Arkiv
BUN: Vänsterpartiets yrkande (4)
Jag har i tre bloggar beskrivit det absolut viktigaste ärendet på morgondagens sammanträde med Barn- och utbildningsnämnden (BUN), budgetramarna för 2018:
- ”BUN förbereder besparingar! (1)”
- ”BUN: Fackens syn på besparingarna! (2)”
- ”BUN: Spara eller inte spara? (3)”
Det är bara en sak kvar. Jag har fortfarande inte beskrivit Vänsterpartiets syn på de föreslagna neddragningarna. Det ska jag emellertid råda bot på nu…Här följer det yrkande som Vänsterpartiet tänker lägga fram på BUN:s bord imorgon.
==
Yrkande
Ärende 8: Budget 2018, Mål och resursplan 2018-2022, Dnr 2017/15,
Det är med förvåning och bestörtning som vi tar del av kommunstyrelsens budgetramar. Barn- och Utbildningsnämnden föreslås få samma budgetramar 2018 som för 2017 – med en inflationskompensation på 1,3%. Det betyder en utökning av anslagsramen med endast omkring 4 milj kr.
Budgetramarna är enligt Vänsterpartiet helt oacceptabla.
Elevantalet har ökat kraftigt under de senaste åren. Mellan 2013 och 2016 ökade elevantalet i grundskolan med över 700 elever – från 4.024 till 4.739 elever. Dessutom fortsätter elevantalet att öka. Under det första kvartalet i år har elevantalet ökat med ytterligare 99 stycken… Samtidigt ökar barn- och elevantalet på förskolorna, fritidshemmen och den pedagogiska omsorgen, om än inte lika kraftigt…
Ett ökat antal barn och elever ökar naturligtvis också kostnaderna. Det behövs fler lokaler, fler pedagoger och annan elevpersonal, fler rektorer, mer administrativ personal, mer personal i elevhälsan, fler IT-verktyg, mer undervisningsmaterial, fler skolmåltider och mer resurser till städ osv.
I jämförelse med riket i sin helhet ligger Vänersborg lågt om man jämför kostnader per elev. För att Vänersborg ska nå upp till riksgenomsnittet när det gäller de totala ekonomiska resurserna till nämndens samtliga verksamheter (förskola, fritids, pedagogisk omsorg, förskoleklass och grundskola) skulle Barn- och Utbildningsnämnden behöva ett tillskott på bortåt 70 miljoner kronor. Och tittar man bara på personaltätheten inom nämndens verksamhetsområden så skulle nämnden behöva omkring 35 miljoner kronor… (Kommunbladet 2015.)
Och detta var innan årets barn- och elevökning… Och nästa års…
Barn- och elevantalet väntas öka även 2018. Den senaste prognosen säger att det blir åtminstone 100 elever fler på grundskolan, omkring 85 på fritidshemmen och den pedagogiska omsorgen samt ungefär 65 fler barn på förskolorna.
Barn- och utbildningsförvaltningen är mycket tydlig om vilka konsekvenserna blir om kommunstyrelsens budgetramar antas av fullmäktige i juni. Då måste BUN spara 31.728.000 kr. Nästan 32 miljoner kronor. Det motsvarar 44 tjänster…
Det är inte svårt att förstå vad detta kan komma att innebära för förskolorna och grundskolorna i kommunen. Redan i år har andelen lärare med pedagogisk högskoleexamen minskat med sex procentenheter sedan förra läsåret och den ökade arbetsbelastningen återspeglas i en ökande sjukfrånvaro för alla personalkategorier.
Och hur eventuella neddragningar kommer att påverka elevernas kunskapsresultat, för att inte tala om hur barnens hälsa kan påverkas när antalet pedagoger minskar och tillgången till skolhälsopersonal sjunker, vågar vi nästan inte tänka på…
Barn- och utbildningsförvaltningen har beskrivit konsekvenserna av besparingarna och neddragningarna på följande sätt:
”Personalminskningar innebär stora konsekvenser i arbetsmiljön såsom organisationsförändringar, försämrad servicenivå, ökad arbetsbelastning samt bortprioritering av arbetsuppgifter. Barn och elever får försämrat stöd i sin utveckling mot målen. Personaltätheten i kommunen ligger redan idag under rikssnitt och jämförbara kommuner, enligt Skolverkets kommunblad 2015. Kan ej garantera barn och elevers säkerhet. Kvaliteten i barn och elevers lärmiljöer försämras väsentligt och vuxennärvaron minskas vilket medför ökade klass och gruppstorlekar.”
Men det räcker inte med det. Förutom att den föreslagna budgeten rimmar mycket illa med nämndens inriktningsmål samt kommunens vision så står neddragningarna och personalminskningarna:
”i strid med Skollagen”
Vänsterpartiet är av den bestämda uppfattningen att kommunen i första hand måste satsa på utbildning, vård och omsorg. Kommunens barn och ungdomar måste få en så trygg och stimulerande uppväxt som det bara är möjligt. Barn har, som det står redan i inledningen till Barnkonventionen,
”rätt till särskild omvårdnad och hjälp”
En bra förskola och grundskola är nödvändiga förutsättningar för detta.
Det står vidare i barnkonventionen, artikel 3:
”Vid alla åtgärder som rör barn … skall barnets bästa komma i främsta rummet.”
Vänsterpartiet anser att det i grunden är fel att alltid snegla på besparingar inom utbildning, vård och omsorg inför i stort sett vartenda budgetbeslut i Vänersborg. Det borde vara självklart att alltid i första hand satsa på barn och unga, gamla och sjuka.
För att Vänersborg ska kunna bli en attraktiv och hållbar kommun i alla delar, hela livet, som människor vill både bo i och flytta till, är vi övertygande om att bra förskolor och skolor spelar en avgörande roll.
Vänsterpartiets uppfattning är att det är helt nödvändigt att Barn- och Utbildningsnämnden får de pengar den behöver nästa år för att förskolor, fritidshem och grundskolor ska kunna upprätthålla åtminstone samma nivå på verksamheten nästa år som detta år.
Vänsterpartiet yrkar att barn- och utbildningsnämnden beslutar att:
- Barn- och Utbildningsnämnden begär en ramökning motsvarande 32 miljoner kronor till Mål- och resursplan 2018-2022 för att på grund av den stora barn- och elevökningen kunna finansiera ett utökat behov av personal, lokaler och undervisningsmaterial samt kringkostnader som t ex skolmåltider
- anta förvaltningens förslag till investeringar avseende 2018-2022.
BUN: Spara eller inte spara? (3)
På tisdag ska Barn- och utbildningsnämndens ledamöter ta ställning till de budgetramar som kommunens styrande partier har fattat beslut om. Och som i praktiken innebär en kraftig neddragning av nämndens resurser. BUN föreslås få omkring 4 milj kr nästa år istället för de 32 milj kr som verksamheten behöver för att kunna möta den stora elevökningen. (Se ”BUN förbereder besparingar!” och ”Fackens syn på besparingarna!”.)
Nämndens socialdemokratiska, centerpartistiska och miljöpartiska ledamöter kommer naturligtvis att stödja förslaget från Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C). Huruvida Marika Isetorp (MP) har varit med och utformat förslaget vet jag inte, mycket tyder på att MP mest bara bugar och säger ja till alla förslag från S+C. Och det kommer MP att göra på tisdag också.
Så om inget oförutsett händer så röstar dessa partier ja till budgetramarna och de neddragningar av BUN:s verksamhet som då blir fallet. Det ska bli intressant att höra hur de motiverar detta.
Det finns också en liten möjlighet att S+C+MP röstar för mer pengar till BUN… Och sedan röstar för Dahlins och Carlssons besparingsförslag, och mot sitt eget ställningstagande i BUN, när kommunstyrelsen och kommunfullmäktige beslutar i frågan. Det skulle inte vara första gången…
Det är lite svårare att förutsäga minialliansens ställningstagande. Moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna har ju satsat rejält på förskolans och skolans område två budgetar i rad. Det gjorde de inte denna gång med sitt ramförslag i kommunstyrelsen. Förslaget var, precis som det som fick majoritet, ett neddragningsförslag. Skulle M+L+KD helt plötsligt ändra uppfattning nu när det handlar om en budget för ett valår?
Det skulle inte förvåna mig om det pågår omfattande diskussioner inom och mellan partierna i den borgerliga gruppen. Där vissa vill fortsätta satsningen på verksamheterna i förskola och skola, medan andra vill återgå till en mer traditionell borgerlig politik. Och den diskussionen är nog inte klar än… Så mitt tips är att minialliansens ledamöter röstar på det förslag som partierna röstade på i kommunstyrelsen.
Om det är svårt att förutsäga minialliansens ställningstagande, så är det inget mot sverigedemokraternas… Det är helt omöjligt. I kommunstyrelsen lade SD inget eget förslag på budgetramar och partiet lade också ner sina röster vid omröstningen. Under sammanträdet gav SD inga antydningar om hur de tänkte, och tänker.
Det tycks dock som om SD-ledamöterna i BUN har en mer positiv syn på satsningar i förskolan och skolan än den som partiet hade under åren när Kurt Karlsson ensam var partiets skolpolitiske talesman. (Karlsson var talesman i alla frågor.)
Det är svårt att få en uppfattning av SD:s skolpolitik. Kanske kan man få en ledtråd i SD:s nationella skolpolitiska program (se här):
”Sverigedemokraterna vill genom ökad resurstilldelning och en rad
genomgripande reformer verka för att svensk skola åter blir en skola värd namnet.”
Ska vi ta fasta på ”ökad resurstilldelning” och tro att SD är mot det liggande förslaget till budgetramar?
Välfärdspartiet har också en representant i BUN. Även här är det svårt att gissa hur partiet ställer sig. Men jag gissar på att partiet kommer att stödja Vänsterpartiets yrkande…
Vänsterpartiets yrkande…? Det tänkte jag redogöra för imorgon.
Så spara eller inte spara?
Mitt tips är att BUN röstar för besparingar på tisdag. (Och att Vänsterpartiet reserverar sig.) Men hur det kommer att gå när fullmäktige slutligen beslutar om budgeten den 21 juni står fortfarande skrivet i stjärnorna… Det är ju val nästa år och det skulle inte förvåna mig om vissa partier spelar något slags politiskt spel…
Glad Påsk
Påskhelgen innebär som vanligt en viss politisk stiltje. Men i år är helgen bara lugnet före stormen. Det blir nämligen inte mycket till lugn och välbehövlig vila. På tisdag är det ett viktigt sammanträde med Barn- och utbildningsnämnden (BUN), och då gäller det att vara väl förberedd. Ungefär som en viss kille från Nazareth i Galiléen var just vid denna tid för drygt 2000 år sedan, då han vandrade till templet i landets huvudstad för att fira sitt folks uttåg ur Egypten. Då var det inte heller fråga om någon vila. Eller att han var oförberedd. Tvärtom, men efter en härva av politiska ränkor, misstänkliggöranden och lögner från etablissemangets sida (utan att dra några paralleller till dagens Vänersborg) under en mycket hektisk fredagsnatt fick den oppositionella systemkritikern sin dom. Han fick senare under dagen sona med sitt liv i en mycket plågsam kvävningsdöd.
Jesus lidande på långfredagen är kyrkoårets största händelse. I varje fall för de som bekänner sig till den lutherska grenen av den kristna läran. Som vi av tradition gör i Sverige. Otaliga är de generationer som under denna helg har hört sina andliga ledare vältaligt och målande beskriva den plågsamma döden och den skrämmande, eviga vistelsen i helvetet.
Det var nog inte så som Nils Ferlin uppfattade budskapet från denne Jesus från Nazareth. Jag vill därför, för ovanlighetens skull, avsluta med en dikt av Nils Ferlin. Jag tycker att dikten passar ovanligt bra denna påsk 2017.
Status Quo
Han var egensinnig som få
och farlig för status quo.
Mot lag och auktoritet
han ställde barmhärtighet.
Jag vet han blev pinad ihjäl
igår. Det fanns giltigt skäl.
Ty han ställde barmhärtighet
över lag och auktoritet.
Han var egensinnig som få
och farlig för status quo.
Och med dessa rader önskas alla en Glad Påsk!
BUN: Fackens syn på besparingarna! (2)
Igår skrev jag om de besparingar som Barn- och utbildningsnämnden (BUN) ska diskutera och besluta om på tisdagens sammanträde. (Även om det slutliga beslutet fattas av kommunfullmäktige i juni.) (Se ”BUN förbereder besparingar! (1)”.)
Bakgrunden är alltså socialdemokraternas, centerpartiets och miljöpartiets förslag att alla nämnder ska få precis samma budget nästa år som i år. Med undantag av en liten inflationskompensation på 1,3%, som för Barn- och utbildningsnämndens del betyder en liten utökning av anslagsramen med 3,8 milj kr.
Förslaget, om det blir verklighet, innebär en besparing. Det eftersom BUN troligtvis redan i år kommer att gå med ett underskott på grund av barn- och elevökningen – och för att elevökningen kommer att fortsätta även nästa år…
Och fler elever kostar mer pengar…
Personalorganisationerna (”facken”), dvs Kommunal, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, har diskuterat budgetförslaget och dess konsekvenser på MBL. Personalorganisationerna förklarade sig oeniga med arbetsgivaren, dvs kommunen. De formulerade ett gemensamt yrkande angående budgetramarna
för 2018. Yrkandet är så bra så att jag väljer att återge det i sin helhet. Utan kommentarer, eftersom jag skriver under yrkandet i sin helhet, till 100 procent.
==
Vi konstaterar även i år att den föreslagna budgeten för Barn- och Utbildningsnämnden rimmar mycket illa med nämndens inriktningsmål samt kommunens vision. När antalet barn och elever fortsätter öka inom alla verksamheter är det helt orealistiskt att inte utöka budgetramen för att täcka behovet.
Vänersborg ligger redan lågt med kostnad per elev i jämförelse med riket. Det ökande antalet barn och elever medför högre kostnader ifråga om bland annat elevhälsa, lokal- och personalkostnader. Detta leder till en ökad arbetsbelastning för alla personalkategorier vilket återspeglas i den ökande sjukfrånvaron. Att ha en barn-/elevgrupp på 20-30 elever innebär inte samma arbetsbelastning som för fem år sedan eftersom gruppsammansättningen, med avseende på olika behov, ser helt annorlunda ut.
En del av de föreslagna åtgärderna för att få en budget i balans kommer att slå hårt mot både verksamheter och personal. Det går inte att följa skollagen då man genomför personalminskningar samtidigt som det kommer fler elever. En kommun som vill vara attraktiv kan heller inte dra ner på kompetensutveckling och IT-satsningar i skolan. Det attraherar varken ny personal eller fler kommuninvånare – kommunen har redan misslyckats med att behålla lärare eftersom vi kan se i Siris att andelen lärare med pedagogisk högskoleexamen har minskat med sex procentenheter sedan förra läsåret. Att minska öppethållande i förskola och fritidshem påverkar dessutom hela kommunens servicenivå negativt.
Förra året hade nämnden effektiviseringsbeting och i år saknas ca 32 miljoner kronor för att ens nå upp till vad elevökningen kostar. Det innebär att det för personalen i ännu större utsträckning än föregående läsår inte längre handlar om att utveckla verksamheterna, utan om att överhuvudtaget ha möjlighet att utföra arbetet.
Fackförbunden yrkar att Barn- och Utbildningsnämnden äskar medel för ökade kostnader inom fritidshem, förskola och grundskola.
Mot bakgrund till detta ställer sig Kommunal, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet oeniga till förslaget om budget för 2018.
BUN förbereder besparingar! (1)
Den 16 februari beslutade kommunstyrelsen om de budgetramar och anvisningar som ska gälla för kommunens nämnder och styrelser nästa år. (Se ”Budget 2018”.) Det var ett led i den process som leder fram till det stora och viktiga budgetbeslutet i kommunfullmäktige i juni – budgeten för valåret 2018.
Socialdemokraternas, centerpartiets och miljöpartiets förslag fick majoritet i kommunstyrelsen. Förslaget innebär att alla nämnder ska få precis samma budget nästa år som i år. Med undantag av en inflationskompensation på 1,3%, som just är en inflationskompensation – för inköpta tjänster och material. Det betyder för Barn- och utbildningsnämndens del en utökning av anslagsramen med 3,8 milj kr.
Barn- och utbildningsnämnden (BUN) ska alltså få samma budget nästa år som i år är det tänkt… I år när pengarna inte räcker till… Och nästa år då elevökningen fortsätter…
Som ”kuriosa”. Elevantalet ökade i grundskolan mellan 2013 och 2016 med över 700 elever – från 4.024 till 4.739 elever. Det första kvartalet i år har elevantalet ökat med ytterligare 99 stycken… Samtidigt ökar barn- och elevantalet på förskolorna, fritidshemmen och den pedagogiska omsorgen, om än inte lika kraftigt…
Det största oppositionsblocket, moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna, lämnade ett förslag i kommunstyrelsen som var något generösare. Minialliansen ville att ”inflationskompensationen” skulle uppgå till 3%. Dessutom ville minialliansen att 11 milj kr skulle avsättas till kommunstyrelsen för att sedan slussas vidare till BUN om elevökningen fortsatte. Fast formuleringen i förslaget var mycket oroväckande:
”Om elevantalet i grundskolan under 2018 ökar med mer än 10 elever (jämfört med Barn- och utbildningsnämndens prognos för 2018), ersätts nämnden per elev, med summan beräknad på genomsnittskostnad per plats, för motsvarande plats under 2017.”
Jämfört med BUN:s prognos…? Vilken prognos? Det görs ju nya prognoser hela tiden och ju senare de görs desto bättre och säkrare blir de. Så vilken prognos, den från februari eller den från november…? Alla prognoser visar naturligtvis på en elevökning – och fler elever kräver nya resurser, även om ökningen inte blir ännu större än prognosen…
Det fanns en liknande, men bättre, formulering i årets budget (för 2017). Men konstruktionen innehåller ytterligare en betydande svaghet. Den tar inte med trilskande och obstruerande kommunledningar i beräkningarna. (Läs Marie Dahlin, S, och Bo Carlsson, C.) Kommunstyrelsen har fortfarande inte betalat ut de 14,7 miljoner kronor som BUN enligt majoritetens budgetbeslut i juni 2016 skulle ha med automatik när elevantalet ökade. Vilket det har gjort i år…
Vänsterpartiet röstade inte på något av förslagen i kommunstyrelsen… De båda förslagen ligger långt från våra ståndpunkter. Alltför långt.
På tisdag (!) ska Barn- och utbildningsnämnden sammanträda. Nämnden ska diskutera kommunstyrelsens ramar och anvisningar – och fatta ett beslut om vad vi politiker i nämnden anser…
Som utgångspunkt har nämnden barn- och utbildningsförvaltningens underlag om vad kommunstyrelsens ramar skulle innebära för år 2018. Ledamöterna har också ett gemensamt yttrande från personalorganisationerna om budgetramarnas konsekvenser.
Barn- och utbildningsförvaltningen är mycket tydlig om vilka konsekvenserna blir om kommunstyrelsens budgetramar antas av fullmäktige i juni. Då måste BUN spara 31.728.000 kr. Ja, du läste rätt. Nästan 32 miljoner kronor!
En besparing på nästan 32 milj kr innebär en neddragning med 44 tjänster!
De 44 tjänsterna sparas på sådant sätt att 24 tjänster reduceras genom att elev- och barnpengen sänks och att det sker en neddragning av tjänster inom administration och elevhälsa.
De andra 20 tjänsterna ska/kan ”sparas in” genom att:
- stänga den öppna förskolan Sirius (1 tjänst)
- minska kostnader för timvikarier (7 tjänster)
- stänga Nattugglan (5 tjänster)
- ta bort möjligheten till kvällsöppet på Vänerparkens förskola (0,3 tjänst)
- minskat öppethållande på förskolorna med en och en halv timme per dag (2,4 tjänster)
- minskat öppethållande på fritidshemmen med en och en halv timme per dag (1,6 tjänst)
- effektivisera lokalanvändning och organisation, Rösebo och Väne-Ryr (2,9 tjänster)
Dessutom måste BUN:
- stoppa satsningen på IT-verktyg i grundskolan
- ompröva beslut gällande planerad kompetensutveckling
- ompröva beslut gällande fria skolkort och skolskjuts till profilklass
”Ompröva” betyder i det här sammanhanget att ta bort.
När jag får sådana här förslag i mina händer så kan jag inte låta bli att undra hur de andra ledamöterna i nämnden tänker. Är det den här typen av förslag som de engagerade sig i politiken för att genomdriva? Det var i varje fall inte för sådana här förslag som jag gick med i Vänsterpartiet…
Barn- och utbildningsförvaltningen har också beskrivit konsekvenserna av dessa besparingar och neddragningar.
”Personalminskningar innebär stora konsekvenser i arbetsmiljön såsom organisationsförändringar, försämrad servicenivå, ökad arbetsbelastning samt bortprioritering av arbetsuppgifter. Barn och elever får försämrat stöd i sin utveckling mot målen. Personaltätheten i kommunen ligger redan idag under rikssnitt och jämförbara kommuner, enligt Skolverkets kommunblad 2015. Kan ej garantera barn och elevers säkerhet. Kvaliteten i barn och elevers lärmiljöer försämras väsentligt och vuxennärvaron minskas vilket medför ökade klass och gruppstorlekar.”
Men det räcker inte med det. Personalminskningarna:
”står i strid med Skollagen”
Jag vet inte om socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet menar allvar med sina budgetramar eller om de spelar något slags högt taktiskt politiskt spel inför valet – med barn, elever, föräldrar och personal som brickor….
Det blir fler bloggar om BUN:s förberedelser för besparingar.
Bygg- och måsfunderingar
Åter tillbaka i Vänersborg efter några lugna och fridfulla dagar i Värnamo. Inte en enda fiskmås syntes till. Eller, framför allt, hördes till i den småländska metropolen. Inte en enda. Varken på dag- eller nattetid. Otroligt. Jag tror dock inte att det var därför som Värnamo blev årets kommun 2016. Fast det kan ju å andra sidan inte direkt ha talat mot. Jag menar, hur skulle Vänersborg kunna bli årets kommun när ett antal tusen av dess invånare får sin nattsömn störd varenda natt mellan april och juli?
TTELA hade en artikel om fiskmåsplågan i förra veckan. En tjänsteman på kommunen uttalade sig om hur fastighetsägarna kunde bekämpa fiskmåsarna. Och visst finns det bra metoder. Men frågan är, vad gör en vanlig kommuninvånare om fastighetsägarna år efter år totalt struntar i fiskmåsplågan? Kanske svaret är att helt enkelt skicka in namnen på de berörda fastighetsägarna till Miljö och Hälsa? Vad jag förstår så ringer de numera upp fastighetsägarna och påtalar deras skyldigheter om det framförs klagomål. Så det har jag nu gjort.
Kanon av Miljö och Hälsa! Nu får vi bara vänta och se om fastighetsägarna åtgärdar problemen…
Min förra blogg om byggnadsnämnden har gett ett visst eko. Några som har råkat ut för byggnadsförvaltningen har kommenterat detta direkt på bloggen (se här), andra har hört av sig på andra sätt. Det är en del häpnadsväckande historier som folk berättar, vilket i och för sig inte är något nytt. Jag har tagit del av sådana förut, och dessutom skrivit om några av dem. Nu vet jag att man inte ska tro på allt som folk berättar, men några av berättelserna är definitivt värda att fördjupa sig i.
Det handlar mestadels om att byggnadsnämnd och -förvaltning inte ger den service som människor har rätt att förvänta sig. Vilket även kan drabba människor från andra kommuner som vill flytta till Vänersborg. Det tycks också vara onödigt långa handläggningstider och dessutom vill kommunen ibland ha betalt för saker som de klagande är helt oförstående till.
En familj har till och med framfört att de inte vågar träda fram i offentligheten och berätta. De menar att då kommer de aldrig mer att få något positivt besked från kommunen. Men
det vill jag inte tro på. Även om Gunnar Lidell (M) faktiskt framförde något liknande från fullmäktiges talarstol för några år sedan…
Sedan finns det exempel på motsatsen, som naturligtvis också får tas med en nypa salt. Det ryktas om att människor i en viss ställning och/eller med vissa kontakter får en annorlunda, mer positiv behandling. Några av dessa exempel torde också vara värda att ta en extra titt på.
Jag har nog skrivit det förr. Bara det faktum att det går så många rykten är, om inte förödande, så i varje fall inte särskilt bra. Ryktena i sig kan rubba förtroendet mellan kommunens förtroendevalda/tjänstemän och vänersborgarna.
Vänersborg lär aldrig kunna bli ”Årets kommun” om vi inte får kommunikationen och samarbetet mellan kommuninvånarna och politikerna/förvaltningarna att fungera – och präglas av ömsesidig tillit och förtroende. Ibland tror jag att politiker och tjänstemän faktiskt bör ta sig en extra funderare över vem som är till för vem. Är kommuninvånarna till för politiker/tjänstemän, eller är det möjligtvis tvärtom…?
En sak är i varje fall klar, fiskmåsarna är inte till för någon…
Vänersborgs byggnadsnämnd
Vänersborgs byggnadsnämnd har väl inte direkt rykte om sig att vara flexibel, serviceminded eller effektiv. Det kanske är orättvist, men det är flera som hör av sig om sin kamp och sina duster med byggnadsförvaltningen. Och då är ”byggnadsområdet” ändå inte mitt område. Så jag kan tänka mig vad andra politiker som har större anknytning till plan- och byggfrågor får höra.
Jag har genom åren skrivit om en del ”byggfall”, alltifrån Anderssons kamp på Nordkroken till Magnus Larssons strider i andra änden av kommunen, i Rörvik och Sikhall. (Där det för övrigt tycks blossa upp till nya strider…) Den senaste bloggen i detta ämne handlade om Solvarm, också i Sikhall – några stenkast från Larssons ”politikerhylla”. (Se ”Solvarm och kommunen fortfarande inte överens”.)
De senaste dagarna har jag fått höra om två fall som handlar om byggnadsförvaltningens ”mätningar”.
Den ena familjen ville bygga en altan på sin tomt. Det var vid ett äldre hus från 60-talet. I samband med bygglovsansökan, som måste till om en altan ska anläggas, skulle byggnadsförvaltningen dit och mäta upp huset. Igen typ. Huset har legat där det ligger i många år och inget har hänt med det, t ex tillbyggnader eller dylikt. Och i samband med att det byggdes så hade det mätts och ritningar etc var inlämnade, och fanns hos kommunen. Men byggnadsförvaltningen åkte som sagt dit och mätte igen. Fast tid för tjänstemännen på förvaltningen torde vara en bristvara.
Och sedan kom en faktura till husägaren. Husägaren fick stå för kommunens nota trots att mätningen visade att allt var som det redan fanns inritat i kommunens planer och kartor. Så kommunen tog betalt för samma mätningar som när huset byggdes. Dessutom var det ju på kommunens initiativ som mätningen gjordes om.
Det andra exemplet handlar om ett hus på landsbygden:
”När jag sökte bygglov kom kommunen ut och mätte in allt. Sedan sökte jag ett nytt bygglov för en annan sak 2 år senare. Då kom de ut igen och mätte in allt en gång till.”
Det tycks som om det var en tämligen onödig, och ologisk, mätning… Inget hade förändrats.
Det finns regler kring sådant här. Men samtidigt kan reglerna tolkas på ett sätt som gör hela hanteringen tidseffektivare, mer logisk och billigare än vad som nu tycks vara fallet. Kanske kunde bedömningen från kommunens sida också vara lite flexiblare, och kanske typ bedömas från ärende till ärende… Eller skulle det ibland kanske räcka med en karta i näven och en titt på huset för att se om något hade ändrats?
Och vad var det som kommundirektör Thörnkvist fattade för beslut den 18 mars 2016 och som vidarebefordrades till samtliga förvaltningschefer?
”I förvaltningslagen sägs att kommunen ska handlägga ärenden så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.”
Hallevi IP
Kommunfullmäktige beslutade den 29 mars att det ska läggas nytt konstgräs på Vänersvallen Syd, redan i år. Och det var ett bra beslut, det gamla konstgräset behöver absolut bytas ut. Det är alla överens om. Brålanda och Frändefors har också konstgräsplaner. Det ”lilla” problemet är bara att det inte finns någon konstgräsplan i Vargön…
Hallevi i Vargön ska få sin konstgräsplan år 2019 är det tänkt. Då finns medel avsatta för detta i investeringsplanen. (Vänersvallen Syd fanns faktiskt inte med i någon plan.) Det finns en miljon avsatt till investeringar på Hallevi i år, men det är till annat. Dock har det varit lite svårt att få fram vad denna miljon skulle användas till. Men det tycks som om kommunen har tänkt att se över läktarna och eventuellt byta ut träreglarna mot nya. Betongen ska antagligen också tvättas av och nödvändiga lagningar göras. Om nu läktaren är värd att laga överhuvudtaget. Den verkar vara ganska nedgången. Kommunen ska även se över viss utebelysning och eventuellt asfaltera väg och parkeringsytor. Pengarna ska dock inte användas till förråd, något som skulle behövas på Hallevi. Nu används Wargön IK:s kioskbyggnad och en av WIK inköpt container.
Jag tror att beslutet om Vänersvallen Syd sticker lite i ögonen i Vargön. Inte för att någon i Vargön missunnar VIF och VFK ett nytt konstgräs, men för att fullmäktige kan fatta ett sådant snabbt beslut om att flytta pengar till ett nytt investeringsobjekt. Samtidigt som Wargöns IK skulle vilja ha sin konstgräsplan så snabbt som möjligt…
Wargöns IK prioriterar konstgräset högre än t ex åtgärder av läktaren. Inte för att läktaren är onödig, men konstgräset är akutare. Läktaren används inte särskilt flitigt, medan planerna utnyttjas ständigt. Wargöns IK vill att pengar flyttas fram från 2019 till ”så snabbt som möjligt”.
Det vore bra om kommunen kunde visa flexibilitet också i detta fall, så att Hallevi kan få sitt konstgräs fortast möjligt. Det är ju ganska lite pengar det handlar om, i kommunala sammanhang, men pengar som gör väldigt stor nytta. Dessutom har Wargöns IK, vad jag förstår, erbjudit sig att vara med och finansiera en tidigareläggning av konstgräset. Det vore för övrigt inte första gången som klubben finansierat och/eller utfört arbeten på Hallevi IP i egen regi åt kommunen…
Det kan kanske bli en ”win-win-situation”.
Tillbaka i Trollhättan
I februari förra året fick jag för mig att hälsa på i Trollhättan och bevittna den större stadens kommunfullmäktigesammanträde (se ”Studiebesök i Trollhättans fullmäktige”).
Det var ett mycket givande och lärorikt besök på alla sätt. Och det trots att Dan Möllengård inte var närvarande. Det hade jag hört att han skulle vara nu, som igår. Därför blev jag sugen på att åka dit igen. Dessutom var det några intressanta ärenden på dagordningen.
Känslan av att jag befann mig i en stor skrivsal infann sig återigen när jag gick in i Trollhättans stads sessionssal.
Jag vet inte varför, men fullmäktigesalen påminner om gymnasieskolans aula där man satt timmavis och försökte få ihop bra uppsatser. Vilket inte lyckades särskilt ofta om sanningen ska fram. (Min svensklärare Astrid Karlsson, M, skulle nog ha skrattat högt om hon hade vetat att jag skulle försöka mig på att bli bloggare ett antal år senare…) 
Det kändes strax lite bekvämare i salen. Ingen mindre än Dan Möllengård (!) kände igen mig och kom och hälsade mig välkommen. Han var också mycket hygglig och gav mig handlingarna inför kvällens sammanträde.
Sammanträdet började lugnt med ett upprop. Det sköttes lite ”oortodoxt” av ordförande Olov Säfström (S), men han fick ihop det till slut. Fast det var lite svårt, som han kommenterade själv. Naturligtvis på sin breda trollhättedialekt. Det blev några tomma platser, Rita Paulsson Svenssons (L) saknades t ex. Och det var ju en miss. Men Paulsson Svensson kan man ju å andra sidan se på hennes vlogg…
Det var intressant att höra kommunstyrelsens ordförande Paul Åkerlund (S) redogöra för verksamhetsåret 2016. Trollhättan fyllde ju 100 år förra året, men just det kanske inte var så intressant för en vänersborgare som bor i en stad med mycket äldre anor än så. Men det tycks gå bra för Trollhättan. Väldigt bra. Temperaturen steg dock något när
Lasse Henriksen (SD) äntrade talarstolen och kommenterade:
”När man kör huvudet i backen så ser man inget. Du är positiv du. Kronogården brinner…”
Det var inte sista gången Lasse Henriksen yttrade sig denna kväll…
Yttrandet ledde inte till någon diskussion. Men visst, för en utomstående så kan det nog tyckas som om Åkerlund var lite väl positiv i sin beskrivning av Trollhättan.
Två ärenden berörde till viss del Vänersborg.
Det ena handlade om Kunskapsförbundet Väst. Här godkändes det reviderade konsortieavtalet utan diskussion.
Trollhättans kommunfullmäktige godkände också NÄRF:s årsredovisning. Dan Möllengård (-) hade emellertid en fundering innan beslutet och det var hur kommunledningen såg på att Vänersborg hade entledigat Bo Carlsson (C).
”Du blandar ihop äpplen och päron.”
Sa Paul Åkerlund, varpå Dan Möllengård svarade:
”Jag undanber mig härskarteknik.”
Monica Hansson (S), vice ordförande i NÄRF, påpekade att Bo Carlssons ej beviljade ansvarsfrihet handlade om 2015 och inte 2016, som var dagens ärende. Varken Åkerlund eller Hansson uttalade sig om Carlssons entledigande.
Ordförande Olov Säfström är tolerant och låter talarna ta ut svängarna. Han gör det på ett lugnt och mycket humoristiskt sätt. Samtidigt känns det som om väldigt många ledamöter är ganska slipade debattörer. Men det är definitivt ett annat debattklimat i Trollhättan än i Vänersborgs fullmäktige. På gott och ont. Det blir mer ”action” i Trollhättan. Det sker 
många replikväxlingar, hur många som helst tycks det som ibland, och framför allt är argument och kritik ”rakare”. Det blir ganska många värdeomdömen och inte alltför sällan av det mer personliga slaget.
Så här kunde det låta:
- ”Det var dumt sagt.” (Åkerlund till Henriksen.)
- ”Ni har inte brytt er om landsbygden. Det är väl inget att hymla med?” (Henriksen till Sofia Andersson, S)
- ”Ni är griniga och negativa.” (Andersson till Henriksen.)
- ”Var lite seriös. Jag är inte helt kockoberra.” (Möllengård till Sten-Åke Kjell, S.)
- ”Idiotresonemang.” (Kjell till Henriksen.)
- ”Köpt Lextorpsbo…” (Möllengård om Erika Parkås, S.)
- ”Det är trams Möllengård.” (Peter Eriksson, M)
- ”Du är dum! Skäms på dig Peter! Skäms!” (Möllengård till Eriksson.)
- ”Sluta med dina barnsligheter.” (Fahimeh Nordborg, V, till Henriksen.)
Sessionssalen förvandlas stundtals lite till en boxningsring och flera aspirerar på titeln som Trollhättans ”The Mauler”. Igår blev det för övrigt en ganska jämn kamp om denna titel mellan Lasse Henriksen och Dan Möllengård.
Den gamle radikale dalslandskämpen Mattias Foldemark (V), tidigare Trollhättans mest okände politiker, numer bara ”smått okänd”, var uppe i frågan ”Namnsättning på gator
mm”. Foldemark pratade om historiken bakom namnsättningen. Möllengård höll inte med om historiebeskrivningen utan kallade den ”fake news”.
Annars höll vänsterpartisterna en ganska låg profil. Det var väl egentligen först i slutet som Fahimeh Nordborg intog en huvudroll. Nordborg blev ansatt för en debattartikel som hon hade skrivit i TTELA. (Jag tror att det var denna debattartikel som diskuterades, ”Följ folkviljan – stoppa vinster i välfärden!”.)
Fahimeh Nordborg försvarade Vänsterpartiets åsikter med den äran, medan de borgerliga debattörerna tyckte att Nordborg hade ett ansvar för hur hon uttryckte sig i media, särskilt som hon undertecknade artikeln med ”kommunalråd i Trollhättan”. Och det sista kan jag kanske förstå, lite grann… Men när Peter Eriksson (M) menade att företag inte har som mål att maximera vinsterna så vet jag inte hur han tänkte. Det är klart att detta är företagens drivkraft och mål. Och det är inget bra, åtminstone inte i välfärdssektorn där vinsterna utgörs av skattepengar.
Dan Möllengård ställde en fråga till Paul Åkerlund (S) om hans deltagande i vidlyftig och alkoholrik representation som styrelseledamot i Svenska Kommun Försäkrings AB (se ”Åkerlund borde avgå”).
Möllengård:
”Du var med i München. … Du är nämnd under rubriken inköp av alkohol, som inte genomförs i samband med middag. Varför betalade du inte själv?”
Åkerlund försvarade sig med den äran.
”Jag har deltagit men inte druckit mer än 1-2 glas vin.”
Och det skulle han gärna betala för om ett sådant beslut togs av företagets styrelse eller typ bolagsstämma. Åkerlund menade också att han inte hade känt till allt som hade hänt i företaget. Dessutom hade styrelsen tagit sitt ansvar och avskedat VD:n för bolaget.
Dan Möllengård kom ingenstans…
Det var ett långt sammanträde, det slutade inte förrän kl 22. Och hade jag vetat det, så kanske jag hade ägnat kvällen till något annat, typ skriva en blogg. Men det är lärorikt att bevista fullmäktige i Trollhättan. Och framför allt är det en ganska stor underhållning, även om jag nog föredrar Vänersborgs lite mer städade sammanträden.
Måsarna invaderar!
Det finns de som fruktar en invasion från öst – att den store ryssen ska förklara krig och försöka överta Sverige. Men detta är missriktade spekulationer och fantasier som bara har till syfte att dölja den verkliga invasionen… Invasionen från norr och inte från öster. Invasion från Vänern och inte från Östersjön.
Det är en årligt återkommande invasion, det är invasionen av fiskmåsar!
Sedan några veckor tillbaka har fiskmåsarna invaderat Nordstan. Hustaken är ockuperade och just nu håller måsarna som bäst på att bygga och förstärka sina befästningar. Och från dessa försvars- och anfallsställningar högt över marknivån önskas alla i Nordstan godmorgon och välkomna till den nya häckningssäsongen, av hundratals fiskmåsar med sina omisskännliga vansinnesskrik.
Fiskmåsar tillhör inte mina favoriter i den svenska faunan. Och nu ska de bo på taken här i Nordstan i 4 månader framåt. Under denna tid utgör de ett stort miljöproblem. De för väsen under dygnets alla 24 timmar, de skitar ner bilar, fönster, trädgårdsmöbler, barn,
människor, trottoarer osv. Det vet och det tänker alla boende i Nordstan på med ångest. De utanför området som händelsevis hyser tvivel på att de vrålande gråvita varelserna utgör en sanitär olägenhet är välkomna till Nordstan. Gärna med bil, som naturligtvis parkeras på en av Nordstans alla smågator… För att sedan åka direkt till biltvätten. Och gärna naturligtvis också för att tillbringa en natt i området… För att sedan åka till bostaden eller hotellet långt från sjön för att sova ut. Och då har fiskmåsarna ännu inte skaffat sig ungar. När äggen kläcks blir fågellivet ännu mer exotiskt… Och påträngande.
Eftersom samhällets regler och moral (fast kanske inte min…) inte tillåter oss att ta itu med fiskmåsfrågan, på det sätt som det sägs att de gjorde i Turkmenistan, så hoppas jag att fastighetsägarna tar sitt ansvar just i år. Man kan ju hoppas… Det gör alla boende i Nordstan, även om fastighetsägarna inte har tagit sitt ansvar tidigare.
Fiskmåsfrågan är nämligen fastighetsägarnas ansvar, som det står på kommunens hemsida (se här):
”Det är varje fastighetsägares skyldighet (Miljöbalken), att se till att boende och omgivningen inte utsätts för olägenheter från den egna fastigheten. Sådana olägenheter kan till exempel vara långvariga störningar av måsskrik.”
Det som inte står på hemsidan är vad de omkringboende ska ta sig till om inte fastighetsägarna gör vad som står i Miljöbalken.
Jag har genom åren försökt få kommunen att göra något åt problemet, eller utmaningen som det så fint heter nu för tiden. Men det tycks inte vara någon som är intresserad. Tjänstemännen på Miljö och Hälsa bor antagligen inte i Nordstan. Eller också anser de att fiskmåsarna får bo var de vill, eftersom de också har ett människovärde. Som en miljöpartist skrev till mig en gång i tiden. Hur som helst är det tämligen meningslöst att vända sig till kommunen.
Det har genom åren inte hjälpt att klaga hos fastighetsägarna. Fast det finns faktiskt några undantag. En fastighetsägare har spänt ståltråd runt strategiska ställen på taket. Och det har gjort gott. Men de flesta fastighetsägare struntar i att bekämpa fiskmåsarna – de bor ju inte här. Fastighetsägarna alltså.
Men skam den som ger sig. Idag gick ett mail iväg till en av dem, till en av fastighetsägarna alltså. (Det är ingen idé att skriva till fiskmåsarna. De bryr sig lika lite om klagomålen som kommunen.) Vi får se om det blir något resultat. Men vill inte fastighetsägarna göra något, så kommer vi i Nordstan att få leva med fiskmåsplågan i år också…
Såvida man inte flyttar, vilket faktiskt händer att folk gör på grund av måsarna. Eller att någon blir riktigt desperat och tar till sig tipsen på Flashback…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer