Arkiv
Den papperslösa kongressen
I morgon fredag startar Vänsterpartiets kongress uppe i Stockholm. Det är som vanligt en fullspäckad kongress med förslag, yttranden, motioner, tal osv i en närmast oändlig ström.
Kongressen denna gång blir ännu intressantare än vanligt. Det är ju valår i år, ett supervalår till och med. Det betyder att det inte bara ska röstas till riksdag, landsting och kommuner. Det ska röstas till EU-parlamentet också. Och inför alla dessa val så är det mycket som ska spikas.
Det ska också ske en del personval på kongressen, bland annat ska en ny partistyrelse utses. Och här håller sig naturligtvis media framme och spekulerar kring olika personer, antagligen för att skapa motsättningar… Som media brukar göra.
Dock inte TTELA.
Vår kära lokaltidning, som tycks bli allt tunnare på lokala nyheter för varje vecka, brukar ibland intervjua lokala företrädare inför sammankomster och kongresser av olika slag. Dock inte denna gång. Vad det kan bero på, att TTELA inte skriver något om de lokala representanterna till V-kongressen, kan man endast spekulera i.
Hur som helst så representeras Vänersborg faktiskt inte av partiledare Jonas Sjöstedt, trots att han har sina rötter i vår kommun. Det är Åsa Olin och Lutz Rininsland som åker till kongressen från Vänersborg.
Att vara kongressombud är ingen dans på rosor. Det är faktiskt en ganska tung och grannlaga uppgift. Det är många sidor som ska läsas in och funderas över, sedan ska ord och formuleringar vägas på guldvåg osv. Jag vet inte om detta arbete har blivit lättare för V-ombuden i år jämfört med tidigare. Årets kongress är nämligen papperslös. Inget material finns att läsa på papper, allt är digitalt och måste laddas ner. En del föredrar antagligen papper, medan andra älskar att läsa pdf-filer på sin iPad…
Det kommer att gå att följa med i vartenda moment av kongressen. Vänsterpartiet har nämligen skapat en särskild hemsida för den. Du hittar Vänsterpartiets kongressida här.
Vision, val och vegetation
Det börjar droppa in några medborgarförslag till kommunen. Inte många, men i varje fall två… Men det är kanske inte så konstigt. Att det inte är fler alltså. För hur ska vänersborgarna veta att de har fått en ny rättighet? Det står ju fortfarande inte någonstans på kommunens hemsida att kommuninvånarna numera har rätt att ”väcka talan i kommunfullmäktige”, dvs lägga medborgarförslag.
Jag ställde en fråga om detta till kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M) på fullmäktige den 27 november. (Se här.) Då svarade Lidell att detta var ett förbiseende av kommunen. Information om medborgarförslag skulle omedelbart läggas ut på hemsidan.
Det har alltså fortfarande inte gjorts…
Den kommunala kvarnen mal långsamt. Det tycks innebära ett ganska moderat tempo när Lidell pratar om omedelbart…
Däremot är den nya visionen utlagd på hemsidan. Den ska börja gälla från och med nästa år. Då ska Vänersborgs kommun bli:
”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”
Från den 1 januari 2015 alltså. Det var synd att beslutet om Gläntan inte skulle fattas efter detta datum… Då kanske Gläntan hade fått vara kvar… (Se ”Sanningen om Gläntan!!”)
Innan den 1 januari 2015 är det val. Man kanske kunde luras att tro att det inte spelar någon roll vilket parti man röstar på. Nu när alla partier står bakom den fina visionen. Visionen och inriktningsmålen är ju kanon….
Fast jag tror att det spelar roll. Jag tror att det blir viktigt att vänersborgarna ”röstar rätt”. För det är med visionen som med vallöften, alla lovar guld och gröna skogar.
Men i praktiken…
Några som har, om inte guld, så i varje fall en grön skog, än så länge, är de boende kring Kindblomsvägen.
”Kindblommarna” har lämnat in ett medborgarförslag. Fast det inte finns någon information på kommunens hemsida… Grannarna har lämnat ett förslag alltså. Inte skogens invånare. Vattensalamandrarna kan nämligen inte skriva.
Medborgarförslaget går ut på att skogen ska bevaras, att skogsområdet ska bli till parkmark. Medborgarförslaget ska nu skickas vidare till Byggnadsnämnden och Miljö- och Hälsoskyddsnämnden. För det beslutade kommunfullmäktige. Efter förslag från Lutz Rininsland (V). Rininsland ville att också Miljö och Hälsa skulle bli ”remissinstans”. Det var inte tänkt så från början. Men så blev det. Och det var bra. Miljö och Hälsa har antagligen större förståelse för både grannar och skogens invånare än politiker och tjänstemän i ”byggbranschen”…
”Remissvaren” behöver dock inte lämnas förrän senast den 8 maj. Och då är det snart val…
Om valet nu spelar någon roll…
Det står ju i visionen som alla partier står bakom:
- ”Fler invånare upplever livskvalitet, välbefinnande och trygghet.”
- ”Fler invånare anser att kommunen har en öppen dialog med invånare, företag och föreningar.”
Jag tror att människorna runt Kindblomsvägen vet att det är skillnad på visioner och vallöften – och verkligheten. De vet nog att det är viktigt att ”rösta rätt”.
Och det vet nog också skogens invånare… Men vattensalamandrar har ingen rösträtt…
Ny vision eller ej.
Nämndsledamöters ansvar
Det förs diskussioner om vad det innebär att vara ledamot i en nämnd eller styrelse. Diskussioner som kanske kan te sig svåra att förstå för en utomstående, men som är av största vikt för ledamöterna själva. Det handlar om vilken som är ledamöternas uppgift och, framför allt, vilket som är deras ansvar.
Och det kan vara värdefullt att veta också för en bredare allmänhet. Det handlar om den svenska demokratin, det svenska styrelseskicket.
Strax före jul fick jag några riktlinjer i min hand från Västra Götalandsregionen. Även i regionen förs denna diskussion. Skriften heter ”Angående reservation mot beslut i nämnd och styrelse” och har tagits fram av revisorskollegiet på regionen. I inledningen skriver revisorskollegiet om bakgrunden och anledningen till skriften:
”I samband med 2013 års revision och ansvarsprövning av styrelsen för NU-sjukvården aktualiserades frågor kring hur förtroendevaldas reservation mot styrelsens beslut påverkade deras kollektiva ansvar för styrelsens arbete och beslut.”
Mitt intresse för dessa frågor handlar inte bara om att jag är ledamot i en nämnd, Barn- och Ungdomsnämnden i Vänersborg, utan att jag har en del konkreta, egna erfarenheter i frågan. Det här problemkomplexet aktualiserades för min del redan på våren 2010…
Den minnesgode kanske kommer ihåg att jag, och min partikollega Eva Lindgren, inte beviljades ansvarsfrihet den 19 maj 2010. Vänersborgs kommunfullmäktige förklarade oss då precis lika ansvariga som S Anders Larsson (S) och de andra två i projektstyrelsen, Andreas Vänerlöv (KD) och Marianne Karlsson (C), till den ekonomiska skandalen kring bygget av Arena Vänersborg. Även resten av den dåvarande Barn- och Ungdomsnämnden förklarades ansvariga.
Det var dock en stor skillnad mellan de andra i nämnden och mig. Det var att jag röstade ”nej” både i Barn- och Ungdomsnämnden och Kommunfullmäktige till hela arenaprojektet. Jag reserverade mig också skriftligt. Det gjorde ingen annan. (Eva Lindgren var ersättare och hade ingen rösträtt.)
Därför har regionens skrift ett extra stort intresse…
Regionens sammanställning av fakta från Kommunallagen och analyser och resonemang utifrån denna är bra, och nödvändig. Det är på det viset en bra ”handbok”.
Det är Kommunallagen som ligger till grund för hur en kommun styrs. I den står det följande om nämndernas uppgifter (3 kap, 13-14§§):
”Nämnderna beslutar i frågor som rör förvaltningen och i frågor som de enligt lag eller annan författning skall handha.
Nämnderna beslutar också i frågor som fullmäktige har delegerat till dem.
Nämnderna bereder fullmäktiges ärenden och ansvarar för att fullmäktiges beslut verkställs.”
Det är faktiskt allt som står, vad jag kan se, om en nämnds uppgifter.
När det gäller vem som har ansvar för de beslut som en nämnd fattar, så utgår regionens skrift från Kommunallagens 6 kap 7§:
”Nämnderna skall var och en inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten.
De skall också se till att den interna kontrollen är tillräcklig samt att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt.”
Utifrån detta drar regionens revisorer slutsatsen att ansvaret är kollektivt. Det betyder att alla ledamöter tillsammans är ansvariga för de beslut som fattas. I skriften står det:
”De förtroendevalda i nämnder och styrelser har ett gemensamt ansvar för verksamheten oavsett om de tillhör den styrande majoriteten eller oppositionen.”
Och visst, så länge alla ledamöter i en nämnd enhälligt röstar för, dvs ”ja”, till ett förslag, så är det oproblematiskt och inget att diskutera.
Problemet med ansvaret uppstår ju när inte alla gör det… När inte alla röstar ”ja” alltså…
Ledamöter i en nämnd har för det första möjlighet att avstå från att fatta beslut. De kan, som det populärt kallas, ”lägga ner” sina röster. Kommunallagen 4 kap 20§:
”En ledamot i fullmäktige eller i en nämnd har rätt att avstå från att delta i en omröstning eller i ett beslut.”
Enligt skriften från regionen är ändå denne person ansvarig för det beslut som nämnden fattar:
”Att inte delta i beslut fråntar däremot inte en ledamot revisionsansvaret.”
Jag kan inte se var detta står i Kommunallagen. Revisorerna som har skrivit regionens skrift hänvisar inte heller till någon paragraf i Kommunallagen. Därför är jag inte heller säker på att det är som regionen skriver…
Ett specialfall av att inte rösta är att vara ersättare. Ersättare har ju ingen rösträtt.
Regionens skrift tar överhuvudtaget inte upp ersättarnas ansvar. Det kanske beror på att revisorerna anser att det är solklart att ersättarna inte har något ansvar för en nämnds beslut. Det är väl också vad det sunda förnuftet säger. Kommunfullmäktige i Vänersborg ansåg dock, ifråga om ansvaret för arenaskandalen, att även ersättarna i Barn- och Ungdomsnämnden var ansvariga… Fast de inte hade rösträtt…
Och så till den allra intressantaste frågan. Vad händer om en nämndsledamot röstar ”nej”? Är denne person också ansvarig för nämndens beslut?
Vänersborgs fullmäktige svarade ju ”ja” på denna fråga, vad säger regionens revisorer?
I regionens skrift slås först fast att det finns ett individuellt ansvar. Revisorerna skriver också att en nämndsledamot kan rösta ”nej” och reservera sig mot majoritetens beslut. Vilket torde vara självklart.
Kommunallagen 4 kap 22§:
”En förtroendevald som har deltagit i avgörandet av ett ärende får reservera sig mot beslutet.
Reservationen skall anmälas innan sammanträdet avslutas.”
Det är värt att notera att det inte står att man behöver rösta ”nej” för att få reservera sig. Men det är ointressant för det vi diskuterar här, nämligen ansvarsfrågan.
För det finns ett individuellt ansvar. Kommunallagen säger (5 kap 25 a §):
”Om revisorerna … riktat anmärkning mot en nämnd eller en fullmäktigeberedning eller mot enskilda förtroendevalda i sådana organ…”
Alltså:
”…enskilda förtroendevalda…”
Regionens revisorer tycks inte riktigt veta på vilket ben de ska stå i frågan, dvs om de som röstar ”nej” också är ansvariga för ett beslut. De diskuterar, närmast spånar fritt, runt själva kärnfrågan, t ex om hur reservationer bör se ut om man röstar ”nej”. Fast vad jag förstår så står det ingenstans i Kommunallagen att ett ”nej” i en omröstning måste följas av en reservation. Står det i protokollet att en ledamot röstar ”nej” så torde det räcka. Och om en ledamot skriver en reservation, så finns det, vad jag kan se, inte heller något i Kommunallagen som stadgar vad det ska stå i denna reservation.
Nä, regionens revisorer lämnar inget svar på frågan om en ledamot som röstar ”nej” är ansvarig för nämndens beslut. Revisorerna skriver bara:
”Det är de förtroendevalda revisorerna själva som avgör om reservationer mot beslut i nämnder och styrelser ska tas in i deras bedömning av enskilda ledamöters utövande av sitt revisionsansvar.”
Och att detta ska ske:
”endast i undantagsfall.”
Det lär väl betyda – hellre fälla än fria… Vilket för övrigt är mot alla rättsprinciper.
Regionens skrift lämnar alltså över ansvaret på de revisorer som i efterhand ska bedöma om en person som röstar ”nej” ska få ansvarsfrihet eller inte. Vad som gäller i förväg ger de inga besked om. Som nämndsledamot lämnar regionens revisorer dig i sticket. Du får inga riktlinjer, ingen hjälp, ingen klarhet. Ändå skriver revisorerna, närmast provocerande:
”Det är grundläggande för den politiska processen att de som har att förvalta ett uppdrag från medborgarna … är väl införstådda med vilket ansvar de har tagit på sig.”
Jaha… Och vilket ansvar har de tagit på sig? Var det inte det som skriften skulle utreda?
Fast det kanske är så att det är Kommunallagen som lämnar alla nämndsledamöter, revisorer och andra i sticket…
Jag tror att regeringen hade goda intentioner i samband med att den nya Kommunallagen stiftades. I Proposition 1990/91:117, om en ny kommunallag, skriver regeringen under punkt 4.9.4 som skäl för sitt förslag om det individuella revisionsansvaret (min fetstil):
”Individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda bör införas
Revisionsansvar bärs i dag kollektivt av varje nämnd. Detta har ibland fått otillfredsställande följder. Sålunda har det hänt att styrelser och andra nämnder har vägrats ansvarsfrihet, trots att de felaktigheter som har påtalats har begåtts av enskilda förtroendevalda utan att styrelsen eller nämnden känt till de åtgärder som vidtagits. Det är inte rimligt att en styrelse eller en annan nämnd skall bära ett kollektivt revisionsansvar i dylika fall, även om dessa är sällsynta. Det finns därför ett behov av att komplettera det kollektiva revisionsansvaret för styrelsen och de övriga nämnderna med ett individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda.
Eftersom de förtroendevalda har utsetts av fullmäktige, torde del inte finnas några principiella hinder mot att ålägga dem ett sådant individuellt revisionsansvar. Regeringen föreslår därför all det i den nya lagen införs regler om ett individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda.”
Det verkar i varje fall som om tanken var god… ”…inte rimligt att en styrelse eller en annan nämnd skall bära ett kollektivt revisionsansvar…” Men det verkade som om det bara ”bidde en tumme”…
Ytterligare en omständighet som komplicerar det hela är de ”förtroendevalda revisorerna”. Det vill säga de revisorer som i efterhand ska avgöra om en enskild nämndsledamot som röstar ”nej” ska hållas ansvarig för de övriga ledamöternas beslut. Dessa revisorer är förtroendevalda av kommunfullmäktige (eller regionfullmäktige). De är alltså politiskt utsedda!
Revisorerna som inte ville ge mig ansvarsfrihet för arenaskandalen, trots att jag röstade ”nej”, var alltså inte några experter i den meningen att de hade detta som yrke eller var särskilt utbildade. Nä, de var partipolitiskt aktiva i de partier som styrde Vänersborg, samtidigt som de var valda till revisorer av samma partikamrater…
Det här är ett förhållande som en verklig expert på området har kritiserat, Inga-Britt Ahlenius. (Tidigare generaldirektör för Riksrevisionsverket och undergeneralsekreterare för FN:s internrevision.)
Ahlenius skrev i DN i somras:
”I själva verket är systemet med folkvalda revisorer snarast att ses som ett institutionaliserat jävsförhållande. Självklart befinner sig de politiskt valda revisorerna i ett slags jävsförhållande till sina politiska vänner – inte så konstigt och manifesteras med stor tydlighet i den praktiska verkligheten.”
När Eva Lindgren och jag inte fick ansvarsfrihet av Vänersborgs kommunfullmäktige, efter förslag från de förtroendevalda revisorerna, så överklagade jag beslutet till Förvaltningsrätten. Där satt det väl experter på att tolka lagen? Dessa skulle väl kunna ge ett definitivt besked?
Det blev ett antiklimax. Förvaltningsrätten ville inte ta i frågan. De skrev i domen:
”Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakerna.”
Vilket torde vara tämligen både fegt och absurt. Förvaltningsrätten ville alltså överhuvudtaget inte behandla frågan! Hos juristerna fanns det inte någon vägledning att få.
Eller hade Förvaltningsrätten i Göteborg fel? Regeringsrätten (som det hette då) hade ett mål 1999 (Målnummer 3701-98) som handlade om ett beslut av kommunfullmäktige i Borgholms kommun att vägra en förtroendevald ansvarsfrihet. Omständigheterna var olika de här i Vänersborg, men det intressanta var att Regeringsrätten i Borgholmsmålet faktiskt tittade på och värderade vad som egentligen hände för att komma fram till sitt avgörande. Det var alltså det som Förvaltningsrätten i Göteborg inte gjorde.
Jag hänvisade till detta och överklagade Förvaltningsrättens dom till Kammarrätten. Inte heller Kammarrätten ville ta i frågan.
Så det är så här läget är just nu. Ingen vet vad som gäller. Det är helt enkelt upp till respektive kommuns förtroendevalda revisorer att avgöra frågan, helt på egen hand. Det finns inga tydliga lagparagrafer, inga domar, inga riktlinjer som talar om vad som gäller. Vilket naturligtvis lämnar dörren öppen för godtycke och politiskt spel.
Och ett spel var det i Vänersborg då det begav sig…
Trots att dåtidens ordförande i kommunstyrelsen, och nuvarande ledamot i kommunfullmäktige, Lars Göran Ljunggren (S), sa till tidningen Vänersborg Just Nu (25 nov 2010):
”Jag bär hundhuvudet för framför allt arenan, jag tar på mig det, jag borde ha sett till att vi haft en helt annan uppföljning. Sitter man som kommunstyrelsens ordförande har man det yttersta ansvaret och tillsynsplikten över nämnder och styrelser, som den verkställande makten får man ta på sig ett sådant ansvar.”
I en intervju med Västnytt sa samme Lars-Göran Ljunggren:
”Som kommunstyrelseordförande har man alltid det yttersta ansvaret … och det tar jag på mig.”
Fast det var bara ord. Lars-Göran Ljunggren tog inte på sig något ansvar. Ljunggren röstade i fullmäktige för att jag och Eva Lindgren var ansvariga… Och hans socialdemokratiska partivänner såg tillsammans med de andra betongledamöterna till att Ljunggren själv fick ansvarsfrihet…
Det handlade inte om juridik, det handlade om politik. Marie Dahlin (S) i Västnytt den 20 maj 2010:
”Det är ett politiskt spel.”
Till och med Förvaltningsrätten tyckte att det bara handlade om politik och inte juridik.
”Kommunfullmäktiges beslut innebär då enbart en politisk markering mot nämnden.”
Slutsatsen i fråga om nämndsledamöters ansvar, oavsett om de röstar ”ja”, ”nej” eller avstår, är höljd i dunkel. Ingen vet. Det är helt enkelt de förtroendevalda, politiskt utsedda, revisorerna som får avgöra ansvaret i efterhand. Och om de tar politiska snarare än juridiska hänsyn är det ingen som bryr sig.
Jag har svårt att acceptera det här. Det hör liksom inte ihop med en demokrati. Men så tycks det ändå vara. Som enskild nämndsledamot spelar det ingen roll hur du agerar i nämnden, en politisk majoritet i fullmäktige kan ändå förklara dig ansvarig. Och det finns ingen instans dit du kan vända dig för att överklaga…
För det är ingen lek att förklaras ansvarig… Kommunallagen kap 5 25b§:
”Om ansvarsfrihet vägras, får fullmäktige besluta att skadeståndstalan skall väckas.”
Det betyder att fullmäktige i Vänersborg, dvs majoriteten av betongpartier, kunde ha beslutat att jag skulle bli skadeståndsskyldig för arenafiaskot! Mina politiska fiender hade alltså kunnat ruinera mig bara för att de inte gillar mig och mitt parti…
Det hela är ganska sjukt. Jag undrar om man egentligen vågar engagera sig politiskt på sådana villkor?
Fast, det finns ett sätt. Det enda sättet enligt de förtroendevalda revisorerna på ”arena-tiden” – att AVGÅ.
Med andra ord menade revisorerna och Vänersborgs kommunfullmäktige på fullaste allvar att tycker du inte som majoriteten, så ska du avgå… Då kan du inte bli ansvarig.
Fast fan vet. Avgår du, så avgår du ju efter beslutet. Då satt du ju i nämnden när beslutet fattades. Och då är du väl enligt logiken – ansvarig…?
Det är konstigt att inte riksdagen helt enkelt ändrar i Kommunallagen, så att ett ”nej” i en omröstning faktiskt betyder ”nej”…
.
PS. Jag bloggade inte på den tiden som diskussionerna kring ansvaret för arenaskandalen utspelade sig. I samband med överklagande etc så hade jag dock börjat. Vill du så kan du läsa mera, betydligt mera, på dessa blogginlägg: ”Moment 22”, ”Överklagan av Förvaltningsrättens dom”, ”Så är det. Sa Kammarrätten.” och ”Högsta Förvaltningsdomstolen fegar!”.
Skärpning TTELA!
Det första jag gjorde i morse var att titta i TTELA. Precis som jag gjorde igår morse. Och alla andra mornar också för övrigt… Men just de två senaste dagarna har jag letat efter en speciell sak, en rättelse – en rättelse av det mycket allvarliga fel TTELA gjorde sig skyldig till på nyårsaftonen. Då skrev en av journalisterna en lång och stort uppslagen krönika över det gångna året. Krönikan gick inte att missa. Den täckte två hela sidor och innehöll 11 bilder. Den största bilden visade personal från Gläntan utanför kommunhuset…
I krönikan stod det:
”S, C, V, MP och VFP klubbade en budget som bland annat innebar nedläggning av Gläntans äldreboende och inga extra pengar till skolan.”
Det här är totalt fel och Lutz Rininsland påpekande direkt misstaget för TTELA. När ingen rättelse kom igår torsdag, så skrev Lutz och jag en egen rättelse i form av en insändare:
”Rättelse
I en årskrönika på nyårsafton skrev TTELA felaktigt att S, C, V, MP och VFP stod bakom årets budget.
Sanningen är att det budgetbeslut, som innebär en nedläggning av Gläntan och att det inte blir några extra pengar till skolan, fattades av Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Välfärdspartiet.”
I dagens TTELA finns i och för sig inte vår insändare med, men det finns en rättelse. (Kanske på grund av vår inskickade insändare?)
Rättelsen är liten, knappt synbar för ett otränat öga… Ganska långt bak i tidningen, på sidan 10. Jag undrar hur många av TTELA:s läsare som verkligen förstår vad den handlar om:
”Rätt om budgeten i Vänersborg
I årskrönikan för Vänersborg blev det fel angående vilka partier som klubbat budgeten under året. Korrekt ska vara M, KD, FP, MP och VFP.”
Det står alltså inget om ”själva grejen” i rättelsen, nämligen att beslutet innebar ”nedläggning av Gläntans äldreboende och inga extra pengar till skolan”.
Hur många av läsarna drar på egen hand denna slutsats? Hur många av läsarna vet vad rättelsen överhuvudtaget handlar om?
TTELA gör det tidningen måste. Inget mer. TTELA nöjer sig med det allra, allra minsta för att uppfylla de regler som gäller.
Om TTELA nu verkligen uppfyller reglerna…
Det finns nämligen regler kring felaktiga uppgifter, rättelser och sådant. Det är journalisterna själva som har bestämt dem. På Journalistförbundets hemsida finns de, de kallas publicitetsreglerna. Där står det bland annat:
”Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna.”
Det är ytterst tveksamt, anser jag, om TTELA verkligen följer dessa regler. Lutz och mitt genmäle, dvs insändaren, har inte publicerats. TTELA:s rättelse kunde ha skett tidigare (”utan dröjsmål”). Och frågan är om rättelsen verkligen uppmärksammas. Och om den uppmärksammas, vet verkligen de ”som har fått del av de ursprungliga uppgifterna” vad rättelsen handlar om?
Är det inte så att publicitetsreglerna, som journalister själva har formulerat, är allvarligt menade och visar på en verklig vilja att ”göra rätt för sig”? Inte för att de ska finnas till för syns skull?
Frågan är viktig.
Politiskt vore det en katastrof om vänersborgarna trodde att Vänsterpartiet i Vänersborg har ställt sig bakom en budget som i praktiken innebär mindre pengar till skolan och en nedläggning av Gläntan.
Journalistiskt handlar det om yrkesheder… Och om läsarnas förtroende.
TTELA borde ta en diskussion om inte bara hanteringen av felaktiga sakuppgifter utan också om hanteringen av insändare och debattartiklar.
.
PS. Du kan också läsa om TTELA och den felaktiga sakuppgiften på Vänsterpartiets hemsida.
Gott Nytt År!!
Det har inte varit så mycket diskussion kring min blogg 2013 som det var året innan. Då stod det jag skrev inte särskilt högt i kurs hos vissa politiker och högre tjänstemän. Det gör det säkert inte nu heller. De har antagligen inte ändrat åsikt, men nu verket det pratas lite tystare. Och inte som förut i både media och på protokollförda sammanträden.
I Sverige är det ofta svårt att kritisera. Det är precis som om det man gör och säger, det är vad man är. Så kritiserar man någon för ett felaktigt beslut, ett diskutabelt uttalande, då är det som om man kritiserar personen i sig. Så är det naturligtvis inte.
Det är viktigt att hålla sig till fakta. Det försöker jag att göra. Hela tiden. Därför hoppas jag att de som inte tycker som jag ändå finner det värt att läsa mina bloggar.
Under de 365 dagar, som tillsammans utgör året 2013, så har jag skrivit 178 blogginlägg. Det är nästan en blogg varannan dag. Sammanlagt har det blivit lite drygt 500 A4-sidor.
De mest klickade sidorna (förutom ”index-sidan”) var:
Det är ett litet förvånande resultat tycker jag. Förklaringen till att bloggen om skolrankingen kom på andraplats är nog helt enkelt att ”ranking” och ”skolranking” är populära sökord. Och så har man råkat komma till min blogg.
Det är väl lika överraskande att två av mina bloggar om Dalsland var så populära. Kanske tyder det på att många dalslänningar följer med på bloggen. För övrigt hamnade faktiskt ”dalslandsbloggen” ”Sikhall – en pärla vid Vänern” på 4:e plats…
Sammanlagt har jag fått 64.000 träffar på min blogg 2013. Hur många unika besökare det är vet jag inte. Av alla dessa träffar kommer en träff från Kazachstan och en från Mongoliet, två från Argentina och tre från Indien. Kanske ska jag satsa på att skriva mer om politiken i dessa länder?
Jag har också slagit ett rekord. Den 11 april fick jag 1.045 klick på bloggen. Den dagen publicerade jag inlägget ”Några tankar inför måndagens BUN”, men det var inlägget ”Sikhall 1:6” som lockade. Den bloggen publicerade jag på kvällen dagen innan.
Jag har också fått ganska många kommentarer på mina inlägg. Och då räknar jag inte med Facebook, där diskussionens vågor ibland gått ganska höga. Den i särklass flitigaste ”kommentatorn” är Roy, som har skrivit 63 kommentarer. På en delad 2:a-plats (nästan) kommer Pontus, Per och Per-Arne.
Jag hoppas att de fortsätter att kommentera och naturligtvis vore det kul om det kom någon ny ”uppstickare” i år.
2014 är valår. Då lär det bli en hel del bloggar. I varje fall fram till valet och några veckor därefter. Hur framtiden sedan ser ut med bloggskrivandet, det återstår att se. Jag har hållit på att blogga sedan det förra valet och det tar onekligen en hel del tid…
Med dessa ord önskar jag alla mina läsare ett riktigt:
Vart är vi på väg?
Årets sista debattartikel i TTELA var signerad av undertecknad. Det var en kortversion av en en tidigare blogg (se här).
Denna gång är rubriken den som jag har föreslagit. Däremot har TTELA:s Ulla Andersson i vanlig ordning gått in och ändrat i texten. Jag kan inte förstå varför. Det är ju jag som har skrivit ursprungstexten och det är ju jag som har undertecknat debattartikeln. Då ska det väl vara mina ord och inte Ulla Anderssons ord och formuleringar? Och om det nu är så att Ulla Andersson inte kan låta bli att ändra i min text, borde det inte anges i debattartikeln? Det är ju inte rätt att jag ska vara ansvarig för en text som faktiskt inte är helt och hållet min.
Jag noterar också att det finns små ”slarvfel”. I dagens text står det ”Vänsterpartier”. Det ska stå ”Vänsterpartiet”. När jag kollar mitt email till Ulla Andersson så ser jag att det inte är jag som har skrivit fel. Ulla Andersson har helt enkelt skrivit dit ett ”r” i stället för ”t”. Jag kan inte förstå det på annat sätt än att Ulla Andersson inte kopierar min text, utan skriver av den…
Men detta med ändringar har hänt förr och jag har också skrivit om det förr. Det lär inte bli någon ändring. Det hade dock varit värre om det hade blivit totala faktafel…
Som idag…
Wiveca Ström har skrivit i sin nyårskrönika ”Året då folket engagerade sig” att:
”S, C, V, MP och VFP klubbade en budget som bland annat innebar nedläggning av Gläntans äldreboende och inga extra pengar till skolan.”
Det här känns jobbigt och det kan bli svårt att tvätta av sig en sådan här felaktighet. Sanningen är ju att de partier som lade ner Gläntans äldreboende och som sparade på förskolan och skolan var:
Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Välfärdspartiet.
Jag hoppas att TTELA inför en rättelse så snabbt som möjligt.
Och här är dagens debattartikel:
==================================
Vart är vi på väg?
En stor del av barnens, och därmed Vänersborgs, framtid grundläggs i förskolan. I Vänersborgs förskolor återfinns 1 600 av kommunens allra yngsta invånare. De blir fler och fler för varje år. Det blir dock inte personalen.
I Vänersborg är barngrupperna stora. Det blir så när kommunen inte anställer tillräckligt med personal Personaltätheten sjunker dessutom, 2009 var antalet barn på varje vuxen 5,5, 2012 gick det 6,2 per vuxen. 2013 har personaltätheten sjunkit ytterligare och till våren ska ytterligare 80 barn beredas plats.
Ändå ger inte de här siffrorna hela sanningen. Läget är ännu allvarligare:
Fler barn tillbringar längre tid i förskolan än tidigare.
Förskolans långa öppettider, personalens raster och så vidare, innebär att det ofta bara är två pedagoger med barnen.
Det här vet de styrande politikerna. Problemet är att barnen och förskolan inte är särskilt viktiga för dem. Inte så att de säger det högt, naturligtvis inte. Men i praktiken. De fattar beslut som innebär att barnen i förskolan inte får de ekonomiska resurser som behövs.
De som styr Vänersborg har valt väg. Det är en väg som gör det allt svårare för förskolorna att uppfylla skollagen och läroplanens krav.
Vänsterpartier var det parti som uttryckligen krävde pengar till förskolan i budgeten för 2014. Vi yrkade att 7 miljoner kronor skulle gå till förskolan för att minska barngrupper med ett barn.
I budgetdebatten framförde maxialliansen argument som illustreras tydligast av Isetorp:
”Vi i Miljöpartiet anser inte det är hållbart att dagens drift ska betalas av kommande generationer”.
Barnen betraktas som ”drift”, som en kostnad. Och inte som en investering. Barnen betraktas som en belastning och inte som framtiden. Det är antagligen därför som enbart Vänsterpartiet har besvarat förskollärarnas vädjan i TTELA om att redovisa sin syn på förskolan. Vad ska Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Välfärdspartiet och Sverigedemokraterna skriva? Som det är? Att det är viktigare att hålla budget än att satsa på barnen? Att det är viktigare med 25 miljoner till Arenan?
Det vore alldeles för ärligt. Därför är det bättre att inte skriva någonting, bättre att inte låtsas om hur det är.
Vart är vi på väg?
Stefan Kärvling är Vänsterpartist från Vänersborg.
Kommunens loge i arenan. Igen!
Mellan alla spännande och invecklade intriger, där Kurt Wallander, Paul Hjelm och Harry Hole naturligtvis till sist löser mordgåtorna, gick jag på bandy. Det var annandagsderby. Gripen gästade Arena Vänersborg för att ge Blåsut en ordentlig omgång.
Köerna var som vanligt långa. Extremt och onödigt långa. Hade arenans arkitekt tänkt på att det inte bara skulle spelas bandy i bandyhallen, utan också släppas in folk för att titta på bandyn, så hade han säkert ritat ett bättre och funktionellare insläpp. Eller insläpp överhuvudtaget…
Gripen levde upp till favoritskapet och vann matchen. Dock endast med uddamålet. Och naturligtvis var det vänersborgssonen Fredrik Källqvist som avgjorde.
På andra sidan ståplatsläktaren ligger logerna. Det var tomt i de flesta. Det fanns inte ens en reklamskylt på dem som visade vilka företag som hyrde dem. Men det är nog så att det inte är några företag som hyr dem längre… Och då vill inte IFK Vänersborg hyra dem av kommunen… Eftersom IFK inte kan tjäna pengar på att hyra ut dem. Så nu är det tänkt att kommunen ska stå för kostnaderna.
En loge var dock inte tom. Fast den borde ha varit det. Kommunens!
Det var bara två veckor sedan som jag skrev om kommunens loge i arenan (här). Då skrev jag också:
”kommunen numera sköter bokföringen kring sin loge i arenan på ett föredömligt sätt.”
Det gjorde jag mot bakgrund av att ”bokföringen”, dvs redovisningen av vilka som använder logen och när, överhuvudtaget inte fungerade förra säsongen. Det fanns helt enkelt ingen ”bokföring”. (Se ”Kommunens loge i arenan…”.) Trots att det står i reglerna:
”I samband med bokningen ska därför alltid ändamålet samt namnen på deltagare anges.”
Det är bättre denna säsong.
Men det skulle ju inte finnas några människor i kommunens loge under annandagsderbyt…
Fast det gjorde det.
Det finns klara och tydliga regler och riktlinjer kring kommunens loge i Arena Vänersborg. De har tagits av kommunstyrelsen den 3 november 2009.
I reglerna står det t ex att det ska upprättas en marknadsföringsplan inför varje säsong. Den ska beslutas av kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU). Så har också skett inför denna säsong. Till skillnad mot den förra. Och enligt säsongens marknadsföringsplan ska det inte finnas några som helst aktiviteter i kommunens loge på Blåsuts hemmamatcher.
Det finns möjlighet att löpande ändra i marknadsföringsplanen om det behövs. Men det ska beslutas av KSAU. Eller om det är brådskande av kommunstyrelsens ordförande.
”Uppstår fråga om avsteg från marknadsföringsplanen äger kommunstyrelsens ordförande rätt att fatta beslut om detta…”
Jag skrev till kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M):
”Jag undrar om KSAU eller du har fattat några sådana här beslut?”
Gunnar Lidell svarade:
”…inga ytterligare beslut i KSAU, eller av mig på delegation efter 11/11.”
Den 11 november var det datum då KSAU fastställde den marknadsföringsplan som gäller och som jag har framför mig. Inga beslut därefter alltså.
Naturligtvis undrade jag vilka som var i kommunens loge under matchen. Det frågade jag dock inte Gunnar Lidell om. Utan en chefstjänsteman. Jag fick ett svar:
”medarbetare [har] tillåtits vara i logen”
Hoppsan!
I reglerna kring logens användning står det inte bara vem som bestämmer vilka som ska få tillgång till logen – det står också, klart och tydligt:
”logen inte kan användas som trivselåtgärd för en förtroendevald/tjänsteman och dennes vänner.”
Det är ord och inga visor. Och:
”ett tydligt tjänsteintresse ska alltid föreligga vid en bokning.”
Och den som avgör om det föreligger ”ett tydligt tjänsteintresse” är en förvaltningschef.
”Endast förvaltningschef kan lämna förslag om intern representation i kommunens loge i Arena Vänersborg.”
Fast, som det framgår av reglerna, en förvaltningschef kan bara ”lämna förslag”. Beslutet fattas fortfarande av KSAU. Eller om det är brådskande av Gunnar Lidell.
Vilket inte har skett.
Det är klart att kommunens trogna och hårt arbetande personal skulle kunna använda logen. För det är ju egentligen ingen vits med att den står där tom. (Och nu står nästan allihop tomma.) Men då måste reglerna och riktlinjerna ändras först. Och då ska reglerna gälla alla kommunens medarbetare. All personal ska ha samma möjligheter att använda logen och inte bara de ”med kontakter”…
Det är och blir inget bra för kommunen om olika anställda får olika rättigheter och möjligheter – bara för att de har ”kontakter”…
Nu hade jag bara en fråga kvar. För jag tänkte liksom att man kanske ville låna logen…
”Hur hanteras nyckelutlämningen till logen?”
Svaret blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.
”… näringslivskontoret som ansvarar för den praktiska hanteringen kring logen”
De regler som kommunstyrelsen har beslutat föreskriver emellertid något annat…
”Bokning av logen sker genom att kontakt tas med kommunalrådssekreteraren som handhar bokning av logen.”
Hoppsan!
Och när det gällde nyckeln…
”Den som ansvarar för bokningen ansvarar för att nyckel till logen inte utlämnas till obehörig och att obehöriga inte tillåts använda logen samt att logen iordningställs efter användandet. Nyckeln återlämnas omgående efter användandet.”
Regler är regler. Kommunstyrelsen har fastställt ett reglemente kring användningen av logen. Och reglerna är tydliga. Och de ska följas.
Finns det någon i kommunledningen som kan tänka sig att skapa ordning?
Nästa gång som kommunen ska representera i sin loge är senare idag när IFK möter Bollnäs. Då ska något, eller några, av kommunalråden Gunnar Lidell (M), Marie Dahlin (S) och Johan Ekström (FP) tillsammans med representanter för LRF:s lokalavdelningar i Tunhem och Gestad diskutera arbetet med att:
”stärka landsbygdsnäringen och skapa förutsättningar för utveckling av nya produkter och tjänster med landsbygden som bas.”
Samtidigt möts Gripen och Blåsut återigen. I Trollhättan.
Förskolan: Vart är vi på väg?
Vart är vi på väg?
Hur Sverige ska utvecklas och hur framtiden kommer att se ut beror till stor del på vilken väg vi väljer idag.
Valet är här och nu. Framtiden finns här idag.
Och barnen är framtiden.
En stor del av barnens, och därmed vår, framtid grundläggs i förskolan. I Sverige idag är 480.000 barn inskrivna i förskolan.
Förskolan syfte preciseras i Skollagen:
”Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet.
Förskolan ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och förbereda barnen för fortsatt utbildning.”
I en vetenskaplig rapport från 2012, ”Förskolans betydelse för barns utveckling, lärande och hälsa”, konstaterar professor Sven Persson hur viktig förskolan är. Eller skulle kunna vara.
- ”Tidiga insatser i förskola är samhällsekonomiskt mycket lönsamma och har stor betydelse för att främja befolkningens hälsa.
- De tidiga uppväxtåren är viktiga, främst genom att barn får tillgång till pedagogiskt utbildad personal och lärandemiljöer där de lär sig vara aktiva, engagerade, dugliga och kreativa tillsammans med andra barn.
- Barn från sårbara socioekonomiska förhållanden och utsatta barn gynnas mest av att gå i förskolor av hög kvalitet med professionella lärare och av att vara i grupper med barn från skilda socioekonomiska bakgrunder.
- Förskolan kan begränsa effekterna av bristande sociala levnadsförhållanden, ge barn möjlighet till bättre skolstart, förhindra social exkludering och bryta negativa cykler.
- Förskolan har stor potential att vara en arena för integration och därigenom att vara språkligt och kulturellt gränsöverskridande.”
Vart är förskolan på väg?
Hur Vänersborg ska utvecklas och hur framtiden kommer att se ut beror till stor del på vilken väg vi väljer idag. Och i september nästa år…
I Vänersborgs förskolor återfinns 1.600 av Vänersborgs allra yngsta invånare. De blir fler och fler för varje år. Det blir dock inte personalen.
I Vänersborgs förskolor är barngrupperna stora. Det blir så när kommunen inte anställer tillräckligt med personal. Personaltätheten sjunker dessutom. 2009 var antalet barn på varje vuxen 5,5. Tre år senare, 2012, gick det 6,2 barn per vuxen. Som jämförelse kan nämnas att i Sverige som helhet var siffran 5,4.
I TTELA 21 dec säger enhetschef Boel Jansson att personaltätheten i Vänersborgs förskolor har sjunkit ytterligare under 2013. På en så kallad dialogdag (en dag då politikerna i Barn- och Ungdomsnämnden möter förvaltningen och förskolecheferna) veckan före jul fick Barn- och Ungdomsnämnden också reda på att ytterligare 80 barn ska beredas plats i förskolan under 2014 års första fyra månader…
Och ändå ger egentligen inte de här siffrorna hela sanningen. Läget är ännu allvarligare…
- Fler barn tillbringar längre tid på dagarna i förskolan än tidigare. (Det kan t ex bero på att fler föräldrar pendlar till sina arbeten som ligger allt längre bort. Maxtaxan gör också att föräldrarna betalar lika mycket oavsett hur lång tid barnen är på förskolan.)
Förskolans långa öppettider, personalens raster etc innebär att det ofta bara är två pedagoger med barnen. (Ska man hårddra det, så kan man nog konstatera att det bara finns full bemanning mellan kl 11.00-14.00… Exklusive lunchraster.)- Många barn är i behov av särskilt stöd och kräver mer tid.
Personaltätheten är alltså i praktiken lägre än vad de officiella siffrorna visar.
De som för tillfället har makten och styr Vänersborg har valt väg. Det är en väg som gör det allt svårare för förskolorna att uppfylla Skollagen och Läroplanens krav.
I TTELA den 21 dec sa Boel Jansson om Barn- och Ungdomsnämndens dialogdag:
”Jag fick känslan av att de (politikerna; min anm.) förstod att uppdraget för förskolan är tufft.”
Jag hoppas det. Att politikerna förstod alltså. Även om jag tror att de redan har gjort det. Eller borde ha gjort det. Det var inte första gången som Boel Jansson eller förskolecheferna framförde detta. Liksom vissa politiker. Ganska många gånger dessutom.
Problemet är inte att de styrande politikerna inte vet. Problemet är att barnen och förskolan i praktiken inte är särskilt viktiga för dem. Jämfört med annat. Inte så att de säger det högt, naturligtvis inte! Tvärtom. Men i praktiken. I praktiken fattar de styrande politikerna beslut som innebär att barnen i förskolan inte får de ekonomiska resurser som behövs.
Med inga eller tvivelaktiga argument.
Vänsterpartiet var det enda parti som uttryckligen krävde pengar till förskolan i budgeten för 2014. Vi yrkade att 7 milj kr skulle gå till förskolan för att minska samtliga barngrupper med ett barn. Inte ens Socialdemokraterna stödde detta förslag!
I budgetdebatten slog maxi-alliansen knut på sig själv. Deras argument från kommunfullmäktiges talarstol illustreras tydligast av Marika Isetorp (MP):
“Vi i Miljöpartiet anser inte det är hållbart att dagens drift ska betalas av kommande generationer.”
Se där, budskapet från en av de politiker som fastställde budgeten för Vänersborg 2014. Barnen betraktas som ”drift”, som en kostnad. Och inte som en investering. Barnen betraktas som en belastning och inte som framtiden.
I praktiken.
Det är antagligen därför som enbart Vänsterpartiet och inga andra partier har besvarat förskollärares vädjan i TTELA och Vänersborgaren om att redovisa sin syn på förskolan. För vad ska Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Välfärdspartiet och Sverigedemokraterna skriva? Som det är? Att det är viktigare att hålla budget än att satsa på barnen? Att det är viktigare med 25 miljoner till arenan?
Självklart kan de inte skriva så. Det vore alldeles för ärligt. Därför är det bättre att inte skriva någonting. Det är bättre att inte låtsas om hur det är.
Vart är vi på väg?
GOD JUL!
Idag är det julafton. Snart kommer tomten med julklappar till alla förväntansfulla barn och vuxna i Vänersborg. Jag hoppas verkligen att paketen innehåller bättre presenter än de som Vänersborgs kommun har levererat under hösten. Julklappar som att barngrupperna på förskolan ska bli ännu större nästa år, att eleverna på grundskolan får ett antal miljoner mindre, att de äldre på demensboendet Gläntan ska flytta och att Andersson tvingas riva sitt hus på Nordkroken.
Om en vecka är det ett nytt år. 2014 är det val och då kan alla vänersborgare bestämma vilka tomtar som ska sitta i fullmäktige nästkommande mandatperiod.
Blir det några stunder över mellan all paketöppning, all mat och alla julprogram i TV, så finns det en hel del filmer och klipp om Vänersborg på YouTube. Det är främst reportage från Västnytt och TV4 om de händelser som har satt Vänersborg på kartan under de senaste åren. Många av klippen har ni säkert sett, men de flesta tål att ses igen. Klippen har också några år på nacken, men man kan väl inte låta bli att undra – har några av dessa skandaler egentligen retts ut? Har någon av de ansvariga egentligen fått stå till svars? Var det inte det som vänersborgarna krävde i valet 2010?
Jag önskar alla mina trogna, och mindre trogna, läsare en riktigt God Jul.
Arena Vänersborg
- Sången om Arena Vänersborg
- El och is
- Beslutet om arenan i kommunfullmäktige
- Arrangörerna flyr
- Arenan på TV 4 Nyheterna (riks)
- Västnytts Årskrönika
- ”Det är ett politiskt spel!”
- Arenan läcker in
- Rininsland om temperaturen i Arenan
- Bucci JO-anmäler Vänersborg
- Väljarna mötte politiker strax innan valet
- Ingen ansvarsfrihet för BUN
- Ej ansvarsfrihet – vad betyder det?
Toppaffären
- Toppskandalen del 1
- Toppskandalen del 2
- Toppskandalen del 3
- Lögner till EU.
- Reportage av Radio Väst
- Lidell lullar med
Konsultaffären
Anderssons julklapp
Snart är det jul och alla vi som har varit snälla under året väntar på att tomten ska komma med fina julklappar. Helst klappar som stämmer överens med våra omsorgsfullt ihopknåpade önskelistor. Så att julen blir riktigt god.
För Andersson på Nordkroken blir julen dock inte riktigt så god. Han har redan fått sin julklapp – från Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen. Den var inget vidare. Och den stod definitivt inte på Anderssons önskelista.
I protokollet för det senaste sammanträdet, 10 december, så kan man läsa:
”Redovisning av överklagade beslut som byggnadsnämnden har behandlat.
Kronofogdemyndighetens utslag avseende begäran om särskild handräckning för rättelse av olovligt byggande på fastigheten XXXX, Vänersborgs kommun.
1) Svarandena förpliktigas att återställa uppförd nybyggnad till utformning enligt beviljat bygglov (dnr XXX/XX) innebärande att väggliv ska sänkas och inredd vindsvåning undanröjas.
2) Svarandenas yrkande om ersättning för kostnader i målet avslås.”
Byggnadsnämnden tycker antagligen inte att Andersson har varit tillräckligt snäll. I varje fall inte lika snäll som sina grannar…
Jag har skrivit om Andersson i Nordkroken tidigare. (Se ”Nordkroken och kommunen” och ”Bygg Vänersborg!”.) Andersson har byggt ett hus på Nordkroken – med bygglov. Men eftersom grannar hade byggt ett och ett halvplanshus, så tänkte Andersson att det gör han också. Så Andersson höjde vägglivet från 3,4 meter till 4,0 meter. Och inredde vindsvåningen. Utan bygglov.
Det fick inte Andersson. Fast grannar fick. De fick bygglov i efterhand. Eller också blundade Byggnadsförvaltningen för vad de hade gjort. Det gjorde den inte för Andersson. Så nu ska Andersson alltså sänka bygglivet. Det innebär att Anderssons hus måste rivas.
God Jul Andersson…
Det är klart att vänersborgarna borde följa sin Byggnadsnämnd. För de vill ju bara vänersborgarnas och Vänersborgs bästa…
Eller?
Självklart ska Byggnadsnämnden se till att kommuninvånarna följer lagar och regler. Det är det inget snack om! Precis som Socialnämnden måste följa Socialtjänstlagen och Barn- och Ungdomsnämnden Skollagen. …öhhh… Det där sista exemplet kanske var lite förhastat…
Men.
Andersson i Nordkroken har inte brutit mot någon lag! Andersson har bara inte gjort som Byggnadsnämnden vill.
Och?
Byggnadsnämnden består av vanliga människor. Precis som du och jag. Och Andersson. De finns där för att de både representerar vänersborgarna och ska serva vänersborgarna. Även Andersson.
Men?
Frågan är vilka de representerar och vilka de servar när de tvingar en enskild människa att riva sitt hus. Bara för att de tycker det. Bara för att de råkar ha en viss åsikt om Andersson och hans hus. Men inte när det gäller grannarnas hus…
Jag får inte ihop det. Det känns som om någon har missuppfattat sin roll. Varför tycker en majoritet av politikerna i Byggnadsnämnden och tjänstemän i Byggnadsförvaltningen att det är tvunget att Andersson ska riva sitt hus?
Bara för att Andersson inte är snäll?
Vad är då den officiella anledningen till att majoriteten i Byggnadsnämnden fattar ett beslut som får sådana enorma konsekvenser för en enskild människa? Förutom då att Andersson inte har följt bygglovet. Byggnadsförvaltningen anger i sin skrivelse till Kronofogden den 28 augusti 2013, endast ett skäl.
”Aktuell fastighet ligger inom området, som i programmet kallas ”Utredningsområde under marknivå +47,61″. Stor del av utredningsområdet ligger så lågt att stor risk för översvämning föreligger enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen.”
Det är alltså risk för framtida översvämningar som gör att Andersson inte får bygglov, i efterhand, för sitt hus.
Men vänta nu!
Andersson har ju faktiskt fått bygglov! För ett hus med ett väggliv på 3,4 meter och en oinredd vindsvåning.
Var är logiken? Vad spelar det för roll för Anderssons hus om det vid en översvämning finns ett väggliv som är 0,6 m (=6 dm) högre än byggnadslovet? Och om vindsvåningen är inredd? Det blir ju översvämmat ändå. Det är väl snarare bättre att Andersson kan ta sin tillflykt till den inredda vindsvåningen om vattnet stiger?
Och sedan är det också det här med ”+47,61” som Byggnadsförvaltningen uppger till Kronofogden… (Följande faktauppgifter kommer från Andersson själv. Jag räknar dock med att någon i Byggnadsnämnden på något sätt reagerar om Andersson har lämnat felaktiga uppgifter.)
Enligt den lasermätning som kommunen gjorde (satellit) så ligger Anderssons hus inom spannet 47,16 till 47,61. När kommunen mätte på gräsmattenivå så kom den till ett resultat på 47,25 m. Eftersom marken sedan lutar från huset, så ger det ett tillägg på några centimeter. Andersson har sedan byggt en betongplatta som är 40 cm hög. Det innebär en höjd på 47,65 till 47,70. Det betyder att huset klarar den gräns som kommunen kräver med marginal.
Anderssons hus ligger inte under +47,61…
Anderssons hus ligger en bit bort från stranden och sjön. Alla som har varit på Nordkroken vet att det mellan stranden och bebyggelsen finns en hög strandbrink. Denna strandbrink har en höjd på 51 m. Strandbrinken har Andersson dessutom förstärkt ordentligt. Han vill ju inte att den ska ”ätas upp” av vattnet om det blir höga vattennivåer.
Andersson själv vill naturligtvis inte att hans hus ska bli översvämmat. Oavsett om det finns en inredd vindsvåning eller ej… Andersson anser att det inte finns någon risk för översvämning. Och det gör nog egentligen inte Byggnadsnämnden heller. När bygglovet beviljades, utan en inredd vindsvåning, så beviljades bygglovet med en höjd på 46,80 m…
Men Anderssons hus ska rivas. Argument spelar ingen roll.
För det handlar nog till syvende og sidst om att Byggnadsnämnden inte anser att Andersson har varit tillräckligt snäll… Inte så snäll som sina grannar i varje fall, som både har byggt inredda vindsvåningar och källare. Så därför får Andersson denna julklapp – att riva sitt hus.
Jag tycker att Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen agerar mycket fyrkantigt. Snällt sagt. De borde ha som princip att underlätta och hjälpa för människor som vill bygga… De måste bli mer av ett serviceorgan för kommuninvånarna.
Och behandla alla lika… Oavsett hur snälla de tycker att folk är. Och oavsett vad de heter… Och oavsett om det är dyra kommunala anläggningar…
Kanske borde Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen ägna mer tid för kontroller av Ursand? Eller arenan? Anläggningar som verkligen har betydelse för vänersborgarna och skattebetalarna.
Senaste kommentarer