Arkiv
Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3)
Anm. Fortsättning från blogginlägget “Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3)”.
Del 2 Sekretessen som utmanar insynen
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) fattade beslut om att återkalla tilldelningsbeslutet i upphandlingen 
“Hyra entreprenadmaskiner inklusive förare”. Det gjorde Jonasson senare samma dag som jag begärde ut handlingarna kring upphandlingen. Jag är dock inte säker på att Jonasson var medveten om min begäran.
Skulle prisuppgifterna i anbuden offentliggöras? Bollen låg hos kommunjuristen. Hon skulle avgöra om prisuppgifterna i anbuden skulle beläggas med sekretess eller inte.
Jag var ganska säker på att sekretessen (“maskeringen”) skulle hävas. Det var så uppenbart tyckte jag att prisuppgifterna skulle vara offentliga. Hur skulle allmänheten och de företag som lämnat anbud annars veta att upphandlingen och tilldelningen hade 
skötts sakligt och korrekt? Och, som Upphandlingsmyndigheten skrev på sin webbplats:
“på affärsmässiga grunder och inte personliga.”
Medan jag väntade på kommunjuristens svar började jag “studera”… På Upphandlingsmyndighetens webbplats stod det:
“Vid offentlig upphandling råder som huvudregel absolut sekretess för uppgift som rör anbud fram till dess att den upphandlande myndigheten beslutat att tilldela kontraktet till en viss leverantör eller till att anbuden offentliggjorts.”
Det var inget nytt, men viktigt att slå fast. Det finns dock möjligheter att sekretessbelägga uppgifter även efter att tilldelningsbeslutet hade fattats. Upphandlingsmyndigheten fortsatte:
“Efter att den absoluta sekretessen upphört genom tilldelningsbeslutet gäller istället bestämmelsen om sekretess för uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållanden. 
Sekretessprövningen ska göras av den upphandlande myndigheten ifråga, och ska alltid ske vid begäran om allmän handling.”
De här förhållandena regleras i OSL, “Offentlighets- och sekretesslagen”. Det blev till att hitta relevanta paragrafer i OSL.
Det var tydligt att en anbudsgivare inte kunde sekretessbelägga information i ett anbud. Det är kommunen som bestämmer om sekretess. Men det fanns möjligheter, och då började jag ana oråd…
Den 28 augusti kom beslutet från kommunjuristen. Det var som vanligt genomarbetat med många hänvisningar. (Beslutet kan laddas ner här.) Själva beslutet var överraskande, men inte helt oväntat…
“Begäran om att få ta del av handlingarna i omaskerad form avslås.”
Prisuppgifterna i anbuden ska alltså inte lämnas ut. De är belagda med sekretess.
Det visade sig i motiveringarna till kommunens beslut att ordförande Jonassons (S) återkallande av tilldelningsbeslutet spelade en avgörande roll:
“Ett tilldelningsbeslut är preliminärt och kan komma att ändras, till exempel vid en överprövning. Kommunen har i detta fall fattat ett beslutat om en tilldelning men en tid därefter återkallat beslutet. Ett nytt tilldelningsbeslut kan komma att fattas men det kan inte uteslutas att upphandlingen istället behöver göras om. 
Mot bakgrund av att ett tilldelningsbeslut har fattats i ärendet – där bland annat anbudsgivarna tillkännagivits – gör kommunen bedömningen att absolut sekretess inte längre råder i ärendet – oaktat att tilldelningsbeslutet sedermera har återkallats (jfr. RÅ 2004 not. 149).”
Det kanske är förståeligt ur kommunens perspektiv att inte nämna att återkallandet skedde samma dag som jag begärde ut handlingarna… Och påståendet att tilldelningsbeslutet kan överprövas är i och för sig riktigt, men helt beroende av att det överklagas. Och då hamnar alla de anbudsgivare som förlorade upphandlingen i ett dilemma, i ett moment 22 – hur ska de kunna överklaga ett beslut när de inte känner till det vinnande anbudets prisuppgifter? Det finns ju inga sakliga grunder för överklagan.
Det råder inte absolut sekretess längre i ärendet, skrev kommunjuristen. Det är självklart, men det fanns ju en annan sekretess. Juristen skrev:
“Tilldelningsbeslutet är återkallat och det kan i nuläget inte uteslutas att upphandlingen behöver göras om. Det finns även omständigheter som talar för att den genomförda upphandlingen annars kan behöva kompletteras på grund av ytterligare identifierade behov inom kommunen. Sannolikheten är stor för att samma anbudsgivare återkommer för att lämna nya anbud vid kommande upphandlingar. Ett offentliggörande av prisuppgifterna skulle leda till att anbudsgivarna kan få kunskaper som gör det möjligt för dem att anpassa sin prissättning på ett sätt som blir till nackdel för kommunen.”
Juristen drar fram ett trumfkort ur rockärmen, ett offentliggörande av prisuppgifterna kan bli negativt för kommunen… Även om det är svårt att förstå hur det kan vara negativt för kommunen om anbudsgivarna “anpassar sin prissättning” – och sänker sina priser…
Och så till pudelns kärna, OSL 31 kap. 16 §:
“Sekretess gäller för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden när denne i annat fall än som avses i 1 § första stycket, 2-4 och 12 §§ har trätt i affärsförbindelse med en myndighet, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.”
Jag kan inte se att kommunen och någon anbudsgivare “har trätt i affärsförbindelse” med varandra i detta läge. Och jag noterar även att paragrafen handlar om att den enskilde, dvs anbudsgivaren, eventuellt lider skada – inte kommunen…
Kommunen har jobbat hårt med motiveringen till beslutet om att sekretessbelägga prisuppgifterna i anbuden. Lagparagraferna som det hänvisas till är inte helt solklara och det tycks finnas ett mått av tolkningsutrymme. Kommunen hänvisar också till några rättsfall från 1993 till 2008. Och det finns faktiskt flera domar som slår fast att det under vissa omständigheter är ok att prisuppgifter är fortsatt sekretessbelagda. Men då kräver domstolarna i regel en tydlig bevisning av faktisk skada för att godkänna sekretess.
Och det är viktigt (se Inköpsrådet “Sekretess på priserna i ett anbud?”) att återigen understryka att det alltid är den upphandlande myndigheten, i det här fallet kommunen, som måste:
“göra en självständig prövning av om skäl för sekretess föreligger.”
Det är inte företagen, anbudsgivarna, som bestämmer om sekretess – och därför:
“Som anbudsgivare i en offentlig upphandling måste man därför vara medveten om att samtliga uppgifter som lämnats i anbudet kan komma att offentliggöras.”
Det finns ytterligare en omständighet som kan tala emot kommunens resonemang och argumentation. Visst är det så att ingen får reda på priserna om de är sekretessbelagda. Men den dagen som de vinnande anbudsgivarna börjar utföra arbeten för kommunen, vilket kan ske ganska snabbt efter avslutad upphandling och tilldelningsbeslut, skickar företagen ifråga fakturor till kommunen på utfört arbete. 
Och de fakturorna är också offentliga handlingar… Det finns emellertid även i detta fall möjligheter till överklaganden och fortsatta ”juridiska stridigheter”. I sådana fall är det också OSL 31 kap. 16 § som gäller och som ska tolkas. Enligt mycket säker källa känner ingen på ekonomiavdelningen i Vänersborgs kommun till att sekretess någonsin har begärts specifikt för prisuppgifter i enskilda fakturor. I praktiken betyder det sannolikt att sekretessbeläggandet av prisuppgifter i ett tilldelningsbeslut egentligen bara fyller en funktion, sekretessen gör det omöjligt att överklaga beslutet. Men som sagt, nu återkallades tilldelningsbeslutet…
Jag har överklagat kommunens beslut om sekretess till Kammarrätten. Det är oerhört viktigt att få veta vad som gäller. Det handlar inte bara om en upphandling i Vänersborgs kommun, det handlar om demokrati – invånarnas och skattebetalarnas insyn i hur skattepengarna används. Det handlar också om rättssäkerhet – överklagande och överprövning blir i praktiken omöjlig om prisuppgifter hemlighålls.
Om kommunen skulle få rätt och beslutet bli ”prejudicerande” så kommer det, som jag ser det, att kunna få stora konsekvenser. Det skulle kunna öppna dörrarna för godtycke och därmed öka risken för korruption. Upphandlingsmyndigheten ord (se “Om offentlig upphandling”) skulle riskera att sättas helt ur spel:
“Offentlig upphandling ska säkerställa att organisationer inom offentlig sektor öppnar upp sina inköp för konkurrens. Detta så att skattemedel används så effektivt som möjligt och företag inom EU kan göra affärer med offentlig sektor på lika villkor.”
Nästa, och sista, blogginlägg ska handla om min överklagan till Kammarrätten.
Fortsättning följer – se ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3): Del 3 Överklagan till Kammarrätten”.
==
- ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3): Del 1: Prisuppgifterna som försvann”
7 september 2025 - ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3): Del 2 Sekretessen som utmanar insynen”
9 september 2025 - ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3): Del 3 Överklagan till Kammarrätten”
10 september 2025
Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3)
Del 1: Prisuppgifterna som försvann
“Offentlig upphandling är den process som offentliga organisationer använder för att göra inköp.”
Så börjar den statliga “Upphandlingsmyndigheten” sin information om offentlig upphandling. (Se “Om offentlig upphandling”.) Myndigheten fortsätter:
“Offentlig upphandling ska säkerställa att organisationer inom offentlig sektor öppnar upp sina inköp för konkurrens. Detta så att skattemedel används så effektivt som möjligt och företag inom EU kan göra affärer med offentlig sektor på lika villkor.”
Ytterligare en viktig aspekt i offentlig upphandling är att allmänheten får insyn i vad som sker och hur skattemedlen används. Det blir med andra ord, skriver Upphandlingsmyndigheten:
“lättare att kontrollera att inköpen sker på affärsmässiga grunder och inte personliga.”
Med andra ord, offentlighet i offentliga upphandlingar. Det här är en mycket viktig aspekt och princip – både för skattebetalare och de företag som lämnar anbud i en upphandling. Det ska finnas möjlighet att kontrollera varför ett visst företag “vann” upphandlingen. Allmänheten och företagen ska kunna granska att tilldelningsbeslut har fattats på sakliga och korrekta grunder. Det förutsätter naturligtvis även att prisuppgifterna kan kontrolleras och granskas.
Är det någon läsare som inte håller med så här långt…?
I Vänersborgs kommun, liksom i de flesta andra kommuner, antar jag, brukar det gå rykten kring otillbörliga upphandlingar och tilldelningsbeslut. I Vänersborg var ryktena särskilt intensiva under arenabygget. Och lika förödande som rena felaktigheter kan vara för en kommun, lika förödande kan rykten om felaktigheter vara. Därför är det av oerhörd betydelse att tilldelningsbeslut kan kontrolleras i efterhand. Och då är anbudens prisuppgifter antagligen det allra mest väsentliga, även om det kan finnas andra kriterier.
Vänersborgs kommun har nyligen genomfört en upphandling, ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”. Det kom in anbud från 10 olika företag. I prövningen och utvärderingen av anbud tillämpas, skrev kommunen:
“omvänd utvärdering, vilket innebär att den upphandlande myndigheten först kommer att utvärdera inkomna anbud mot angiven tilldelningsgrund samt kontrollera att kraven i kravspecifikationen är uppfyllda och att avtalsvillkoren är accepterade. De leverantör som den upphandlande myndigheten avser tilldela kontrakt kontrolleras därefter mot kvalificeringskraven i kvalificering av leverantör.”
Det får väl förmodas att de flesta företagen (anbudsgivarna) uppfyllde kraven i utvärderingen. Det som avgjorde vilken anbudsgivare som skulle “vinna” var:
“Kontrakt tilldelas den anbudsgivare som erbjuder det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet med avseende på lägsta pris.”
Den 11 augusti 2025 fattade kommunen beslut om tilldelning, dvs vilket företag som “vann upphandlingen”.
Beslutet innebar att kommunen rangordnade de olika anbuden för varje maskintyp. Det innebar att ett företag kunde bli nr 1 på en maskintyp, nr 2 på en annan osv. På varje maskintyp fanns det tre olika maskiner från 1-3 anbudsgivare. (En anbudsgivare kunde ha flera maskiner av en viss typ.)
Det blev en ganska omfattande tabell.
Självklart var de andra anbudsgivarna intresserade av anledningen till att de inte “vann”. Vilket pris hade det “vinnande” företaget begärt för att hyra ut “entreprenadmaskiner med förare”?
Anbudsgivare hörde av sig till kommunen. Det visade sig emellertid att Vänersborgs kommun inte lämnade ut de vinnande företagens prisuppgifter. Och det förvånade flera företagare. Så brukade det inte gå till i andra kommuner och så hade det inte heller gått till i Vänersborg tidigare. Förvåningen övergick till misstänksamhet. Dolde Vänersborgs kommun något?
Det diskuterades mellan företagare och några undrade om det var politiker som låg bakom hemlighetsmakeriet. Två av företagarna kontaktade därför undertecknad vänsterpartistisk(!) bloggare.
Det här var ingen fråga för politiker tänkte jag. Men samtidigt tvivlade jag på att det fick gå till på det här sättet – utan att ha någon större kunskap i ämnet.
Den 19 augusti 2025 kl 10:27 begärde jag (skriftligt) hos kommunstyrelseförvaltningen om att få ta del av handlingarna kring upphandlingen av ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”.
Den 20 augusti 2025 fick jag svar av Upphandlingsenheten på kommunstyrelseförvaltningen:
“Bifogat finner du dokumentation rörande upphandlingen av hyra entreprenadmaskiner.”
Jag läste inte handlingarna utan skickade dem helt enkelt vidare till företagarna ifråga. Och tänkte att det här var ju inga problem – kommunen lämnade som vanligt ut de begärda handlingarna och nu fick företagarna den information som de efterlyste.
Trodde jag…
Några dagar senare blev jag kontaktad av en av företagarna. Prisuppgifterna saknades… Va??? Jag mailade direkt till Upphandlingsenheten. Det var den 25 augusti.
“Jag tackar för svaret, och handlingarna. Men jag saknar prisuppgifterna i anbuden från de olika entreprenörerna. De skulle jag gärna vilja ta del av.”
Svaret kom redan efter 20 minuter:
“Prisuppgifter är uppgifter som flertalet leverantörer i denna upphandling begärt affärssekretess på enligt OSL med hänvisning att de kan komma att lida skada om dessa uppgifter lämnas ut. Av denna anledning var dessa uppgifter inte med i tilldelningsbeslutet.”
De handlingar jag fick ut var alltså “maskerade”, dvs prisuppgifterna lämnades inte ut. Det var ett oväntat svar, en överraskning… Upphandlingsenheten hänvisade alltså till att flera leverantörer hade begärt sekretess med hänvisning till OSL, dvs “Offentlighets- och sekretesslagen”. Det var svårt att acceptera svaret, jag skrev tillbaka på direkten:
“Ok, men vad företagen vill är ju inget som kommunen kan ta hänsyn till. Offentlighetsprincipen gäller och den måste kommunen följa. Invånare ska ju kunna kontrollera på vilka grunder ett företag ”vinner en upphandling”.
Jag står fast vid att jag vill ta del av prisuppgifterna i anbuden.”
Jag vet inte om mina påståendena var helt korrekta, antagligen inte, men min omedelbara tanke var att kommunen måste utveckla och motivera svaret. Det var helt enkelt inte ok – och dessutom måste information om hur ett beslut ska överklagas skickas med.
Det tog 3-4 minuter och så fick jag återigen ett svar, denna gång från självaste upphandlingschefen:
“Jag förstår, en formel prövning görs av våra jurister. Så vi överlämnar din begäran till dem.”
Det blev helt plötsligt allvar av en enkel begäran. Det var en överraskning…
Det skulle komma fler…
Dagen efter, den 26 augusti, fick jag en bekräftelse från kommunjuristen att min begäran var mottagen. Det var juristen som skulle behandla ärendet och fatta beslutet om sekretess.
Jag berättade för mina företagskontakter om mina förehavanden med kommunen. Då fick jag ytterligare en överraskning. Eller snarare, en smärre chock…
De berättade att upphandlingen var avbruten. Va??? (Igen.)
Samma dag som jag först begärde ut handlingarna, dvs den 19 augusti 2025 kl 10:27 (se ovan), återkallade samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) tilldelningsbeslutet:
“Vänersborgs kommun har beslutat att återkalla tidigare tilldelningsbeslut i upphandling Hyra entreprenadmaskiner inklusive förare med diarienummer KSINK 2025/6 då det har framkommit brister i utvärderingen.
Med hänvisning till ovanstående beslutar undertecknad med stöd av delegation att återkalla tidigare tilldelningsbeslut”
“det har framkommit brister i utvärderingen”… Jo, jag tackar jag… Det var en oerhört intressant motivering. “brister i utvärderingen” Vilka var bristerna som gjorde att tilldelningsbeslutet drogs tillbaka? (Det kanske är en grund för en interpellation i fullmäktige…?)
Ordförande Jonasson (S) undertecknade sitt beslut digitalt, med Bank-ID. Det hände kl 18:33 – 8 timmar efter min begäran om att få ut handlingarna…
En slump? Antagligen, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på agent Leroy Jethro Gibbs i TV-serien NCIS och hans regel 39:
“There is no such thing as a coincidence.”
Det var hur som helst inte slut på överraskningarna…
Anm. Fortsättning följer, se ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3)”.
==
- ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3): Del 1: Prisuppgifterna som försvann” – 7 september 2025
- ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3): Del 2 Sekretessen som utmanar insynen” – 9 september 2025
- ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3): Del 3 Överklagan till Kammarrätten”
10 september 2025
Om torgkioskerna: To be or not to be
I centrum av staden Vänersborg har kioskerna på torget stått i centrum. Så skulle man kunna uttrycka det lite vitsigt. De två kioskerna har stått på sina platser sedan urminnes tider och det finns väl knappast en enda vänersborgare som inte har köpt en korv eller en glass i någon av kioskerna. Och turister har förvånats över att det finns två kiosker så nära varandra och med samma utbud.
Nu är det tänkt att traditionen ska brytas och stadsbilden förändras. Kommunen har beslutat att jämna kioskerna med marken. Kommuninvånarna har delade uppfattningar, ska kioskerna stå kvar eller ska de rivas? Sara Johansson vill ha dem kvar och reagerar dessutom på att kommunen inte har rådfrågat vänersborgarna innan rivningsbeslutet fattades. Ikväll har hon kallat till möte kl 17.30 i biblioteket.
Det har varit en längre process kring torgkioskernas vara eller inte vara. TTELA har i flera artiklar följt utvecklingen de senaste två åren.
Redan i oktober 2023 skrev TTELA en artikel om kioskerna. (Se TTELA 20/10 2023 “Torgets gatukök stängda – så ser planerna ut för kioskerna”.)
TTELA skrev:
“De båda byggnaderna på Torget i Vänersborg är utrymda och igenbommade efter att kommunen sagt upp avtalet med den som drev gatuköken.”
Så var det. Avtalen sades upp, men kommunen hade ingen som stod beredd att ta över någon av kioskerna och driva verksamheten vidare.
TTELA följde upp artikeln några dagar senare med att fråga några vänersborgare vad de ville se på torget. Det var ju ganska tråkigt att det inte längre gick att få sig en mosbricka på Göstas korv eller på Grill-Ivar. Eller den mer moderna snabbmaten, hamburgare. Hamburgare hade vänersborgarna aldrig hört talas om på 60-talet när kioskerna uppfördes, mer än möjligtvis skymtat i någon amerikansk film. (Se TTELA 23/10 2023 “Vänersborgarnas röster: ‘Det vill vi se på Torget’”.)
Anledningen till TTELA:s artikel var att kommunen sökte någon eller några som var intresserade av att driva verksamhet i en eller båda kioskerna. Intresset visade sig dock mycket svalt, och ointresset har stått sig ända tills idag.
TTELA publicerade ytterligare några artiklar efter årsskiftet. Den första artikeln var särskilt intressant. Den redogjorde för kioskernas historia. (Se TTELA 17/2 2024 “Kioskerna – en del av vänersborgarnas liv i årtionden”.)
“Vid årsskiftet 1965/1966 stod kioskerna klara, och under våren 1966 rapporterade ELA att bygget blev dyrare än beräknat.”
Jag minns det som igår. Ja, egentligen inte riktigt. Det var väl inte förrän sent på hösten 1968 som jag gjorde min “vuxendebut” på torget tillsammans med kompisen Göran. Efter det blev kioskerna en central punkt i livet ett antal år framåt. I TTELA:s artikel sa en vänersborgare:
“Jo, jag har väl varit där en del om nätterna och ätit korv.”
Och så var det, det var en korv med mos som gällde. Mosbrickan var obligatorisk, särskilt i början av 70-talet. Då var det dans i parken på torsdagar och på småtimmarna ringlade köerna långa på torget…
Jag tror inte att det var några av gästerna som i köerna stod och funderade på om kioskerna var snygga eller inte, om de var att betrakta som historiska kulturminnen eller inte. Det enda av betydelse var att de tillhandahöll varm korv.
Diskussionen om vad som borde göras på torget blev allt intensivare. Det såg som sagt mörkt ut, det tillhandahölls ju varken korv eller glass. Och om ingen ville hyra kioskerna, skulle det då vara så här i framtiden också?
TTELA piskade upp stämningarna. Tidningen tog kontakt med den välkände arkitekturkritikern Mark Isitt. (Se TTELA 17/2 2024 “Vänersborgs stadsarkitekt om kioskerna: ‘De ser förjävliga ut’”.)
“Nej, fan, riv dem. De gör ju ingenting annat än att förfula.”
Sa Isitt till TTELA. Och fick medhåll av stadsarkitekt Martin Staude:
“de ser förjävliga ut”
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) höll inte med:
“De pryder sin plats, skulle jag säga. I mitt liv har de alltid funnits på Torget, så de är en naturlig del.”
Sedan vet jag inte om TTELA uppfattade Jonasson rätt när TTELA skrev:
“enligt Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) är det inte aktuellt att riva kioskerna.”
Bara 10 dagar senare, den 27 februari, fattade nämligen samhällsbyggnadsnämnden ett enigt beslut om att riva kioskerna:
“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att riva båda kioskerna på huvudnäs 2:14 och uppdrar åt förvaltningen att ansöka om rivningslov.”
Naturligtvis berättade TTELA om beslutet, dock utan att intervjua ordförande Jonasson (S), som enligt TTELA skulle ha gjort en total omsvängning på några dagar. Inte heller någon annan politiker i nämnden intervjuades. (Se TTELA 18/3 2025 “Kioskerna på Torget i Vänersborg kan komma att rivas”.)
Beslutet motiverades med att det inte fanns någon som ville hyra kioskerna och att ha dem kvar tomställda skulle enligt förvaltningen kosta 1 milj kr de kommande 10 åren. Så trots att kioskerna på torget hade ett kulturhistoriskt värde och skulle behandlas varsamt vid ombyggnad och underhåll så skulle de rivas. Det innebar följaktligen att samhällsbyggnadsnämnden skulle vända sig till byggnadsnämnden för att begära rivningslov.
Samhällsbyggnadsnämnden beslutade också att:
”uppdra åt förvaltningen att utreda framtida utformning av området där kioskerna är placerade på torget.”
Hos nämnden fanns tydligen tankarna på torgkiosker kvar. I underlaget slogs det för övrigt fast att kioskerna hade ett kulturhistoriskt värde
Ärendet behandlades ovanligt snabbt. Redan den 10 juni fattade byggnadsnämnden ett enhälligt beslut:
“Byggnadsnämnden ger rivningslov.”
Som skäl för beslutet angavs att det inte fanns något rivningsförbud i detaljplanen och att kioskbyggnaderna inte hade några höga kulturhistoriska värden som borde bevaras. TTELA skrev (se TTELA 19/6 “Torgkioskerna i Vänersborg ska rivas – borta redan till hösten”):
“Rivningsjobbet – som väntas kosta mellan 1,5 och 2 miljoner kronor – ligger redan ute för upphandling.“
Planen är att rivningen ska komma igång i september och vara klar i mitten av oktober, innan Oktobermarknaden.
Sara Johansson överklagade beslutet till Länsstyrelsen och yrkade att det upphävdes. Hon anförde att byggnaderna hade berikat generationer och att designen av mexitegel skapade ett unikt karaktärsdrag som måste bevaras varsamt. Johansson kritiserade också kommunen för att den inte hade involverat och engagerat medborgarna. (Se TTELA 15/7 “Sara kämpar för att bevara kioskerna på torget”.)
Den 22 juli fattade Länsstyrelsen beslut:
“Länsstyrelsen avvisar överklagandet”
Länsstyrelsen motiverade beslutet:
“Det är kommunen som vid lovgivning bevakar de allmänna intressena. Varken i plan- och bygglagen eller i dess förarbeten finns något uttalat skyddssyfte för grannars intressen som skulle kunna ge dem rätt att överklaga i detta fall, se RÅ 1993 ref 14. Klaganden har därför inte rätt att överklaga rivningslovet. Överklagandet ska därför avvisas.”
Hela rasket, båda torgkioskerna, ska alltså rivas. Planen är att det ska skapas en provisorisk food court med ett varierat utbud av mat och dryck. Den skulle kunna bidra till en mer levande och attraktiv miljö, vilket bidrar till en dynamisk och social atmosfär. Det skriver samhällsbyggnadsförvaltningen.
Det är nog allt som kan hända de närmaste åren på torget. Kanske kan belysning bli annorlunda, lampor sättas upp, en del bänkar, bord och blommor placeras ut. Men dels saknas pengar och dels lär det behövas en ny detaljplan. Stadsarkitekt Staude skriver:
”Den aktuella detaljplanen tillhandahåller enligt vår bedömning en för begränsad byggrätt för en hållbar utveckling av torget. Därför ser vi ett behov av en ny detaljplan som i huvudsak skulle klarlägga på vilket sätt en ny bebyggelse kan tillskapas utan att skadar riksintresset för kulturmiljövård som ligger på hela innerstaden och särskilt på Kulturaxeln.”
Min åsikt om kioskerna?
I ELA stod det i en bildtext 1962 till ett foto på fyra av de mindre, mobila kiosker som då fanns på torget (se TTELA 17/2 2024 “Kioskerna – en del av vänersborgarnas liv i årtionden”):
“Även om de olika kioskerna i och för sig kan vara ganska tilltalande så förskönar de sannerligen inte Vänersborgs torg. Men det lär bli en ändring till det bättre vad det lider.”
Jag tycker att det stämmer bra även för 2025.
Ikväll var det alltså ett möte om kioskerna på torget.
==
Inlägg om Vänersborgs centrum:
- ”Tystnad ska råda på gågatuscenen” – 20 augusti 2025
- ”Om torgkioskerna: To be or not to be” – 29 augusti 2025
- ”Centrum, Fridamäss och avgifter” – 31 augusti 2025
- ”Torget, kulturaxeln och demokratin” – 2 september 2025
Om fastighetsregleringen i Sikhall
Den 21 augusti 2025 fattade Lantmäterimyndigheten ett beslut angående ändrade fastighetsgränser i Sikhall (se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”):
“Genom fastighetsreglering överförs mark och vattenområde från Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6. Vägmark inom Sikhall 1:6 överförs till Hopperud 1:12.”
Lantmäteriförrättningen, som beslutet om regleringen kallas, innehöll vissa mindre förändringar av de förslag som hade lagts fram tidigare i diskussionerna mellan Vänersborgs kommun (samhällsbyggnadsnämnden) och Magnus Larsson. Jag tänkte redogöra för hur Lantmäterimyndighetens förrättning ser ut och hur den motiveras i de olika områdena i Sikhall. Det handlar om områdena kring småbåtshamnen och badet.
Den del av fastighetsregleringen som gäller mellan Sikhall 1:4 (kommunens fastighet) och Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet) handlar om området kring småbåtshamnen och Sikhalls Magasin.
“Från fastigheten Sikhall 1:4 överförs ett markområde om 4.058 m² samt ett vattenområde om 8,9 hektar till Sikhall 1:6.”
Lantmäteriet skriver att det gamla spannmålsmagasinet är klassat som byggnadsminne och att det används för t ex bröllop. Det beskrivs vidare hur viktigt det är att Magnus Larsson får en markremsa som förbinder Sikhall 1:6 med magasinet som underlättar framdragning av el, vatten och avlopp (se pil på karta nedan):
“vilket stärker förutsättningarna för fortsatt användning och bevarande av byggnadsminnet.”
Det är ett stort område som överförs från Sikhall 1:4 (kommunen) till Sikhall 1:6 (Magnus Larsson). Då ska man känna till att dessa områden, plus det område som fortsättningsvis ska tillhöra kommunen, 
fram till 2008 tillhörde Sikhall 1:6. Kommunen styckade av Magnus Larssons fastighet och förköpte marken mot hans vilja, dvs det handlade om expropriering. Nu återgår marken till Magnus Larsson. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Det finns en stenpir i söder och en brygga i norr, som används för uthyrning av båtplatser. De områdena ska överföras till Sikhall 1:6 eftersom, skriver Lantmäteriet:
“Dessa verksamheter bedöms vara ett lämpligt komplement till den skogsbruksverksamhet som bedrivs på fastigheten.”
Det som är kvar av kommunens fastighet (Sikhall 1:4) ska användas till samma sak som det används till i dagsläget, nämligen parkering för allmänheten och iläggning av båtar. Det kan också konstateras att hela området, även Sikhall 1:6 alltså, omfattas av strandskyddsbestämmelser.
De nya fastighetsgränserna medför ingen förändring i markanvändningen, men det ger således Magnus Larsson möjlighet att dra in el och VA till magasinet samt utveckla småbåtshamnen med uthyrning av båtplatser.
Lantmäteriförrättningen innebär även förändringar i området vid Sikhallsbadet.
Både Magnus Larsson (Sikhall 1:6) och kommunen (Hopperud 1:12) äger mark i området. Förrättningen innebär både byte och förvärv av mark:
“Området som överförs från Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6 består av ca 1,3 hektar slyig skog och sankmark och ca 700 m² vatten. Hopperud 1:12, används som badplats och väg, har ingen nytta av marken då den är slyig och sank. Det berörda mark- och vattenområdet omfattas av strandskyddsbestämmelser.”
Lantmäteriet fortsätter:
“Fastighetsbildningen medför ingen förändring i markanvändningen. Risken för privatisering är mycket låg, då bostaden på Sikhall 1:6 ligger långt därifrån.”
Och inte minst viktigt:
“Även i detta fall har marken som överförs till Sikhall 1:6 tidigare tillhört fastigheten.”
Även denna mark förköpte (exproprierade) alltså kommunen av Magnus Larsson år 2007 – mot Larssons vilja.
Förvärvet av området med “slyig skog och sankmark” innebär möjligheter för Magnus Larsson att utveckla området. Han har planer på att t ex utöka badstranden, anlägga en park och fler parkeringsplatser.
I förrättningen ingår också att ett område förs över från Sikhall 1:6 (Magnus Larsson) till Hopperud 1:12 (kommunen) – se siffran 4 på kartan ovan. Området består av vägmark som används av Hopperud 1:12 (badgäster) och flertalet fastigheter längre in på vägen. Området ska fortsätta att vara väg och därmed blir det ingen ändrad markanvändning.
Lantmäteriet konstaterar slutligen att marköverföringarna inte motverkar syftet med strandskyddsbestämmelserna.
Det här är alltså vad lantmäteriförrättningen innebär för fastighetsgränserna i sin helhet. (Med undantag att det också ingår i förrättningen att Magnus Larsson säljer en del av Sikhall 1:6 till en privatperson, se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”.)
Det är viktigt att komma ihåg att Magnus Larsson erlägger en summa pengar för att förvärva kommunens mark. Priset ingår också i förrättningen.
Nästa steg i Sikhalls (eventuella) utveckling blir upprättandet av en detaljplan – den detaljplan som byggnadsnämnden fattade beslut om år 2015. Det är väl ingen med kunskap om kommunens inställning till Larsson och Sikhall som tror att den processen kommer att gå smärtfritt…. Om nu Lantmäteriförrättningen överhuvudtaget vinner laga kraft. Och det gör den:
“Under förutsättning att inget förrättningsbeslut överklagas kommer resultatet av förrättningen att registreras i fastighetsregistret. Detta sker tidigast den 24 september 2025.”
En förhoppningsvis positiv fortsättning följer så småningom…
Sikhall: Beslut från Lantmäteriet
Den 18 september 2024 undertecknade Magnus Larsson dokumentet ”Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall”. Dagen efter, den 19 september, beslutade oppositionspartierna i samhällsbyggnadsnämnden att godkänna de upprättade avtalshandlingarna. 
Det var en mycket positiv och glädjande händelse för alla som vill se en utveckling i Sikhall. Det hade Magnus Larsson väntat på sedan 2015 när byggnadsnämnden beslutade att en detaljplan skulle upprättas i Sikhallsområdet.
Innan fastighetsregleringen mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson kunde bli verklighet så var det emellertid tvunget att kommunens Lantmäterimyndighet godkände avtalet. Och det tog tid. Och tid… (Se “I Sikhall står tiden still”.)
Men till slut hände det…
Den 21 augusti 2025 fattade Lantmäterimyndigheten äntligen ett beslut:
“Genom fastighetsreglering överförs mark och vattenområde från Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6. Vägmark inom Sikhall 1:6 överförs till Hopperud 1:12. Vidare överförs mark från Sikhall 1:6 till Sikhall 1:39.”
Samhällsbyggnadsnämndens beslut verkställdes. Vänersborgs kommun, som äger fastigheterna Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 (vid Sikhalls badplats) och Magnus Larsson, som äger Sikhall 1:6, ska reglera/ändra fastighetsgränserna enligt (i stort sett) nämndens beslut. Samtidigt överförs en bit av Magnus Larsson mark 
till en privatperson som bor i området (Sikhall 1:39), vilket alltså regleras samtidigt och inte har något med samhällsbyggnadsnämndens beslut att göra.
Med andra ord “byts och överförs mark” mellan parterna. Självklart är en del pengar inblandade i justeringarna av fastighetsgränserna.
Lantmäterimyndigheten skriver i sitt beslut:
”Arbete med detaljplan pågår inom de områden som fastighetsbildningen berör. Fastighetsbildningen försvårar inte en ändamålsenlig användning av området, orsakar inte olämplig bebyggelse och motverkar inte en lämplig planläggning av området. Muntligt samråd har skett med byggnadsnämnden 2025-08-15, som tillstyrker fastighetsbildningen (FBL 3:3).”
Glädjen ska dock inte tas ut i förskott. Fastighetsregleringarna i Sikhall kan överklagas, inom 4 veckor. Lantmäteriförrättningen, som beslutet om regleringen kallas, kan överklagas av flera parter. Sakägare, dvs de som berörs av förrättningen som t ex. grannar (fastighetsägare) kan göra det. 
Det kan också Länsstyrelsen i vissa fall, t ex när förrättningen rör allmänna intressen som miljöskydd, strandskydd eller riksintressen.
Det torde dock vara svårt för Länsstyrelsen att överklaga med några hållbara argument. Lantmäteriet skriver nämligen:
”Marken överförs till en skogsbruksfastighet. Risken för privatisering bedöms som mycket låg, då bostaden på Sikhall 1:6 redan har tillgång till vatten och brygga. Fastighetsbildningen medför ingen förändring i markanvändningen. Verksamheter som bedrivs inom området kommer att fortsätta som tidigare efter genomförd fastighetsbildning.”
Magnus Larsson har varit med om överklaganden tidigare. Vem minns inte när ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) överklagade sin egen nämnds, dvs samhällsbyggnadsnämnden, beslut om att att godkänna avtalet med Magnus Larsson. (Se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) Eller Länsstyrelsens tidigare till synes godtyckliga ställningstaganden i Sikhall. Det är även rykten i svang som viskar att det redan är någon med anknytning till kommunhuset som ställt frågan till Länsstyrelsen om lantmäteriförrättningen går att stoppa med hjälp av strandskyddsreglerna… (Jämför citatet ovan.)
Det finns många i kommunhuset, både tjänstepersoner och ledande politiker i Socialdemokraterna och Centerpartiet som inget annat tycks vilja än att sätta käppar i hjulen för en utveckling av Sikhall. De har 4 veckor på sig att göra det. I så fall kommer ärendet så småningom upp i Mark- och miljödomstolen (MMD) och möjligtvis Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Och en sådan process kan bli lika seg och långvarig som Lantmäteriets handläggning av ärendet, dvs upp mot ett år.
Lantmäteriet, och Magnus Larsson, och samhällsbyggnadsnämndens majoritet, kommer dock, som jag ser det, att ha stora möjligheter att få rätt, dvs att Lantmäteriets beslut kommer att stå fast. 
Lantmäterimyndigheten skriver nämligen något som är oerhört viktigt och mycket svårt att bortse från:
”Den tidigare fastighetsindelningen återställs, eftersom det berörda mark- och vattenområdet fram till år 2008 tillhörde samma fastighet som det förs till.”
Lantmäterimyndighetens förrättning är ett steg framåt. Om inte beslutet överklagas så är det ett mycket stort steg för Magnus Larssons planer och möjligheter att utveckla Sikhall. Då skulle han bland annat kunna dra nya elledningar till Sikhalls Magasin…
Lantmäterimyndigheten skriver i beslutet:
”Att marken kring byggnaden (Sikhalls Magasin; min anm) tillförs ägaren av byggnaden underlättar framdragning av el, vatten och avlopp, vilket stärker förutsättningarna för fortsatt användning och bevarande av byggnadsminnet.”
Överklagas beslutet så står Magnus Larsson och stampar på samma ställe som tidigare – och alla boenden i dalslandsdelen av kommunen får återigen erfara att kommunens vision om “attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet” inte gäller dem.
I inlägget ”Om fastighetsregleringen i Sikhall” redogör jag för hur Lantmäterimyndighetens förrättning ser ut rent konkret och hur den motiveras i de olika områdena i Sikhall.
Tystnad ska råda på gågatuscenen
På Oktobermarknaden 2014 invigdes scenen vid gågatukrysset i Vänersborgs centrum. Det var strax efter valet och kommunfullmäktige hade inte hunnit välja någon ordförande. 
Det innebar att fullmäktiges ålderspresident, dvs den ledamot som hade suttit längst i fullmäktige, tillfälligtvis fick vara ordförande.
Kommunfullmäktiges ålderspresident var, och är fortfarande, Lutz Rininsland (V) och det var han som fick det ärofyllda uppdraget att inviga scenen. På ögonblicksbilden ser man hur Rininsland precis har klippt av det blågula bandet, som sakta singlar ner mot scengolvet.
Scenen vid gågatukrysset har sedan invigningen 2014 varit en viktig samlingsplats i Vänersborgs centrum. Otaliga äro de som har stått på scenen och spelat, sjungit, deklamerat dikter, visat kläder, blivit utfrågade och intervjuade. Politiker har diskuterat inför val, fått frågor och skäll av allmänheten och partierna har hållit tal och gjort propaganda. 
Folkrörelser och solidaritetsgrupper har hållit appeller och manat till handling och solidaritet. Det har hållits mer eller mindre formella tal om Vänersborg, personer som har utmärkt sig har presenterats, diplom och medaljer har delats ut och vinnarna i påskparaderna har kallats upp till scenen och visat upp sig och sina utstyrslar inför publiken.
Och säg den vänersborgare som inte har varit närvarande vid gågatukrysset och scenen när Bo Tallbo har dragit vinnarna i hockeyklubbens berömda billotteri.
Det är slut med det nu.
Den 21 mars i år antogs “Anvisningar för upplåtelse av offentlig plats i Vänersborgs kommun”. Det var ett beslut som fattades av dåvarande förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen. Det har alltså inte varit några politiker med i beslutet och enligt uppgift har anvisningarna inte heller diskuterats av politikerna i samhällsbyggnadsnämnden.
I de nya anvisningarna står det:
“Scenen i gågatukrysset Edsgatan / Sundsgatan får bokas endast för kulturarrangemang och uppträden med låg ljudvolym pga närhet till butiker och bostäder.”
Restriktionerna handlar inte om säkerhetsfrågor, vilket skulle kunna vara fallet i dessa tider med risk för terrorattentat etc. Motiveringen till de förändrade reglerna är enbart ljudvolymen. En tjänsteperson på förvaltningen utvecklar:
“Orsak till förändringen är en samlad bedömning utifrån inkomna synpunkter under en längre tid som har att göra med ljud i omedelbar närhet till bostäder och handel.”
För mig låter det ganska fantastiskt. Personer flyttar in till stadskärnan i Vänersborg och klagar på att det är för högt ljud från scenen vid gågatukrysset. Affärsinnehavare störs av att människor och eventuella kunder är alltför högljudda… Är det inte meningen att det ska finnas mycket folk i centrum, är det inte det vi alla vill och förväntar oss?
Men tyvärr. Det är inte särskilt ofta som det är mycket folk i centrum. Och det är väl i ärlighetens namn på det viset att scenen i stort sett alltid används under dagtid och särskilt under 2-3 timmar på lördag förmiddagar. Är det verkligen störande för affärsinnehavare och boende? Är det skäl för sådana här regler?
Det framgår inte heller av anvisningarna vad som menas med högt ljud. Hur många decibel i en stadskärna är för högt? Det torde om inte annat vara mycket subjektivt. Personer störs av olika ljud. Är det musik man gillar eller hatar? Är det ett budskap man sympatiserar med eller inte? Är det ett parti som man röstar på eller inte?
Det känns oerhört märkligt att anvisningen föreskriver att ljudvolymen ska vara låg utan att definiera vad “låg” är – och vem avgör då om ljudvolymen är för hög och har en störande effekt…
Det ska dock inte bli helt tomt på scenen i framtiden. I anvisningarna står det att scenen i fortsättningen får bokas för “kulturarrangemang och uppträden” (med låg ljudvolym). Även här saknas definitioner. Vad är “kulturarrangemang och uppträden” rent konkret? Det är ingen hemlighet att olika partier har olika uppfattningar om vad kultur är. Sverigedemokraterna har, i varje fall nationellt, en avvikande uppfattning. Vad gäller i Vänersborg?
Det tycks som om kommunen också brottas med denna fråga. Vid en fråga till förvaltningen så fick jag svaret:
“Sedan i våras har gågatuscenen fått ett ändrat användningsområde som numera endast upplåts (kan bokas) för kulturändamål som i huvudsak är verksamhet från Kultur & Fritid samt vid kommungemensamma evenemang.”
“Kulturarrangemang och uppträden” innebär alltså enligt svaret verksamheter arrangerade av kommunen. Det innebär att musikskolans yngre åldrar kan spela låten “Köttbullar med lingon” på scenen. Om de inte spelar för högt. Men att socialdemokraterna inte skulle få sjunga Internationalen. Även om de sjunger tyst. Fast det finns en gardering med i svaret – “i huvudsak”. Det kan alltså finnas undantag. Vilka? Kan kommunstyrelsens ordförande sjunga “Arbetets söner”?
När tillstånd söktes för att använda scenen vid en manifestation för Gazas folk blev det avslag. Motiveringen från kommunen var då:
“Vänersborgs kommun, gatuenheten, avstyrker ansökan att använda kommunens Scen då denna endast används för kommunens kulturarrangemang.”
Denna gång var definitionen strikt – endast “kommunens kulturarrangemang”. Det finns inga undantag. Det var alltså en tredje definition…
Det hör till saken att manifestationen, precis som det mesta, fick, och får, använda gågatukrysset, dvs själva marken. Där får partier, musikgrupper och andra rigga upp högtalare och mikrofoner, men alltså inte på scenen. Jag vet inte om den här ordningen minskar ljudnivån för boende och affärsinnehavare.
Den 21 mars i år beslutades alltså “Anvisningar för upplåtelse av offentlig plats i Vänersborgs kommun” av förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen. En anvisning ska specificera sådant som inte uttryckligen står i en riktlinje. (Se bild.)
Bilden är hämtad från “Riktlinjer för styrande dokument” utgiven av Vänersborgs kommun. I denna riktlinje står det:
“En riktlinje anger ramarna för det handlingsutrymme som finns i en viss fråga. Riktlinjer lämnar även ett visst utrymme för verksamheten att utforma detaljerna i arbetet, men skapar en gemensam norm och visar hur arbetet ska utföras.”
Det ska noteras att riktlinjer beslutas av politiker.
En anvisning beskriver mer praktiskt hur riktlinjen ska följas i vardagen. Den är mer detaljerad och konkret än en riktlinje, men den ska inte gå emot riktlinjen eller utvidga dess innehåll på ett sätt som förändrar grundprinciperna.
“Anvisningar för upplåtelse av offentlig plats i Vänersborgs kommun”, som jag har skrivit om här, utgår från “Riktlinjer för upplåtelse av offentlig plats”. Denna riktlinje är antagen av samhällsbyggnadsnämnden den 19 april 2022. I denna riktlinje nämns överhuvudtaget inte scenen vid gågatukrysset…
Som jag ser det så reglerar anvisningen något som ligger utanför riktlinjen. Det är enligt min mening problematiskt. Anvisningen överskrider helt enkelt sitt mandat. Något dokument måste ändras, endera anvisningen eller också riktlinjen. Och tills dess bör inte anvisningen gälla…
Vi får se hur det går med de “formella” dokumenten. Under tiden kommer det att mestadels vara tyst från scenen vid gågatukrysset. Däremot kommer det alltså att låta som vanligt på gatorna och marken runt scenen. Men vem vet, blir det för högljutt i krysset kanske boende och
affärsinnehavare återkommer med fler klagomål. Och då är det inte omöjligt att kommunen inte tillåter det heller utan kommer med fler inskränkningar.
Det kanske bara blir fiskmåsarna som kommer att höras i stadskärnan – och de håller definitivt inte en låg ljudvolym…
PS. Det lär ha inkommit ett medborgarförslag om scenen. Det har jag dock inte läst och just nu kommer jag inte in i kommunens diarium.
==
Inlägg om Vänersborgs centrum:
- ”Tystnad ska råda på gågatuscenen” – 20 augusti 2025
- ”Om torgkioskerna: To be or not to be” – 29 augusti 2025
- ”Centrum, Fridamäss och avgifter” – 31 augusti 2025
- ”Torget, kulturaxeln och demokratin” – 2 september 2025
Senaste nytt om Hallevibadet
I början på maj ställde jag frågan till samhällsbyggnadsförvaltningen om hur det fortskrider med ärendet Hallevibadet. Kommunfullmäktige beslutade ju den 19 februari 2025 att hyra ut badet. Då, i maj, blev svaret att en upphandlad avtalsjurist höll på att ta fram ett förslag på hur texten till ett hyresavtal skulle kunna se ut. (Se “Brottning i Hallevibadet?”.)
Tiden går och de två spekulanterna på att hyra Hallevibadet, Patrick Lejon och Jonas Mossberg, får inte någon information om vad som händer. De behandlas precis som andra spekulanter som vill hyra någon av kommunens fastigheter. 
(Se “Vad ska hända med Vänersborgs äldsta hus?”.) Kommunen informerar inte, kommunicerar inte. Jag förstår inte det, ingår det inte kommunikation och service i den strategi som ska göra Vänersborgs kommun attraktiv för människor att bo i och flytta till?
Det har snart gått 3 månader sedan den upphandlade avtalsjuristen höll på att formulera avtalstexten. Det har tydligen skett vissa framsteg sedan dess… I måndags fick jag följande besked från samhällsbyggnadsförvaltningen:
“Vi är i framtagandet av avtalsförslaget inne i en sista verifiering/granskning av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna och vår avtalsjurist och expert samt delar av vår personals lagstadgade sommarledigheter påverkar just nu klargörandet av detta dokument. Vår plan är att komma till skede förfrågan – utvärdering snarast efter tid när sommarledigheterna är klara.”
Lejon och Mossberg, och eventuellt andra som är intresserade av att hyra Hallevibadet, får vänta ytterligare ett tag, men kanske inte alltför länge.
Vi får se.
Under tiden kan de som är intresserade av kommunfullmäktiges beslut om Hallevibadet och skiljelinjerna mellan de olika partierna samt politiker och tjänstepersoner passa på att lyssna på en podd om Hallevibadet.
Det är undertecknad bloggare som har prövat Googles (relativt) nya AI-verktyg “NotebookLM”. Appen fungerar så att du laddar upp dokument av olika slag och så genererar appen en podd där två personer diskuterar utifrån de uppladdade dokumenten. Det är ganska fantastiskt. Vad personerna säger beror naturligtvis på vilka dokument som “NotebookLM” har fått tillgång till.
Om du klickar här så kan du lyssna på en diskussion om Hallevibadet (6 min) – “Hallevibadets öde: En utredning”. (Glöm inte att sätta på ljudet.) Om inte annat så kan du inspireras till att skapa egna poddar.
Ooops! Podden går tydligen bara att lyssna på om man har ett Google-konto… :(
I Sikhall står tiden still
Den 18 september 2024 undertecknade Magnus Larsson dokumentet ”Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall”. Dagen efter, den 19 september 2024, beslutade oppositionspartierna i Samhällsbyggnadsnämnden att:
“godkänna upprättade avtalshandlingar rörande Sikhall utveckling och ger mark- och exploateringsingenjör i uppdrag att underteckna bilagda avtalshandlingar.”
Det var en mycket positiv och glädjande händelse för alla som vill se en utveckling i Sikhall. Men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Det skrev jag om i ett blogginlägg om Sikhall för snart två månader sedan – “I alla delar – utom Sikhall”. Och detta vet sedan länge alla invånare i Vänersborgs kommun i allmänhet och dalslandsborna i synnerhet.
Kommunen har, som alla som följt Sikhallsärendet erfarit, försvårat och förhindrat Magnus Larssons planer, och en utveckling i Sikhall. Tiden som har gått sedan blogginlägget har inte heller gett anledning till att ändra denna uppfattning…
För att den fastighetsreglering som samhällsbyggnadsnämnden och Magnus Larsson hade kommit överens om och undertecknat ska bli verklighet, så måste den godkännas av Lantmäteriet i kommunen. Jag ställde frågan till byggnadsförvaltningen varför det tog så lång tid för Lantmäteriet, det hade ju gått nästan 8 månader efter undertecknandet. Jag fick svaret att det hade varit kö på ärenden. På Lantmäteriets hemsida står det:
“Från det att ansökan kommer in till oss tar det ca 5 månader innan vi kan påbörja handläggningen.”
Enligt kommuninvånare som varit i kontakt med Lantmäteriet är väntetiden snarare en policy… Utom för kommunen själv… Om vi jämför med avstyckningen av Fregatten på Sanden södra, som kommunen köpte i februari-mars någon gång, så är den redan godkänd och klar…
Men nu var det snart klart skrev byggnadsförvaltningen:
“Just nu så är handläggningen i stort sett klar”
Den 22 maj skulle beslutet fattas. Det har inte fattats än. Däremot har stolparna/rören för de nya fastighetsgränserna placerats ut i slutet av maj. Det visade sig dock att några gränser såg bättre ut på kartan än i verkligheten. Vid 
Sikhallsbadet justerades gränsen något till kommunens fördel (vid infarten till parkeringen). Det var ok med Magnus Larsson. Larsson ville sedan justera gränsen något vid rampen vid småbåtshamnen. Det skulle skapa ytterligare två båtplatser. Det gick inte kommunen med på…
Magnus Larsson tyckte då att justeringen av gränsen kunde kvitta men innan det hann göras en överenskommelse mellan kommunen och Larsson gick kommunens representant på semester…. Och eftersom det inte kom något besked till Lantmäteriet om en överenskommelse så kunde inte lantmätaren fatta något beslut. Vilket naturligtvis är tråkigt eftersom det antagligen bara är någon timmes kontorsarbete kvar…
Och som sagt, de två båtplatserna spelar ingen större roll. I småbåtshamnen ligger det just nu bara 3 båtar. Det är ingen som vill ha båtarna i Sikhall. Kommunen har släckt ner ljusen i området nattetid och det gör att båtägare är rädda för stölder.
Samhällsbyggnadsförvaltningen har också satt upp två elmätare i hamnområdet, varav en mätare för Sikhalls magasin. “Undermätaren” tycks vara ganska onödig eftersom magasinet inte drar mindre ström för att den är uppsatt. Problemet med strömmen är istället att propparna hela tiden går i magasinet när människor
vistas där. Kommunens huvudsäkring är nämligen på bara 16 ampere, men enbart pumpen till de kommunala toaletterna på hamnområdet drar 16 ampere när den sätter igång. Det betyder att sätts en kaffebryggare eller lampa på samtidigt som pumpen går så går propparna… Larsson har därför fått byta proppar under tiden som arrangemang har pågått i magasinet.
Det bästa vore naturligtvis om kommunen snabbt fixade huvudsäkringen till minst 25 ampere. Då kanske också belysningen på planen kunde vara tänd under dygnets mörka timmar. Men i samband med att mätarna installerades så satte kommunen istället lås på proppskåpet. Det gör det i praktiken omöjligt att i fortsättningen ha arrangemang i magasinet. Det omöjliggör även det traditionella Sikhall Rock som planerades in senare i sommar.
Det är mycket svårt att förstå varför samhällsbyggnadsförvaltningen vidtar åtgärder som i praktiken stänger av strömmen för magasinet och därmed alla arrangemang. Det bekräftar på sätt och vis att det finns krafter i kommunhuset som vill försvåra och sätta käppar i hjulet för Magnus Larsson. Och jag tänker på vad fastighetschefen skrev den 12 maj angående magasinet (se “I alla delar – utom Sikhall”):
“vi från förvaltningen [har] ingen tanke om att stänga av eller ändra någonting fram tills att fastighetsaffären är reglerad.”
Jag skrev till fastighetschefen och påpekade detta samt beskrev konsekvenserna av att ha en för låg huvudsäkring samtidigt som proppskåpet var låst. Han var på semester… Den tillförordnade fastighetschefen ordnade dock så att Magnus Larsson ska få en nyckel till proppskåpet.
Egentligen är både proppbyten, nycklar, mätare mm helt onödiga. När fastighetsregleringen är klar, som alltså är godkänd och påskriven av samhällsbyggnadsnämnden och Magnus Larsson i september förra året och inskickad till Lantmäteriet i oktober, så kommer Magnus Larsson att äga en markbit som sammanbinder hans fastighet (Sikhall 1:6 – se pilen på kartan) med Sikhalls magasin. Han kan då lösa elfrågan helt på egen hand. Och det vet samhällsbyggnadsförvaltningen. Så därför kan man undra varför de satte in två onödiga ”undermätare”… Två servicebussar, två montörer plus material typ skåp och elmätare osv – räcker 60.000 kr…?
För att problemen med Sikhalls magasin ska bli lösta krävs alltså att någon på samhällsbyggnadsförvaltningen skriver på överenskommelsen med Magnus Larsson om de mindre justeringarna av fastighetsgränserna och att Lantmäteriet sedan godkänner dessa. 
Men så länge som Lantmäteriet inte har gjort det, så kan inte Magnus Larsson gräva ner nya elledningar till Sikhalls magasin. Och bli oberoende av Vänersborgs kommun när det gäller elen.
Cirkeln är sluten, men tiden står still…
Samhällsbyggnadsnämndens beslut är efter snart 10 månader fortfarande inte verkställt. Hur svårt kan det vara?
Daghäll ska hyra Sellbergska (fd “dockmuseet”)
På kommunens Facebook-sida publicerades igår fredag en nyhet:
“Ett av Vänersborgs äldsta hus, Sellbergska huset på Residensgatan 2, har en lång och spännande historia bakom sig. Huset har också stått tomt i några år, men i veckan skrevs avtal med en hyresgäst som kommer att bedriva näringsverksamhet i byggnaden.”
Nyheten följdes upp på kommunens webbplats (se “Sellbergska huset är nu uthyrt”). Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) beskriver vad som har hänt:
“Det är mycket trevligt och positivt att vi äntligen har lyckats hyra ut Sellbergska huset. I veckan skrev vi avtal med Patrique Daghäll, som kommer att bedriva antikverksamhet där. Vi behöver ett levande centrum och ha våra fastigheter fyllda med verksamhet och det ska bli mycket spännande att följa detta framåt.”
Vägen till uthyrningen av “Sellbergska” (fd “dockmuseet”) har dock varit lång och krokig. Det har inte alls gått så enkelt och smärtfritt som kommunen ger sken av. Det kan man läsa mer om i ett blogginlägg som jag skrev efter att försäljning eller uthyrning diskuterades i kommunstyrelsen den 2 april – se “Vad ska hända med Vänersborgs äldsta hus?”. Där kan man även läsa mer om Daghälls planer med huset och fastigheten.
Men nu de senaste veckorna har det gått snabbt. Kommunen har faktiskt imponerat. Hanteringen visar att vill tjänstepersoner och politiker ha något gjort, som de tror på, så finns det en “högre växel”, även i Vänersborg… Samhällsbyggnadsutskottet fattade beslut om uthyrning den 24 juni och den 26 juni var avtalet påskrivet.
I sammanfattningen av ärendet i samhällsbyggnadsutskottet står det:
“Huset hyrs ut i befintligt skick. Hyresavtalet tidsbestäms då marknadshyresundersökning pågår, vid avtalstidens slut omförhandlas hyran. Lokalen och bostaden är kopplade till varandra vilket innebär att det ej är möjligt att flytta från lokalen och behålla bostaden eller tvärtom. Huset har högt historiskt värde och ska behandlas med försiktighet.”
Patrique Daghäll är en känd konst- och kulturprofil i Vänersborg. Han har arbetat aktivt sedan 1992 med antikviteter, konst och formgivning. Daghäll ser att det finns möjligheter att i Sellbergska huset ge allmänheten tillgång till ett unikt stadsborgarhem från 17-1800-talen. Daghäll driver för närvarande butiken Galleri Hamngatan i Vänersborg.
På kommunens webbsida utvecklar kommunens näringslivschef Jill Stor uthyrningen:
“Det känns fantastiskt att Sellbergska huset nu har får nytt liv genom en näringslivsverksamhet med dragningskraft. Genom att låta den spetskompetens som finns på kulturområdet utvecklas, stärker vi attraktionskraften och bidrar till fler besökare till hela staden.”
Jag håller med näringslivschefen. Det blir kanon att Patrique Daghäll får hyra Sellbergska huset. Det är en unik och viktig fastighet med särskilda kulturhistoriska värden av mycket stor betydelse. “Sellbergska” ligger även i en av stadens mer värdefulla kulturmiljöer.
Uthyrningen av Sellbergska huset till Patrique Daghäll kommer definitivt att bidra till, som Ann-Marie Jonasson påpekar, ett levande centrum.
PS. Det går att läsa mer om om Sellbergska huset i TTELA, se “Äldsta träbyggnaden i Vänersborg kan komma att hyras ut” eller höra museichef Peter Johansson berätta om huset.
Stora förändringar i Vattentjänstplanen
Den 10 februari i år avslutade jag ett blogginlägg med orden:
“Det ska bli mycket intressant att så småningom få kommunens vattentjänstplan i sin hand.”
Nyfikenheten har stillats. På torsdag ska samhällsbyggnadsnämnden ha sammanträde och då ser jag rubriken på dagordningens ärende 11:
“Förslag till vattentjänstplan”
Wow! Det finns ett förslag till Vattentjänstplan på bordet!
Det kommer antagligen att bli en del diskussion kring Vattentjänstplanen. De politiska partierna har ju haft mycket olika åsikter om den kommunala VA-utbyggnaden, enskilda avlopp, tvångsanslutningar osv. Men tittar man på de beslutsförslag som nämnden ska ta ställning till handlar det först om:
“att ställa ut bifogat förslag till Vattentjänstplan samt uppdaterad dagvattenplan med skyfallshantering för granskning på kommunens digitala anslagstavla i 6 veckor.”
Samhällsbyggnadsnämnden ska också besluta att skicka “bifogad Vattentjänstplan och miljöbedömning samt uppdaterad dagvattenplan med skyfallshantering” på remiss, eller granskning, till kommunstyrelsen, några av kommunens nämnder och till närliggande kommuner. 
Det verkar alltså inte som det förväntas att politikerna ska diskutera innehållet i planen. Vi får se om de styrande partierna med socialdemokrater och centerpartister tar till orda…
Förslaget till vattentjänstplan är mycket intressant. Redan inför samrådet (se “Samråd om vattentjänstplanen! (1)”) hade stora förändringar skett i förvaltningens syn på Vattentjänstlagen (LAV) och framför allt definitionen av “större sammanhang” (samlad bebyggelse). Och när Länsstyrelsen sedan i början på året prövade kommunens skyldighet att inrätta ett verksamhetsområde i området Grytet, Änden, Hallby Södra och Rasmustorpet skärptes kraven på att följa skrivningarna i Vattentjänstlagen ytterligare. (Se “Länsstyrelsens bedömning får stora konsekvenser (2)”.)
I början av förslaget till vattentjänstplan slås det fast:
“Kommunen gör idag en annan bedömning av begreppet bebyggelse i ett ”större sammanhang”, där de flesta områden som tidigare sågs som utbyggnadsområden nu fått annan klassning.”
I det första förslaget, det förslag som gick ut på samråd förra året, föreslogs att kommunen skulle inrätta 6 verksamhetsområden för vatten och avlopp – Kyrkbyn (Vänersnäs), Hallby Södra (Vänersnäs), Gaddesanna utvidgad (Vänersnäs), Åkersäng (Vänersnäs), Floget och Kristinelund. I detta förslag står det:
“Utbyggnadsområden är områden med ett tydligt behov av en förändrad VA-försörjning, där utbyggnad av kommunala vattentjänster föreslås. Till utbyggnadsområden föreslås två områden: Floget och Kristinelund.”
Oops… Från Blåplanens tidigare föreslagna 6 verksamhetsområden på Vänersnäs, till 4 områden i samrådsförslaget, till… I det nu framlagda förslaget till vattentjänstplan föreslås inget område bli verksamhetsområde på Vänersnäs!
Det är svårt att utifrån de stora VA-debatterna 2021 (se “VA Vänersnäs: Debatten i KF (1/5)”) och framför allt 2022 (se “VA-debatten i KF (1): Yrkanden”) avhålla sig från att utropa “vad var det vi sa!”. Men jag lägger band på mig och förblir tyst…
Det är alltså bara Floget vid kanten till Hunneberg i Västra Tunhem och Kristinelund (väster om Katrinedal på andra sidan 45:an) som föreslås bli nya verksamhetsområden. De 4 tidigare tänkta verksamhetsområdena på Vänersnäs har tillsammans med Båberg utvidgad, Boteredssjön och Gundlebo hamnat i en grupp kallad “tänkbara utvecklingsområden”. Det är områden som vattentjänstplanen beskriver där det:
“inte finns behov av kommunala vattentjänster utifrån miljö- och hälsoskydd även om de uppfyller kravet på minst 20 bebyggda fastigheter i ett större sammanhang. Inom dessa områden kommer behovet att omprövas vid kommande uppdateringar av vattentjänsplanen.”
Och det är klart att områden kan utvecklas och förändras så att andra ställningstaganden kan behöva göras om några år. (Ordet ”omprövas” bör nog läsas som ”prövas på nytt”.)
Det ska också noteras att det står i förslaget att även området Skytteklev (Vänersnäs) finns med i gruppen “tänkbara utvecklingsområden”.
Skytteklev uppfyller:
“kravet på minst 20 bebyggda byggnader (det har nog blivit något fel i formuleringen här; min anm) men saknar förutsättningar för bebyggelseutveckling och även bedöms sakna behov av allmänna vattentjänster.”
Orsakerna till att det inte föreslås att fler verksamhetsområden inrättas i något av områdena i gruppen “tänkbara utvecklingsområden” är bland annat att detaljplan saknas, området är inte utpekat som ett utvecklingsområde för nya bostäder, det finns ingen allmän kommunal dricksvatten- eller avloppsledning i närheten samt att fastighetsägare har inkommit med synpunkter i samrådet och framfört att behov inte finns för allmänna vattentjänster i området.
Alla dessa skäl gäller dock inte samtliga områden i gruppen “tänkbara utvecklingsområden”. Men, som det uttrycks i planen om varje område:
“Sammanvägt anses det i dagsläget inte finnas ett behov av allmänna vattentjänster”
Kommunens bedömning är att det för närvarande är möjligt att genom enskilda anläggningar tillgodose behovet av både vattenförsörjning och omhändertagande av spillvatten i dessa områden. Det är i sammanhanget viktigt att notera att enskilda VA-anläggningar måste kunna godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.
Det finns också ett antal områden som ingår i en grupp kallad “bevakningsområden”:
“Det finns 16 områden som idag inte uppfyller kravet på minst 20 byggnader. Dessa områden ligger under bevakning och kan vid nästa aktualitetsprövning komma att ingå som utbyggnadsområde eller tänkbart utvecklingsområde om ny bebyggelse tillkommit.”
De 16 “bevakade” områdena är Hemmingstorp (Vänersnäs), Hönsemaden (Vänersnäs), Stora Agnevik – Snikås (Vänersnäs), Stora Lunden (Vänersnäs), Hallby Östra (Vänersnäs), Grytet (Vänersnäs), Lilleskog (Härveden), Långsjö (Stora Hästefjorden), Lilla Skuleboda (Väne Ryr), Sjövik-Ljungmossen (Väne Ryr), Forstena, Timmervik (Kättarebol), Timmervik (Vinterhålet), Västra Bleken (Sundals Ryr), Bollungen (Sundals Ryr) och Kleverud.
Kommunens nya förslag till Vattentjänstplan är som synes helt annorlunda än tidigare förslag. Min uppfattning är att kommunen äntligen följer Vattentjänstlagens paragrafer. Det betyder också att förslaget verkar väldigt bra. (En gardering är dock på plats, bloggaren känner inte till förhållandena i alla delar av kommunen.)
Det ska tilläggas att enligt Vattentjänstlagens 6b § är inte kommunens vattentjänstplan juridiskt bindande. Det betyder att kommunfullmäktige senare har möjlighet att utvidga eller skapa nya verksamhetsområden för allmänna vattentjänster. Dessutom ska Vattentjänstplanen prövas av kommunfullmäktige minst vart fjärde år om den är aktuell med hänsyn till behovet av allmänna vattentjänster.
Det finns säkerligen flera besvikna fastighetsägare – fastighetsägare som vill ansluta sig till kommunens VA-nät. De har en möjlighet till det. I vattentjänstplanen står det:
“Samhällsbyggnadsförvaltningen kan, där tekniska förutsättningar och erforderlig kapacitet finns, erbjuda fastighetsägare eller samfälligheter att ansluta sig via avtal.”
Slutligen. Det går att ladda ner förslaget till Vattentjänstplan på kommunens webbplats – klicka här. (På sidan 193 återfinns “Vattentjänstplan 2025-2036. Granskningshandling”.)
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer