Arkiv
Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 6: Motargument?”.
I politikens Vänersborg är det inte bara problem med relationen politiker-tjänstepersoner utan också mellan politiker-politiker.
I ett av blogginläggen, “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”, redovisade jag en tabell utifrån en undersökning av Demokrati- och jämställdhetsberedningen. Jag drog slutsatsen att politikerna är ganska nöjda med samtalsklimatet i kommunfullmäktige.
Skala mellan 1-5, 1 betyder att man inte alls håller med påståendet, siffran 5 innebar att man håller med till 100 procent.
Vid närmare eftertanke drog jag nog inte rätt slutsats av siffrorna i tabellen. Resultatet kanske inte var så bra. Om flera ledamöter satte betyget 5 på påståendena och på det sättet drog upp medlet, så torde det ha funnits många som svarade 1 eller 2. Och det är ju knappast godkända betyg. 
Man kan ju också undra varför inte samtliga politiker sätter betygen 4 eller 5…
Kommunfullmäktige är ett mycket formellt mötesforum med strikta regler. Det ska tryckas på knappar när ordet begärs, det ska vara tyst i bänkarna, språket ska vara vårdat osv. Sammanträdet sänds dessutom på kommunens webb-TV och spelas samtidigt in. Ska man tro att detta får konsekvensen att politikerna sköter sig bättre än de annars skulle ha gjort…?
Den 13 september förra året (2023) antog kommunfullmäktige “Etiska riktlinjer för förtroendevalda i Vänersborgs kommun”. (De etiska riktlinjerna kan laddas ner här.) Den första stycket lyder:
“I denna riktlinje beskrivs normer för förhållningssätt för förtroendevalda. Riktlinjen ger de förtroendevalda ett stöd i hur de ska uppträda på ett bra sätt mot varandra, mot tjänstemän och kommuninvånarna. Riktlinjen omfattar alla förtroendevalda inom Vänersborgs kommun.”
Riktlinjerna kan sammanfattas med – “visa respekt för andra”. Sedan räknas ett antal exempel upp (jag gör ett urval):
- “inte avbryter utan väntar på din tur i talarordningen”
- “inte använder dig av härskartekniker”
- “vara uppmärksam på om någon annan använder sig av härskartekniker”
- ”respekterar att förtroendevalda och anställda har olika roller och uppdrag”
- “respekterar andras och deras närståendes privatliv”
En förtroendevald ska också (ett urval):
- “avstår från att kommentera när du inte har ordet”
- “använder ett vårdat språk och undviker svordomar”
- “håller dig till sakfrågor och ämnet”
De etiska riktlinjerna innehåller till viss del också “regler” och förhållningssätt för de förtroendevaldas relation till tjänstepersonerna. De innehåller även en beskrivning av de vanligaste “härskarteknikerna”:
- “Osynliggörande
Går ut på att förmedla att du inte finns – att det du gör och säger inte är viktigt eller värdefullt.” - “Förlöjligande
Sådant som får dig att känna dig betydelselös, löjlig och pinsam, till exempel när någon himlar med ögonen.” - “Undanhållande av information
Att ha tillgång till kunskap och information ger förståelse, makt och delaktighet. Undanhållande av information får dig att känna dig utanför.” - “Dubbelbestraffning
Dubbel bestraffning är en teknik som får dig att känna att vad du än gör så gör du ändå fel.” - “Påförande av skuld och skam
Ett sätt att få dig att känna skam och skuld för en handling, egenskap, händelse eller situation, trots att det inte är du som är orsaken.” - “Våld och hot om våld
Att utöva våld mot någon vare sig våldet är fysiskt, psykiskt eller sexuellt.” - “Objektifiering
Att kommentera eller diskutera någons utseende i irrelevanta sammanhang.”
De etiska riktlinjerna är på många sätt självklara. De beskriver helt enkelt ett respektfullt och önskat förhållningssätt till varandra. I Vänersborgs kommun är sammanträdena förhållandevis stillsamma och lugna. De flesta följer reglerna, även om det finns “förbättringspotential” i vissa församlingar.
I andra kommuner är det desto fler konflikter i bemötandet av varandra. I t ex i Borgholms kommunfullmäktige beskrevs stämningen som hatisk 2019. (Se “Efter hätsk stämning – nu inför politiker uppförandekod”.) Det ledde till att kommunen införde en uppförandekod. Den som pekades ut som problemet skrev dock inte på…
I Håbo kommun gick också debattens vågor höga. Så höga att Håbos kommunfullmäktige antog en uppförandekod förra året. (Se ”Folkvalda ska inte ha rätten att fritt kränka och sprida desinformation”.) 
Men då hände något – ett lokalt partis, Bålstapartiet, partiledare Owe Fröjd överklagade beslutet. Han menade att uppförandekoden stred mot yttrandefriheten.
TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam har kommenterat och reflekterat kring överklagandet. (Se “Vissa strider för rätten att inte behöva hålla god ton”.) af Geijerstam skrev om händelserna i Håbo kommun:
“Det är förvånande att lokala politiker tar juridisk strid för rätten att inte hålla god ton vare sig i fullmäktige eller på webben.”
Det visade sig emellertid att Bålstapartiets partiledare fick rätt av Förvaltningsrätten. Karl af Geijerstam skrev:
“Domstolen gav Owe Fröjd rätt och menade att kommunen gick över sina gränser då koden bland annat syftade till att ”styra våra beteenden efter en gemensam värdegrund och därmed också sätta gränser för vårt handlande”. Även om det inte finns några repressalier för de som bryter mot koden ansåg domstolen att yttrandefriheten blev begränsad.”
De andra partierna blev besvikna på domen. Kommunstyrelsens ordförande Catherine Öhrqvist (M) sa (se Håbo kommuns hemsida):
“Uppförandekoden har inte till syfte att begränsa yttrandefriheten … Vi måste kunna genomföra möten, samtal och diskussioner utan att vara rädda för kränkande ord, nedvärderande kommentarer och personliga påhopp. Vi önskar ha ett samtalsklimat som genomsyras av respekt, lyhördhet och saklighet.”
Håbo kommun överklagade Förvaltningsrättens dom. Kammarrätten beslutade att inte pröva överklagandet. Förvaltningsrättens dom står därför fast – uppförandekoden begränsar yttrandefriheten på ett felaktigt sätt.
Det torde betyda att även Vänersborgs “Etiska riktlinjer för förtroendevalda” är olagliga… Om någon överklagar vill säga. Och det tror jag inte att någon i fullmäktige gör. Men att riktlinjerna, reglerna, inte är desamma som lag kan vara bra att komma ihåg, även i Vänersborg. Den svenska lagen står självklart över alla regler som beslutas i kommunerna. Och det ska vi vara glada för, vi ska vara oerhört rädda om vår yttrandefrihet.
Sedan kan man fråga sig – följer alla förtroendevalda politiker i Vänersborgs kommun de etiska riktlinjer som kommunfullmäktige enhälligt har kommit överens om?
Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?”.
==
I denna bloggserie:
- ”Politiker och tjänstemän 1: Allt OK” – 2 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK” – 3 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar” – 6 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?” – 7 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker” – 21 november 2024
- ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?” – 1 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer” – 2 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?” – 15 december 2024
IT: Dyrbar phishing gav napp
“Vänersborgs kommun med dess nämnder och förvaltningar hanterar stora mängder digital information. Detta ger många nya möjligheter i form av effektivare förvaltning, uppföljning och utökad service till medborgare, samtidigt som risker uppstår när informationen inte hanteras ändamålsenligt.”
Så börjar rapporten “Informationssäkerhet i praktiken november 2024“. Rapporten är ett resultat av en alldeles nyligen utförd granskning av revisionsföretaget EY om IT-säkerhet i Vänersborgs kommun. Det var de förtroendevalda revisorerna som gav EY uppdraget. Kommunens revisorer hade nämligen:
“identifierat risker relaterat till kommunens övergripande arbete med IT- och informationssäkerhet.”
Syftet var alltså att undersöka om detta var en korrekt bedömning – fanns det brister i det praktiska arbetet med IT- och informationssäkerhet? Revisorerna bestämde att de skulle testa med en fejkad (falsk, påhittad) phishing-attack.
Phishing, eller på svenska “nätfiske”, är en metod för att, som MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) skriver på sin hemsida:
“komma åt lösenord eller bank- och kortuppgifter. Angriparen skickar ut ett massutskick till ett stort antal mottagare i hopp om att några nappar.”
EY testade 4.613 medarbetares och förtroendevaldas medvetenhet och kunskap på området genom att fejka ett phishing-angrepp med e-post. E-postmeddelandet innehöll meddelandet:
“Detta mail är en automatiserad meddelande för att notifiera dig att din inkorg överskridit sin kvotgräns. Du kommer inte kunna skicka eller ta emot nya e-postmeddelanden förrän du har ökat utrymmet i din inkorg. 
Vänligen klicka här för att lägga till mer utrymme till ditt konto.”
Meddelandet var underskrivet med “Servicedesk” och e-posten var skickad från adressen “vanerborg.se”. Det var, som den uppmärksamme ser, en felaktig adress. E-posten innehöll också en länk. Klickade användaren på länken hamnade hen på en förfalskad sida där användaren ombads att logga in med ett Microsoft 365-konto (e-postadress och lösenord). De användare som gjorde detta informerades på nästa hemsida om att de hade deltagit i en simulerad phishing-attack.
Det var 98 medarbetare (2,1 %) som klickade på länken i e-postmeddelandet och 27 (0,6%) som skrev in sina användaruppgifter.
Resultatet bedöms av revisorerna och kommunen som ett bra resultat. Övningen visar anser de att kommunen löper en låg risk att utsättas för en fullbordad phishing-attack. Det är en snäll slutsats tycker jag. Det är som EY betonar i rapporten:
“vid en verklig attack kan [det] räcka med att endast en användare uppger sina användaruppgifter för att den cyberkriminella aktören ska kunna utföra ett lyckat intrång och, i värsta fall, ta kontroll över kommunens IT-miljöer.”
I det fejkade angreppet var det faktiskt fler än en medarbetare som lämnade ut sin e-postadress – och lösenord. Det var 27 användare…
Revisorernas syfte med hela upplägget var självklart att ingen medarbetare eller förtroendevald skulle veta om att det genomfördes ett sådant här fejkat phishing-angrepp. De förtroendevalda revisorerna skriver i ett missiv till rapporten från EY:
“Vi revisorer noterar att IT-avdelningen, trots överenskommelse om att inte förvarna om det simulerade angreppet, valt att på eget initiativ på förhand publicera information om e-postutskicket på intranätet.”
Det är lite smått otroligt tycker jag, och uppenbarligen också revisorerna. IT-kontoret gick alltså helt på eget initiativ ut och varnade alla medarbetare för att en sådan här fejkad övning skulle genomföras senare under dagen! 
Och det dessutom i strid med överenskommelsen med revisorerna…
Det kan ha minskat antalet personer som klickade på länken tror revisorerna. Det är som jag ser det helt självklart. En varning från IT-kontoret om att en sådan här e-post kommer senare under dagen är väl närmast att betrakta som ett slags sabotage på hela testet. I en enkät efter det fejkade phishing-angreppet svarar hela 28,3% på frågan varför de inte rapporterade “angreppet” till IT-kontoret:
“Nej, då jag insåg att det var en övning såg jag inget behov av att rapportera det.”
Jag undrar vad de förtroendevalda revisorerna tänker om IT-kontorets agerande. Det kostar pengar, skattebetalarnas pengar, att anlita revisionsföretaget EY och nu blev revisorerna helt eller delvis lurade på granskningsresultatet. IT-kontoret underminerade faktiskt en seriös granskning av kommunens informationssäkerhet.
Statistiken visar också att 93,9% av dem som klickade på länken i e-posten gjorde det under den första dagen. Man kan väl anta att det spred sig ganska snabbt att det var en övning…
Det gjordes alltså en enkät efter övningen. Den syftade till att undersöka medarbetarnas kunskap inom området informationssäkerhet. Det var dock bara 315 personer (6,8%) som svarade på enkäten.
Revisorerna fick veta att endast 14,3% rapporterade phishing-incidenten till IT-kontoret, som det förväntas att medarbetarna ska göra. Det är en alltför låg siffra, men det kan naturligtvis bero på att medarbetarna visste att det var övning. Det var också tänkt att kommunen skulle föra egen statistik över rapporteringsvägarna, men det gjordes inte. Det uppskattades dock att cirka 90 personer rapporterade.
Revisorerna från EY gjorde även några intervjuer med IT-kontoret, som hanterar IT-och cybersäkerhet, och Juridik & Säkerhetskontoret, som arbetar med strategisk planering, utbildning och tillsyn. EY konstaterar att uppdelningen inte fungerar särskilt bra. Det brister i samarbetet och det saknas en gemensam och enhetlig syn på informationssäkerhet.
“Den kommunikation som sker beskrivs som oregelbunden, vilket har resulterat i en bristande och osammanhängande säkerhetsstrategi kopplat till IT-relaterade säkerhetsfrågor.”
Det finns med andra ord många lärdomar och slutsatser att dra av den fejkade phishing-attacken. Cyberkriminella attackerar nämligen inte enbart den tekniska miljön utan väljer i hög utsträckning att rikta in sig på människorna i en organisation. Och egentligen bör kommunens medarbetare kunna identifiera phishing-angrepp och veta hur de ska agera för att hantera och rapportera den simulerade attacken med bibehållen säkerhet. Det anser i varje fall revisorerna, som initierade övningen. De risker som de hade identifierat relaterat till kommunens övergripande arbete med IT- och informationssäkerhet bekräftades till stor del.
Utifrån granskningens resultat lämnar de förtroendevalda revisorerna följande rekommendationer till kommunstyrelsen:
- “Upprätta styrdokument gällande incidenthantering.”
- “Säkerställ att det fortsatt sker övningsinsatser inom informationssäkerhet.”
- “Tillse en ändamålsenlig ansvarsfördelning och samverkansstruktur mellan IT-kontoret och Juridik & säkerhetskontoret vad gäller
informationssäkerhetsfrågor.”
Sedan kan man ju undra vad resultatet av phishing-övningen hade blivit om inte IT-kontoret hade förvarnat om den kommande fejkade attacken…
PS. Läs om kostnaderna för phishing-attacken – ”Phishing med bottennapp”.
Politiker och tjänstemän 6: Motargument?
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker”.
I mitt förra blogginlägg beskrev jag den åsikts- och intressegemenskap som råder i Vänersborgs kommun mellan de styrande partierna och tjänstepersonerna i förvaltningarna. De styrande partierna i kommunen är S+C+KD+MP, men egentligen är det de socialdemokratiska politikerna som styr skutan.
Socialdemokraterna är och har alltid varit kommunens största parti och har suttit i kommunens ledning sedan 2014 och även innan 2010. Centerpartiet har under en längre tid varit med i styret, men partiets inflytande på besluten har som jag uppfattar det minskat betydligt på senare år. Miljöpartiet och nu senast Kristdemokraterna har varit och är med i styret, kanske för att få del av några poster som är förenade med viss status, och ersättning. Jag tror att S i stort sett alltid får igenom sin vilja, med andra ord är det S som i praktiken styr kommunen.
Det finns rätt så många exempel på felaktiga underlag från vissa av kommunens förvaltningar. Det är underlag som ofta är tämligen ensidiga och tendentiösa. Det är uppenbart för alla som sätter sig in i beslutsunderlagen. Oppositionen, eller delar av den, visar med exempel, fakta, ibland också med hänvisning till lagar och domar att det finns andra fakta och perspektiv än de som redovisas i beslutsförslagen. De styrande partierna, och särskilt S, vidhåller emellertid att underlagen är tillfyllest och korrekta utgångspunkter för beslut. Till sitt försvar av de undermåliga underlagen anförs flera argument, dock ofta inga i sak. Här följer ett urval av motargument när underlagen och beslutsförslagen kritiseras av något av oppositionspartierna.
Tjänstepersonerna är experter
Om någon i oppositionspartierna kritiserar underlag och beslutsförslag blir motargumentet ofta att kommunens tjänstepersoner är experter, dvs de vet mer än alla politiker och får därför inte ifrågasättas. Det gör inte heller de styrande partierna.
Några exempel.
I fullmäktigedebatten den 16 mars 2022 om VA på Vänersnäs sa en ledande socialdemokrat (se “VA-debatten i KF (3): Objektivt underlag?”):
“Jag tycker att det utredningsmaterial som ligger bakom det här beslutet, det är gediget och det är bra och det är professionella tjänstemän som har hanterat detta.”
Tor Wendel (M) yrkade i en motion förra året på att det skulle utredas om det vore lämpligare att nya verksamhetsområden för VA bereddes av Miljö- och hälsoskyddsnämnden istället för Samhällsbyggnadsnämnden. I debatten i kommunfullmäktige sa en socialdemokratisk politiker (se “KF (18 okt): Ska inte politikerna styra kommunen?”):
“XX säger så här att det spelar väl ingen roll egentligen vad förvaltningarna tycker och vad dom anser utifrån sin profession … Smaka på orden, vi kan strunta i vad vår profession säger.”
XX blev för övrigt felciterad. Men i fullmäktiges VA-debatt om Vänersnäs fick XX också höra av en ledande socialdemokrat (se “VA-debatten i KF (7): Övriga trådar”):
“… tycker jag, även om XX säger att han begriper detta bättre än vad våra tjänstemän gör, så litar jag mer på våra tjänstemän och deras bedömningar…”
Det tjänstepersonerna säger och skriver är sanningen. Och då blir naturligtvis slutsatsen att de i oppositionen har fel.
I KF den 7 februari i år sa Benny Augustsson (S) under ärendet ”Policy och riktlinje för sponsring och donationer”:
“Så som XX har lagt upp det här med motionen och det som ska göras och allting däremellan, det saknar fullständigt tillit och förtroende till vår tjänstemannaorganisation, till våra delegationsordningar och det som finns.”
Jag förstår fortfarande inte vad Augustsson menade. ”saknar fullständigt tillit och förtroende till vår tjänstemannaorganisation”? De styrande partierna och tjänstemannaorganisationen hade vägrat att följa ett beslut av kommunfullmäktige om att göra ytterligare utredningar i ärendet. (Se ”KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”.)
Tjänstepersonerna har mycket att göra
I debatten om Tor Wendels motion (se ovan) framfördes att underlagen bara argumenterade mot ett avslag av Wendels motion och inget som talade för den.
Då sa en socialdemokrat:
“Hur mycket ska vi belasta våran förvaltning?”
Det här argumentet hörs rätt som det är i nämnder och styrelser. Det är säkert så att tjänstepersonerna har mycket att stå i, men det är knappast en framkomlig och riktig väg att minska deras arbetsbörda genom att acceptera ofullständiga och vinklade underlag. Det är att göra avkall på den demokratiska processen.
Motförslag är olagliga
Det händer att de styrande politikerna beskyller oppositionspartierna för att framföra argument vars konsekvenser inte är lagliga. Även det var ett argument mot Tor Wendels (M) motion (se ovan). I behandlingen i kommunfullmäktige ifrågasatte en socialdemokratisk politiker om yrkandet var lagligt. (Se “KF (18 okt): Ska inte politikerna styra kommunen?”.)
Oppositionspartier har drivit frågor som förlorat i voteringar, oftast i nämnderna. Det har gällt beslut mot enskilda personer. De styrandes beslut har då överklagats av de enskilda som drabbats av besluten. Påfallande ofta har dessa personer fått rätt av Länsstyrelsen eller av domstolar. Ett fall som fick stor uppmärksamhet var när Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen mot Vänersborgs kommun, Solvarms VA-lösning var bättre än kommunens och därför helt laglig. (Se ”Kommunens kamp mot Solvarm”, “Solvarm fick rätt mot kommunen!!” och “Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”.)
Länsstyrelsen gav Ingvar i Österäng (se “Ingvars kamp mot byggnadsnämnden”) och Arne på Nordkroken rätt mot kommunen (se “Arne får rätt av Länsstyrelsen!”). Nu senast inhibiterade Länsstyrelsen byggnadsnämndens beslut om exploatering av Blåsut 2:18. (Se “Länsstyrelsens beslut om Blåsut” – ärendet är dock inte avslutat.) Och vi ska inte glömma Magnus Larssons kamp mot byggnadsnämnden när han överklagade 4-5 beslut och fick rätt samtliga gånger. Det handlade om hans bostadshus i Sikhall.
Det visade sig alltså att det var tvärtom. Det var de styrande partiernas beslut som inte var lagliga.
Sedan har vi två tämligen aktuella fall. Den 13 april 2023 biföll samhällsbyggnadsnämnden James Buccis (V) yrkanden att kommunen skulle ta fram ett regelverk som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet. Två månader senare, den 15 juni, låg det ett förslag på nämndens bord att upphäva beslutet. Förvaltningen ansåg, tillsammans med de styrande partierna, att nämnden hade fattat ett olagligt beslut. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)”.) De olika oppositionspartierna stod dock fortsatt enade. Beslutet överklagades inte och blev därmed lagligt. Och det var väl tur det – för de styrande.
De styrande partierna överklagade nämligen ett annat beslut i nämnden. Den 16 november 2023 fattade oppositionspartierna i nämnden ett beslut om en överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall. Nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice Johan Andersson (C) överklagade beslutet till Förvaltningsrätten. De menade att deras egen nämnd hade fattat ett olagligt beslut… Det hade inte nämnden – Förvaltningsrätten avslog överklagandet. (Se “Sikhall: Dom har avkunnats!”.)
Beslut verkställs inte
Det har till och med gått så långt att beslut från kommunfullmäktige inte har verkställts eftersom samtliga partier i opposition har fått majoritet i kommunfullmäktige mot de styrandes vilja. Det har, som flera läsare 
av denna blogg känner igen, lett till Dan Åbergs (M) doktrin:
“Det säkraste sättet för att inte få nåt genomfört, det är att fullmäktige bifaller en motion.”
Bakgrunden är att Dan Åberg (M) och Henrik Josten (M) lämnade in en motion den 7 oktober 2016, som yrkade att kommunfullmäktige skulle besluta att utreda uppförandet av en kombinerad sessionssal, bibliotek och kultur-/konserthus på Huvudnässkolans tomt. Den 28 mars 2018, 1,5 år senare, biföll kommunfullmäktige motionen. De styrande partierna ville avslå den. Motionen gömdes sedan undan av de styrande partierna…
Även en motion från februari 2015 av Jonathan Axelsson (M) och Tor Wendel om att ta fram en långsiktig strategi för kommunens simhallar i enlighet med motionens intentioner antogs av kommunfullmäktige. Beslutet har aldrig verkställts.
Beslut fördröjs
De styrande politikerna tillsammans med tjänstepersonerna har ibland medvetet fördröjt utredningar och beslut, nu senast om t ex Hallevibadet.
Jonathan Axelsson (M) och Kärvling (V) lämnade in en motion den 23 september 2016. Den hade titeln ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. Den 7 februari 2024 avgjordes motionen i KF, 7,5 år senare… Förvaltningens och de styrande partiernas medvetna förhalning resulterade i att innehållet i motionen helt urvattnades. (Se ”KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”.)
Det mest obstruerade och misskötta ärendet är emellertid arbetet med detaljplanen i Sikhall. Byggnadsnämnden fattade beslut 2015 om att utarbeta en sådan. Efter snart 10 år är den fortfarande inte färdig.
Underlaget spelar ingen roll
De styrande partierna bryr sig sällan om den bristande objektiviteten i beslutsunderlagen. I några fall är det dock så uppenbart att fakta förtigs eller är felaktig att inte ens de styrande kan bortse från det.
Det mest flagranta exemplet är tämligen nytt, från den 11 september i år. Det handlade om att kommunen skulle montera ner stolpar med gatubelysning. När det visade sig att stolparna med belysning vid Floget ägdes av Trollhättan Energi AB och inte Vänersborgs kommun, så spelade det enligt de styrande ingen roll för beslutet. Det hade ingen betydelse att underlaget var helt sakligt fel. (Se “KF-beslut mot bättre vetande”.) En ledande socialdemokrat sa i fullmäktige:
“Så att jag anser inte att det här vänder upp och ner på någonting…”
En annan ledande socialdemokrat sa:
“Men är det nånting och återremittera ett ärende för?”
Det är mycket anmärkningsvärt och visar också på en slags politisering av information och fakta.
Undanhållande av fakta
Undanhållande av fakta är inte helt ovanligt i Vänersborgs kommun. Det har jag skrivit om flera gånger. För att ta ett exempel.
I underlagen för att VA-dragningarna på Vänersnäs undanhölls konsekvent domar från Mark- och miljööverdomstolen från senare år. Istället hänvisades till gamla domar sedan 20 år tillbaka. Det påpekades vid ett flertal tillfällen att praxis hade ändrats. De styrande hade inga problem med de gamla domarna, de gav ju de styrande rätt. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)”.)
I samband med lyktstolparna på Floget (se ovan) visade det sig senare att de styrande partierna kände till att stolparna ägdes av Trollhättan Energi. Det erkände de efter att ett oppositionsparti avslöjade detta faktum.
Tyvärr finns det flera exempel på att när vissa oppositionspartier inte är pålästa, vilket inte sällan är fallet, så röstar de med de styrande för att de inte tycker att en fråga är viktig eller att de vill “bli av med den”.
Att undanhålla fakta räknas i kommunen som en härskarteknik. Mer om det i nästa inlägg – ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”.
==
I denna bloggserie:
- ”Politiker och tjänstemän 1: Allt OK” – 2 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK” – 3 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar” – 6 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?” – 7 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker” – 21 november 2024
- ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?” – 1 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer” – 4 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?” – 15 december 2024
Rapport från KS (2/2)
Anm. I torsdags beskrev jag några av kommunstyrelsens ärenden – “Rapport från KS (1/2)”.
Anders Strands (SD) motion om att utreda en så kallad nollbasbudgetering avslogs efter diskussion och votering. Strand förklarade i motionen:
“Nollbasbudgetering är en budgeteringsmetod där man inför nytt budgetår utgår från noll, det innebär att budgeten inte baseras på föregående års kostnader. Utan vid nollbasbudgetering granskas varje post på nytt. Detta innebär att alla poster ska genomlysas och analyseras för att metoden ska få avsedd effekt.”
Strand yrkade på att kommunstyrelsen skulle bifalla motionen och motiverade med samma argument som återfanns i motionen. När han fick frågor så hänvisade Strand till kommunfullmäktige om två veckor (11 december) – där skulle han svara och motivera ytterligare. Och det är klart, det är större publik i fullmäktige så hans synpunkter når fler. Men vill han övertyga andra partier om motionens fördelar borde han nog ha debatterat och talat för den också i kommunstyrelsen.
Moderaterna Harlitz och Eckerbom-Wendel argumenterade emellertid för motionen. De betonade att motionen yrkade på en utredning, inte att direkt genomföra något. 
Socialdemokrater argumenterade mot, och som jag “antydde” i mitt inlägg innan sammanträdet, Vänsterpartiet tyckte också att kommunen skulle avvakta. Kommunen har nyligen beslutat om en ny styr- och ledningsmodell och det arbetas för fullt med att implementera denna. Den nya modellen borde få tid att “sätta sig”. (Se “KS: SD-motion, Brålanda och miljoner”.)
Motionen avslogs med 8 röster och 7 för bifall. Vänsterpartiet avgjorde voteringen med sin röst skulle man kunna säga.
Medborgarförslaget om konsthall och kulturverksamhet i Vattenverkets hus avslogs också. Vattenverket är helt nödvändigt för kommunens vattenförsörjning. Jag passade dock på att fråga varför kommunen inte kunde utreda att ha t ex kulturverksamhet på någon annan del av Skräcklan. Det sades då, bland annat av ordförande, att det inte gick för att förslaget handlade om Vattenverket. Då nämnde jag att nyligen hade KS avslagit en motion om trygghetsboende, men samtidigt på eget initiativ kompletterat motionen med ett eget yrkande som man sedan röstade igenom… Då gick det att rösta igenom något annat än vad som yrkades. Jag fick ett meddelande på Messenger:
“Där fick du till det”
Även medborgarförslaget om att kommunen ska verka för att Storgatan i Brålanda ska övergå till kommunalt väghållarskap avslogs. Det är en på sikt nödvändig förändring att kommunen tar över. Ett övertagande i detta läge skulle dock bli dyrt för kommunen. De kommande åren behöver nämligen, enligt samhällsbyggnadsförvaltningen, armaturer och kablage bytas. Dessutom behövs det också en ny gatubeläggning. Jag tyckte att kommunen skulle verka för ett övertagande den dag då Trafikverket har åtgärdat Storgatan. Förhoppningsvis senast den dag då Brålandas tågstation tas i bruk… Jag fick medhåll av en av centerpartisterna.
Det nyinsatta ärendet “Ändring av avgift för boendestöd i taxor och avgifter inom socialnämnden” gav upphov till en mängd frågor. En fråga som dock inte ställdes var varför ärendet kom upp just i onsdags, och helt plötsligt. Ärendet skickades nämligen ut till KS i tisdags, dagen före sammanträdet. Men socialnämnden hade faktiskt fattat beslut om att skicka ärendet vidare redan den 21 mars… (Ingen meddelade varför det har tagit en sådan tid för förslaget att komma till KS.)
Först konstaterades, efter en fråga, att siffrorna i underlaget stämde. Avgiften för boendestödet sänks från 424 kr/tim upp till 2.575 kr/mån till 420 kr/mån. Det var ju en fantastisk nyhet för brukarna, men i handlingarna stod det vidare:
“Förslaget bedöms innebära en kostnadsminskning för de flesta brukarna.”
Och då blev ju åtminstone jag, och några till, lite fundersamma. Jag frågade därför vilka det var som inte tillhörde “de flesta”, hur många de var och hur mycket kostnaderna höjdes för dessa? Det stod också att den:
“fasta avgiften utgår oavsett antalet besök”
Och det lät orättvist. Kommunjuristens yttrande gav i sammanhanget också upphov till funderingar:
“Förslaget innebär vidare att kostnaden blir lika stor oavsett antalet besök. Avgiftens storlek bör dock rymmas inom självkostnadsprincipen, även i det fall en brukare endast haft ett litet behov av insatsen.”
Det här yttrandet hade beslutsförslaget inte tagit någon hänsyn till.
Det var ingen som riktigt kunde svara på frågorna, inte ens de ledamöter som också satt i socialnämnden. Ordförande Augustsson kallade därför till sig både kommunjuristen och en sakkunnig från socialförvaltningen.
Och visst blev politikerna i KS klokare, men hade underlaget till socialnämndens sammanträde i mars bifogats kallelsen hade nog alla förstått ännu bättre.
I socialnämndens handlingar stod det angående orsaken till den sänkta taxan:
“… kunna främja att personer som är redo att flytta ut från en bostad med särskild service enligt LSS, där det inte tas ut någon omvårdnadsavgift utifrån rådande lagstiftning, kan göra det utan att drabbas alltför kraftigt ekonomiskt.”
De minskade intäkterna av den sänkta taxan kompenseras om någon flyttar ut från ett LSS-boende. Eller som socialförvaltningen uttryckte det:
“Positiva effekter som eftersträvas är minskad efterfrågan av mer kostsamma lösningar, framförallt platser avseende bostad med särskild service enligt SoL och LSS, både genom kvarboende i ordinarie bostad och genom ökad utflyttning.”
Denna utflyttning torde ju också vara positiv för den enskilde.
Det var alltså en minoritet som skulle förlora på förändringen. I socialnämndens underlag stod det:
“För ett fåtal personer, med mycket få insatser på en månad (under 13 minuter) kan förändringen innebära att man får en ökad kostnad. För de personerna kommer verksamheten att arbeta för att alternativa stödformer kan ersätta den personella stödinsatsen om personen vill avsluta av ekonomiska skäl, men det kan också innebära att fler har ekonomisk möjlighet att ta emot stödet i sin helhet.”
Enligt socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) handlade det om drygt 10 personer. Några av dessa hade det tydligen ekonomiskt knapert. De skulle i vissa fall behöva mer stöd och det skulle de nu kunna efterfråga när avgiften sänktes.
KS diskuterade om det fåtal som hade mycket korta besök skulle slippa avgiften 420 kr och istället betala självkostnaden, dvs vad det korta besöket verkligen kostade. Som kommunjuristen hade föreslagit. De hade det ju ekonomiskt tufft. Det skulle i det stora hela inte heller ha någon som helst betydelse för nämndens intäkter. Flera i KS tyckte det. Ordförande Augustsson (S) tyckte också att det lät rimligt och sa att “vi” kanske skulle kunna ändra beslutsförslaget på denna punkt innan det kom upp i fullmäktige.
Vem som ska författa ett nytt, något förändrat beslutsförslag vet jag inte, men förhoppningsvis blir det så. I varje fall tycktes enigheten vara stor.
Och tro det eller ej – kommunstyrelsens sammanträde avslutades redan kl 15.12.
Rapport från KS (1/2)
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har analyserat Vänersborgs kommuns ekonomistyrning. Under onsdagens tre första timmar presenterade Åsa Högberg och Christine Feuk från SKR resultaten av arbetet som inkluderade intervjuer, enkäter, statistik och alla möjliga ekonomiska dokument. De har arbetat mycket professionellt och presentationen var engagerande och lärorik.
Högberg redogjorde för resultaten av den ekonomiska analysen och analysen av ekonomistyrningen, medan Feuk redovisade slutsatser kring styrning och ledning. Det är inte helt enkelt att sammanfatta innehållet i presentationen med alla resultat och slutsatser. Det var många siffror, tabeller och diagram. Deltagarna har ännu inte heller fått ta del av rapporten eller presentationen.
Presentationerna mynnade ut i ett antal tankar, funderingar och slutsatser. Högberg frågade sig bland annat vad ett av kommunens finansiella mål, kassalikviditeten, egentligen var bra för. Investeringsbudgeten borde sträcka sig 10 år framåt i tiden, inte bara 3 år. Det var för kort tid tyckte hon. Kommunen soliditetsmål är att det ska bli 1% bättre per år, Högberg undrade när politikerna skulle bli nöjda. Hon ansåg vidare att Vänersborgs kommun borde jobba med resursfördelningsmodellen och att interndebiteringsprocessen skulle kunna förbättras. Det sista rådet var att det skulle vara fler gemensamma diskussioner och dialoger om kommunens framtid.
Feuk undrade om kommunens politiker och tjänstepersoner verkligen hade en gemensam kunskapsbild av kommunen. Var vi intresserade av varandras verksamheter? Det framgick av en enkät att anställda och politiker inte alltid kände till vad som hände i andra förvaltningar eller nämnder än där man själv verkade. Det fanns också olika uppfattningar mellan politiker och tjänstepersoner och det var viktigt att kommunen “grävde i” orsakerna till detta. De som besvarade enkäten var också ganska oense om hur ekonomistyrningen fungerar i kommunen. Feuk menade att kommunens uppdrag är att leverera så bra välfärd som möjligt till invånarna och då är det betydelsefullt att alla politiker och tjänstepersoner ser verksamheten som en helhet. Hon avslutade med denna bild och den “skulle vi ta med oss”.
Klockan 11.15 började sedan kommunstyrelsens sammanträde. Som vanligt började mötet med några informationspunkter. Informationen om Vänersamarbetet utgick dock på grund av sjukdom. (Se “Viktigt KS: KFV, Dalbobergen, friluftsliv mm”.)
Det blev en del frågor och en viss diskussion redan kring föredragningen av Friluftsstrategin. Jag tror att samtliga tyckte att strategin var bra, men flera undrade hur arbetet ska gå vidare. Det ska tas fram en kompletterande Friluftsplan, men vem var ansvarig för denna? Hur kommer finansieringen att se ut? Frågorna berodde på att genomförandet av idéer och tankar på området ska ske i samarbete mellan alla kommunens förvaltningar och nämnder. Slutsatsen blev nog ungefär – “vi testar och kör så får vi se hur det går”.
Det är viktigt att det snarast blir verkstad. Vänersborgs kommun har fantastiska natur- och vattenresurser. Vi måste stärka möjligheterna för både invånare och turister att använda dem.
Det nämndes i förbigående av en ledamot att renoveringen av arenataket ska ut på upphandling nästa år. Byggföretagen verkar inte direkt stå i kö för att åta sig jobbet…
Det blev en ännu längre och betydligt intensivare diskussion under den andra informationspunkten, “Målbild 2050”. (Se “Viktigt KS: KFV, Dalbobergen, friluftsliv mm”.) Den diskussionen fortsatte även under “beslutsomgången”. (I Vänersborgs kommun har vi alltid en “omgång” med information och frågor som sedan följs av en ”omgång” med diskussioner och beslut. Syftet med uppdelningen glöms ibland.)
Ett flertal ledamöter deltog i diskussionerna och många aspekter avhandlades. Norra skolan nämndes t ex några gånger när en framtida skola diskuterades. (I målbilden föreslås en framtida skolplacering i nordvästra Vänersborg.)
Beslutsförslaget är för snävt, sa någon. Det är bara S+C+M som har suttit i gruppen som har varit med i arbetet, sa en annan. Det saknas en del i målbilden, sa en tredje. I sådana här lägen är jag avundsjuk på Kina, sa en fjärde. Det här ärendet lämpar sig bra för en invånardialog, sa en femte. Efter en stund verkade det som om samtliga oppositionspartier stod bakom tanken på en invånardialog.
Vänsterpartiets uppfattning var att Målbild 2050 i högsta grad angår vänersborgarna. Kommuninvånarna borde därför ges möjlighet att bidra med sina perspektiv och påverka hur staden och kommunen ska utvecklas och växa de närmsta decennierna. Invånardialoger ingår dessutom i den nya styr- och ledningsmodellen och det är viktigt att öka invånarnas delaktighet och beslutens kvalitet.
Vänsterpartiet lade ett yrkande:
“Ärendet återremitteras till kommunstyrelseförvaltningen för att utreda om och hur invånardialoger skulle kunna genomföras innan kommunstyrelsen och kommunfullmäktige fattar inriktningsbeslut om målbild 2050.”
När det så småningom var dags för beslut så visade det sig att en enhällig kommunstyrelse stod bakom Vänsterpartiets återremiss.
Det blev en del frågor och diskussioner även på en del andra ärenden. Men det återkommer jag till i del 2 – se ”Rapport från KS (2/2)”.
En politikers avgiftsdilemma
Som förtroendevald i kommunfullmäktige har jag varit med om att besluta storleken på de flesta avgifter och taxor som Vänersborgs kommuns invånare måste betala i olika kommunala sammanhang.
Det finns ett problem med detta – ett slags dilemma.
På TTELA:s hemsida idag kan vi läsa om den chock som Andrés Sundqvist i Frändefors fick när en räkning damp ner från kommunen. (Se “Andrés chockfaktura – 40.000 för ett enkelt bygglov i Vänersborg”.)
“När fakturan för det godkända bygglovet dök upp kom den som en chock. Andrés Sundqvist i Frändefors trodde inte sina ögon när han insåg att det kostade 40.000 kronor att få bygga ett fritidshus på 80 kvadratmeter i Vänersborgs kommun.”
40.000 kr? Det var nog inte bara Andrés Sundqvist som fick en chock… Även en beslutsfattare i kommunfullmäktige undrade vad det var fråga om.
Sundqvists fritidshus är alltså på 80 kvadratmeter. Det ligger utanför planlagt område på en gammal tomt och där finns det redan en tillfartsväg. Huset ska kopplas till kommunalt VA och det finns lösningar för dagvattnet. Huset byggs inte heller på åkermark och ligger inte vid någon sjö.
Det kan knappast vara rimligt att bygglovstaxan ska uppgå till 5 % av fritidshusets värde. Hur kunde ett enhälligt kommunfullmäktige bestämma en sådan taxa? Hur kunde jag…?
TTELA skriver att politikerna var fullt medvetna om den här effekten för Sundqvist när de fattade beslutet. För i underlaget till beslutet stod det:
”En del åtgärder kommer att bli dyrare för att få en genomsnittlig kostnadstäckning.”
Det är bara att erkänna – jag var inte “fullt medveten om den här effekten” när beslutet fattades. Jag tvivlar på att någon annan i församlingen var det heller. Hur skulle någon fullmäktigeledamot kunna vara det utifrån ovanstående formulering? I vissa lägen måste vi politiker lita på de underlag som förvaltningarna tillhandahåller, särskilt som det sitter 51 ledamöter i fullmäktige (eller 48 just nu beroende på avhopp i SD) och ingen reagerar. Med all sannolikt därför att de inte har kunskap i frågan.
De som beslutar i kommunfullmäktige är naturligtvis ansvariga för sina beslut, det kan ingen förklara bort. Samtidigt är det uppenbart så att en ledamot inte kan ha kunskap om allt som ska beslutas. 
Frågan är egentligen också om de ens har skyldighet att skaffa den kunskapen. 45 av dem som sitter i fullmäktige är ju politiker på sin fritid…
Det är ett dilemma.
Imorgon ska ett annat ärende om avgifter/taxor behandlas på kommunstyrelsen. (Ärendet ska sedan gå vidare till kommunfullmäktige för att slutligt bestämmas där.) Det handlar om att ändra avgiften för boendestöd inom socialnämnden. Ärendet skickades faktiskt ut till KS-ledamöterna först i morse.
Förslaget till beslut har följande lydelse:
“Kommunfullmäktige beslutar att ändra avgiften för boendestöd i gällande Taxor och avgifter inom socialnämnden från timavgift med maxtaxa till en fast månadsavgift på 420 kr per månad. Den nya boendestödsavgiften gäller fr.o.m. den 1 januari 2025 och får årligen uppräknas av socialnämnden enligt omsorgsprisindex.”
I underlaget står vidare:
“Förslaget bedöms innebära en kostnadsminskning för de flesta brukarna.”
Det ringer några varningsklockor. Jag blir alltid misstänksam, rätt eller fel, när bestämda slutsatser dras utifrån en “bedömning”. I det här påståendet ringer det även vid formuleringen “för de flesta”. Jag skulle självklart vilja veta vilka det är som inte tillhör “de flesta”, hur många de är och hur mycket kostnaderna höjs för dessa – som inte tillhör “de flesta”?
I resten av underlaget finns det flera andra beskrivningar som har att göra direkt med taxan och den nya förändringen.
- “Socialnämnden har beslutat att föreslå en minskning av boendestödsavgiften, från dagens maxtaxa till en fast avgift”
- “Månadstaxan … inkomstprövas enligt gängse ordning. Den fasta avgiften utgår oavsett antalet besök”
- “Den föreslagna förändringen … bedöms vara positiv för personer som på grund av funktionsnedsättning är i behov av stöd och hjälp under en större del av livet”
- “det finns möjligheter att på individnivå ansöka om merkostnadsersättning hos Försäkringskassan för de merkostnader en funktionsnedsättning kan medföra, är förslaget att en mindre fast avgift per månad tas ut.”
Jag kan inte säga att jag fortfarande blir “fullt medveten” på vad taxeförändringen innebär, särskilt inte för de som inte tillhör “de flesta”. Kanske är jag till och med ännu mer osäker…
Även kommunjuristen har yttrat sig över förslaget. Kanske klarnar det nu?
“Förslaget innebär vidare att kostnaden blir lika stor oavsett antalet besök. Avgiftens storlek bör dock rymmas inom självkostnadsprincipen, även i det fall en brukare endast haft ett litet behov av insatsen.”
Det följer också med ett urklipp från dokumentet “Taxor och avgifter inom socialnämnden” i underlaget. Det visar vad förslaget på ändring av boendestödsavgiften verkligen innebär, dokumentet är det som styr.
Gällande avgift är överstruken och markerad i blått. Förslag till ny avgift är markerad i gult.
De som tycker att det är solklart vilka konsekvenserna blir för brukarna av avgiftsförändringarna i boendestödet kan väl höra av sig. Dessutom tar jag gärna emot råd och hjälp med att rösta rätt denna gång.
Det blev ju fel när det gällde bygglovsavgifterna…
KS: SD-motion, Brålanda och miljoner
I mitt förra blogginlägg skrev jag om ett antal ärenden som ska behandlas av kommunstyrelsen (KS) på onsdag. (Se “Viktigt KS: KFV, Dalbobergen, friluftsliv mm”.) Det finns fler ärenden.
Kommunstyrelsen ska föreslå kommunfullmäktige (KF) att bifalla en motion av Anders Strand (SD). Det är kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) som föreslår KS det. I KSAU har Moderaterna, med två platser, och Sverigedemokraterna, med en plats (Anders Strand själv), majoritet. De styrande partierna har nämligen “bara” två ledamöter, en socialdemokrat och en centerpartist. De ville för övrigt att motionen skulle avslås, precis som tjänstepersonerna.
Motionen handlar om att utreda om:
“nollbasbudgetering är ett lämpligt verktyg för kostnadskontroll.”
I tjänsteskrivelsen beskrivs nollbasbudgetering på följande sätt:
“Nollbasbudgetering är en budgeteringsmetod där man inför nytt budgetår utgår från noll, det innebär att budgeten inte baseras på föregående års kostnader. Utan vid nollbasbudgetering granskas varje post på nytt. Detta innebär att alla poster ska genomlysas och analyseras för att metoden ska få avsedd effekt. Tillvägagångsättet brukar vanligen vara att budgetera kostnader för obligatoriska verksamheter först, därefter om det finns medel kvar, fördela medel till frivilliga verksamheter.”
Vänersborgs kommun har nyligen beslutat om en ny styr- och ledningsmodell och det arbetas för fullt ute i organisationen för att genomföra och arbeta efter denna. Kommunstyrelseförvaltningen anser därför att man ska avvakta resultatet av detta arbete med den nya modellen innan eventuella utredningar om nya alternativa budgetmetoder påbörjas. Och vem vet, kanske även Anders Strand tycker att det ligger något i det. Strand skrev nämligen i motionen:
“Det torde dock påtalas att en nollbasbudgetering är en väldigt komplicerad och tidskrävande process och därför inget som borde göras varje år, utan ske löpande i kommunens olika nämnder och i lämpliga intervaller.”
Nollbasbudgetering kräver mycket tid och resurser så jag kan alltså hålla med förvaltningen, och de styrande partierna, att kommunen kanske skulle avvakta tills det visar sig att den nya styr- och ledningsmodellen fungerar, och tills alla politiker och tjänstepersoner är “bekväma” med denna. Dessutom, som jag skrev i mitt förra blogginlägg (se “Viktigt KS: KFV, Dalbobergen, friluftsliv mm”), ska ju Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) redovisa resultatet av sin analys av bland annat kommunens ekonomistyrning.
Med detta sagt, måste jag säga att tanken om en annorlunda budgetmetod låter mycket intressant och lockande…
Kommunstyrelsen kommer med all sannolikhet att avslå medborgarförslaget om att låta Artscape måla “nya” vattentornet (Marierovägen). Förslagsställaren menar att vattentornet är otroligt fult och intetsägande. Förvaltningen skriver i underlaget att det i samband med Artscapes tidigare projekt i kommunen konstaterats att:
“byggnaden inte går att komma åt med skylift på grund av dess höjd och kringliggande terräng, utan att det skulle behöva uppföras byggnadsställningar. Detta bedömdes bli för kostsamt. Vattentornet är utöver det ett skyddsobjekt vilket ställer särskilda krav på alla typer av åtgärder som görs på platsen.”
Det är svårt att argumentera mot denna motivering.
Ett medborgarförslag om konsthall och kulturverksamhet i Vattenverkets hus på Skräcklan föreslås också avslås. Det är förståeligt eftersom:
“anläggningarna och byggnaderna som hör till vattenverket fyller en viktig samhällsfunktion och utgör skyddsobjekt”
Däremot förstår jag inte riktigt varför ingen har undersökt om det finns någon annan plats på Skräcklan som lämpar sig för en konsthall eller åtminstone någon slags kulturverksamhet…
Infrastrukturgruppen i Brålanda, en arbetsgrupp i Brålanda Företagarförening, föreslår i ett medborgarförslag att Vänersborgs kommun ska verka för att ta över väghållaransvaret över Storgatan i Brålanda från Trafikverket. I underlaget står det:
“Förslagsställarna menar att nuvarande förhållande utgör ett hinder till förändring då kommunen inte har rådighet till olika hållbara infrastrukturlösningar. De menar också att det inte är samhällsekonomiskt hållbart när väghållaransvaret i orten är delat.”
Samhällsbyggnadsnämnden, som ansvarar för det kommunala vägnätet, håller med förslagsställarna. Det skulle innebära fördelar för kommunen att ha rådighet över Storgatan. Men, menar samhällsbyggnadsnämnden vidare, det blir för dyrt. Drift och underhåll av Storgatan kostar och de kommande åren behöver armaturer och kablage bytas. Dessutom behövs det också en ny gatubeläggning.
Förhoppningsvis åtgärdar Trafikverket de sistnämnda sakerna innan tågstoppet i Brålanda blir ett faktum, och då skulle det kanske passa bra att kommunen tar över väghållaransvaret i samband med att tågen börjar stanna…
Den 30 oktober behandlade kommunstyrelsen ett medborgarförslag om fler akutboenden för hemlösa. KS beslutade att föreslå för fullmäktige att avslå medborgarförslaget. Det visade sig emellertid att det hade blivit ett formellt fel i processen. Ärendet skulle ha avgjorts av kommunstyrelsen, inte av kommunfullmäktige. Därför kommer ärendet upp igen på onsdag. Denna gång ska KS helt enkelt besluta att avslå medborgarförslaget.
Vänsterpartiet, och Medborgarpartiet, har en del synpunkter på de skrivningar i underlaget som motiverar avslaget. (Se “Kommunstyrelsen 30 okt”.)
Jag har med dessa rader, och mitt förra blogginlägg (se “Viktigt KS: KFV, Dalbobergen, friluftsliv mm”), redogjort för samtliga ärenden av större vikt och intresse. Så därför tänkte jag passa på att ge mina läsare en liten ekonomisk uppdatering.
I ett blogginlägg för nästan exakt en månad sedan (se “KF (23/10): Mer pengar och Brålanda”) skrev jag om oktober månads budgetuppföljning. Nu har månadsuppföljningen från november kommit.
Kommunens resultat för september uppgick till +51 milj kr. Det var 32 milj kr bättre än i augusti. Nu visar det sig att resultatet för oktober blev ännu bättre – resultatet uppgick till +75 milj kr. Det betyder att kommunens resultatmål för 2024 uppnås med råge. Överskottet beräknas uppgå till 2,9% av skatter och generella statsbidrag.
De 75 miljonerna är pengar som politiker och ekonomer inte hade räknat med för 17 månader sedan när budgeten för 2024 antogs. Resultatet budgeterades då till +1 milj kr. Det är alltså “som vanligt”, kommunens resultat blir större än beräknat. Det hade med andra ord funnits åtskilliga miljoner att fördela till välfärden…
Som Vänsterpartiet föreslog i sitt budgetförslag…
PS. Dagen innan kommunstyrelsens sammanträde tillkom det ytterligare ett ärende på dagordningen, ”Ändring av avgift för boendestöd i taxor och avgifter inom socialnämnden”. Du kan läsa om det i inlägget ”En politikers avgiftsdilemma”.
Viktigt KS: KFV, Dalbobergen, friluftsliv mm
På onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Det blir antagligen ett ganska lugnt möte. Inte för att det är oviktigt utan för att det inte ser ut att finnas särskilt många partiskiljande ärenden. Men osvuret är bäst. Ibland blixtrar det till i konferensrummet som från en klar himmel. Och gör det så även denna gång så gäller det att vara beredd och inte tappa fattningen.
Sammanträdet börjar inte förrän kl 11.00, men det betyder inte att ordförande Benny Augustsson (S) har infört sovmorgnar. Mellan kl 8.00 till kl 11.00 samlas kommunstyrelsen tillsammans med ledamöter från kommunens alla nämnder i Bojorten. SKR (Sveriges kommuner och regioner) ska redogöra för resultaten av 
den ekonomiska analys som har utförts på Vänersborgs kommun. Kommunen har nämligen bett SKR att göra en sådan, mot ersättning naturligtvis. Det ska bli spännande och ytterst intressant att se vad experterna på SKR har kommit fram till.
Kommunstyrelsens (KS) sammanträde börjar i vanlig ordning med information. Det blir bland annat information om mötets två tunga ärenden, “Friluftsstrategin” och “Målbild 2050”. Det är utvecklingsledare Pål Castell som föredrar båda ärendena. Det är dock inte KS som ska fatta beslut i dessa frågor, utan de går vidare till kommunfullmäktige (KF). Det blir även information om Vänersamarbetet och om anvisning kring kommunens ekonomiska uppföljningar och redovisningar.
Informationen fortsätter säkerligen även efter lunchrasten. De tre kommunalråden och kommundirektören ska nämligen också redovisa vad de har haft för sig sedan sist samt ge information om sådant som kan vara bra för KS att veta.
Dagordningen har följande utseende:
Ärende 5, “Delårsrapport 2024 från Tolkförmedling Väst” är ett typiskt formellt ärende. Jag förvånades dock storligen när jag plikttroget ögnade igenom underlaget. Tolkförmedlingen, 
ett kommunalförbund som Vänersborgs kommun är medlemmar i, har varit inblandat i flera rättsärenden. Förbundet har blivit anmält till Konkurrensverket två gånger, ett av fallen ska överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. En dom i Högsta förvaltningsdomstolen gick mot förbundet för att det hade avslagit en begäran om att lämna ut en allmän handling. Förbundets direktionsmöten har blivit överklagade. Dom har fallit men det står inte i handlingarna hur den utföll. Men vem vet, det är kanske samma part t ex ett företag som har överklagat hela tiden. Fast, visst är det något uppseendeväckande med alla rättsärenden..
Två andra delårsrapporter ska behandlas, dels för Kunskapsförbundet Väst (KFV) och dels för Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF).
Prognosen för KFV:s årsresultat är ett underskott på 5,9 milj kr. Det beror naturligtvis bland annat på inflationen, men medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg har inte heller fullt ut kompenserat förbundet för stigande pensionskostnader och löneuppräkningar. Det är anmärkningsvärt. Barn- och utbildningsnämnden t ex får full kompensation för personalens löneökningar. Sedan är det Braheskolans SFI-utbildning i Trollhättan som dränerar förbundet på pengar. (Se “Inser kommunerna KFV:s läge?”.) 
Direktionen har informerat kommunledningarna om att en mycket stor grupp studerande vid Högskolan Väst också registrerar sig för att läsa SFI. Hur det ska lösas återstår att se. Förbundet är alltså piskat att hitta effektiviseringar, dvs neddragningar, för att klara budgeten. Det är oacceptabelt! Kommunerna måste fatta att det är nödvändigt att satsa på ungdomarna och deras utbildning. Det är så självklart så jag hittar inga ord. Var ska man annars lägga pengarna?
NÄRF:s resultatprognos för året är också ett underskott – på ca 5,5 milj kr. Det ska täckas med:
“medel ur eget kapital.”
Kommunfullmäktige ska fatta följande inriktningsbeslutet om Målbild 2050:
”När kommunen planlägger för utbyggnad Vänersborgs stad med nya bostadsområden på kommunal mark, ska prioriteras att bygga ut kring Öxnered innan södra Onsjö och Dalbobergen planläggs. Inriktningen vara att bygga en framtida ny grundskola i nordvästra delen av staden för att möta behov av elevplatser på grundskolan årskurs F-6 när Öxneredsskolans kapacitet inte längre räcker till. Behov av förskoleplatser för växande befolkning kring Öxnered bör i första hand lösas genom utbyggnad av nya förskolor i strategiska lägen lokalt.”
Utredningsrapporten består av 47 sidor och:
“redovisar överskådligt förutsättningar och analyser som kan utgöra ett underlag för strategiska inriktningsbeslut om hur kommunens utbyggnad ska planeras.”
Själva beslutet verkar lite futtigt i förhållande till rapporten. Samtidigt måste det naturligtvis vara på det viset, för inte kan och ska vi politiker besluta nu 2024 hur Vänersborg ska se ut om 25 år? Och då tänker jag ofrånkomligen – borde inte frågan om hur kommunen ska utvecklas 25 år framåt i tiden diskuteras bland kommunens invånare?
När rapporten var uppe i kommunstyrelsen förra gången, den 2 maj, så efterfrågade Jonas Sjöblom (MP), Elisabeth Johansson (KD) och Lena Eckerbom Wendel (M) detta, eller de väckte i varje fall frågan. Vänsterpartiet anser också att målbilden för ett framtida Vänersborg lämpar sig bra för en invånardialog. 
Då kanske vi också kan få svar på frågorna om invånarna håller med Vänsterpartiet om att säga nej till en exploatering av Dalbobergen och nej till en GC-bro över Vassbotten (från Korseberg till Öxnered)… Jag är själv inte heller riktigt säker på att en F-6-skola på Dalbobergen eller någonstans vid Folkets Park är en särskilt bra idé.
Kommunen har aldrig haft något styrdokument med fokus på friluftslivet. Det är på tiden att kommunen får det. Och strategin är bra, men det är bara en början. Det krävs att det snabbt blir verkstad, så att strategin inte bara blir en hyllvärmare.
Det kommer av självklara skäl bli kultur- och fritidsnämnden som kommer att få samordningsansvaret i friluftsarbetet. Jag tror att den nämnden bättre kommer att t ex inse värdet av att låsa upp toaletterna vid våra badplatser även under vinterhalvåret för att:
“göra friluftslivet tillgängligt”
Eller att:
“långsiktigt tillvarata natur-, kultur- och rekreationsvärden … kulturhistoriska lämningar…”
…innebär att det är viktigt att utveckla bland annat, och kanske framför allt, Brätte som besöksområde för besöksnäring.
Eller att:
“I planering av bebyggelse och infrastruktur ska kommunen sträva efter att naturområden sparas eller utvecklas inom gång- och cykelavstånd från bostaden”
…kan innebära att skogsområden som Mariedal Östra samt Kindblomsvägen och Rostvägen på Blåsut inte ska skövlas…
Det är också intressant, och lite överraskande, att det i underlagsrapporten till Friluftsstrategin står som utvecklingsförslag att det bör utredas om det finns möjligheter att anlägga ett kallbadhus och att Norskens brygga återbyggs norr om Korseberg. Det gör nog Medborgarpartiets medlemmar både förvånade och glada… Själv blir jag glad för att det föreslås att:
“Detaljplanearbetet i Sikhallsviken görs färdigt så att en ny småbåtshamn kan utvecklas där.”
Friluftsstrategin i all ära, men nu gäller det att antagandet av den åtföljs av ekonomiska resurser så att idéerna och tankarna blir verklighet.
För övrigt ska en motion från Anders Strand (SD) om att utreda om “nollbasbudgetering är ett lämpligt verktyg för kostnadskontroll” behandlas precis som svar på några medborgarförslag och lite annat smått och gott.
OBS! Dessa ärenden skriver jag om i blogginlägget ”KS: SD-motion, Brålanda och miljoner”.
Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?”.
I slutet av förra året påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter om:
“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”
Utbildningen ledde till en slags “överenskommelse”, även om jag faktiskt inte vet hur den formellt antogs eller beslutades. (Överenskommelsen kan laddas ner här.) Det genomfördes sedan en undersökning (enkät) efter utbildningen bland de politiker och tjänstepersoner som hade deltagit. Enkäten ställde frågor kring förhållningssättet mellan förtroendevalda och tjänstepersoner. Resultatet visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner. Det här har jag redogjort ganska utförligt för och jag beskrev även de lagar som gäller för tjänstepersoner respektive politiker i utövandet av sina roller. (Se de fyra inläggen “Politiker och tjänstemän”.)
Det sista blogginlägget i “serien” avslutade jag med:
“Och då måste också politiker i de styrande partierna inse att allt inte är bra bara därför att tjänstepersonerna arbetar fram beslutsförslag som går i linje med de styrandes egen uppfattning…”
Det här är, som jag ser det, en viktig del av problemet, kanske den viktigaste. Tjänstepersonerna fick som bekant dåliga betyg av politikerna när det gällde frågorna om beslutsärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och om underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet. (Se “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.) Jag är tämligen övertygad om att det var de förtroendevalda från oppositionspartierna som satte låga betyg på de här områdena, medan politikerna i de styrande partierna satte höga betyg.
Den slutsatsen drar nog de flesta som har läst underlag och motiveringar till beslutsförslag som tjänstepersonerna i förvaltningarna presenterar för de beslutande församlingarna. Förvaltningarna tycks alltid utgå från de förslag som är de styrande partiernas uppfattning. Det betyder antagligen att beslutsförslagen formuleras först, i enlighet med de styrandes uppfattning, och därefter motiveras de. Argument som talar för beslutsförslagen redovisas och framhålls tydligt. De argument som skulle kunna tala mot förslagen negligeras. Å andra sidan, argument som talar för andra beslutsförslag redovisas inte eller också framförs bara argument som talar mot dessa förslag och inga argument som skulle tala för dem.
Det här gör att underlagen inte alltid bygger på all tillgänglig fakta och att de därför också brister i objektivitet. De partier som har samma uppfattning som tjänstepersonerna tenderar att bli nöjda med underlagen, medan oppositionspartiernas politiker blir kritiska och missnöjda.
Vi är många som är förvånade att politiker bland de styrande partierna inte ser underlagens och beslutsförslagens bristande objektivitet utan istället försvarar dem med alla möjliga argument… (Jag återkommer till detta vid senare tillfälle.)
I Vänersborgs kommun stödjer och röstar politikerna från de styrande partierna alltid på tjänstepersonernas förslag. Och tjänstepersonerna lägger alltid fram förslag som de styrande politikerna vill ha. Vem som styr, politikerna eller tjänstepersonerna, är därför inte alltid så lätt att bedöma.
Det sker självklart en kommunikation mellan styrande politiker och tjänstepersoner under ärendenas beredning men hur den går till kan jag bara spekulera kring. Men det torde inte vara några konstigheter. De tongivande politikerna i styret, några socialdemokrater och enstaka centerpartister, finns ju ofta i kommunhuset och där stöter de naturligtvis titt som tätt på varandra.
Jag förutsätter, och tror, att politikerna är den “starka parten” i diskussionerna och i “samarbetet” och att det är politiken som styr Vänersborgs kommun. Men ofta misstänker jag att politikerna anpassar sig till tjänstepersonernas uppfattningar – i förvaltningarna finns ju experterna. Kanske är det så enkelt att de styrande politikerna och tjänstepersonerna pratar ihop sig under de informella samtalen i kommunhuset. Utan inblandning av politiker från oppositionspartierna.
Det finns många exempel på beslutsunderlag som inte belyser olika perspektiv eller bygger på all tillgänglig fakta. Underlag som alltså inte är objektiva. Vänsterpartiet och jag själv har genom årens lopp råkat ut för detta mer än en gång.
Det kan gälla förslag om landsbygdsutvecklare, obebodda hus, regler kring sponsring och marknadsföring, utredning om var Brättelänken ska placeras och fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. Eller om Solvarm som tvingades till domstol för att få rätt mot de styrande i kommunen, både politiker och inte minst tjänstepersoner. Det handlar om behandlingen av fastighetsägare på Vänersnäs och Gardesanna i samband med VA-dragningar. 
Bengt Davidsson på Juta har varit med om tjänstepersoner och styrande politiker som inte har varit objektiva, precis som Blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Det handlar om Hallevibadet… Och nu senast, ärendet kring lyktstolpar och vägbelysning på kommunens landsbygd.
Det framförs i olika sammanhang kritik mot underlag i de politiska församlingarna, t ex i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Det tycks dock inte vara möjligt att få de styrande politikerna att förstå att förvaltningarna ska vara objektiva. De styrande politikerna verkar knappast ens vara medvetna om problemet. Det blir därför sällan någon dialog mellan partierna, istället polariseras debatterna eftersom de styrande försvarar de bristande och tendentiösa underlagen.
Det ska slutligen sägas att problemen med bristande objektivitet mm i de olika förvaltningarna är mycket olika. I vissa förvaltningar förekommer det knappast överhuvudtaget, medan i andra är problemet tämligen omfattande. Det görs för närvarande undersökningar bland politiker och tjänstepersoner i varje nämnd och förvaltning kring förhållandet. Vi får så småningom ta del av resultaten av dessa undersökningar. Då kommer vi att få veta mer.
Fortsättning i inlägget ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?”.
==
I denna bloggserie:
- ”Politiker och tjänstemän 1: Allt OK” – 2 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK” – 3 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar” – 6 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?” – 7 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker” – 21 november 2024
- ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?” – 1 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer” – 4 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?” – 15 december 2024
BUN (18/11): Matte och pengar
Sammanträdet med barn- och utbildningsnämnden (BUN) blev längre än förväntat. Ordförande Bo Carlsson slog dock slutligen klubban mycket distinkt i bordet kl 14.12 och avslutade mötet.
Flera ledamöter var frånvarande vilket ledde till att Vänsterpartiets ersättare i nämnden, Peter Lénberg, fick tjänstgöra istället för ledamoten Gunnar Henriksson (L). Eftersom Henriksson är nämndens 2:e vice ordförande fick Lénberg överta även detta uppdrag. Det är första gången någonsin som en vänsterpartist har haft denna ärofyllda post i en “skolnämnd” i kommunen. Det visade sig dock att det var för bra för att vara sant. Det var ett misstag…
Det var för övrigt mycket olyckligt att Gunnar Henriksson (L) var frånvarande just på detta sammanträde eftersom verksamhetsuppföljningen handlade om Henrikssons absoluta favoritämne – matematik. Och det var en mycket, mycket intressant föredragning.
Singapore är ett land som under ett flertal år legat i mattetoppen i PISA-undersökningarna. Några lärare på Tärnanskolan undrade hur det kom sig. Hur undervisade de i matematik i Singapore för att uppnå de resultaten? Och varför skulle inte lärarna på Tärnan i Vänersborg kunna undervisa på samma sätt?
Elever, lärare och rektorer från Tärnanskolan berättade för nämnden om hur de arbetar i matte. Vi politiker fick en introduktion i teorierna bakom och även ett konkret exempel på hur en lektion går till.
Nämnden blev imponerad. Det pågår pedagogiska diskussioner i Sverige just nu och debatten handlar mycket om lärarledd katederundervisning i klassrummet. Singaporemodellen handlar inte om det. Modellen syftar till att elever (se här) ska få en:
“djupare förståelse för centrala begrepp och områden snarare än att lära sig regler och procedurer utantill.”
För att skapa denna förståelse används många konkreta föremål och bilder kopplade till det abstrakta. Modellen handlar sammanfattningsvis om att eleverna ska förstå matematik, lösa problem och att tänka – enskilt, tillsammans och under ledning av lärarna.
Den för dagen alldeles nya ersättaren i nämnden, och tillika lärare i matte i åk 7-9, Maria Nilsson (KD) gjorde ett inspel som blev lite av pricken över “i:et”. Hon visade hur elevernas resonemang
och lösning kunde göras om till en ekvation. Det var något i stil med en Samir är sex katter vilket kan bytas ut mot x och 6y… (Fråga mig inte mer…)
Eleverna från åk 3 respektive åk 4 klarade ovanstående uppgift – gör mina läsare det?
Under månadens lokalinformation fick BUN reda på att Öxnered förskola är evakuerad och tom. Det ska skaffas fler moduler som ska möjliggöra att barnen, som tillfälligtvis är placerade på Öxnereds skola och Holmängenskolan, ska kunna flytta ”tillbaka”.
Inte nog med att det är och har varit stora problem på Öxnereds förskola, även Tärnanskolan har problem – fuktproblem. Elever och personal drabbas av kliande ögon och hals, huvudvärk osv. Det finns risk för att alla väggar på hela skolan har drabbats. Tydligen diskuteras det om underhållspengar, eller snarare brist på, och 
har vi råd… Nämndens uppmaning till de lokalansvariga är, som en av ledamöterna formulerade det:
“Fixa det – och det fort!”
BUN behandlade en del andra ärenden som jag beskrev i mitt blogginlägg innan sammanträdet (se “BUN: Mörka moln på himlen”). I det inlägget skrev jag också en hel del om nämndens för sammanträdets viktigaste beslutsärende, “Verksamhetsplan 2025-2027 Barn- och utbildningsnämnden”.
BUN står inför personalneddragningar nästa år. Personalkostnaderna måste minska med 21,4 milj kr. Det blir många tjänster… Och eftersom det är svårt, eller omöjligt, att ändra organisationen mitt under ett läsår, dvs ht 2024-vt 2025, kommer de stora neddragningarna att ske under ht 2025. Besparingen för hela budgetåret 2025 måste alltså hämtas hem på ett halvt år, höstterminen 2025. Det finns inte särskilt mycket annat att spara på, personalkostnaderna är den stora och “påverkbara” kostnaden för nämnden.
Barn- och utbildningsnämnden har andra stora utgifter som måste finansieras och som det knappast går att spara på. De kostnaderna betalas av förvaltningen centralt och det som sedan blir kvar av det totala anslaget delas ut som barn- och elevpeng till verksamheterna. Förvaltningen visade på ett tydligt sätt vilka dessa centrala kostnader är:
Det ska noteras att i denna summa, 600 milj kr, ingår det också stora personalkostnader. Resten av BUN:s pengar, lite drygt 400 milj kr, fördelas som barn- och elevpeng ut till verksamheterna. Varje enhet, t ex en förskola eller en grundskola, får pengar utifrån hur många barn respektive elever som finns på enheten.
Som synes av tabellen nedan minskar antalet barn och elever i varje verksamhet, med undantag av anpassad grundskola. Ökningen av kostnaderna för antalet elever i den anpassade grundskolan motsvaras av elevminskningen i övriga verksamheter.
Fast minskar verkligen kostnaderna när elevantalet sjunker?
Anta att antalet elever som studerar på Torpaskolan minskar med 20 nästa läsår, det blir 2 elever färre i varje klass. Det innebär att Torpaskolan behöver minska sina kostnader med låt oss anta ungefär drygt en miljon (=antal elever * elevpengen). Det minskade elevantalet betyder emellertid inte att de faktiska kostnaderna automatiskt minskar med denna summa. Nä, långt därifrån. Elevminskningen kanske leder till att 20 färre matportioner behöver köpas in varje skoldag, ett antal läroböcker mindre, men det innebär inte att det behövs färre pedagoger. 
Det behövs fortfarande en lärare i klassrummet oavsett om det går 27 eller 29 elever i klassen. Det går inte heller att spara pengar på att säga upp lokaler. Det får kanske bli en speciallärare som får se sig om efter arbete i någon annan kommun… Fast det är inte heller någon bra idé. Inför 2024 omfördelades 15 milj kr i nämnden. Pengarna används till att ge elever det stöd de behöver. Det skulle egentligen behövas minst en dubbelt så stor summa…
Men personalen måste minska… Och barn- och elevpengen 2025 blir dessutom något mindre nästa år, även om den inte är uträknad ännu. (Hösten 2024 är elevpengen 67.374 kr.)
Det var med tunga tankar som vandringen hemåt påbörjades efter avslutat sammanträde.
Senaste kommentarer