Arkiv

Archive for the ‘Allmänt Vänersborg’ Category

Viktigt KS: KFV, Dalbobergen, friluftsliv mm

24 november, 2024 Lämna en kommentar

På onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Det blir antagligen ett ganska lugnt möte. Inte för att det är oviktigt utan för att det inte ser ut att finnas särskilt många partiskiljande ärenden. Men osvuret är bäst. Ibland blixtrar det till i konferensrummet som från en klar himmel. Och gör det så även denna gång så gäller det att vara beredd och inte tappa fattningen.

Sammanträdet börjar inte förrän kl 11.00, men det betyder inte att ordförande Benny Augustsson (S) har infört sovmorgnar. Mellan kl 8.00 till kl 11.00 samlas kommunstyrelsen tillsammans med ledamöter från kommunens alla nämnder i Bojorten. SKR (Sveriges kommuner och regioner) ska redogöra för resultaten av den ekonomiska analys som har utförts på Vänersborgs kommun. Kommunen har nämligen bett SKR att göra en sådan, mot ersättning naturligtvis. Det ska bli spännande och ytterst intressant att se vad experterna på SKR har kommit fram till.

Kommunstyrelsens (KS) sammanträde börjar i vanlig ordning med information. Det blir bland annat information om mötets två tunga ärenden, “Friluftsstrategin” och “Målbild 2050”. Det är utvecklingsledare Pål Castell som föredrar båda ärendena. Det är dock inte KS som ska fatta beslut i dessa frågor, utan de går vidare till kommunfullmäktige (KF). Det blir även information om Vänersamarbetet och om anvisning kring kommunens ekonomiska uppföljningar och redovisningar.

Informationen fortsätter säkerligen även efter lunchrasten. De tre kommunalråden och kommundirektören ska nämligen också redovisa vad de har haft för sig sedan sist samt ge information om sådant som kan vara bra för KS att veta.

Dagordningen har följande utseende:

Ärende 5, “Delårsrapport 2024 från Tolkförmedling Väst” är ett typiskt formellt ärende. Jag förvånades dock storligen när jag plikttroget ögnade igenom underlaget. Tolkförmedlingen, ett kommunalförbund som Vänersborgs kommun är medlemmar i, har varit inblandat i flera rättsärenden. Förbundet har blivit anmält till Konkurrensverket två gånger, ett av fallen ska överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. En dom i Högsta förvaltningsdomstolen gick mot förbundet för att det hade avslagit en begäran om att lämna ut en allmän handling. Förbundets direktionsmöten har blivit överklagade. Dom har fallit men det står inte i handlingarna hur den utföll. Men vem vet, det är kanske samma part t ex ett företag som har överklagat hela tiden. Fast, visst är det något uppseendeväckande med alla rättsärenden..

Två andra delårsrapporter ska behandlas, dels för Kunskapsförbundet Väst (KFV) och dels för Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF).

Prognosen för KFV:s årsresultat är ett underskott på 5,9 milj kr. Det beror naturligtvis bland annat på inflationen, men medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg har inte heller fullt ut kompenserat förbundet för stigande pensionskostnader och löneuppräkningar. Det är anmärkningsvärt. Barn- och‬‭ utbildningsnämnden t ex får full kompensation för personalens löneökningar. Sedan är det Braheskolans SFI-utbildning i Trollhättan som dränerar förbundet på pengar. (Se‬‭ “‬‭Inser kommunerna KFV:s läge?‬‭”.) Direktionen har informerat kommunledningarna om att en mycket stor grupp studerande vid Högskolan Väst också registrerar sig för att läsa SFI. Hur det ska lösas återstår att se. Förbundet är alltså piskat att hitta‬‭ effektiviseringar, dvs neddragningar, för att klara budgeten. Det är oacceptabelt!‬‭ Kommunerna måste fatta att det är nödvändigt att satsa på ungdomarna och deras‬‭ utbildning. Det är så självklart så jag hittar inga ord. Var ska man annars lägga‬‭ pengarna?‬

NÄRF:s resultatprognos för året är också ett underskott – på ca 5,5 milj kr. Det ska täckas med:

“medel ur eget kapital.”

Kommunfullmäktige ska fatta följande inriktningsbeslutet om Målbild 2050:

”När kommunen planlägger för utbyggnad Vänersborgs stad med nya bostadsområden på kommunal mark, ska prioriteras att bygga ut kring Öxnered innan södra Onsjö och Dalbobergen planläggs. Inriktningen vara att bygga en framtida ny grundskola i nordvästra delen av staden för att möta behov av elevplatser på grundskolan årskurs F-6 när Öxneredsskolans kapacitet inte längre räcker till. Behov av förskoleplatser för växande befolkning kring Öxnered bör i första hand lösas genom utbyggnad av nya förskolor i strategiska lägen lokalt.”

Utredningsrapporten består av 47 sidor och:

“redovisar överskådligt förutsättningar och analyser som kan utgöra ett underlag för strategiska inriktningsbeslut om hur kommunens utbyggnad ska planeras.”

Själva beslutet verkar lite futtigt i förhållande till rapporten. Samtidigt måste det naturligtvis vara på det viset, för inte kan och ska vi politiker besluta nu 2024 hur Vänersborg ska se ut om 25 år? Och då tänker jag ofrånkomligen – borde inte frågan om hur kommunen ska utvecklas 25 år framåt i tiden diskuteras bland kommunens invånare?

När rapporten var uppe i kommunstyrelsen förra gången, den 2 maj, så efterfrågade Jonas Sjöblom (MP), Elisabeth Johansson (KD) och Lena Eckerbom Wendel (M) detta, eller de väckte i varje fall frågan. Vänsterpartiet anser också att målbilden för ett framtida Vänersborg lämpar sig bra för en invånardialog. Då kanske vi också kan få svar på frågorna om invånarna håller med Vänsterpartiet om att säga nej till en exploatering av Dalbobergen och nej till en GC-bro över Vassbotten (från Korseberg till Öxnered)… Jag är själv inte heller riktigt säker på att en F-6-skola på Dalbobergen eller någonstans vid Folkets Park är en särskilt bra idé.

Kommunen har aldrig haft något styrdokument med fokus på friluftslivet. Det är på tiden att kommunen får det. Och strategin är bra, men det är bara en början. Det krävs att det snabbt blir verkstad, så att strategin inte bara blir en hyllvärmare. 

Det kommer av självklara skäl bli kultur- och fritidsnämnden som kommer att få samordningsansvaret i friluftsarbetet. Jag tror att den nämnden bättre kommer att t ex inse värdet av att låsa upp toaletterna vid våra badplatser även under vinterhalvåret för att:

“göra friluftslivet tillgängligt”

Eller att:

“långsiktigt tillvarata natur-, kultur- och rekreationsvärden … kulturhistoriska lämningar…”

…innebär att det är viktigt att utveckla bland annat, och kanske framför allt, Brätte som besöksområde för besöksnäring.

Eller att:

“I planering av bebyggelse och infrastruktur ska kommunen sträva efter att naturområden sparas eller utvecklas inom gång- och cykelavstånd från bostaden”

…kan innebära att skogsområden som Mariedal Östra samt Kindblomsvägen och Rostvägen på Blåsut inte ska skövlas…

Det är också intressant, och lite överraskande, att det i underlagsrapporten till Friluftsstrategin står som utvecklingsförslag att det bör utredas om det finns möjligheter att anlägga ett kallbadhus och att Norskens brygga återbyggs norr om Korseberg. Det gör nog Medborgarpartiets medlemmar både förvånade och glada… Själv blir jag glad för att det föreslås att:

“Detaljplanearbetet i Sikhallsviken görs färdigt så att en ny småbåtshamn kan utvecklas där.”

Friluftsstrategin i all ära, men nu gäller det att antagandet av den åtföljs av ekonomiska resurser så att idéerna och tankarna blir verklighet.

För övrigt ska en motion från Anders Strand (SD) om att utreda om “nollbasbudgetering är ett lämpligt verktyg för kostnadskontroll” behandlas precis som svar på några medborgarförslag och lite annat smått och gott.

OBS! Dessa ärenden skriver jag om i blogginlägget ”KS: SD-motion, Brålanda och miljoner”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, friluftsliv, KS 2024

Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker

21 november, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?”.

I slutet av förra året påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter om:

“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”

Utbildningen ledde till en slags “överenskommelse”, även om jag faktiskt inte vet hur den formellt antogs eller beslutades. (Överenskommelsen kan laddas ner här.) Det genomfördes sedan en undersökning (enkät) efter utbildningen bland de politiker och tjänstepersoner som hade deltagit. Enkäten ställde frågor kring förhållningssättet mellan förtroendevalda och tjänstepersoner. Resultatet visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner. Det här har jag redogjort ganska utförligt för och jag beskrev även de lagar som gäller för tjänstepersoner respektive politiker i utövandet av sina roller. (Se de fyra inläggen “Politiker och tjänstemän”.)

Det sista blogginlägget i “serien” avslutade jag med:

“Och då måste också politiker i de styrande partierna inse att allt inte är bra bara därför att tjänstepersonerna arbetar fram beslutsförslag som går i linje med de styrandes egen uppfattning…”

Det här är, som jag ser det, en viktig del av problemet, kanske den viktigaste. Tjänstepersonerna fick som bekant dåliga betyg av politikerna när det gällde frågorna om beslutsärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och om underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet. (Se “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.) Jag är tämligen övertygad om att det var de förtroendevalda från oppositionspartierna som satte låga betyg på de här områdena, medan politikerna i de styrande partierna satte höga betyg.

Den slutsatsen drar nog de flesta som har läst underlag och motiveringar till beslutsförslag som tjänstepersonerna i förvaltningarna presenterar för de beslutande församlingarna. Förvaltningarna tycks alltid utgå från de förslag som är de styrande partiernas uppfattning. Det betyder antagligen att beslutsförslagen formuleras först, i enlighet med de styrandes uppfattning, och därefter motiveras de. Argument som talar för beslutsförslagen redovisas och framhålls tydligt. De argument som skulle kunna tala mot förslagen negligeras. Å andra sidan, argument som talar för andra beslutsförslag redovisas inte eller också framförs bara argument som talar mot dessa förslag och inga argument som skulle tala för dem.

Det här gör att underlagen inte alltid bygger på all tillgänglig fakta och att de därför också brister i objektivitet. De partier som har samma uppfattning som tjänstepersonerna tenderar att bli nöjda med underlagen, medan oppositionspartiernas politiker blir kritiska och missnöjda.

Vi är många som är förvånade att politiker bland de styrande partierna inte ser underlagens och beslutsförslagens bristande objektivitet utan istället försvarar dem med alla möjliga argument… (Jag återkommer till detta vid senare tillfälle.)

I Vänersborgs kommun stödjer och röstar politikerna från de styrande partierna alltid på tjänstepersonernas förslag. Och tjänstepersonerna lägger alltid fram förslag som de styrande politikerna vill ha. Vem som styr, politikerna eller tjänstepersonerna, är därför inte alltid så lätt att bedöma.

Det sker självklart en kommunikation mellan styrande politiker och tjänstepersoner under ärendenas beredning men hur den går till kan jag bara spekulera kring. Men det torde inte vara några konstigheter. De tongivande politikerna i styret, några socialdemokrater och enstaka centerpartister, finns ju ofta i kommunhuset och där stöter de naturligtvis titt som tätt på varandra.

Jag förutsätter, och tror, att politikerna är den “starka parten” i diskussionerna och i “samarbetet” och att det är politiken som styr Vänersborgs kommun. Men ofta misstänker jag att politikerna anpassar sig till tjänstepersonernas uppfattningar – i förvaltningarna finns ju experterna. Kanske är det så enkelt att de styrande politikerna och tjänstepersonerna pratar ihop sig under de informella samtalen i kommunhuset. Utan inblandning av politiker från oppositionspartierna.

Det finns många exempel på beslutsunderlag som inte belyser olika perspektiv eller bygger på all tillgänglig fakta. Underlag som alltså inte är objektiva. Vänsterpartiet och jag själv har genom årens lopp råkat ut för detta mer än en gång. 

Det kan gälla förslag om landsbygdsutvecklare, obebodda hus, regler kring sponsring och marknadsföring, utredning om var Brättelänken ska placeras och fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. Eller om Solvarm som tvingades till domstol för att få rätt mot de styrande i kommunen, både politiker och inte minst tjänstepersoner. Det handlar om behandlingen av fastighetsägare på Vänersnäs och Gardesanna i samband med VA-dragningar. Bengt Davidsson på Juta har varit med om tjänstepersoner och styrande politiker som inte har varit objektiva, precis som Blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Det handlar om Hallevibadet… Och nu senast, ärendet kring lyktstolpar och vägbelysning på kommunens landsbygd.

Det framförs i olika sammanhang kritik mot underlag i de politiska församlingarna, t ex i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Det tycks dock inte vara möjligt att få de styrande politikerna att förstå att förvaltningarna ska vara objektiva. De styrande politikerna verkar knappast ens vara medvetna om problemet. Det blir därför sällan någon dialog mellan partierna, istället polariseras debatterna eftersom de styrande försvarar de bristande och tendentiösa underlagen.

Det ska slutligen sägas att problemen med bristande objektivitet mm i de olika förvaltningarna är mycket olika. I vissa förvaltningar förekommer det knappast överhuvudtaget, medan i andra är problemet tämligen omfattande. Det görs för närvarande undersökningar bland politiker och tjänstepersoner i varje nämnd och förvaltning kring förhållandet. Vi får så småningom ta del av resultaten av dessa undersökningar. Då kommer vi att få veta mer.

Fortsättning i inlägget ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker, tjänsteperson

Byggnadsvårds- och arkitekturpriset

9 november, 2024 Lämna en kommentar

En lärdom jag fick som lärare var att omröstningar i klassrummet kunde bli helt fel och missvisande.

Omröstningen som fick mig att “tänka till” handlade om en skolresa. Klassen hade tre förslag. Det var som jag såg det två populära alternativ, Liseberg och Skara Sommarland, och ett som i mina ögon verkade vara mindre populärt, Vattenpalatset. Eleverna fick rösta på ett vanligt ”traditionellt” sätt, dvs var och en hade en röst och den fick de placera på något av alternativen. Röstningen var sluten.

Liseberg och Skara Sommarland fick vardera 8 röster och Vattenpalatset fick 9 röster. Det utbröt ett smärre kaos i klassrummet. Flera elever protesterade och sa att de inte ville åka med till Vattenpalatset. Men herregud, sa jag lite irriterad, vi har ju röstat och Vattenpalatset fick flest röster. Eleverna höll inte med, men hade svårt att motivera varför inte alternativet som fick flest röster skulle vinna.

Jag funderade, det låg mycket i vad eleverna förde fram. Och det var, som jag uppfattade det, antagligen en majoritet av eleverna som inte ville åka till Vattenpalatset. De flesta ville hellre åka till Liseberg eller Skara Sommarland.

Det fanns information på nätet om omröstningar, andra hade långt före mig haft samma funderingar. Det visade sig att det fanns andra sätt att rösta som var betydligt mer rättvisande när det fanns tre eller flera alternativ. Det jag fastnade för var en metod som gick under namnet “Approval Voting” (godkännandevotering). Det var en metod som var lätt att förstå och genomföra.

I Approval Voting får varje väljare rösta på så många alternativ den vill, istället för att bara välja ett. Varje röst räknas som ett ”godkännande”, och alternativet med flest röster (godkännanden) vinner.

Fördelen med detta sätt att rösta är uppenbar. Väljare kan visa sitt stöd för alla alternativ de gillar, vilket minskar risken att ett mindre populärt alternativ vinner på grund av splittrade röster. Det garanterar att det alternativ med bredast stöd vinner.

Jag testade metoden efter att ha fått klassens godkännande, även om några som ville åka till Vattenpalatset muttrade. Omröstningen genomfördes och resultatet blev – en annan vinnare! Liseberg fick 16 röster, Skara Sommarland 14 och Vattenpalatset 12. Och det tyckte klassföreståndaren ifråga var ett bra alternativ. Liseberg var ju inhägnat…  ;)

Jag lärde mig något viktigt om omröstningar, och förhoppningsvis gjorde klassen det också. Tyvärr är det alltför många som inte har varit med om omröstningar om skolresor…

Inom parentes kan jag tycka att de länder som har val i två omgångar, t ex presidentvalen i Frankrike, har tänkt lite i Approval Voting-banor. (I första omgången deltar samtliga kandidater, medan i omgång två bara de två kandidater som får flest röster i första omgången.)

I december ska byggnadsnämnden i Vänersborg ha en omröstning om ett pris som är statusfyllt. Nämnden ska utse vem som ska få kommunens nyinrättade “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. (Jag har beskrivit bakgrunden till priset samtidigt som jag motiverade min nominering – se “Sikhalls Magasin nominerat till pris”.)

Det kom, enligt Vänersborgs kommuns hemsida, in 17 förslag från både byggherrar och allmänhet. Fem projekt gick vidare till den slutliga omröstningen. (Fotografierna har jag knyckt från hemsidan.)

  1. Elisabeths Port i Vänersborg

  2. Drottninggatan i Vänersborg (är det en byggnad?)

  3. Atri i Sikhall (Solvarms nybyggda naturhus i Sikhall)

  4. Sikhalls magasin

  5. Holmängenskolan i Vänersborg

Omröstningen ska ske i byggnadsnämnden den 9 december. Jag antar att den sker enligt den gamla orättvisa och mindre demokratiska metoden – en person en röst.

Jag fruktar därför att resultatet av omröstningen kan bli densamma som för skolresan. Det skulle kunna bli så att t ex Elisabeths Port får flest röster trots att en majoritet i nämnden vill att ett av de två Sikhallsalternativen, Magasinet eller Atri, är förtjänta av priset. Men de rösterna splittras och Elisabeths Port som tredje populärast alternativ får priset.

Det var alltså ett exempel även om jag inte sticker under stol med att jag själv skulle vilja se att Sikhalls magasin (se ”Magnus räddar Sikhalls magasin!”) eller Atri får priset (se ”Solvarm, pris och uppmärksammat naturhus”). Det är inte bara byggnaderna och arbetet bakom som motiverar priset. Det är två personer, Magnus Larsson och Anders Solvarm, som till stor del drivs av ideella och osjälviska motiv – den ene av kulturhistoriska och den andre av miljömässiga. Det är också två personer som har motarbetats kraftfullt och under lång tid av Vänersborgs kommun. Skulle någon av dem vinna byggnadsvårds- och arkitekturpriset skulle det värma ett oppositionellt politikerhjärta… (Det är redan ganska varmt, de har ju båda gått till final…)

Egentligen tycker jag att Byggnadsvårds- och arkitekturpriset borde delas upp så att båda fick var sitt pris. Magnus Larsson skulle få Byggnadsvårdspriset för sitt arbete med magasinet och Anders Solvarm Arkitekturpriset för Atri.

Priset består för övrigt av en plakett och ett diplom. Det delas ut till vinnaren i samband med Vänersborgs födelsedagsfirande i början av nästa år. Att dela ut priset till en byggnad i Sikhall vore också ett utmärkt sätt för Vänersborgs kommun att visa att kommunen inte bara består av Vänersborgs stad…

PS. Sent omsider så hade TTELA den 8 december en artikel om ”Byggnadsvårds- och arkitekturpriset” – se ”Här är de nominerade till Vänersborgs arkitekturpris”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Byggnadsnämnden, Holmängen, Sikhall, Sikhalls Magasin, Solvarm

Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?

7 oktober, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 3: Lagar”.

Politiker och tjänstepersoner genomförde en enkät efter avslutad utbildning. Den är tänkt att bli en utgångspunkt för vidare diskussioner och utbildning senare i höst. Resultaten av enkäten visade på en förtroendekris. Flera politiker ansåg att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva.

Det skulle naturligtvis ha varit mycket intressant om det av enkätsvaren hade gått att utläsa vilka som hade tyckt vad. Kan det vara så, som de flesta antagligen misstänker, att partier från den styrande minoriteten (S+C+KD+MP) har annorlunda uppfattningar om tjänstepersonerna än företrädare för oppositionspartierna (M+SD+V+MBP+L)?

Det gäller också tjänstepersonernas svar, även om det egentligen är politikernas svar som står i fokus. Finns det skillnader i tjänstepersonernas svar beroende på i vilken förvaltning de arbetar? Och ytterligare en aspekt som skulle kunna vara intressant att få reda på. Har de politiker som är ledamöter eller ersättare i en nämnd annorlunda uppfattningar om tjänstepersonerna i denna nämnds förvaltning än vad de har om tjänstepersoner i andra förvaltningar. Och vice versa naturligtvis.

Det får vi antagligen aldrig reda på. Men om… Det skulle underlätta en analys, då skulle man kunna komma fram till säkrare slutsatser, t ex att förtroende och tillit från politiker mot tjänstepersoner är beroende av personlig kontakt och kännedom. Och då kanske förtroendekrisen skulle kunna lösas med samarbets- och “lära-känna-varandra”-övningar…

Fast den lösningen tror jag inte på, även om den skulle ha underlättat för arbetsgruppen i planeringen och utformningen av den fortsatta “utbildningen”. Jag tror att det är betydligt mycket svårare och känsligare än så. Sedan måste man betona och framhålla, vilket jag förutsätter att de flesta politiker håller med om, att det finns massor av oerhört professionella och kompetenta medarbetare/tjänstepersoner överallt i förvaltningarna. Det är oerhört viktigt att komma ihåg.

Men, rent generellt… Jag tror att många tjänstepersoner och framför allt de högre/högsta cheferna måste bli betydligt mer självkritiska. De måste, som jag ser det, seriöst ställa sig frågan varför politiker anser att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva och att underlagen inte belyser olika perspektiv och inte heller bygger på fakta.

För så kan det vara, det vet jag av egna erfarenheter. Jag skulle kunna ge många exempel på beslutsunderlag som inte belyser olika perspektiv eller bygger på all tillgänglig fakta. Det har jag upplevt i flera av mina motioner och det ser jag i en rad beslutsunderlag som presenteras i nämnder och styrelser. Det kan handla om utredningen av var Brättelänken ska placeras, det handlar om Magnus Larsson på Sikhall, som snart har väntat  i 10 år på sin detaljplan. Det handlar om Magnus Larssons granne i Sikhall Anders Solvarm som tvingades till domstol för att få rätt. Det handlar om fastighetsägare på Vänersnäs och Gardesanna i samband med kommunens VA-dragningar. Bengt Davidsson på Juta kan ge flera argument där tjänstepersoner inte har varit objektiva, precis som Blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Det handlar om Hallevibadet… Och nu senast, ärendet kring “nedmontering och utbyte av viss kommunal vägbelysning utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar”…

Politiker och tjänstepersoner kan naturligtvis fortsätta diskutera uppföranderegler och etik och moral. Det kan behövas så länge som personer inte behandlar varandra med tillit och respekt eller när personer inte kan skilja på sak och person. Men inte ens om detta kan alla bli överens – i praktiska situationer. Och ytterst blir det då, återigen, lagar som gäller och styr. Nä, arbetsgruppen måste klura ut ett sätt att ta tag i, bearbeta och på något sätt åtgärda de grundläggande problem som har framkommit i enkäten.

Hur det ska gå till vet jag inte, men jag tror att den viktigaste nyckeln till förändring ligger hos de högsta cheferna, dvs kommundirektören och förvaltningscheferna. Jag tror att det ytterst hänger på dem om förtroendet ska kunna återupprättas. De måste t ex bli betydligt noggrannare och mer kritiska gällande de underlag som ska släppas fram till politikerna i kommunstyrelsen respektive nämnderna.

Sammanfattningsvis anser jag att politiker-politiker och politiker-tjänstepersoner i de allra flesta fall bemöter och behandlar varandra med respekt och tillit. Det behövs emellertid arbetas med objektiviteten i underlag och beslutsförslag. Och då måste också politiker i de styrande partierna inse att allt inte är bra bara därför att tjänstepersonerna arbetar fram beslutsförslag som går i linje med de styrandes egen uppfattning…

Oj, där kom ett perspektiv som jag inte har behandlat tidigare. Vi får se om det kommer ytterligare ett inlägg så småningom som gör det. Fram till dess kan man sätta sig in i den aspekten av ämnet genom att läsa bloggserien “KF-beslut mot bättre vetande”.

Fortsättning följer – se ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, objektivitetsprincipen, politiker, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 3: Lagar

6 oktober, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.

Resultatet av den enkät som genomfördes av politiker och tjänstepersoner efter utbildningen visade på en tämligen allvarlig förtroendekris. Flera politiker anser helt enkelt att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva, som har en egen agenda.

Det är allvarligt och, om politikerna har rätt (vilket flera säkerligen tvivlar starkt på), betyder att tjänstepersonerna begår både tjänstefel och lagbrott.

Innan jag går vidare vill jag i detta inlägg stanna upp och göra en genomgång av vilka lagar som gäller för kommunens tjänstepersoner och politiker. Det är för de flesta självklarheter, men inte för alla. Tyvärr. Min förhoppning är att denna redogörelse kommer att kasta ljus över de juridiska förutsättningar som ligger till grund för politikernas och tjänstepersonernas “verksamhet” och “agerande”. Det ska också nämnas att lagar inte alls diskuterades på utbildningen.

Jag börjar med lagar som beskriver tjänstepersonernas verksamhet.

Möjligheten att tjänstepersoner kan brista i sin professionalism och yrkesroll är ett känt problem i Sverige sedan lång tid tillbaka. Fram till slutet av 1800-talet fick t ex statliga tjänstepersoner lova dyrt och heligt att de skulle uppträda med “nit, redlighet, oväld och oegennytta”. De kunde dömas till avsättning eller suspension från arbetet och även straffas och bli skadeståndsskyldiga för olika slags fel och underlåtelsesynder. (Se “Det omtvistade tjänsteansvaret”.) 1976 ändrades regler och lagar, dock blev brottet “tjänstefel” kvar (Brottsbalken 20 kap 1 §):

“Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.”

Tjänstepersoner får, precis som alla andra, tycka och säga vad de vill, även på sin arbetsplats. Men det får inte påverka tjänsteutövningen eller rollen som tjänsteperson. Tjänstepersonsrollen ska inte blandas ihop med yttrandefrihet. 

Kravet på tjänstepersonernas professionalism är så fundamentalt viktigt att det faktiskt slås fast i en av Sveriges grundlagar, Regeringsformen 1 kap 9 §:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson.

Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara opartiska, sakliga och korrekta – mot alla, alltid, i alla sammanhang. Och det är naturligtvis särskilt viktigt i myndighetsutövning.

Statskontoret har utgett en broschyr för statligt anställda som heter “Den statliga värdegrunden”. (Den kan laddas ner här.) Broschyren gäller statsanställda men jag förmodar att dessa grunder och principer gäller även för tjänstepersoner i den kommunala förvaltningen… I broschyren utvecklas vad objektivitetsprincipen faktiskt innebär. På sidan 16 står det:

”Det får till exempel inte spela in att den som söker tillståndet varit otrevlig eller inte velat samarbeta. Det innebär att du som handläggare inte kan låta dina personliga uppfattningar eller intressen ligga till grund för bedömningen.”

Min erfarenhet är att det är viktigt att denna formulering kommuniceras till i första hand alla högre chefer i kommunen. Vidare på samma sida står det:

”Att vara saklig innebär också en plikt för myndigheten att vara konsekvent i beslutsfattandet och behandla likvärdiga fall lika. Det är till exempel inte sakligt att ge en sökande extra service och förmåner i ett fall och samtidigt neka andra samma typ av förmån i ett annat fall.”

I en dom från den 3 maj 2022 (se “JO-beslut: Objektivitet gäller!”) gick JO faktiskt ett steg längre i tolkningen av objektivitetsprincipen:

“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”

Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket:

“I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.”

Det är viktigt att politiker i nämnder och styrelser känner till objektivitetsprincipen när det gäller bedömning av underlag och förslag från förvaltningarna. Ett särskilt ansvar har naturligtvis ordförandena i nämnderna.

Och för fullständighetens skull. Politiker, liksom journalister eller andra invånare, behöver enligt lag inte vara objektiva. De lyder inte under Regeringsformen 1 kap 9 §. (Däremot får inte de politiska besluten stå i strid med paragraferna i Kommunallagen.) I tal och skrift gäller nämligen för politikerna yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen…

Yttrandefrihetsgrundlagen inleds så här, 1 §:

“Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i … offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.”

Det finns lagar som begränsar och inskränker yttrandefrihetsgrundlagen. Det kan vara t ex Brottsbalken och Offentlighets- och sekretesslagen. Det finns lagparagrafer mot hets mot folkgrupp, förtal och olaga hot. Vidare lagar om skydd för företagshemligheter, brott mot rikets säkerhet och spridandet av sekretessbelagd information.

I nästa blogginlägg ska jag avrunda den här bloggserien med ytterligare några funderingar.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, Juridik, objektivitetsprincipen, politiker, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK

3 oktober, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 1: Allt OK”.

Det finns de som ställer sig frågan varför kommunledningen ansåg att det var viktigt och nödvändigt att politiker och tjänstepersoner skulle genomgå en ganska dyrbar utbildning om “gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”.

Jag har inget svar på den frågan. Kanske var det politiker som kände ett behov och efterfrågade en sådan här utbildning. Det låter emellertid inte helt troligt. I enkäter från Demokrati- och jämställdhetsberedningen har politikerna i kommunfullmäktige nämligen svarat att de är ganska nöjda med samtalsklimatet, i varje fall politiker emellan – se tabell nedan. (Skala mellan 1-5, 1 betyder att man inte alls håller med påståendet, siffran 5 innebar att man håller med till 100 procent.)

Naturligtvis kan samtalsklimatet bli än bättre, men undersökningen visade ju inte direkt på några alarmerande siffror som skulle kräva utbildningsinsatser.

Eller är det så att politiker har framfört kritik och klagomål mot tjänstepersoner? Och så har kommunens tjänstepersoner i de olika förvaltningarna i sin tur blivit missnöjda med politikerna. Ja, det är inte omöjligt. Det finns ju onekligen några förvaltningar som har dragit på sig kritik de senaste åren. Tjänstepersonerna anser möjligen att kritiken har varit orättvis och att den så att säga “har gått över gränsen”. Det kanske till och med har blivit en mer eller mindre ”dålig stämning” på vissa håll mellan politiker och förvaltningsorganisationen. Men det är spekulationer från min sida.

Arbetsgruppen, bestående av bland annat kommunalråden och kommundirektören, skickade ut en enkät som alla deltagare, politiker och tjänstepersoner som genomgått utbildningen, skulle besvara.

Här följer frågorna och svaren. Politiker (förtroendevalda) och tjänstepersoner (förvaltningsorganisation) fick kryssa på en skala mellan 1-5, siffran 5 innebar att man höll med till 100 procent. Notera att frågorna ställdes lite olika till politiker respektive tjänstepersoner på grund av deras olika roller men att respektive fråga handlade om precis samma sak.

Det finns många slutsatser man kan dra utifrån de här siffrorna, och det är kanske det som arbetsgruppen håller på att arbeta med inför fortsättningen av utbildningen.

Man kan väl börja med att slå fast att politiker och tjänstepersoner är överens om åtminstone några frågor. De sätter dessutom väldigt höga betyg på frågorna om samtalsklimat (fråga 1) och respekt (2) och även kring ett aktivt deltagande (3) samt att grupperna stöttar varandra (5). Det är ju glädjande. De är också överens om de politiska beslutens tydlighet (8) men då blir betyget inte så högt. Politiker och tjänstepersoner är också överens om att de förtroendevalda efterfrågar uppföljning och resultat av beslut och betygen är också höga (10). Samtidigt skiljer sig uppfattningen om tjänstepersonerna följer upp och återrapporterar i enlighet med politiska beslut (16)… 

Det skiljer sig en del åt på frågan om gränserna för “vad” och “hur” (4) diskuteras, men betygen är dock ändå ganska höga. På frågan om det finns utrymme för dialog och debatt (7) är betygen hyfsat höga, men det slår en att politikerna sätter ett betydligt lägre betyg än tjänstepersonerna. Det är möjligt att politikerna vill ha ännu mer av dialoger på kommunstyrelse- och nämndmöten än vad som är fallet. Politikerna kanske vill ha mer diskussioner mellan olika partier.

Politikerna (de förtroendevalda) och tjänstepersonerna är tämligen nöjda med sina egna insatser medan de inte har samma positiva uppfattning om varandra… 

Politikerna sätter höga betyg på sig själva när det gäller att de är pålästa och vill förstå (6) och att de tar ansvar för att kommunicera beslut (9). Tjänstepersonerna håller inte med, även om de inte dissar politikerna helt. Tjänstepersonerna har ändå “godkända” betyg på politikerna får man väl säga, även om de verkar ha uppfattningen att politikerna överskattar sina kunskaper…. Tjänstepersoner verkar också anse att politikerna blandar sig i den operativa verksamheten i alltför hög grad (11). Det tycker inte politikerna själva. De tycker att de lämnar detta till förvaltningarna, som sig bör.

I flera andra frågor skiljer sig tjänstepersonernas och politikernas betydligt. Och det är nog synnerligen oroande för arbetsgruppen som arbetar vidare med utbildningen.

Politikerna sätter väl i och för sig ganska hyfsade betyg på tjänstepersonernas arbete, men skillnaderna mellan tjänstepersonernas uppfattning om den egna insatsen och politikernas omdöme om den skiljer sig åt ganska betydligt. 

Det gäller framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv (12) och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet (14). Tjänstepersonerna ger sig själva betygen 4,55 respektive 5,00. Politiker ligger betydligt lägre, 3,55 på båda frågorna.

Det här visar inget annat än, jag hittar inget annat ord, en förtroendekris – från politikernas sida gentemot tjänstepersonerna. Det blir ju inte heller bättre när politikerna ger tjänstepersonerna betyget 3,80 på frågorna om de får information och möjlighet till dialog med tjänsteorganisationen i våra politiska forum (13) samt om de upplever att tjänsteorganisationen verkställer de politiska besluten enlighet med intentionerna (15). Tjänstepersonerna ger sig själva betyget 4,64 på dialogfrågan och 4,91 på verkställan.

Jag måste säga att siffrorna gör mig lite småchockad även om jag i mitt (anonyma) svar bidrog till betygen på frågorna (12) och (14). (Det har säkert inte undgått de som läser mina blogginlägg.) En stor del av politikerna anser alltså att flera tjänstepersoner inte är objektiva i den meningen att underlagen belyser olika perspektiv eller bygger på fakta. Dessutom upplever de att tjänstepersoner inte verkställer politikernas beslut på ett korrekt sätt.

Det här måste det arbetas vidare med, på något sätt. Den kommunala organisationen kan svårligen fungera om politikernas förtroende för tjänstepersonernas arbete och underlag brister på detta sätt.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 1: Allt OK

2 oktober, 2024 1 kommentar

I slutet av förra året påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter. Bakgrunden var:

“utbildnings- och implementeringsprocessen i den av KF i juni beslutade styr- och ledningsmodellen.”

Utbildningen handlade om:

“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”

En extern utbildare, Ann Malmsten från INDEA, anlitades. Utbildningens fokus låg på:

  • “Tydlighet i ansvar och roller. Vad ingår i de olika rollerna och hur bör gränserna mellan dessa se ut?”
  • “Förståelse avseende vad som krävs avseende respekt och beteende.”
  • “Respektfull tonalitet mellan politiker och tjänstepersoner i hela organisationen.”

I utbildningen har inte bara politiker från kommunstyrelsen ingått utan även tjänstepersoner, framför allt kommunens förvaltningschefer, och också presidiepolitikerna, dvs de olika nämndernas ordföranden. De senare har sedan tagit med sig underlag och diskussionsfrågor till respektive nämnd och förvaltning där det också har pågått samtal och dialog.

Utbildningen skulle resultera i en slags överenskommelse mellan politiker och tjänstepersoner. För min del var denna målsättning något “luddig” och oklar. Jag vet inte om den uppfattningen delades av någon annan.

Föreläsningar blandades med gruppdiskussioner. Det har förutom “gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän” talats och diskuterats om själva stämningen/klimatet mellan politikerna och tjänstepersonerna, alltså om ”respektfull tonalitet”. Vikten av trygghet, tillit, öppenhet, respekt, professionalitet mm har betonats.

Det har varit intressanta och givande studietillfällen. Ann Malmsten har en gedigen kunskap som hon förmedlade på ett förståeligt och pedagogiskt sätt. De många gruppdiskussionerna och samtalen med både tjänstepersoner och andra politiker var också meningsfulla.

Dagen före midsommar presenterade arbetsgruppen, som består av bland annat kommunalråden och kommundirektören, “resultatet” av utbildningen och arbetet. Det var i form av en skriftlig sammanställning av resultaten. Det nämndes även att sammanställningen var den överenskommelse som skulle vara det slutliga målet med utbildningen. Jasså? tänkte jag när jag läste det. Bör inte alla deltagare komma överens om en överenskommelse? Och det har inte gjorts, inte än i varje fall.

“Resultatet”, eller överenskommelsen, när det gäller det gemensamma förhållningssätt som ska råda mellan politiker och tjänsteorganisationen blev:

  • “Vi bidrar till ett bra och konstruktivt samtalsklimat som skapar psykologisk trygghet”
  • “Vi uppträder respektfullt, nyfiket och öppet gentemot varandra”
  • “Vi visar perspektivförståelse. Har vi olika åsikter, ska vi ha modet ställa öppna frågor, lyssna, svara och föra dialog”
  • “Vi hjälper varandra att utforska HUR och VAD. Vid osäkerhet kring gränserna samtalar vi med varandra för att nå samsyn”
  • “Vi stöttar och skickliggör varandra i våra olika uppdrag”
  • “Vi tänker på vikten av humor”

Politikens, de förtroendevaldas, ansvar och roll är (eller borde vara):

  • “Vi är väl pålästa och ställer konstruktiva frågor för förståelse”
  • “Ordförande skapar tid för dialog och debatt och håller god ordning i det politiska forumet”
  • “Vi tar vårt politiska ansvar för beslutprocessen genom tydliga beslut, även vid komplexa ärenden, och kommunicerar dem väl”
  • “Vi efterfrågar uppföljning och resultat”
  • “Vi håller oss till det politiska forumet och blandar oss inte i den operativa verksamheten”

Tjänsteorganisationens, förvaltningens, ansvar och roll är (eller borde vara):

  • “Vi använder samlad professionell sakkompetens för bästa beredning”
  • “Vi erbjuder tidig information för dialog i formella forum”
  • “Våra underlag och förslag till beslut är byggda på fakta och objektivitet”
  • “Vi går från beslut till handling och tillbaka med uppföljning”

I ärlighetens namn måste man väl säga att det inte är särskilt svårt att blir överens på denna “abstrakta” och generella nivå. Jag menar, vem tycker t ex att man inte ska respektera eller lyssna på varandra? Eller att man ska vara påläst? Eller att underlag och förslag till beslut ska vara byggda på fakta och objektivitet…?

Det här resultatet behöver man inte gå någon utbildning för att uppnå. Att inte dessa “resultat” praktiseras i vardagen alla gånger beror på helt andra saker än “förhållningsreglerna” i sig. Människor uppfattar och tolkar situationer i “vardagen” på helt olika sätt. Och då vet jag inte om en sådan här utbildning finns kvar i allas medvetanden eller har gett de redskap som krävs för att lösa uppkomna konflikter och motsättningar. Förhoppningen är naturligtvis att utbildningen har gett det resultatet. Men det vet nog de flesta att information och kunskap inte på något snabbt och magiskt vis förändrar människors attityder eller beteenden.

Arbetsgruppen skrev i sitt utskick att det fanns en uttalad önskan om att utbildningen och deltagarnas arbete skulle följas upp. För att planera fortsättningen av utbildningen utformades och genomfördes en enkät innan sommaren. I enkäten bad arbetsgruppen alla deltagare att besvara frågor kring:

“hur du själv förhåller dig till överenskommelsens olika delar” 

Det visade sig att de avgivna svaren var uppseendeväckande. Jag redovisar dem i ett kommande blogginlägg.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker, tjänsteperson

KFN om Brättelänken

29 september, 2024 Lämna en kommentar

I torsdags, den 26 september, var jag på föreläsningen “Vänersborg 380 år”. Det var museichef Peter Johansson som på ett engagerande, faktaspäckat och humoristiskt sätt berättade om stadens fascinerande historia. Johansson är en fantastisk berättare som har en osedvanlig förmåga att fängsla och trollbinda sin publik. Han gör historien levande med anekdoter och intressanta detaljer. Jag förstår ärligt talat inte hur han kan hålla reda på alla årtal och personer. Tänk om det fanns sådana talare i kommunens fullmäktigeförsamling…

Peter Johansson började Vänersborgs historia med Brätte. Brätte som låg vid Vassbottens södra ände och vars lämningar finns kvar än idag. Det är fortfarande endast en mindre del av 1500-talsstaden som är uppgrävd. Johansson framhöll att Brätte är unikt i Sverige. Det framförde han också i ett brev till kommunen med anledning av planerna för Brättelänken (mer om dessa planer strax). Museichefen skrev följande om Brätte (se “Museichefen ryter till om Brättelänken”):

“Detta innebär det för landet närmast unika att lämningarna av en 15-1600-talsstad ligger orörda i terrängen och ännu synbara.”

Det finns troligtvis ingen motsvarande lämning av en medeltida stad i Sverige. Det finns därför de som kallar Brätte för Sveriges Pompeji.

Museichef Peter Johansson har sökt och fått anslag från Dreijers stiftelse och Klingspors fond för att finansiera en markradarundersökning av Brätte. En sådan undersökning ska genomföras för att få en bättre bild av staden Brättes utbredning och struktur. Planerna är att undersökningen ska utföras i höst. Resultatet kommer kanske att presenteras i samband med den utställning som Vänersborgs museum just nu arbetar med och som ska vara klar i vår.

1=norra alternativet. 2=södra alternativet.

Vänersborgs kommun har som bekant planer på att anlägga en väg söder om Vassbotten för att förbinda Öxnered/Skaven med Onsjö, den så kallade Brättelänken. (Se “Brättelänken – genom fornminnet? (1/2)”.) Det finns två alternativ för vägsträckningen, det norra och det södra. Samhällsbyggnadsnämnden, med undantag av James Bucci (V) och Tor Wendel (M), har föreslagit det norra alternativet (1 på bilden till höger), dvs att vägen ska dras mellan den uppgrävda delen av den gamla staden och Vassbotten – mitt över Brättes outforskade handels- och hamnområde. (Se “Brättelänken – genom fornminnet!? (2/2)”.)

Det var, och är, enligt min mening ett häpnadsväckande beslut. Det är helt otroligt att samhällsbyggnadsnämnden och dess förvaltning inte tycks vara medvetna om Brättes historiska och kulturella värde. Och som vanligt, nödgas jag att säga, var förvaltningens underlag ofullständigt och därigenom felaktigt. Beslutet med underlagen skickades till kommunstyrelsen som remitterade förslaget bland annat till några nämnder. (Se “Brättelänken i KS” och “KS: Både enigt och oenigt”.)

Jag har tidigare redovisat remissvaren från byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden. De båda nämnderna var raka och mycket kritiska mot förslaget och underlaget. De talade klarspråk och avfärdade helt enkelt förslaget genom att “dra ett streck över det”. (Se “MH dissar SBN:s Brätteutredning” och “Brätte: Samhällsbyggnad dissas igen”.)

I tisdags, den 24 september, var det dags för kultur- och fritidsnämnden att avge sitt yttrande på remissen.

Remissvaret skilde sig från de andra två nämnderna. Svaret är i och för sig sakligt, men mycket återhållsamt och försiktigt. Det verkar som om nämnden inte ville kritisera sina kollegor i samhällsbyggnadsnämnden eller tjänstepersonerna i förvaltningen. Jag förvånas också över att en så stor del av remissvaret handlar om natur och biologisk mångfald. Det kan jag tycka hör mer till miljö- och hälsoskyddsnämndens område.

Kultur- och fritidsnämnden anser att det finns utredningar i underlaget (en naturvärdesinventering och en rapport om mindre hackspett) som egentligen inte har med de två alternativa vägsträckningarna att göra. Den konstaterar också att en tredje utredning, en arkeologisk utredning, inte är relevant. Och det är den inte. Undersökningen har titeln “Utredning väster Brätte” och har inte alls med den gamla medeltidsstaden att göra. (Se “Brättelänken – genom fornminnet!? (2/2)”.)

Kultur- och fritidsnämnden nämner däremot inte “motsatsen” – att det finns relevanta utredningar som inte tas upp i samhällsbyggnadsnämndens underlag. Jag tänker på den arkeologiska undersökning som utfördes 2018 av Bohusläns museum. Kanske borde museichef Peter Johanssons brev till kommunen också ha refererats.

Område för riksintresse

Nämnden konstaterar att de båda vägalternativen berör ett område med riksintresse och ett område med kända fornlämningar. Kommunens Översiktsplan citeras (för mer fakta om vad som står i ÖP om Brätte, se “Brätte: TTELA och ÖP 2017 (1)”):

”Den fysiska miljön som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras kulturvärden ska så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada kulturmiljön. Det finns särskilt utpekade områden, så kallade riksintressen. I dessa områden finns utpekade natur- och kulturvärden som inte påtagligt får skadas.”

Med detta som utgångspunkt skriver kultur- och fritidsnämnden:

“Kultur- och fritidsnämnden anser att det saknas en tydlig konsekvensbeskrivning av hur området faktiskt skulle påverkas av förläggande av en ny väg, vilket försvårar omständigheterna för ett ställningstagande mellan de två alternativa vägdragningarna.”

Jag vet inte om ställningstagandet blir så försvårat – den av samhällsbyggnadsnämndens föreslagna vägsträckningen är ju tänkt att gå rätt genom fornminnet. Och det är uteslutet. Yttrandet fortsätter:

“Det ska också tilläggas att Länsstyrelsen i samband med förslag till fördjupad översiktsplan för Vänersborg och Vargön inkommit med ett yttrande där det framgår att Länsstyrelsen bedömer att utbyggnad av befintlig vägsträckning genom riksintresset medför påtaglig skada på riksintresset och därför bör utgå.”

Det stämmer. (Se “Brätte: FÖP 2023”.) Länsstyrelsen kommer med 99,9% säkerhet att säga nej till samhällsbyggnadsnämndens vägplaner genom fornminnet. Just av det skälet att vägen planeras att gå mitt genom ett riksintresse med kända fornlämningar.

Yttrandet avslutas med några synpunkter som jag inte kan påminna mig ha sett i några andra remissvar. Det refereras till att det i samhällsbyggnadsnämndens underlag står att det förordade norra alternativet avlastar trafiken på Edsvägen (vägen mellan Onsjö/Korseberg och Båberg). Nämnden har:

“svårt att se hur Brättelänken skulle bidraga med detta då vägdragningens syfte är att leda trafik till Edsvägen.”

Det är en bra synpunkt. Kultur- och fritidsnämnden ifrågasätter även påståendena att det norra alternativet skapar förutsättningar att göra fornminnesområdet mer tillgängligt genom bättre parkeringsmöjligheter för bil/cykel och att det möjliggör nya anslutningar in i området. Det kan vara värt att ha i minnet när kommunstyrelsen så småningom ska behandla remissyttrandena.

Slutsatsen av kultur- och fritidsnämnden beslut till yttrande är helt klart, trots att det är försiktigt, ett nej till samhällsbyggnadsnämndens förslag till vägdragning. Tillsammans med remissvaren från miljö- och hälsoskyddsnämnden och byggnadsnämnden innebär svaren ett rungande nej till det norra vägalternativet.

Som museichefen skrev i sitt mail:

“Att genomföra Alternativ 1 skulle innebära betydande och oåterkalleliga skador på en fornlämning av största betydelse för förståelsen av Vänersborgs historia. Detta gäller då inte endast de värdefulla delar av fornlämningen som skövlas utan även helhetsintrycket i detta unika område som undsluppit större exploateringar i närmare 400 år.”

Kultur- och fritidsnämnden var enig i sitt beslut, men centerpartiets Marianne Karlsson lämnade en protokollsanteckning:

“Att lyssna till verksamheterna som berörs är av stor vikt med tanke på framtida behov av matproduktion så att jordbruksmark används i annat syfte undviks. Att inte förminska ridskolans möjligheter att bedriva verksamheter då hästar/djur ofta är till hjälp för människans välmående bör beaktas, då de ofta får ta emot förtroenden som kan bidra till bättre psykisk hälsa. (Djur berättar inte vidare det de hört.)”

Protokollsanteckningen kan tyckas lite märklig. Den kan tolkas på två sätt. För det första att Centerpartiet är emot yttrandet från nämnden. Brättelänken ska inte finnas vid ridskolan och korsa åkrarna. Jordbruk och djurskötsel är viktigare än fornminnen. Det är i så fall samma uppfattning som centern har visat sig stå för tidigare… Den andra tolkningen är att Centerpartiet helt enkelt är emot en väg mellan Öxnered/Skaven och Onsjö, oavsett vägsträckning.

Remissvaren ska så småningom sammanställas av kommunstyrelsen. Slutsatsen kan bara bli en – och den slutsatsen var egentligen given redan innan ärendet skickades ut på remiss.

===

Tidigare blogginlägg om Brätte:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Brätte, kultur, Kultur- och Fritidsnämnden, Samhällsbyggnadsnämnden

Boule, Loppis, Palestina och Artscape

17 augusti, 2024 Lämna en kommentar

Idag hände det mycket på en gång i stan. Det var flera olika arrangemang och de fick många vänersborgare att bege sig ut till gågatan och Plantaget. Ja, till och med TTELA var ute och bevakade folkvimlet.

Det är inte ofta som så många vänersborgare samlas i centrum, men känslan är att det faktiskt blir vanligare. Det verkar ordnas olika typer av evenemang allt oftare. Man kan hoppas att det fortsätter på den vägen.

I Plantaget hölls Lilla Paris Open. Över 500 deltagare tävlade i boule. Det tycktes vara övervägande pensionärer, men även flera yngre deltagare syntes till. De som för tillfället inte tävlade värmde upp eller finslipade formen på någon av alla banor som anlagts på den breda grusgången. Det gällde att se var man satte fötterna så att man inte trampade rakt in i någon bana.

Stämningen tycktes god bland de tävlande. Det diskuterades taktik och avslutade matcher analyserades noggrant. I veckan publiceras antagligen prislistorna i TTELA.

Som vanligt var det loppmarknad mellan Torget och Plantaget. Det var, som det brukar vara får man väl säga, mycket folk även där. Populärast tycktes försäljningen av kantareller vara.

Efter att ha korsat Kungsgatan in på gågatan hördes ropen skalla. Det var en demonstration mot Israels krig i Gaza och för ett slut på bombningarna. Det var ingen som var i stan som kunde missa de palestinska flaggorna. Inte heller de personer som satt på någon av stans många caféer kunde undvika slagorden som ekade mellan husen.

Vid ett-tiden syntes de två kommunalråden Benny Augustsson (S) och Henrik Harlitz (M) vid gågatekrysset. Och medan klockan tickade mot halv två samlades allt fler vid scenen. Det var dags för invigning av Artscape 2024.

Martin Vesterlund från Forum Vänersborg och VD Gunnar Johansson på Vänersborgsbostäder talade till de församlade. Grundarna av Artscape Daniel Wakeham och Tor Hedendahl var också på plats liksom konstnärerna Jolien De Waele från Belgien, “Punta1” från Göteborg och “Korallpionen”. 

Det var tyvärr lite svårt att höra vad som sades från scenen, men jag uppfattade det som att konceptet bakom Artscape i Vänersborg även i år var en “konstnärlig visklek”. Wakeham och Hedendahl, förmodar jag, valde ut några klassiska och välkända konstverk. Texter skapades sedan utifrån konstverken och med dessa texter som utgångspunkt och “inspirationskälla” har muralkonstnärerna utformat sina konstverk. Konstnärerna hade alltså inte fått veta vilka ursprungliga klassiska konstverk som var förlaga till texterna. Det avslöjades inte idag heller, först imorgon söndag får vi reda på det. Invigningen avslutades med en rundvandring för att titta på muralmålningarna.

Jag antar att man så småningom kommer att kunna se alla led i “viskleken” för muralmålningarna på Artscapes egen hemsida. Precis som man kan studera förra årets “ARTSCAPE 2023 VÄNERSBORG”. Antagligen kommer “utställningen” på Köpmansgatan att utökas med årets klassiska konstverk, texter och muralmålningar.

Jag tycker att Artscape är en fantastisk idé. Hela centrum har fått ett ordentligt uppsving och helt plötsligt har man lust att promenera runt i stan. Artscapeprojektet innebär med andra ord ett otroligt lyft för Vänersborg. Och vid varje promenad ser man också allt fler husväggar som borde täckas av muralmålningar…

Det sägs att Artscape kommer tillbaka nästa år för att göra ännu fler muralmålningar. Kanske är det läge för fastighetsägare även i andra delar av Vänersborgs kommun att upplåta några väggar.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Artscape 2024, boule

Sikhall Rock 2024

19 juli, 2024 1 kommentar

I onsdags anordnades evenemanget Sikhall Rock för fjärde gången. Det blev efter omständigheterna en succé, som vanligt. Publiken var tyvärr inte så talrik som förra året, men det berodde sannolikt på väderutsikterna. Som tur var föll dock bara enstaka droppar. Men några presumtiva gäster hade nog tagit det säkra före det osäkra och åkt till Nuntorp…

Sikhall Rock “krockade” nämligen med ett arrangemang på Nuntorp. Där firades Ölets Dag, också med fri entré. Det är tråkigt att två så bra evenemang hölls samtidigt. Jag kan tänka mig att båda parter förlorade deltagare på detta. Nästa år lär dock inte Ölets Dag hamna på en onsdag.

På gräsytorna nedanför den nybyggda scenen vid “Politikerhyllan”, med utsikt över Vänern och det nyrenoverade Sikhalls magasin, hade människor slagit sig ner och gjort det bekvämt för sig, ofta på medtagna stolar och filtar. Och några hade satt upp “tak” för eventuellt regn. Överallt syntes glada leenden och förväntansfulla människor. De representerade alla åldrar. Det var alltifrån barn till äldre pensionärer – och ett inte ringa antal gamla elever till den betydligt äldre och pensionerade läraren från Dalboskolan.

I år hade Sikhall Rock ett “förband” till de traditionella gästerna “Just Nu”. I bandet kunde vi se några kända ansikten bland annat från kommunhuset. “Just Nu” fortsatte som traditionen bjöd med låtar från Tomas Ledin. Och publiken var naturligtvis med på noterna. På kvällen flyttades arrangemanget in i magasinet med ytterligare musik från ett tredje band. Bloggaren själv hade då varit tvungen att lämna tillställningen. Åldern gjorde sig gällande.

Människorna pratade och umgicks, och inte helt sällan diskuterades politik. Och det var naturligt. Bland alla människor syntes nämligen Magnus Larsson, så klart, men även några av kommunen ofta betraktade som “rättshaverister” som t ex Bengt Davidsson, Jan Andersson och Anders Solvarm. I vimlet hittades också några politiker, dock enbart från oppositionspartier.

Miranda Davidsson ordnade med hamburgare, grillspett, vårrullar och annat smaskens. Nytt för i år var att maten tillagades i ett utekök i lantlig stil. Och det grillades återigen på Magnus Larssons designade grillvagn. Grillvagnen kan sägas vara en dalsländsk variant av en foodtruck från 1800-talet tillverkad av hjul och axlar från en hästkärra med en metallring från ett gammalt traktorhjul. I magasinet serverades det kaffe och fika. Det var många som passade på att ta en kopp kaffe och samtidigt se sig om i det fantastiska renoverade magasinet.

Kommunen var också med på ett hörn skulle man kunna säga. Kommunens sopsäckar var överfulla redan innan Sikhall Rock drog igång. Som tur var kom sopbilen mitt under kvällen, men till allas överraskning stannade den några meter från sopsäckarna, backade tillbaka och körde därifrån – med oförrättat ärende. Sopsäckarna lämnades alltså därhän. Detta skedde mitt framför ögonen på fyra fullmäktigeledamöter, mig själv inräknad. Det var Dan Åberg, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz och samhällsbyggnadsnämndens 2:e vice ordförande Tor Wendel. Men vem vet, renhållningsarbetarna kanske tyckte att det var för många gropar och hål i vägen och “vändplanen”. Det fanns möjligtvis risk för att sopbilen skulle gå sönder.

Det hör till saken att Magnus Larsson, enligt honom själv, några dagar tidigare hade påpekat platsens alla gropar och hål för kommunen, men fått svaret att de skulle finnas där. Orsaken var att hålen och groparna bidrog till att dämpa hastigheten på bilarna… (Det argumentet kanske gäller övriga delar i kommunen också.) Magnus Larsson hade då erbjudit sig att ordna vägen och “vändplanen” med eget arbete och egna pengar, men se – det fick han inte… Säger alltså Magnus Larsson.

Vänersborgs kommun är inte helt populär bland invånarna i Sikhall och Gestad. Flera av dem kommer också ihåg att marken förköptes/exproprierades 2007 av kommunen, bland annat med argumentet att kommunen skulle sköta området bättre än privatpersonen Magnus Larsson…

Det var hur som helst en fantastiskt trevlig kväll och alla som var på plats i Sikhall ser säkert redan fram emot nästa Sikhall Rock. Ett stort tack ska riktas till framför allt Magnus Larsson som naturligtvis är spindeln i nätet när det händer något i Sikhall, men också till alla som hjälpt till för att göra Sikhall Rock möjligt.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Magnus Larsson, Sikhall