Arkiv

Archive for the ‘Allmänt Vänersborg’ Category

Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)

29 december, 2024 3 kommentarer

Anm. Fortsättning på inlägget “Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)”.

I utbyte mot de åtaganden och tjänster som IFK Vänersborg ska leverera enligt sponsringsavtalet åtar sig Vänersborgs kommun att:

“utbetala ett ekonomiskt stöd om 150.000 kronor per år (ex moms, reklamskatt, produktion och tryck) under Avtalets löptid. Reklamskatten tillkommer på fakturan.”

Det är faktiskt en höjning av stödet med 25.000 kr. Eller om man så vill, en slags indexuppräkning. IFK har nämligen fått 125.000 kr ända sedan åtminstone 2011.

Som tidigare utbetalar kommunen en extra bonus om IFK herr respektive IFK dam når slutspel i elitserien. Bonusen för IFK herr är på 20.000 kr, en höjning med 5.000 kr, om laget går till kvartsfinal. Det blir ytterligare 20.000 kr om det blir semifinal och 20.000 kr extra vid final. Förra året skulle IFK herr också få en bonus om laget tog SM-guld. Det är dock borttaget i år.

IFK:s damlag får 10.000 kr om laget går till semifinal och ytterligare 10.000 kr vid final. Det tycks dock inte vara aktuellt i år, vilket det antagligen inte är för herrarna heller.

IFK Vänersborg ska från och med årets sponsringsavtal tillhandahålla regelbundna rapporter till kommunen om hur stödet används och vilka resultat som uppnås. Samtidigt som det står om “regelbundna rapporter” så ska parterna enligt avsnitt 8 i avtalet:

“gemensamt följa upp och utvärdera Avtalets genomförande minst en gång per år.”

Detta är mer än enbart en rapport. Vid ett sådant här tillfälle ska IFK nämligen:

“bjuda in och redovisa hur stödet har använts samt vilka resultat som har uppnåtts. Ett utgående Avtal ska alltid utvärderas med utgångspunkt i om Avtalet har genererat den nytta som förväntades.”

Det ska bli intressant att så småningom läsa vad en sådan utvärdering och analys kommer fram till.

“Avtal om sponsring – IFK Vänersborg säsong 2024/2025” har kompletterats med avsnitt som vi är vana vid att se på “riktiga” affärsavtal. Det är avsnitt som “Ansvar”, ”Förtida upphörande”, “Ändrade förhållanden”, “Överlåtelse” och “Tvist och tillämplig lag”. Det är, som jag förstår, inga konstigheter. Så är det inte heller med avsnittet “Force Majeure”.

I avtalet räknas det upp ett antal oförutsedda händelser som gör att parterna inte kan anses vara ansvariga för brister i uppfyllandet av de förpliktelser som överenskommits i avtalet. Det kan gälla:

“myndighets ingripande, strejk (såväl Avtalsenlig som Avtalsstridig), lockout, blockad, omfattande brand eller översvämning, allvarlig olyckshändelse, epidemier/pandemier, karantäner eller liknande situationer eller annan liknande omständighet utanför parts kontroll”

Det jag seriöst undrar över är hur arenans status kan påverka avtalet. Det är ju ingen hemlighet att arenataket läcker och att det är fukt i väggarna. Marken rör sig och det är sättningar. Fönster har tidigare under åren gått sönder.

I juni 2023 beslutade kommunfullmäktige därför att avsätta 20,8 milj kr för att åtgärda taket (och sätta upp en ny belysning). Knappt 2 månader senare, den 9 augusti, redovisade Nordisk Byggskadeutredning (NOBAB) utredningen “Arena Vänersborg – Kontroll av takkonstruktion och inläckage” med fotobilaga. Rapporten beskrev mycket omfattande skador som behövde omfattande åtgärder. Niklas Johansson på TTELA konstaterade (se TTELA “Arena Vänersborg läcker – vattnet går in och pengarna ut”) helt riktigt att NOBAB ändå inte hade gjort en fullständig kontroll av arenan:

”När alla utvändiga arbeten är färdigställda utförs invändiga inspektioner för att fastställa omfattning av invändiga skador.”

Vänsterpartiet begärde en utredning men kommunfullmäktige sa nej. I budgetbeslutet i juni i år avsattes istället 18,9 milj kr till arenan för nästa år (2025). De styrande partierna räknade med att en ny belysning skulle vara på plats redan i år. Samhällsbyggnadsförvaltningen räknade sedan ”baklänges”, vilka åtgärder skulle de avsatta pengarna räcka till? Pengarna får då användas till att åtgärda de mest akuta bristerna i arenan. Det skulle egentligen behövas betydligt mer pengar. En stor fara, och risk, är att de beslutade investeringarna och åtgärderna inte räcker till för att driva arenan ens de närmaste åren. (Se “Läget för Arena Vänersborg?”.) Inget företag har så vitt jag vet åtagit sig att åtgärda arenataket. Vad händer med sponsringsavtalet om arenan blir obrukbar? Arenans skick är ju onekligen inte utanför kommunens kontroll…

Det kan för övrigt noteras att i år finns ingen bilaga till avtalet som det av någon outgrundlig anledning fanns förra året. (Se “Kommunens sponsoravtal med IFK”.)

Avtalet är undertecknat den 18 december av IFK Vänersborgs ordförande Johan Carlén och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).

Det här var i stort sett innehållet i avtalet mellan Vänersborgs kommun och en av kommunens alla föreningar – IFK Vänersborg. Det finns många kommuner i vårt avlånga land som sluter denna typ av sponsoravtal med enskilda klubbar, ofta med betydligt större summor… (Gripen t ex får 750.000 kr av Trollhättans stad.) Och kanske är sponsringen och marknadsföringen värd pengarna för Vänersborgs kommun. Det vet jag inte, men förhoppningsvis kommer den framtida utvärderingen att ge svar.

Jag kan tänka mig att andra föreningar och klubbar i Vänersborg sneglar lite avundsjukt på IFK Vänersborg och sponsringsavtalet med kommunen. Och det kan man ha en viss förståelse för… Å andra sidan så ligger ju faktiskt IFK i bandyns högsta serie. Och det torde betyda i varje fall ett visst marknadsmässigt “övertag” – och genomslag. IFK torde dock behöva betydligt mer sponsorpengar för att kunna konkurrera med de allra bästa lagen. Dit torde dock inte Gripen räknas…

Men så är det ju också så att innebandyklubben IBK Vänersborg har ett liknande sponsringsavtal som IFK. Och IBK ligger inte i innebandyns högsta serie… Kommunen och IBK Vänersborg undertecknade avtalet den 16 december, två dagar före kommunens avtal med IFK. Det kanske förklarar varför IBK fortfarande inte har kommunens logga på sin webbplats. Fast IBK har ju haft ett sponsringsavtal med kommunen även tidigare…

Vänersborgs kommun åtar sig att ge ekonomiskt stöd till IBK Vänersborg på 40.000 kronor per år. Det är samma syfte med detta avtal som kommunens med IFK. Det torde innebära att även innebandy är ett varumärke för Vänersborgs kommun.

Vad jag vet har inga andra föreningar sponsoravtal med kommunen i år, men 2023 hade Vänersborgs IF (VIF) ett avtal. Det finns emellertid inga tecken på att VIF har något avtal innevarande år. På VIF:s hemsida räknas flera så kallade ”partners” upp, men Vänersborgs kommun är inte en av dem. Jag har dock för säkerhets skull skrivit till kommunen och ställt frågan om VIF har ett avtal även 2024 och 2025.

Kanske kan IBK Vänersborgs avtal med kommunen innebära att alla andra föreningar och klubbar nu kan teckna sponsringavtal med Vänersborgs kommun. Kommunen ska ju behandla alla lika…

PS. Det var tänkt att bli två inlägg om sponsringsavtalet mellan kommunen och IFK Vänersborg. Nu inser jag att det finns mer att skriva om, bland annat utifrån de kommentarer jag fick på det första inlägget – se här.

===

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Arena Vänersborg, IBK, IFK, marknadsföring, sponsring

Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)

28 december, 2024 3 kommentarer

För alla bandyfantaster i Vänersborg, och Trollhättan, och faktiskt på många andra håll i landet, är Annandag Jul lite av julens och kanske till och med årets höjdpunkt. Den 26 december, när Stefan har namnsdag, spelas av tradition derbymatcher.

I år hade IFK Vänersborg hemmamatch mot Gripen Trollhättan precis som Bollnäs hade mot Edsbyn och Vetlanda mot Åby/Tjureda. Och ej att förglömma, Nässjö mot Tranås – det gamla klassiska smålandsderbyt mellan de tidigare storlagen. Numera huserar de dock sedan flera år tillbaka i allsvenskan.

IFK Vänersborg vann som bekant över ärkerivalen från Trollhättan med siffrorna 5-3 – inför hela 4.523 åskådare. Tränarparet, bröderna Mayborn, har gjort underverk med laget. De har fått ihop ett hyfsat slagkraftigt lag av spillrorna av det gamla som åkte ur Elitserien förra säsongen. På Annandagen visade spelarna en vilja som verkade ha chockat de gulsvarta Gripenspelarna. IFK visade återigen vem som är herre i Tvåstad… Inte heller 2024 kunde Gripen alltså bryta (se TTELA “Gripens derbyspöke lever vidare”):

“annandagsförbannelsen mot antagonisten IFK Vänersborg (ett kryss, åtta förluster i elitseriesammanhang)”

TTELA håller på att dokumentera IFK Vänersborgs fall och uppgång. Det ska resultera i en dokumentärfilm som TTELAs chefredaktör Fredrik Hofflander redan nu jämför med dokumentärerna på Netflix… (Se TTELA “Även Gripenfans kommer att gilla TTELA:s dokumentär om IFK Vänersborg”.)

“genialiskt eller storhetsvansinne?”

Frågar sig Hofflander. Den som lever får se. I bandykretsar i Vänersborg blir filmen säkert en succé. I Trollhättan är det redan tummen ner för projektet.

IFK:s seger över Gripen passade för övrigt bra som en slags sportslig bekräftelse på den överenskommelse som slöts för bara drygt en vecka sedan, den 18 december, mellan IFK Vänersborg och Vänersborgs kommun. Det var “Avtal om sponsring – IFK Vänersborg säsong 2024/2025”.

Sponsoravtalet mellan kommunen och IFK har i stort sett likadant ut sedan åtminstone 2010, även om det från början kallades ”marknadsföringsavtal”. Avtalet för säsongen 2024/2025 har dock medfört en del förändringar, mestadels formella men även några nyheter i själva innehållet.

Syftet med det nyligen påskrivna avtalet är att:

“reglera villkoren för kommunens ekonomiska stöd till Föreningen för att främja föreningslivet och därigenom bidra till att stärka Vänersborgs kommuns varumärke. Föreningen åtar sig att medverka till exponering av kommunen samt att sprida kunskap om Vänersborgs kommun och dess verksamheter genom motprestationerna/åtagandena”

Det är en ny skrivning, och jag kan inte riktigt förstå den första meningen. Hur skulle sponsorpengar till IFK kunna främja föreningslivet – i någon annan förening än just IFK? Och hur kan ett “främjat föreningsliv” i IFK stärka kommunens varumärke? Såvida inte bandy är ett varumärke för Vänersborg…

En stor nyhet är att avtalet också gäller IFK Vänersborgs damlag. Tyvärr förlorade damlaget på Annandagen borta mot Sandviken med utklassningssiffrorna 24-0.

IFK:s åtaganden och motprestationer i avtalet är för det första “dräktreklam”. Det innebär att IFK Vänersborg, både herrar och damer, ska ha “kommunens märke” på matchdräkterna. Kommunen får vidare två reklamplatser i arenan. Det sistnämnda är lite intressant kan jag tycka när kommunen äger arenan… IFK ska också presentera:

“Kommunen som platinapartner på Föreningens hemsida med logotyp och länk”

Det gäller även presentationer på IFK Vänersborgs Linkedin, Instagram och Facebook.

En nyhet i avtalet för i år är också isreklamen: 

“Vänersborgs kommunvapen med en placering som är synlig i TV-sändningar”

Vänersborgs kommun ska vidare presenteras som stor matchvärd vid två elitseriematcher för IFK herr. Då ska kommunen också ha möjlighet, vilket är en nyhet, att presentera sin verksamhet i arenans foajé och också att boka konferenslokal eller annan plats i arenan samt:

“Representant för Kommunen intervjuas i halvlek och ges möjlighet att framföra relevant budskap om kommunen och dess verksamheter.”

Detta kan kanske bli ett uppdrag för kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C). Centerpartiet i Vänersborg sponsrar nämligen också IFK Vänersborg. Partiet är en så kallad “bronspartner”. Det blir man för 10.000 kr per säsong. Och då ingår också reklamplats i arenan. Sponsringen sker antagligen med pengar som C bland annat har fått från kommunens skattebetalare i form av partistöd.

I IFK:s motprestationer/åtaganden gentemot Vänersborgs kommun ingår också:

“Representanter från Kommunen har rätt att aktivt delta vid Familjefesten och erhålla 20 matchbiljetter på ståplats samt Bandyfesten och erhålla 15 matchbiljetter till ståplats som del i matchvärdskapet.”

Precis som tidigare år kommer kommunen att bjudas in till IFK:s nätverksträffar. 2-3 representanter från kommunen kan delta under säsongens ca 10 träffar. Dessa nätverksträffar verkar för övrigt vara populära och dra en hel del människor.

Kommunen får ytterligare tjänster av IFK:

“10 säsongs/entrébiljetter/loge till sittplats på läktaren/kommunens egna loge ingår som del i Avtalet. Dessa gäller såväl herr- som damlagets matcher och under hela säsongen inklusive ev. slutspel.”

Det är oklart, för mig, vilka som får tillgång till biljetterna, kanske personalklubben? (Det är dock inget som IFK är inblandat i.) Hittills har ingen under säsongen (det var före annandagens derby) använt kommunens loge.

I nästa inlägg ska jag bland annat beskriva kommunens åtaganden, och ett för mig tidigare okänt sponsringsavtal med en annan förening i kommunen.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)”.

===

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Arena Vänersborg, Centerpartiet, IFK, marknadsföring, sponsring

Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?

15 december, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”.

Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun har enhälligt antagit etiska riktlinjer för förtroendevalda. Frågan är om alla förtroendevalda politiker följer dem…

Det är naturligtvis en känslig fråga. I de allra flesta fall i kommunfullmäktige och nämnderna följs de. Överlag skulle jag vilja säga att själva beteendet, uppförandet, politiker emellan, och politiker-tjänstepersoner, följer riktlinjerna. Det är snarare nästan för “snällt”. Men visst förekommer det övertramp. Om någon politiker anklagar en annan för t ex lögn är det kanske att gå över gränsen. Särskilt om det inte är sant. Och det har ju hänt (se “KF-beslutet om budget 2025”):

“Ja, nu är det andra året som jag får säga till YY att jag tycker det är tragiskt att komma med en ren lögn inför våra anställda inom kommunen…”

Visst kan någon ljuga även i kommunfullmäktige, men i det här fallet var det alltså inte så. YY replikerade och visade att hen hade rätt. Då borde hen åtminstone fått en ursäkt kan man tycka. Eller kanske i efterhand när personen ifråga hade haft tid för eftertanke…

Härskartekniker som de är definierade i kommunens etiska riktlinjer (se “Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”) används även de i de politiska diskussionerna i Vänersborg. “Undanhållande av information” är till exempel inte helt ovanligt. (Se “Politiker och tjänstemän 6: Motargument”.)

Här skulle man kanske kunna påpeka hur den svenska vittneseden lyder:

”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”.

Det innebär att om ett vittne inte säger “hela sanningen”, om hen är tyst om och undanhåller något som har med målet att göra, dvs förtiger, då säger man inte sanningen. Och då, ja, då ljuger man…

“Osynliggörande” förekommer ibland och “förlöjligande” kan ske ganska så obemärkt och försåtligt att nästan bara den drabbade noterar det.

Den som ska upprätthålla de etiska riktlinjerna och mötesordningen i praktiken är ordförande. Naturligtvis bör mötesdeltagarna vara införstådda med reglerna, respektera och följa dem, men det är ordförande som har det yttersta ansvaret för att mötesdeltagarna håller sig till reglerna, de etiska riktlinjerna och lagarna. Och det är inte alltid en enkel uppgift, även om min uppfattning är att det generellt fungerar bra i Vänersborgs kommun.

Det kan däremot finnas en annat problem. Det händer ibland att ordförande i flera sammanhang missförstår sin ordföranderoll.

Jag frågade Chat GPT hur en ordförande bör uppträda i sin roll som ordförande:

“Ordföranden för ett möte har viss rätt att ta ordet när som helst, men det bör ske med hänsyn till mötesordningen och de regler som gäller för att upprätthålla en rättvis och effektiv diskussion.

Vanligtvis har ordföranden ansvar för att:

  • Hålla mötet strukturerat och effektivt – Ordföranden kan ingripa för att påminna om dagordningen, stoppa ovidkommande diskussioner eller föra samtalet tillbaka till det aktuella ämnet.
  • Klara upp oklarheter – Om en fråga är otydlig eller om mötesdeltagarna behöver hjälp med att hålla sig till ämnet, kan ordföranden ta ordet för att ge vägledning.
  • Förklara regler eller beslutsprocesser – Vid behov kan ordföranden ta ordet för att förklara procedurfrågor, exempelvis hur en omröstning går till.

Dock förväntas ordföranden inte använda sin position för att dominera diskussionen. Det är i regel viktigt att ge övriga deltagare en chans att uttrycka sina åsikter och att endast använda sin rätt att tala när det behövs för att leda mötet framåt.”

Ordförandena missförstår ibland sina roller, även i kommunala nämnder och styrelser. De använder “sin position för att dominera diskussionen”. Ordförande tar t ex ordet helt när hen vill utan att respektera talarordningen. Det är som jag ser det att missbruka sin roll. Ofta sker det, särskilt i vissa nämnder, till och med när någon annan ledamot har ordet. Ledamöter avbryts helt enkelt, och till och med ifrågasätts innan de får tala till punkt.

Det är helt enkelt så att de etiska riktlinjer som har antagits i kommunen (se “Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”) också gäller alla ordförande i nämnder och styrelser:

  • “inte avbryter utan väntar på din tur i talarordningen”
  • ”avstår från att kommentera när du inte har ordet”

Min erfarenhet är att detta är ett ganska vanligt beteende av ordförande i möten i väldigt många sammanhang, även i t ex ideella föreningar. Men det är inte desto mindre viktigt att påpeka att detta är ett felaktigt sätt att använda sin roll som ordförande.

Det finns även ordförande som ibland behandlar sina politiska motståndare annorlunda än partivännerna. Det händer till och med att vissa ordförande låtsas om att de inte ser att en politisk motståndare begär ordet. Det kan också förekomma att en ordförande har längre inledningar i ett ärende för att påverka ledamöterna att rösta på ett visst sätt. Då kan även ovidkommande och osaklig information delges nämnden i samma syfte. Det ska dock sägas att det här är väldigt sällsynt i Vänersborgs kommun.

Med detta påpekande tänker jag avsluta denna långa bloggserie. Jag har skrivit den på grund av min besvikelse över hur de styrande partierna, särskilt socialdemokrater och (vissa) centerpartister, beter sig i kommunala politiska sammanhang.

Förhoppningsvis kan en förbättring ske. Vägen dit tror jag går genom att de styrande partierna diskuterar förhållandena mellan politiker och politiker, men även relationen politiker och tjänstepersoner. 

Anm. Kanske skulle blogginlägget ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)” tillhöra denna bloggserie. Inlägget redovisar vad invånarna i Vänersborgs kommun ansåg om sina politiker och tjänstepersoner.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker

Phishing med bottennapp

9 december, 2024 2 kommentarer

Som läsare av denna blogg vet så hade kommunens förtroendevalda revisorer:

“identifierat risker relaterat till kommunens övergripande arbete med IT- och informationssäkerhet.”

Revisorerna bestämde därför att de skulle testa de anställdas medvetenhet och kunskap på IT-området. (Se “IT: Dyrbar phishing gav napp”.) Och när de ändå hade dessa planer ville de vara riktigt noggranna och göra en komplett och fullödig test. Revisorerna ville göra en övning som verkligen påvisade hur det stod till med medvetenheten hos kommunens anställda – en granskning av IT-säkerheten i praktiken. Dessutom ville de göra en uppföljning och utvärdering med intervjuer, enkäter och statistik.

Revisorerna igångsatte en fejkad (falsk, påhittad) phishing-attack mot kommunens 4.613 anställda och politiker. De var nyfikna på hur många av medarbetarna som skulle lämna ut sina användaruppgifter, dvs e-postadress och lösenord. Det är nämligen något som man absolut aldrig får göra.

Resultatet blev som bekant så där. Det var 98 medarbetare (2,1 %) som klickade på länken i e-postmeddelandet och 27 (0,6%) som skrev in sina användaruppgifter på den fejkade sidan. Procentuellt var det alltså tämligen få som blev lurade, men hade det varit på allvar hade det egentligen kunnat räcka med att en enda användare hade brustit i medvetenhet. Som EY konstaterade:

“vid en verklig attack kan [det] räcka med att endast en användare uppger sina användaruppgifter för att den cyberkriminella aktören ska kunna utföra ett lyckat intrång och, i värsta fall, ta kontroll över kommunens IT-miljöer.”

Men sedan kom den stora överraskningen för revisorerna. Eller ska vi säga den stora chocken?

Det visade sig att någon, eller några, på IT-kontoret på eget initiativ hade gått ut och varnat alla medarbetare för att en sådan här fejkad övning skulle genomföras senare under dagen. De förtroendevalda revisorerna skrev i ett missiv till rapporten från EY:

“Vi revisorer noterar att IT-avdelningen, trots överenskommelse om att inte förvarna om det simulerade angreppet, valt att på eget initiativ på förhand publicera information om e-postutskicket på intranätet.”

Avslöjandet från IT-kontoret undergrävde och förstörde hela syftet med phishing-attacken. Och visst skulle man kunna skratta åt eländet. Det var ett veritabelt bottennapp.

Men det visar sig att det var ett mycket dyrbart bottennapp.

Jag begärde ut fakturan för phishing-attacken. Hela attacken med mejl, ”gillrande av fälla”, intervjuer, enkäter, rapport mm, kostade revisorerna 225.000 kr.

Eventuella skratt fastnar i halsen…

Granskningsrapporten har nu översänts till kommunstyrelsen. Revisorerna vill ha ett svar senast den 7 februari 2025 om vilka åtgärder som ska vidtas med anledning av rapporten.

Det stora frågan just nu är emellertid – vem ska betala fakturan? Ska revisorerna göra det? Eller ska IT-kontoret som saboterade hela phishing-attacken stå för kostnaden…?

Kategorier:Allmänt Vänersborg, IT, revisor

SonRise och nytt avtal (3)

8 december, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “SonRise och de hemlösa (2)”.

Kommande vecka, på torsdag den 12 december, ska socialnämnden besluta i ärendet “Idéburet offentligt partnerskap (IOP) med Sonrise gällande akutboende”. (Se “SonRise och kommunen (1)”.)

Beslutsförslaget är:

“Socialnämnden beslutar fortsatt ingå idéburet offentligt partnerskap med SonRise avseende övernattning och social samvaro för akut hemlösa, i enlighet med bilaga. Avtalet innebär en kostnad om 1.760 tkr avseende hyra för lokal, avseende bidrag till personalkostnader motsvarande 3 medarbetare, larmenheter samt vid behov rondering av fastigheten finansieras inom socialnämndens ram 2025.”

SonRise ser ett behov av fler personal på akutboendet på Sandelhielmsgatan, och det gör också socialförvaltningen. Förvaltningen föreslår därför socialnämnden att utöka bidraget så att det motsvarar kostnaderna för 3 personer i stället för som tidigare en (1). Jag tror att det är ett riktigt beslut, en personalförstärkning är nödvändig.

I underlaget skriver förvaltningen att utvärderingen av verksamheten visar:

“fina resultat avseende styrkor i samarbete, nyttan med akutlogin i denna form, gästernas positiva upplevelse samt professionens positiva beskrivningar.”

Det är möjligt att socialnämnden har tagit del av denna utvärdering, men den finns inte med i underlaget. Det tycker jag är tråkigt, även utomstående som är intresserade ska kunna ta del av sådana dokument, t ex intresserade gruppledare för Vänsterpartiet.

Målen i överenskommelsen/avtalet mellan SonRise och Vänersborgs kommun för de gångna två åren var att 1) minska den akuta hemlösheten, 2) erbjuda social gemenskap och ökad livskvalitet, 3) ökad trygghet och hälsa för individen, 4) möta fysiska behov så som mat, kläder, tvätt och övernattning och 5) genom samtal kunna vägleda människor vidare och sätta upp mål. Det skulle ha varit intressant att t ex få veta hur mycket den akuta hemlösheten minskade i kommunen och hur samtalen med de hemlösa har väglett dem att sätta upp mål, och i så fall vilka mål.

Det är följaktligen omöjligt för en vanlig invånare i Vänersborgs kommun att avgöra om de överenskomna målen är uppfyllda eller inte. Det är för övrigt samma mål för verksamheten som ska gälla i fortsättningen också.

Socialförvaltningens förslag är att överenskommelsen/avtalet ska förlängas i övriga delar också – med några smärre förändringar. I mitt förra blogginlägg (se “SonRise och de hemlösa (2)”) hade jag några synpunkter på ändringar i avtalet. De synpunkterna har även framförts till ansvariga men har inte fått något gehör. Det står t ex ingenting i det nya avtalet om varken avstängningar eller portningar.

Det som med en stor portion god vilja skulle kunna tolkas som ett ökat kommunalt engagemang när det gäller portningarna är en ny skrivning i avsnittet “kommunens åtagande”:

“Nära samarbete genom arbetsgrupp, styrgrupp och stöd inom de områden där det finns behov av det.”

Jag vet inte vem som avgör om det “finns behov” (om det nu finns behov), om portningsproblematiken kan vara ett sådant behov eller hur förpliktigande skrivningen är överhuvudtaget. Det är i varje fall inget svar om portningarna. Arbets- respektive styrgruppen möts för övrigt 4 gånger per år.

Det finns däremot en ny punkt i åtagandena för SonRise som socialchefen skriver är tänkt att gripa sig an problemen kring dokumentationen av avstängningar, portningar, “incidenter” osv:

“Redovisa könsuppdelad statistik avseende antal personer som inte kunnat möjliggöras övernattning tertialvis till socialförvaltningen.”

Den skrivningen är som jag ser det helt otillräcklig. Statistik över antal som inte kan erbjudas plats är definitivt inte samma sak som “incidentrapporter” eller social dokumentation över avvisningar eller portningar. När nu socialnämnden föreslås att utöka det ekonomiska bidraget till att möjliggöra anställningen av ytterligare 2 personer på akutboendet så bör möjligheten, och kravet, att dokumentera bli helt genomförbart, om det nu inte har varit det tidigare.

Det är förvånande att socialförvaltningen inte ser nödvändigheten av en, så att säga, riktig dokumentation. Det torde också vara, kan jag tycka, nödvändigt för att kunna säkerställa kvalitén på verksamheten. Det är ju faktiskt en uppgift och verksamhet som socialnämnden har ansvar för… 

I socialtjänstlagen står det i 4 kap 1 § om socialnämndens ansvar:

“Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.”

Det är som synes en ganska “bred” skrivning i lagtexten. Hur lagen ska tolkas i konkreta situationer brukar ske genom domar i högsta instans som då blir prejudicerande. Högsta Förvaltningsdomstolen meddelade en sådan dom den 10 november 2022 (Mål nr 551-22) om just tolkningen av denna paragraf:

“I rättspraxis har dock rätt till bistånd genom tillhandahållande eller ombesörjande av bostad, som uppfyller kraven på skälig levnadsnivå, ansetts föreligga när den enskilde är helt bostadslös och har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad (RÅ 1990 ref. 119 och RÅ 2004 ref. 130). Sådana speciella svårigheter kan exempelvis föreligga till följd av att den enskilde lider av psykisk sjukdom, har en missbruksproblematik eller har betydande ekonomiska problem.”

Det är svårt att tro att Vänersborgs socialnämnd kan uppfylla socialtjänstlagen utan dokumentation av denna verksamhet i allmänhet och vid avvisningar och portningar i synnerhet. Eller om portningar, utan att några andra lösningar erbjuds istället, överhuvudtaget är förenligt med lagen. 

Som jag ser det måste socialnämnden hur som helst tydliggöra i avtalet/överenskommelsen vilka regler som gäller kring avvisning och portning samt längden på portning.

Det är en viktig nyhet i den nya överenskommelsen/avtalet mellan socialnämnden/-förvaltningen och SonRise. I det “gamla” avtalet, som fortfarande gäller några veckor, står det under rubriken “SonRise åtagande”:

“Erbjuda respektfull och lugn övernattningsmiljö.”

Det föreslås nu ska ändras till:

“Drogfri övernattningsmiljö”

Det tolkar i varje fall jag som att de som kommer påverkade till SonRise akutboende kommer att bli avvisade vid dörren. “Övernattningsmiljön” kan ju knappast vara “drogfri” om det finns påverkade personer i något eller några av rummen. Den här ändringen ger upphov till flera frågor. Ska SonRise införa drogtester vid entrédörren? Och visitation av väskor? Ska det utföras drogtester i rummen? Och så vidare… Fast det är vad jag förstår bara polis (och väktare?) respektive läkare som får utföra sådana åtgärder.

Det är ingen hemlighet att de flesta av kommunens hemlösa har ett missbruk. Jag förstår därför inte den nya skrivningen. Särskilt inte som det står i både det “gamla” och nya avtalet:

“Visionen är att hjälpa människor ur ev. missbruksproblematik och möjliggöra att de kan få egen bostad och arbete.”

Hur ska man kunna hjälpa människor ur missbruksproblematik om de inte får övernatta på SonRise? Den “gamla” skrivningen, “Erbjuda respektfull och lugn övernattningsmiljö”, bör stå kvar.

Det finns ytterligare en viktig aspekt…

Flera av kommunens hemlösa har missbruksproblem, antagligen de flesta. Några av dem är med i Västra Götalandsregionens sprututbytesprogram. Jag är av olika skäl ingen anhängare av sprututbyte, men det är lagligt och det erbjuds av regionen.

På VG-regionens hemsida står det (se NU-sjukvården “Sprututbytesmottagning”):

“Du som injicerar droger intravenöst och är 18 år eller äldre är välkommen till oss för att byta dina sprutor och kanyler.”

Med tanke på VG-regionens inställning i frågan kring sprututbyte så ser jag det som tämligen omöjligt att genomföra drogtester på SonRise akutboende men också att t ex ta ifrån någon sprutor och kanyler som vederbörande har fått av regionen. Och som sagt, jag tvivlar på att personalen på SonRise eller kommunen har dessa befogenheter.

Slutligen, i överenskommelsen/avtalet står det fortfarande att verksamheten gäller:

“Människor hemmahörande i Vänersborgs kommun som av olika anledningar befinner sig i akut hemlöshet.”

Trots det är tre platser just nu reserverade för Trollhättans Stad.

Det förslag till överenskommelse/avtal mellan socialnämnden och SonRise bör omarbetas på några punkter innan det kan antas. Men att överenskommelsen/avtalet sedan ska gälla är självklart. SonRise gör, som jag skrivit flera gånger tidigare, ett mycket bra arbete för de kommuninvånare som har blivit hemlösa.

Socialnämnden har även ett annat “projekt” på gång, vid sidan av partnerskapet med SonRise. Nämnden arbetar med att införa konceptet “Bostad först” i Vänersborg – som ett komplement till kommunens hemlöshetsarbete. Utgångspunkten för konceptet “Bostad först” är att ett tryggt eget boende är en förutsättning för att kunna göra något åt sina livsproblem, t ex ett missbruk. (Se “KS: Både enigt och oenigt”.)

Vänersborgs kommun börjar ta tag i frågan om hemlöshet. Det är på tiden. Jag hoppas att arbetet fortsätter och att ingen ska behöva uppleva hemlöshet inom en snar framtid.

På torsdag, den 12 december, fattar socialnämnden i Vänersborg med Dan Nyberg (S) som ordförande beslut om överenskommelsen/avtalet med SonRise.

PS. Den 11 december sände P4 Väst en intervju med 32-åriga Sofia som är hemlös i Vänersborg – ”Sofia har varit hemlös i flera år: ‘Jag hade allt’”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, socialnämnden, SonRise

SonRise och de hemlösa (2)

7 december, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “SonRise och kommunen (1)”.

SonRise gör på många sätt ett mycket viktigt arbete för de hemlösa i Vänersborgs kommun. I lokalerna på Sandelhielmsgatan finns 10 rum för övernattning och de hemlösa kan få ett mål mat på kvällen och frukost på morgonen innan de lämnar akutboendet. Det finns även möjlighet att duscha och tvätta kläder. Det är ett oerhört lyft jämfört med det härbärge som kommunen drev på Holmängen i många år.

Det tycker de hemlösa. (Hemlös? Vilket hemskt ord, år 2024…)

Jag fick möjlighet att samtala med 6-8 av de hemlösa häromdagen. Det var ett mycket trevligt och givande möte. Efter att jag fick svara på den inledande nyfikna men artiga frågan om vem jag var och varför jag var där flöt samtalet bra och otvunget. Det verkade till och med som om de uppskattade att en politiker besökte och pratade med dem.

Det timslånga samtalet var förtroligt och ärligt. Det var kloka och förnuftiga personer som av olika skäl hade hamnat i hemlöshet. De flesta av de hemlösa, om inte alla, hade ett missbruk. Det sa de utan att “skämmas”, men vi gick inte in på detaljer eller personer. 

De hemlösa framförde en del synpunkter på SonRise akutboende och de hade förslag på hur verksamheten skulle kunna förbättras. Naturligtvis utifrån deras egna perspektiv. De var dock lite tveksamma till en början att berätta. De var nämligen rädda för att det skulle missuppfattas och få andra att tro att de på något sätt ville att SonRise verksamhet skulle upphöra.

Det som de hemlösa ville berätta om och som de flesta hade synpunkter på, det var den så kallade portningen. Det verkade som om flertalet av dem hade varit portade vid något tillfälle.

Kommunens hemlösa förstod att de kunde bli avvisade och utvisade från akutboendet om de inte skötte sig. Det accepterade de. Men det var inte det de ville prata om. Det var de portningar som innebar att de kan bli utestängda från SonRise akutboende under en längre tid. Det kan handla om en vecka eller till och med en månad. De hade svårt att förstå och acceptera hur de kunde behandlas på det sättet. En av kvinnorna blev nyligen portad för en månad, det var 3:e månaden i följd. Alla var överens om att det var orimligt.

Portning innebär i de flesta fall övernattning utomhus – med alla de faror det innebär, särskilt för kvinnor. För att inte tala om förhållandena under en årstid som denna. De berättade var de brukade övernatta i sådana lägen. Det är en annan värld, ett annat liv, än vad en pensionerad vänsterpartistisk politiker har varit med om…

Det är flera ansvariga, både på SonRise och socialförvaltningen, som i varje fall vid tidigare tillfällen förnekat att det förekommer längre portningar. Jag skulle vilja påstå, och det inte bara utifrån veckans samtal med några av kommunens hemlösa, att portning under längre tider förekommer och att det inte heller är helt ovanligt.

I Vänsterpartiet har portningen diskuterats ganska flitigt. De slutsatser vi har dragit skulle jag vilja påstå bekräftades av de hemlösa. Avstängning för misskötsel är en sak, den åtgärden måste SonRise kunna vidta. Men längre portningar kan bli förödande för de enskilda. De har sällan några skyddsnät och en portning innebär att den hemlöse får tillbringa nätterna utomhus med alla de risker det innebär. Regeln måste vara att kommunens hemlösa får en ny chans att få plats på akutboendet redan nästa dag/natt. Så fungerar det också vad jag förstår på de flesta akutboenden i landet. Det beror dels på den utsatta situation som de hemlösa befinner sig i och dels på att “humöret” kan vara “upp och ner”, det kan växla från den ena dagen till den andra.

Jag frågade de hemlösa varför de blir portade. I några fall hade de fått reda på orsaken, men i flera fall förstod de inte varför. Några berättade att de inte heller fick veta varför även om de frågade. Ibland tyckte de också att portningen var felaktig, men det var självklart utifrån deras perspektiv. Men som gammal lärare ser jag vikten av att regler är tydliga och att alla förstår dem – annars är det risk för onödiga missförstånd och konflikter.

För några veckor sedan samtalade jag med kommunens socialchef om bland annat portningarna. Jag undrade om SonRise dokumenterade portningarna – vem som portades, orsaken till portningen och längden på portningen, och rapporterade detta till socialförvaltningen. Men så var inte fallet… Det finns inga krav på det i avtalet/överenskommelsen mellan kommunen och Sonrise…

Det förvånade mig storligen… I skolans värld, redan på min egen aktiva lärartid, så skulle det skrivas incidentrapporter på minsta lilla händelse eller konflikt som uppstod i klassrummen eller korridorerna. På det senaste sammanträdet med barn- och utbildningsnämnden så var det 7 sidor med inrapporterade incidenter bara för oktober månad. Det torde vara självklart att det står i överenskommelsen/avtalet att “incidentrapporter” måste skrivas och meddelas till socialförvaltningen så fort som möjligt. 

Ibland, fick jag veta, kan det hända att SonRise meddelar muntligt att någon har blivit avstängd eller portad men det var inget krav från socialförvaltningens sida. Jag inser att de hemlösa är myndiga och vuxna människor som bestämmer över sig själva och därmed också om de vill ha hjälp med t ex akutboende. Samtidigt har kommunen enligt socialtjänstlagen ett ganska långtgående ansvar för sina kommuninvånare. Jag undrar bland annat vilket ansvar kommunen har för de som blir portade. Erbjuder kommunen/socialförvaltningen t ex några alternativ för de som inte får plats eller avvisas? Tre platser är ju nu också reserverade för Trollhättans kommun…

Det borde också vara viktigt med någon form av social dokumentation – som en kvalitetssäkring av verksamheter inom socialförvaltningens omsorg. Socialförvaltningen, och socialnämnden, måste reda ut vad som gäller mellan kommunen och SonRise och hur det ska tillämpas. 

På torsdag föreslås att socialnämnden ska förlänga det nuvarande avtalet – med endast några smärre förändringar. Det tänkte jag att nästa blogginlägg ska handla om. Jag vill till sist puffa för en läsning av de kommentarer som lämnats på det förra inlägget – klicka här.

PS. Den 11 december sände P4 Väst en intervju med 32-åriga Sofia som är hemlös i Vänersborg – ”Sofia har varit hemlös i flera år: ‘Jag hade allt’”.

Anm. Fortsättning följer i inlägget ”SonRise och nytt avtal (3)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, socialnämnden, SonRise

SonRise och kommunen (1)

6 december, 2024 2 kommentarer

I ett blogginlägg för drygt en månad sedan skrev jag kort om SonRise. Det var med anledning av att kommunstyrelsen behandlade ett medborgarförslag. (Se “Kommunstyrelsen 30 okt”.) Det visade sig att det var flera som aldrig hade hört talas om SonRise. Det tänkte jag råda åtminstone en viss bot på nu. Det passar dessutom bra av ett annat skäl. SonRise har en överenskommelse, ett avtal, med socialnämnden i Vänersborg – och den överenskommelsen ska avhandlas på nämndens sammanträde nästa vecka, den 12 december. Förslaget är att kommunen ska förlänga avtalet.

Föreningen SonRise är registrerad i Vargön. Den bildades den 12 mars 2021 och är verksam inom “Humanitära insatser” enligt Svensk näringsgrensindelning. Verksamheten drivs utan vinstsyfte.

SonRise är enligt sin egen beskrivning (se SonRise hemsida):

“en kristen ideell organisation som vill vara Jesu händer och fötter. Vi vill att bara Hans vilja ska ske och att det ska vara här på jorden så som i himlen.”

Jag tror inte att namnet SonRise kommer från det terapiprogram som utvecklades av ett amerikanskt föräldrapar för att hjälpa barn med bland annat autism, utan från ett amerikanskt kyrkosamfund. Kyrkan SonRise har säten i åtminstone städerna Everett, som ligger strax norr om Seattle i nordvästra USA, och Hillsboro i Oregon, 355 km söderut från Everett. Jag ser inte att samfundet finns någon annanstans, förutom i Vargön då. Namnet SonRise verkar associera till solen som stiger upp, men skulle också kunna utläsas som “sonen uppstår”.

På SonRise hemsida använder emellertid föreningen en annan symbol – ett “S” med en enkel figur av en fisk. Fisken är en gammal kristen symbol. På Svenska kyrkans hemsida står det:

“Fisk heter ichthys på grekiska, språket som evangelierna är skrivet på. Själva namnet kan ha bidragit till fisksymbolens popularitet bland de tidiga kristna. Ichthys kan nämligen läsas som en förkortning av Iesous Christos Theou Yios Soter, vilket betyder Jesus Kristus, Guds son, frälsare. Därmed blev själva ordet ”fisk” en kort trosbekännelse.”

Socialförvaltningen i Vänersborgs kommun har ingått ett avtal om “Idéburet Offentligt Partnerskap” (IOP) med SonRise. (Läs mer om IOP på Upphandlingsmyndigheten – “Idéburet offentligt partnerskap (IOP)”.) Avtalet slöts den 3 januari 2023. Även i avtalstexten framgår SonRise kristna profil:

“människor i Vänersborg med omnejd ska växa och må bra, både fysiskt och mentalt. … Alla människor har lika värde i Guds och våra ögon.”

IOP-avtalet innebär att socialförvaltningen och SonRise ska samarbeta för att hjälpa och stödja människor i utsatta situationer. Enligt avtalet är syftet att:

“tillsammans skapa ett långsiktigt och hållbart arbete kring människor i behov av stöd genom att stärka samarbetet mellan SonRise (idéburen sektor) och Vänersborgs kommun (Offentlig sektor)”

Det betyder rent konkret att socialförvaltningen och SonRise driver ett akutboende för hemlösa på Sandelhielmsgatan i Vänersborg. Sonrise skriver på sin hemsida:

”Vi erbjuder Vänersborgs invånare som lever i hemlöshet möjlighet att sova i ett eget rum och få ett mål lagad mat. Vi har öppet 7 dagar i veckan. Du som är hemlös kommer till Sandelhielmsgatan 19 mellan kl 18:30 och senast 19:30 för att få ett rum, i mån av plats. Vi har 10 rum. Du får stanna till kl 10 dagen efter och får frukost innan du går. Det finns möjlighet att duscha och tvätta dina kläder.”

Akutboendet vänder sig alltså till hemlösa i Vänersborgs kommun och målet för verksamheten är enligt avtalet med kommunen att:

  • “Minska den akuta hemlösheten.“
  • “Erbjuda social gemenskap och ökad livskvalitet.”
  • “Ökad trygghet och hälsa för individen.”
  • “Möta fysiska behov så som mat, kläder, tvätt och övernattning.”
  • “Genom samtal kunna vägleda människor vidare och sätta upp mål.”

Målen för verksamheten ska uppfyllas genom att SonRise åtar sig att:

  • “Erbjuda akutlogi och social samvaro.”
  • “Drift och bemanning av verksamheten.”
  • “Administration.”
  • “Nattpersonal ska finnas tillgänglig, antingen volontärer eller avlönad personal.”
  • “Erbjuda respektfull och lugn övernattningsmiljö.”
  • “Redovisa könsuppdelad statistik avseende antal övernattande tertialvis till socialförvaltningen.”
  • “Upprättar verksamhetsberättelse som översändes till socialförvaltningen senast 15/1 eftervarande år.”

Så långt överenskommelsen/avtalet mellan SonRise och Vänersborgs kommun. SonRise är alltså huvudman för verksamheten och socialförvaltningen sponsrar, förutom med kunskap och rådgivning, med lokaler och pengar för en personal.

Kommunen kan naturligtvis inte helt lämna över ansvaret för sina invånare, även de hemlösa är ju invånare. Socialförvaltningen har därför insyn i verksamheten och möter dessutom regelbundet SonRise.

Socialförvaltningen beskriver i kallelsen till socialnämndens sammanträde den 21 november samarbetet så här:

“Samarbetet mellan föreningen och förvaltningen har under överenskommelsen skett i strukturerad form genom styrgrupp, där enhetschefer från fyra av förvaltningens verksamhetsinriktningar samt representant från samhällsbyggnadsförvaltningen och vid behov även från kommunstyrelseförvaltningen gällande säkerhetsfrågor möter företrädare för Sonrise, samt genom arbetsgrupp där medarbetare från respektive verksamhetsinriktning och samarbetande förvaltningar möter föreningen. Vid behov har förvaltningschef och verksamhetschefer träffat föreningen utöver styrgrupp och arbetsgrupp. Samarbetet har fungerat väl och ses som en viktig struktur att bygga vidare på.”

SonRise har till stor del tagit över en verksamhet som har fungerat extremt dåligt i kommunen under åren. Det tidigare akutboendet, härbärget på Holmängen, var helt i kommunal regi och var inte på något sätt värdigt. Det är egentligen uppseendeväckande, och närmast skandalöst, att människor i Sverige på 2000-talet erbjöds ett sådant boende. Det var helt enkelt inte värdigt.

Akutboendet på Holmängen uppmärksammades och hamnade i fokus i slutet av 2022. Det var efter att den ideella föreningen ”Räck mig din hand” (även grupp på Facebook) hade slagit larm. Larmet togs upp av TTELA som följde upp med några artiklar – “Riktar hård kritik mot härbärget på Holmängen: ‘Inte värdigt’” (7/12 2022), “Socialchefen om kritiken mot härbärget” och ”Jag sover hellre på en toalett än på härbärget” (9/12 2022). Det fortsatte med bland annat ett inslag på Västnytt, “Boende för hemlösa i Vänersborg kritiseras”. (På sidan finns en kortare film, ca 1,5 minut, som rekommenderas.) Även Sveriges Radio gjorde ett inslag, “Bra med nytt akutboende – inte ens djur får bo såhär”. 

SonRise gör en stor insats och ett värdefullt arbete som till stor del utförs av ideella krafter. Situationen för de akut hemlösa har förbättrats avsevärt. Och kommunen och de hemlösa kan äntligen andas ut… Eller?

Det finns saker som borde ändras och förbättras… Det finns fläckar även på SonRise sol.

Anm. Fortsättning följer i inlägget ”SonRise och de hemlösa (2)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, socialnämnden, SonRise

Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer

4 december, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 6: Motargument?”.

I politikens Vänersborg är det inte bara problem med relationen politiker-tjänstepersoner utan också mellan politiker-politiker.

I ett av blogginläggen, “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”, redovisade jag en tabell utifrån en undersökning av Demokrati- och jämställdhetsberedningen. Jag drog slutsatsen att politikerna är ganska nöjda med samtalsklimatet i kommunfullmäktige.

Skala mellan 1-5, 1 betyder att man inte alls håller med påståendet, siffran 5 innebar att man håller med till 100 procent.

Vid närmare eftertanke drog jag nog inte rätt slutsats av siffrorna i tabellen. Resultatet kanske inte var så bra. Om flera ledamöter satte betyget 5 på påståendena och på det sättet drog upp medlet, så torde det ha funnits många som svarade 1 eller 2. Och det är ju knappast godkända betyg. Man kan ju också undra varför inte samtliga politiker sätter betygen 4 eller 5… 

Kommunfullmäktige är ett mycket formellt mötesforum med strikta regler. Det ska tryckas på knappar när ordet begärs, det ska vara tyst i bänkarna, språket ska vara vårdat osv. Sammanträdet sänds dessutom på kommunens webb-TV och spelas samtidigt in. Ska man tro att detta får konsekvensen att politikerna sköter sig bättre än de annars skulle ha gjort…?

Den 13 september förra året (2023) antog kommunfullmäktige “Etiska riktlinjer för förtroendevalda i Vänersborgs kommun”. (De etiska riktlinjerna kan laddas ner här.) Den första stycket lyder:

“I denna riktlinje beskrivs normer för förhållningssätt för förtroendevalda. Riktlinjen ger de förtroendevalda ett stöd i hur de ska uppträda på ett bra sätt mot varandra, mot tjänstemän och kommuninvånarna. Riktlinjen omfattar alla förtroendevalda inom Vänersborgs kommun.”

Riktlinjerna kan sammanfattas med – “visa respekt för andra”. Sedan räknas ett antal exempel upp (jag gör ett urval):

  • “inte avbryter utan väntar på din tur i talarordningen”
  • “inte använder dig av härskartekniker”
  • “vara uppmärksam på om någon annan använder sig av härskartekniker”
  • ”respekterar att förtroendevalda och anställda har olika roller och uppdrag”
  • “respekterar andras och deras närståendes privatliv”

En förtroendevald ska också (ett urval):

  • “avstår från att kommentera när du inte har ordet”
  • “använder ett vårdat språk och undviker svordomar”
  • “håller dig till sakfrågor och ämnet”

De etiska riktlinjerna innehåller till viss del också “regler” och förhållningssätt för de förtroendevaldas relation till tjänstepersonerna. De innehåller även en beskrivning av de vanligaste “härskarteknikerna”:

  • “Osynliggörande
    Går ut på att förmedla att du inte finns – att det du gör och säger inte är viktigt eller värdefullt.”
  • “Förlöjligande
    Sådant som får dig att känna dig betydelselös, löjlig och pinsam, till exempel när någon himlar med ögonen.”
  • “Undanhållande av information
    Att ha tillgång till kunskap och information ger förståelse, makt och delaktighet. Undanhållande av information får dig att känna dig utanför.”
  • “Dubbelbestraffning
    Dubbel bestraffning är en teknik som får dig att känna att vad du än gör så gör du ändå fel.”
  • “Påförande av skuld och skam
    Ett sätt att få dig att känna skam och skuld för en handling, egenskap, händelse eller situation, trots att det inte är du som är orsaken.”
  • “Våld och hot om våld
    Att utöva våld mot någon vare sig våldet är fysiskt, psykiskt eller sexuellt.”
  • “Objektifiering
    Att kommentera eller diskutera någons utseende i irrelevanta sammanhang.”

De etiska riktlinjerna är på många sätt självklara. De beskriver helt enkelt ett respektfullt och önskat förhållningssätt till varandra. I Vänersborgs kommun är sammanträdena förhållandevis stillsamma och lugna. De flesta följer reglerna, även om det finns “förbättringspotential” i vissa församlingar.

I andra kommuner är det desto fler konflikter i bemötandet av varandra. I t ex i Borgholms kommunfullmäktige beskrevs stämningen som hatisk 2019. (Se “Efter hätsk stämning – nu inför politiker uppförandekod”.) Det ledde till att kommunen införde en uppförandekod. Den som pekades ut som problemet skrev dock inte på…

I Håbo kommun gick också debattens vågor höga. Så höga att Håbos kommunfullmäktige antog en uppförandekod förra året. (Se ”Folkvalda ska inte ha rätten att fritt kränka och sprida desinformation”.) Men då hände något – ett lokalt partis, Bålstapartiet, partiledare Owe Fröjd överklagade beslutet. Han menade att uppförandekoden stred mot yttrandefriheten.

TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam har kommenterat och reflekterat kring överklagandet. (Se “Vissa strider för rätten att inte behöva hålla god ton”.) af Geijerstam skrev om händelserna i Håbo kommun:

“Det är förvånande att lokala politiker tar juridisk strid för rätten att inte hålla god ton vare sig i fullmäktige eller på webben.”

Det visade sig emellertid att Bålstapartiets partiledare fick rätt av Förvaltningsrätten. Karl af Geijerstam skrev:

“Domstolen gav Owe Fröjd rätt och menade att kommunen gick över sina gränser då koden bland annat syftade till att ”styra våra beteenden efter en gemensam värdegrund och därmed också sätta gränser för vårt handlande”. Även om det inte finns några repressalier för de som bryter mot koden ansåg domstolen att yttrandefriheten blev begränsad.”

De andra partierna blev besvikna på domen. Kommunstyrelsens ordförande Catherine Öhrqvist (M) sa (se Håbo kommuns hemsida):

 “Uppförandekoden har inte till syfte att begränsa yttrandefriheten … Vi måste kunna genomföra möten, samtal och diskussioner utan att vara rädda för kränkande ord, nedvärderande kommentarer och personliga påhopp. Vi önskar ha ett samtalsklimat som genomsyras av respekt, lyhördhet och saklighet.”

Håbo kommun överklagade Förvaltningsrättens dom. Kammarrätten beslutade att inte pröva överklagandet. Förvaltningsrättens dom står därför fast – uppförandekoden begränsar yttrandefriheten på ett felaktigt sätt.

Det torde betyda att även Vänersborgs “Etiska riktlinjer för förtroendevalda” är olagliga… Om någon överklagar vill säga. Och det tror jag inte att någon i fullmäktige gör. Men att riktlinjerna, reglerna, inte är desamma som lag kan vara bra att komma ihåg, även i Vänersborg. Den svenska lagen står självklart över alla regler som beslutas i kommunerna. Och det ska vi vara glada för, vi ska vara oerhört rädda om vår yttrandefrihet.

Sedan kan man fråga sig – följer alla förtroendevalda politiker i Vänersborgs kommun de etiska riktlinjer som kommunfullmäktige enhälligt har kommit överens om?

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker, S, tjänsteperson

IT: Dyrbar phishing gav napp

3 december, 2024 2 kommentarer

“Vänersborgs kommun med dess nämnder och förvaltningar hanterar stora mängder digital information. Detta ger många nya möjligheter i form av effektivare förvaltning, uppföljning och utökad service till medborgare, samtidigt som risker uppstår när informationen inte hanteras ändamålsenligt.”

Så börjar rapporten “Informationssäkerhet i praktiken november 2024“. Rapporten är ett resultat av en alldeles nyligen utförd granskning av revisionsföretaget EY om IT-säkerhet i Vänersborgs kommun. Det var de förtroendevalda revisorerna som gav EY uppdraget. Kommunens revisorer hade nämligen:

“identifierat risker relaterat till kommunens övergripande arbete med IT- och informationssäkerhet.”

Syftet var alltså att undersöka om detta var en korrekt bedömning – fanns det brister i det praktiska arbetet med IT- och informationssäkerhet? Revisorerna bestämde att de skulle testa med en fejkad (falsk, påhittad) phishing-attack.

Phishing, eller på svenska “nätfiske”, är en metod för att, som MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) skriver på sin hemsida:

“komma åt lösenord eller bank- och kortuppgifter. Angriparen skickar ut ett massutskick till ett stort antal mottagare i hopp om att några nappar.”

EY testade 4.613 medarbetares och förtroendevaldas medvetenhet och kunskap på området genom att fejka ett phishing-angrepp med e-post. E-postmeddelandet innehöll meddelandet:

“Detta mail är en automatiserad meddelande för att notifiera dig att din inkorg överskridit sin kvotgräns. Du kommer inte kunna skicka eller ta emot nya e-postmeddelanden förrän du har ökat utrymmet i din inkorg. Vänligen klicka här för att lägga till mer utrymme till ditt konto.”

Meddelandet var underskrivet med “Servicedesk” och e-posten var skickad från adressen “vanerborg.se”. Det var, som den uppmärksamme ser, en felaktig adress. E-posten innehöll också en länk. Klickade användaren på länken hamnade hen på en förfalskad sida där användaren ombads att logga in med ett Microsoft 365-konto (e-postadress och lösenord). De användare som gjorde detta informerades på nästa hemsida om att de hade deltagit i en simulerad phishing-attack.

Det var 98 medarbetare (2,1 %) som klickade på länken i e-postmeddelandet och 27 (0,6%) som skrev in sina användaruppgifter.

Resultatet bedöms av revisorerna och kommunen som ett bra resultat. Övningen visar anser de att kommunen löper en låg risk att utsättas för en fullbordad phishing-attack. Det är en snäll slutsats tycker jag. Det är som EY betonar i rapporten:

“vid en verklig attack kan [det] räcka med att endast en användare uppger sina användaruppgifter för att den cyberkriminella aktören ska kunna utföra ett lyckat intrång och, i värsta fall, ta kontroll över kommunens IT-miljöer.”

I det fejkade angreppet var det faktiskt fler än en medarbetare som lämnade ut sin e-postadress – och lösenord. Det var 27 användare…

Revisorernas syfte med hela upplägget var självklart att ingen medarbetare eller förtroendevald skulle veta om att det genomfördes ett sådant här fejkat phishing-angrepp. De förtroendevalda revisorerna skriver i ett missiv till rapporten från EY:

“Vi revisorer noterar att IT-avdelningen, trots överenskommelse om att inte förvarna om det simulerade angreppet, valt att på eget initiativ på förhand publicera information om e-postutskicket på intranätet.”

Det är lite smått otroligt tycker jag, och uppenbarligen också revisorerna. IT-kontoret gick alltså helt på eget initiativ ut och varnade alla medarbetare för att en sådan här fejkad övning skulle genomföras senare under dagen! Och det dessutom i strid med överenskommelsen med revisorerna…

Det kan ha minskat antalet personer som klickade på länken tror revisorerna. Det är som jag ser det helt självklart. En varning från IT-kontoret om att en sådan här e-post kommer senare under dagen är väl närmast att betrakta som ett slags sabotage på hela testet. I en enkät efter det fejkade phishing-angreppet svarar hela 28,3% på frågan varför de inte rapporterade “angreppet” till IT-kontoret:

“Nej, då jag insåg att det var en övning såg jag inget behov av att rapportera det.”

Jag undrar vad de förtroendevalda revisorerna tänker om IT-kontorets agerande. Det kostar pengar, skattebetalarnas pengar, att anlita revisionsföretaget EY och nu blev revisorerna helt eller delvis lurade på granskningsresultatet. IT-kontoret underminerade faktiskt en seriös granskning av kommunens informationssäkerhet.

Statistiken visar också att 93,9% av dem som klickade på länken i e-posten gjorde det under den första dagen. Man kan väl anta att det spred sig ganska snabbt att det var en övning…

Det gjordes alltså en enkät efter övningen. Den syftade till att undersöka medarbetarnas kunskap inom området informationssäkerhet. Det var dock bara 315 personer (6,8%) som svarade på enkäten.

Revisorerna fick veta att endast 14,3% rapporterade phishing-incidenten till IT-kontoret, som det förväntas att medarbetarna ska göra. Det är en alltför låg siffra, men det kan naturligtvis bero på att medarbetarna visste att det var övning. Det var också tänkt att kommunen skulle föra egen statistik över rapporteringsvägarna, men det gjordes inte. Det uppskattades dock att cirka 90 personer rapporterade.

Revisorerna från EY gjorde även några intervjuer med IT-kontoret, som hanterar IT-och cybersäkerhet, och Juridik & Säkerhetskontoret, som arbetar med strategisk planering, utbildning och tillsyn. EY konstaterar att uppdelningen inte fungerar särskilt bra. Det brister i samarbetet och det saknas en gemensam och enhetlig syn på informationssäkerhet.

“Den kommunikation som sker beskrivs som oregelbunden, vilket har resulterat i en bristande och osammanhängande säkerhetsstrategi kopplat till IT-relaterade säkerhetsfrågor.”

Det finns med andra ord många lärdomar och slutsatser att dra av den fejkade phishing-attacken. Cyberkriminella attackerar nämligen inte enbart den tekniska miljön utan väljer i hög utsträckning att rikta in sig på människorna i en organisation. Och egentligen bör kommunens medarbetare kunna identifiera phishing-angrepp och veta hur de ska agera för att hantera och rapportera den simulerade attacken med bibehållen säkerhet. Det anser i varje fall revisorerna, som initierade övningen. De risker som de hade identifierat relaterat till kommunens övergripande arbete med IT- och informationssäkerhet bekräftades till stor del.

Utifrån granskningens resultat lämnar de förtroendevalda revisorerna följande rekommendationer till kommunstyrelsen:

  • “Upprätta styrdokument gällande incidenthantering.”
  • “Säkerställ att det fortsatt sker övningsinsatser inom informationssäkerhet.”
  • “Tillse en ändamålsenlig ansvarsfördelning och samverkansstruktur mellan IT-kontoret och Juridik & säkerhetskontoret vad gäller informationssäkerhetsfrågor.”

Sedan kan man ju undra vad resultatet av phishing-övningen hade blivit om inte IT-kontoret hade förvarnat om den kommande fejkade attacken…

PS. Läs om kostnaderna för phishing-attacken – ”Phishing med bottennapp”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, IT, revisor

Politiker och tjänstemän 6: Motargument?

1 december, 2024 2 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker”.

I mitt förra blogginlägg beskrev jag den åsikts- och intressegemenskap som råder i Vänersborgs kommun mellan de styrande partierna och tjänstepersonerna i förvaltningarna. De styrande partierna i kommunen är S+C+KD+MP, men egentligen är det de socialdemokratiska politikerna som styr skutan.

Socialdemokraterna är och har alltid varit kommunens största parti och har suttit i kommunens ledning sedan 2014 och även innan 2010. Centerpartiet har under en längre tid varit med i styret, men partiets inflytande på besluten har som jag uppfattar det minskat betydligt på senare år. Miljöpartiet och nu senast Kristdemokraterna har varit och är med i styret, kanske för att få del av några poster som är förenade med viss status, och ersättning. Jag tror att S i stort sett alltid får igenom sin vilja, med andra ord är det S som i praktiken styr kommunen.

Det finns rätt så många exempel på felaktiga underlag från vissa av kommunens förvaltningar. Det är underlag som ofta är tämligen ensidiga och tendentiösa. Det är uppenbart för alla som sätter sig in i beslutsunderlagen. Oppositionen, eller delar av den, visar med exempel, fakta, ibland också med hänvisning till lagar och domar att det finns andra fakta och perspektiv än de som redovisas i beslutsförslagen. De styrande partierna, och särskilt S, vidhåller emellertid att underlagen är tillfyllest och korrekta utgångspunkter för beslut. Till sitt försvar av de undermåliga underlagen anförs flera argument, dock ofta inga i sak. Här följer ett urval av motargument när underlagen och beslutsförslagen kritiseras av något av oppositionspartierna.

  • Tjänstepersonerna är experter

Om någon i oppositionspartierna kritiserar underlag och beslutsförslag blir motargumentet ofta att kommunens tjänstepersoner är experter, dvs de vet mer än alla politiker och får därför inte ifrågasättas. Det gör inte heller de styrande partierna.

Några exempel.

I fullmäktigedebatten den 16 mars 2022 om VA på Vänersnäs sa en ledande socialdemokrat (se “VA-debatten i KF (3): Objektivt underlag?”):

“Jag tycker att det utredningsmaterial som ligger bakom det här beslutet, det är gediget och det är bra och det är professionella tjänstemän som har hanterat detta.”

Tor Wendel (M) yrkade i en motion förra året på att det skulle utredas om det vore lämpligare att nya verksamhetsområden för VA bereddes av Miljö- och hälsoskyddsnämnden istället för Samhällsbyggnadsnämnden. I debatten i kommunfullmäktige sa en socialdemokratisk politiker (se “KF (18 okt): Ska inte politikerna styra kommunen?”):

“XX säger så här att det spelar väl ingen roll egentligen vad förvaltningarna tycker och vad dom anser utifrån sin profession … Smaka på orden, vi kan strunta i vad vår profession säger.”

XX blev för övrigt felciterad. Men i fullmäktiges VA-debatt om Vänersnäs fick XX också höra av en ledande socialdemokrat (se “VA-debatten i KF (7): Övriga trådar”):

“… tycker jag, även om XX säger att han begriper detta bättre än vad våra tjänstemän gör, så litar jag mer på våra tjänstemän och deras bedömningar…”

Det tjänstepersonerna säger och skriver är sanningen. Och då blir naturligtvis slutsatsen att de i oppositionen har fel.

I KF den 7 februari i år sa Benny Augustsson (S) under ärendet ”Policy och riktlinje för sponsring och donationer”:

“Så som XX har lagt upp det här med motionen och det som ska göras och allting däremellan, det saknar fullständigt tillit och förtroende till vår tjänstemannaorganisation, till våra delegationsordningar och det som finns.”

Jag förstår fortfarande inte vad Augustsson menade. ”saknar fullständigt tillit och förtroende till vår tjänstemannaorganisation”? De styrande partierna och tjänstemannaorganisationen hade vägrat att följa ett beslut av kommunfullmäktige om att göra ytterligare utredningar i ärendet. (Se ”KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”.)

  • Tjänstepersonerna har mycket att göra

I debatten om Tor Wendels motion (se ovan) framfördes att underlagen bara argumenterade mot ett avslag av Wendels motion och inget som talade för den. 

Då sa en socialdemokrat:

“Hur mycket ska vi belasta våran förvaltning?”

Det här argumentet hörs rätt som det är i nämnder och styrelser. Det är säkert så att tjänstepersonerna har mycket att stå i, men det är knappast en framkomlig och riktig väg att minska deras arbetsbörda genom att acceptera ofullständiga och vinklade underlag. Det är att göra avkall på den demokratiska processen.

  • Motförslag är olagliga

Det händer att de styrande politikerna beskyller oppositionspartierna för att framföra argument vars konsekvenser inte är lagliga. Även det var ett argument mot Tor Wendels (M) motion (se ovan). I behandlingen i kommunfullmäktige ifrågasatte en socialdemokratisk politiker om yrkandet var lagligt. (Se “KF (18 okt): Ska inte politikerna styra kommunen?”.)

Oppositionspartier har drivit frågor som förlorat i voteringar, oftast i nämnderna. Det har gällt beslut mot enskilda personer. De styrandes beslut har då överklagats av de enskilda som drabbats av besluten. Påfallande ofta har dessa personer fått rätt av Länsstyrelsen eller av domstolar. Ett fall som fick stor uppmärksamhet var när Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen mot Vänersborgs kommun, Solvarms VA-lösning var bättre än kommunens och därför helt laglig. (Se ”Kommunens kamp mot Solvarm”, “Solvarm fick rätt mot kommunen!!” och “Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”.)

Länsstyrelsen gav Ingvar i Österäng (se “Ingvars kamp mot byggnadsnämnden”) och Arne på Nordkroken rätt mot kommunen (se “Arne får rätt av Länsstyrelsen!”). Nu senast inhibiterade Länsstyrelsen byggnadsnämndens beslut om exploatering av Blåsut 2:18. (Se “Länsstyrelsens beslut om Blåsut” – ärendet är dock inte avslutat.) Och vi ska inte glömma Magnus Larssons kamp mot byggnadsnämnden när han överklagade 4-5 beslut och fick rätt samtliga gånger. Det handlade om hans bostadshus i Sikhall.

Det visade sig alltså att det var tvärtom. Det var de styrande partiernas beslut som inte var lagliga.

Sedan har vi två tämligen aktuella fall. Den 13 april 2023 biföll samhällsbyggnadsnämnden James Buccis (V) yrkanden att kommunen skulle ta fram ett regelverk som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet. Två månader senare, den 15 juni, låg det ett förslag på nämndens bord att upphäva beslutet. Förvaltningen ansåg, tillsammans med de styrande partierna, att nämnden hade fattat ett olagligt beslut. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)”.) De olika oppositionspartierna stod dock fortsatt enade. Beslutet överklagades inte och blev därmed lagligt. Och det var väl tur det – för de styrande.

De styrande partierna överklagade nämligen ett annat beslut i nämnden. Den 16 november 2023 fattade oppositionspartierna i nämnden ett beslut om en överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall. Nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice Johan Andersson (C) överklagade beslutet till Förvaltningsrätten. De menade att deras egen nämnd hade fattat ett olagligt beslut… Det hade inte nämnden – Förvaltningsrätten avslog överklagandet. (Se “Sikhall: Dom har avkunnats!”.)

  • Beslut verkställs inte

Det har till och med gått så långt att beslut från kommunfullmäktige inte har verkställts eftersom samtliga partier i opposition har fått majoritet i kommunfullmäktige mot de styrandes vilja. Det har, som flera läsare av denna blogg känner igen, lett till Dan Åbergs (M) doktrin:

“Det säkraste sättet för att inte få nåt genomfört, det är att fullmäktige bifaller en motion.”

Bakgrunden är att Dan Åberg (M) och Henrik Josten (M) lämnade in en motion den 7 oktober 2016, som yrkade att kommunfullmäktige skulle besluta att utreda uppförandet av en kombinerad sessionssal, bibliotek och kultur-/konserthus på Huvudnässkolans tomt. Den 28 mars 2018, 1,5 år senare, biföll kommunfullmäktige motionen. De styrande partierna ville avslå den. Motionen gömdes sedan undan av de styrande partierna… 

Även en motion från februari 2015 av Jonathan Axelsson (M) och Tor Wendel om att ta fram en långsiktig strategi för kommunens simhallar i enlighet med motionens intentioner antogs av kommunfullmäktige. Beslutet har aldrig verkställts.

  • Beslut fördröjs

De styrande politikerna tillsammans med tjänstepersonerna har ibland medvetet fördröjt utredningar och beslut, nu senast om t ex Hallevibadet.

Jonathan Axelsson (M) och Kärvling (V) lämnade in en motion den 23 september 2016. Den hade titeln ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. Den 7 februari 2024 avgjordes motionen i KF, 7,5 år senare… Förvaltningens och de styrande partiernas medvetna förhalning resulterade i att innehållet i motionen helt urvattnades. (Se ”KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”.)

Det mest obstruerade och misskötta ärendet är emellertid arbetet med detaljplanen i Sikhall. Byggnadsnämnden fattade beslut 2015 om att utarbeta en sådan. Efter snart 10 år är den fortfarande inte färdig.

  • Underlaget spelar ingen roll

De styrande partierna bryr sig sällan om den bristande objektiviteten i beslutsunderlagen. I några fall är det dock så uppenbart att fakta förtigs eller är felaktig att inte ens de styrande kan bortse från det.

Det mest flagranta exemplet är tämligen nytt, från den 11 september i år. Det handlade om att kommunen skulle montera ner stolpar med gatubelysning. När det visade sig att stolparna med belysning vid Floget ägdes av Trollhättan Energi AB och inte Vänersborgs kommun, så spelade det enligt de styrande ingen roll för beslutet. Det hade ingen betydelse att underlaget var helt sakligt fel. (Se “KF-beslut mot bättre vetande”.) En ledande socialdemokrat sa i fullmäktige:

“Så att jag anser inte att det här vänder upp och ner på någonting…”

En annan ledande socialdemokrat sa:

“Men är det nånting och återremittera ett ärende för?”

Det är mycket anmärkningsvärt och visar också på en slags politisering av information och fakta.

  • Undanhållande av fakta

Undanhållande av fakta är inte helt ovanligt i Vänersborgs kommun. Det har jag skrivit om flera gånger. För att ta ett exempel.

I underlagen för att VA-dragningarna på Vänersnäs undanhölls konsekvent domar från Mark- och miljööverdomstolen från senare år. Istället hänvisades till gamla domar sedan 20 år tillbaka. Det påpekades vid ett flertal tillfällen att praxis hade ändrats. De styrande hade inga problem med de gamla domarna, de gav ju de styrande rätt. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)”.)

I samband med lyktstolparna på Floget (se ovan) visade det sig senare att de styrande partierna kände till att stolparna ägdes av Trollhättan Energi. Det erkände de efter att ett oppositionsparti avslöjade detta faktum.

Tyvärr finns det flera exempel på att när vissa oppositionspartier inte är pålästa, vilket inte sällan är fallet, så röstar de med de styrande för att de inte tycker att en fråga är viktig eller att de vill “bli av med den”.

Att undanhålla fakta räknas i kommunen som en härskarteknik. Mer om det i nästa inlägg – ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker, tjänsteperson