Arkiv
Takraset. Igen.
Efter en vecka på något varmare breddgrader så är man då tillbaka i Vänersborg. Och precis som alltid prioriteras läsningen av TTELA. De nummer av tidningen som har missats läggs omsorgsfullt i en hög, i kronologisk ordning.
Överst i högen hamnar numret från fredagen den 13 juli. Det är ett spännande nummer. Här återfinns t ex en artikel om Kindblomsvägen och de vattensalamandrar som bor i området. Det är inte bara jag som läser TTELA, TTELA läser mig också… Verkar det som. Jag skrev ju en blogg strax innan jag åkte om några medborgare som överklagade Länsstyrelsens beslut (här). Vattensalamandrar själva kan ju inte överklaga. Det kan tydligen inte heller människorna. Står det i artikeln. Enligt Länsstyrelsen är det antagligen bara Vänersborgs kommun som kan överklaga. Varför kommunen nu skulle vilja överklaga. Länsstyrelsen ”dömer” ju som kommunen vill.
Vanliga människor kan tydligen inte överklaga Länsstyrelsens beslut. Återigen ett exempel på en demokratisk återvändsgränd. Det tycks ibland som om medborgarna bara kan utöva sina demokratiska rättigheter vart 4:e år. Däremellan kan de som är valda, dvs politikerna, göra som de vill. Eller? Och de som inte är valda, dvs tjänstemännen, kan alltid göra som de vill. Eller?
På samma sida i samma nummer skriver TTELA också om takraset och tvisten kring vem som ska betala. Det handlar alltså om arenan. Igen.
Kommunen vill, som bekant, att takraset ska gå på försäkringen, dvs att Länsförsäkringar ska stå för kostnaderna. Det vill inte Länsförsäkringar. Och därför har kommunen stämt Länsförsäkringar på 3.911.050 kr. Det ska bli rättegång i november.
Under tiden betalar kommunen Lindahls jurister som arbetar med stämningen… Som
redan har kostat mer än vad reparationen av taket kostade… (Omkring 8 milj kr tror jag att juristerna har kostat.) Om kommunen förlorar i rätten kan kostnaderna för Vänersborgs skattebetalare bli mångdubbelt större…
Och till på köpet är Länsförsäkringar ”huvudsponsor” för arenan… Hå hå ja ja… Det är som en dokusåpa… Eller någon slags tragikomiskt drama. (Fast egentligen betalar Länsförsäkringar bara för sin reklam i och på arenan, 1,5 milj per år.)
Nu har Länsförsäkringars chefsjurist enligt TTELA lämnat in en skrivelse till tingsrätten i Vänersborg. Jag vet inte riktigt vad som är nytt i skrivelsen (jag har i skrivandes stund inte fått tag i den). Men redan i mars 2011 skrev Länsförsäkringar till Advokatfirman Lindahl, som företräder Vänersborgs kommun:
”Vi är överens om att det var ett konstruktionsfel på takkonstruktionen vilket innebär att skadan är undantagen försäkringen oaktat hur mycket felet påverkat skadan.
Vi har fått bekräftat att det fanns ”gammal” snö och is på taket före skadetillfället och vi får därför anta att tidigare snöbelastning bidragit och påverkat skadan varför försäkringsfallet inte är visat enligt försäkringsåtagandet för snötrycksskador.”
Det verkar som det nya i skrivelsen till tingsrätten är att Länsförsäkringar nu skickar med bildbevis (på den bristande skottningen av taket) och en riktig ”beräkning”. Det är tydligen så att takplåten var underdimensionerad med 14%, och inte 10% som var den tidigare beräkningen.
Av någon anledning, som jag inte förstår riktigt, går skrivelsen inte in på takbågarnas antal. Det var ju ursprungligen tänkt att finnas 18 takbågar i arenan. Det var det som gällde när fullmäktige tog beslutet. Men det fanns bara 13 takbågar när arenan stod klar. Det här måste väl ha haft betydelse för takplåtens bärförmåga? Kanske var takplåten rätt dimensionerad – om det funnits 18 takbågar?
Det tycks alltså inte som det har framkommit något direkt nytt i frågan kring takraset. Men artikeln i TTELA avslutas med ett citat ur Länsförsäkringars skrivelse till tingsrätten, som får mig att sätta kaffet i vrångstrupen. I skrivelsen, skriver TTELA, beskrivs hur det har förekommit tillfällen under vintern, där det har befunnit sig många människor i arenan och:
”I det sammanhanget måste ställas mycket stora krav på personsäkerheten för den allmänhet som besöker arenan.”
Vad är det Länsförsäkringar skriver? Att taket kan rasa igen?
Det här är anmärkningsvärt. Ligger det något i Länsförsäkringars antydan är det oerhört allvarligt! Och gör det inte det, så är det också allvarligt.
Gunnar Lidell (M) skrev en gång på Facebook angående arena-skandalen:
”Sanningen kommer dock allt närmare……….!”
Nu har Lidell suttit som kommunstyrelsens ordförande i 1,5 år. Det är dags att sanningen om arenan kommer fram!
Affären Kindblomsvägen rullar vidare
Ni vet det där lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut där det bor vänersborgare – både i form av vattensalamandrar och människor? Nu bor väl i och för sig de flesta vattensalamandrarna i skogsområdet och människorna bredvid. Fast det är inte heller helt rätt, några salamandrar bor antagligen i trädgårdarna. Hos människorna. Länsstyrelsen skriver:
”en trädgårdsdamm på närbelägen villatomt som tros vara föryngringsplats för de salamandrar som återfunnits i skogsdungen”.
Fast frågan är väl om en vattensalamander kan kallas vänersborgare? Å andra sidan är ju inte människorna vid Kindblomsvägen det heller. I varje fall inte enligt socialdemokraterna. Marie Dahlin och Lennart Niklasson, frontfigurerna i socialdemokraterna, skrev ju i en insändare i TTELA:
”Vi vill inte förvägra vänersborgarna att bo lika bra som ni gör.”
”Ni” – det var inte vattensalamandrarna. Det var människorna.
Skogsområdet vid Kindblomsvägen är fortfarande aktuellt. Affären rullar vidare.
Det här har hänt kring skogsområdet vid Kindblomsvägen:
- 1933 beslutas den nu gällande detaljplanen för området.
- 2009: Byggnadsnämnden behandlar ett förslag om en ändring i detaljplanen för att möjliggöra byggnation av hus i det aktuella området. Förslaget hänger senare upp sig på oklara frågor kring trafiklösningen och på motståndet mot förslaget överhuvudtaget. Det blev inget av förslaget.
- 16 juni 2011: Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå fullmäktige att godkänna ett markanvisningsavtal, där kommunen säljer ett område på cirka 4.125 kvadratmeter till Modulbyggen Normstahl AB för 1.500.000 kronor.
- 7 sept 2011: Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att godkänna markanvisningsavtalet och försäljningen.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 28 sept 2011: Kommunfullmäktige återremitterar(!) frågan om Kindblomsvägen:
”Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet till Samhällsbyggnadsnämnden. Motivering till återremissen är att de handlingar i ärendet som kommit in till kommunen under tiden från kommunstyrelsens arbetsutskotts sammanträde 2011-08-29 till och med kommunfullmäktiges möte idag 2011-09-28 och som innehåller nya uppgifter som inte kunnat beredas, ska ges möjlighet till detta samt att en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.” - 28 mars 2012: Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet lägger tillsammans en motion, om att göra skogsområdet vid Kindblomsvägen till Allmänplatsmark-natur.
- 10 april 2012: En tjänsteman på Fastighetsenheten ansöker hos Länsstyrelsen om ”dispens för exploatering”.
- 11 juni 2012: Barn- och Ungdomsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder:
”Barn- och Ungdomsnämndens ansvarsområde påverkas inte negativt av föreslagen förändring, varför nämnden inte har något att erinra mot motionens intentioner.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet yrkar istället på bifall till motionen. - 18 juni 2012: Samhällsbyggnadsnämnden behandlar motionen. Motionen avslås.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet yrkar bifall till motionen. - 19 juni 2012: Byggnadsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder
”Byggnadsnämnden anser att den gällande detaljplanen inte ändras från kvartersmark till allmän platsmark – natur.
Byggnadsnämnden föreslår att kommunfullmäktige avslår motionen.”
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 20 juni 2012: Länsstyrelsen beviljar kommunen dispens för byggnation av bostadshus.
Samhällsbyggnadsnämnden, som fick tillbaka frågan av fullmäktige i sept 2011, har inte behandlat återremissen från kommunfullmäktige. Vilket är anmärkningsvärt…
Ändå har ärendet alltså gått vidare, genom att en tjänsteman på Fastighetsenheten har ansökt om dispens för att bygga bostäder i skogsområdet. Och inte nog med det. Fastighetsenheten har dessutom anlitat en utomstående konsult i arbetet!
Till vilket pris?
Varför har Fastighetsenheten begärt dispens? På vems uppdrag? Anser förvaltningen att detta är ett sätt att bereda ärendet? Eller är det helt enkelt så att den styrande mini-alliansen och socialdemokraterna (mellan skål och vägg) har bestämt att området ska bebyggas?
Till varje pris?
För min del tycker jag att fastighetsenhetens agerande rimmar illa med en pågående beredning… Återremissen från fullmäktige borde rimligtvis beredas enligt beslutets intentioner och motionen borde behandlas färdigt innan en dispensansökan lämnas in. (Och en utomstående konsult anlitas…) Det är ju faktiskt kommunfullmäktige som ska fatta beslut i frågan.
Visst känns det som att demokratin i Vänersborg återigen sätts åt sidan? Enligt fullmäktiges skulle ju också en medborgardialog genomföras med de berörda i området. Det har inte skett.
Vilket är anmärkningsvärt…
Gunnar Lidell (M) borde slå näven i bordet, och likt en viss gammal partiledare, konstatera att:
”Någon jävla ordning ska det va’ i …”
Nu är det ju så att det finns inga lagar som säger att icke-vänersborgarna, som bor där borta vid Kindblomsvägen, människorna alltså, har rätt till skogsområdet. Däremot finns det lagar som säger att de andra icke-vänersborgarna, som bor där borta vid Kindblomsvägen, vattensalamandrarna alltså, har rätt till sin skog. Naturvårdsverket har till och med ägnat 62 sidor om vattensalamandrar, ”Åtgärdsprogram för bevarande av större vattensalamander och dess livsmiljöer”. (Du kan hämta skriften här.)
Det är därför som fastighetsenheten har ansökt om dispens. För att kunna bebygga området, för människor, så måste kommunen ”ordna det” för vattensalamandrarna. Länsstyrelsen tyckte att kommunens åtgärder för salamandrarnas boende är tillräckliga. Det tycker inte några av de boende i området kring Kindblomsvägen, människorna alltså.
- 11 juli 2012 (=idag): Länsstyrelsens dispensbeslut överklagas.
Vattensalamandrarna hade nog också överklagat om de hade vetat vad som var på gång…
De överklagande lägger fram sin sak på ett mycket välskrivet och välformulerat sätt. De inleder sin överklagan med:
”Vi anser att flertal fakta inte vägts in i bedömningen samt att man i dispensen gjort antaganden som inte kan kvalitetssäkra artens fortlevnad.”
De klagande pekar framför allt på två saker i den av Länsstyrelsen givna dispensen:
”Vi anser att varken föreslagna kompensationsåtgärderna eller ansvarsfördelningen säkrar artens fortlevnad.”
och
”Bristfällig inventering”
I överklagandet lyfter de klagande fram ett antal påståenden i den givna dispensen som de anser vara felaktiga eller som saknar faktaunderbyggnad.
Länsstyrelsen skriver:
”en trädgårdsdamm på närbelägen villatomt som tros vara föryngringsplats för de salamandrar som återfunnits i skogsdungen”.
De klagande kommenterar:
”Tros vara understryker den bristande inventeringen – Fakta för detta saknas.”
Länsstyrelsen skriver:
”Länsstyrelsen bedömer att området som är tänkt för nya villor, endast utgör en mindre del av salamandrarnas livsmiljö på Blåsut”.
De klagande kommenterar:
”Hur gör man denna bedömning när inventeringen är så begränsad? På vilken studie/inventering grundas detta antagande?”
Länsstyrelsen skriver:
”Området på Blåsut i stort utgörs av uppväxta trädgårdar ….som kan gynna kräldjurens fortlevnad….”
De klagande kommenterar:
”Ett overifierat antagande p.g.a för snäv inventering. Man kan heller inte förutsätta att privatpersoners trädgårdar skall säkra en arts framtida fortlevnad. Den tillåtna byggrätten är betydligt större än husen är idag. Det finns även en stor risk att den nya bebyggelsen med moderna stora hus på mindre trädgård leder till en modernisering av kvarteret med mindre trädgårdar som följd. Den nybyggda vägen kommer också att ta bort ytterligare ca 1000m2 uppväxt vegetation och kan aldrig ersättas.”
Länsstyrelsen skriver:
”De tänkta skyddsåtgärderna kommer att förstärka det kvarvarande grönområdets möjligheter att utgöra livsmiljö för salamandrar.”
De klagande kommenterar:
”Detta är en nyckelpunkt. Detta har inte validerats! Det finns liten uppföljning m.a.p kompensationsåtgärder varav flertal gått fel. ref: 620-56-36-0. I detta ingår även byggnad och framförallt skötsel av en damm. Det finns inga krav på skötsel av damm i dispensen.”
Länsstyrelsen skriver:
”En väg kommer att anläggas genom grönområdet men kommer att vara avstängd för genomfartstrafik. Trafik kommer inte på ett betydande sätt skära av salamandrarnas passage från lek-föryngringsplats till jaktmark och viloplatser.”
De klagande kommenterar:
”Det är inte genom grönområdet vägen kommer att anläggas! Detta är ett faktafel. I det tänkta exploateringsområdet kommer den planerade vägen definitivt skära av länken mellan den tänkta dammen och där inventeringen hittade viloplatser & jaktmarker för salamandrarna. Att bygga vägen innan man säkerställt även en flytt av dessa jakt & viloplatser kommer leda till kraftig försämring av livsbetingelserna.”
Länsstyrelsen skriver:
”Länsstyrelsen bedömer att arterna kan leva kvar efter exploatering”.
De klagande kommenterar:
”På vilken kunskap eller erfarenhet grundar man detta? Det finns liten uppföljning rörande kompensationsåtgärder och vilken framgång de haft. Hur ser ansvarsfrågan ut. Vem är i slutändan skyldig att säkra fortlevnad? Kommunen söker en dispens för 3:e part som kommer att exploatera området. I detta markanvisningsavtal finns inga restriktioner rörande ansvar eller försiktighet. Det vi som lekmän undrar; – när väl allt är klart och exploaterat och salamandrarna bevisligen inte överlevt – vem är då åtalningsbar?!
Vi får se vad som händer med överklagan av Länsstyrelsens dispens. Oavsett utgången, så är det i slutändan ändå politikerna i kommunen som beslutar om skogsområdet kring Kindblomsvägen ska bebyggas eller inte.
Och som politiker är det flera intressen som ska vägas mot varandra. Naturligtvis ska folk ha någonstans att bo, men jag tror att det finns betydligt lämpligare platser att bygga på än vid Kindblomsvägen. Det är ju inte bara att smälla upp hus på varenda ”ledig plätt”. Det ska ju också finnas kvalitet i boendet.
Ett enigt fullmäktige har ställt samman de tankar och visioner som handlar om naturvärden, kulturvärden och sociala värden i den så kallade ”Grönplan Vänersborg 2008″. Denna Grönplan ska utgöra underlag ”vid förtätning och nybyggnad i tätorterna samt vid skötsel och bevarande av grönstrukturen”. Här kan vi bland annat läsa:
”Barnperspektiv ska alltid finnas vid analys av planering.
Gemensamma mål för bra samarbete mellan berörda.
Spara små ytor med natur för att skapa luft i bostadsområdena.
Bevaka möjligheter att skapa miniparker framförallt i centrala stan.”
De boende kring Kindblomsvägen får lägga ner mycket tid på att ”freda sig” och ”försvara sig” mot kommunens politiker och tjänstemän. Man kan ibland undra hur dessa politiker och tjänstemän tänker – inser de inte att de har fått sina uppdrag från kommunens invånare? Det är invånarnas intressen som ska tillgodoses. Vänersborgarna, även de som bor kring Kindblomsvägen, är ”vänner” och uppdragsgivare, inte fiender.
Och i mötet med medborgarna, så vore det lite uppfriskande om de kommunala representanterna lyssnade… Och de demokratiska spelreglerna följdes…
Lidell delar ut pengar
Det är ett halvår kvar till julafton, men tittar man på vädret, så skulle det lika gärna kunna vara jul redan nu. Grått, regnigt och trist… Med andra ord, en perfekt dag för att leta runt i kommunens diarium…
I diarierna ser jag att kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M) också tycks tro att det är juletider. Han verkar vara på ett riktigt givmilt humör… Efter samråd med Marie Dahlin 
(S) och Johan Ekström (FP) agerar Lidell tomte och delar ganska frikostigt, tycker jag, ut julklappar till några av kommunens föreningar.
VW Airheads får 10.000 kr i marknadsföringsstöd för VWänerträffen. Det får föreningen om Vänersborgs kommun marknadsförs
”på ett tydligt sätt”.
Det andra paketet går till Vänersborgs Rugbyklubb. Klubben får 20.000 kr för att marknadsföra kommunen på sitt nya matchställ. I Onsjö Golfklubbs julklapp finns det 
5.000 kr. De pengarna ska användas till att tydligt marknadsföra kommunen under klubbens medverkan i ”Golfa Runt Vänerns verksamhet 2012”.
Den fjärde, och största, julklappen av dem alla får dock Blåsut/Vänersborg Bandyklubb. För 40.000 kr ska Blåsut, naturligtvis också på ett tydligt sätt, marknadsföra Vänersborgs kommun vid de olika arrangemangen.
Lidell delar alltså ut julklappar för 75.000 kr. Så här ett halvår före jul. Jag undrar dock vad Vänersborgs övriga klubbar och föreningar säger om dessa julklappar. De har nog inte ens insett att det går att skriva önskelistor till tomten så här års.
Förutom IFK Vänersborg då. Som alltid håller sig framme. IFK får ju 300.000 kr till marknadsföring under bandy-VM nästa år. Dessutom tog Gunnar Lidell (och Dahlin och Ekström?) ett beslut i april att betala 125.000 kr (exklusive tryckkostnader) för att IFK Vänersborg på olika sätt ska exponera Vänersborgs kommun. Eller som det står i avtalet:
”IFK Vänersborg har ett stort nyhetsvärde i de lokala tidningarna TTEla och Vänersborgaren samt i viss övrig rikspress. SVT och TV4 kan även ha bevakning av arenan samt sända matcher.”
Några av kommunens föreningar reagerar nog på, som de säkerligen upplever, orättvisorna i julklappsutdelningen. I oktober 2010 skickade Vänersborgs IF, Vänersborgs FK, Wargöns IK, Brålanda IF, Frändefors IF, Bosna, Vänersborgs HC, Vänersborgs RC och IBK Vänersborg in en skrivelse till kommunen, där de skrev:
”Det råder en uppseendeväckande fördelning av olika stöd till föreningslivet i Vänersborg. En förening – IFK Vänersborg – gynnas på ett synnerligen anmärkningsvärt sätt”
Kanske är det dags för en ny skrivelse?
Man kan för övrigt undra efter vilka principer som jultom…, Gunnar Lidell menar jag naturligtvis, delar ut sina julklappar. Så vitt jag vet, så har kommunen ingen policy kring marknadsföring eller marknadsföringsbidrag. Kanske går pengarna till de föreningar som varit snällast under året? Kanske är det först till julklappssäcken som gäller? Eller är det helt enkelt så att Gunnar Lidell från och med nu tänker ge alla klubbar pengar till marknadsföring? Fast – pengapåsen för detta ändamål är begränsad. Det vet jag.
På tal om att dela ut pengar. I diariet hittar jag också en annan ansökan om pengar, dock inte om pengar till marknadsföring. Två anställda på träningsskolan på Mariedal skriver till kommunstyrelsen:
”Våra elever klarar inte av grundsärskolans mål, mycket på grund av att de har grava utvecklingsstörningar och ingen verbal kommunikationsförmåga. … För närvarande finns det ingenstans för eleverna att komma undan alla intryck. Därför vill vi skapa ett ro-rum, ett litet rum som ger elever möjlighet att få just ro och lugn.”
De avslutar sitt brev:
”Som verkligheten ser ut i skolans värld så finns det inga möjligheter att rymma dessa investeringar i en redan liten budget, så därför vänder vi oss till Er för hjälp med detta!”
När jag läser hela brevet/ansökan så känner jag mig lite beklämd. Borde inte ett sådant här rum vara standard på träningsskolan?
Med tanke på dessa juletider förutsätter jag dock att eleverna på träningsskolan får pengar till sitt rum.
Övertalighet i förskolan?
Såg ni rubriken i gårdagens TTELA?
”Sex får dela på dryg miljon för att sluta.”
Det handlade om att sex anställda, i huvudsak barnskötare, hade erbjudits och accepterat en avgångspremie för att sluta sin anställning i Vänersborgs kommun.
Det här tyckte inte bara kommunen var bra, TTELA:s ledarskribent skrev en hel krönika om det. Ledarskribenten (se här) tyckte att hela förfarandet var:
”Ett klart godkänt sätt att tackla övertalighet.”
Och det är det helt säkert. Går det att lösa övertalighet genom ett erbjudande om avgångspremie och som sedan antas helt frivilligt är det ju kanon. Jag menar, att bara få ett ”hej då” och sparken är ju inget alternativ direkt. Och så slipper ju kommunen på detta sätt också att säga upp yngre personal. Eller? Är detta hela sanningen…?
Övertalighet?
Övertalighet på personal? I Vänersborgs förskolor? Det låter underligt. TTELA tar inte alls upp frågan.
Jag skriver ett mail till kommunen – och får svar ganska omgående:
”Hela våren har placeringsassistenterna flaggat för att det inte finns tillräckligt med barn för att fylla lediga platser i höst.
Eftersom våra chefer får sin budget utifrån elev/barnantal har bristen på barn gjort att man måste minska på personalen för att få ihop budget.
Vid våra genomgångar med förskolecheferna inför höstens organisation har vi fått in övertaligheter och vakanser från varje chef.”
Finns det inte tillräckligt med barn? Är det brist på barn? Står förskolorna halvtomma i Vänersborg? Det verkar så.
Men så är det inte.
Några siffror.
Mellan 2008 och 2009 skedde en förtätning inom förskolan till 18,5 barn per 2,85 personal. Förskolan tog emot 124 nya barn utan nyanställning. Det var för några år sedan. Men sedan dess har det bara fortsatt… I den långa verksamhetsberättelsen för 2011 som behandlades i våras stod det:
”Under året har antalet inskrivna barn ökat både i åldern 1-5 år och 6-12 år. Detta har inneburit att personalkostnaden per inskrivet barn inom förskolan och fritidshem har minskat. … Andelen inskrivna barn i kommunala förskolor, fritidshem och enskild pedagogisk omsorg ser ut att fortsätta öka. … För våren 2012 kommer grupperna ytterligare att förtätas. … Inför 2012 ökar antalet inskrivna barn ytterligare både inom den kommunala förskolan och enskild pedagogisk omsorg. Detta innebär att budgeten per barn minskar.”
Den långa verksamhetsberättelsen beskriver också att föräldrarna reagerar på detta:
”Många föräldrar inte kände sig helt trygga när barnen var i förskolan, för de kände en oro över stora barngrupper och minskad personaltäthet.
Och i Mål- och Resursplanen för 2013-2015 står det:
”Då antalet inskrivna barn ökat under flera år har detta inneburit ett mindre budgetanslag per barn, vilket leder till lägre personaltäthet.”
Övertalighet på personal i Vänersborgs förskolor?
Nej!
Såg ni rubriken i dagens TTELA?
”Personalen har tröttnat”
TTELA berättar om att de anställda på Hallebergs förskola har skrivit ett öppet brev till Barn- och Ungdomsnämnden. Det här brevet skrev jag om den 26 maj(!). (Klicka här!) Då skrev jag så här:
”Personalen beskriver den situation som kommer att råda på förskolan i höst, när ytterligare en småbarnsavdelning stängs och barnen flyttas över till de andra avdelningarna.
“22 st barn 3-5 år. 23 st barn 3-5 år. 16 st barn 1-3 år. På varje avdelning finns det 2,80 personal.”
Personalen på Halleberg skriver att den enda gång som alla 3 i personalen finns på plats i barngruppen samtidigt, är mellan kl 10-12.30. I bästa fall. Ibland händer det att någon måste gå på ett möte. Övrig tid på dagen är man 1-2 personal.
Personalen skriver att det här är inget unikt för Halleberg, det är så här i hela kommunen. De vill att vi politiker ska vara medvetna om:
“att vi personal är ensamma om ansvaret för många barn långa stunder under dagen, t ex under utevistelse 1 personal 19-20 barn.”
Personalen konstaterar att det med de förutsättningar som finns idag är svårt att uppfylla Skolverkets krav.”
Ena dagen skriver TTELA om övertalighet i förskolan, nästa dag om att det finns för lite personal i förskolan. Hur hänger detta ihop?
I svaret jag fick från kommunen stod det:
”våra chefer får sin budget utifrån elev/barnantal”
Det här är nyckeln. Det är inte brist på barn, det är brist på pengar! Det är brist på pengar 
i de olika förskolorna, därför att pengen per barn är alltför låg! Om inte grupperna fylls (till en absolut maxgräns) i de olika förskolorna, så får inte förskolecheferna tillräckligt med pengar. Och då kan de inte behålla sin personal. Och då uppstår övertalighet…
Med andra ord, det är inte för få barn! Det är för lite pengar!
Övertalighet på grund av ekonomiska skäl alltså!
Och vad gör då kommunen? Passar på att öka personaltätheten genom att låta personal arbeta kvar? Nä, de pengar som finns används till att göra sig av med personal… Inte ska kommunen ha högre personaltäthet här inte…
Kommunen satsar alltså drygt 1 miljon kronor för att göra sig av med personal! Istället för att använda samma pengar i verksamheten, kanske anställa fler. Så att det blir t ex mindre barngrupper.
Något är feltänkt…
TTELA – folk och folk
Ibland kan man bli lite småsur på TTELA. Då menar jag inte att jag blev småsur på den artikel som TTELA hade igår om den gamle sossen och fd kommunalrådet S Anders Larsson. Det är naturligtvis av allmänt vänersborgsintresse att Larsson har en pension på 23.857 kr i månaden fram tills han går i ålderspension.
Det kan man ju inte blir småsur för.
Inte på TTELA i varje fall.
TTELA har ju dessutom publicerat betydligt ”smaskigare” nyheter än detta. Jag minns t ex att TTELA för några år sedan i sitt journalistiska grävande hittade en aktiv moderat politiker som var skyldig hela 15.000 kr i skatt för sin näringslivsverksamhet. Och en vänsterpartikollega som hade missat en räkning på några hundra kronor…
S Anders Larsson är ju faktiskt känd av de flesta vänersborgare. Så i allmänintressets namn, så måste ju TTELA skriva om honom. Larssons verksamhet har dessutom konsekvenser för alla skattebetalare i kommunen. Hans skapelse Arena Vänersborg 
kostar fortfarande en massa pengar, omkring 25 miljoner kronor per år. Kanske mer. Och ska antagligen kosta så i 30 år till.
Och på det, så ska alltså vänersborgarna betala Larsson sammanlagt 1.073.565 kr tills dess han fyller 65 år.
Visst är detta av allmänt intresse.
Dessutom hade TTELA en artikel idag där S Anders Larsson förekommer, ja han blir till och med intervjuad. Artikeln handlar om IFK:s biljettsystem. Den artikeln gör mig också småsur. Dock inte på TTELA.
Nä, idag blev jag småsur på TTELA av ett annat skäl. Kanske en småsak. Men ibland reagerar jag på småsaker. Särskilt om det finns en orättvisa inbyggd. Även om den är liten.
Idag publicerar TTELA en insändare om att ersätta bensin med etanol. Insändaren är egentligen ingen insändare. Den är ren och skär reklam. Skriven av självaste VD:n på St1 Sverige AB.
Fast det är inte därför jag är småsur på TTELA, även om jag brukar tanka hos någon av konkurrenterna. Men när jag läste den så kallade insändaren, så slog det mig att den var väldigt lång. ”Insändaren” var på 1.717 tecken. Och det gör mig småsur.
Varför då?
Så sent som för 1,5 månad sedan blev jag personligt angripen i en insändare i TTELA. Jag skrev då en insändare som svar. Så klart. Och fick efter någon timme följande svar från TTELA:s redaktion:
”Jag har kortat ner texten.”
Det här var lite småaktigt tyckte jag och citerade ur de pressetiska reglerna:
”De pressetiska reglerna syftar till att ge den enskilde ett skydd mot publicitetsskador utöver det som lagen erbjuder. Reglerna anvisar tidningarna att undvika uppgifter om enskildas privatliv, som saknar uppenbart allmänintresse. Behörigt utrymme ska ges åt rättelser och genmälen. … Var generös med bemötanden.”
”Behörigt utrymme.” ”Var generös med bemötanden.” Mitt svar var på 1.265 tecken; 59 tecken och 206 blanksteg för långt…
Jag framförde dessa synpunkter till TTELA. TTELA:s slutgiltiga svar var:
”Sedan flera år tillbaka har vi haft den här maxgränsen och bestämt oss för att vara konsekventa och inte göra några undantag. Det är naturligtvis tråkigt att du inte blir nöjd med min nedkortning, men nu vet du i alla fall till nästa gång att 1000 tecken gäller även i de fall man har blivit påhoppad.”
Dagens insändare är alltså 1.717 tecken lång…
Småsak? Kanske. Men ibland är det tydligen skillnad på folk och folk.
I varje fall på TTELA.
Och det gör mig småsur.
.
PS. Hellre ett nedkortat svar än inget alls. Därför blev min insändare publicerad med max 1.000 ord. Du kan läsa den ”oklippta” versionen här.
Resa i Västergötland
I fredags åkte min ”gamle” SO-kollega Dennis och jag på en liten rundresa i Västergötland. Vi är båda tämligen intresserade av historia. Nu tyckte vi att det var dags att återuppliva lite av Västergötlands äldre historia. Vi har nämligen gjort några resor tidigare. Västgötaresan gav mig också några tankar kring lite annat.
Det var några år sedan (drygt 30 år sedan faktiskt) som diskussionerna, om var Sveriges vagga låg, var som livligast. Några amatörhistoriker 
opponerade sig då mot den traditionella historieskrivningen. De hävdade att det var från Västergötland som den svenska riksbildningen utgick, och inte från Uppland. På senare år har diskussionen till viss del tagit ny fart i samband med Guillous böcker om riddare Arn. ”Amatörerna” från Västergötland kan nog sägas ha vunnit ”kampen” mot historieprofessorerna i Uppsala.
För visst är det väl så, att det var från Västergötland som den då, i början på det förra milleniet, ”moderna” godsägarklassen med sina riddare och med kristendomen 
som den nya ideologin kom och som gjorde slut på det gamla vikingasamhället med trälar och asadyrkan. Och skapade ett enat Sverige. Det kan ju inte vara någon slump att den förste kristne kungen döptes i Husaby och att Birger Jarl ligger begravd i Varnhems kyrka.
Tyvärr nämns aldrig Vänersborg i debatten om Sveriges vagga. Det hände tydligen inget i de här trakterna som var av betydelse. Även om några av de skepp lastade med både varor och engelska missionärer torde ha tagit den här vägen förbi fallen i Trollhättan och vidare till trakterna kring Kinnekulle.
I trakterna kring Kinnekulle, mer bestämt i Götene, ville politikerna slå mynt av det 
nyvaknade västgötaintresset i samband med ”amatörhistorikernas” seger och Guillous böcker om Arn. Det var ju vid foten av Kinnekulle, som Arn föddes. Och det var här han byggde sin kyrka i Forshem, helgad till ”Jesus Kristus och den heliga graven”.
På några år satsade Götene kommun ungefär 85 miljoner kronor på att anlägga en medeltidsvärld. Vid invigningen på sommaren 2008 var anläggningen inte ens halvklar. Men det var bråttom. (Undrar varför det känns som om jag har varit med om detta förut?)
Det gick inget vidare för medeltidsvärlden. Inte heller Bert Karlsson lyckade få lönsamhet i anläggningen, när han kom in i bilden något år senare. Bert Karlsson bytte koncept och gjorde om anläggningen till mer av ett lekland, ”Äventyrslandet Kinnekulle”. 
Det gick inget vidare för äventyrslandet heller. Förhoppningarna på 100.000 besökare grusades. Det dök bara upp 22.000 betalande. Och det blev en hel del trassel mellan Bert Karlsson och Götene kommun. Nu har parterna dock ingått ett avtal som innebär att alla skulder och fordringar mellan Berts bolag och kommunen är reglerade.
Götene står nu där med ett äventyrsland/medeltidsvärld som innebär både borgensåtaganden och skulder, som uppgår till minst 4 milj per år. Och vad jag förstår så är anläggningen numera stängd och Götene försöker sälja den. Kommunen har dock inte fått några seriösa bud.
Bert Karlsson å sin sida ångrar satsningen och engagemanget (NLT):
”Det var idiotiskt av mej att gå in i detta. Jag hamnade i en mycket svår sits när jag inte kunde kontrollera allt till hundra procent.”
Bert Karlsson skyller också på (Expressen):
”Det blev jättemycket problem tack vare den här negativa inställningen som hela tiden fanns. Politikerna förgiftade projektet.”
Som bekant har Bert tagit sitt pick och pack och dragit vidare. Denna gång till Vänersborg och Ursands camping.
Dennis och min resa hade inte äventyrslandet/medeltidsvärlden i Götene som mål. Vi tog istället vägen om Vänermuséet i Lidköping. Muséet hade inte så mycket med medeltiden att göra, även om det faktiskt tog upp detta också. Muséet var naturligtvis uppbyggt kring innanhavet Vänern.
Vänermuséet, som förresten låg vid Framnäsbadet, visade sig vara ett fantastiskt litet museum, modernt och med kreativa lösningar. Dessutom fick besökaren ofta vara aktiv. Jag antar att Vänermuséet inte är speciellt lönsamt, men idén om ett museum om Vänern är fantastisk och ett besök rekommenderas.
Vår västgötaresa styrdes också mot Spiken, det gamla fiskeläget på Kållandsö, bara några kilometer från Läckö slott. Vid sitt invigningstal på Ursandsstugan i onsdags nämnde faktiskt Bert Karlsson Spiken. Det var i sammanhanget ”marknadsföring” och ”kommersialisering”.
Och visst var det ”kommersialiserat” i den gamla hamnen. Flera restauranger och kiosker, parkerings- och båtplatser, rökerier och affärer. Och hus. Både vid vattnet och längre upp i skogen. Du kan t ex hyra en sjöstuga med sovloft på 61 kvm för 1.540 kr per dygn.
Jag antar att Spiken såg väldigt annorlunda ut förr, mer naturligt och genuint. Å andra sidan var det säkert en bygd där det inte fanns särskilt många människor. Det var säkert ganska ”dött”. Men jag blev positivt överraskad av Spiken och skulle lätt rekommendera ett besök dit. Om inte annat för att köpa lite gös till en fiskälskande partner…
Tänk, jag undrar om Spiken är Bert Karlssons förebild för Ursand?
Västgötaresan visade att det finns många likheter mellan Vänersborg och ”resten av” landskapet Västergötland, både när det gäller problem och möjligheter. Och Bert.
På gott och ont.
Bert och Ursand (2): Några funderingar
Det var invigning på Ursand igår. Höjdare från regionen som Gert-Inge Andersson, höjdare från Trollhättan som Paul Åkerlund, höjdare från Vänersborg som Gunnar Lidell, höjdare från Vänersborgs förvaltning som Ove 
Thörnkvist och höjdare från Vänersborgs Fotbollsklubb som Bo Tallbo samlades för att höra på Claes Bjerknes, Carl Bjerknes och Bert Karlssons intentioner att förvandla Ursand till en turist- och campingmetropol i Västsverige. Och så jag. Och min vänsterpartikollega, tillika campingexpert, Magnus Bäckström. Vi var också där. Bland alla höjdare.
Det har hänt en hel del sedan arrendeavtalet skrevs mellan Vänersborgs kommun och Dream World Design AB, ett av Berts och Bjerknes bolag, i december 2011. Vad som har hänt, och bestämts, är dock inte helt lätt att få reda på. I kommunens diarier finns det inte särskilt många papper från de möten som har hållits mellan kommunen och Bert/Bjerkne. Rättare sagt, det finns inte någonting. (Se här.) Det är till och med svårt att få reda på vilka från kommunen, politiker som tjänstemän, som har varit med och bestämt. Det är mycket märkligt. Kommunens invånare vet varken vad som beslutats eller vemsom har gjort det.
Vi vet dock att det har gått snabbt. Antagligen alltför snabbt. Både politiker och tjänstemän har vad jag kan förstå tummat på både regler och lagar. Överträdelser av strandskyddet har inte polisanmälts, byggnadsnämnden har inte inväntat svar från Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i strandskyddsfrågan, byggen har satts igång innan 
byggnadsloven varit klara etc. (Jag tror också att Länsstyrelsen har varit inblandad på något sätt.)
Men.
När Magnus och jag åkte upp till Ursand hade vi våra farhågor kring helt andra saker. Jag har i stort sett tillbringat varenda sommar sedan barnsben på Ursand. Det var på Ursand som jag under legendaren Arne Anderssons distinkta och professionella ledning lärde mig simma i Ursands svala vatten. Vilket för övrigt tog 5 säsonger… Men det var kanske inte att undra på… När termometern någon enstaka gång kröp upp till 16 grader jublade alla simskolebarnen över det, i det närmaste, tropiskt varma vattnet… Nu hade jag hört, av många vänersborgare, att Bert höll på att förstöra Ursand. Mitt Ursand.
Det var inte riktigt sant…
Det blir enligt min mening bättre än det var tidigare – för både turister och vänersborgare. Fastigheterna, som har varit i stora behov av renoveringar, har rustats upp. (Ursandsstugan blir riktigt fin!) Området har dränerats, vilket borde ha gjorts för många år sen. Visst, det finns några ganska missprydande tält, hopptorn, bassänger etc i plast. Men vad då? Att anordna aktiviteter både för barn och vuxna är väl helt i sin ordning?
När det gäller själva exploateringen, utseendet etc kan jag alltså inte se några 
problem. Tvärtom. Äntligen rustas Ursand upp! Och stranden är inte på något sätt ”avstängd” för de badande. Allmänheten har alltså fullständig tillgång till stranden. Det jag tyckte var bra var också att gräsytan ovanför stranden har stängts av för campare.
Mina farhågor besannades alltså inte. Jag känner fortfarande igen Ursand sedan min barndoms dagar, förutom att Arne Andersson inte längre står i vattnet och instruerar frusna simskoleelever.
Så handlar det bara om Ursands strand och camping är väl allt frid och fröjd. Förutom en del ”tveksamheter” i kommunens hantering av frågan. Men jag undrar. Kan en camping löna sig för Bert och Bjerknes? Bert Karlsson och Claes och Carl Bjerkne är ju entreprenörer. De är företagare som vill tjäna pengar.
Och det finns nog inga större pengar i en camping… Affärsidén är säkerligen en helt annan.
Tanken är att det ska byggas bostadsrätter i området. Det är nog detta som är grejen. Och det är säkert här som det finns pengar att hämta.
Vill vänersborgarna ha en massa bostadsrätter i Ursandsområdet? Det är nog inte helt säkert. Inte bara för områdets unika karaktär som rekreationsområde, utan också för kommunens kostnader.
Redan nu är det tveksamt vem som ska betala de investeringar som har gjorts i själva campingområdet. Jag vet fortfarande inte vem som står för dessa kostnader. Kommunen? Bert och Bjerkne? Ska arrendeavgiften helt enkelt höjas? Vad har man kommit överens om?
Om det är tveksamt vem som ska stå för kostnaderna på campingen, är det nog ingen tvekan vem som ska stå för kostnaderna kring bostadsbyggandet…
Och kostnader, det har kommunen alltför gott om… Och min bestämda uppfattning, om någon har missat det förut, det är att kommunens pengar i första hand ska gå till de lagstadgade uppgifterna. Till exempel förskola och skola.
Nä, det är många frågetecken som måste rätas ut innan jag ger mitt stöd till det som händer på Ursand. Helt klart. Alla papper måste upp på bordet! Vad är planerna? Vilka överenskommelser har slutits? Hur ser kostnadsbilden ut? Och så vidare.
Och det har, vill jag påpeka, inget som helst att göra med de inblandade företagarna som personer. Bert Karlsson är väl själva typexemplet på en entreprenör, kanske till och med en förebild för det begrepp som i fortsättningen ska prägla hela den svenska skolan. Och far och son Bjerkne verkar ha båda fötterna på jorden. Carl berättade till och med att han har läst min blogg vid flera tillfällen!
Entreprenörer behövs i Vänersborg!
Nä, det är nog i vanlig ordning kommunen som måste lägga papperen på bordet!
Tänker mini-alliansen respektera KF:s beslut?
I onsdags förra veckan fattade kommunfullmäktige två viktiga beslut som rör skolorna i Vänersborg. Det första beslutet var att alla skolor (utom Sundals Ryr, och att en utredning ska tillsättas angående Väne Ryrs framtid) ska vara kvar. (Det kan du läsa om här.) Det andra beslutet var att tillföra grundskolan och fritidshemmen 16 milj kr till personalförstärkning. (Och det kan du läsa om här.)
”Nederlagen i kommunfullmäktige är helt klart jobbiga.”
säger Gunnar Lidell (M) i TTELA. (Här.) Trots det har Lidell inga planer på att avgå.
Men är inte den stora frågan just nu:
Tänker mini-alliansen respektera fullmäktiges beslut?
Lena Eckerbom Wendel har bloggat (se här). Hennes blogg är i stort sett en kopia av det debattinlägg, som var infört i TTELA på midsommarafton (se här). I TTELA var inlägget också underskrivet av Gunnar Lidell (M), Johan Ekström (FP) och Marie-Louise Bäckman (KD). Eckerbom Wendels blogg är bara underskriven av Eckerbom Wendel själv…
De båda inläggen behandlar fullmäktiges beslut. Vad skriver då mini-alliansens företrädare om fullmäktiges beslut? Redan rubriken på debattinlägget anslår tonen:
”Hur ska skolbeslutet genomföras?”
Mini-alliansens företrädare skriver:
”De pengar man (=kommunfullmäktige) gav bort är i realiteten pengar som inte finns. Frågan nu är hur, eller om, intentionerna i onsdagens beslut kan genomföras?” (TTELA)
Dagen efter fullmäktiges beslut tvivlar alltså alliansens ledande politiker på om fullmäktiges beslut kan genomföras! Men det finns inget utrymme för tvivel och tveksamhet: Det är mini-alliansens skyldighet att verkställa fullmäktiges beslut!
Punkt!
De skriver också:
”en allt för liten del av den ökningen kan gå till lärare och utveckling” (här har Eckerbom Wendel i sin blogg ändrat till ”utbildning”)
Det beslut som fullmäktige fattade säger att de 16 miljoner kr ska gå till:
”Ökad personaltäthet inom grundskola/fritidshem”
Med det menas, vilket är ganska uppenbart, att alla miljoner ska gå till personal. Inte bara en ”liten del”.
Hur svårt kan det vara? Kommunfullmäktiges beslut gäller – och ska genomföras. Och tycker inte mini-alliansen det, så finns det bara en sak kvar: att avgå och överlämna sina platser till de partier som är villiga att verkställa fullmäktiges beslut.
Men mini-alliansen tänker tydligen inte avgå. Istället utövar de något slags krypskytte mot beslutet. Hur de tänker vet jag inte. Kanske tror mini-alliansen att ”stor-oppositionen” tänker ändra sig nu efter beslutet, och inse att den har fel, krypa till korset och typ ta tillbaka sitt beslut.
Så kommer inte att bli fallet.
Det är ingen hejd på ”krypskyttet” mot fullmäktiges beslut. De skriver i sitt debattinlägg:
- ”Att ge sken av att vi kan ha kvar alla lokaler vi har i dag utan att också öka anslaget till de fasta kostnaderna är att vilseleda.”
- ”allt för många av kommunens elever inte får den utbildning de har rätt till”
- ”Fullmäktigebeslutet innebär att ojämlikheten mellan kommunens skolor ökar”
- ”möjligheterna att möta skollagens krav avseende rätt till särskilt stöd respektive lärarbehörighet minskar”
Visst är detta att visa bristande respekt, egentligen inte bara för kommunfullmäktiges beslut, utan också för de synpunkter som alla medborgare framförde i medborgardialogen?
Några av dessa synpunkter som mini-alliansen framför är ju för övrigt frågor som inte hänger ihop med fullmäktiges beslut. Det är problem som har skapats av de nedskärningar som har skett på skolans område i åratal. I stället har ju beslutet förra veckan gett 
förutsättningar att åtgärda problemen! Dessutom har ”stor-oppositionens” företrädare framfört att de här 16 milj ska ses som ett första steg mot en allt större satsning på kommunens barn och ungdomar.
Varför kommer jag att tänka på Don Quijote…?
Argumentet att ”att ojämlikheten mellan kommunens skolor ökar” tycker jag är intressant. Eckerbom Wendel framförde det i fullmäktigedebatten. Hon påstod att:
“Barn i stan diskrimineras av oppositionens förslag.”
I fredagens TTELA finns det också en artikel där utvecklingsledare Sven-Eric Sjöbergh intervjuas. Sjöbergh säger:
”Eftersom man får pengar per elev så kommer de stora skolorna med många elever få mer resurser i form av fler lärare medan småskolorna inte berörs så mycket.”
Undrar hur Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Eckerbom-Wendel (M) får ihop detta?
Det finns inte bara frågetecken kring mini-alliansens ambition och vilja att verkställa fullmäktiges beslut. För säkerhets skull slänger Lena Eckerbom Wendel in en brasklapp på sin blogg:
”Dessutom så förväntas förvaltningen trolla med knäna för att hantera ökade lokalkostnader samtidigt som budgettillskottet öronmärkts till lärare. Läser man i kommentarsfältet i ttela så kommer också förvaltningen att anklagas för att sabotera om man misslyckas…”
Ska Eckerbom Wendel tolkas typ ”hur det nu än blir med mini-alliansens verkställande av fullmäktiges beslut, så kommer ändå inte tjänstemännen att kunna genomföra det”?
Man blir också lite fundersam när man läser Sven-Erick Sjöberghs ord i TTELA:
”Det är omöjligt och finns inga möjligheter för oss att hinna.”
Å andra sidan säger Sjöbergh senare i artikeln:
”Men eftersom nämnden inte träffas förrän i augusti så förstår jag inte hur vi ska hinna det. Det låter omöjligt.”
För att verkställa beslutet krävs det uppenbarligen att Eckerbom Wendel kallar in Barn- och Ungdomsnämnden till ett extra sammanträde. Snabbt. Då kan uppdraget (det handlar om utredningen av Väne Ryr) formellt ges till förvaltningen.
Och därmed är vi till tillbaka till huvudfrågan: Tänker mini-alliansen verkställa fullmäktiges beslut?
KF 20 juni (2): Turerna kring budgeten
Innan ärende 6 ”Beslut om mål och resursplan 2013-2015” togs upp till behandling, begärde Gunnar Lidell (M) en ajournering. Den skulle bli på 60 min sa ordförande Forsström! I verkligheten blev det 70 min… Ajourneringen motiverades med att förutsättningarna för mini-alliansens budget hade ändrats i och med skolbeslutet.
Jag tycker att det visade brist på verklighetsförankring. Beslutet som fullmäktige tog i skolfrågan kunde väl inte ha varit någon överraskning för mini-alliansen? Trodde verkligen mini-alliansen att ”stor-oppositionens” partier, dvs S, V, MP, C och VFP, skulle ändra sitt
ställningstagande om småskolorna sådär i sista stund – och bli överens med mini-alliansen? Mini-alliansen borde nog ha förberett sig bättre inför sammanträdet.
Hur som helst, så småningom lunkade mini-alliansens ledamöter in i sessionssalen med till synes tunga steg… De visste att de var på väg in mot sitt andra historiska nederlag… (Om det första, se här!)
Gunnar Lidell (M) äntrade återigen talarstolen som förste person. Han redogjorde ganska oinspirerat för mini-alliansens förslag. Och det är klart, hur inspirerande kan det vara att redogöra för en budget där första punkten är att alla nämnder och styrelser får ett sparkrav på 1%?
Barn- och Ungdomsnämnden hade fått några extra miljoner sedan det förra förslaget. En liten flirt med, tja, vilka? Det var fortfarande en stor skillnad mellan förslagen. ”Stor-oppositionen” ville ju ge 16 miljoner kr mer till BUN. Det skilde fortfarande 13 milj mellan förslagen.
Gunnar Lidell gillade inte oppositionens budgetförslag. Oppositionens budget kalkylerade med ett beräknat resultat på 0 kr för kommunen. Det tyckte Gunnar Lidell var ansvarslöst. Egentligen hade ”stor-oppositionen” velat ha ett plus också. Men pengar är ju mer än några siffror på ett papper. Pengar används i verksamheten.
Oppositionen tog alltså bort det 1%-iga sparkravet och tillförde BUN 16 miljoner. För de 16 miljoner kr kan man anställa bra mycket mer personal i skolan och på fritidshemmen. Personal som kommer våra barn och ungdomar till godo, t ex de som är i behov av särskilt stöd.
Det är ju också så att det just nu bara är juni. Det är i nu-läget alltså ingen ”ko på isen”. Visar det sig att kommunens ekonomi skulle gå käpprätt, hmm, fel, så finns ju möjligheten att öka kommunens inkomster. Det skulle i så fall kunna bli aktuellt att höja skatten för att säkra den ökade satsningen på skolan och fritidshemmen. Det beslutet kan fullmäktige i så fall fatta i oktober-november.
Oppositionspartierna (S, V, MP, C och VFP) enades alltså kring skolbeslutet tidigare under dagen. I de diskussioner som föregick det gemensamma förslaget enades vi, dvs ”stor-oppositionen”, också kring att göra en satsning på skolan. Vi insåg alla att en satsning innebär mer ekonomiska resurser (vad än mini-alliansen säger). Eftersom vi alla prioriterade denna satsning, så lade vi alla andra partiskiljande krav åt sidan. Vi tyckte helt enkelt att skolfrågan var så viktig att den måste prioriteras.
Naturligtvis skulle de olika partierna vilja ha in fler krav i sitt budgetförslag. Själv saknar jag t ex skrivningar och förslag kring arenan. Andra partier har andra ”hjärtefrågor”. Men oppositionens budgetförslag var en kompromiss, något som alla partierna kunde ställa sig bakom. Och det är en bra kompromiss. De partiskiljande frågorna, t ex arenan då, får drivas ”vid sidan om” av respektive parti.
Så resonerade alla oppositionspartier, som stod bakom beslutet i skolfrågan, inför 
budgetbeslutet.
Utom Miljöpartiet.
Det är ibland svårt att förstå sig på Miljöpartiet. Det verkar de tycka själva också. Marika Isetorp (MP) ägnade igår en hel blogg (här) åt att försöka förklara, och försvara, sitt och Miljöpartiets agerande. Jag vet inte om hon lyckas.
Ett av Isetorps riktigt tunga argument hämtar hon från Vänsterpartiet. Marika Isetorp skriver om Vänsterpartiet:
”I många frågor går de fram med ett helt eget förslag för att sedan lägga ner sina röster medan det, för dem, sämsta förslaget vinner trots att de kunnat ändra på utgången.”
Det är trevligt att Isetorp har Vänsterpartiet som förebild i politiken… Men tänk, jag kan inte påminna mig att Vänsterpartiet någonsin har gjort som Isetorp beskriver. Och har det hänt, vilket jag just nu inte kan påminna mig alltså, så är det i så fall någon enstaka gång. Men en sak vet jag säkert. När Vänsterpartiets förslag röstas ner, vilket har hänt…, så skriver vi i stort sett alltid en utförlig reservation där vi förklarar vårt ställningstagande.
Det här var en liten utvikning från sakfrågan… Men kanske skulle Miljöpartiet ha skrivit en reservation?
Precis som Marika Isetorp skriver, så var många irriterade över Miljöpartiets agerande.
Isetorp skriver i sin blogg:
”Istället blev båda sidor förbannade på oss!”
Men kan inte Miljöpartiet förstå det?
Miljöpartiets viktigaste fråga i budgeten för 2013 tycktes vara att Östra Mariedal skulle tas bort från exploaterings- och investeringsbudgeten och att de frigjorda medlen användes till gång- och cykelvägar. Den här frågan var tydligen så viktig att Miljöpartiet var villigt att äventyra de 16 milj kr till skolan. Miljöpartiet ville inte ansluta sig till ”stor-oppositionen”, om inte Östra Mariedal togs med.
Det är det här det gäller. Och snälla Miljöpartiet. Hur tänker ni? Ni ställer er alltså utanför en uppgörelse oppositionspartierna emellan, bara för denna fråga. Tänk på att ni bara har 4 av av 29 ”oppositionsmandat”.
Miljöpartiets agerande har en del likheter med vad som hände förra året. Då sålde Miljöpartiet bort några miljoner extra till BUN, för att komma överens med mini-alliansen – mot att Östra Mariedal inte skulle bebyggas. Då ”lekte” Miljöpartiet också stora politiska taktiker. Och blev lurade. Löftet om Östra Mariedal höll mini-alliansen i ett år…
Efter en sista ajournering frampå senkvällen äntrade Gunnar Lidell (M) så talarstolen och meddelade, att mini-alliansen har ändrat sig och nu stöder Miljöpartiets krav angående Östra Mariedal!
Herregud! Hur lågt kan man sjunka?
Maktens taburetter är tydligen så eftertraktade att mini-alliansen inte skäms för att formligen krypa på knäna för att få Miljöpartiets röster.
Men skulle Miljöpartiet bli lurade en gång till? Inte riktigt. Det stämmer det som Isetorp skriver i sin blogg, Miljöpartiet röstade inte för mini-alliansen. Och inte heller för oppositionens förslag. De avstod. Miljöpartiet lade ner sina röster.
Isetorp försöker få det till att det då blev som Miljöpartiet ville. Partiet fick både pengar till skolan och skogen på Östra Mariedal.
Jag ser det inte så. Jag ser att Miljöpartiet prioriterade skogen på Mariedal Östra före skolan. Jag ser att Miljöpartiet inte röstade för 16 milj kr till skolan och fritidshemmen. Jag ser att Miljöpartiet avstår att rösta i årets viktigaste fråga. Jag ser ett parti som inte förstår att man måste kompromissa om man ska samarbeta. Jag ser att Miljöpartiet satte sig själva på en piedestal och ville att alla andra partier skulle behandla dem annorlunda.
Jag ser att Miljöpartiet ställde sig utanför den samlade ”stor-oppositionen”.
Jag ser ett parti som inte ser skogen för bara träd!
Och detta i ett läge när den styrande mini-alliansen får ”stryk” i två avgörande frågor. När frågan om vilka som ska styra Vänersborg i fortsättningen ställs på sin spets…
Marika Isetorp citerar några bevingade ord på sin blogg:
”…fick jag höra av Stefan Kärvling (V) att man inte både kan äta kakan och ha den kvar.”
Känner mig nästan som en filosof… Och jag trodde att påståendet var djupt… Men Isetorp vederlägger mitt påstående med ett ännu djupare:
”Men det kan man, verkar det som. Bara man äter russinen först och spottar ut det brända.”
Oj. Tänkte inte på det.
Men det var också en utvikning…
Miljöpartiet ställde sig alltså utanför samarbetet mellan oppositionspartierna. Det är inte alltid så lätt att förstå partiets prioriteringar och politik. Ändå tror jag att Miljöpartiet kommer att ta sitt förnuft till fånga och bli en framtida samarbetspartner till Vänsterpartiet och den övriga oppositionen. Som det har varit tidigare. För jag tror inte att Isetorps samarbete med Kurt Karlsson (SD), som Isetorp av någon anledning beskriver ganska utförligt i sin blogg, blir särskilt långvarigt…
Några ord om Sverigedemokraterna. Partiet avstod ju från att rösta i skolfrågan. Och det kunde väl inte tolkas på annat sätt än att Sverigedemokraterna tyckte att det var ointressant om småskolorna fick vara kvar eller inte. Trots att Kurt Karlsson, SD:s talesperson i Vänersborg, upprepade gånger uttalat partiets stöd till både småskolor och till extra satsningar på skolan. I budgetdebatten tog han och Sverigedemokraterna ställning för mini-alliansens förslag…
Ingen fattade något. Jag undrar om de som röstade på Sverigedemokraterna gör det. Men det är inte slut med det. Vid voteringen, så lade Sverigedemokraternas två representanter ner sina röster! De avstod från att delta i det viktigaste beslutet som fullmäktige fattar under året! Förra året var det likadant. Då sa Kurt Karlsson också att SD vill satsa på skolan. När han hade chansen att rösta på mer pengar till skolan – lade han och den andre sverigedemokraten ner sina röster.
Jag undrar varför Sverigedemokraterna ställer upp i valet i Vänersborg överhuvudtaget. De röstar ju inte ens i de allra viktigaste frågorna som kommunen behandlar. Vad är det då för mening med att Sverigedemokraterna finns i kommunfullmäktige? Jag hoppas att partiets väljare inser detta, och ser till att vi slipper SD efter nästa val.
Jag är kanske lite orättvis? Efter samtal med Isetorp (se hennes blogg) röstade ju faktiskt Sverigedemokraterna en gång under kvällen – för skogen på Mariedal Östra.
KF 20 juni (1): Mini-alliansens historiska nederlag!
Det blev som väntat. Efter 3,5 timmes diskussion, inklusive ajourneringar, fattade igår kommunfullmäktige beslutet att småskolorna ska vara kvar. Beslutet togs med röstsiffrorna 29-20. Några timmar senare voterade fullmäktige om budgeten. Då fullbordades det andra nederlaget för den styrande mini-alliansen. ”Stor-oppositionens”, dvs Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet, budgetförslag antogs med siffrorna 25-20.
Kommunfullmäktiges beslut blev historiska i samma ögonblick som ordförande Forsströms klubba föll. Aldrig har det väl hänt i Vänersborg att de som styr kommunen förlorar två sådana här avgörande omröstningar. Och dessutom bara med några timmars mellanrum. Nederlagen leder rimligen till att Gunnar Lidell (M) lämnar in sin ”avskedsansökan” inom kort. Inte kan han och hans allierade i mini-alliansen ta ansvar för att verkställa dessa viktiga beslut som de inte själva står bakom.
Det som talar mot att mini-alliansen avgår, och sitter kvar mandatperioden ut, är väl att det lär bli svårt för flera av dem att skiljas från de status- och maktfyllda, och dessutom arvoderade, posterna som ordförande. Särskilt med tanke på hur hett eftertraktade, i synnerhet posterna som 2:e vice ordförande var, poster som i demokratins namn rimligtvis borde ha gått till ”lill-oppositionen” (Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet).
Argumenten om småskolornas vara eller inte vara stöttes och blöttes alltså länge och väl under gårdagens sammanträde, som började redan kl 13.30. (Och slutade 22.20.)
Mini-alliansens strategi avslöjades omedelbart, när Gunnar Lidell (M) som förste talare äntrade talarstolen. Alla de följande talarna upprepade egentligen bara Lidells argument i fortsättningen.
- ”Politik är inte bekvämt.”
Sa Gunnar Lidell. Mini-alliansens representanter framställde sig under eftermiddagen som några slags martyrer, som hade alla slags fakta och argument på sin sida. Men inte medborgarna. Och inte de andra partierna… Oppositionen som bara var ute efter att bli populära, som bara fiskade röster i nästa val. Mini-alliansen däremot var stolta och okuvliga kämpar. Som offrade sin popularitet för det som var rätt och riktigt…
Ja ja…
Den här inställningen hängde naturligtvis ihop med att mini-alliansens partier ville bortförklara och bortse från resultatet av medborgardialogen. Och det ville de ju, eftersom medborgarnas slutsatser inte stämde överens med deras egna…
Peter Göthblad (FP), som också är demokratiberedningens ordförande, ansåg att medborgardialogen inte var någon folkomröstning. Vad han ville säga med det var väl att det inte spelade någon roll vad medborgarna sa. (I varje fall om de sa fel…) Ändå sa Göthblad att:
”Vi ska fortsätta lyssna.”
Lyssna på vad? Mini-alliansen hade ju inte lyssnat på medborgarna. Marika Isetorp (MP) blev så nyfiken att hon frågade mini-alliansen:
”Vad hörde ni när ni lyssnade?”
Jo, men visst lyssnade mini-alliansen. Flera upprepade Kerstin Anderssons (FP) numera klassiska uttalande, de lyssnar minsann på dem som inte säger något…
Lena Eckerbom Wendel (M):
”De som svarade är inte ett genomsnitt av befolkningen. Vi måste lyssna till de andra.”
De andra är alltså de som inte svarade. Hur argumenterar man mot detta? Eckerbom Wendels argumentet är som hämtat ur den klassiska ”handboken” för alla makthavare, Machiavellis ”Fursten”.
Peter Göthblad sa också, till Bo Carlsson (C),:
”Vi lyssnar på alla. Du lyssnar bara på vissa.”
Bo Carlsson och oppositionen anklagas alltså av demokratiberedningens respektive BUN:s ordföranden att lyssna till de som yttrade sig i medborgardialogen.
Naturligtvis ville inte mini-alliansen lyssna till medborgarna, eftersom medborgarnas åsikter inte stämde överens med dess egna. ”Politik är inte bekvämt” när inga andra än man själv ser att man har rätt. Och varför är det så? Mini-alliansen var ju också tvungen att på något sätt förklara varför inga andra ser på saken som de själva. Varför har de andra partierna och medborgarna en annan syn? Varför har alla andra fel?
Därför Gunnar Lidells (M) andra argument:
- ”Siffror har tolkats utifrån var man bor.”
Även det här återkom flera talare från mini-alliansen till.
Det är lätt i den här kommunen att, så fort man säger något som på något sätt är kritiskt, stämplas för att man talar i egen sak. En känd härskarmetod. Flitigt använd den senaste tiden av representanter från mini-alliansen.
Det innebär helt enkelt att man inte behöver lyssna eller ta hänsyn till motståndarnas argument. Talar man i ”egen sak” så har man automatiskt fel. Mini-alliansen själva däremot, tyckte väl att de såg till allas bästa. Fast det fattade alltså ingen. Ofta inte ens deras egna partimedlemmar…
Det finns andra sätt att negligera motståndarnas argument. I den reservation som mini-alliansen lade i kommunstyrelsen, antagligen läggs samma reservation också i fullmäktige, talades det föraktfullt om de som yttrade sig i medborgardialogen:
”det finns ett litet antal elever som dock har röststarka föräldrar.”
Kerstin Andersson gick ett steg längre. Hon påstod i debatten att dessa föräldrar också var
”resursstarka”.
De som tycker annorlunda styrs inte bara av särintressen, de är på något sätt mindre värda också.
Gunnar Lidell framförde ett tredje argument i sitt inledningsanförande. Det var förresten den enda gången han stod i talarstolen i detta ärende.
- ”Alla barn har lika rätt till undervisning. … Vi vill titta på barnen.”
Lidell gick så långt att han läste upp barns rättigheter. (Var det ur Barnkonventionen han läste?) Orvar Carlsson (KD) ville inte vara sämre. Orvar Carlsson sa:
”Alla barn ska ha samma möjligheter och förutsättningar.”
Och det ville inte oppositionen…?
Lena Eckerbom Wendel, Barn- och Ungdomsnämndens moderata ordförande, gick ett steg ännu längre. Hon påstod att:
”Barn i stan diskrimineras av oppositionens förslag.”
Oj.
Det är inga dåliga anklagelser som representanterna för de borgerliga partierna hävde ur sig från talarstolen. Är det sakliga argument? Är det argument som tycks utgå från en vilja att fatta bästa möjliga beslut för barnen och ungdomarna?
Det mini-alliansen ville säga var ju självklart, att oppositionen inte tänkte på barnens bästa. Ja, oppositionens förslag kanske till och med bröt mot barnens rättigheter…
Lena Eckerbom Wendel (M) utvecklade argumentet ytterligare – på ett mycket intressant sätt. Det hon sa visade på ett tydligt sätt att mini-alliansen ställde elever mot varandra. Kontentan blev ungefär så här, som jag också framförde från talarstolen:
”Mini-alliansen resonerar ungefär så här: Varför ska vissa ha det bra, medan andra har det dåligt? Det måste bli rättvist och likvärdigt. Därför måste alla få det lika dåligt.”
Det föll inte Eckerbom Wendel in att rättvisa och likvärdighet inte behöver innebära att alla ska ha lika dåligt. Det kan istället betyda att alla ska få det lika bra!
Eckerbom Wendel var faktiskt väldigt tydlig när hon sa att det är bra för eleverna att gå i små klasser på små skolor. Men att detta leder till att klasserna blir större och eleverna får det sämre på de större skolorna i stan. (Ett argument som inte kan hittas i materialet i medborgardialogen. Där var allt stort bra och allt litet dåligt …) Hon drog på fullt allvar slutsatsen att detta måste leda till att småskolorna ska läggas ner och att eleverna på dessa skolor istället ska flytta till de större klasserna i stan!
De som har det bra ska få lika dåligt som de andra. Att utveckla skolorna i stan, så att dessa elever får det bättre – det föresvävade inte Eckerbom Wendel.
För övrigt, så har Eckerbom Wendel fel i sina förutsättningar. I Vänersborg har vi ett resursfördelningssystem som innebär att alla elever behandlas lika, oavsett i vilken skola de går i. Och om det vore så att Eckerbom Wendel hade haft rätt, att har vi inte ett rättvist system, så hade det varit ordförandes skyldighet att genast rätta till bristerna i denna fördelningsmodell – oavsett om de små skolorna skulle bevaras eller ej.
Gunnar Lidell tyckte också i sitt inledningsanförande att
- ”Tjänstemännen har gjort en fantastisk insats.”
Det var han som ordförande i kommunstyrelsen nog tvungen att säga…
Det enda argument som tillkom i debatten, och som inte Gunnar Lidell anförde i början, var argumentet om ”dyra fastigheter”.
Det vet läsare av den här bloggen att, i den mån det går att få fram riktiga siffror, så håller inte argumentet. Mini-alliansens eget förslag innebär investeringar (Öxnered och Norra) på 118 miljoner kr. Oppositionens förslag kostar i underhåll och investeringar mellan 70-80 milj kr. OK, frågan är lite mer komplicerad än så, men det är inga avgörande skillnader i kostnader mellan de två förslagen.
Som bekant hade alltså Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet enats om ett gemensamt förslag. Den här enigheten återspeglades också i att alla partierna, utom Miljöpartiet, enades kring förslaget om budgeten för 2013. Oppositionens förslag innebar att BUN skulle få 16 milj kr mer än 2012. De här ”extra” pengarna måste ses i ljuset av skolfrågan. (Jag tänkte återkomma till budgetbeslutet i en senare blogg.)
Nu är jag naturligtvis part i målet, och också aktiv part. Men jag tyckte att oppositionens argument var både mycket sakliga och vederhäftiga. Man både svarade på mini-alliansens attacker, samtidigt som svagheterna i mini-alliansens argumentation togs upp. Och oppositionen visade upp ett genomtänkt alternativ för barnens och ungdomarnas bästa. Som dessutom överensstämmer med medborgarnas synpunkter i medborgardialogen.
Kommunfullmäktige beslutade senare att BUN ska få 16 miljoner kr 2013. Det visar tydligt att oppositionen vill satsa på våra barn och ungdomar.
Som min partivän Lutz Rininsland sa:
”Debatten öppnar för något nytt. Den ger framtidstro.”
.
PS. Tack alla föräldrar, elever och andra medborgare för det oerhörda engagemang som ni har visat. Utan det så hade beslutet igår antagligen sett helt annorlunda ut!
PPS. Bra att veta. Sverigedemokraterna avstod från att rösta när fullmäktiga fattade beslutet om skolorna. Det måste betyda att SD ansåg det vara ointressant om småskolorna fick vara kvar eller inte.
Senaste kommentarer