Arkiv
Bo Carlssons politiska historia (5/5)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)”.
Den 21 juni 2019 (för 3 veckor sedan!) vaknade vänersborgarna upp till följande rubrik i TTELA, ”Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”. TTELA skrev:
”Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C) har åtalats misstänkt för fornminnesbrott. Det är inte första gången samma plats utsatts för skada. Nu riskerar kommunalrådet sex månaders fängelse.”
Åklagaren beskriver i sin stämningsansökan gärningen på följande sätt:
”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare … uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.”
Det var Länsstyrelsen som polisanmälde Bo Carlsson. Ännu en gång… Länsstyrelsen motiverar sin anmälan genom att beskriva den åverkan som Carlsson har gjort. Det gör Länsstyrelsen på följande sätt:
”Skadan omfattar samtliga tre områden, som fram till 2016 hade välbevarade synliga lämningar, vilka ingick i fornlämningen. Av dessa är de synliga spåren från impedimentet närmast landsvägen idag utplånat. Det mindre impedimentet i åkermarken har minskats markant medan även det större impedimentet skadats. Skadans omfattning kan inte bedömas på annat sätt än att fortgående åverkan sker och med tiden riskerar att utplåna alla synliga spår.”
Länsstyrelsen ser mycket allvarligt på den skadegörelse som skett, på ”välbevarade synliga lämningar”, och på konsekvenserna för fornlämningarna – en av dom är ju nu helt utplånad.
Länsstyrelsen menar sig även se ett mönster där åverkan på fornlämningarna har pågått under en längre tid. Det nämns till och med i ett av förhören att det finns skador på fornlämningarna som går många år tillbaka i tiden, men att denna åverkan är preskriberad… Länsstyrelsen bedömer att Bo Carlssons ”misstänkta” brott är att betrakta som ”grovt fornminnesbrott”.
Bo Carlsson nekar som vanligt. Han menar att han inte har begått något brott. Carlsson tycker bara att han har snyggat till på platserna…
Min partivän James Bucci har tagit upp ”fallet” i två bloggar. Båda bloggarna rekommenderas, de är mycket läsvärda – ”Dessa vildsvin” och ”Bo Carlsson kände sig ”något vilseledd””. I det följande tar jag upp en del av det som Bucci har skrivit.
I ett av polisförhören refererar förhörsledaren vad Carlsson säger:
”att man har också plockat skräp ifrån lilla impedimentet vid vägen där har förekomsten med skräp och han lyfter särskilt fram detta med aluminiumburkar som är så farligt när folk slänger i och med att det är fåglar som flyttar det och tar det och kastar det i väg så en ko som får det i magen och vilket oftast är plågsam död och det är då viktigt enligt Bo att sådant inte får förekomma utan att platsen får vara ren utan detta skräp.”
Så sa alltså Bo Carlsson i polisförhöret. Jag förstår ändå inte riktigt. Menar Carlsson att folk går ur sina bilar eller stiger av sina mopeder för att gå till de olika fornminnena och slänga skräpet där?
Lite senare i förhöret så antecknar förhörsledaren:
”Bo kommenterar spontant att det stora impedimentet och det lilla impedimentet ligger så pass långt ifrån vägen så där är det ingen risk för att det skulle bli någon allmän skräpplats”
Jaha… Så folk slänger inte skräp vid fornminnena…? Bo Carlsson har uppenbarligen lite svårt att hålla ordning på vad han säger. Molière sa en gång:
”Den som inte kan lita på sitt minne ska inte försöka sig på att ljuga.”
Och det ska bli värre… I TTELA gav Carlsson denna, tämligen annorlunda, version:
”Men det ska jag säga att det såg bedrövligt ut vid fornminnesplatserna. Alla slänger skräp där. På omgivande mark bedrivs växelbruk. När den använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött. Det följer också med skräp i fodret när vi samlar gräs och vall.”
Så folk slängde alltså skräp på just fornminnesplatserna…? Det är svårt att följa med i Carlssons resonemang – och tankar. Och helt plötsligt har 5 av Carlssons kor dött av aluminiumburkar. Varför har han inte nämnt det för polisen? Det finns inte ett ord om döda kor i polisförhören. Vilken version som är den rätta, den till polisen eller den till journalisten på TTELA, torde inte vara särskilt svårt att avgöra… Det är så att man börjar tycka att Carlssons utsagor är lite pinsamma…
Det blir det ännu mer om man börjar fundera på om kor kan äta aluminiumburkar… För det är väl det Carlsson säger när han säger:
”När den (marken; min anm) använts för bete har fem av mina kor fått i sig aluminiumburkar och dött.”
Kor kan inte få i sig aluminiumburkar när de är ute och betar. Det skulle i så fall vara om Carlsson hade kört med en slåtterkross och sönderdelat burkarna. Och sedan släppt ut korna på området. Det skulle ha varit oaktsamt av Carlsson, och det tror jag helt enkelt inte att han har gjort.
För övrigt har ingen sett Carlssons kor beta på marken ifråga. Marken tycks inte ha använts till bete.
Om kor hade betat på marken – borde det inte ha funnits någon typ av staket mot vägen? Självklart, såvida inte Carlsson har haft något tillfälligt staket… Men ingen tycks ha sett varken staket eller kor i området…
Att kor får i sig delar eller fragment av burkar är ett stort problem. Det sker när burkarna är sönderdelade och råkar komma med i ensilaget. Se ”5200 kor dör årligen av att ha ätit läskburkar – ett lidande som måste stoppas”. Det vet säkert Carlsson och det kanske är så han menar… Det är kanske förhörsledaren som inte förstår. Men i mina öron låter det inte så, inte utifrån förhören eller artiklarna i media. Det låter i stället som om Bo Carlsson far med osanning. Det förstärks…
Bo Carlsson blygs nämligen inte för vad han säger. När förhörsledaren visade honom bilderna från förstörelsen förra gången, år 2016, och som Carlsson redan har erkänt, så sa Carlsson – och håll i er nu:
”det ser ut som att det är vildsvin som har bökat i marken”
Vildsvin? Var fick Carlsson det ifrån?
Ser vi spår efter vildsvin?
I mina ögon är i så fall spåren efter vildsvinen förvillande lika däckspår efter en traktor, grävare eller något liknande…
Och Carlsson som sa till TTELA den 8 december 2017 (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”):
”Jag har gjort ett formellt fel i att jag började gräva innan jag hade frågat om lov.”
Och så var det helt plötsligt inte längre ”jag började gräva”, utan vildsvin som hade ”grävt” i fornminnet… Vildsvin?
Och döda kor?
Det väntar alltså rättegång för Bo Carlsson. Den här gången anser åklagaren att Carlsson har gått ett steg för långt. Vänder man på det så kanske Bo Carlsson har fått som han velat. Han sa ju till GT 2016 att han var oskyldig och:
”Egentligen skulle jag vilja pröva det, jag räknar med att jag skulle gå vinnande ur det”
Fast det hade varit enklare och billigare för samhället om Carlsson hade tackat nej till erbjudandet om strafföreläggandet förra gången och redan då gått till domstol. Då hade han inte behövt göra om samma brott en gång till…
Bo Carlsson är fortfarande 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen. Han är därmed också avlönad av Vänersborgs skattebetalare. Det är tänkt att Bo Carlsson ska vara kommunalråd halva mandatperioden, dvs fram till årsskiftet 2020/2021. Då ska han göra en rockad med barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Andersson ska bli kommunalråd och Bo Carlsson ordförande i barn- och utbildningsnämnden…
Jag började denna serie av bloggar med att skriva att det inte är första gången som Bo Carlsson blivit rubrikernas man. Det går att förstå och ha överseende, kanske, med vissa felbeslut och felaktiga handlingar. Men att det som skett nu borde vara droppen som får bägaren att rinna över. Bo Carlsson (C) har visat både arrogans och likgiltighet för Sveriges lagar. Han har på ett flagrant sätt struntat i dessa. Han står inte heller för vad han har gjort och han far ofta med osanningar.
Denna gång överträffar nog Bo Carlsson både sina partivänners och politiskt allierades vildaste fantasier och farhågor. Det kan inte vara lämpligt att en person som Bo Carlsson, som har så svårt med både sanningen och laglydnaden, ska vara heltidsanställt kommunalråd eller ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Det är dags för medlemmarna i centerpartiet att slå näven i bordet och säga till Bo Carlsson att nu får det vara nog. Och gör inte centermedlemmarna det så måste koalitionspartnern socialdemokraterna göra det.
==
Med denna blogg avslutas berättelsen om Bo Carlssons politiska historia. Tyvärr har jag vissa aningar om att den ändå kommer att fortsätta… I så fall ska jag fortsätta att berätta om den.
Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)” 11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19
Bo Carlssons politiska historia (4/5)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)”.
Samtidigt som diskussionerna om ett kommunalt köp av Nuntorp pågick så gick GT den 24 november 2016 ut med nyheten att ett kommunalråd hade grävt upp en fornlämning. Det var Bo Carlsson som var i farten igen…
GT skrev (se här):
”Den centerpartistiske toppolitikern Bo Carlsson anklagas för att med grävmaskin förstört 120 kvadratmeter av en fornlämning med anor tillbaka till medeltiden.”
Bo Carlsson kommenterade:
”En storm i ett vattenglas.”
Centerpartiets lokala ordförande i Vänersborg Ingvar Håkansson sa (se ”Förundersökning mot grävande toppolitiker”):
”Han har inte grävt upp något kulturminne, han har rensat bort några buskar i sin åker. Att han skulle har rensat bort ett kulturminne är bara påhitt.”
Carlsson hade grävt upp ett fornminne på sin mark, ett fornminne med anor från medeltiden. Det var en gammal bytomt, som övergavs i samband med laga skifte år 1844. Lämningen är faktiskt utsatt på en karta redan 1890-91. Riksantikvarieämbetet beskrev fornlämningen så här den 3 juli 1987:
”Bytomt, 145 x 60 m. … Inom området som vid inventeringstillfället huvudsakligen utgjordes av betesvall är impediment, varav två i N och V kanten har rester av dels 1 källargrund och dels hörnet av 1 husgrund, samt att detta impediment är övervuxet med 1 fruktträd, syrénbuskar och prydnadsbuskar ”smällbär”. På impedimentet med källargrunden är en del röjningssten uppslängd längs kanterna och till källaren går en ”nedtrampad” stig”.
Det är svårt att tro att Riksantikvarieämbetet fantiserade ihop beskrivningen. Fast det finns fortfarande centerpartister som tror det, inte bara Ingvar Håkansson. (Jag stötte på en annan på Facebook för två veckor sedan.) Därför publicerar jag återigen bilderna över fornminnet på Bo Carlssons marker – före, under tiden och efter Carlssons skövling. Så får läsarna själva bilda sig en uppfattning.
Så här såg fornminnet ut innan Bo Carlsson förstörde det:
Då ska vi också ha i åtanke att Carlsson successivt hade utökat jordbruksmarken under åren så att fornminnesområdet blev allt mindre. Länsstyrelsen skrev i sin polisanmälan:
”Sammanfattningsvis har området lagts under plogen och odlats åtminstone sedan 1990-talet, vilket successivt bör ha åsamkat fornlämningen allt större skada.”
I november 2016 hade Bo Carlsson ”förändrat” fornminnet:
Ett drygt halvår senare, i maj 2017, såg ”fornminnet” ut så här:
Fornminnet är inte längre ”bara” förstört – fornminnet är borta. Det finns inte mer. Fornminnet är utplånat.
Det är mycket anmärkningsvärt att Bo Carlsson faktiskt fortsatte utplånandet av fornminnet, trots att polis och åklagare hade satt igång en förundersökning redan när GT avslöjade Carlssons grävande i november året innan. Det syns tydligt – de flesta av de stora stenarna är t ex bortforslade… Trots bildbevisen sa Bo Carlsson till GT den 7 december 2017 (se ”Kommuntopp grävde upp fornlämning”):
”Det har skrivits spaltmeter om att vi kört bort grejer från området men vi har inte kört bort något. Allt som fanns finns kvar där.”
Det kan väl inte påstås att Carlssons respekt för varken media, allmänhet, lagen eller polisen var särskilt stor… Han talade helt enkelt inte sanning…
Nedanstående bild är från juli 2017:
Och den här från december 2017:
De två senaste bilderna ovan, från 2017, har fått förnyat intresse, eftersom Bo Carlsson nu är åtalad för att ha fortsatt förstörelsen av fornminnen på sin mark. Denna gång är bland annat området i bakgrunden (skogsdungen) i fokus. (Mer om det i nästa blogg.)
Är man inte centerpartist, eller socialdemokrat, så måste man vara blind för att missa förändringen av fornminnet… Bilderna talar sitt tydliga språk, de visar att fornminnet är oåterkalleligt förstört. Det finns inte mer.
Den 7 december 2017 blev det officiellt att Carlsson hade fällts för brott mot kulturmiljölagen. I TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”) så sa Carlsson:
”Jag kommer att acceptera strafföreläggandet och betala mina dagsböter.”
Det betydde att Carlsson erkände brottet, betalade sina böter och därmed slapp rättegång.
Bo Carlsson hade emellertid sin egen tolkning. Han var oskyldig ändå… Carlsson sa till TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”):
”Egentligen skulle jag vilja pröva det, jag räknar med att jag skulle gå vinnande ur det, men det är lite av en praktisk fråga. Det skulle kräva en jädra massa tid och en jädra massa pengar för att ta det till rättegång.”
En del står aldrig för vad de har gjort… Även om rättsväsendet säger annorlunda. Men Carlsson nöjde sig inte med det. Han visade även sin bristande respekt för både rättsväsende och Sveriges lagar – offentligt. På dörren till sitt kontor hängde under lång tid, faktiskt ända fram till det nya åtalet för några veckor sedan, denna teckning:
Men Bo Carlsson sa åtminstone (se GT ”Kommuntopp grävde upp fornlämning”):
”Jag kommer inte gräva på det viset igen. Aldrig någonsin.”
1,5 år senare var det dags för en ny skandal. Det visade sig att Bo Carlsson återigen hade grävt i sina fornminnen.
==
Fortsättning följer. Detta var del 4 av 5.
Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)” 11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19
Bo Carlssons politiska historia (3/5)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)”.
Centerpartiet och socialdemokraterna förlorade inte helt oväntat valet 2010. Centerpartiet gick från 5 till 3 mandat i kommunfullmäktige och socialdemokraterna från 21 till 12. Vänersborgarna hade skickat ett tydligt budskap – de ville inte att Bo Carlsson och Lars-Göran Ljunggren skulle regera vidare. De var trötta på alla skandaler – valresultatet var en sågning av sällan skådat mått.
Det såg också ut, ett tag, som om vänersborgarna skulle slippa Bo Carlsson helt. TTELA hade en artikel med rubriken ”Bo Carlsson tackar för sig” (18 dec, 2010). Carlsson citerades:
”Det har varit många sena kvällar och fyllda almanackor och ändå har man känt att man behöver göra mer. Det är ohållbart i längden. … Det finns andra saker i livet. Barnbarnen som flyttat från Trollhättan till Vänersborg, till exempel.”
Bo Carlssons uttalande var dock missvisande. Han avgick inte frivilligt, Carlsson avgick för att han var tvungen. Det var en direkt konsekvens av valresultatet. Det var emellertid mycket förvånande att Carlsson fick behålla sin ställning som centerns starke man. Det tyckte i varje fall alla de andra partierna.
Gunnar Lidell (M) tog över posten som kommunstyrelsens ordförande. Det visade sig att det inte var några skandaler under mandatperioden 2010-2014…
Bo Carlsson tilläts emellertid av Gunnar Lidell (M) och de andra i minialliansen att sitta kvar som ordförande i NÄRF (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund). Och i NÄRF började det gnissla bland personalen. Det visade sig vara stora motsättningar mellan ledning och personal. Dessa eskalerade och under nästa mandatperiod, 2014-2018, kom motsättningarna upp till ytan. Då hade Bo Carlsson och socialdemokratin återkommit till makten – Carlsson återigen som 2:e vice ordförande, medan Marie Dahlin (S) denna 
gång blev kommunstyrelsens ordförande. (Ljunggren blev ordförande i kommunfullmäktige.) Dahlin och Carlsson kom bra överens, till och med bättre än vad Carlsson och Ljunggren hade gjort. Och Bo Carlsson fortsatte att vara ordförande i NÄRF…
Undertecknad vänsterpartist engagerade sig en del i NÄRF då det begav sig. Det var stundtals inte helt lätt, bland annat så var det si och så med dokumentation, dateringar och diarieföring av beslut. Ordförande 
Carlsson var så att säga inte helt transparent med vad som hände. Och ”utifrån” verkade det också ha gått en hel del ”på känsla”. Vi var nog flera som inte heller ansåg att Carlsson alltid talade sanning. Det var även en del problem med budgeten, och NÄRF gjorde underskott. Det framgick av de officiella handlingarna, liksom att revisorerna hade en hel del synpunkter på styrningen av NÄRF, synpunkter som Carlsson och NÄRF:s ledning ofta lämnade åt sidan utan åtgärd… (Se t ex ”NÄRF i revisorernas ljus”.)
Den 22 juni 2016 beslutade kommunfullmäktige att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet. (Se ”Avgå Bo Carlsson!”.) Man kan väl enkelt uttryckt säga att fullmäktige fattade beslutet därför att Carlsson inte hade skött sina uppgifter som ordförande i NÄRF på det sätt som fullmäktige kunde begära. Carlsson 
överklagade beslutet till Förvaltningsrätten, men rätten avslog Carlssons överklagan. Det var den 13 september 2016. Rätten kunde dock inte delge Bo Carlsson domen. Det verkade nästan som om han höll sig undan… Förvaltningsrätten såg sig nödsakad att utse en person, med stämningsmannabehörighet, för att personligen delge Bo Carlsson domen! Inte förrän tre månader senare(!), den 8 december, skrev Bo Carlsson på att han tagit del av domen… (Se ”Man upphör aldrig att förvånas över centerpartister…”.)
I vanliga fall avgår personer som inte har beviljats ansvarsfrihet frivilligt. Särskilt efter en avslagen överklagan… De inser ju att de inte längre har förtroende från de personer som har valt dem. Det gjorde inte Bo Carlsson. Av någon anledning. Därför beslutade fullmäktige den 30 mars 2017 att entlediga Bo Carlsson från uppdraget som ordförande och ledamot i NÄRF. Det var en pinsam tillställning…
Bo Carlsson satsade under mandatperioden hela sin prestige på att Vänersborgs kommun skulle förvärva Nuntorp. Naturbruksskolan i Nuntorp låg nämligen Carlsson varmt om hjärtat. Dock inte så varmt som han, och centern, ville påskina. Carlsson representerade ju också centerpartiet i regionfullmäktige, och det var ju regionen som ägde Nuntorp. Centerpartiet och Bo Carlsson personligen röstade igenom nedläggningen av naturbruksskolan i Nuntorp den 22 september 2015.
Nuntorpfrågan blev stor och diskussionerna engagerade och på sina håll även upprörda. Skulle Vänersborgs kommun köpa Nuntorp eller inte? Det gick prestige i frågan.
Kommunen köpte aldrig de 51 byggnaderna på Nuntorp. De skulle ha kostat ungefär 40 milj kr för kommunen. Baserat på underlag avseende driftkostnader och bedömningar av fastigheternas underhållsbehov samt avskrivningar och räntor bedömde kommunens fastighetsenhet att driftskostnaden skulle uppgå till ungefär 9,9 milj kr per år.
Den 14 december 2016 beslutade kommunfullmäktige att återremittera ärendet om ett kommunalt köp av Nuntorp. (Se ”Ärendet Nunntorp”.) Det var M+L+KD+V som ansåg att det inte gick att fatta något beslut i frågan, eftersom det saknades både fakta och svar på en massa frågor. Inte ens några ekonomiska kalkyler hade presenterats.
TTELA:s journalist Niklas Johansson, som lyssnade på hela debatten i fullmäktige, konstaterade sakligt och objektivt i TTELA (se här):
”Nej-sidans argument var genomgående av praktisk natur (realistiska) medan andra sidan talade om vad man ville åstadkomma (önskedrömmar).”
Och:
”Men till saken hör att flera oppositionspolitiker under kvällen, med Lena Eckerbom Wendel (M) och Stefan Kärvling (V) i spetsen, ställde fullt relevanta frågor kring affären utan att få några riktiga svar.”
Det betydde att ett köp av Nuntorp varken besvarades med ja eller nej. Frågan skulle utredas vidare och komma tillbaka till fullmäktige. I praktiken var återremissen emellertid ett nej till ett kommunalt köp av Nuntorp, eftersom Västra Götalandsregionen krävde ett snabbt besked. Och det fick inte regionen.
Det här var ingen skandal, även om jag är övertygad att det hade kunnat bli en ekonomisk sådan om kommunen hade köpt Nuntorp. Det var också intressant att notera hur engagerad Carlsson var i ärendet, men när själva beslutet skulle fattas i fullmäktige så begärde Bo Carlsson ordet – och förklarade sig jävig! Det gjorde Carlsson trots att han hade deltagit i hela processen, både som styrelseledamot i FABV (=Fastighets AB Vänersborg) och som politiker i kommunstyrelsen. Varför han helt plötsligt blev jävig förklarade inte Carlsson.
Carlsson förklarade inte heller varför han som ledamot i Västra Götalandsregionens fullmäktige röstade för en nedläggning av naturbruksskolan i Nuntorp…
==
Fortsättning följer. Detta var del 3 av 5.
Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19
Bo Carlssons politiska historia (2/5)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)”.
Den andra stora skandalen under mandatperioden 2006-2010, förutom arenaskandalen, var skandalen kring Topp. Bo Carlsson var inblandad även här, denna gång på ett mer direkt sätt. Det var han tillsammans med de andra kommunalråden, framför allt Lars-Göran Ljunggren (S).
Året var 2009. Fastighets AB Vänersborg köpte Toppfrys (av ett företag som hette Chips AB) för 17 miljoner kronor. I köpeavtalet fanns en option inskriven om förköpsrätt för det privata fastighetsbolaget Hammar Nordic Plugg.
Den här optionen kände bara de närmast inblandade till, dvs de tre dåvarande
kommunalråden. Flera beslut fattades i Topp-affären, många var inte lagliga. Det hemliga optionsavtalet med Hammar Nordic Plugg var ett exempel. Ett annat var att ingen värdering av Topps fastighet hade gjorts. Inte heller kollade kommunen upp om det fanns några andra intressenter. Det sista exemplet gäller själva beslutsfattandet. Kommunstyrelsens arbetsutskott, dvs Lars-Göran Ljunggren (S), Gunnar Lidell (M) och Bo Carlsson (C), som beredde ärendet, bestod av samma personer (plus ytterligare två) som ingick i styrelsen för kommunens fastighetsbolag. Sedan var samma personer med och beslutade i kommunstyrelsen.
Efter ett kort tag sålde kommunen Toppfastigheten till Hammar Nordic Plugg för 8 miljoner… Och sedan styckade Hammar av en bit och sålde resten av Topp för 40 miljoner kronor!
Skattebetalarna i Vänersborg fick alltså betala 9 miljoner kr till ett privat företag, till Hammar Nordic Plugg. Som sedan dessutom tjänade ytterligare miljoner på nästa försäljning. Det var en gigantisk skandal som anmäldes till EU-kommissionen. Det var nämligen inte bara fråga om en urusel affär för kommunens del, det var dessutom ett olagligt statligt stöd till ett privat företag och oförenligt med EU:s inre marknad. Och EU-kommissionen konstaterade också så småningom att så verkligen var fallet, det var olagligt av kommunen att köpa dyrt och sälja billigt till Hammar Nordic Plugg. EU-kommissionen ansåg att Hammar hade fått fabriken 14,5 miljoner (exkl ränta) för billigt. (Se t ex ”JULKLAPP från Vänsterpartiet!”. Se gärna även Sofia Djiobaridis omtalade beskrivning av affären i Västnytt: Toppskandalen del 1 av 3, del 2 av 3 och del 3 av 3.)
Båda skandalerna, arenan och Topp, blev stora mediahändelser. Vänersborgspolitiken blev en följetong i både tidningar, radio och TV. Bo Carlsson var helt klart mycket delaktig i att sätta Vänersborg på kartan. Men det var en dyr ”reklam”, mycket dyr…
Det var emellertid inte nog med det. Under mandatperioden, dvs 2006-2010, hann Bo Carlsson med fler saker.
Kommunen gjorde en transaktion med det kommunala fastighetsbolaget i syfte att slippa att betala moms. Det handlade om byggandet av Solängen. Det var egentligen inte något konstigt. Så gjorde många kommuner. Men när regeringen upptäckte momsavdragen, bestämde den sig för att sätta stopp. En ny lag trädde i kraft ganska snabbt. Det var här som Bo Carlsson kom in. Han glömde helt enkelt att sätta sin namnteckning på ett papper. Och det betydde att papperet kom iväg några dagar för sent… Det nya lagen hade hunnit börja gälla och det gick inte lyfta momsen… Carlssons glömska, som han för övrigt inte tog ansvar för själv, utan skyllde tjänstemän för, betydde att kommunen förlorade 17 milj kr i momspengar… (Se TTELA ”Kommunen förlorade om Solängen”.)
2013 avslöjades nästa skandal. Det började med en granskningsrapport från revisorerna:
”Vi revisorer är mycket kritiska till samhällsbyggnadsnämndens och dess ordförande Bo Carlssons agerande”
Revisorerna hade granskat samhällsbyggnadsnämndens underlag och beslut för medfinansiering av olika bredbandsföreningars investeringar i fibernät. Granskningen omfattade också mandatperioden 2006-2010. Revisorernas kritik var omfattande, och förödande – för vem som helst, utom Bo Carlsson… (Se TTELA ”Revisorskritik mot Vänersborgspolitiker”.)
Revisorerna drog följande slutsatser utifrån sin granskning:
- ”Det har inte fattas några formella beslut om medfinansiering och utbetalning av stöd med 2,7 mkr.”
- ”Medfinansieringsintyget till Jordbruksverket innehåller ingen begränsning av kostnader för slangar och brunnar.”
- ”Kommunen har inte i tillräckligt omfattning kontrollerat underlag/fakturor innan utbetalning. Medfinansiering har gjorts för andra kostnader än för slang och brunnar.”
- ”Budgeten på 500 tkr per år har för åren 2009-2012 överskridits av samhällsbyggnadsnämnden med 681 tkr.”
Punkterna 1 och 3 tål att läsas igenom en gång till – långsamt… Det måste inte vara något skumt eller lurt, men misstankarna blir ju inte mindre när vi vet att det är fibernätet i södra Dalsland, dvs bland annat i Carlssons hemtrakter i Gestadområdet, som revisorerna granskade…
Den här skandalen försvann från dagordningen, och ljuset, någon lade helt enkelt locket på. Det är nog inte så svårt att gissa vilka som var inblandade i denna mörkläggning.
Det är anmärkningsvärt att socialdemokraterna och centerpartiet i Vänersborg tycks ta så lätt på lagar och regler – och moral. I varje fall om någon av ”de egna” är inblandade… Vilket inte är alltför ovanligt. Arenan, Topp, fiberdragning – och nu kommunhuset… Samma fel begås hela tiden och skattebetalarna får stå för notan. Och varje gång som alla fel och misstag upptäcks så får vänersborgarna lyssna till diverse bortförklaringar och det lovas bot och bättring…
Det är för övrigt många kommuninvånare som frågar sig var kommunens skattepengar tar vägen. Bo Carlsson är åtminstone en del av svaret…
==
Fortsättning följer. Detta var del 2 av 5.
Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)” 11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19
Bo Carlssons politiska historia (1/5)
Centerpartiets och Vänersborgs 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen Bo Carlsson har återigen blivit rubrikernas man. Det är inte första gången, det har hänt några gånger under åren. Denna gång torde det dock vara droppen som får bägaren att rinna över. Det går att förstå och ha överseende, kanske, med vissa felbeslut och felaktiga handlingar. Men att flagrant strunta i regler och lagar som Bo Carlsson (C) har gjort denna gång överträffar nog både hans partivänners och politiskt allierades vildaste fantasier och farhågor. I varje fall reagerar jag skarpt på den arrogans och likgiltighet som Bo Carlsson visar Sveriges lagar.
Bo Carlssons politiska bana har varit kantad av skandaler. Och många dyrbara sådana… Det började på sätt och vis redan när Carlsson blev kommunalråd för första gången. Det var i januari 2003. Han var redan då centerns ”starke man”. Han hade t ex varit ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Men det var först när Bo Carlsson blev heltidspolitiker som han på allvar hamnade i rampljuset. Lars-Göran Ljunggren och socialdemokraterna ville ta makten i Vänersborg efter valet 2002 och de hittade en
samarbetspartner i Carlsson och centerpartiet. Tillsammans kom de överens om att styra Vänersborg. Och det med den tidens vänsterparti som stöd. Ljunggren blev kommunstyrelsens ordförande och Carlsson dess 2:e vice. Som kommunalråd fick Bo Carlsson en ansenlig lön. Vilket kom väl till pass…
TTELA hade vid tillfället en stor artikel om Carlsson. TTELA skrev:
”Under de senaste tre åren har det hos kronofogden registrerats närmare 40 ansökningar om betalningsförelägganden på lantbrukaren Bo Carlsson.”
Bo Carlsson hade det tydligen svårt med ekonomin. Närmare en tredjedel av de 40 ansökningarna ledde till formella betalningsanmärkningar. TTELA skrev också om hur löpande skatter inte hade betalats i tid. Carlsson själv tyckte tydligen inte att detta var något att orda om eller att det påverkade förtroendet för honom som politiker:
”Jag har aldrig reflekterat över att detta är något som jag borde informera mitt parti om.”
Inte heller socialdemokraten Lars-Göran Ljunggren var enligt TTELA informerad… Men Ljunggren och Carlsson kom väl överens. Och centerpartiet hade inget att erinra.
Något år senare, 2005, ville Bo Carlsson köpa en fastighet i Sikhall, bara ett stenkast från magasinet. Det var en tämligen exklusiv tomt med utsikt över Vänern. Det hjälpte inte att vara kommunens näst viktigaste politiker. En annan man från bygden, Magnus Larsson, lade det högsta budet och köpte fastigheten.
Då började problemen för Magnus Larsson. Det är oklart vilken roll Bo Carlsson spelade i detta, men hans ”regeringskollega”, kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S), föreslog att kommunen skulle utnyttja sin förköpsrätt och köpa hela fastigheten (till ”det rörliga friluftslivet”). Det var den 2 november 2005. Det är väl svårt att tänka sig att Ljunggren skulle ha agerat på samma sätt om det hade varit Bo Carlsson som hade köpt fastigheten istället för Magnus Larsson. Det spred sig en märkligt unken doft kring ärendet.
Vänersborgs kommun fortsatte att sätta käppar i hjulet för Magnus Larsson. Byggnadsnämnden avslog allt han ville göra på sin fastighet. Efter ett antal överklaganden till Länsstyrelsen och Mark och miljödomstolen fick Magnus Larsson dock rätt på alla punkter. Det var den 21 mars 2013. Det sägs att det genom åren handlade om 9 överklaganden. Och efter 7,5 år vann Magnus Larsson striden… Larsson hade då fått rätt i samtliga fall. (Se bland annat ”Sikhall 1:6”.)
Om Sikhall var mer av privat karaktär så var inte besluten och byggandet av arenan det. Bo Carlsson var kommunalråd när arenan byggdes. Det är osäkert hur direkt inblandad Carlsson var i själva skandalen, men som kommunalråd och en av dom som hade den reella makten, så var han självklart ansvarig. Han hade fått löpande information av S Anders Larsson (S) och Lars-Göran Ljunggren och hade full koll på vad som pågick mellan skål och vägg. Arena Vänersborgs slutliga kostnad fastställdes, som de flesta vänersborgare vet, så småningom till 286 milj kr. Det ska jämföras med fullmäktiges beslut att arenan skulle kosta 140 milj.
Likheterna mellan de pågående händelserna med ombyggnationen av kommunhuset och byggnationen av arenan är påfallande. Ernst & Young lämnade en rapport om arenaskandalen så sent som 2014.
Revisionsföretaget kom fram till att kommunen hade brutit mot regelverket på två centrala områden (se ”EY:s utredning om Arena Vänersborg”):
- ”uppföljning och kontroll av projektet
- samt upphandling.”
Ernst & Young skrev om arenaskandalen med ord som kunde ha varit hämtade från PWC:s granskning av kommunhusskandalen drygt 10 år senare:
”Vi kan dock konstatera att det funnits flera faktorer som enligt vår bedömning kan ha påverkat fördyringen av Arena Vänersborg. Exempel på sådana faktorer är avsaknad av analys över tillvägagångssättet för att leda och styra projektet Arena Vänersborg, en otydlig roll- och ansvarsfördelning under processen för byggnationen, otillräckliga rutiner för uppföljning och rapportering både inom projektet och till ansvarig nämnd samt avsaknad av en enhetlig beskrivning av investeringsprocessen i Vänersborgs kommun.”
Bo Carlsson var alltså kommunstyrelsen 2:e vice ordförande både vid arenaskandalen och skandalen kring kommunhuset. Han är faktiskt den ende som har suttit i ansvarig ställning vid båda tillfällena och som fortfarande är aktiv politiker i ansvarig ställning. Hur aktiv Carlsson har varit i de båda skandalerna är svårt att yttra sig om, mörkläggningen var i det närmaste total efter arenaskandalen och har egentligen varit det sedan dess. Även runt skandalen kring kommunhusets renovering har inte alla fakta kommit upp på bordet. Men uppenbarligen har Carlsson i varje fall suttit i en position där han fått information och varit fullt medveten om vad som försiggått. Och han slog aldrig till några bromsar, utan lät allt rulla på. Bo Carlsson drog heller inte några som helst slutsatser – det var samma ”misstag” som upprepades i kommunhusskandalen som i arenaskandalen…
==
Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (3/5)” 11/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19
Hemma hos fiskmåsarna igen
Det har blivit några dagars politisk ledighet den gångna veckan. De tillbringades inte enbart framför TV:n, men det är klart – det gick ju inte att missa semifinalerna i fotbolls-VM. Och varför skulle jag missa just dom när jag i stort sett har kollat på alla andra matcher…?
Det var naturligtvis lite tråkigt att Sverige förlorade mot Nederländerna. Laget gjorde onekligen en bra match, särskilt i den första halvleken. Och visst var det en del tveksamma domslut… Sett till hela matchen får man väl dock erkänna att holländskorna var bättre. För övrigt tror jag att den moraliska finalen redan är spelad. De två bästa lagen i VM var (är) enligt min mening USA och England. Det var lite synd att de fick mötas redan i semifinalen.
Veckans ledighet har tillbringats på Österlen i Skåne. Närmare bestämt någon mil utanför metropolen Ystad, mitt på den böljande skånska slätten vid Nybrostrand. Inte långt från havet…
Och ornitologiskt intresserad som jag är så ingick naturligtvis ett besök på Larus canus naturliga häckningsplats. Trodde jag. Besvikelsen var på sätt och vis hyfsat stor. Trots att jag till och med simmade ut i det 15-gradiga vattnet för att locka till mig några exemplar av fiskmåsarten lyste de med sin frånvaro… Efter ett besök i de centrala delarna av Ystad så kunde jag också konstatera att det inte fanns några fiskmåsar där heller.
Min slutsats kan bara bli att fiskmåsarna själva tycks mena att taken på hyreshus vid insjöar är mer naturliga häckningsplatser än havsstränder… För när jag väl kom tillbaka till Vänersborg och Nordstan behövdes det ingen större expedition på jakt efter 
fiskmåsar. De stod i trädgården, på gator och trottoarer och hälsade välkommen… Någon hade också ordnat en ”vit matta” på yttertrappan…
Det tycks alltså som om miljö och hälsa i Vänersborg har rätt. Förvaltningen betraktar ju hustaken i Nordstan som fiskmåsarnas naturliga häckningsplatser… Det var inte som jag trodde kobbar och skär ute i sjön. Det är bara att erkänna att man hade fel – och skänka en tacksamhetens tanke att fiskmåsarna tillåter oss människor att bo på deras boplatser… Och kanske också till miljö och hälsa i Vänersborg som slår vakt om fiskmåsarna och deras hävdvunna rättigheter.
Hur som helst, Skåne i all ära, och fiskmåsar eller inte – borta bra men hemma bäst.
PS. För er som inte har några fiskmåsar i er närhet, här kan ni höra fiskmåsvrålen: klicka här. En del tror att skriken bara pågår på dagtid eller att fiskmåsarna ”vilar” nattetid. Så är det inte, de här oljuden pågår nätterna igenom. Här kan du se ytterligare en film. Den utspelar sig mitt i natten. Två fiskmåsar råkar i slagsmål. Eller om det handlat om mobbing. Eller om det handlar om kärlek – avgör själva: se här.
Stop digging
Idag var det inte riktigt tänkt att jag skulle skriva någon blogg, men så fick jag se på Facebook att Brunbergs Bygg AB har presenterat ett eget ”Fair Play Certifikat”. Det var emellertid ett tag sedan, närmare bestämt i september förra året. Men en kommentar gjorde det hela aktuellt igen.
”Fair Play Certifikatet” innehöll fyra punkter
- ”Öppen och transparent samverkan”
- ”Seriösa affärsrelationer”
- ”Motverkar mutor och korruption”
- ”Främjar mångfald”
Och det kan nog alla stryka under på att detta är viktiga ledstjärnor för ett sjysst och seriöst arbetande företag. Det är nog inte heller särskilt svårt att gissa varför Brunbergs ”Fair Play”-certifiering kom förra året. De flesta känner väl till de misstänkta skumraskaffärer som håller på att utredas i Vänersborg, där också ett byggföretag sägs vara inblandat. Brunberg vill naturligtvis inte förknippas med sådana affärer. Certifieringen är vad jag förstår helt enkelt en deklaration från företaget självt – ”lita på oss, vi är seriösa”.
Min egen erfarenhet av Brunbergs som byggföretag är också odelat positiv. Brunbergs har varit på olika skolor i kommunen och gjort ett fantastiskt bra jobb. Det finns nog ingen som jag har pratat med som har påstått något annorlunda. Jag vill understryka det.
Det som hände förra veckan uppe i skogsområdet på Kindblomsvägen fläckade emellertid ner min bild av företaget och dess image. Den massiva avverkning av skogen på den fastighet som Brunberg hade köpt av kommunen var mycket ”tråkig” (sorglig, ledsam, bedrövlig, avskyvärd), och onödig. Företaget har ju fortfarande inte något bygglov… (Se ”Skogen avverkas vid Kindblomsvägen”.)
I samband med den egna ”Fair Play”-certifieringen förra året skrev företagets VD, fortfarande på Facebook:
”En tanke och ide som nu blir verklighet efter några års funderande. Vårt syfte och mål är att vi vill på detta sätt visa vår personal, beställare, kunder och leverantörer hur vi tänker och driver vår verksamhet.”
Snart ett år senare så kommenterades certifieringen och VD:ns uttalande, med all säkerhet efter att personen ifråga hade läst min blogg om skogsavverkningen på Kindblomsvägen.
Personen skrev:
”Det var ju riktigt roligt. Speciellt om man jämför med den senaste skogsavverkningen.”
Brunbergs VD blev inte glad över kommentaren. Han svarade:
”Väljer att inte bemöta detta djupare men du verkar ha noll koll och kanske borde fokusera på något annat istället för detta som du inte har att göra med.”
Det var ett svar som i mitt tycke inte var speciellt värdigt ett seriöst företag. Jag tror att företagets VD åtminstone hade glömt en av punkterna i ”Fair Play Certifikatet”:
”Öppen och transparent samverkan”
Eller som de säger i Amerika:
”If you find yourself in a hole: stop digging”
PS. På Brunbergs hemsida kan du se hur företaget tänker sig byggnationen i Kindblomsområdet (klicka här). På bilden ser du fortfarande många träd, och inga kalhyggen…
Glöm inte våra gymnasieungdomar!
Min erfarenhet som politiskt aktiv i Vänersborg är att sedan Kunskapsförbundet Väst bildades 2013 så betraktas våra gymnasieungdomar alltför ofta som om de inte tillhörde Vänersborg. När ungdomarna lämnar högstadiet och börjat på gymnasiet är de liksom inte längre kommunens ansvar. Då är det Kunskapsförbundet Väst (KFV) som tar över. Och Kunskapsförbundet är inte Vänersborg. Ungdomarna blir då på något sätt några andra, och någon annans angelägenhet.
Nu för tiden diskuteras gymnasieskolorna mycket sällan i Vänersborgs kommunfullmäktige. Det är Lutz Rininsland (V) som någon gång skriver en motion eller ställer en interpellation. Men oftast så möts Rininslands initiativ av en tämligen kompakt tystnad. Och när Kunskapsförbundets årsredovisning, med budget och verksamhetsberättelser, ska godkännas – ja då är de fullmäktigeledamöter som sitter i Kunskapsförbundets direktion jäviga… Det betyder att de som skulle kunna sprida ljus över verksamheten, delge fullmäktige information och kanske också visa på politiska skiljaktigheter genom
diskussioner och debatter, är utestängda – de får inte delta i mötesförhandlingarna. En mycket märklig ordning. (Kanske kan fullmäktiges nuvarande ordförande Annalena Levin göra något åt detta.) Det innebär att fullmäktige varken får kunskap eller intresse för gymnasieskolornas verksamhet. Jag noterar också det relativa ointresset genom att mina bloggar om Kunskapsförbundet får färre läsare än andra. (Därför använder jag denna gång en rubrik som inte nämner Kunskapsförbundet…)
Kunskapsförbundet Väst och dess verksamheter måste tas upp till debatt. Kunskapsförbundet har nämligen en del bekymmer, så kallade ”utmaningar”.
Den ekonomiska prognosen för året (2019) visar på ett underskott på 30 milj kr. Det finns naturligtvis en del osäkerhet kring siffran, så som det alltid är med prognoser. Men framför allt beror osäkerheten på statsbidragen. De kommer att trappas ner helt klart, men i vilken takt vet ingen än.
30 miljoner motsvarar ungefär 60 tjänster – lärare är ”dyrare”, andra yrkesgrupper är ”billigare”. En del tjänster försvinner ”automatiskt”, eftersom elevantalet minskar. Det är på SFI etablering och språkintroduktionen. Här handlar det om ca 40 tjänster. Det är dock ingen ”helårseffekt” på de flesta av dessa besparingar på tjänster. Samtidigt har emellertid några av tjänsterna försvunnit redan nu under vintern och våren. Och förbundet har även minskat på några chefstjänster (också rektorer och biträdande rektorer kallas för chefer), 4 chefstjänster närmare bestämt. Även förbundskontoret har dragit ner – med 1,5 tjänst.
En neddragning på 60 tjänster innebär förvisso att KFV går in i 2020 med betydligt bättre ekonomiska förutsättningar – 30 milj kr mindre i kostnader. Men det är klart att 60 tjänster mindre skulle innebära en mindre lärartäthet och kvalitetsförsämringar… Särskilt om eleverna på SFI etablering och språkintroduktionen börjar i det ”vanliga” gymnasiet.
Om nu Kunskapsförbundet kan minska sina kostnader med 12,5 milj kr under 2019, vilket kan vara möjligt, så är det ”bara” 17,5 milj kvar.
Och vad händer med dessa 17,5 milj kr, som inte förbundet själv kan lösa? Förbundet kan helt enkelt inte spara dessa pengar. Här måste Vänersborg, och Trollhättan, verkligen inse att det är våra ungdomar vi pratar om, att förbundet ägs av Vänersborgs kommun och Trollhättans stad – och att gymnasieskolorna, och inte minst eleverna, är vårt gemensamma ansvar.
Ägarkommunerna kan självklart täcka hela underskottet direkt, vilket förbundet redan har begärt. Det skulle göra situationen lättare för Kunskapsförbundet. Ett alternativ är också, fast mindre bra, att kommunerna ger mindre i tillskott och att KFV får komplettera med t ex 10 milj kr från tidigare års överskott. (KFV har 13 milj kr i ackumulerad reserv.) Det finns dock vissa statliga regler kring detta, precis som för kommuner. Det sista, och kanske sämsta, alternativet är att ägarna inte tillskjuter några pengar alls. Då får hela underskottet regleras i bokslutet. Vilket betyder att Trollhättan och Vänersborg får betala ändå…
Den andra utmaningen som Kunskapsförbundet står inför är de ökade kostnaderna för friskolorna. En stor del av årets underskott härrör från detta. KFV måste nämligen betala kostnaderna för de elever som väljer ett fristående gymnasium. Dessa utbildningar är alltid dyrare än de ekonomiska bidrag KFV får från Trollhättan och Vänersborg för varje ny elev.
Det fungerar så här. Om antalet elever ökar med 10 från ett läsår till det andra, så får Kunskapsförbundet 10×52.000 kr, totalt 520.000 kr. Om 3 av dessa 10 elever väljer t ex fristående Realgymnasiets naturbruksprogram (som startar i höst), så kostar dessa 3×200.000 kr, dvs sammanlagt 600.000 kr. De 520.000 kr täcker inte ens fakturorna från Realgymnasiet och för de andra 7 eleverna, som väljer Kunskapsförbundet, finns inget tillskott kvar alls. Det hela slutar med att nya elever blir en förlustaffär för Kunskapsförbundet.
KFV betalar varje år omkring 122 milj kr till de fristående gymnasierna. Kunskapsförbundets merkostnad för de ungdomar som väljer fristående gymnasier i stället för förbundets egna skolor är netto 2,1 milj kr år 2019. Nästa år ökar dessa kostnader till 6,4 milj, fortfarande netto. År 2021 får KFV betala 10,8 milj och år 2022 är merkostnaden uppe i 12,9 miljoner…
Det betyder att ju fler som väljer friskolor ju mindre pengar får de elever som väljer KFV:s utbildningar.
Det är orimligt. Det blir inte heller bättre av att KFV får betalt, av ägarkommunerna, i max 3 år för varje elev, oavsett om eleven ”går om” och tillbringar 4 eller 5 år i gymnasieskolan. Men, gör eleven detta på en fristående skola, dvs går 4 eller 5 år, så får KFV betala för alla år…
I Jämtland har man delat på budgetarna för de kommunala gymnasieskolorna och de fristående. De kommunala skolorna har sina egna budgetar, och pengarna ”ligger fast”. De fristående skolorna får skicka sina fakturor direkt till ägarkommunerna, som betalar. Kostnaderna för friskolorna påverkar på så sätt inte de kommunala. Det skulle kunna vara något för Trollhättan och Vänersborg. Det är ju ändå kommunerna som till slut får betala.
De fristående gymnasieskolorna riskerar, som det nu är, att KFV måste minska kvaliteten på sina utbildningar eller (och?) minska på utbudet. Pengarna räcker inte till.
Den tredje utmaningen som Kunskapsförbundet står inför skulle man kunna kalla resursfördelningsmodellens urholkande effekt. Det kan faktiskt bli så att Kunskapsförbundet kan förlora pengar även om alla elever väljer KFV.
Kunskapsförbundet får 52.000 kr av ägarkommunerna för varje tillkommande elev. (Den summan har hängt med sedan KFV bildades.) Ägarkommunerna räknar med att det redan finns ”inbyggda overheadkostnader”, typ att det inte behövs en ny rektor, en ny skola etc, om det t ex kommer 3 nya elever. (Som exempel.) Och det är ju inte helt fel tänkt. I varje fall inte om elevökningen bara består av 3 eller några enstaka elever – dessa elever fyller helt enkelt ut befintliga klasser.
Men modellen ger inte full kostnadstäckning om eleverna blir så många att Kunskapsförbundet behöver bygga ut med nya klasser, anställa mer personal, öka elevhälsan och/eller hyra fler lokaler. Då räcker inte 52.000 kr per elev.
Den verkliga kostnaden för förbundets egna elever är i genomsnitt 100.000 kr per elev. (Att de fristående skolornas prislapp ligger på 200.000 kr per elev och någon gång på upp emot 300.000 kr är annan sak, men gör naturligtvis förbundets ekonomiska situation än svårare.) Skillnaden mellan intäkten för en ny ”extra” elev på t ex Birger Sjöberg och den verkliga kostnaden för samma elev kan alltså uppgå till 48.000 kr. Kunskapsförbundet kan med andra ord förlora pengar för varje ny elev som väljer KFV.
Det är en helt absurd situation. Eller rättare sagt, ett helt galet tilldelningssystem för resurser. Det här borde ändras, modellen borde arbetas om.
Det var Kunskapsförbundets tre stora utmaningar. Det finns säkert fler…
Till sist.
Det är viktigt att så många elever som möjligt väljer någon av Kunskapsförbundets skolor. Det gör eleverna om förbundet får tillräckligt med resurser att arbeta med. Då ökar kvaliteten och då söker också fler kompetenta pedagoger. Och kvaliteten kan bli ännu bättre.
Kunskapsförbundet har ett bra rykte och ett bra varumärke. Och det är betydelsefullt i den hårda skolkonkurrens som råder. Så har t ex kunskapsresultaten ständigt förbättrats. Det är viktigt att det förblir så.
Det är viktigt, ja avgörande, att Vänersborg inte glömmer sina gymnasieungdomar. Vi måste satsa på dom, det handlar om deras framtid. Ja, det handlar om Vänersborgs framtid.
Sedan är det en annan sak att staten måste höja bidragen. Kommunerna har det svårt ekonomiskt just nu och behöver fler och mer statliga bidrag. Allra helst skulle staten ta över skolan, både grundskolan och gymnasiet. Då hade statsmakterna kanske förstått hur mycket utbildning, med fritt skolval, kostar.
Fritidsgårdar och bandy-VM
Kultur- och fritidsnämnden har hamnat i fokus. Det har handlat om bandy-VM och fritidsgårdar.
En liten bakgrund.
Kultur- och fritidsnämnden redovisade ett underskott på 2,2 milj kr för år 2018.
En snabb koll i verksamhetsberättelsen visar att det främst var höga kostnader för drift och underhåll av idrotts- och fritidsanläggningar som orsakade underskottet. En stor del av förvaltningens budget är nämligen knuten till lokaler och anläggningar. Under 2018 har nämnden också övertagit driften av Hallevibadet. Det innebar, skriver nämnden:
”en betydande arbetsinsats, stora inköp av inventarier och övrigt material samt underhållsåtgärder i samverkan med samhällsbyggnadsnämnden.”
Hallevibadet har gett ett underskott på 128.000 kr.
Nämnden fick under året en del statsbidrag. Det var för t ex avgiftsfria lovaktiviteter för barn och ungdomar och för ökad tillgänglighet och satsningar inom fritidsgårdsverksamheten. Torpa fritidsgård har således startats med hjälp av statliga medel. Tack vare bidragen har man kunnat förstärka bemanningen från fem till åtta personal. (Torpa har även fått tillfälliga bidrag från Rådet för hälsa och social hållbarhet.) Fritidsgårdsverksamheten på Torpa har varit lyckad.
I år finns inte dessa statliga bidrag och det innebär att det helt enkelt fattas pengar till fortsatt 
verksamhet i samma omfattning som tidigare. Det har TTELA skrivit om. (Se ”Brist på pengar till fritidsgårdarna” och ”Svårt att hitta finansiering till Torpa fritidsgård”.) Det är självklart tråkigt, fritidsgårdar är viktiga. De är så viktiga, tycker jag, att kommunen borde prioritera dessa. Precis som förskola och skola. Kommunen måste satsa på sina barn och ungdomar.
Naturligtvis är det i tider av brist på pengar och underskott för kultur- och fritidsnämnden något besvärande att nämnden har ”gått back” på bandy-VM… Som bekant bidrog kommunstyrelsen med 400.000 kr till VM-turneringen och fullmäktige beslutade att kultur- och fritidsnämnden skulle få 230.000 kr extra för ökande kostnader i samband med VM. Bara dessa pengabidrag skulle naturligtvis kunna diskuteras och ifrågasättas – går bandy-VM före fritidsgårdar? (Se ”IFK och skulderna till kommunen”.) Men när kultur- och fritidsnämnden själv, ur ”egen ficka”, dessutom har bidragit med ytterligare minst 100.000 kr till bandy-VM. (Enligt TTELA ikväll, 7/4, är nämndens underskott för bandy-VM 216.000 kr! Se ”Underskott för VM större än tidigare känt”.) Då blir ju frågan riktigt tillspetsad… Hur prioriterar nämnden sina egna pengar…?
I verksamhetsberättelsen från kultur- och fritidsnämnden hittar man ytterligare en intressant ”detalj”. Det har försvunnit en intäkt för kultur- och fritidsnämnden…
”Dock har sponsorintäkt från Länsförsäkringar för Arena Vänersborg halverats under året för att under 2019 helt försvinna.”
Länsförsäkringar har under alla år av arenans existens betalat 1,5 milj kr årligen för all reklam på och i arenan. För Länsförsäkringar har det varit reklam, för kommunen sponsorintäkter. Pengarna tycks nu försvinna för gott. Vilket naturligtvis är synd för kommunen. Det har varit välbehövliga pengar.
Det är emellertid inte riktigt ”kört”. Det ska vad jag förstår föras nya samtal inom kort mellan kommunen och Länsförsäkringar om sponsorintäkterna.
Men vad händer om det inte blir något avtal? Vad händer med den stora reklamskylten med Länsförsäkringars logga på arenan…? Och loggan på ”stolpen” vid vägen…? Och reklamen i arenan…?
Självklart måste reklamen i så fall bort. Vilket skulle ytterligare belasta kommunens ekonomi, det kan ju inte bli billigt att montera ner all reklam…
Fiskmåsarnas återkomst
Jo, då. Fiskmåsarna har kommit till Nordstan. I år också. Och det var kanske ingen större överraskning. ”Same procedure as last year. The same procedure as every year…”
I förra veckan, på måndagen den 25 mars närmare bestämt, intogs hustaken som på en given signal. Alla måsar kom samtidigt och alla började markera sina boplatser med sitt skrikande och vrålande. Och de som kom för sent började också markera, fast sin besvikelse – genom att, just det, skrika och vråla…
Som den uppmärksamme fiskmåsskådare som jag har blivit, så noterade jag att fiskmåsarna var tidigare i år än förra året. Då förskonades Nordstans mänskliga invånare från måsarna i ytterligare drygt en vecka. Förra året invaderades nämligen hustaken först den 5 april. Det är alltså inte solen som styr deras beteende, utan snarare temperaturen. (Eller kanske en kombination?) Det var kallare förra året vid den här tiden. Det här ser jag som ytterligare ett viktigt skäl till att snabbt stoppa den globala uppvärmningen.
Det är och lär fortsätta bli som vanligt i år också. Fiskmåsarna har valt Nordstan för att fullborda meningen med sina liv, att fortplanta släktet. Vi har månader av miljöproblem framför oss – skrikande måsar dygnet runt, nedskitade bilar, trottoarer och barn, attacker mot oskyldiga boende och förbipasserande osv.
Tyvärr verkar inte samhällets regler och moral tillåta oss att ta itu med 
fiskmåsutmaningen på det sätt som det sägs att de gjorde i Turkmenistan. Eller i Holbæk på danska Själland, där man satte in drönare. (Se ”Danmark sätter in drönare mot måsar”.) Eller i England, som också har sin beskärda del av fiskmåsproblem, där man byggde speciella torn för berguvar…
I miljöbalken står det faktiskt i kapitlet ”Bestämmelser om skydd för biologisk mångfald” att det kan vara tillåtet att ta i med hårdhandskarna:
”ett sådant djur måste dödas, skadas, fångas eller störas till försvar mot angrepp på person eller värdefull egendom”
Det är väl ingen som har missat att fiskmåsar angriper både personer och värdefull egendom, som bilar och barn…
Men i ett samtal med miljö och hälsa redan samma dag som fiskmåsarna lämnade sina vinterhabitat fick jag beskedet att lagen inte ger tillåtelse att göra något. Det var ett klart och rakt besked. Men nedslående. Hustaken i Nordstan betraktas tydligen som fiskmåsarnas naturliga häckningsplatser… Och jag som trodde att det var kobbar och skär. Nä, så var det tydligen inte. Det är vi människor som är ”onaturliga” och borde flytta.
Kanske hade saken kommit i ett annat läge om det var väldigt många boende som klagade. Det var ett besked jag fick från kommunen. Det kanske är läge att börja samla in namn… Eller det kanske går fortare att samla in namn från de som tycker att fiskmåsar är ett pittoreskt och naturligt inslag i stadsbilden…
Det enda som kvarstår är hoppet att fastighetsägarna ska göra något. Kanske tar de just i år sitt ansvar och ser till att de boende och grannarna inte utsätts för olägenheter från den egna fastigheten.
”Sådana olägenheter kan till exempel vara långvariga störningar av måsskrik.”
Som t ex Götene kommun skriver på sin hemsida. (Se ”Det är fastighetsägarens ansvar att förebygga störande måsar”.)
Vi får se om det hjälper med några samtal. Eller om det blir hörselskydd och paraply som vanligt…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer