Arkiv
Solvarms fall i SR
I onsdags (9 aug) hade Sveriges Radio ett inslag om VA-dragningen i Dalsland och familjen Solvarm i Sikhall (se ”Tvångsansluten till kommunalt avlopp”). Det var i programmet ”Plånboken” (”programmet som reder ut stora som små konsumentfrågor”). Det är bra att media tar upp ”fallet Solvarm”. Familjen har, som flera andra i Vänersborgs kommun, kommit i kläm när kommunen hävdar sina så kallade principer gentemot invånarna.
Jag har de senaste åren skrivit ganska många bloggar (se t ex ”Solvarm och kommunen fortfarande inte överens”, 8 mars 2017) om Solvarms öden och äventyr efter kommunfullmäktiges beslut den 20 maj 2015 att:
”införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, etapp 6 för Sikhall södra i Vänersborgs kommun.”
Beslutet innebar att Solvarm och de boende i södra Sikhall skulle anslutas till det kommunala VA-nätet.
Solvarms hus i Sikhall är inte som alla andra hus. Huset sticker ut från mängden på ett ganska iögonfallande sätt. Det är ett stort växthus på 300 kvadratmeter. Och inne i detta hus finns ytterligare ett hus – ett 145 kvadratmeter stort knuttimrat trähus.
Solvarms hus är ett naturhus. De beskriver själva sitt hus:
”Naturhus är ett helhetskoncept som i tre delar består av: klimatskal, bostadsdel och kretslopp. Naturhus medför låg energiförbrukning och ekologi i praktiken. Kretsloppssystemet möjliggör självförsörjning av frukt och grönsaker. Människan
omges av naturliga material.”
Kretsloppssystemet innebär bland annat att avloppsvatten går igenom en trekammarbrunn och sedan upp till de planterade växter som finns i växthuset.
Kommunen vill tvinga in Solvarm i det kommunala VA-nätet, Solvarm vill inte. Solvarm hävdar att det egna systemet är bättre än kommunens VA-lösning.
I radioinslaget från i onsdags säger Vänersborgs kommun att den inte kan göra några undantag från lagen:
”Det är så vi har sett på det att man ska med.”
Enligt kommunens talesperson går det alltså inte att göra några undantag. Alla, inklusive Solvarm, ska vara med i det kommunala VA-nätet.
Kommunen fortsatte med, enligt mitt tycke, ett ganska tvivelaktigt argument:
”… men vad händer när fastigheten byter ägare? Kommer nästa person att sköta det här på samma sätt och hur blir det då?”
Jag kan inte se att detta har med Solvarm att göra. Om en försäljning skulle bli aktuellt i framtiden, så är det väl något som i så fall får tas upp med den nye fastighetsägaren. Sedan är det väl också ganska sannolikt att den som skulle köpa Solvarms hus är lika intresserad av miljö och kretslopp som Solvarm…
Kommunen hävdar vidare att den har letat efter liknande fall som Solvarms:
”Vi har försökt att leta och vi har inte hittat något jämbördigt fall. … Det finns inte så många rättsfall att luta sig mot.”
Och det stämmer säkert. Men det spelar ju egentligen ingen som helst roll. Det viktigaste är ju vad lagen säger, inte om det finns några rättsfall. Och vad säger då lagen?
Sveriges Radio hade också varit i kontakt med SKL:s (Sveriges kommuner och landsting) chefsjurist Germund Persson.
Chefsjuristen sa, tvärtemot kommunen, att det går att göra undantag, dvs alla fastigheter måste inte ingå i verksamhetsområdet, och hänvisade till 24 § i lagen om allmänna vattentjänster:
”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt. Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
Tanken med den paragrafen är, enligt SKL:s chefsjurist, att:
”om en fastighetsägare har en väldigt bra kretsloppsanpassad lösning, så kan det göra att bedömningen faller ut till fastighetsägarens fördel.”
Det spelar ingen roll om det finns tidigare rättsfall – det är lagen som gäller. Och alla fastigheter måste inte finnas med. Det betyder alltså att kommunen har fel.
Om intervjun med chefsjurist Persson hade varit längre kanske han också hade hunnit att citera § 9 i samma lag:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Kommunens representant i radioinslaget tyckte att det skulle vara intressant om Solvarm kunde bevisa att hans anläggning är bättre. Om så är fallet skulle tydligen Solvarm kunna begära att få utgå ur verksamhetsområdet. Och det är ju intressant. Det går tydligen att göra ”undantag” enligt Vänersborgs kommun…
Jag vet inte riktigt hur kommunen tänker sig att Solvarm ska bevisa att familjens system är bättre än kommunens. En ganska omfattande analys har nämligen redan gjorts!
Det finns en analys i en rapport med namnet ”PM Analys av Naturhus i Sikhall”. Den är skriven den 28 maj 2017 av en forskare vid Lunds Universitet, Hamse Kjerstadius.
Kjerstadius, som har titeln ”Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik”, har dragit slutsatsen att Solvarms system är bättre än kommunens och att miljöskälen är uppfyllda!
Anders Solvarm nöjde sig dock inte med detta. Han skickade rapporten till Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen i Vänersborg och begärde ett utlåtande över analysen. Den 29 juni kom utlåtandet från kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektör.
Kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektör har koll på lagen och skrev inledningsvis:
”Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) styr upprättande av verksamhetsområden för kommunalt avlopp. LAV ger vissa möjligheter till att undanta en fastighet från avgift eller att inskränka verksamhetsområdet.”
Och det var ju precis vad SKL:s chefsjurist sa i radioinslaget!
Kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektör skriver vidare:
”Naturhuset är ett unikt projekt som undersöker möjligheten till ett hållbart boende med avloppslösningen som en del i den totala utformningen. Det kan ses som ett projekt som vill sprida idéer om en hållbar livsstil och visa på människans plats i naturens ekosystem.”
Det tycks som om Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen är tämligen positiv till Solvarms hus. Och det bekräftas i slutsatserna:
”Provresultaten visar dock mycket bra reningsresultat som är jämbördiga med eller bättre än kommunens reningsverk men de kan inte fullt ut jämföras med avloppsreningsverken på grund av att provtagningen skiljer sig åt.”
Finns det egentligen något att tillägga? Ja, det skulle väl i så fall vara slutorden i utlåtandet från Miljö och Hälsa:
”Då det gäller Naturhuset i Sikhall är detta ett unikt projekt. Vid en samlad bedömning av att mycket bra reningsresultat har uppnåtts i avloppsanläggningen i kombination med att ägaren vill sprida kunskaper om en innovativ lösning och hållbart boende till allmänheten är detta ett koncept som kan göra stor nytta för spridning av kunskap inom miljöområdet om Naturhuset med ingående avloppsanläggning bibehålls. Anläggningen bör i så fall brukas som idag med underhåll av växtbäddar och odling samt att den används som en forsknings- och demonstrationsanläggning.”
Solvarm ämnar återkomma till kommunen med en begäran om att ärendet tas upp på nytt. Om kommunen fortfarande tänker trilskas och hävda sina ”principer”, mot lagen, så tänker Solvarm överklaga ärendet till Mark- och Miljödomstolen.
Det är beklämmande att kommunen ska krångla till det för enskilda invånare i kommunen. Det är ju inte första gången som kommunen tycks ha glömt vilka dess uppdragsgivare är och vilken uppgift den har gentemot dessa…
Solvarm och kommunen fortfarande inte överens
Vid Vänerns strand ett par mil norr om kommunhuset i Vänersborg ligger den fridfulla lilla byn Sikhall.
En kväll några veckor före det politiska sommaruppehållet, den 20 maj 2015, hamnade Sikhall i händelsernas centrum. Kommunfullmäktige i Vänersborg beslutade nämligen att:
”införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, etapp 6 för Sikhall södra i Vänersborgs kommun.”
Beslutet innebar att de boende i södra Sikhall skulle anslutas till det kommunala VA-nätet. Och med detta beslut så blev inte sommaren riktigt som det var tänkt, i varje fall inte för en av familjerna, familjen Solvarm.
Ungefär så började jag en blogg som jag publicerade den 25 augusti 2015. (Se ”Solvarm i Sikhall vs kommunen”.) Och nu, 1,5 år senare, kan jag konstatera att det fortfarande inte har blivit riktigt som det var tänkt för familjen Solvarm – inte den efterföljande sommaren, och kanske inte heller den kommande…
Anledningen till dagens blogg är att jag i söndags fick se en tidningsartikel på nätet. Artikeln handlade om Solvarms hus på Sikhall. (Läs artikeln här.) Igen, skulle man kunna säga. Det har genom åren skrivits mycket om Solvarms hus, TV har varit där och många gör studiebesök i huset (vi pratar om tusentals besökare). Dessutom har familjemedlemmar blivit anlitade som föreläsare, t ex på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin.
Solvarms hus i Sikhall är nämligen inte som alla andra hus. Huset sticker ut från mängden på ett ganska iögonfallande sätt. Det är ett stort växthus på 300 kvadratmeter. Och inne i detta hus finns ytterligare ett hus – ett 145 kvadratmeter stort knuttimrat trähus.
Solvarms hus är ett naturhus. De beskriver själva sitt hus:
”Naturhus är ett helhetskoncept som i tre delar består av: klimatskal, bostadsdel och kretslopp. Naturhus medför låg energiförbrukning och ekologi i praktiken. Kretsloppssystemet möjliggör självförsörjning av frukt och grönsaker.
Människan omges av naturliga material.”
Kretsloppssystemet innebär bland annat att avloppsvatten går igenom en trekammarbrunn och sedan upp till de planterade växter som finns i växthuset. Det kan nämnas i det här sammanhanget att Anders Solvarm är med och bygger kretsloppssystem också i andra hus. Ett av dessa hus fick förra året Jönköpings kommuns miljöpris – klicka här…
Hur som helst.
Solvarm överklagade kommunfullmäktiges beslut från den 20 maj 2015 till Förvaltningsrätten. I överklagandet står det:
”Vi har på Sikhall eget enskilt avloppssystem med näringsåtervinning i integrerat växthus=eget kretslopp. Sonderingar så långt ger att vårt kretslopps-system är bättre än kommunens system för att uppfylla regler och lagkrav (Miljöbalken). Eftersom vi har välfungerande brunn och eget kretslopps-system ser vi inte teknisk, miljömässig eller ekonomisk anledning att ansluta vår fastighet till detta verksamhetsområde. Det känns som en sämre lösning ur alla ovanstående aspekter = orimligt.”
Solvarm hävdar mycket bestämt i sitt överklagande att kommunens VA-lösning är sämre än den som redan finns på fastigheten.
”Vi hävdar att kommunen inte visat att deras avloppsreningsystem är ett fungerande kretsloppsystem i ordets betydelse av att näringen återförs till odling. Vi anser att kommunens avloppsreningssystem är sämre än vårt avseende miljöhänsyn, verklig prestanda, säkerhet, hållbarhet, flexibilitet och ekonomi.”
Förvaltningsrätten avslog Solvarms överklagande. Rätten tittade emellertid i sin dom bara på om kommunens beslut hade tillkommit i laga ordning, och det hade det. Kommunen har laglig rätt att fatta sådana här beslut. Förvaltningsrätten visade däremot inget intresse för ärendets innehåll… Det tog rätten inte alls ställning till.
Efter att jag hade läst tidningsartikeln så tog jag kontakt med Anders Solvarm. Det hade ju snart gått två år sedan kommunfullmäktiges beslut – och jag var nyfiken på vad som hade hänt sedan sist. I min enfald så trodde jag faktiskt att det hade löst sig mellan Solvarm och kommunen.
Men.
Det har inte kommit till stånd någon lösning mellan kommunen och Solvarm. De sitter fast i samma positioner som tidigare. Kommunen vill tvinga in Solvarm i det kommunala VA-nätet, Solvarm vill inte. Och under tiden kommer media och besökare till Solvarms miljövänliga naturhus…
Solvarm överklagade Förvaltningsrättens dom till Kammarrätten. Kammarrätten gav emellertid inte prövningstillstånd. Solvarm har dock inte gett upp utan driver processen vidare, och något slutgiltigt avgörande finns i dagsläget fortfarande inte. Detta torde för övrigt vara skälet till att det inte har hänt så mycket mellan kommunen och Solvarm.
Det tycks ha gått en enorm prestige i frågan från kommunens sida – och jag tycker själv att det är en mycket pinsam historia för Vänersborgs kommun. Varför är inte kommunen stolt över att det finns ett avancerat naturhus i kommunen? Varför utnyttjas inte huset i en kommunal marknadsföring? Varför uppmuntrar inte kommunen fler att bygga sådana här hus…?
I andra kommuner får hus som Solvarms pris, i Vänersborg tvingas samma typ av hus att inordna sig i det sämre kommunala VA-nätet…
Var finns logiken? Finns det någon?
Det finns en mängd paragrafer i flera lagar som kan åberopas för att ge Solvarm rätt att stå utanför det kommunala VA-nätet. För att ta ett exempel, i lagen om allmänna vattentjänster står det (§ 9):
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
För det är helt enkelt så att Solvarms VA-system är bättre än kommunens. Och då bör kommunen inte kunna kräva tvångsanslutning till verksamhetsområdet…
Det finns också tämligen många jordbruksfastigheter i området längs dalslandskusten som inte behöver anslutas till kommunens VA-nät. Detta beroende på att de helt enkelt inte är med i de verksamhetsområden som kommunen har upprättat. Eftersom Solvarms hus också är en jordbruksfastighet, så ställde Anders Solvarm frågan till kommunen i ett mail den 2 januari 2017:
”Vi har fått kännedom om att andra jordbruksfastigheter inte har tvångs-anslutits längs VA-projektet. Vår fastighet är en jordbruksfastighet. Kommunens kommentar?”
Solvarm har dock inte fått något svar på sin undran.
VA-lagen talar om ”samlad bebyggelse” när verksamhetsområden upprättas, men det finns en osäkerhet i hur många fastigheter som avses och hur nära de skall ligga varandra. Detta är nämligen inte tydligt definierat i lagstiftningen. Stora jordbruksfastigheter, oftast över 20 hektar, faller emellertid oftast inte inom begreppet samlad bebyggelse. Det är därför som de inte finns med i verksamhetsområdena och det är därför som de inte tvingas ansluta sig till det kommunala VA-nätet.
Jag antar att kommunen inte anser att Solvarms fastighet tillhör denna typ, eftersom Solvarms fastighet de facto är upptagen i verksamhetsområdet Sikhall södra. Det har ju kommunfullmäktige bestämt. Men det känns ändå som om det borde finnas utrymme för en ”kompromiss”. Om viljan hade funnits från kommunens sida…
Summa summarum.
Jag har mycket svårt att förstå att kommunen tar denna konflikt med familjen Solvarm. Borde inte kommunen ha ett intresse av att komma till en lösning? Och hur svårt kan det egentligen vara? Om viljan hade funnits… Både kommunen och Solvarm har väl egentligen samma mål – att värna naturen och kanske i synnerhet att skydda Vänern från bland annat smittämnen, kemikalier och övergödning. Solvarm har i varje fall detta mål.
Till sist.
Hela konflikten grundar sig alltså på att kommunen bygger VA-ledningar från Vänersborg längs dalslandskusten upp till Rörvik. Kommunen skriver på sin hemsida:
”I och med utbyggnaden av VA-ledningar ges bättre förutsättningar för utökad bebyggelse utmed Vänerkusten: fritidsboende kan omvandlas till permanentboende, dåliga avloppslösningar kan ersättas med kommunalt spillvatten och dåligt vatten kan ersättas med kommunalt vatten.”
VA-arbetet började 2010 och beräknas vara klart 2018 (enligt samma hemsida).
Det finns en intressant detalj i detta sammanhang… Det är att ledningarna från Rörvik, norr om Sikhall, inom en snar framtid ska kopplas ihop med ledningarna som kommer söderifrån. För att kunna kopplas ihop så måste VA-ledningarna passera, ja gissa, Solvarms mark. (Marken ligger som en kil från Solvarms hus ner till Vänern…) Och detta oavsett om Solvarms hus ska anslutas till VA-nätet eller inte.
Kommunen har velat prata med Solvarm om ledningarna. I mailet från den 2 januari skriver emellertid Anders Solvarm:
”Vi har ingen anledning till att ge ifrån oss ledningsrätt – över vår fastighet – till kommunen så länge vi är i rättstvist rörande samma VA-projekt.”
Och denna inställning är väl inte svår att förstå…
Den 5 januari skrev kommunen ett svar till Solvarm:
”Det har precis kommit till vår kännedom att ni lämnat in en komplettering till överklagan för prövningstillstånd hos kammarrätten i Göteborg. Vi vill läsa igenom det och invänta kammarrättens åsikt.”
Så…
”Ställningskriget” fortsätter. Solvarm och kommunen har inte kommit längre i den här frågan heller. Och hur det då ska gå med kommunens VA-nät längs Dalslandskusten vet ingen. Det kan rent teoretiskt ta flera år för kommunen att få ett markupplåtelseavtal på Solvarms mark…
Tour Brålanda & Sikhall
Förra lördagen, efter alla mer eller mindre fantastiska upplevelser på Brålandas bygdefest (se ”Bygdefest i Brålanda. Och Nuntorp. Och Axelsson. Och Bo Carlsson.”), så fortsatte jag min minitur i sydöstra Dalsland. Först stannade jag till vid Sörbyvallen, hemmaarena för den anrika fotbollsklubben Brålanda IF. Jag ville se den nya konstgräsplanen.
Och den gjorde mig inte besviken. En fantastisk anläggning. Äntligen skulle man kunna säga. Efter alla dessa år som representanter för Brålanda IF har pratat, och stångats, med partier och tjänstemän för att få till stånd denna plan… Och nu ligger äntligen konstgräset på plats. Det är bara att gratulera, inte bara BIF, utan hela Brålanda. Och kanske också kommunen…
Brålanda har fått ett sportcentrum som heter duga. (Nu gäller det bara att Brålanda också får ett resecentrum som heter duga…)
Sedan bar det av mot Sikhall – en av pärlorna vid Vänern. Stranden vid badplatsen var större än på många år, vattnet i Vänern är nämligen lågt just nu. Och även denna milda septemberdag hade människor hittat vägen hit och satt eller låg i gräset och fikade. Det kunde noteras att de gamla bajamajorna fanns på plats… Jag undrar när kommunen tänker behandla Sikhalls badplats med den respekt den förtjänar – och bygga riktiga toaletter.
När man är i Sikhall så går det inte att låta bli att besöka ”politikerhyllan”, ett av Sikhalls landmärken och turistmål. Politikerhyllan är namnet på den fastighet som Magnus Larsson köpte framför ögonen på en viss Bo Carlsson och som nu, efter bortåt 10 års strid med kommunen, äntligen har blivit klart för inflyttning. Larsson bor numera i sitt nya hus.
Och Magnus Larsson var hemma. Just denna lördag så var det inget ”poker-run”. Poker-run är namnet på de tävlingar, ja kanske mer åt nöjes- än tävlingshållet, med snabba motorbåtar som Larsson har en viss förkärlek för. (Det har bland annat kunnat läsa i TTELA i sommar – se t ex här.)
Vid Larssons brygga, ett stenkast från segelsällskapets fastighet, där för övrigt kommunen har uppfört riktiga toaletter, låg fartvidundret. Och inte bara den – där låg en båt till. En annan, en lite äldre Scarab. Men betydligt mer känd. (Det är den högra båten på bilden nedan.)
Det var en racerbåt som hade körts av en viss Don Johnson – huvudrollsinnehavare i Miami Vice. Se bildbeviset nedan:
”built expressly for DON JOHNSON”
För Larsson var detta stort, det var nämligen Miami Vice som startade hans intresse för snabba båtar. Väldigt snabba båtar för övrigt… Alltför snabba farkoster för en gammal vänsterpartist… (Larsson berättade att hade bjudit flera pensionärer på båtturer under sommaren. Antagligen var de inte gamla vänsterpartister då, eller kanske inte så fega…)
Efter en liten pratstund så var det dags att dra hemåt. (Jag var ju tvungen att skriva en blogg om upplevelserna på bygdefesten…) Först kollade jag dock in området där Vänersborgs Segelsällskap ville uppföra en campingplats. På parkeringsplatsen, på kommunens mark. (Till vänster mellan de röda byggnaderna, se bild nedan.) För övrigt den mark som kommunen friköpte av Magnus Larsson en gång i tiden – till det rörliga friluftslivet…
Och vad som nu ska hända med det rörliga friluftslivet, om planerna blir verklighet, vet jag inte. Och inte heller var bilarna ska parkera. När det dessutom redan finns en campingplats vid Sikhalls badplats några stenkast därifrån…
Kommunens funderingar äro stundtals outgrundliga…
Efter en slingrande tur på den smala Gestadvägen kom jag så småningom hem till Nordstan. Det hade gått snabbare med Magnus Larssons Scarab… Antagligen hade det också varit säkrare.
KS: Solvarm, Villa Björkås, Blåsut och Hönan
Igår hade kommunstyrelsen (KS) sitt första sammanträde för i höst. Några viktiga frågor behandlades. Eftersom jag inte sitter i KS så kan jag naturligtvis inte redogöra i detalj för vad som hände. Och inte heller är, av naturliga skäl, protokollet skrivet än.
Kommunen skulle som bekant lämna ett yttrande till Förvaltningsrätten. Familjen Solvarm ute i Sikhall har ju överklagat fullmäktiges beslut att familjens naturhus ska tvingas anslutas till kommunens VA. Det har jag redogjort för tidigare (se ”Solvarm i Sikhall vs kommunen”).
Det förslag till yttrande som låg på bordet antogs av kommunstyrelsen och skickas nu in till Förvaltningsrätten. Kommunen försvarar alltså sin ståndpunkt att Solvarms hus ska in i kommunens VA-hägn – och därmed att Förvaltningsrätten ska avslå Solvarms överklagande. Vänsterpartiet lämnade en reservation i ärendet.
I reservationen, som kan laddas ner och läsas i sin helhet på Vänsterpartiets hemsida, riktar Vänsterpartiet kritik på vad som uppfattas som att kommunledningen har vilselett övriga ledamöter:
”Ledningen kände väl till vad som dolde sig på en enkel lista (dvs Solvarms hus; min anm) med ett stort antal uppräknade fastigheter. Ledningen borde ha förstått, att andra ledamöter inte såg detta.”
Det är som jag har skrivit tidigare, i stort sett omöjligt för fritidspolitiker, som alla vänsterpartister är, att sätta sig in i varje liten detalj i ibland oerhört omfattande material. Särskilt, faktiskt, i frågor som vid en första anblick bara ser ut att vara tekniska och opolitiska. Och det är ju i stort sett omöjligt att ringa till varje hushåll som omfattas av ett beslut och fråga om det är ok.
Det var inte så konstigt att vi vanliga fritidspolitiker missade Solvarms fastighet när verksamhetsområdet beslutades…
Vänsterpartisterna i KS menar också att kommunledningen borde ha lyft frågan om Solvarms naturhus även av ett annat skäl – av ett viktigt, principiellt skäl:
”Skall det vara möjligt för kommunen att tvinga på en enskild fastighetsägare en anläggning som av de klagande anses vara sämre än den egna fungerande VA-lösningen?”
Denna principiellt viktiga fråga får alltså fortsätta att ”hänga i luften” ett tag till.
Det är nog så att historien upprepar sig. De styrande socialdemokraterna och centerpartisterna vill, liksom under mandatperioden 2006-2010, att de politiska frågorna i praktiken ska avgöras mellan skål och vägg – i slutna rum på kommunhuset…
Det gäller för partierna i opposition att läsa handlingarna, alla handlingar, ännu noggrannare.
Kommunstyrelsen behandlade också ett förslag om byggnadsminnesförklaring av Villa Björkås i Vargön. Det ville nu inte kommunstyrelsen. Det vara bara Vänsterpartiet, och sverigedemokraterna, som röstade för att byggnadsminnesförklara Villa Björkås. Miljöpartiet som tidigare stött kravet på en byggnadsminnesförklaring ändrade sig och röstade med sina systrar och bröder i den styrande minoriteten.
Nu innebär ju inte kommunstyrelsens beslut att Villa Björkås typ ska rivas. Inte heller hade en byggnadsminnesförklaring automatiskt inneburit att kommunen skulle renovera villan. Frågan lär därför komma tillbaka på ett eller annat sätt.
Det viktigaste är väl ändå att byggnaden på något sätt rustas upp och att den används till någon typ av aktiviteter. Dock så sätter testamentet (Villa Björkås har skänkts till kommunen med vissa villkor) en del gränser. Det är också viktigt, ännu viktigare säger en del, att dammen och parkerna hålls i gott skick. Vänsterpartiet ser byggnaden, parken och dammen som en helhet. (Vill du veta mer om Vänsterpartiets, och miljöpartiets tidigare, uppfattning om Villa Björkås, så föreslår jag en läsning av James Buccis blogg om Villa Björkås – klicka här.)
Kommunstyrelsen sa också, efter ett förslag från Vänsterpartiet (som i stort sett var identiskt med barn- och utbildningsnämndens vilja), ja till att hela skolsituationen i centrala Vänersborg ska utredas. Och inte bara på Blåsut och Öxnered som det ursprungliga medborgarförslaget krävde.
Det var ett bra beslut. Förutsättningarna för skolverksamheten har ändrats drastiskt under det senaste året och kommunen måste äntligen börja planera skolstrukturen långsiktigt – för många, många år framåt. Till skillnad mot vad kommunen har gjort tidigare, då ofta provisoriska lösningar på skolans ”problem” har varit kommunens ledstjärna.
När det däremot gäller bygget av en ny förskola i kv Hönan (se här) lämnades inget besked. På en fråga från Vänsterpartiet svarade kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) att (ungefärligt återgivet):
”’vi’ har sedan början av augusti sökt hitta en tid att sätta oss ner för att prata om alla vinklingar och öppningar och alternativ som ligger i frågan om kv. Hönan, men ’vi’ har hittills inte lyckats att träffas kring detta. Fortsätter försöka.”
Med ”vi” menade Marie Dahlin de styrande partierna, dvs socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet… Bakom skål och vägg typ…
Om du tycker att Dahlins svar verkar vara en bortförklaring för att slippa ta i frågan, eller för att helt enkelt slippa verkställa barn- och utbildningsnämndens beslut, så är du inte ensam… Beslutet att bygga en ny förskola fattades av barn- och utbildningsnämnden redan den 17 mars 2014, så det bör ha funnits massor av tid att prata ihop sig – även om många av de styrande partiernas ledamöter ofta är på resande fot eller är upptagna av att delta i representationer och dylikt.
För övrigt var det enligt de rapporter jag har fått ett ganska lugnt och händelsefattigt KS-sammanträde. Ledamöterna i kommunstyrelsen har väl inte riktigt kommit igång än. Förutom ledamöterna från Vänsterpartiet då självklart – som alltid är på tå…
.
PS. Du kan läsa ännu lite mer om kommunstyrelsens sammanträde på Vänsterpartiets hemsida.
Solvarm i Sikhall vs kommunen
Vid Vänerns strand ett par mil norr om kommunhuset i Vänersborg ligger den fridfulla lilla byn Sikhall.
En kväll några veckor före det politiska sommaruppehållet, den 20 maj 2015, hamnade Sikhall tillfälligtvis i händelsernas centrum. Kommunfullmäktige i Vänersborg beslutade nämligen att:
”införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, etapp 6 för Sikhall södra i Vänersborgs kommun.”
Och med detta beslut så blev inte sommaren riktigt som det var tänkt, i varje fall inte för en av familjerna på Sikhall.
Detta är berättelsen om kampen mellan familjen Solvarm och Vänersborgs kommun.
Ett verksamhetsområde är enligt lagen om ”allmänna vattentjänster” (2006:412):
”det geografiska område inom vilket en eller flera vattentjänster har ordnats eller ska ordnas genom en allmän va-anläggning”
I ett verksamhetsområde är kommunen huvudman och fullmäktiges beslut innebar att de boende i södra Sikhall ska anslutas till det kommunala VA-nätet. Jag var själv med om att fatta beslutet i fullmäktige.
Självklart är varje ledamot i fullmäktige skyldig att läsa handlingarna och sätta sig in i dem – och det försöker jag också efter bästa förmåga att göra. Men ibland när det är så att säga mer ”tekniska” beslut så förutsätter man som ledamot att allt är i sin ordning och att kommunen har fört samtal och är överens med de invånare som beslutet gäller. Det är ju omöjligt att jag som fullmäktigeledamot till exempel skulle ringa alla de personer som ska ingå i ett verksamhetsområde och fråga om allt är ok.
Nu var inte detta beslut, som jag var med och fattade, helt ok.
Det finns nämligen en fastighet i Sikhall som inte är som alla andra fastigheter. Huset sticker ut från mängden på ett ganska iögonfallande sätt. Det är ett stort växthus på 300 kvadratmeter. Och i det huset finns ytterligare ett hus – ett 145 kvadratmeter stort knuttimrat trähus.
Det är familjen Solvarms hus.
Solvarms hus ligger i Sikhall Södra och ska ingå i det nya verksamhetsområdet. Det beslutade fullmäktige.
Familjen Solvarm överklagade kommunfullmäktiges beslut. I överklagandet står det:
”Vi har på Sikhall eget enskilt avloppssystem med näringsåtervinning i integrerat växthus=eget kretslopp. Sonderingar så långt ger att vårt kretslopps-system är bättre än kommunens system för att uppfylla regler och lagkrav (Miljöbalken). Eftersom vi har välfungerande brunn och eget kretslopps-system ser vi inte teknisk, miljömässig eller ekonomisk anledning att ansluta vår fastighet till detta verksamhetsområde. Det känns som en sämre lösning ur alla ovanstående aspekter = orimligt.”
Solvarms hus är ett naturhus. De använder sig själva av en definition av Bent Warne:
”Naturhus – varje byggnad som berikar utan att förstöra, plundra och förgifta.”
Solvarm beskriver sitt hus:
”Naturhus är ett helhetskoncept som i tre delar består av: klimatskal, bostadsdel och kretslopp. Naturhus medför låg energiförbrukning och ekologi i praktiken. 
Kretsloppssystemet möjliggör självförsörjning av frukt och grönsaker. Människan omges av naturliga material.”
Kretslopp innebär bland annat att avloppsvatten går igenom en trekammarbrunn och sedan upp till de planterade växter som finns i växthuset.
Det finns en mängd funktioner och fantastiska lösningar i huset. Du kan läsa mera här:
Det finns bara tre naturhus i hela Sverige. Det betyder att många gör studiebesök i huset (vi pratar om tusentals besökare), att huset uppmärksammas i media (t ex TV) och att familjemedlemmar blir anlitade som föreläsare. Så är Anders Solvarm inbjuden av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin för att medverka i ett symposium kring ”smart urbant boende”.
Solvarm hävdar mycket bestämt i sitt överklagande till Förvaltningsrätten att kommunens VA-lösning är sämre än den som redan finns på fastigheten.
”Vi hävdar att kommunen inte visat att deras avlopps-reningsystem är ett fungerande kretslopps-system i ordets betydelse av att näringen återförs till odling. Vi anser att kommunens avloppsrenings-system är sämre än vårt avseende miljöhänsyn, verklig prestanda, säkerhet, hållbarhet, flexibilitet och ekonomi.”
Och det försöker också Solvarm bevisa i sin överklagan till Förvaltningsrätten.
Och tänk, jag inte bara tror att Solvarm har rätt – jag är helt övertygad. Även om det, vad jag förstår, finns en brist i Solvarms system – fekaliehanteringen. (Fekalier = bajs, skit, avföring). Huset är än så länge med i den kommunala slamtömningen.
Det kan vara detta som kommunen menar i sitt yttrande när den skriver:
”Fastigheten Sikhall 1:20 är i behov av vattentjänster vilket är ostridigt.”
Även om kommunen inte utvecklar detta. Eller skriver något om huruvida frågan har diskuterats med Solvarm.
Solvarm skriver också i sin överklagan till Förvaltningsrätten att kommunens avgift för anslutning till kommunens VA är oskäligt högt (168.392 kr). Solvarm undrar också om utbyggnaden av kommunens avloppsnät uppe i Dalsland verkligen sker enligt lagen om offentlig upphandling.
”Det verkar som om kommunen lutar sig på att ha ett ’partnering-avtal’ med Skanska.”
Jag har begärt ut alla handlingar, och fått dem, kring det här sista. Men det ligger lite utanför denna blogg, och även utanför kommunstyrelsens hantering av ärendet.
I morgon, onsdag, ska alltså kommunstyrelsen ta ställning till ett yttrande som kommunen ska avge till Förvaltningsrätten med anledning av Solvarms överklagan av kommunfullmäktiges beslut.
Som vanligt har Förvaltningsrätten bara tittat på det formella. Kommunen skriver i sitt yttrande:
”Förevarande mål är en laglighetsprövning … vilket innebär att det är endast beslutets laglighet och inte dess lämplighet som kan prövas.”
Rätten tittar alltså bara på om beslutet har tillkommit i laga ordning – Förvaltningsrätten visar inget intresse för beslutets innehåll… Inte nu heller.
Jag har själv varit med om samma sak när jag överklagade fullmäktiges beslut att inte ge mig ansvarsfrihet i samband med arenaskandalen. (Jag hade ju vid upprepade tillfällen röstat nej till arenaprojektet.) Även då gömde sig juristerna i Förvaltningsrätten bakom det formella, om beslutet hade tillkommit i laga ordning. Vilket gör en enskild invånare, och politiker, totalt rättslös – kommunen kan fatta vilka vansinniga beslut som helst, bara det har skett formellt rätt. Fast bara ibland. Det har funnits tillfällen då Förvaltningsrätten faktiskt har tittat på innehållet i ett beslut. Och då blir överklaganden beroende av Förvaltningsrättens goda vilja. Tycks det. Jag har då aldrig sett någon logik. (Här kan du läsa om min kamp mot domstolarna och bristen på sunt förnuft – klicka här.)
Även om Förvaltningsrätten ”bara” tittar på det formella så finns det mycket kring detta att ta ställning till. Solvarm räknar upp en mängd paragrafer i flera lagar och anför mängder med citat från ett antal rapporter som de menar ger dem rätt att stå utanför verksamhetsområdet:
- Havs- och vattenmyndighetens rapport 2015:1 ”Vägledning och exempel för effektiv tillsyn av små avlopp”
- Tillsyn enligt lagen om allmänna vattentjänster. Ett handläggarstöd för länsstyrelserna.
- Lag om allmänna vattentjänster.
- Miljöbalken.
- Kommunallagen.
Flera av de av Solvarm anförda ”undantagsparagraferna” ser onekligen tunga ut. I varje fall för en juridisk amatör. Solvarm tolkar själv de anförda källorna:
”Om vi kan visa att vi har en VA-anläggning som är lika bra eller bättre än kommunens så kan inte kommunen kräva tvångsanslutning till kommunens verksamhetsområde.”
Och det är nog ganska sannolikt att naturhuset har ett system som är bättre än kommunens… Det vill Solvarm också få mer tid på sig att bevisa:
”Nu vill kommunen påtvinga oss ett odifferentierat, oflexibelt, dyrt, teknikkrävande och omodernt avlopps-system utan återföring av näring till odlingar = ofullständigt, ej kretsloppsanpassat. Vi anser detta oacceptabelt och påbörjar därför avancerade mätningar för att verifiera vårt system i en rapport.”
Solvarm anser att de har rätt till skälig tid för att visa att deras anläggning uppfyller samhällets krav och målsättningar för kretsloppsanpassning. Solvarm vill ha möjlighet att lämna en rapport om detta hösten 2016.
Men redan imorgon, den 26 augusti 2015, ska alltså kommunstyrelsen behandla kommunens yttrande till Förvaltningsrätten på Solvarms överklagande.
I beslutsförslaget tycks kommunen mer eller mindre ”vifta bort” Solvarms exempel och undantagsparagrafer. De kommenteras ofta överhuvudtaget inte. Det tycks inte finnas några undantag i lagstiftningen om kommunen får bestämma… Istället kör kommunen med det generella perspektivet. (Artilleriet höll jag på att skriva.) Kommunen skriver mest om självklarheter, varför det behövs ett verksamhetsområde i Sikhall Södra överhuvudtaget – rent allmänt. Och det är det ingen som ifrågasätter, inte heller Solvarm.
För att ta ett exempel, den enligt mitt amatörmässiga förmenande absolut tyngsta lagparagrafen i sammanhanget. Jag tänker på 9 § i Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Kommunen kommenterar denna viktiga paragraf i lagen på följande sätt:
”Varken bestämmelsens utformning eller förarbetena till vattentjänstlagen ger stöd för att en fastighetsägare med åberopande av 9 § skulle kunna föra talan om inskränkning av ett av kommunen beslutat verksamhetsområdet.”
No more, no less.
Kommunen diskuterar alltså inte sakfrågan. Och ska jag vara ärlig, så vet jag överhuvudtaget inte vad kommunen diskuterar – och menar med sin kommentar. Är det någon juridisk spetsfundighet gömd här, typ, ja vad då, att verksamhetsområdet redan är beslutat?
Vem som har rätt, ska inte jag avgöra. Det kan jag inte avgöra. Det krävs jurister och sakkunniga på Förvaltningsrätten för att göra det. Men imorgon ska alltså kommunstyrelsen diskutera och rösta om kommunens yttrande till Förvaltningsrätten.
Kanske blir det en juridisk diskussion redan då, bland politiker. (Dock inte av mig, eftersom jag inte sitter i kommunstyrelsen.) Det ska förresten bli särskilt intressant att höra vad miljöpartiets representanter kommer att säga i frågan.
Kommunen menar i sitt yttrande förresten att överklagandet till Förvaltningsrätten endast gäller frågan om verksamhetsområde – inte avgiftsfrågan.
Kommunen skriver:
”Det kan dock anföras att enbart förhållandet att huvudmannen byggt ut den allmänna va-anläggningen i ett område medför inte automatisk att fastigheterna där kan avgift debiteras. Avgiftsskyldigheten ska i princip vara motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”
Kanske kan denna inställning utgöra grunden för en kompromiss?
När det gäller verksamhetsområden undrar jag för övrigt lite om hur gränserna dras. Hur bestäms ”detaljgränsen” när ett verksamhetsområde ritas upp av kommunen? Det känns nämligen ibland, i undantagsfall kanske, men ändå, som om det kan bli lite godtyckligt, att slumpen har en viss betydelse.
Tänk om verksamhetsområdesgränsen hade ritats så att Solvarms hus hade hamnat utanför verksamhetsområdet. Då hade det inte blivit någon konflikt. Och alla hade varit nöjda. I varje fall Solvarm.
Sedan kan jag inte förstå varför det alltid ska bli så många konflikter mellan Vänersborgs kommun och dess invånare. Hur svårt är det egentligen att lyfta luren och komma överens? Eller är det kanske lite ödmjukhet som saknas?
I det här fallet känns det som om parterna borde befinna sig nära varandra och att en lösning borde vara inom räckhåll. Båda har ju egentligen samma mål – att värna naturen och kanske i synnerhet att skydda Vänern från bland annat smittämnen, kemikalier och övergödning.
Solvarms naturhus har ett system som är bättre än kommunens. Kanske skulle kommunen istället dra lärdom av Solvarms erfarenheter och implementera åtminstone några av dem i sitt VA-arbete?
Jag kan inte heller låta bli att lägga en helt annan aspekt på konflikten. Solvarms naturhus har uppmärksammats både nationellt och internationellt. Ska Vänersborgs kommun inte vara stolt över detta utan istället ”förstöra”? Tänk vilken oerhörd prestigeförlust det skulle bli för kommunen om Solvarm berättar i tidningar, TV och på universitet att han och familjen har fått lägga ner sitt naturhus därför att Vänersborgs kommun, samma kommun som byggde arenan, har satt käppar i hjulet.
Blandad blogg om behandling
Förra onsdagen fastställdes budgeten för 2015. Miljöpartiet lade sig som bekant platt för sina nya vänner i triumviratet och låtsades inte om att partiet hade lagt en alldeles egen budget i juni. Som skilde sig väsentligt från sina koalitionspartners. Och på budgetdebatten förnekade sig inte heller Sverigedemokraterna. Som vanligt. Om det sedan beslutet har gått upp för sverigedemokraterna, att de hamnade ”helt fel” i vissa omröstningar, vet ingen… Och de flesta är väl egentligen inte heller särskilt intresserade… (Se ”Fullmäktige: Budgeten”)
Efter budgetbeslutet har lugnet återigen lagt sig över kommunhuset. Man kan väl dock förmoda att samtalen mellan de numera tre styrande partierna fortsätter. I inte alltför lugna former kan man kanske också spekulera i – partierna tycks ha en bit kvar till enighet.
Det gäller t ex Villa Björkås i Vargön. Här har definitivt inte lugnet lagt sig. Frågan om en byggnadsminnesförklaring har varit uppe i både fastighetsutskottet, kommunstyrelsens arbetsutskott (=KSAU) och nu senast i samhällsbyggnadsnämnden.
Vänsterpartiet vill byggnadsminnesförklara Villa Björkås med tillhörande park. Det har vi framfört i alla instanser. Och i samhällsbyggnadsnämnden visade det sig att Miljöpartiet ville det också. Vilket i och för sig inte var någon överraskning. Miljöpartiets allierade, socialdemokraterna och centerpartiet, vill däremot inte göra detta. Min partivän James Bucci skrev igår en blogg om hur Vänsterpartiet och han har agerat i frågan. Jag rekommenderar en läsning. (Buccis blogg hittar du här.)
Samarbetet inom det nya styret tycks alltså redan halta. Vi får se hur länge det dröjer innan den ursprungliga kvartetten, numera trion, blir till en duett…
Diskussionens vågor går för övrigt höga på Facebook om Villa Björkås. Det har också startats en namninsamling om byggnadsminnesförklaring. (Du hittar namninsamlingen här.)
När det gäller Plantaget i centrala Vänersborg, som också har gett upphov till många känslor, tycks dock diskussionerna ha lagt sig. Å andra sidan är det inte mycket att diskutera längre. En massa träd har redan fällts och det som är gjort är gjort. Klockan går inte att vrida tillbaka, Plantaget kommer aldrig att bli sig likt. Sedan är ju frågan om det blir till det bättre eller sämre. För min del så tror jag att det på många sätt blir till det bättre. Det blir ljusare, kyrkan syns och en massa gamla höga och i flera fall sjuka träd har tagits bort. Däremot är jag tveksam till lekplatsen som ska anläggas i det nordvästra hörnet av parken.
Det är viktigt att Vänersborg är och förblir en attraktiv kommun, ”i alla delar”, och då är det av stort värde att också det gamla bevaras, även om det behövs en uppfräschning på sina håll.
Det är också viktigt att Vänersborg är attraktiv ”hela livet”…
Något som också skulle behöva fräschas upp är nämligen skollokalerna. Många skolor erbjuder elever och lärare en miljö som inte skulle accepteras på andra håll. Och inte görs heller. I kommunhuset pågår det t ex en mängd arbeten i och på fastigheten. Då är det handling som gäller, då finns det pengar. Men om skolor behöver åtgärdas eller renoveras… Om en skola behöver bättre ventilation, fräscha toaletter, fräscha ytskikt och bulleråtgärder i klassrum och korridorer, en kreativ utemiljö – då tycks det vara svårt att komma till skott. Då är det svårt med pengar. För att inte säga omöjligt.
Nu senast hörde jag en rektor säga:
”Nu har jag felanmält detta i 3 år – och det händer inget.”
Jag tror att rektorerna ibland tycker att de inte blir tagna på allvar… Det kanske också är därför som ett av lärarfacken skriver i ett utskick idag:
”På sikt kommer cheferna att frånsäga sig arbetsmiljöansvaret.”
Till sist, igen, det här med ”attraktiv i alla delar”…
På ett offentligt möte för några veckor sedan fick Magnus Larsson besked om att VA:t i Sikhall inte skulle vara klart förrän 2018.
Magnus Larsson blev något konfunderad:
”Jag har fått avslag på bygglov, senast i år, för att VA:t ska vara framme och klart inom 2 år.”
Ibland slås man onekligen av tanken att kommunmedlemmar behandlas olika. Och kommunens olika delar.
En annan fråga på temat ”i alla delar”.
I år är det 40 år sedan Vänersborgs storkommun bildades. 1974 slogs Vänersborg, Västra Tunhem, Frändefors och Brålanda samman till Vänersborgs kommun. (Fast 3 år tidigare hade kommunfullmäktige i Västra Tunhem röstat för anslutning till Trollhättan…) (Källa: Kommunens hemsida.)
En bloggläsare från Gestad, några stenkast från Sikhall, undrar med anledning av jubiléet:
”Hur blev det? Klarade man av den geografiska rättvisan? Det är ju samma kommunalskatt över hela kommunen. Hur har jobben placerats? Tekniskt sett kan en liten ort vara huvudort i en stor kommun eller region (Vänersborg i vår Region). … Så när tekniken lett till att alla ursäkter är borta, hur blev den geografiska balansen? Har varje kommundel fått sin ärliga proportion av investeringar och arbetstillfällen?”
Och det kan man ju faktiskt undra. Trots att många av de politiker som har styrt Vänersborg genom åren har kommit från landsbygden och i synnerhet från Dalslandsdelen… Kanske kan man dock se skolbeslutet för några år som ett beslut i den anda av ”geografisk rättvisa” som gestadbon efterlyser. Men visst slås man av tanken att kommunmedlemmarna inte behandlas lika och att Vänersborgs vision kanske inte riktigt stämmer med verkligheten…
”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet.”
Magnus Larsson i Sikhall: "Det är oförskämt!"
Det var en gång två handläggare på Vänersborgs byggnadsförvaltning. En dag i augusti 2010 tänkte de, vad ska vi göra idag? ”Vi åker till Magnus Larsson i Sikhall”, sa den ene. ”Ja, det gör vi” sa den andre. Och båda tyckte att det var en jättebra idé att åka och se vad jord- och skogsbrukaren Magnus Larsson sysslade med därute på landet.
Och sagt och gjort. De två handläggarna på Vänersborgs byggnadsförvaltning bestämde sig för att göra en tillsyn av Magnus Larssons pågående bygge på den så kallade Politikerhyllan i Sikhall.
Vad den egentliga orsaken var till handläggarnas tillsyn hos Magnus Larsson är inte helt klarlagt. I ett dokument så står det att det handlade om en ”rutinbesiktning”, i ett annat att de har ”besiktigat fastigheten i samband med yrkande till byggnadsnämnden angående ekonomibyggnad” och i ett tredje står det kort och gott ”inspektion”.
Besöket blev kortvarigt. Efter 2 timmar tyckte handläggarna att de hade sett tillräckligt. Magnus Larssons skärmtak var olagligt. De båda handläggarna åkte glatt därifrån. Får man anta.
För att göra en lång historia kort. Byggnadsnämnden slog fast att Magnus Larssons skärmtak var olagligt. Magnus Larsson överklagade byggnadsnämndens beslut. Länsstyrelsen avkunnade den 24 augusti 2012 sin dom. Där stod det:
”Nämndens beslut bör därför upphävas vad avser skärmtaket.”
Magnus Larsson fick rätt. Skärmtaket var lagligt. De två handläggarna hade åkt till Sikhall förgäves.
Skulle man ha kunnat tro…
För visst skulle man väl ha kunnat tro och förväntat sig att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun skulle be Magnus Larsson om ursäkt, eller åtminstone beklagat, att de hade ställt till med problem, alldeles i onödan, för honom. Att de hade tvingat honom att lägga ner en massa tid på hela ärendet, alldeles i onödan, att de hade orsakat honom kostnader för juridisk hjälp, alldeles i onödan, att de hade försenat bygget av hans bostadshus, alldeles i onödan…
Eller åtminstone dragit tillbaka den räkning som de hade skickat Magnus Larsson för tillsynen av det lagliga skärmtaket… Den alldeles onödiga tillsynen…
Men nej då.
Prestigen var alltför stor i vissa av kommunhusets korridorer och rum. I dessa, vissa korridorer och rum, tänkte man i helt andra banor. Jord- och skogsbrukaren Magnus Larsson skulle naturligtvis betala tillsynen av det lagliga skärmtaket. Och visst, kommunen hade lagen på sin sida. Lagen står inte alltför sällan på den sida som har makten.
Men etiskt och moraliskt? Och demokratiskt? Och med användandet av det minsta lilla servicetänk? Och sunt förnuft…?
Men nej då.
Magnus Larsson krävdes på över 7.000 kr, enligt följande specifikation:
Magnus Larsson ville inte betala. Han ville inte betala för en tillsyn av ett skärmtak som var helt lagligt.
Kommunen överlämnade då fakturan till Kronofogden.
Det har hänt en del på kommunhuset den sista tiden. Stadsarkitekten, som hela tiden har varit drivande i ”diskussionerna” med Magnus Larsson, har fråntagits sin befogenhet att säga nej till all utveckling. En stor del av tjänstemännen har också varit på en slags charmkurs i bland annat 
bemötande. Ett av syftena har då varit att få de kommuninvånare som har med de kommunala förvaltningarna att göra, som Magnus Larsson – att känna sig välkomna.
Det tycks som en del chefer hade väldigt dålig behållning av kompetensutvecklingen… Magnus Larsson har nämligen vid upprepade tillfällen sökt en viss hög, väldigt hög, kommunal chef för att diskutera ärendet. Hen har undvikit att få/ta kontakt med Magnus Larsson – trots inspelade telefonmeddelanden, lappar på skrivbord etc.
Så…
Idag kom kravet från Kronofogden till Magnus Larsson. Magnus Larsson är skyldig Vänersborgs kommun över 9.000 kr. Betala!
”Det är oförskämt!”
Tycker Magnus Larsson.
Men Magnus Larsson ska betala… Vad har han för val?
Epilog.
Kommunen har den senaste tiden tagit kontakt med Magnus Larsson i två andra ärenden. Planenheten vill träffa Magnus Larsson och diskutera framtid och utveckling på Sikhall. Enheten vill upprätta en detaljplan. Dessutom vill kommunen att Magnus Larsson skriver på ett markupplåtningsavtal för VA-dragning över hans mark. Ett avtal som innebär att kommunen ska få köra omkring fritt med sina fordon på Magnus Larssons mark, att kommunen fritt ska få fälla träd på Magnus Larssons mark och att kommunen ska ha tillgång till en yta på 12 meters bredd i samband med ledningsdragningen på Magnus Larssons mark. Och att eventuella skador på Magnus Larssons mark regleras i efterhand…
Förväntar sig kommunen att Magnus Larsson ska hoppa och skrika hurra? Att han ska jubla över att han äntligen får tillfälle att göra en insats för Vänersborgs kommun? Att han äntligen får tillfälle att visa sin tacksamhet över den behandling som han fått utstå av Vänersborgs kommun?
Vad har han för val?
Nyheter om Kunskapsförbundet och byggförvaltningen
Vänersborg väntar fortfarande på den stora nyheten, om hur styret ska se ut de kommande fyra åren. Men medan vänersborgarna väntar på det, så händer det en del annat i kommunen.
Ett antal personer har reagerat starkt på att kursutbudet för GYVUX har mer än halverats. Det är Kunskapsförbundet Väst som av brist på pengar tvingats till dessa drastiska åtgärder.
För den som har glömt vad Kunskapsförbundet är (se här):
”Kunskapsförbundet Väst är ett kommunalförbund som ägs av Vänersborgs kommun och Trollhättans stad. Förbundet arbetar för att utveckla och stärka de frivilliga skolformerna i både Vänersborg och Trollhättan.”
Det är lätt att förstå att unga och äldre vuxna fruktar för sina utbildningsplatser. De frågar sig om kurserna blir av överhuvudtaget eller om de måste avbryta en pågående utbildning när fortsättningskurserna ställs in. Några av dessa personer har skapat en grupp på Facebook, som heter ”Stoppa nedskärningarna inom vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg”.
Gruppens syfte är:
”Denna grupp är till för att väcka uppmärksamhet och stoppa nedskärningarna inom vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg.”
Både en elektronisk (se här) och en traditionell namninsamling har också startats. Det lär bli många namn på listan. Och med tanke på de utbildningsbehov som finns i området, hoppas jag också på det.
Vänsterpartiet i Vänersborg har på sin hemsida skrivit ett antal inlägg om situationen i Kunskapsförbundet. Det senaste publicerades idag.
Och precis när jag är på väg att publicera denna blogg, så ser jag att P4 Väst har tagit upp ämnet. (Lyssna och läs här.)
I radioinslaget säger Marie Dahlin (S) att hon vill satsa mer pengar på Komvux. Om det krävs så ska Vänersborg, och Trollhättan också förutsätter Marie Dahlin:
”dammsuga våra egna kommuner.”
Det är bra Marie Dahlin! Kunskapsförbundet Väst måste få mer pengar. Vänsterpartiet i Vänersborg står helt bakom ditt förslag!
Something completely different.
Enligt mycket säkra källor, så har Vänersborgs stadsarkitekt fråntagits sina befogenheter att säga nej till i stort sett all utveckling i kommunen. De som har haft med Byggnadsförvaltningen att göra, och det är nog ganska många, lär dra en lättnadens suck. Nu får vi verkligen hoppas att Byggnadsförvaltningen antar en ”liberalare” hållning i byggärenden och att alla vänersborgare kommer att behandlas lika.
Och på tal om utveckling och likabehandling. Igår var Mark- och Miljödomstolen uppe på Sikhall och gjorde ”syn på plats”. Magnus Larsson har ju överklagat ett beslut från Länsstyrelsen om att inte få bygga på en tomt. (Se ”Sikhall: Trakasserierna fortsätter”.) Kommunens representant var för övrigt stadsarkitekten, varför nu kommunen skulle ha en representant med i dessa förhandlingar överhuvudtaget. Stadsarkitekten förfäktade i vanlig ordning byggstopp för Magnus Larsson – trots att Byggnadsnämnden i Vänersborg hade gett Magnus Larsson strandskyddsdispens…
Hur domstolen kommer att döma får vi dock inte reda på förrän om 2-3 veckor.
När argumenten tryter – om lögner
Bloggar om Dalsland lockar många läsare. Den senaste bloggen om entreprenörerna på Sikhall och Ursand (se här) är inget undantag. Min blogg har fått över 1.000 träffar på två dagar! Det är svårslagna siffror för en lokal politisk blogg skriven av en, enligt Morgan Larsson i Välfärdspartiet (debattartikel i dagens Vänersborgaren), ”dominant bråkstake” till vänsterpartistisk politiker… (Morgan Larsson brukar inte dra sig för att uttala personligt nedsättande kommentarer om sina medpolitiker…)
Morgan Larsson tycker också att jag rent allmänt ljuger på min blogg. Det framförde han i debatten på gågatekrysset för inte så länge sedan. Tryter argumenten så får man dra till med något… Som vanligt kunde inte Morgan Larsson belägga sitt påstående. Det är inte alltid Morgan Larsson kan belägga sina påståenden…
Morgan Larsson har annars talat mycket väl om min blogg, i många år. Men det var innan jag kritiserade honom för att han deltog i beslutet att lägga ner äldreboendet Gläntan…
Annars har jag fått en del intressanta kommentarer på min blogg om Sikhall och Ursand.
Marianne Karlsson är en mångårig centerpartistisk kollega till Bo Carlsson. Marianne Karlsson anklagar mig mer eller mindre för att ljuga. Hon också. Marianne Karlsson skriver på Facebook:
”Bra inlägg MEN har du bevis på att (toppolitikern) Bo C lade ett bud på Sikhall när det var till salu????? Om Du gräver så får Du ändå hålla Dig till sanningen!!!!! Enligt en uppgift som jag har lades aldrig något bud från det hållet, då priset redan var fel för plånboken -men jag har inte sett budgivningslistan.”
Jo, jag håller mig till sanningen. Det tror jag åtminstone. Jag har nämligen ”mäklarlistan”, både i digital form och som papperskopia. Och det råder ingen som helst tvekan. Bo Carlssons (och hans dotters) namn står på denna lista.
Jag har publicerat listan en gång förut, men gör det för säkerhets skull en gång till.
Jag ger dock Marianne Karlsson rätt i den meningen att det står
”visat intresse att köpa rubriserade fastigheter”.
Det står inte i klartext, så att säga, att Bo Carlsson har lagt ett bud. Det gör faktiskt inte det. Men att ”visa intresse” torde i de här sammanhangen innebära att lägga bud. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Men visst, jag kan inte vara 100% säker. Sedan hör det ju till saken att man faktiskt kan lägga bud som understiger den begärda summan. (Vilket bud som Bo Carlsson lade har jag emellertid ingen aning om.)
Det verkar dock som om Marianne Karlsson underkänner ”mäklarlistan” i sin helhet. Jag frågade Marianne Karlsson (på Facebook) om hon trodde att denna lista med Bo Carlssons 
namn på var en förfalskning. Och jag tyckte att Marianne Karlsson skulle kunna svara ja eller nej på den raka frågan.
Marianne Karlsson svarade:
”Förfalskning var Dina ord.”
Jag undrar vem som håller sig till sanningen… Det finns kanske anledning att återkomma.
Även ledande moderater påstår att jag inte höll mig till sanningen i bloggen. De säger att det inte stämmer att kommunen har betalat det mesta av allt som har gjorts på och för Ursand. Vilket jag skrev.
”Monica” kommenterade bloggen:
”Jag ställde frågan om kostnaderna för Ursand till nya Moderaterna när dom gästade Brålanda idag. Enligt deras representant så bekostar Bert allt på Ursand och kommunen belastas inte med ett öre…”
Moderaterna menar alltså att Bert Karlsson betalar allt som kommunen har investerat på Ursand, t ex gång- och cykelvägen, VA-dragningen, restaurangen mm. Det hävdade för övrigt också Peter Göthblad (FP), ordförande i Byggnadsnämnden, under en valdebatt på Gestad bygdegård häromsistens.
Här har jag ”fått hjälp”. Signaturen ”Brålandabo”, som alltid tycks vara mycket insatt, har skrivit följande kommentar på bloggen ifråga:
”Svaret från Moderaterna att Ursands arrendator (Dream World Design AB) står för alla investeringar är fel. Partiet (=moderaterna; min anm.) ska nog undvika att sprida felaktig information.
Några kommentarer kring detta är därför nödvändiga:
Var i arrendeavtalet (13 dec 2011) står det att Ursand är i nödvändigt behov av nytt kommunalt Vatten & Avlopp (VA) och helt ny Gång & Cykelväg (GC) ???
Redan år 2007 investerade kommunen (med gamla arrendatorn) hela 1,5 miljoner i VA-ledningar till Ursand. Dög inte detta nu eller ?
I juni 2012 (budget) beslöt kommunen investera 5 miljoner per år i tre år (2013, 2014 och 2015) med syfte att restaurera, renovera hus och göra området attraktivt. (alltså hela 15 miljoner !)
I slutet av 2013 beslöt SBN att investera i helt ny VA och GC till Ursand (på vilka grunder?)
För GC-väg avsattes 4 miljoner där 80% skulle betalas av kommunen och 20% av arrendatorn.
För VA-anläggning avsattes 4 miljoner där hela investeringen skulle bekostas av kommunen.
Dessutom skulle VA inne på själva ursandsområdet göras om till ”kommunal standard” ända fram till husliv för 1 miljon kronor. Även denna summa bekostas av kommunen.
Så kom absolut inte å säg att Bert Karlsson bekostar investeringen.
När utfärdas ett nytt arrendeavtal eller tilläggsavtal så att Dream World Design AB kan börja betala sina 20% av 4 miljoner för den nya vägen.
LYX för ett fåtal av kommunens invånare där besluten är tagna på lösa grunder :(
Hur mycket har avsatts vid kommunens övriga bad & camping & stränder ?
(Brålanda camping jämnades med marken av kommunen under vintern 2014)”
Jag har så långt möjligt kontrollerat ”Brålandabos” uppgifter. Jag hittade inga fel. Vad jag kan förstå, så är alltså alla uppgifter helt korrekta.
Kommunen betalar det mesta på Ursand.
När jag kollade i protokoll etc, så hittade jag istället ett tjänsteutlåtande från den 21 maj 2014 (Samhällsbyggnadsnämndens Fastighetsutskott). Där fanns ytterligare en uppgift om pengar. Ursand Resort och Camping AB, dvs Bert Karlssons företag, ska betala:
”50 % av de totala kostnaderna [med] att ta fram en ny detaljplan.”
Bert Karlsson betalar inte heller alla de kostnader som kommunen har för detaljplanen. Kanske en detalj i sammanhanget, men ändå… (Konstigt nog diariefördes inte detta dokument förrän den 29 augusti, vilket var förvånansvärt sent. Man kan undra varför…)
Med andra ord, återigen, jag undrar vem som ljuger… Moderaterna eller jag? Du kan väl skicka svaret till din moderate politiker, typ Gunnar Lidell eller Lena Eckerbom Wendel? Eller varför inte till Peter Göthblad? (Är de inte dina politiker, så kan du skicka svaret till mig…)
Det kan väl nämnas lite i ödmjukt förbigående att Vänsterpartiet har lagt ett förslag om att alla stora badplatser skulle få dela lika på pengarna, i stället för att allt skulle gå till Ursand. Förslaget röstades dock ner. (Jag nämner det för att jag anser att politik framför allt handlar om vad man gör – och inte vad man säger…)
För övrigt får jag via omvägar höra en del andra kommentarer från ledande politiker, framför allt moderater tycks det, angående min blogg. Häromdagen påstod t ex en ledande moderat politiker, enligt uppgift, att jag ibland återger sekretesstämplade uppgifter. Med andra ord, att jag begår kriminella handlingar… 
Det är ganska allvarligt och jag tog därför kontakt med politikern ifråga.
Det dokument som den ledande moderate politikern hänvisade till, och som skulle vara sekretessbelagt, hade en partikollega till mig helt enkelt fått av kommunkansliet efter en begäran. Precis som man ska gå tillväga när man vill ha ut kommunala handlingar. Handlingen lämnades ut, den var nämligen inte sekretessbelagd. Och hade den varit det, så hade det naturligtvis varit förvaltningen, som hade lämnat ut den, som hade gjort fel – inte min partikollega.
Den moderate politikern tog då tillbaka sitt påstående.
Till sist vill jag också nämna det självklara.
Jag ljuger aldrig i min blogg! Om det förekommer oriktiga uppgifter så är jag väldigt mån om att dementera dessa. Och om jag inte är 100% säker, så skriver jag det. Som i denna blogg.
Hur skulle det se ut om jag ljög? Vem skulle vilja läsa bloggen då? Eller typ rösta på Vänsterpartiet? Däremot så förnekar jag inte att bloggen avspeglar min personliga syn och mina personliga tolkningar av verkligheten och de fakta som finns. Det har jag aldrig förnekat. Varför skulle jag annars lägga ner det mesta av min fritid på bloggskrivandet om jag inte fick framföra mina åsikter?
Men lögner är något helt annat. Och att påstå att jag ljuger är väl närmast att betrakta som förtal.
Entreprenörer på Sikhall och Ursand
Vänersborgs kommun behöver entreprenörer. I alla delar.
Entreprenörer behövs för att Vänersborg ska utvecklas. De behövs för att företagandet ska öka, arbetstillfällen skapas, människor få ökade inkomster, affärerna få sålt mer, människor flytta hit och också för att kommunens skatteintäkter ska öka.
En av entreprenörerna heter Bert Karlsson. Bert Karlsson välkomnas med stora famnen av den borgerliga mini-alliansen. Jag såg i en annons i Vänersborgaren att moderaterna till och med har förlagt ett valmöte till Ursand. 
Bert Karlsson har stora idéer och långtgående planer. Och det har utan tvivel hänt en del på Ursand sedan han kom dit. Mycket har rustats upp och byggts om, VA har dragits och det har äntligen byggts en gång- och cykelväg. Så visst har mycket blivit bättre, men då ska man också komma ihåg att det är kommunen som har betalat det mesta. När det gäller Bert Karlssons tivoli-liknande gummi- och plastföremål och planer på att bygga bostäder i skogen runt omkring kan man dock bli lite tveksam.
Men Vänersborgs kommun har också entreprenörer på annat håll. I Sikhall finns en man som också har planer. Och som en händelse också vid en av kommunens fantastiska badplatser. Det är dock en stor skillnad på hur Magnus Larsson på Sikhall och Bert Karlsson på Ursand behandlas av Vänersborgs kommun. Medan den ene får det mesta han pekar på, motarbetas den andre i stort som smått.
Magnus Larsson fick som bekant till och med vänta i 7 år på att bygga sitt hus, sitt eget hus på Sikhall. Kommunen ville först förköpa fastigheten (efter att en toppolitiker förlorat budgivningen), sedan var det fel på skärmtaket, fönster var både fel placerade och för stora, det var än det ena och än det andra…
Byggnadsförvaltningen och -nämnden hade synpunkter på i stort sett det mesta. Och tiden gick. Och Magnus Larsson överklagade… Och tiden gick.
Och Magnus Larsson vann. På alla punkter. Till sist. Efter 7 år.
Men problemen för Magnus Larsson har fortsatt…
Magnus Larsson vill nämligen utveckla områdena vid Sikhall och Rörvik. Han vill bygga bostäder och han vill få folk att flytta hit. Han har idéer om hur områdena kan utvecklas och göras bättre och attraktivare – idéer som han självklart vill förverkliga. Entreprenör som han är.
Magnus Larsson har t ex idéer om Sikhalls badplats. Med lite röjning av vass och sly, så kan t ex stranden i Sikhall göras dubbelt så stor. Bryggor kan byggas, ordentliga toaletter anläggas, parkeringsplatser kan byggas ut osv.
Magnus Larsson har trots en motstridig kommun ändå fått gjort en hel del. Han har röjt både på Rörvik och i Sikhall, anlagt parkerings- och grillplatser för allmänheten, röjt upp i parker och trädgårdar och även förberett tomter för hus och 
bostäder osv. Magnus Larsson har också röjt fram ruiner från en gammal medeltidsby vid Murängen. Helt på egen hand. I flera fall med kommunen som trilskande motpart.
Det är inte alltid så lätt för Magnus Larsson att vara entreprenör när kommunen lägger hinder i vägen… Än idag alltså. Kommunen har styckat tomter och köpt mark i Sikhall. Och på den händer det inte så mycket. Visst har kommunen satt upp toaletter vid själva stranden, men jämfört med Ursand… Badgästerna besöker hellre toaletterna på Sikhalls Camping (som inte är kommunal) än sätter sig på kommunens baja-major. Och visst har kommunen ordnat en beach-volleyplan, men sanden är så grov så att det knappt går att spela där. Dessutom tas delar av stranden på Sikhall över av sly och vass.
Vore det inte bra om kommunen tar tillvara på sina entreprenörer, även de på hemmaplan, och försöker hjälpa dem att utveckla Vänersborg, och Sikhall, istället för att stjälpa dem?
Och på tal om att stjälpa. Magnus Larsson har varit med om så mycket motarbetande, ja han upplever det rent av som förföljelse, från kommunens sida att hans fall börjar dra till sig blickar från nationellt håll.
I helgen var ett TV-bolag uppe på Sikhall och hörde sig för vad som hade hänt. Går allt i lås så kommer Magnus Larsson att bli kändis. Och vem vet – kanske en och annan på kommunhuset också…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer