Arkiv
Tragiskt beslut av KS (1/2)
”Egentligen borde jag inte blogga om kommunstyrelsens (KS) beslut om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs. Inte idag i varje fall. Jag blev så upprörd efter KS-sammanträdet att jag var tvungen att ge mig ut på stan och svalka mina känslor. Och var relativt lugn när jag kom tillbaka, tills jag började trycka på tangenterna…”
Så började jag ett utkast till en blogg igår. Jag insåg snabbt att det var bäst att vänta tills idag med att skriva klart och publicera bloggen. Jag fick inte låta känslorna ta över förnuftet. Jag hoppas att jag har lyckats.
Jag har fortfarande svårt att fatta vad som hände på kommunstyrelsens sammanträde igår… Vad har vi för politiker och tjänstepersoner i den här kommunen? Tänker jag.
När frågan om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs var uppe i kommunfullmäktige (KF) förra året blev ärendet återremitterat. (Se ”KF: ÅTERREMISS!”.) Fullmäktige ville att ärendet kompletterades med mer fakta och underlag. Det blev en gedigen lista på vad KF ville ha. I flera bloggar har jag visat att visst har samhällsbyggnadsnämnden och -förvaltningen utfört en del av kompletteringarna, men inte alla. (Se t ex ”SHB: VA Vänersnäs 2”.) Men det ansåg socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister att förvaltningen hade gjort. Och moderater! Och tydligen också liberaler och kristdemokrater. Tjänstepersonerna hade gjort ett gediget arbete.
Jag fattar inte. Är det dom eller jag, och James Bucci (V), som inte kan läsa? Eller fatta? Benny Augustsson (S), Madelaine Karlsson (S), Dan Nyberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M) är ju intelligenta och kunniga personer… Det är nästan så att jag börjar tvivla på min egen förmåga. Å andra sidan bemöttes varken Bucci eller jag med några faktaargument. Ja, inte ens några argument. Jag minns faktiskt inte ens att jag blev motsagd. Om Bucci och jag var helt “ute och cyklade” så borde ju någon ha sagt det. Kan man tycka…
Ärendet inleddes med att två chefspersoner från samhällsbyggnadsförvaltningen och förvaltningschefen på miljö- och byggnadsförvaltningen föredrog underlaget för ledamöter och ersättare (undertecknad är ersättare). Det var till stor del en repetition om Blåplan, processen och VA i allmänhet. Det var faktiskt mycket som egentligen låg utanför ämnet. KS ville ju veta mer om de efterfrågade kompletteringarna.
De båda cheferna från samhällsbyggnadsförvaltningen påstod att kommunen var tvungen att inrätta verksamhetsområdena för att slippa förelägganden från Länsstyrelsen. Det kommenterade min partikollega James Bucci (V). Han meddelade att kontakt hade tagits med Länsstyrelsen. Tjänstepersonen på Länsstyrelsen hade sagt att det var ytterst osannolikt att så skulle bli fallet. Det var ingen som kommenterade det.
Det var ett tungt argument från förvaltningschefen att de olika enskilda VA-lösningarna var ointressanta i det här fallet, det var nämligen “den samlade bilden” som var avgörande:
“Det handlar inte om enskilda utan om en samlad analys.”
Den karamellen kan man suga på ett tag. Det innebär att kanske just du måste betala 200.000 kr för en anslutning till det kommunala VA-nätet, trots att du har en egen fungerande VA-lösning – därför att grannen har en undermålig anläggning. Det är faktiskt 
någon typ av kollektiv bestraffning som inte hör hemma varken i svensk lagstiftning eller moral. Det här argumentet kom jag dock inte på förrän nu vid tangentbordet…
Den “samlade bilden” var att Dätterns miljömässiga status inte var fullgod (övergödning på grund av fosfor) och då antar kommunen att det är de enskilda anläggningarna, “samlat”, som är bovarna i dramat. Naturligtvis bidrog jordbruket till övergödningen, men inget nämndes om avloppsreningsverken som ligger vid Nossan – i Nossebro respektive Grästorp. Nossan rinner som bekant ut i Dättern. Jag påpekade detta, men fick inget svar.
Kommunen hade inte en aning om statusen på de enskilda anläggningarna, det bara antogs att de bidrog till övergödningen av Dättern. Det behövde inte bevisas. Och det kunde för övrigt inte bevisas. Förvaltningschefen berättade för ledamöterna att det inte fanns resurser och mantimmar för att inspektera VA-anläggningarna på fältet. Tror någon att en domstol skulle acceptera dålig kommunal ekonomi som försvar vid en överklagan? Det var ingen som kommenterade det.
Förvaltningschefen kommenterade muntligt de tre domar (se ”Vänersnäs: Aktuella VA-domar”), som jag vid upprepade tillfällen har återgett i denna blogg och som även anfördes i en insändare i TTELA. Det ska noteras att domarna inte nämns överhuvudtaget i det skriftliga underlaget, så den redogörelse och analys av domarna som chefen framförde kan inte läsas eller i sin tur analyseras av ledamöterna i KF som senare ska fatta slutligt beslut i ärendet. Det kan inte heller de berörda på Vänersnäs eller invånarna i Vänersborg. Det är anmärkningsvärt och man kan faktiskt fråga sig varför.
Förvaltningschefen menade att de tre domarna inte var relevanta i sammanhanget. Det höll jag inte riktigt med om. Jag tog upp domen från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm från den 28 september 2021. Domen upphävde ett beslut av Höganäs kommun med motiveringen (min fetstil):
“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Förvaltningschefen kommenterade faktiskt mitt påstående om att domen var relevant i detta fall:
“Det är korrekt som du säger.”
Jaha, och sen…
Mark- och miljööverdomstolen säger alltså att det krävs en “tillräckligt konkretiserad och utredd problematik” – men det finns ju ingen sådan i underlaget. I Vänersborg är det bara antaganden som har gjorts. Det är ju bara en “skrivbordstillsyn” som genomförts. Kommunen har inte varit ute på fältet och inspekterat VA-anläggningarna och eventuella utsläpp.
Så vad blir då slutsatsen – att kommunen helt enkelt struntar i domar från Mark- och miljööverdomstolen? Att Vänersborgs kommun gör outredda och obevisade antaganden trots lagen – och använder dessa antaganden för att tvångsansluta fastigheterna till det kommunala VA-nätet? Att kommunen inte bryr sig om rättsväsendet? Ja, jag kan inte se annat än att det här måste bli slutsatsen.
Ingen kommenterade domen eller dess konsekvenser.
Kommunen hävdar alltså att de enskilda VA-anläggningarna bidrar till övergödningen av Dättern – genom en skrivbordsanalys…
En enskild fastighetsägare har anlitat ett konsultbolag för att göra en utredning av sitt VA. (Se “Öppet brev till samtliga politiker”.) Företagets slutsats var att:
“de tre fastigheterna sannolikt ger upphov till små eller obefintligt mängder fosfor utöver den näringsämnestransport som förekommer naturligt i området. Utifrån befintlig markanvändning bedömer Dämningsverket att ytterligare rening av vattnet inte är nödvändig eftersom mängderna inte är tillräckligt stora för att de individuellt ska kunna påverka befintlig status MKN (måttlig ekologisk status), samt att befintlig användning av fastigheterna inte bedöms riskera möjligheten att uppnå en bättre status MKN (god status) i recipienten Dättern i framtiden.”
Utredningen av denna fastighet, egentligen tre fastigheter bredvid varandra, visar alltså att den enskilda anläggningen inte är orsaken till Dätterns övergödning. Och då ligger dessa tre fastigheter närmast vattnet av samtliga fastigheter i det föreslagna verksamhetsområdet. Det var ingen som kommenterade detta.
James Bucci (V) lade fram teorin att kommunens syfte med verksamhetsområdena var att fastighetsägarna skulle vara med och finansiera VA-ledningarna till Gardesanna. Det höll inte Benny Augustsson (S) med om. Det framgick ju av Blåplanen att det skulle bli kommunalt VA på hela Vänersnäs i framtiden. Och den planen hade ju Bucci varit med och fattat beslut om. Sa alltså Augustsson, och det var enda gången som en av vänsterpartisterna blev motsagda. Jag kommenterade detta med att Blåplanen inte var ett juridiskt bindande dokument och var mer att betrakta som en plan över kommunens intentioner för framtiden. Sedan skulle beslut fattas i konkreta fall. Jag drog en parallell med kommunens översiktsplaner. De visade också kommunens planer för framtiden men var inte juridiskt bindande, utan just planer. Hade t ex översiktsplanen för dalslandsdelen varit juridiskt bindande så skulle Sikhall ha varit bebyggt för länge sedan… Det blev inga fler kommentarer.
James Bucci tog upp begreppet “större sammanhang” och att avståndet mellan fastigheter var oerhört viktigt. De tre fastigheterna ovan kunde t ex inte definieras som större sammanhang vilken definition man än hade.
En av cheferna på samhällsbyggnadsförvaltningen påstod faktiskt då att de tre fastigheterna var i en “samlad bebyggelse”. Och då blev det fel, till och med miljö- och byggnadsförvaltningen hade nämligen skrivit att så inte var fallet. De tre fastigheterna fanns inte med i något större sammanhang. Och det fanns med i underlaget, påpekade jag. Men det kommenterade ingen.
Både James Bucci och jag pratade en hel del på sammanträdet. Jag framförde en del av det jag skrev i tisdagens blogg. (Se “KS: VA Vänersnäs”.)
Tjänstepersonerna avslutade sin föredragning med att vädja till ledamöterna att inte återremittera ärendet. Det skulle ha en betydande påverkan på entreprenaden:
“Vi behöver hålla NCC i arbete.”
Tjänstepersonerna har tydligen skrivit avtal som förutsätter att politikerna beslutar som de önskar.
Vem det är som egentligen bestämmer i Vänersborgs kommun? Och – vad vi har för politiker och tjänstepersoner?
Fortsättning följer i del 2: ”Tragiskt beslut av KS (2/2)”.
Anm. Här kan du läsa James Buccis (V) reservation efter beslutet: ”KS: Vänsterpartiets VA-reservation”.
Öppet brev till samtliga politiker
Sent igår kväll plingade det till i min mobil. Jag hade fått ett mail. Det var inget mail vilket som helst, det var ett öppet brev till alla politiker i kommunfullmäktige. Brevet var skrivet av en person med sommarfastighet på Vänersnäs. (Jag tänker i bloggen “maska” namn och fastighetsbeteckningar.)
Vänersborgs kommun vill som bekant inrätta två verksamhetsområden på Vänersnäs. Brevskrivarens sommarfastighet ska ingå i ett av områdena. Det betyder alltså en tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet.
Det öppna brevet visar att kommunen tolkar begreppet “större sammanhang” på ett alldeles nytt och eget sätt – större sammanhang är ju en förutsättning för att inrätta verksamhetsområden. Brevet visar också det orimliga i att döma ut enskilda avlopp utifrån en “skrivbordstillsyn”, vilket innebär att kommunen inte har inspekterat de enskilda VA-lösningarna. Kommunen nöjer sig med att endast redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senast vägledande rättspraxis underkänner att enbart peka på en VA-anläggnings ålder som skäl. (Se ”Vänersnäs: Aktuella VA-domar”.)
Det här betyder sannolikt också att kommunen inte tänker låta den enskilde veta på vilka grunder fastigheten ifråga är upptagen i ett planerat verksamhetsområde. Och i så fall handlar kommunen inte helt oväntat på samma sätt som den gjorde mot fastighetsägarna i Gardesanna. En av dem skrev till kommunen och undrade varför fastighetsägarna efter 1,5 år fortfarande inte hade delgivits 
beslutet. Fastighetsägaren fick svaret:
”Kretslopp & Vatten skickar inte ut något formellt brev till fastighetsägare om att ett verksamhetsområdes beslut tagits i kommunfullmäktige.”
Och det reser en avgörande fråga – hur skall den enskilde fastighetsägaren då kunna veta på vilka grunder den har möjlighet att överklaga kommunens beslut?
Det öppna brevet visar med all önskvärd tydlighet att samhällsbyggnadsnämnden och -förvaltningen inte har följt kommunfullmäktiges beslut om återremiss. (Se ”KF: ÅTERREMISS!”.) Återremissen krävde nämligen att beslutsunderlaget behövde kompletteras med bland annat följande:
- “grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder”
- “hur många av verksamhetsområdets ingående fastigheter som inte uppfyller 24 § första stycket pkt 2 (LAV) och därmed inte behöver kommunala vattentjänster”
En läsning av det öppna brevet rekommenderas starkt. Denna gång är det invånarna på Vänersnäs som ska tvångsanslutas, imorgon är det fastighetsägarna i Båberg.
==
2022-02-21
Öppet brev till samtliga politiker i kommunfullmäktige
Angående planerat verksamhetsområde för fastigheterna Anundstorp 1:x, 1:y och 1:z
I kommunens planer för fortsatt utbyggnad av vatten och avlopp på Vänersnäs finns dessa tre fastigheter medtagna i planerat verksamhetsområde. I kommunens Blåplan antagen av kommunfullmäktige 2016-05-25 finns däremot inte dessa tre fastigheter upptagna.
Samtliga fastigheter är enbart brukade som sommarfastigheter innebärandes, enligt vår uppfattning, en ytterst ringa påverkan på Dätterns miljö om ens någon. Därtill är fastigheterna belägna avsides från övrig bebyggelse och skall inte kunna ses som om att de ingår i det som i 6§ Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) anger som ett större sammanhang.
En av fastigheterna, Anundstorp 1:x, är ett torp från 1850-talet som enligt regionens byggnadsantikvarie Lars Bergström finns beskriven och upptagen som en särskilt kulturhistorisk värdefull fastighet i kommunens byggnadsinventering för Vänersnäs och Västra Tunhems socknar år 2000. En beskrivning och värdering som är aktuell och som skall beaktas vid åtgärder och underhåll av byggnaderna, tomten och miljön.
Kommunfullmäktige beslutade 2021-05-12 att återremittera beslutet om införande av verksamhetsområden för Grytet, Hallby Mitt och Änden- område 1och 2 till kommunstyrelsen. Beslutsunderlaget behövde kompletteras så att det framgår:
”grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt § 6 LAV inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder”
Detta är intressant för då förväntar sig varje fastighetsägare ett fördjupat beslutsunderlag som visar exakt på vilka grunder dessa tre fastigheter är medtagna i planerat verksamhetsområde. Blir det så? Verkligen inte!!
Det som framgår är att fastigheterna inte ingår i det som § 6 LAV anges som ett större sammanhang enligt yttrande från Byggnadsnämnden 2021-09-09. Detta bekräftas också av Daniel Larsson, chef för Vatten och avlopp vid samtal 2021-12-08. Orsaken till att fastigheterna upptagits i planer för framtida verksamhetsområde är endast dess närhet till Dättern och därmed miljö påverkan på densamma.
Samhällsbyggnadsnämnden har i sitt svar på återremissen 2021-12-09, se bilaga 4, överhuvudtaget inte berört varje enskild fastighets påverkan på Dättern. Vilket är märkligt för det är vad som anges i kommunfullmäktiges begäran i återremissen. Utan det enda som fastighetsägarna får besked om är en allmänt hållen sammanfattning av miljöskyddsskäl.
Daniel Larsson svar på direkt fråga är att det inte görbart att belysa varje enskild fastighet för det skulle innebära alltför stora kostnader för kommunen. Om det är stora kostnader för kommunen så är definitivt de anslutningsavgifter som kommer att belasta dessa tre fastigheter stora kostnader för berörda ägare. Cirka 600 000 kr totalt!!
Men eftersom dessa tre fastigheter är speciellt utpekade att påverka Dättern och kommunen inte på något sätt har visat hur de tre fastigheternas påverkan är så blir naturligtvis fastighetsägarna nyfikna på hur det verkligen förhåller sig.
Dämningsverket AB har därför på vårt uppdrag gjort en vattenteknisk bedömning av fastigheterna och deras slutsats är att den befintliga användningen av de tre fastigheterna sannolikt ger upphov till små eller obefintligt mängder fosfor utöver den näringsämnestransport som förekommer naturligt i området. Utifrån befintlig markanvändning bedömer Dämningsverket att ytterligare rening av vattnet inte är nödvändig eftersom mängderna inte är tillräckligt stora för att de individuellt ska kunna påverka befintlig status MKN (måttlig ekologisk status), samt att befintlig användning av fastigheterna inte bedöms riskera möjligheten att uppnå en bättre status MKN (god status) i recipienten Dättern i framtiden.
Om användningen av fastigheterna ökar på grund av en övergång till heltidsboende ökar också därmed belastningen. Då anser Dämningsverket AB att det kan det vara rimligt att en mer avancerad reningsform används, exempelvis biomoduler, kompaktfilter, minireningsverk eller dylikt.
Utifrån det faktum att fastigheterna inte ingår i ett större sammanhang och inte heller har någon synbar påverkan på miljön i Dättern så kan fastighetsägarna inte förstå att dessa tre fastigheter ska behöva ingå i ett framtida verksamhetsområde. Ett argument som kommunen utifrån detta resonemang säkert för fram är att det i framtiden kan bli aktuellt med permanent bebyggelse och att fastigheterna därför ska ingå i det planerade verksamhetsområdet. Men varför ska fastighetsägarna, bla två damer i 90 års åldern, bekosta eventuell framtida bebyggelse? Det måste kunna gå att lösa då om det blir aktuellt.
Det kan även konstateras att varje sommar, i strandkanten innerst i Dättern, relativt nära dessa tre fastigheter har ett 60-tal kor sina betesmarker.
Naturligtvis inser fastighetsägarna att det redan nu kan behövas godtagbara anläggningar för dessa tre fastigheter men inte till den lösning kommunen vill påtvinga fastighetsägarna.
Men med tanke på detta behov av godtagbara anläggningar önskar vi åberopa 9§ LAV och själva tillse att godtagbara enskilda anläggningar anordnas.
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.
Vi hemställer till Kommunfullmäktige att i sitt kommande beslut angående VA på Vänersnäs besluta
att inte inordna fastigheterna Anundstorp 1:x, 1:y och 1:z i framtida planerat verksamhetsområde gällande kommunal VA-utbyggnad Vänersnäs
att samtidigt ålägga dessa fastigheter att enligt 9§ Lagen om allmänna vattentjänster ordna vattenförsörjning och avlopp genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön
Med vänlig hälsning
XY YX
0733-xxxxxx 0708-yyyyyy
xy@hotmail.com yx@gmail.com
Bifogas:
Fullmakter
Vattenteknisk bedömning av Anundstorp 1:x mfl
KS: Budgetramar, flygplats, TFV, dagvatten & streetrace
På onsdag är det som vanligt ett “tungt” och viktigt sammanträde med kommunstyrelsen. Det är återigen på distans, men jag har en känsla av att ordförande Benny Augustsson (S) snart kallar in alla ledamöter till kommunhuset.
Kommunstyrelsen ska avhandla 21 ärenden och för att kunna göra det ska ledamöterna läsa igenom 1.065 sidor. Så här ser onsdagens dagordning ut:
Det blir som vanligt också en del information. Förutom att kommunstyrelsens ordföranden ska informera om vad de har haft för sig sedan sist, så har kommundirektören sin stående informationspunkt. Det blir vidare föredragningar om budgetanvisningarna, den fördjupade översiktsplanen för Vänersborg och Vargön samt den nationella planen för transportinfrastrukturen 2022-2033. Förvaltningschef Eddie Sandin och VA-chef Daniel Larsson ska också informera om de föreslagna verksamhetsområdena på Vänersnäs.
Va och reningsverk
Den sistnämnda informationen blir särskilt intressant. Den handlar om två av mötets ärenden, ärendena 16 och 17 – “Införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden område 1 [respektive 2] (del av Vänersnäs)”. De ärendena redogjorde jag för igår. (Se “KS: VA Vänersnäs”.) Jag kan dock inte låta bli att citera en del av ett inlägg idag från “VA i tiden nätverk” (se Facebook), som beskriver de kommunala VA-lösningarna:
“I konventionella kommunala VA-näten blandar vi i stället vatten av dricksvattenkvalitet – vårt kanske viktigaste livsmedel – med den bästa växtnäringen i form av kiss och bajs. Därefter blandar vi detta avloppsvatten med alla andra avloppsvatten från industrier, kemiska ämnen, ämnen som överhuvudtaget inte ska komma ut i miljön, PFAS-ämnen från alla möjliga källor där inte minst flygflottiljer varit en av källorna. Kort sagt hela det moderna samhällets samlade miljögifter och föroreningar. Från reningsverken går en del ut i havet, sjöar eller älvar medan en annan ansenlig mängd hamnar i reningsverkens slam. Och detta slam hamnar på vår åkermark där vi odlar vår mat!”
Det var en utvikning…
FÖP Vänersborg Vargön
Kommunstyrelsen ska besluta om att ställa ut förslaget till fördjupad översiktsplan för Vänersborg och Vargön för granskning. Jag kan inte se i underlaget hur länge granskningen ska pågå, men enligt plan- och bygglagen (PBL) ska den pågå i minst två månader. Under granskningsperioden kan sakägare och andra lämna synpunkter på planförslaget. (Se “FÖP Vänersborg- Vargön”; jag antar att hemsidan uppdateras snart.)
Dagvattenplan
Ett antal av kommunens tjänstepersoner har, tillsammans med konsulter, arbetat fram en dagvattenplan. Den ska kommunstyrelsen skicka vidare till kommunfullmäktige för antagande. Jag blir lite förvånad att det inte blir någon föredragning kring denna.
Dagvatten är det vatten som:
“uppstår och avrinner ytligt över marken när det regnar eller när snö smälter”
Dagvatten kan vid långa och/eller kraftiga regn och skyfall leda till översvämningar. Dagvatten som rinner över markytor kan också föra med sig föroreningar som rinner ner i t ex Vänern och Göta älv.
Kommunens blivande dagvattenplan ska arbetas in i den befintliga Blåplanen. Syftet med dagvattenplanen är att:
“bygga en långsiktig plan genom att vidareutveckla vilka riktlinjer och krav som är nödvändiga för att nå kommunens mål kring dagvatten, vattenkvalitet och skyfall. Dagvattenplanen syftar även på att ge stöd i frågor som rör ansvar för dagvatten och skyfall, i befintlig bebyggelse så väl som i planprocessen.”
Det finns en hel del intressant i underlaget. Ända sedan min tid som yrkesarbetande på Dalboskolan i Frändefors, då jag varje dag passerade Dalbobron, noterade jag snöupplagen på Sanden. Vid snörika vintrar var högarna stundtals gigantiska från stans gator och parkeringar. Och snön var inte direkt ren, föroreningshalterna i smält snö är höga. I underlaget står det:
“I samband med nya vattenskyddsföreskrifter för Vänersborgsviken och Göta Älv kommer förmodligen dessa upplagsplatser inte längre att tillåtas.”
Bara “förmodligen” tänker jag…
Streetrace
KS vill att kommunfullmäktige ska avslå en motion från Medborgarpartiet om att möjliggöra lagliga streetrace. Motiveringen är att:
“säkerheten på och runt vägen inte kan säkerställas på tillfredsställande sätt.”
Och det är nog en helt riktig bedömning. Men skulle inte kommunen kunna stödja och hjälpa till om det visar sig att det finns ideella krafter som ställer upp med tid och arbetskraft – och pengar? Intresset för motorsport är nämligen enormt stort i Sverige. Och det är nog så att initiativet måste komma från privat håll om en sådan här idé ska förverkligas.
Flygplatsen
Kommunstyrelsen ska svara på en remiss från Infrastrukturdepartementet om beredskapsflygplatser. Det handlar naturligtvis om Trollhättan-Vänersborgs flygplats, som faktiskt finns med i Trafikverkets förslag till ytterligare beredskapsflygplatser. Majoriteten i samtliga ägarkommuner, Trollhättan, Vänersborg, Uddevalla och Lysekil, är positiva till flyg och flygplatser. Det brukar bara vara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som lägger ner sina röster i flygplatsfrågan. Jag gissar att det blir så på onsdag också.
Transportinfrastruktur
På morgonen ska kommunstyrelsen få information om Trafikverkets förslag till Nationell plan för transportinfrastrukturen 2022-2033. Senare på dagen ska KS ställa sig bakom ett upprättat förslag till yttrande.
Vänersborgs kommun har framfört flera synpunkter på förslaget. Kommunen är inte riktigt nöjd med den nationella planen. Förvaltningen skriver:
- “Vänersborgs kommuns [saknar] satsningar på det som benämns som ”Missing Link” dvs dubbelspår genom Dalsland mot Norge. På denna sträcka har satsning på den första etappen Öxnered – Skälebol tagits bort från förra planen vilket kommunen anser vara mycket olyckligt…”
- “Utbyggnaden av E45 mellan Vänersborg och Mellerud borde ha en betydligt högre prioritet än vad planen redovisar. Sträckan är hårt belastad med många olyckor som följd. Med en ramhöjning på 10% bedömer Trafikverket att en första etapp av E45 kan byggas ut mellan Liden (vid skroten där den nuvarande 2+1 vägen slutar; min anm) och Frändefors. Vänersborgs kommun anser att den första etappen ska inrymmas i grundförslaget och inte som något som endast kan genomföras genom en ramhöjning.”
- “I Västragötalandsregionens målbild för tåg 2028 pekas flera stationer ut som ska öppnas för tågtrafik. Två av dessa i ligger vår kommun. Dessa är Brålanda och Frändefors stationer där den förstnämnda, Brålanda öppnas före 2028. Detta nämns inte i förslaget och inte heller i regionplanen som är framtagen av Västra Götalandsbanan. Vänersborgs kommun anser att det bör finnas en tydlig strategi för hur målbilden ska genomföras i både den nationella såväl som den regionala planen där ansvaret för olika delar tydligt redovisas och tidsätts.”
Det är inga roliga besked från Trafikverket, men det gäller för kommunen att “sätta ner foten och ryta ifrån”.
Måltidspolicy
Kommunstyrelsen ska översända ett yttrande kring en ny måltidspolicy till samhällsbyggnadsnämnden. Det är inte mycket att säga om den. Den innehåller inga konstigheter om att barnen t ex ska äta vegetarisk mat. Däremot tar policyn upp vikten av att handla lokalt och minska transporterna. I KSAU fick Lena Eckerbom Wendels (M) förslag majoritet. Hon föreslog en ändring av meningen…
“Även andelen ekologiska-, kravmärkta- och fairtrade- råvaror ökar”
…till…
“Även andelen hållbara råvaror ökar”
Vi får se om det blir något “bråk” om det på sammanträdet.
Budgetramar
Det kanske allra viktigaste ärendet kommer sist på dagordningen. Kommunstyrelsen ska besluta om de så kallade budgetramarna för nästa år.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) lägger fram ett förslag på anvisningar och planeringsramar för budget 2023. Det handlar alltså inte om, som någon skulle kunna förledas att tro, att politikerna i kommunstyrelsen ska bestämma sig för vad de vill med kommunens verksamhet – och vad som ska prioriteras. Och sedan utifrån prioriteringarna fördela de ekonomiska resurserna. Nej, allt är som vanligt – Augustssons förslag på anvisningar utgår från årets budget. Som i sin tur utgick från budgeten året innan…
Och självklart tecknas dessutom en dyster bild av nästa år. Skatteunderlaget växer i långsammare takt (i en nyligen uppdaterad prognos från SKR förväntas dock skatteintäkterna öka), Vänersborg får 13 milj kr mindre i statsbidrag, pensionskostnaden ökar med 35 milj, de resurser som krävs för att upprätthålla välfärden på dagens nivå ökar snabbare än skatteintäkterna och det kommer att ställas krav på effektiviseringar och besparingsplaner osv.
Borta är pengarna från 2020 och 2021. Den minnesgode kommer kanske ihåg att kommunen gjorde ett nästan ofattbart överskott 2020 på 161 milj kr och på lika ofattbara 185 milj förra året… Dessa överskott användes till att betala tillbaka lån för investeringar och/eller slippa att ta nya lån. Det torde innebära att kapitaltjänstkostnader såsom ränta har minskat i år. Jag undrar hur mycket dessa kostnader minskat år 2023 tack vare att kommunen har en mindre låneskuld än om överskottet inte hade använts till detta? Det måste jag fråga.
Bilden av år 2023 betyder självklart att de stora nämnderna, som så att säga står för välfärden, social- och barn- och utbildningsnämnden, inte på långa vägar kommer att få de pengar som de behöver för att täcka behoven. Kommunen måste dra in ytterligare några hack i svångremmen… Eller rättare sagt – gamla och sjuka, barn och elever får inte de resurser som de borde få…
De budgetramar som kommunstyrelsen ska besluta om på onsdag betyder att nämnderna ska lägga budgetar nu under våren, vars kostnader och utgifter ska hålla sig inom kommunstyrelsens anvisade 
ramar. Nämnderna ska även beskriva åtgärder och konsekvenser för att hålla sig inom dessa ramar. Nämndernas förslag till budgetar ska sedan tillbaka till kommunstyrelsen. Den slutliga budgeten beslutas sedan av kommunfullmäktige i juni. (Och eftersom det är valår också i november av det “nya” fullmäktige.)
På onsdag har antagligen inga partier hunnit med att formulera några egna förslag. De kommer senare.
KS: VA Vänersnäs
“En demokratisk vald församling kan fatta vilka beslut den vill – detta gör inte besluten per automatik lagliga … Även demokratiskt folkvalda kan tyvärr bete sig som diktatorer.”
Dessa tydliga och tuffa ord skrevs av James Bucci (V) i en reservation den 10 december i samhällsbyggnadsnämnden. (Se “SHB: Buccis reservation”.) Nämnden hade dagen innan beslutat att föreslå:
“kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden…”
Jag har skrivit en mängd bloggar i VA-frågan i allmänhet och, på den senaste tiden, om VA på Vänersnäs i synnerhet. Du kan hitta de flesta av bloggarna här – klicka här. De tar en ansenlig tid att läsa igenom…
Ärendet handlar om att skapa två verksamhetsområden på Vänersnäs. Det innebär att samtliga fastigheter som hamnar inom verksamhetsområdena blir 
anslutna till det kommunala VA-nätet – oavsett om de behöver eller inte. Och det till den nätta kostnaden av ca 200.000 kr per fastighet… Då är inte ledningar, sprängningar mm på den egna tomten inräknade, och inte heller en årsavgift på ca 6.000-7.000 kr…
Det kan väl för övrigt nämnas att det är på gång att inrätta verksamhetsområden i Båberg också. Jag har inte hunnit skriva om frågan ännu, men den var uppe i samhällsbyggnadsnämnden nu senast.
Frågan om verksamhetsområden på Vänersnäs har varit uppe för beslut i kommunfullmäktige tidigare. Då blev ärendena återremitterade. (Se “KF: ÅTERREMISS!”.) Det var efter att Vänsterpartiet hade stridit hårt i både samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen mot en tvångsanslutning. Då var vi i stort sett ensamma, Vänsterpartiet fick endast stöd av SD och MBP. Vi fortsatte kämpa och argumentera. I kommunfullmäktige slutade det med att ärendena återremitterades av ett enhälligt fullmäktige. (Se “VA Vänersnäs: Debatten i KF”.)
Ärendena återremitterades till samhällsbyggnadsnämnden. Kommunfullmäktige skickade med en tämligen diger lista över vad som skulle utredas och besvaras innan fullmäktige kunde fatta beslut.
“Yrkande om återremiss
Pandemin har försvårat dialogen och det har till exempel inte gått att genomföra fysiska möten på ordinarie sätt.
Beslutsunderlaget behöver därför kompletteras så att det framgår:
– grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder
– tidplan för genomförandet
– de ekonomiska förutsättningarna för genomförandet inklusive en bedömning av som minimum:
1) hur många av verksamhetsområdets ingående fastigheter som inte uppfyller 24 § första stycket pkt 2 (LAV) och därmed inte behöver kommunala vattentjänster, och
2) vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV)
Ihop med det upprättas en dokumentation om vad det finns för enskilda VA-anläggningar i området och om de uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven.
– att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området
– sammanställda synpunkter som inhämtats i en dialog med berörda fastighetsägare i syfte att förklara innebörden av att ingå i ett verksamhetsområde.”
I december ansåg samhällsbyggnadsnämnden att den hade utfört fullmäktiges krav som de hade formulerats i återremissen, och skickade beslutet om att föreslå kommunfullmäktige att införa verksamhetsområden, dvs tvångsanslutning, vidare. Det skedde med 7 ja-röster – S+M+KD+L+C – mot 4 nej-röster – V+SD+MBP. Det verkade alltså inte bättre än att den borgerliga oppositionen hade ändrat uppfattning.
Det bekräftades när förslaget hamnade i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU). Samtliga partier ställde sig bakom. Det finns inget i handlingarna som tyder på att Henrik Harlitz (M), Lena Eckerbom Wendel (M) eller Marie-Louise Bäckman (KD) hade något att invända mot verksamhetsområdena. Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) var inte helt oväntat för tvångsanslutningen.
Nu på onsdag ska kommunstyrelsen behandla de två ärendena för att sedan skicka ärendet vidare till kommunfullmäktige för beslut, antagligen redan i mars. Det gäller för kommunen att skynda sig. Regeringen har nämligen aviserat att den lägger en proposition i frågan i april. Och då kan det snart vara för sent för kommunen. En majoritet i riksdagen är som bekant mot tvångsanslutning, även om deras kommunala partiorganisationer i Vänersborg inte är det…
Vänsterpartiet i Vänersborg kommer att stå fast vid sitt ställningstagande att motsätta sig inrättandet av verksamhetsområden på Vänersnäs.
VA-frågan har i och för sig utretts en hel del i kommunens tekniska förvaltningar, men inte särskilt objektivt. Förvaltningarna har bara anfört sådant som talar för inrättandet av verksamhetsområden och bortsett från allt som har talat mot. Det här reagerar jag som politiker mot. Det är vi politiker som ska besluta utifrån ett allsidigt och objektivt underlag, inte tjänstepersonerna genom att mörka vissa fakta.
Samhällsbyggnadsnämnden har hoppat över några saker i återremissen. Samhällsbyggnadsnämnden har inte tittat på de enskilda fastigheterna och de enskilda VA-anläggningarna på det sätt som fullmäktige avsåg. Nämnden har inte heller utrett om anläggningarna uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven. Det finns inte något svar på frågan (vad jag kan se) om vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV) och det finns inget om det är lämpligt med en detaljplan för området.
Eller som James Bucci (V) uttrycker det i sin reservation:
“Det som fullmäktige kräver är att det skall redovisas på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena.”
Bucci framför den mycket viktiga synpunkten:
“Utan att detta görs blir min fråga, hur skall den enskilde veta på vilka grunder hens fastighet är upptagen i ett planerat verksamhetsområde? Hur skall den enskilde sedan veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet?”
I de två ärendena finns det underlag som vill göra gällande att miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna är uppfyllda. Bucci menar dock att inget är redovisat på den enskilda fastighetsnivån.
“Förvaltningen har på denna nivå endast nöjt sig med att redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner att enbart peka på en VA-anläggnings ålder som skäl för att mena att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till en anläggning.”
Det anförs till och med gamla domar i underlaget, medan förvaltningen ignorerar nyare domar som visar på att rättsväsendet har förändrat sin syn på problematiken kring verksamhetsområden, enskilda VA-anläggningar och tvångsanslutning. (Se “SHB: VA Vänersnäs 1”.)
Mark- och miljödomstolen i Växjö avkunnade en dom den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20). (Du kan ladda ner hela domen här.) Målet handlade om vem som hade rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal, alltså precis det som händer i Vänersborg. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt. (Se vidare “Vänersnäs: Aktuella VA-domar”.) Domen sa åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning hade ingen betydelse, det var funktionen som var det avgörande. För det andra att bevisbördan låg på kommunen. Det var kommunen som skulle göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. 
Domstolen skrev att inget tydde på att anläggningen förorsakade skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det stod inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning.
Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm avkunnade en dom den 15 april 2021. Mark- och miljööverdomstolens dom stämde väl överens med domen från Växjö. Även om överdomstolen ålade verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerade tillfredsställande”, så var det kommunen som skulle bevisa att den enskilda anläggningen hade brister och medförde olägenheter. (Du kan ladda ner domen här.)
Den 28 september 2021 kom ytterligare en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm (du kan ladda ner domen här):
“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Bevisbördan ligger återigen på kommunen. Mark- och miljööverdomstolens dom kan jämföras med vad samhällsbyggnadsnämndens beslut blev den 9 december:
“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt.
Och hälsoskydds- och miljöskyddskriterierna ansågs vara uppfyllda:
“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”
En skrivbordstillsyn är mycket långt ifrån vad lagen kräver enligt ovanstående domar…
Bucci anser inte heller att villkoret (rekvisiten) om samlad bebyggelse är uppfyllt på Vänersnäs.
Det blir återigen en lång blogg. Men jag måste ändå avsluta med att citera ett avsnitt i en debattartikel som SVD publicerade den 4 december. Den skrevs av Roland Ekstrand, Svensk Klimatcertifiering. (Se ”Grundlösa avloppskrav från kommunerna”.)
“Men varför ställs kravet på ombyggnad? Vi har ett nationellt mål att minska utsläppen av fosfor i sjöar och vattendrag för att förhindra övergödning. Då spelar fosfor en betydelsefull roll eftersom det är ett gödningsämne. Utsläppet av fosfor från en anläggning brukar röra sig om ett par hundra gram under ett 
helt år. Som jämförelse kan man se lantbrukaren som sprider 15–20 kilo per hektar som gödning. Kommunerna tror att den fosfor som finns i avloppsvattnet och som infiltreras i marken kan påverka omgivningen som ligger kilometervis bort från utsläppspunkten. Bristen på kunskap om vad fosfor har för betydelse när det gäller övergödning är skrämmande. Fosfor i avloppsvatten består av joner som är negativt laddade och när de kommer ut i marken så möter de joner av järn, aluminium och kalk som är positivt laddade vilket medför att man får en kemisk reaktion som innebär att fosfor binds inom några tiotal meter från utsläppspunkten och denna bundna fosfor kan inte bidra till övergödning. Järn, aluminium och kalk används som fällningskemikalier i våra reningsverk där man försöker att efterlikna det som sker i naturen.”
”Bevisbördan ligger på kommunen”
I dagens TTELA är insändaren “Bevisbördan ligger på kommunen” publicerad. Den är skriven av James Bucci (V) och Stefan Kärvling (V), dvs jag. Insändaren publicerades redan i måndags på TTELA:s hemsida – se “Bevisbördan ligger på kommunen”.
Insändaren tar bland annat upp några domar som har med kommunala verksamhetsområden, enskilda avlopp och tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet att göra. Naturligtvis ligger fokus på de verksamhetsområden som kommunen vill inrätta på Vänersnäs, eftersom det är de som är aktuella just nu.
Jag återger självklart insändaren ordagrant. Rubriken har TTELA satt.
===
Bevisbördan ligger på kommunen
Vänersborgs kommun har som målsättning att inom 15 år ge 90 procent av kommunens invånare möjlighet att få tillgång till kommunalt vatten och avlopp. Kommunen ska erbjuda anslutningspunkt utanför kommunalt verksamhetsområde där så är möjligt.
Det är dock något annat som gäller om man som fastighetsägare hamnar inom ett verksamhetsområde för VA. Då är det tvångsanslutning som gäller. I dagsläget är lagen så skriven. Ett antal invånare på Vänersnäs står på tur att tvångsanslutas till kommunens VA-nät. Några tycker att det är bra och vill ansluta sig. De flesta vill dock inte. De anser att deras enskilda VA-lösningar uppfyller lagens krav eller också vill de ordna enskilda lösningar som skulle bli betydligt billigare än kommunens lösning.
När frågan behandlades i våras 2021 lyckades Vänsterpartiet få samtliga partier att ändra uppfattning. Kommunfullmäktige återremitterade ärendet. Nu när ärendet är på väg tillbaka kvarstår kommunens uppfattning – fastigheterna ska tvångsanslutas.
Kommunen har, genom en så kallad skrivbordstillsyn, bara tittat på hur gamla de enskilda anläggningarna är och därefter dömt ut dem. Detta har kommunen nöjt sig med trots att aktuell rättspraxis underkänner detta tillvägagångssätt. Mark- och miljödomstolen i Växjö dömde 21 december 2020 att åldern på en VA-anläggning inte hade någon betydelse, det är funktionen som avgör. Där blev kommunen tvingad att göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Det stod inget om att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än en kommuns VA-lösning.
Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm skrev i en dom 15 april 2021 att det är kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter.
Sedan kom en dom 28 september 2021 som är högst relevant för de aktuella ärendena i Vänersborg. Mark- och miljööverdomstolen kom med vägledande anvisningar.
“För att det så kallade miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Bevisbördan ligger på kommunen. Kommunens utredning för att motivera en tvångsanslutning uppfyller inte de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer. Vänsterpartiet Vänersborg är emot skapandet av verksamhetsområden för VA när lagens rekvisit ej är uppfyllda.
James Bucci
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet Vänersborg
Vänersnäs: Aktuella VA-domar
Några veckor före julhelgen besökte jag tillsammans med några partikamrater TTELA i Trollhättan. TTELA ville berätta för partierna i området vad tidningen hade att erbjuda inför valet i september.
Det blev också en del information och prat om TTELA i allmänhet. Vi från Vänsterpartiet i Vänersborg förde fram åsikten att en väldigt stor del av tidningen, och framför allt insändar- och debattsidorna, handlade om Trollhättan. Det var kyld mat i Trollhättans äldreboenden, det var slussdragningar… Vi menade att insändare från Vänersborg helt enkelt väljs bort. Och att det har varit så under en längre tid.
Det verkar dock ha skett en förändring efter vårt besök. Kommunal i Vänersborg har t ex fått två insändare publicerade, varav en i dagens papperstidning. Den fanns att läsa tillsammans med en insändare om VA-problematiken på Vänersnäs. Det är glädjande att TTELA äntligen har upptäckt Vänersborg…
Insändaren från Vänersnäs har funnits på TTELA:s hemsida sedan den 21 december. (Se “Politiker förda bakom ljuset!”.) Insändaren menar att tjänstepersonerna på kommunen undanhåller relevant information för politikerna i syfte att få dem att besluta i en viss riktning:
“Tjänstemännen har vinklat informationen så att politiker inte fått reda på de negativa konsekvenser som en tvångsanslutning skulle innebära, utan endast beskrivit de positiva med tvångsanslutning. De har således inte gett rätt förutsättningar för politikerna att fatta ett välgrundat beslut.”
Jag säger inte emot. Så är det. Det har väl framgått i mina bloggar…
Tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen har i sin motivering och argumentation hänvisat till några äldre domar, som insändarskribenten också nämner. Det är domar som enligt förvaltningen bevisar att de har rätt att tvångsansluta invånarna i Vänersnäs, och Vänersborg, till det kommunala VA-nätet. Men förvaltningen väljer då att “glömma” betydligt nyare domar – domar som talar ett helt annat språk.
Mark- och miljödomstolen i Växjö avkunnade en dom den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20). (Du kan ladda ner hela domen här.) Målet handlade om vem som hade rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal, alltså precis det som händer i Vänersborg. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt och motiverade domen:
“Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. … finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”
Domen säger åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning har ingen betydelse, det är funktionen som är det avgörande. För det andra ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. Domstolen skriver att inget tyder på att anläggningen förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det står inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning. (Se vidare “SHB: VA Vänersnäs 1”.)
Det är en viktig dom och till skillnad från kommunens exempel av betydligt senare datum. Om någon på kommunen inte blir överbevisad av denna dom från Mark- och miljödomstolen i Växjö, så kan man också hänvisa till en ännu nyare dom, från den 15 april 2021. Domen avkunnades dessutom av Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm.
Målet handlade om att Älmhults kommun förbjöd en enskild avloppsanläggning från 1986. Fastighetsägaren överklagade, fick avslag, men överklagade ända upp till ”överdomstolen”. Och där fick fastighetsägaren rätt.
Mark- och miljööverdomstolen motiverade domen:
”Även om det är verksamhetsutövaren som ska visa att hans anläggning fungerar tillfredsställande så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”
Mark- och miljööverdomstolens dom stämmer väl överens med domen från Växjö. Även om överdomstolen ålägger verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerar tillfredsställande”, så är det kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter. (Du kan ladda ner domen här.)
Och inte nog med det, den 28 september 2021 kom ytterligare en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. Mark- och miljööverdomstolen upphävde ett beslut från Länsstyrelsen om att Höganäs kommun skulle föreläggas att anordna en allmän VA-anläggning för ett område i kommunen.
Det handlade inte riktigt om samma sak som på Vänersnäs, men det finns paralleller. I domen skrev nämligen Mark- och miljööverdomstolen:
“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Bevisbördan ligger återigen på kommunen. Mark- och miljööverdomstolens dom kan jämföras med vad samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i sitt underlag till samhällsbyggnadsnämnden, och som nämnden beslutade om den 9 december:
“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt.
Och hälsoskydds- och miljöskyddskriterierna ansågs vara uppfyllda:
“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”
Skrivbordstillsynen innebar, skrev tjänstepersonerna i utredningen från Miljö- och hälsoskyddsnämnden (se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”), att:
“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”
En skrivbordstillsyn är mycket långt ifrån vad lagen kräver enligt ovanstående domar… Istället krävs det, för att uppfylla miljöskyddsrekvisitet, att (och jag citerar VA-guiden, se “MÖD upphäver länsstyrelsens föreläggande om att ordna allmänna vattentjänster – för lite underlag”):
“den allmänna VA-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Med andra ord behövs det finnas en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän anläggning skulle lösa. Eftersom det saknas underlag om området saknas det även stöd för om det finns miljöskäl som krävs”
Det är inte bara så att samhällsbyggnadsnämndens utredning inte uppfyller de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer, den uppfyller inte heller det som kommunfullmäktige begärde i sin återremiss.
Till sist.
Dagens VA-insändare från Vänersnäs avslutas:
“V och MP är emot tvångsanslutning”
Eftersom ingen i Miljöpartiet i Vänersborg någonsin i offentliga sammanhang, vad jag vet, har yttrat sig i VA-frågan, 
så skrev jag i Vänersnäsgruppen på Facebook, och frågade – varför står det “MP”? Som svar fick jag en länk till en interpellationsdebatt i riksdagen från 2017. (Se här.) Det var moderaten Lars Beckman som ställde en fråga, interpellation, till dåvarande miljöminister Karolina Skog (MP).
Interpellationsdebatten höll på ett tag med flera inlägg, men jag ska bara återge några avsnitt ur vad miljöpartisten Karolina Skog yttrade:
“För den enskilda fastighetsägaren kan det bli billigare att ordna va genom en enskild lösning eller i samverkan mellan fastighetsägare, … Utredningen ska bland annat titta på om det är möjligt ”att i större utsträckning ge utrymme för enskilda alternativ när dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.”
Och:
“Något som är viktigt att ha med sig är att det har skett en stark teknisk utveckling på detta område på senare år. När lagstiftningen skrevs fanns det färre tekniska möjligheter att välja mellan, men i dag är de fler. Detta är en anledning till att det är relevant att uppdatera lagstiftningen. Det finns helt enkelt effektivare lösningar för enskilda och för mindre samlingar av hus som, beroende på de fysiska förutsättningarna på en specifik plats, kan ge samma skydd för hälsa och miljö.”
Det kanske är dags för Miljöpartiet i Vänersborg att “tala ur skägget” och berätta för invånarna i Vänersborg var de står i frågan. Eller är de helt uppbundna av överenskommelsen med Socialdemokraterna och Centerpartiet, dvs att hålla med dessa partier oavsett vad de säger och tycker…?
Och jag vet fortfarande inte vad den borgerliga oppositionens “ledare” anser om sina partivänners agerande i samhällsbyggnadsnämnden…
Mitt tips är att VA-frågan blir en av de viktigare frågorna i valet.
SHB: Buccis reservation
I torsdags sammanträdde samhällsbyggnadsnämnden. Det var många kommuninvånare som med spänning, och viss vånda, såg fram mot nämndens beslut i VA-frågan. Självklart var spänningen störst på just Vänersnäs, men flera invånare i andra delar av kommunen var också intresserade. De kommer ju att hamna i samma situation under kommande år.
Som jag beskrev i gårdagens blogg (se ”Gårdagens VA-beslut i SHB”) så beslutade samhällsbyggnadsnämnden att föreslå:
“kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden…”
7 ledamöter röstade för att införa verksamhetsområden och 4 ledamöter röstade mot. Det var betongpartierna på ena sidan, dvs S+C+MP+M+KD+L, och oppositionen på den andra, dvs V+MBP+SD. (Tillägg 13/12. Du kan också läsa Buccis egen blogg om sammanträdet – ”Taggad för att ta i skiten”.)
James Bucci (V) reserverade sig mot nämndens beslut. Här följer hans skarpa skriftliga reservation.
==
Reservation i Ärenden 8 & 9 – Svar på återremiss avseende att införa verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden områden 1 & 2 VA Vänersnäs
En demokratisk vald församling kan fatta vilka beslut den vill – detta gör inte besluten per automatik lagliga då det finns både laglighetsskydd och överklagningsmöjlighet inskrivna i kommunallagen.
Det innebär således att det faktum att besluten är fattade av en demokratisk vald församling inte gör besluten per automatik demokratiska. Även demokratiskt folkvalda kan tyvärr bete sig som diktatorer.
Dessa två ärenden om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs har varit återremitterade från kommunfullmäktige med syfte att fullmäktiges krav i återremissen skall uppfyllas. I stort sett har det arbetet gjorts men inte på en punkt, som för mig är den mest grundläggande för att man skall kunna hävda demokrati och inte diktatur. Det som fullmäktige kräver är att det skall redovisas på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena. Chefen för kretslopp och vatten menar att detta inte behövs göras samt att det blir alltför resurskrävande att göra.
Utan att detta görs blir min fråga, hur skall den enskilde veta på vilka grunder hens fastighet är upptagen i ett planerat verksamhetsområde? Hur skall den enskilde sedan veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet?
Lagen om vattentjänster (LAV) § 6 styr skapandet av ett verksamhetsområde. I § 6 finns det tre rekvisiter att ta hänsyn till – miljöskydd, hälsoskydd och samlad bebyggelse. Miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna kan uppfyllas var för sig eller så kan det finnas en kombination av båda. Sedan måste rekvisiten att det rör sig om en samlad bebyggelse uppfyllas för att det skall vara tal om att skapa ett verksamhetsområde.
I dessa två ärenden finns det underlag som vill göra gällande att miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna är uppfyllda. Dock är det inget som är redovisat på den enskilda fastighetsnivån. Förvaltningen har på denna nivå endast nöjt sig med att redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner att enbart peka på en VA-anläggnings ålder som skäl för att mena att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till en anläggning.
I dessa två ärenden finns det inget som talar för att rekvisiten om samlad bebyggelse är uppfylld. I och för sig är det förståelig att det saknas då båda ärenden omfattar landsbygd som inte uppfyller rättspraxisens definition av samlad bebyggelse.
Om jag för ett ögonblick skulle bortse från underlaget som saknas och istället lyssna på majoritetens företrädares fina ord om att det vi gör nu är av hänsyn till miljön. Visst, det låter bra men är det verkligen det bästa för miljön som är drivkraften?
De fina orden håller inte då vi i vår kommun har ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna. Det utslaget ihop med kunnigt vänsterinflytande i miljö- och hälsoskyddsnämnden verkar ha fått kommunen att lugna ned sig i det enskilda fallet.
Men det var en utsvävning som jag inte ber om ursäkt för.
Här kretsar inte ärendena om bästa lösningar. Här kretsar ärendena om att det utanför samlad bebyggelse räcker med VA-lösningar som är godtagbara för människors hälsa och miljön. Jag menar då att det ligger på kommunen att bevisa dels att befintliga anläggningar inte är godtagbara och att sedan få ihop bebyggelsen till en samlad bebyggelse som motiverar införandet av ett verksamhetsområde. Kan inte kommunen nå upp till dessa rekvisiter och ändå väljer att pressa på, då har kommunen lämnat det demokratiska tänket och tagit sig in i ett tänk som verkligen behöver renas.
James Bucci
2021-12-10
Gårdagens VA-beslut i SHB
Igår torsdag hade samhällsbyggnadsnämnden sitt sista sammanträde för året. Ärendet kring inrättandet av verksamhetsområden på Vänersnäs stod på dagordningen.
Det blev en längre diskussion innan beslut slutligen fattades. Och inte helt oväntat så slöt majoriteten upp bakom sin förvaltning.
Samhällsbyggnadsnämnden beslutade att föreslå:
“kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden…”
Det var bara Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet som inte ville ställa sig bakom förvaltningens förslag. De partier, som utgjorde majoriteten och som fattade beslutet, var de styrande partierna, S+C+MP, och den borgerliga oppositionen, M+KD+L.
De styrande partierna gör i stort sett alltid som tjänstepersonerna föreslår, och så alltså även nu. Det är ett både märkligt och till synes slentrianmässigt och oreflekterande beteende. Ordförande Anders Wiklund (MP) anmälde dock jäv och det gjorde även ersättaren Håkan Skött (S). Leif Höglund (S) gick in som ordförande under ärendet.
Det lite överraskande var kanske att de borgerliga partierna, M+KD+L, har ändrat uppfattning sedan kommunfullmäktiges beslut. De röstade alltså för förslaget. Det händer ibland att betongpartierna (S+C+MP+M+KD+L) “bråkar med varandra” men då är det ofta i småfrågor. I de större frågorna har de en förmåga att sluta sig samman. Men ett undantag egentligen, demokratifrågor. När S och M blir oense så är det just i demokratifrågor. Och VA-frågan med tvångsanslutning är i stor utsträckning en demokratifråga.
I det bildspel som förvaltningen presenterade för nämnden som information innan diskussionen började, så kan man konstatera att det inte var någon ny information. Det var en ganska allmän information som de flesta i nämnden antagligen hade hört redan tidigare. Och självklart var det som vanligt bara information som talade för förvaltningens syn att inrätta verksamhetsområden – och tvångsansluta de som ägde fastigheter.
En bild från PowerPoint-presentationen kan vara värd att kommentera. Det är nämligen så att det är fler områden som i framtiden kommer att beröras av frågorna kring verksamhetsområden och VA-anslutningar:
“90 % av kommunens invånare ska få tillgång till kommunalt vatten och avlopp inom 15 år”
Och det finns ganska många enskilda avloppsanläggningar i Vänersborg, se bild till höger.
Det är många strider kvar att utkämpa i kommunen. De andra striderna kan dock bli avblåsta innan de hinner börja. Det är nämligen mycket som talar för att riksdagen ska ändra lagen och göra anslutning till kommunernas VA-nät frivillig.
Majoriteten av samhällsbyggnadsnämndens ledamöter ansåg att förvaltningens utredning var helt tillfyllest. Ja, det fanns ledamöter som också framförde det. Det fanns ingenting att anmärka på. Och då kan jag inte låta bli att bli lite betänksam. Och det tror jag att flera läsare av denna blogg också blir. Frågor som “har politikerna i samhällsbyggnadsnämnden verkligen läst igenom underlaget?” och “har politikerna förstått vad de har läst?” infinner sig. För det är ju faktiskt helt uppenbart att förvaltningen inte har gjort sitt jobb. Den har ju t ex inte svarat på de frågor som kommunfullmäktige ville ha svar på. Det är helt tydligt. Varför såg inte ledamöterna från betongpartierna det? (Se “SHB: VA Vänersnäs 2”.)
Och, såg inte politikerna i nämnden att underlaget var oerhört vinklat – att det bara var sådant som kunde tala för att tvinga in fastigheter i verksamhetsområdena som presenterades? Allt som talade mot en tvångsanslutning sållades bort. Det anfördes till och med gamla domar, medan förvaltningen ignorerade nyare domar som visar på att rättsväsendet har förändrat sin syn på problematiken kring verksamhetsområden, enskilda VA-anläggningar och tvångsanslutning. (Se “SHB: VA Vänersnäs 1”.)
Det verkar också som om det saknas intresse kring och kunskap om de vetenskapliga diskussioner som förs och de rön som görs kring avloppsfrågor. (Se t ex “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?”, “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…” och “Naturhus i Vadstena och Sikhall”.)
Vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden James Bucci argumenterade enligt uppgift både engagerat och ihärdigt mot det liggande beslutsförslaget.
Bucci (V) pratade bland annat om att beslut i en demokratisk församling inte automatiskt
innebar att beslutet var demokratiskt. Det är orsaken till att Kommunallagen ger invånarna olika slags skydd, det viktigaste är att de kan överklaga beslut. Men om invånare ska kunna gå till domstol måste de veta vad de ska överklaga. Och här kommer Buccis obevekliga kritik.
Samhällsbyggnadsförvaltningen har inte redovisat på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena. Det har kommunfullmäktige krävt i sin återremiss och det kräver också de nyare domarna i Mark- och miljödomstolar. (Domar som förvaltningen alltså inte låtsas om.)
Bucci frågade sig (ungefär):
“Hur skall den enskilde veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet?”
Chefen för Kretslopp & vatten menade uppenbarligen att detta inte behövde göras och också att det skulle blir alltför resurskrävande. (Som om en domstol skulle acceptera att pengar får stå i vägen för att följa lagen…) Det var det skäl som Miljö och Hälsa anförde för att göra 
sin “skrivbordstillsyn”… Tjänstepersonernas “skrivbordstillsyn” ledde som bekant till att förvaltningen har nöjt sig med att endast redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner detta förfarande. Det räcker inte att enbart peka på en VA-anläggnings ålder för att hävda att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till den. (Se “SHB: VA Vänersnäs 1”.)
Det finns i lagen ett krav på verksamhetsområden bara får inrättas för en “samlad bebyggelse”. Bucci (V) kritiserar att detta juridiska krav inte uppfylls på Vänersnäs. (Se “SHB: VA Vänersnäs 2”.)
Jag har pratat med James Bucci. Han är inte glad över beslutet. Han berättade att politikens och förvaltningens fina ord om att de värnar om miljön inte håller.
“I Vänersborg har vi ju ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna.”
Jag förstod att Bucci pratade om Solvarm. Det kan vara värt att nämna att miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) också är ledamot i samhällsbyggnadsnämnden. Hennes tilltro till den kommunala VA-lösningens överlägsenhet tycks sakna gränser…
Bucci menar sammanfattningsvis att det är kommunens skyldighet att bevisa dels att de befintliga anläggningarna inte är godtagbara och dels att få ihop bebyggelsen i de båda verksamhetsområdena till en samlad bebyggelse som motiverar införandet av ett verksamhetsområde. Bucci avslutar (ungefär):
“Kan inte kommunen nå upp till dessa rekvisiter och ändå väljer att pressa på, då har kommunen lämnat det demokratiska tänket och tagit sig in i ett tänk som verkligen behöver renas.”
Bucci håller på att skriva en reservation mot beslutet. Den ska bli mycket intressant att läsa. Jag är övertygad om att flera av hans formuleringar, som jag har återgett här, kommer att återfinnas i reservationen.
Jag vet inte vad samhällsbyggnads-, byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnderna sysslar med i denna kommun. Och jag vet egentligen inte heller hur M+L+KD+C motiverar att de har en annan syn i dessa frågor än deras ledamöter i riksdagen. Man blir hur som helst både förvånad och upprörd över hur politiker och tjänstepersoner är beredda att köra över enskilda personer utan att ta några som helst hänsyn till deras integritet, vilja och önskemål.
För att travestera Bertolt Brecht:
”Om folket förlorar betongpartiernas förtroende så får de väl upplösa folket och välja ett nytt.”
Tillägg 11/12 kl 10.05.
I torsdags och fredags (igår) så hade jag kontakt med James Bucci. Vi mailade, pratade och jag fick läsa hans reservation. När jag skrev bloggen blandade jag ihop lite vad han sa på sammanträdet och vad han skrev i reservationen. Jag ber om ursäkt för detta. Det var helt och hållet mitt fel. Jag låter dock texten i bloggen vara kvar oförändrad, eftersom James Bucci står för allt det jag skriver.
PS. Du kan läsa James Buccis (V) reservation här: ”SHB: Buccis reservation”.
SHB: VA Vänersnäs 2
Imorgon ska samhällsbyggnadsnämnden fatta två viktiga beslut. Nämnden ska bestämma sig för vad den anser att kommunfullmäktige någon gång i början på nästa år ska fatta för beslut när det gäller inrättandet av två verksamhetsområden på Vänersnäs.
Det är så att säga det andra försöket. Förra gången var inte kommunfullmäktige (KF) nöjd med samhällsbyggnadsnämndens arbete, utan ärendet återremitterades. Fullmäktige ville så att säga ha mer kött på benen, mer fakta innan beslut kunde fattas.
KF skrev i återremissyrkandet:
“Pandemin har försvårat dialogen och det har till exempel inte gått att genomföra fysiska möten på ordinarie sätt.
Beslutsunderlaget behöver därför kompletteras så att det framgår:
* grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder,
* tidplan för genomförandet,
* de ekonomiska förutsättningarna för genomförandet inklusive en bedömning av som minimum:
- hur många av verksamhetsområdets ingående fastigheter som inte uppfyller 24 § första stycket pkt 2 (LAV) och därmed inte behöver kommunala vattentjänster, och
- vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV)
Ihop med det upprättas en dokumentation om vad det finns för enskilda VA-anläggningar i området och om de uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven.
* att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området
* sammanställda synpunkter som inhämtats i en dialog med berörda fastighetsägare i syfte att förklara innebörden av att ingå i ett verksamhetsområde.”
Det var ett tämligen långt återremissyrkande och det var många saker som KF ville att samhällsbyggnadsnämnden och dess förvaltning skulle ta reda på och utföra innan KF var redo att fatta beslut i ärendena. Det är viktigt att ha fullmäktiges ord med sig när man läser utredningen. KF:s beslut är nämligen “lag i kommunen”, besluten ska följas – allt måste utredas.
Det är ingen tvekan om att i varje fall det mesta har gjorts, dock inte allt, och det ganska snabbt också. Samhällsbyggnads har dessutom “tagit hjälp” av byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden. Deras yttranden och beslut i ärendena har jag beskrivit i bloggen “VA Vänersnäs: Det rör på sig”. Den är viktig i sammanhanget, särskilt naturligtvis för de som berörs av kommunens planer på tvångsanslutning. Det är också viktigt att läsa gårdagens blogg – se ”SHB: VA Vänersnäs 1”. Jag tror att de domar som jag refererade till i den bloggen kan räcka som skäl till ett avslag i kommunfullmäktige eller som grund för ett överklagande, om nu fullmäktige går på den linje som samhällsbyggnadsförvaltningen föreslår.
Samhällsbyggnadsförvaltningen föreslår nämligen att samhällsbyggnadsnämnden ska besluta följande imorgon torsdag:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden område 1 enligt vad som framgår av bilaga 1 och 2.”
Det innebär att förvaltningen anser att samtliga fastigheter i de två verksamhetsområdena, med några enstaka undantag, ska tvångsanslutas till kommunens VA-nät.
I sammanfattningen av ärendet, som följer direkt efter beslutsförslaget, så motiveras beslutet tämligen kortfattat:
“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt. Verksamhetsområde för avlopp (spillvatten)/vattenförsörjning ska därmed inrättas.”
LAV är “Lagen om allmänna vattentjänster”. Det är en lag som reglerar kommunens ansvar för att inrätta ett verksamhetsområde för vatten och avlopp. Kommunen använder denna lag så att säga tvärtom, som ett sätt att tvinga in fastighetsägare i det kommunala VA-nätet.
I sammanfattningen så motiveras tvångsanslutningen alltså endast av hälsoskydds- och miljöskäl. Det är anmärkningsvärt. I sammanfattningen borde ju alla skäl finnas med, för att sedan utvecklas och förklaras i den följande utredningen. Om det nu fanns några. Jag noterar särskilt att det inte finns något “sammanhangsskäl” (jag återkommer till det).
Men först, vad säger 6 § LAV – denna nyckelparagraf?
“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen
- bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
- se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va- anläggning.”
LAV är som synes mycket vag vad gäller hälsoskydds- och miljökravet:
“hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön”
Det är knappast någon övertygande motivering för ett tvingande, och mycket kostsamt, beslut för den enskilde att bara hänvisa till denna paragraf. Jag vill dock slå fast att det naturligtvis inte ska tolereras några enskilda avloppslösningar som är en fara för “människors hälsa eller miljön”. Självklart inte. Men det gäller, som jag skrev om igår (se ”SHB: VA Vänersnäs 1”), att kommunen faktisk tar reda på och bevisar vilka anläggningar som är en fara för människor eller miljön. Det går inte att göra det genom att t ex sitta vid ett skrivbord och gissa…
Och det är faktiskt så att utredningen inte har tagit reda på eller bevisat vilka anläggningar som är en fara för människor eller miljön. Det står tydligt i utredningen från Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Den skriver (se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”) att förvaltningen inte har varit ute på fältet utan arbetet har gjorts:
“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”
“Skrivbordstillsyn”?
Skrivbordstillsynen innebär, skriver tjänstepersonerna, att:
“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”
Förvaltningarna jobbar alltså vid “skrivbordet” och läser dokument i stället för att besöka verkligheten. Det skulle inte duga i ett mål i Mark- och miljödomstolen…
Skrivbordstillsynen hittar många enskilda anläggningar som är 10 år eller äldre. Då antar miljö- och hälsoskyddsnämnden att de inte fungerar. Det är det första premissen i det följande resonemanget.
Den andra förutsättningen är att Dättern (se karta) bedöms ha en:
“måttlig ekologisk status beroende på främst övergödning till följd av belastning av näringsämnen.”
Och det har den uppenbarligen.
Alltså, det finns flera äldre anläggningar i de tänkta verksamhetsområdena och Dättern är övergödd. Då dras slutsatsen:
“Enskilda avlopp bedöms ha en betydande påverkan.”
Alltså, vilket skulle bevisas, det är de enskilda avloppen på Vänersnäs som orsakar övergödningen. Förvaltningens slutsats är tämligen osäker, det vet förvaltningen, och använder begreppet “bedöms”. Och vem som har bedömt och hur framgår inte. Det är inte heller, som jag har nämnt tidigare, på något sätt påvisat att det är så här, att det är de enskilda avloppen på Vänersnäs som är orsaken till övergödningen av Dättern. (Det handlar för övrigt om fosfor.)
Det är följaktligen lite svårt att förstå hur förvaltningen på fullt allvar kan dra denna slutsats. Eller, ja… Det vet vi förresten, kommunen gissar. Det har ju inte gjorts någon kontroll på VA-anläggningarna under de senaste 10 åren. Och hur vet då förvaltningen att det beror på de enskilda anläggningarna?
Det finns istället betydligt mer närliggande förklaringar till Dätterns övergödning. Det ligger t ex betydande jordbruksmarker runt Dättern, särskilt på Grästorpssidan. Det är sannolikt att jordbruket belastar Dättern betydligt mer än de aktuella fastigheterna. Vid Dätterns sydspets går dessutom 60-70 kossor och betar 6-7 månader om året. Och det betydligt närmare Dätterns vatten än många av fastigheterna.
Vilken slutsats hade en miljöinspektör dragit om hen varit vid Dättern dagen efter och tagit prover? Att det är enskilda avloppens fel?
Vattendraget som rinner genom Grästorp heter Nossan. Den rinner ut i Dättern. Vid Nossan ligger två avloppsreningsverk, ett i Grästorp och ett i Nossebro. Avloppsreningsverk bräddar med jämna mellanrum, dvs avloppsvatten rinner rakt ut i vattnet. Dessutom “läcker” det kontinuerligt ut mer eller mindre stora mängder fosfor och kväve ur reningsverken. Det gör avlopps- och reningsverket i Vänersborg också – se “VA och utsläppen 2020”. (Fler länkar: “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar” och “Avloppskaos fortsatt problem för skärgården”.)
Det blir en lång blogg, jag vet det. Men jag måste ändå citera ett avsnitt i en debattartikel som SVD publicerade i lördags. Den skrevs av Roland Ekstrand, Svensk Klimatcertifiering, och tar upp just denna fråga. (Se ”Grundlösa avloppskrav från kommunerna”.)
“Men varför ställs kravet på ombyggnad? Vi har ett nationellt mål att minska utsläppen av fosfor i sjöar och vattendrag för att förhindra övergödning. Då spelar fosfor en betydelsefull roll eftersom det är ett gödningsämne. Utsläppet av fosfor från en anläggning brukar röra sig om ett par hundra gram under ett helt år. Som jämförelse kan man se lantbrukaren som sprider 15–20 kilo per hektar som gödning. Kommunerna tror att den fosfor som finns i avloppsvattnet och som infiltreras i marken kan påverka omgivningen som ligger kilometervis bort från utsläppspunkten. Bristen på kunskap om vad fosfor har för betydelse när det gäller övergödning är skrämmande. Fosfor i avloppsvatten består av joner som är negativt laddade och när de kommer ut i marken så möter de joner av järn, aluminium och kalk som är positivt laddade vilket medför att man får en kemisk reaktion som innebär att fosfor binds inom några tiotal meter från utsläppspunkten och denna bundna fosfor kan inte bidra till övergödning. Järn, aluminium och kalk används som fällningskemikalier i våra reningsverk där man försöker att efterlikna det som sker i naturen.”
Hur kan man dra slutsatsen att övergödningen i Dättern beror på de enskilda anläggningarna på Vänersnäs?
Det hänvisas till ett flertal rättsfall och domar i underlaget, alltså det underlag som samhällsbyggnadsförvaltningen har arbetat fram. Jag får dock hela tiden känslan, ja det är mer än en känsla, att förvaltningen hela tiden plockar ut det som kan tänkas ge stöd för uppfattningen om tvångsanslutning och så struntar man i det som talar mot. Och i samma anda tolkas, som jag ser det, domslut på ett sätt som talar till ens egen fördel.
Det är flera hänvisningar till diverse domar i materialet, när förvaltningen tar upp det jag tidigare i bloggen kallade “sammanhangsskälet”. Det ska emellertid noteras att detta skäl inte åberopas som skäl till själva beslutet som det framställs i sammanfattningen.
“Sammanhangsskälet” kommer från 6 § LAV:
“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen…”
Det är begreppet “större sammanhang” det handlar om. Begreppet finns inte definierat i lagtexten, men enligt förarbeten kan man möjligen säga att 20 till 30 fastigheter kan ses som en gräns. Gränsen kan dock minskas om det finns särskilda skäl för det. Då är det oftast miljöaspekten eller närheten till ett befintligt verksamhetsområde.
Daniel Larsson, chef på Kretslopp & Vatten, blev intervjuad av två studenter vid Högskolan Väst. De höll på med ett examensarbete vid institutionen för ingenjörsvetenskap (du kan ladda ner uppsatsen här). I uppsatsen skrev studenterna efter intervjun:
“De kunde ha valt 20 till 30 fastigheter som Länsstyrelsen har valt att lägga sig på, men kommunen har rätt att göra en egen bedömning av hur många fastigheter man är skyldiga att ordna vattentjänster för. Med hjälp av några rättsfall, som vid intervjutillfället inte kunde nämnas mer specifikt, kom kommunen alltså fram till att åtta fastigheter är den rätta bedömningen för dem.”
Jag vet inte varför Vänersborg ska skilja sig så mycket från förarbetena till LAV.
Avstånden mellan husen är också viktigt för begreppet “större sammanhang”. Här säger Daniel Larsson:
“…gjordes en GIS-analys där områden lystes upp på en karta. Analysen användes som en utgångspunkt och de områden som fanns med var fastigheter som hade anknytning till varandra inom 100 meter. Det fanns dock en viss osäkerhet kring avståndet 100 meter vid intervjun.”
Jag tror att många kommuner använder denna definition på större sammanhang.
I Plan- och bygglagen (PBL) definieras begreppet “sammanhållen bebyggelse”:
“bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark”
Definitionen skiljer sig från kommunens, det är svårt att se att PBL anser att hus som ligger 100 m från varandra ska kallas “sammanhållen bebyggelse”. Byggnadsnämnden tar inte alls upp definitionen av begreppet (PBL är en mycket viktig lag för byggnadsnämnden) i sitt svar till samhällsbyggnadsnämnden och kommunfullmäktige. Det är förvånande.
Byggnadsförvaltningen går snarare ifrån både den gängse definitionen och kommunens egen. Det gör att yttrandet istället för att klargöra begreppen “större sammanhang” och “samlad bebyggelse”, och därmed bestämmandet av verksamhetsområden, istället ökar förvirringen. I sitt svar påpekade byggnadsnämnden t ex att åtminstone 4 fastigheter inte ingår i “sammanhållen bebyggelse”. Men byggnadsförvaltningen skrev samtidigt att dessa fastigheter gott kunde ansluta sig till kommunens VA ändå. Tre av fastigheterna låg ju i närheten av Dättern och en låg nära ledningarna…. Det verkar således som om byggnadsnämnden anser att kommunen kan bestämma verksamhetsområden lite som den vill, lite som det passar…
Samhällsbyggnadsförvaltningen hänvisar alltså till diverse rättsfall i sin utredning. Förvaltningen skriver:
“I Blåplanen har Vänersborgs kommun använt sig av en GIS-analys där avståndet varit 150 meter … Avståndet är valt utefter rättsfall från Statens VA-nämnd BVa 13, mål nr VA 16/08.”
I uppsatsen sa VA-chefen 100 meter. Jag vet inte riktigt vilket avstånd som är det riktiga.
Det rättsfall som texten hänvisar till är från 2010. (Du kan ladda ner rättsfallet här.) Det handlade om en fastighetsägare i Kungsbacka som ville ingå i kommunens verksamhetsområde och därmed bli ansluten till det kommunala VA-nätet. Kommunen hade alltså inte tagit med fastigheten i verksamhetsområdet:
“avståndet mellan gränsen för verksamhetsområdet och sökandenas fastighet torde vara 150-160 m. En ledningsdragning till avsedd anslutningspunkt till kommunens huvudledning blir dock något längre, drygt 200 m beroende på hur ledningen dras.”
I VA-nämndens (VA-nämnden var en domstol) dom framgick att kommunen skulle ändra verksamhetsområdet, så att den berörda fastigheten ingick. Det som inte förvaltningen skriver är att ett av skälen till domen var, så vitt jag kan bedöma, en avgörande bevekelsegrund för domstolen:
“uppenbarligen behöver såväl vatten- som avloppstjänst av sanitära skäl och av miljöskäl och måste ansluta till kommunens nät för att tillgodose behoven”
Det var alltså inte själva avståndet som var det viktiga i domen…
Det är belysande att samhällsbyggnadsförvaltningen har valt att bortse från ett annat rättsfall som också tar upp avståndet mellan fastigheter. James Bucci (V) uppmärksammade mig på ett betydligt senare rättsfall från 2015. Det utspelade sig i Västervik. (Du kan ladda ner rättsfallet här.) Det har stora likheter med det andra fallet. En fastighetsägare ville bli ansluten till det kommunala VA-nätet och därför ingå i verksamhetsområdet.
“Mellan gränsen för verksamhetsområdet och gränsen för den närmast belägna av sökandenas fastigheter är avståndet ca 160-170 m. En ledningsdragning till avsedd anslutningspunkt till kommunens huvudledning blir dock enligt kommunen längre; ca 240-250 m.”
Här dömde VA-nämnden helt annorlunda. Fastighetsägaren fick fel. Fastigheten utanför det av kommunen beslutade verksamhetsområdet skulle inte ingå i verksamhetsområdet och därmed inte anslutas till det kommunala VA-nätet. Det avgörande skälet var, som jag ser det, att det inte fanns några sanitära eller miljöskäl.
Jag avslutar genomgången av begreppet “större sammanhang” med att citera ett av James Buccis anförande i kommunfullmäktige (se “VA Vänersnäs: Debatten i KF”):
“För det inringade området är det som menades med större sammanhang som LAV refererar till. Det som är utanför det inringade området är inte längre större sammanhang, för annars hade ju ringen dragits större för att omfatta fastigheter då. Gränsen drogs ca 100 m i Vänersborgs kommuns bedömningar och man har med hjälp av GIS då ritat in ring runt fastigheter som faller in under större sammanhang. Det som faller utanför större sammanhang skall inte tagas med i ett verksamhetsområde. Så enkelt är det.”
Det kan vara på sin plats att åter studera vad kommunfullmäktige sa till samhällsbyggnadsnämnden att utreda. Det har som sagts utretts en hel del, inte särskilt tillfredsställande, men några saker har helt enkelt hoppats över. Jag ser t ex inte att samhällsbyggnadsnämnden har tittat på de enskilda fastigheterna och de enskilda VA-anläggningarna på det sätt som fullmäktige avsåg. Nämnden har inte heller utrett om anläggningarna uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven. Det finns inte något svar på frågan om vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV) och det finns inget om det är lämpligt med en detaljplan för området.
Utredningen är av dessa anledningar inte komplett. De fakta och underlag som kommunfullmäktige efterlyser finns inte i utredningen. Det kan dock tänkas att kommunstyrelseförvaltningen ämnar komplettera utredningen, även om det verkar osannolikt.
Tjänstepersoner har varit ute på Vänersnäs och pratat med människor. De har också tagit emot och svarat på många mail och telefonsamtal. Det framgår av underlaget att det finns några invånare på Vänersnäs som välkomnar en anslutning till det kommunala VA-nätet, de flesta vill emellertid inte ansluta sig. Det är många som anser att deras anläggningar uppfyller alla krav och andra som vill åtgärda sina anläggningar med enskilda lösningar. De lösningarna blir i de allra flesta fall betydligt billigare.
Politiska uppfattningar har ofta med värderingar att göra. Det kan innebära att det som är tillåtet i t ex lagen inte måste genomföras om det finns etiska och mänskliga skäl som talar mot. Det här är antagligen inte tjänstepersonernas sak att föra fram i en utredning, men inte desto mindre är det viktigt för ett beslut. Som politiker måste vi väga olika typer av argument mot varandra.
Ett exempel. Det finns på Vänersnäs många äldre som äger fastigheter. Det finns några som är 80+. De kan äga en fastighet som har ägts av släkten i flera generationer. För dessa äldre är det svårt eller omöjligt att få ihop 200.000 kr till en kommunal VA-anslutning. Det finns knappast några banker som skulle låna ut den summan till en 86-åring.
Är denna moraliska och mänskliga aspekt ointressant? Nä, självklart inte.
Jag tror att det som driver kommunen i den här frågan enbart är att den vill ha så många människor som möjligt in i VA-kollektivet. Ju fler som ansluter sig till det kommunala VA-nätet, desto mer intäkter får kommunen. Och desto lägre blir taxorna (än de annars skulle ha blivit). Om kommunen skulle resonera så här på andra områden skulle alla fastighetsägare vara med och betala fiberdragning och fjärrvärme fast de hade egna lösningar. Det får inte gå till så.
Jag avslutar med att återigen citera Roland Ekstrand:
“Tusentals fastighetsägare med enskilda avloppsanläggningar drabbas av kommunernas utpressning. Hur är det möjligt att så många människor känner sig helt rättslösa? … Om fastighetsägaren anser att anläggningen fungerar utan problem och inte vill bygga om den, säger kommunen ”är du inte nöjd med vårt beslut att underkänna din anläggning så får du överklaga beslutet till länsstyrelsen”. Har man inga kunskaper i ämnet så vet man inte vad man ska anföra till sitt försvar utan man känner sig tvingad att göra som kommunen kräver.”
Det får inte vara så i Vänersborg.
PS. Här kan du läsa om samhällsbyggnadsnämndens beslut: ”Gårdagens VA-beslut i SHB”.
SHB: VA Vänersnäs 1
På torsdag sammanträder samhällsbyggnadsnämnden för sista gången i år.
Nämnden har många viktiga och intressanta ärenden på dagordningen. I denna blogg ska jag uppehålla mig vid ett av dem – “Svar på återremiss avseende att införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, Grytet, Hallby Mitt och Änden”. Fast det är egentligen två ärenden, det ena gäller område 1 och det andra område 2. Underlagen till ärendena är i stort sett identiska.
Som de minnesgoda kommer ihåg, och just i dessa ärenden räknar jag alla vänersnäsare till denna kategori, har ärendena varit uppe i kommunfullmäktige. Förslaget var då att fullmäktige skulle besluta om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs, dvs alla fastigheter i de beslutade områdena skulle anslutas till det kommunala VA-nätet. Nu blev det inte så, Vänsterpartiet som i stort sett stod ensamma i kommunstyrelsen fick hela kommunfullmäktige på sin sida… Och fullmäktige beslutade, efter en lång diskussion med många inlägg (du kan läsa om debatten i fullmäktige här – “VA Vänersnäs: Debatten i KF”), att återremittera ärendena, dvs skicka tillbaka dem till nämnden, och därmed till förvaltningen, för ytterligare utredning. (Se “KF: ÅTERREMISS!”.)
Det har gått ovanligt snabbt. Nu betraktar förvaltningen utredningen som klar. Det är tänkt att den ska godkännas av samhällsbyggnadsnämnden på torsdag, gå vidare till kommunstyrelsen som förväntas göra detsamma i början på nästa år och sedan beslutas slutgiltigt av kommunfullmäktige i februari eller mars.
Är det så att förvaltningen har bråttom därför att en majoritet i riksdagen är mot tvångsanslutning och efter nästa års val kan en ny regering ändra lagen snabbt? Jag tror det. Och om det blir så, då faller hela förslaget från kommunens förvaltningar. Det handlar nämligen till stor del om tvångsanslutningar.
Jag har läst igenom utredningen. Och det är många gånger under läsningen som jag tänker på den svenska vittneseden:
”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”.
Vittneseden innebär att om ett vittne inte säger “hela sanningen”, om hen är tyst om och undanhåller något som har med målet att göra, då säger man inte sanningen. Och då, ja, då ljuger man… I kommunala sammanhang skulle det innebära att t ex tjänstepersoner bara ger argument för den ena sidan av saken, och är tyst, förtiger, den andra.
I den här aktuella utredningen återger förvaltningen bara det som på något sätt kan tala för och stödja en tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. Andra tolkningar och andra sätt att se på frågan om en kommunal tvångsanslutning utelämnas. Jag tycker inte att det är ok. Tjänstepersonerna försöker styra politikerna att ta ett visst beslut, dvs att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs och tvinga fastighetsägarna att ansluta sig. Det måste vara vi politiker som bestämmer och för att kunna göra det på ett klokt, riktigt och rättvist sätt måste vi få fakta och argument som talar både för och mot.
Jag ska ge ett exempel som tydligt illustrerar min uppfattning.
Förvaltningen beskriver i utredningen om enskilda avloppsanläggningar ett avgörande från VA-nämnden 2014:
“Anläggningen var ca 12 år och i VA-nämndens domskäl står det att det faktum att anläggningen är primitiv och att den är 12 år gammal var för sig anledningar till att inte få ersättning enligt 40 §. Med det menar VA-nämnden att det dels var tal 
om en anläggning som ses som primitiv i juridisk mening, dels att den oavsett att den ses som primitiv också är alldeles för gammal. VA-nämnden menar att de tillämpar en avskrivningstid på maximalt 10 år i de fall det finns skäl att få ersättning för onyttigbliven anläggning.”
Och så följer en tabell där årtalen redovisas för när tillstånd för de enskilda anläggningarna på Vänersnäs utfärdades. Och eftersom flera anläggningar är 10 år eller äldre menar självklart förvaltningen att samtliga anläggningar är föråldrade, dvs miljöfarliga.
Men det är klart att tjänstepersonerna och experterna på förvaltningen är medvetna om en betydligt nyare dom i Mark- och miljödomstolen i Växjö. Domen är från den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20) och målet handlar om vem som har rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt och motiverade domen:
“Den i målet aktuella avloppsanläggningen består av slamavskiljare i form av en trekammarbrunn med infiltration som efterföljande rening. Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation 
eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen.
Av den utredning som legat till grund för nämndens beslut att förbjuda utsläpp till den befintliga avloppsanläggningen finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det finns därför enligt mark- och miljödomstolens mening inte skäl att på befintligt underlag förbjuda utsläpp av avloppsvatten till anläggningen. Mark- och miljödomstolen instämmer därför i länsstyrelsens bedömning att ytterligare utredning krävs.”
Domen säger åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning har ingen betydelse, det är funktionen som är det avgörande. För det andra ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. Domstolen skriver att inget tyder på att anläggningen förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det står inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning.
Jag kan väl tycka att det är ganska beklämmande att samhällsbyggnadsförvaltningen inte återger denna dom. Hur ska politiker kunna fatta kloka och riktiga beslut om sådana här fakta döljs av förvaltningen? (Du kan ladda ner hela domen här.)
Mark- och miljödomstolens dom borde, även om den inte är prejudicerande (Nybro kommun överklagade inte domen), utan några större diskussioner på torsdagens sammanträde, leda till att samhällsbyggnadsnämnden återremitterar hela ärendet tillbaka till förvaltningen.
Men hjälper inte domen från Mark- och miljödomstolen i Växjö så skulle man istället kunna hänvisa till en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm den 15 april 2021. Det var James Bucci (V) som gjorde mig uppmärksam på den. Målet handlade om att Älmhults kommun förbjöd en enskild avloppsanläggning från 1986. Fastighetsägaren överklagade, fick avslag, men överklagade ända upp till ”överdomstolen”. Och där fick fastighetsägaren rätt.
Mark- och miljööverdomstolen motiverade domen:
”Även om det är verksamhetsutövaren som ska visa att hans anläggning fungerar tillfredsställande så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”
Mark- och miljööverdomstolens dom stämmer väl överens med domen från Växjö. Överdomstolen ålägger emellertid verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerar tillfredsställande”. Det torde vara ett ganska milt krav, i synnerhet när man läser domen och ser vad Älmhults kommun hade för synpunkter på anläggningen i det aktuella fallet. (Du kan ladda ner domen här.)
Jag ska i en kommande blogg fortsätta att analysera utredningen och utveckla varför jag anser att utredningen inte är komplett.
PS. Läs del 2 här: ”SHB: VA Vänersnäs 2”.
PPS. Här kan du läsa om samhällsbyggnadsnämndens beslut: ”Gårdagens VA-beslut i SHB”.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer