blev beslutet i kommunfullmäktige i april 2025 att:
“i samband med arbetet att utveckla vår stadskärna samverka med berörda nämnder, fastighetsägare, näringsliv och andra berörda var i Vänersborgs centrum en gradäng eller annan typ av flerfunktionell sittplats skulle kunna placeras.”
Kommunfullmäktige tog nog för givet att utvecklingen av stadskärnan innebär ett “helhetsgrepp”, dvs en ny detaljplan. Politiker och tjänstepersoner vill antagligen inte göra några förändringar av kulturaxeln förrän planen är klar.
Tankarna på att utveckla centrum har funnits länge. 2010-2011 utlystes en arkitekttävling om hur Vänersborgs stadskärna skulle utformas. Det vinnande bidraget inleddes:
“Kulturaxeln är den oputsade juvel som med sin regelbundenhet och potential kan vara en plattform för ett rikt stadsliv. Den kan förena och sprida en fantastisk kvalité till staden. … I centrum av denna starka länk ligger Vänersborgs stolta torg…”
Det finns alltså idéer och många på kommunen, både politiker och tjänstepersoner, har ägnat stor tankemöda de senaste åren på hur centrum ska utvecklas och gestaltas. Jag tror också att arkitekttävlingens bidrag lever kvar i minnet hos många. (Det går att ladda ner den vinnande bidraget här.) Nästa år ska dessutom en person anställas på halvtid som “centrumutvecklare”. Det kanske kan få fart på arbetet med stadens centrum.
Det finns goda förutsättningar för att kommunen bestämmer sig för att ha en bred dialog med allmänheten, och andra, i processen kring utformningen av centrum, och detaljplanens utseende. Om inte får Vänsterpartiet yrka på att en invånardialog ska genomföras…
Det stora hindret för en utveckling av centrum är nog inte viljan eller bristande demokrati, det är snarare pengarna…
==
Inlägg om Vänersborgs centrum:
- ”Tystnad ska råda på gågatuscenen” – 20 augusti 2025
- ”Om torgkioskerna: To be or not to be” – 29 augusti 2025
- ”Centrum, Fridamäss och avgifter” – 31 augusti 2025
- ”Torget, kulturaxeln och demokratin” – 2 september 2025
Centrum, Fridamäss och avgifter
Det var ovanligt många vänersborgare ute på stan i lördags. Det var Fridamäss och flera arrangemang återfanns i centrum. Det var allt från modevisning och visning av brandbilar till bakluckeloppis och Scensommarfest på Fisketorget. Det var en tillströmning och ansamling av människor i centrum som alla önskar att det alltid skulle vara. Men som det alltför sällan är…
Centrum i Vänersborg har blivit lite av en het potatis. Det hördes många upprörda röster på Facebook när meddelandet nådde invånarna att från och med nu ska det vara i stort sett tyst från scenen på gågatukrysset. I de nya anvisningarna står det:
“Scenen i gågatukrysset Edsgatan / Sundsgatan får bokas endast för kulturarrangemang och uppträden med låg ljudvolym pga närhet till butiker och bostäder.”
Vilket förvaltningen senast dessutom tolkade som att (se “Tystnad ska råda på gågatuscenen”) scenen endast får användas:
“för kommunens kulturarrangemang”
På Fridamäss igår var det inte särskilt högljutt, tyckte jag, men kanske de boende i centrum hade en annorlunda uppfattning. Det var inte heller Vänersborgs kommun som arrangerade modevisningarna på scenen. Och inte heller kan man väl räkna en modevisning till kulturarrangemang? Nä, det torde finnas ett behov av tydligare regler kring vad som gäller och en bättre konkretisering av vad kommunens nya anvisning om scenen innebär.
Det är få vänersborgare som förstår kommunens nya policy. Alla säger sig vilja ha fler människor i centrum, men att då införa restriktioner för scenen har naturligtvis motsatt effekt. Det ska dock sägas att det däremot är helt ok att föra både väsen och ta marken direkt framför scenen i anspråk, t ex för valtal, gatumusikanter, lotteriförsäljning och protester mot Israels folkmord i Gaza. Det bestämmer polisen. Det är dessutom gratis att vara på denna del av Edsgatan. 
Kommunen tar inget betalt. På gågatan och i gågatukrysset är det alltså fritt fram att utan betalning sätta upp bord, marknadsstånd och annat. Så betalar t ex Vänersborgs HC inget när klubben regelbundet står och säljer billotter. Och det beror inte på att försäljningen numera omges av lägre ljudvolym än tidigare…
Längre ner på Edsgatan, mellan torget och Plantaget, var det väldigt många människor igår. De besökte bakluckeloppisen, ett arrangemang som återfinns varje lördag förmiddag. Det är dock färre säljare och besökare än förr om åren. 
Det är Vänersborgs FK (VFK) som arrangerar och organiserar bakluckeloppisen. Säljarna betalar en summa till VFK för att få en plats. VFK sköter tilldelning av platser, insamling av pengar, kontroll av vad som säljs (ex alkohol ej tillåtet) och grovstädning. Det är emellertid inte gratis för VFK. Det har det varit tidigare. Klubben har fått ta denna del av Edsgatan i anspråk gratis. Sedan förra året betalar emellertid VFK en summa pengar till kommunen. I år är avgiften höjd till 5.000 kr om året. Det är ingen jättesumma, men en tämligen stor andel av de intäkter klubben får på verksamheten.
VFK:s inkomster går oavkortat till verksamheten, till fotbollen. Det är precis som VHC:s billotteri. Intäkterna går till ungdomsverksamheten. Skillnaden i kommunens “policy” är alltså att på gågatukrysset står VHC gratis, mellan Kungsgatan och Drottninggatan kostar det pengar.
Det är inte helt enkelt att förstå hur kommunen resonerar kring avgifterna. Men så tänkte jag att antagligen var jag medskyldig till dessa regler kring avgifter. 
Jag drog mig till minnes att kommunfullmäktige fattade beslut den 18 juni om “Taxor för upplåtelse av offentlig plats”. De nya taxorna skulle för övrigt börja gälla från den 1 augusti, i år alltså.
I underlaget till kommunfullmäktige stod det att skälen till ändringen av taxorna var:
“Taxan för oktobermarknaden behöver ändras. Det är meningen att marknaden ska vara självfinansierad av taxan och inte gå minus vilket den gör idag.”
Det beslutade dokumentet handlar dock om mer än Oktobermarknaden. Det står bland annat i dokumentet att en matvagn/foodtruck får betala en avgift till kommunen på 20.000 kr per år eller 2.000 kr per månad, kaffevagn/glassvagn/korvstånd betalar hälften. 
Serveringstält över 15 kvm kostar 1.500 kr per dag. Och så kommer man till avgiften för att ha loppmarknad. Avgiften för en loppmarknad är 200 kr per dag. (200 kr per dag multiplicerat med 50 veckor är 10.000 kr.)
Ovanstående exempel på avgifter är tagna från avsnittet “Försäljningsändamål”. Det definieras, i varje fall av mig, som att någon privatperson eller företag tjänar pengar på verksamheten att sälja något.
I dokumentet “Taxor för upplåtelse av offentlig plats” följer sedan avsnittet “Annat kommersiellt ändamål”. Avsnittet handlar om reklampelare, evenemang som t ex tivoli och cirkus men också “Andra kommersiella arrangemang”. 
Det står exempelvis att arrangemang upp till 2.000 kvm kostar 1.000 kronor per dag och arrangemang över 10.000 kvm 2.000 kronor.
Jag vet inte riktigt vad som är skillnaden mellan “Försäljningsändamål” och “Andra kommersiella arrangemang”, men efter “Andra kommersiella arrangemang” står det:
“För kommersiella arrangemang ordnade av skolklass, ideell förening/organisation eller liknande uttas hälften av ovan nämnda taxor.”
Det är inte helt lätt att tolka “ovan nämnda taxor”. Betyder det alla taxor i hela dokumentet eller bara taxorna under rubriken “Andra kommersiella arrangemang”?
Det står vidare:
“Arrangemang upp till 500 m² som ordnas av skolklass, ideell förening/organisation eller liknande är taxefria.”
VFK:s loppmarknad torde alltså vara över 500 kvm och eftersom VFK är en ideell förening betalar klubben bara hälften, dvs 5.000 kr om året.
Det var det av kommunfullmäktige beslutade dokumentet “Taxor för upplåtelse av offentlig plats”. Det finns också en lag som är aktuell i sammanhanget och som det hänvisas till i beslutsunderlaget till fullmäktige.
I Ordningslagen slås det fast att kommunen har möjlighet att ta ut avgift för upplåtelser av offentlig plats. Det regleras i sin tur av avgiftslagen (Lag om rätt för kommun att ta ut avgift för vissa upplåtelser av offentlig plats, m.m.):
“Om tillstånd enligt 3 kap. 1 § ordningslagen (1993:1617) har lämnats i fråga om sådan offentlig plats som står under kommunens förvaltning, får kommunen ta ut ersättning för användningen.”
Enligt lagen om avgifter gäller inte självkostnadsprincipen utan det handlar om ett belopp som:
“kan anses skäligt.”
Det kan också konstateras att kommunen inte måste ta ut några avgifter.
Det finns flera frågetecken kring taxorna och reglerna som gäller i centrum. Jag borde kunna räta ut alla frågetecken eftersom jag har varit med och i kommunfullmäktige sagt ja till “Taxor för upplåtelse av offentlig plats”. Men jag kan inte det. Nu i efterhand ser jag att taxorna kanske avhåller människor från att ordna olika arrangemang i centrum. Och det är ju helt fel tänkt. Naturligtvis måste kommunen ta ut avgifter som ersätter kommunen för det merarbete och extra kostnader som ett arrangemang medför. I varje fall till viss del. Men det måste vägas mot att locka människor och arrangemang till centrum.
Det finns emellertid ingenstans i kommunfullmäktiges beslut om att skillnader ska göras på avgifter på gågatan jämfört med andra delar av Edsgatan…
I budgeten för 2026 beslutade kommunfullmäktige att utöka kommunstyrelsens budgetram med 450.000 kr till tjänst för utveckling av stadskärnan. Kanske kan en “centrumutvecklare” ta tag i bland annat avgiftsfrågan.
Det är en uppgift som är viktig i en diskussion, och förhoppningsvis invånardialog, om hur vi vill ha det i hela Vänersborg centrum – inte bara på Edsgatan utan på torget, Plantaget och tomten vid fd Huvudnässkolan.
I fredags var det ett möte om kioskerna på torget och framtiden för kulturaxeln och centrum. (Se “Om torgkioskerna: To be or not to be”.)
Det mötet återkommer jag till i inlägget ”Torget, kulturaxeln och demokratin”.
==
Inlägg om Vänersborgs centrum:
- ”Tystnad ska råda på gågatuscenen” – 20 augusti 2025
- ”Om torgkioskerna: To be or not to be” – 29 augusti 2025
- ”Centrum, Fridamäss och avgifter” – 31 augusti 2025
- ”Torget, kulturaxeln och demokratin” – 2 september 2025
Om torgkioskerna: To be or not to be
I centrum av staden Vänersborg har kioskerna på torget stått i centrum. Så skulle man kunna uttrycka det lite vitsigt. De två kioskerna har stått på sina platser sedan urminnes tider och det finns väl knappast en enda vänersborgare som inte har köpt en korv eller en glass i någon av kioskerna. Och turister har förvånats över att det finns två kiosker så nära varandra och med samma utbud.
Nu är det tänkt att traditionen ska brytas och stadsbilden förändras. Kommunen har beslutat att jämna kioskerna med marken. Kommuninvånarna har delade uppfattningar, ska kioskerna stå kvar eller ska de rivas? Sara Johansson vill ha dem kvar och reagerar dessutom på att kommunen inte har rådfrågat vänersborgarna innan rivningsbeslutet fattades. Ikväll har hon kallat till möte kl 17.30 i biblioteket.
Det har varit en längre process kring torgkioskernas vara eller inte vara. TTELA har i flera artiklar följt utvecklingen de senaste två åren.
Redan i oktober 2023 skrev TTELA en artikel om kioskerna. (Se TTELA 20/10 2023 “Torgets gatukök stängda – så ser planerna ut för kioskerna”.)
TTELA skrev:
“De båda byggnaderna på Torget i Vänersborg är utrymda och igenbommade efter att kommunen sagt upp avtalet med den som drev gatuköken.”
Så var det. Avtalen sades upp, men kommunen hade ingen som stod beredd att ta över någon av kioskerna och driva verksamheten vidare.
TTELA följde upp artikeln några dagar senare med att fråga några vänersborgare vad de ville se på torget. Det var ju ganska tråkigt att det inte längre gick att få sig en mosbricka på Göstas korv eller på Grill-Ivar. Eller den mer moderna snabbmaten, hamburgare. Hamburgare hade vänersborgarna aldrig hört talas om på 60-talet när kioskerna uppfördes, mer än möjligtvis skymtat i någon amerikansk film. (Se TTELA 23/10 2023 “Vänersborgarnas röster: ‘Det vill vi se på Torget’”.)
Anledningen till TTELA:s artikel var att kommunen sökte någon eller några som var intresserade av att driva verksamhet i en eller båda kioskerna. Intresset visade sig dock mycket svalt, och ointresset har stått sig ända tills idag.
TTELA publicerade ytterligare några artiklar efter årsskiftet. Den första artikeln var särskilt intressant. Den redogjorde för kioskernas historia. (Se TTELA 17/2 2024 “Kioskerna – en del av vänersborgarnas liv i årtionden”.)
“Vid årsskiftet 1965/1966 stod kioskerna klara, och under våren 1966 rapporterade ELA att bygget blev dyrare än beräknat.”
Jag minns det som igår. Ja, egentligen inte riktigt. Det var väl inte förrän sent på hösten 1968 som jag gjorde min “vuxendebut” på torget tillsammans med kompisen Göran. Efter det blev kioskerna en central punkt i livet ett antal år framåt. I TTELA:s artikel sa en vänersborgare:
“Jo, jag har väl varit där en del om nätterna och ätit korv.”
Och så var det, det var en korv med mos som gällde. Mosbrickan var obligatorisk, särskilt i början av 70-talet. Då var det dans i parken på torsdagar och på småtimmarna ringlade köerna långa på torget…
Jag tror inte att det var några av gästerna som i köerna stod och funderade på om kioskerna var snygga eller inte, om de var att betrakta som historiska kulturminnen eller inte. Det enda av betydelse var att de tillhandahöll varm korv.
Diskussionen om vad som borde göras på torget blev allt intensivare. Det såg som sagt mörkt ut, det tillhandahölls ju varken korv eller glass. Och om ingen ville hyra kioskerna, skulle det då vara så här i framtiden också?
TTELA piskade upp stämningarna. Tidningen tog kontakt med den välkände arkitekturkritikern Mark Isitt. (Se TTELA 17/2 2024 “Vänersborgs stadsarkitekt om kioskerna: ‘De ser förjävliga ut’”.)
“Nej, fan, riv dem. De gör ju ingenting annat än att förfula.”
Sa Isitt till TTELA. Och fick medhåll av stadsarkitekt Martin Staude:
“de ser förjävliga ut”
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) höll inte med:
“De pryder sin plats, skulle jag säga. I mitt liv har de alltid funnits på Torget, så de är en naturlig del.”
Sedan vet jag inte om TTELA uppfattade Jonasson rätt när TTELA skrev:
“enligt Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) är det inte aktuellt att riva kioskerna.”
Bara 10 dagar senare, den 27 februari, fattade nämligen samhällsbyggnadsnämnden ett enigt beslut om att riva kioskerna:
“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att riva båda kioskerna på huvudnäs 2:14 och uppdrar åt förvaltningen att ansöka om rivningslov.”
Naturligtvis berättade TTELA om beslutet, dock utan att intervjua ordförande Jonasson (S), som enligt TTELA skulle ha gjort en total omsvängning på några dagar. Inte heller någon annan politiker i nämnden intervjuades. (Se TTELA 18/3 2025 “Kioskerna på Torget i Vänersborg kan komma att rivas”.)
Beslutet motiverades med att det inte fanns någon som ville hyra kioskerna och att ha dem kvar tomställda skulle enligt förvaltningen kosta 1 milj kr de kommande 10 åren. Så trots att kioskerna på torget hade ett kulturhistoriskt värde och skulle behandlas varsamt vid ombyggnad och underhåll så skulle de rivas. Det innebar följaktligen att samhällsbyggnadsnämnden skulle vända sig till byggnadsnämnden för att begära rivningslov.
Samhällsbyggnadsnämnden beslutade också att:
”uppdra åt förvaltningen att utreda framtida utformning av området där kioskerna är placerade på torget.”
Hos nämnden fanns tydligen tankarna på torgkiosker kvar. I underlaget slogs det för övrigt fast att kioskerna hade ett kulturhistoriskt värde
Ärendet behandlades ovanligt snabbt. Redan den 10 juni fattade byggnadsnämnden ett enhälligt beslut:
“Byggnadsnämnden ger rivningslov.”
Som skäl för beslutet angavs att det inte fanns något rivningsförbud i detaljplanen och att kioskbyggnaderna inte hade några höga kulturhistoriska värden som borde bevaras. TTELA skrev (se TTELA 19/6 “Torgkioskerna i Vänersborg ska rivas – borta redan till hösten”):
“Rivningsjobbet – som väntas kosta mellan 1,5 och 2 miljoner kronor – ligger redan ute för upphandling.“
Planen är att rivningen ska komma igång i september och vara klar i mitten av oktober, innan Oktobermarknaden.
Sara Johansson överklagade beslutet till Länsstyrelsen och yrkade att det upphävdes. Hon anförde att byggnaderna hade berikat generationer och att designen av mexitegel skapade ett unikt karaktärsdrag som måste bevaras varsamt. Johansson kritiserade också kommunen för att den inte hade involverat och engagerat medborgarna. (Se TTELA 15/7 “Sara kämpar för att bevara kioskerna på torget”.)
Den 22 juli fattade Länsstyrelsen beslut:
“Länsstyrelsen avvisar överklagandet”
Länsstyrelsen motiverade beslutet:
“Det är kommunen som vid lovgivning bevakar de allmänna intressena. Varken i plan- och bygglagen eller i dess förarbeten finns något uttalat skyddssyfte för grannars intressen som skulle kunna ge dem rätt att överklaga i detta fall, se RÅ 1993 ref 14. Klaganden har därför inte rätt att överklaga rivningslovet. Överklagandet ska därför avvisas.”
Hela rasket, båda torgkioskerna, ska alltså rivas. Planen är att det ska skapas en provisorisk food court med ett varierat utbud av mat och dryck. Den skulle kunna bidra till en mer levande och attraktiv miljö, vilket bidrar till en dynamisk och social atmosfär. Det skriver samhällsbyggnadsförvaltningen.
Det är nog allt som kan hända de närmaste åren på torget. Kanske kan belysning bli annorlunda, lampor sättas upp, en del bänkar, bord och blommor placeras ut. Men dels saknas pengar och dels lär det behövas en ny detaljplan. Stadsarkitekt Staude skriver:
”Den aktuella detaljplanen tillhandahåller enligt vår bedömning en för begränsad byggrätt för en hållbar utveckling av torget. Därför ser vi ett behov av en ny detaljplan som i huvudsak skulle klarlägga på vilket sätt en ny bebyggelse kan tillskapas utan att skadar riksintresset för kulturmiljövård som ligger på hela innerstaden och särskilt på Kulturaxeln.”
Min åsikt om kioskerna?
I ELA stod det i en bildtext 1962 till ett foto på fyra av de mindre, mobila kiosker som då fanns på torget (se TTELA 17/2 2024 “Kioskerna – en del av vänersborgarnas liv i årtionden”):
“Även om de olika kioskerna i och för sig kan vara ganska tilltalande så förskönar de sannerligen inte Vänersborgs torg. Men det lär bli en ändring till det bättre vad det lider.”
Jag tycker att det stämmer bra även för 2025.
Ikväll var det alltså ett möte om kioskerna på torget.
==
Inlägg om Vänersborgs centrum:
- ”Tystnad ska råda på gågatuscenen” – 20 augusti 2025
- ”Om torgkioskerna: To be or not to be” – 29 augusti 2025
- ”Centrum, Fridamäss och avgifter” – 31 augusti 2025
- ”Torget, kulturaxeln och demokratin” – 2 september 2025
KS i sammanfattning (27/8)
Anm. I mitt förra blogginlägg behandlades flera av ärendena på kommunstyrelsens sammanträde. Jag hänvisar dit för att få mer information. (Se “Äntligen möte med KS!”.)
Det blev ett ganska kort sammanträde med kommunstyrelsen igår. Mötet slutade redan kl 14.26 trots att lunchrasten varade i 80 minuter. Det berodde dock inte på trötta och sega ledamöter utan på att maten tog slut på ett av stadens matställen…
Sammanträdet hölls under lugna och sansade former. Som brukligt är måste jag säga. Det är ett bra debattklimat. Politikerna talar och diskuterar sakligt och de lyssnar på varandra. Vi får se om det håller i sig nästa år, som är ett valår…
Det var som vanligt en del information. Kommundirektör Tegenfeldt berättade om den cyberattack som Miljödata drabbades av i helgen. Vänersborgs kommun är en av omkring 250 kommuner och regioner som använder Miljödatas system. Attacken innebär en risk för att känsliga personuppgifter har läckt. Det är allvarligt och visar dessutom vilka hot samhället står inför, nu och inte minst i framtiden. (Läs mer på kommunens webbplats – “Systemleverantör utsatt för cyberangrepp – känslig information kan ha läckt”.)
Kommunalråden redogjorde för sina politiska förehavanden sedan kommunstyrelsens förra sammanträde i juni. Ordförande Benny Augustsson (S) talade en del om det arbete som pågår mellan kommunerna och regionerna mfl för att få staten att prioritera en utbyggnad av E45:an.
Forum Vänersborg hade haft årsmöte. Jag ställde en fråga om det hade varit någon diskussion kring Forums “kraftsamling” på Vänersborgs stads centrum. Det har ju ryktats om missnöje kring denna satsning från Brålanda och det hade även kommit ett brev från två missnöjda, och anonyma, företagare i Vargön. De skrev:
“Vill meddela er att vi är i chock över kommunens hantering av företagare, föreningar och organisationer i kommunens ytterområden och den särbehandling vi blir utsatta för.”
De reagerade särskilt på att kommunens julgåva i form av presentkort till sin personal inte kunde användas i några butiker i Vargön.
Det verkade som om ingen runt bordet hade sett brevet (mejlet) – och missnöjet från Brålanda var enligt Augustsson just bara rykten.
KS noterade informationen om “Nämndernas uppföljningsbeslut rörande privata utförare för verksamhetsåret 2023”. Jag undrade varför detta ärende kom upp i KS så sent. Det handlade ju om 2023… Det visade sig att det hade skett en miss. Ärendet skulle ha behandlats i början på året.
En majoritet av KS ställde sig bakom beslutsförslaget till kommunfullmäktige om Wargön Innovations ansökan om:
“förnyat projekt om ERUF-medel via Tillväxtverket, under 36 månader med planerad start 2026-01-01.”
Beslutet kommer att innebära att kommunen ska finansiera projektet med nästan 3 milj kr om året. SD yrkade avslag och Lena Eckerbom Wendel (M) lämnade en protokollsanteckning. (Jag har inte fått den skriftligt.)
Det blev ingen större diskussion kring “Mötesplats för unga” – kommunens satsning på en ny “fritidsgård” för ungdomar vid Idrottscentrum. SD var emot förslaget liksom M, L och MBP. Harlitz ska lämna en protokollsanteckning/reservation (som ännu inte har skickats ut). Anders Strand (SD) ville renovera Torpaskolans aula och matsal och behålla Lyckans fritidsgård. I voteringen blev röstsiffrorna 8-7 för beslutet:
“Kommunstyrelsen föreslår samhällsbyggnadsnämnden starta projektering och genomföra nybyggnation”
Vänsterpartiets röst avgjorde alltså omröstningen. Det blev även fallet i ärende 11, “Köp av fastighet Dyrehög 1:50”.
Det var lite luddigt i underlaget om vad kommunen skulle ha fastigheten i Brålanda till, men det klarnade under informationsrundan. Fastighetschefen visade följande flygfoto och förklarade vilka kommunala verksamheter som kunde inrymmas i fastigheten.
Den viktigaste kommande “hyresgästen” i Dyrehög var Räddningstjänsten. Behovet av nya lokaler är nämligen akut och egentligen hela anledningen till att kommunen har letat lokaler i Brålanda. Den nya “brandstationen” ska inrymmas i A, se flygbilden ovan. Det fanns andra kommunala verksamheter som behöver nya lokaler och som kan placeras i Dyrehög: Gatuenheten (C), Kostenheten (D), Tekniska för bland annat lagerhållning (E) och Renhållning (F). Dessutom finns det personalutrymmen (B), lagerlokal (H) och utrymme för en eventuell Kretsloppspark (G).
Henrik Harlitz (M) yrkade på återremiss med motiveringen:
“Vi yrkar på återremiss. … Detta för att till nästa möte med kommunstyrelsen där beräknade kostnader för renoveringar, ombyggnationer och beräknade driftskostnader i de nya lokalerna.”
Yrkandet fick stöd av L+SD+MBP. Och visst ligger det mycket (väldigt mycket) i att det måste finns fullödiga underlag, i varje fall när det handlar om investeringar av den här storleken – och (utöver investeringskostnaden) ett antal miljoner för åtskilliga anpassningar av lokalerna. Jag har emellertid mycket svårt att tro att det skulle bli billigare att köpa fastigheter för alla dessa verksamheter. Dessutom lovade ordförande Augustsson (S) att underlaget skulle kompletteras med dessa uppgifter innan sammanträdet i kommunfullmäktige, där ärendet ska beslutas.
I kommunfullmäktige (KF) kan Harlitz (M) yrka på återremiss igen om han och moderaterna inte är nöjda med underlaget. I KF räcker det med 1/3 av rösterna för att ett ärende ska återremitteras…
Vänsterpartiet röstade ja till att ärendet skulle beslutas under sammanträdet. Voteringen slutade återigen med 8-7 och därför skickas ärendet vidare till KF.
Kommunstyrelsen beslutade enhälligt att meddela positivt planbesked till att upprätta en ny detaljplan för värmeverket i Önafors. Vänsterpartiet ville dock understryka att den naturmark som ska avsättas för en eventuell utbyggnad av värmeverket verkligen användes till just detta ändamål och inget annat. Vänsterpartiet lämnade följande protokollsanteckning:
“Vänsterpartiet bifaller beslutsförslaget att meddela positivt planbesked för att upprätta detaljplan för värmeverket, men vill samtidigt betona att denna planmässiga utvidgning strikt handlar om just framtida försörjning med fjärrvärme. Det får inte bli en yta som blir tillgänglig för annan verksamhet. “
Samtliga partier var överens om att genomföra en invånardialog i samband med arbetet med den Fördjupade översiktsplanen i Frändefors. Ledamöterna biföll också enhälligt yttrandet över förslaget till Vattentjänstplan. Det var en 180 graders omsvängning av de styrande partierna. Men det låtsades de inte om… (Se “Äntligen möte med KS!”.)
Länsstyrelserna i Värmland och Västra Götaland har tagit fram ett utkast till värdebeskrivning för riksintresse Vänern med öar och strandområden.
Nu fick berörda kommuner yttra sig. Länsstyrelserna hade gjort en ganska bra beskrivning och förslaget till yttrande gjorde den ännu bättre. Men kartnörd som jag är såg jag dock att det behövdes några kompletteringar på en av kartorna. Ursand och Sikhall var inte utsatta som badplatser och både Grönvik och Sikhall borde stå med som naturhamnar… (Det verkar till och med som om Sikhall nu har uppnått statusen “gästhamn”.)
KS beslutade att kommunens yttrande kompletterades med att kartan för naturhamnar och badplatser skulle uppdateras.
Vänsterpartiets motion om fritidskort för kollektivtrafik till ungdomar bifölls av ett enigt KS. (Se “Motion V: Fritidskort till ungdomar”.) Nu ska motionen vidare till fullmäktige. Tyvärr kommer inte fritidskorten att kunna införas i Vänersborg förrän tidigast 2027 eftersom Västtrafiks utvärdering av trezonsystemet har senarelagts.
Det fanns ytterligare ett förslag från Vänsterpartiet som bifölls av KS.
KS skulle anta en reviderad riktlinje för kommunens representation och uppvaktningar. I riktlinjen hade reglerna för alkohol vid representation omformulerats. Kommunen skulle enligt förslaget vid särskilda tillfällen kunna bekosta alkohol vid såväl intern som extern representation. Vänsterpartiet vände sig emot ändringen och yrkade på att den nuvarande texten skulle fortsätta gälla:
“Kommunens externa och interna representation medger inte att kommunen bekostar alkoholhaltiga drycker. Det råder ett absolut förbud för alla anställda att vara påverkade av eller bruka alkohol eller andra droger under arbetstid enligt kommunens anvisning alkohol- och drogfri arbetsplats.”
Det var bara moderaterna som i diskussionen argumenterade mot yrkandet. När beslutet klubbades var det dock ingen som motsatte sig ändringen.
Det gjordes ytterligare en ändring i förslaget. Anställda med minst 25 års anställningstid och kommunalt förtroendevalda som haft kommunala förtroendeuppdrag i minst 25 år, får alltid en minnesgåva. Förslaget i riktlinjen var att minnesgåvans värde skulle sänkas från 13 till 12 procent av gällande prisbasbelopp. Det tyckte flera ledamöter var snålt och det gav också fel signaler till de anställda. Det styrande partierna lyssnade och föreslog genom Ann-Marie Jonasson (S):
“Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet yrkar att beloppet för trotjänargåva skall även fortsättningsvis ligga på 13%.”
Det blev också kommunstyrelsens enhälliga beslut.
Nästa kommunstyrelse är faktiskt inte förrän den 8 oktober. Innan dess är det däremot ett sammanträde med kommunfullmäktige, den 17 september.
Äntligen möte med KS!
En hel sommar har förflutit utan att kommunstyrelsen i Vänersborg har sammanträtt en enda gång! Det är inte utan att det stundtals har känts som om det har krupit myror i kroppen. I varje fall när man legat på gräsmattan och solat… Men imorgon, den 27 augusti, är det äntligen dags.
Kommunstyrelsens dagordning (ärendelista) har följande utseende:
Mötet ska avhandla 27 ärenden och underlaget är på 1.023 sidor. Kommunstyrelsen (KS) ska fatta slutgiltiga beslut i 16 ärenden, medan 9 går vidare till kommunfullmäktige (KF). Två ärenden har flera beslutspunkter varav några beslutas av KS och några av KF. KF har sitt första sammanträde den 17 september, då ska KF-ärendena beslutas.
Det blir som vanligt även en del information på sammanträdet. Kommundirektör Lena Tegenfeldt och de tre kommunalråden ska informera om vad de har gjort sedan sist. Kanske inte om vad de har gjort på semestrarna utan mer om vad som har hänt i omvärlden, på kommunhuset och i politiken sedan sammanträdet i juni. Hittills är bara tre informationspunkter inlagda, om “Medfinansiering i ERUF-projekt för Wargön Innovation”, “Riktlinje för kommunens representation och uppvaktningar” och köpet av fastigheten Dyrehög 1:50 och försäljningen av del av Källeberg 1:6 – båda fastigheterna ligger i Brålanda. Erfarenheten visar att det oftast tillkommer fler informationsärenden, ibland till och med så sent som onsdag morgon…
De flesta ärenden kommer att beslutas ganska snabbt. Det handlar om ärenden av “formaliakaraktär”. De ger sällan upphov till ifrågasättanden eller diskussioner, möjligtvis några klargörande frågor och upplysningar. Ärende 4 “Tilläggsanslag för lönerevision 2025” är ett sådant. Om det ärendet kan dock sägas att det inte är alla kommuner i landet som delar ut “extra pengar” för ökade löner. Många kommuner låter nämnderna stå för de ökade lönekostnaderna själva, vilket brukar innebära en illa dold besparing i verksamheterna…
Det kan nog bli en del diskussion kring ärende 8,”Beslut om medfinansiering i ERUF-projekt för Wargön Innovation 2026-2028”, trots att ärendet ska till fullmäktige. (Där brukar ledamöterna bli betydligt diskussionsvilligare, när åhörare och media bevakar mötena.) Anledningen är att Sverigedemokraterna är emot satsningen på Wargön Innovation (WI). SD anser att det blir för dyrt. Förslaget är att kommunen ska lägga drygt 2,5 milj kr varje år exklusive arbetsinsatser av personal motsvarande ca 100-150 tkr. Jag tror att förslaget kommer att bifallas.
KS ska föreslå att samhällsbyggnadsnämnden startar projektering och genomförande av nybyggnation av mötesplats för unga. I KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott) deltog inte Anders Strand (SD), Henrik Harlitz (M) och Lena Eckerbom Wendel (M) i beslutet. Jag antar att de vill renovera lokalerna på Torpaskolans gamla matsal och aula. Kommunfullmäktige har emellertid redan beslutat, i budgeten för 2026, att tilldela projektet totalt 54 miljoner kronor för nybyggnation av ”mötesplatsen” (på samma plats vid Torpaskolan). 
Det är för övrigt också det beslut som kultur- och fritidsnämnden vill se. Både kultur och fritid samt samhällsbyggnads bedömer att nybyggnation är det mest ändamålsenliga och långsiktigt hållbara alternativet. Och detta mot bakgrund av:
“verksamhetens behov, ekonomiska och tekniska förutsättningar samt resultat av medborgardialog.”
Det är möjligt att Vänsterpartiet kommer att fälla avgörandet i ärendet.
KS ska råda KF att sälja del av Källeberg 1:6 och köpa fastigheten Dyrehög 1:50 i Brålanda. Källeberg köps av Håkan Entreprenad AB. Kommunen säger så här om köpet av Dyrehög:
“ett strategiskt fastighetsförvärv av en ny fastighet i Brålanda skulle möjliggöra att kommunen kan samla samhällsviktiga funktioner och verksamheter till en mer ändamålsenlig lokalisering, samt skapa ytor och lokaler för ett redundanslager.”
KS ska enligt beslutsförslaget meddela positivt planbesked för att upprätta detaljplan för värmeverket i Önafors. Vattenfall Fjärrvärme AB vill nämligen trygga och framtidssäkra värmeleveranserna genom att möjliggöra utökning av nuvarande anläggning på Önafors och tillåta högre byggnader. Enligt översiktsplanen bör naturmarken bevaras för rekreation och naturvärden. KS tycker dock att man kan bortse från översiktsplanen i detta fall. En framtida utbyggnad ska inte påverka den kvarvarande naturmarken allvarligt. Det är emellertid inte planerat att bygga anläggningen förrän behovet uppstår.
Kommunen ska ta fram en fördjupad översiktsplan (FÖP) för Frändefors tätort, Forsane och Dykällan. Som en inledning till arbetet ska en invånardialog genomföras. Syftet är att:
“samla in invånarnas önskemål om och syn på orten där de bor, verkar och vistas.”
Invånardialogen genomförs i huvudsak under hösten. Den består av tre delar: en dialogträff den 16 september, “Arkitekter i skolan” med åk 6 på Frändeskolan samt en digital enkät.
Ärende 16 är intressant, “Godkännande av yttrande över förslag till Vattentjänstplan”. KS ska inte fatta något beslut om själva Vattentjänstplanen utan bara lämna ett yttrande, typ “vad tycker KS” om förslaget.
Den mest avgörande förändringen i förslaget är att planerna på fortsatt utbyggnation av kommunalt vatten och avlopp kommer att avbrytas. Det berör framför allt Vänersnäs. Från Blåplanens tidigare föreslagna 6 verksamhetsområden på Vänersnäs, till 4 områden i samrådsförslaget, till… I det nu framlagda förslaget till vattentjänstplan föreslås inget område att bli verksamhetsområde… (Se “Stora förändringar i Vattentjänstplanen”.)
Förslaget till yttrande, som KS förmodas godkänna, är undertecknat av ordförande Benny Augustsson (S). Han är nöjd med förslaget och har inget att erinra i sak kring förslaget men:
“trycker på vikten av fortsatt dialog med berörda och att planens innebörd kommuniceras på ett tydligt sätt.”
Jag reagerar dock på att ordförande Augustsson (S) skriver i yttrandet:
“Förslaget att ändra tidigare utbyggnadsområden på Vänersnäs till tänkbara utvecklingsområden är en logisk följd av länsstyrelsens tillsynsbeslut 23 januari 2025.”
Det är en sanning med väldigt stor modifikation, om man vill uttrycka det snällt. I förslaget till vattentjänstplan står det:
“I de fall Länsstyrelsen har förelagt kommunen att uppfylla paragraf 6 i Lagen om allmänna vattentjänster har detta riktvärde använts och vid information om potentiella verksamhetsområden har ett inbördes avstånd av maximalt 150 meter använts. Kommunen har med ovan nämnda riktvärde som utgångspunkt i en GIS-analys identifierat områden som är ett ”större sammanhang” om minst 20 bostäder med ett inbördes avstånd av maximalt 150 meter, dock med en tolerans med +/- 5 meter.”
Det enda Länsstyrelsen har gjort är alltså att konstatera att Vattentjänstlagens 6 § ska följas. För det har inte Vänersborgs kommun gjort tidigare. Vilket för övrigt James Bucci (V) och undertecknad (V) har framfört ett flertal gånger i de debatter i kommunfullmäktige som har handlat om inrättande av verksamhetsområden på Vänersnäs. (Se “VA-debatten i KF (7): Övriga trådar”.)
I den tillsyn som Augustsson hänvisar till handlar det endast om ett av de av kommunen föreslagna verksamhetsområdena, Hallby Södra på Vänersnäs. Där var definitionen på “större sammanhang” uppfyllt, men Länsstyrelsen läste vidare i 6 § i lagen och tittade på hälso- och miljörekvisiten. Det innebar att Länsstyrelsen “strök” även Hallby Södra… (Se “Länsstyrelsens bedömning får stora konsekvenser”.)
Ordförande Benny Augustsson (S) borde ha kunnat kosta på sig att medge att han och de styrande partierna (och Blåplanen) tidigare har tolkat Vattentjänstlagen på ett felaktigt sätt…
En glädjande nyhet är att förslaget till svar på Gunilla Cederboms och Vänsterpartiets motion om fritidskort för kollektivtrafik till ungdomar är att KS föreslår att bifalla motionen. (Se “Motion V: Fritidskort till ungdomar”.) Motionen ska vidare till fullmäktige. Tyvärr kanske inte förrän 2027 eftersom Västtrafiks utvärdering av trezonsystemet har senarelagts.
Det finns fler motioner, från andra partier, som ska behandlas. De tänker jag dock kommentera senare i ett inlägg inför kommunfullmäktige.
Det är slutligen värt att nämnas att kommunen ska revidera “Riktlinje för kommunens representation och uppvaktningar”. Det har gjorts en del mindre och bra ändringar, men framför allt har avsnittet om alkohol vid representation omformulerats.
“Förslaget innebär att kommunen, vid särskilda tillfällen, ska kunna bekosta alkohol vid såväl intern som extern representation.”
Det gäller bara vin och öl i måttlig mängd. Måttlig mängd definieras som: ett glas vin eller öl till förrätten och två glas vin eller öl till huvudrätten – tre glas vin alltså… Samtidigt stryks det under att anställda inte får:
“vara påverkade av eller bruka alkohol eller andra droger under arbetstid.”
De som har upplevt alkoholism på nära håll, vilket säkerligen en stor del av Sveriges befolkning har gjort, är antagligen inte odelat positiva till denna förändring…
Det finns fler ärenden på morgondagens sammanträde. Är det något oväntat som dyker upp och som är värt att känna till återkommer jag i ett senare inlägg.
Visst är det väl skönt att det politiska sommarlovet äntligen är slut och att politiken återgår till sina vanliga beprövade banor…?
Anm. Här kan du läsa om vad som hände i kommunstyrelsen – ”KS i sammanfattning (27/8)”.
Om fastighetsregleringen i Sikhall
Den 21 augusti 2025 fattade Lantmäterimyndigheten ett beslut angående ändrade fastighetsgränser i Sikhall (se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”):
“Genom fastighetsreglering överförs mark och vattenområde från Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6. Vägmark inom Sikhall 1:6 överförs till Hopperud 1:12.”
Lantmäteriförrättningen, som beslutet om regleringen kallas, innehöll vissa mindre förändringar av de förslag som hade lagts fram tidigare i diskussionerna mellan Vänersborgs kommun (samhällsbyggnadsnämnden) och Magnus Larsson. Jag tänkte redogöra för hur Lantmäterimyndighetens förrättning ser ut och hur den motiveras i de olika områdena i Sikhall. Det handlar om områdena kring småbåtshamnen och badet.
Den del av fastighetsregleringen som gäller mellan Sikhall 1:4 (kommunens fastighet) och Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet) handlar om området kring småbåtshamnen och Sikhalls Magasin.
“Från fastigheten Sikhall 1:4 överförs ett markområde om 4.058 m² samt ett vattenområde om 8,9 hektar till Sikhall 1:6.”
Lantmäteriet skriver att det gamla spannmålsmagasinet är klassat som byggnadsminne och att det används för t ex bröllop. Det beskrivs vidare hur viktigt det är att Magnus Larsson får en markremsa som förbinder Sikhall 1:6 med magasinet som underlättar framdragning av el, vatten och avlopp (se pil på karta nedan):
“vilket stärker förutsättningarna för fortsatt användning och bevarande av byggnadsminnet.”
Det är ett stort område som överförs från Sikhall 1:4 (kommunen) till Sikhall 1:6 (Magnus Larsson). Då ska man känna till att dessa områden, plus det område som fortsättningsvis ska tillhöra kommunen, 
fram till 2008 tillhörde Sikhall 1:6. Kommunen styckade av Magnus Larssons fastighet och förköpte marken mot hans vilja, dvs det handlade om expropriering. Nu återgår marken till Magnus Larsson. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Det finns en stenpir i söder och en brygga i norr, som används för uthyrning av båtplatser. De områdena ska överföras till Sikhall 1:6 eftersom, skriver Lantmäteriet:
“Dessa verksamheter bedöms vara ett lämpligt komplement till den skogsbruksverksamhet som bedrivs på fastigheten.”
Det som är kvar av kommunens fastighet (Sikhall 1:4) ska användas till samma sak som det används till i dagsläget, nämligen parkering för allmänheten och iläggning av båtar. Det kan också konstateras att hela området, även Sikhall 1:6 alltså, omfattas av strandskyddsbestämmelser.
De nya fastighetsgränserna medför ingen förändring i markanvändningen, men det ger således Magnus Larsson möjlighet att dra in el och VA till magasinet samt utveckla småbåtshamnen med uthyrning av båtplatser.
Lantmäteriförrättningen innebär även förändringar i området vid Sikhallsbadet.
Både Magnus Larsson (Sikhall 1:6) och kommunen (Hopperud 1:12) äger mark i området. Förrättningen innebär både byte och förvärv av mark:
“Området som överförs från Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6 består av ca 1,3 hektar slyig skog och sankmark och ca 700 m² vatten. Hopperud 1:12, används som badplats och väg, har ingen nytta av marken då den är slyig och sank. Det berörda mark- och vattenområdet omfattas av strandskyddsbestämmelser.”
Lantmäteriet fortsätter:
“Fastighetsbildningen medför ingen förändring i markanvändningen. Risken för privatisering är mycket låg, då bostaden på Sikhall 1:6 ligger långt därifrån.”
Och inte minst viktigt:
“Även i detta fall har marken som överförs till Sikhall 1:6 tidigare tillhört fastigheten.”
Även denna mark förköpte (exproprierade) alltså kommunen av Magnus Larsson år 2007 – mot Larssons vilja.
Förvärvet av området med “slyig skog och sankmark” innebär möjligheter för Magnus Larsson att utveckla området. Han har planer på att t ex utöka badstranden, anlägga en park och fler parkeringsplatser.
I förrättningen ingår också att ett område förs över från Sikhall 1:6 (Magnus Larsson) till Hopperud 1:12 (kommunen) – se siffran 4 på kartan ovan. Området består av vägmark som används av Hopperud 1:12 (badgäster) och flertalet fastigheter längre in på vägen. Området ska fortsätta att vara väg och därmed blir det ingen ändrad markanvändning.
Lantmäteriet konstaterar slutligen att marköverföringarna inte motverkar syftet med strandskyddsbestämmelserna.
Det här är alltså vad lantmäteriförrättningen innebär för fastighetsgränserna i sin helhet. (Med undantag att det också ingår i förrättningen att Magnus Larsson säljer en del av Sikhall 1:6 till en privatperson, se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”.)
Det är viktigt att komma ihåg att Magnus Larsson erlägger en summa pengar för att förvärva kommunens mark. Priset ingår också i förrättningen.
Nästa steg i Sikhalls (eventuella) utveckling blir upprättandet av en detaljplan – den detaljplan som byggnadsnämnden fattade beslut om år 2015. Det är väl ingen med kunskap om kommunens inställning till Larsson och Sikhall som tror att den processen kommer att gå smärtfritt…. Om nu Lantmäteriförrättningen överhuvudtaget vinner laga kraft. Och det gör den:
“Under förutsättning att inget förrättningsbeslut överklagas kommer resultatet av förrättningen att registreras i fastighetsregistret. Detta sker tidigast den 24 september 2025.”
En förhoppningsvis positiv fortsättning följer så småningom…
Sikhall: Beslut från Lantmäteriet
Den 18 september 2024 undertecknade Magnus Larsson dokumentet ”Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall”. Dagen efter, den 19 september, beslutade oppositionspartierna i samhällsbyggnadsnämnden att godkänna de upprättade avtalshandlingarna. 
Det var en mycket positiv och glädjande händelse för alla som vill se en utveckling i Sikhall. Det hade Magnus Larsson väntat på sedan 2015 när byggnadsnämnden beslutade att en detaljplan skulle upprättas i Sikhallsområdet.
Innan fastighetsregleringen mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson kunde bli verklighet så var det emellertid tvunget att kommunens Lantmäterimyndighet godkände avtalet. Och det tog tid. Och tid… (Se “I Sikhall står tiden still”.)
Men till slut hände det…
Den 21 augusti 2025 fattade Lantmäterimyndigheten äntligen ett beslut:
“Genom fastighetsreglering överförs mark och vattenområde från Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6. Vägmark inom Sikhall 1:6 överförs till Hopperud 1:12. Vidare överförs mark från Sikhall 1:6 till Sikhall 1:39.”
Samhällsbyggnadsnämndens beslut verkställdes. Vänersborgs kommun, som äger fastigheterna Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 (vid Sikhalls badplats) och Magnus Larsson, som äger Sikhall 1:6, ska reglera/ändra fastighetsgränserna enligt (i stort sett) nämndens beslut. Samtidigt överförs en bit av Magnus Larsson mark 
till en privatperson som bor i området (Sikhall 1:39), vilket alltså regleras samtidigt och inte har något med samhällsbyggnadsnämndens beslut att göra.
Med andra ord “byts och överförs mark” mellan parterna. Självklart är en del pengar inblandade i justeringarna av fastighetsgränserna.
Lantmäterimyndigheten skriver i sitt beslut:
”Arbete med detaljplan pågår inom de områden som fastighetsbildningen berör. Fastighetsbildningen försvårar inte en ändamålsenlig användning av området, orsakar inte olämplig bebyggelse och motverkar inte en lämplig planläggning av området. Muntligt samråd har skett med byggnadsnämnden 2025-08-15, som tillstyrker fastighetsbildningen (FBL 3:3).”
Glädjen ska dock inte tas ut i förskott. Fastighetsregleringarna i Sikhall kan överklagas, inom 4 veckor. Lantmäteriförrättningen, som beslutet om regleringen kallas, kan överklagas av flera parter. Sakägare, dvs de som berörs av förrättningen som t ex. grannar (fastighetsägare) kan göra det. 
Det kan också Länsstyrelsen i vissa fall, t ex när förrättningen rör allmänna intressen som miljöskydd, strandskydd eller riksintressen.
Det torde dock vara svårt för Länsstyrelsen att överklaga med några hållbara argument. Lantmäteriet skriver nämligen:
”Marken överförs till en skogsbruksfastighet. Risken för privatisering bedöms som mycket låg, då bostaden på Sikhall 1:6 redan har tillgång till vatten och brygga. Fastighetsbildningen medför ingen förändring i markanvändningen. Verksamheter som bedrivs inom området kommer att fortsätta som tidigare efter genomförd fastighetsbildning.”
Magnus Larsson har varit med om överklaganden tidigare. Vem minns inte när ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) överklagade sin egen nämnds, dvs samhällsbyggnadsnämnden, beslut om att att godkänna avtalet med Magnus Larsson. (Se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) Eller Länsstyrelsens tidigare till synes godtyckliga ställningstaganden i Sikhall. Det är även rykten i svang som viskar att det redan är någon med anknytning till kommunhuset som ställt frågan till Länsstyrelsen om lantmäteriförrättningen går att stoppa med hjälp av strandskyddsreglerna… (Jämför citatet ovan.)
Det finns många i kommunhuset, både tjänstepersoner och ledande politiker i Socialdemokraterna och Centerpartiet som inget annat tycks vilja än att sätta käppar i hjulen för en utveckling av Sikhall. De har 4 veckor på sig att göra det. I så fall kommer ärendet så småningom upp i Mark- och miljödomstolen (MMD) och möjligtvis Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Och en sådan process kan bli lika seg och långvarig som Lantmäteriets handläggning av ärendet, dvs upp mot ett år.
Lantmäteriet, och Magnus Larsson, och samhällsbyggnadsnämndens majoritet, kommer dock, som jag ser det, att ha stora möjligheter att få rätt, dvs att Lantmäteriets beslut kommer att stå fast. 
Lantmäterimyndigheten skriver nämligen något som är oerhört viktigt och mycket svårt att bortse från:
”Den tidigare fastighetsindelningen återställs, eftersom det berörda mark- och vattenområdet fram till år 2008 tillhörde samma fastighet som det förs till.”
Lantmäterimyndighetens förrättning är ett steg framåt. Om inte beslutet överklagas så är det ett mycket stort steg för Magnus Larssons planer och möjligheter att utveckla Sikhall. Då skulle han bland annat kunna dra nya elledningar till Sikhalls Magasin…
Lantmäterimyndigheten skriver i beslutet:
”Att marken kring byggnaden (Sikhalls Magasin; min anm) tillförs ägaren av byggnaden underlättar framdragning av el, vatten och avlopp, vilket stärker förutsättningarna för fortsatt användning och bevarande av byggnadsminnet.”
Överklagas beslutet så står Magnus Larsson och stampar på samma ställe som tidigare – och alla boenden i dalslandsdelen av kommunen får återigen erfara att kommunens vision om “attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet” inte gäller dem.
I inlägget ”Om fastighetsregleringen i Sikhall” redogör jag för hur Lantmäterimyndighetens förrättning ser ut rent konkret och hur den motiveras i de olika områdena i Sikhall.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer