Arkiv
Genomlysning av kommunen 2: Beskrivningar
Public Partners slutrapport av genomlysningen är alltså färdigställd och officiellt inlämnad till uppdragsgivaren Vänersborgs kommun.
I min förra blogg lämnade jag några allmänna synpunkter kring rapporten och dess tillkomst. (Se “Genomlysning av kommunen 1: Allmänt”.) Nu tänkte jag titta noggrannare på innehållet. Jag tänker dock lämna de detaljerade beskrivningarna av de enskilda nämnderna, liksom förändringsförslagen, till (minst) ett senare tillfälle.
Public Partner ägnar ett stort utrymme till att beskriva kommunen utifrån en del officiell statistik och framför allt utifrån intervjuerna med kommunens företrädare i politiken och förvaltningen. Och det har ju sina poänger att se vad som sägs under anonymitetens skydd… Konsulterna har naturligtvis också en hel del egna synpunkter.
Beskrivningarna börjar i ett kapitel som Public Partner har gett rubriken “Läget i kommunen och förmågan att i anpassa sig med hjälp av inriktning, mål och strategier”.
Public Partner menar inledningsvis att:
“De ekonomiska utmaningar som finns i Vänersborg överensstämmer i stort med hur det ser ut i riket. Det finns ett större undantag och det är kostnadsnivån för äldreomsorgen som är mycket högre än det modellberäknade värde som finns att tillgå.”
Det stämmer med äldreomsorgen, det finns det jämförande statistik med andra kommuner på. Och jag tror mig veta att detta också är något som har påtalats av kommunens ekonomiavdelning genom åren. Men det är nog ändå inte så enkelt. Jag tror t ex inte att Public Partner har gått in och studerat verksamheterna, t ex när kommunens personal möter brukarna… Därför tror jag inte heller att Public Partner kan uttala sig om kvaliteten i verksamheterna och brukarnas, och även medarbetarnas, nöjdhet. I Public Partners ögon handlar sådana här jämförelser om “effektivitet” – och pengar. För övrigt har socialförvaltningen gjort nedskärningar på äldreomsorgen.
Det framgår av intervjuerna, står det i rapporten, att flera medarbetare känner sig stolta över att Vänersborg klarade av att hantera flyktingvågen 2015. Men menar konsulterna:
“Det relativt stora flyktingmottagande som kommunen haft att hantera används som förklaring till olika former av resultat- och kostnadsavvikelse i större omfattning än vad som egentligen är riktigt sant.”
Det här vågar jag inte ha någon uppfattning om. Men jag kan inte heller se att Public Partner belägger sitt påstående. Jag vet dock att de statliga bidragen via Migrationsverket, och även reglerna, har varit en “snårskog”, som egentligen inte har varit särskilt realistisk varken mot kommunen eller de ensamkommande.
Däremot håller jag med om följande:
“Flera lyfter låga skolresultat och ett ansträngt läge i skolan som en fråga relaterat till flyktingvågen. Det är en bild som inte är helt sann. Elevresultaten i grundskolan är låga men det var de även innan 2015 och det är inte skolenheter med största mottagandet som presterar kunskapsmässigt sämst utifrån sina egna förutsättningar.”
Så är det. Men jag skulle vilja påstå att barn- och utbildningsnämnden och dess förvaltning är medvetna om detta, även om inte alla ledande kommunpolitiker är det…
Public Partner beskriver några allmänna förutsättningar för Vänersborg. Företaget konstaterar att Vänersborg har ett bra geografiskt – men ett komplicerat parlamentariskt läge. Det sistnämnda syftar på det “eviga” minoritetsstyret i kommunen.
Stundtals “blandas och ges” det i rapporten. Det är ibland lite svårt att se tråden i framställningen. Det står t ex om kommunens budgetarbete på flera ställen, framför allt i slutet när förändringsförslagen presenteras. Men redan i “förutsättningarna” beskriver konsulterna om vilka åtgärder som behöver vidtas. Jag sparar dock åtgärderna till senare och konstaterar att flera av de intervjuade, enligt Public Partner, lyfter fram budgetprocessen:
“som ett problem.”
Public Partner skriver:
“Dagens process upplevs dra isär organisationen och främja ”spel och taktik”. Det kan handla om att processen bjuder in till att fokusera på ekonomiska brister istället för balanserade möjligheter eller att det lönar sig att ropa högt efter ytterligare resurser.”
Det är en allvarlig kritik som har kommit fram i intervjuerna. Rent spontant känns det som om orden kommer från tjänstemännen. Det skulle ju vara lätt för de ledande politikerna att helt enkelt kalla till möten och diskutera en kommande budget. Men visst, det hade varit intressant att få veta vem som har uttryckt detta – och vem som anses “ropa högt” och vem som “spelar och är taktisk”…
Tanken slår mig också att det kan vara själva budgetprocessen som åsyftas.
Budgetprocessen börjar nämligen alltid med att kommunstyrelsen fastställer ramarna för alla nämnder. Då visas en “dövhet” och en tuffhet i överkant. Sedan behandlas ramarna i nämnderna och då betonas “sakligheten” och behov anmäls. Efter det beslutar kommunstyrelsen och kommunfullmäktige och då betonas helheten, dvs ramarna slås fast, ibland med några “små erkännanden” av nämndernas behov för att visa på “insikt”…
På ett annat ställe i rapporten står det:
“budgetprocessen snarare lett fram till taktiskt beteende än en kultur av att leverera god analys för förändring.”
Kan det vara en iakttagelse (från en tjänsteperson?) av att de få gånger betongpartierna inte är överens om alla detaljer, så spelar de hellre ett spel om vem som ska vinna nästa val än att se till Vänersborgs bästa…?
I kapitlet “Förmåga att organisera arbetet för att på bästa sätt understödja verksamheters syfte och mål” fortsätter Public Partner att beskriva kommunen, denna gång beskrivs själva förvaltningsorganisationen:
“Vänersborgs kommun är påfallande stuprörsorienterad i sin samlade organisering. Nämnder och förvaltningar har stort ansvar att organisera sitt eget arbete. Kommunstyrelsen som samordnande organ och med sin egen förvaltning utövar relativt lite av koordinering, uppsikt och styrning.”
“Stuprör” betyder i det här sammanhanget att verksamheten är sektorsindelad, varje förvaltning har sin egen organisation med chefer och underordnade, egen budget osv – och ingen ser helheten.
Jag tror att både politiker och tjänstemän ser dessa stuprör. Och alla är nog övertygade om att åtminstone delar av verksamheterna borde organiseras på andra sätt. Det torde dock vara lättare sagt än gjort…
Public Partner fortsätter att beskriva förvaltningsorganisationen. Mycket kritik riktas mot kommunstyrelseförvaltningens roll. Och redan här kommer förslag till lösningar och åtgärder. Fast de borde sparas till slutkapitlet…
Public Partner skriver:
“Kommunstyrelsens ledande roll gentemot övriga organisationen är idag alltför outvecklad för att på bästa sätt nå framgång i tvärsektoriella frågor. Dess förvaltning tar idag påfallande lite ägarskap i de processer som man har att hantera för hela kommunen, det gäller såväl ledningsprocesser som stödprocesser. Förvaltningen är inte heller koordinerad internt mellan dess olika funktioner kring hur de ska arbeta med övriga organisationen.”
Det är nog helt riktiga iakttagelser som konsultföretaget gör utifrån intervjuerna. På samma sätt är det med kommunstyrelsen – en i Vänersborg tämligen meningslös och mycket dyrbar politisk institution anser jag. (Alla ledamöter, inklusive ersättarna, har ett sammanträdesarvode för varje timme och halvtimme. Varje ordinarie ledamot i kommunstyrelsen har dessutom ett årsarvode på 32.604 kr (=2.717 kr/mån) utan krav på motprestation. Detta gäller inte våra tre heltidsavlönade kommunalråd.)
Konsultföretaget skriver också:
“Vi ser att det finns en utbredd vilja att kommunstyrelsen ska ta en tydligare ledarroll.”
Det var intressant. Jag har faktiskt bara hört vänsterpartister uttala detta tidigare….
Det finns dock hopp skriver Public Partner:
“Under den mängd möten och intervjuer som vi har hållit under 4 månader så uppfattar vi en samsyn i form av att det ”nu är ett bra läge”. Det gäller möjligheten att komma fram kring viktiga övergripande politiska frågor och att bli framgångsrik med att jobba i tvärsektoriella frågor.”
Se där. Och anledningen till det är att många lyfter fram att:
“det idag finns en ledning för kommunstyrelsen som är för samarbete och som söker nya former för att leda det politiska systemet.”
Om det är någon som “söker nya former” i kommunstyrelsen låter jag vara osagt, det har jag inte sett (inte ännu kanske ska tilläggas), men visst är kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) en betydligt öppnare och mer lyssnande samtalspartner än sin föregångare… Men det är inte bara ord och samtal som gäller, utan till syvende og sidst handling…
Slutrapporten fortsätter sedan med en detaljerad beskrivning av de enskilda nämnderna – för att sedan avslutas med förändringsförslagen. Men det får jag jobba vidare med och redovisa senare.
Till sist rekommenderar jag en läsning av “Runes” kommentar på min förra blogg. Den är läsvärd, vilket inte betyder att jag håller med om allt hen skriver. Du kan läsa kommentaren här.
PS. Du kan ladda ner Public Partners slutrapport här.
Den här bloggen ingår i en serie om genomlysningen av kommunen som gjordes hösten 2019:
1. ”Genomlysning av kommunen 1: Allmänt” – 5 jan 2020
2. ”Genomlysning av kommunen 2: Beskrivningar” – 6 jan 2020
3. ”Genomlysning av kommunen 3: BUN” – 8 jan 2020
4. ”Genomlysning 4: Andra nämnder” – 9 jan 2020
5. ”Genomlysning 5: Åtgärdsförslag” – 12 jan 2020
6. ”Genomlysning 6: Åtgärder och slutsatser” – 13 jan 2020
Genomlysning av kommunen 1: Allmänt
Det har nog inte undgått några politiskt intresserade vänersborgare att det under hösten har pågått en så kallad genomlysning av Vänersborgs kommun. Den har genomförts av konsultföretaget Public Partner.
Jag har vid flera tillfällen skrivit om genomlysningen och senast var den 5 december. (Se “Gårdagens sittning med KS”.) Det var i samband med att Public Partner hade det slutliga “dialogmötet” med kommunstyrelsen. Företaget hade också ett likadant möte med tjänstemännen senare samma dag. På dessa möten presenterade Public Partner det preliminära “slutresultatet” så att politiker och tjänstemän skulle få en sista möjlighet att reagera och komma med synpunkter.
Genomlysningen bestämdes av kommunfullmäktige i samband med beslutet om Mål- och resursplan 2019-2021. De styrande partierna och den borgerliga oppositionen visade redan vid beslutstillfället att de satte stor tilltro till och framför allt stora förhoppningar på en genomlysning. Den skulle liksom hjälpa kommunen att bli effektivare, dvs ytterst att spara pengar. De här förhoppningarna, eller ska man kalla det önsketänkanden, har sedan hörts vid många tillfällen då kommunens budget eller ekonomiska situation har diskuterats. Det är nästan så att hänvisningarna till genomlysningen har lagt “locket på” för seriösa diskussioner…
Det övergripande uppdraget för genomlysningen formulerades så småningom till:
”I syfte att stödja de förtroendevaldas och kommunledningens förmåga att möta dessa utmaningar genom förändrad organisation, budget, roller och arbetssätt, i ljuset av begränsade ekonomiska resurser avser nu Vänersborgs kommun genomlysa dess verksamheter utifrån den övergripande frågeställningen: Hur ska Vänersborgs kommun omprioritera resurser, organiseras sig och därefter arbeta för att möta kommunens utmaningar?”
Nu har Public Partners slutrapport av genomlysningen kommit.
Rapporten är på 28 sidor. (Du kan ladda ner den här.) Den beskriver tämligen noggrant “läget” i den kommunala organisationen, hur den är uppbyggd och hur själva det kommunala arbetet organiseras. Arbetet i de enskilda nämnderna beskrivs omfattande och detaljerat. Utifrån beskrivningarna dras sedan slutsatser och hela rapporten avslutas med fem förändringsförslag. Det kan väl sägas att rapporten är ganska tydlig i sin kritik och bedömning av arbetet och organisationen i Vänersborgs kommun.
Det jag saknar rent metodiskt är att det enbart är “betongpolitiker” som intervjuas, dvs de politiker som styr Vänersborg genom att de sitter i nämndernas och styrelsernas presidier. Dessa politiker är arvoderade, träffar 
varandra regelbundet i kommunhuset och kommer ofta överens om den politiska inriktningen redan innan nämnder och/eller kommunfullmäktige sammanträder. Och nästa mandatperiod byter samma personer stolar med varandra… Det råder alltså ofta en stor samsyn mellan dessa politiker. Därför skulle jag ha velat se att politiker utanför maktens kretsar hade fått tillfälle att utveckla sina synpunkter i intervjuer.
Det är egentligen på samma sätt på tjänstemannasidan. Det är bara chefer som har kommit till tals:
“Intervjuer av … förvaltningschefer, avdelningschefer, förbundschef och bolags-VD. [Och] fokusgrupper med ett 20-tal enhetschefer”
Genomlysningen hade säkert gett ett bredare och därmed riktigare perspektiv om “vanliga anställda” hade fått komma med synpunkter…
Det är möjligt att kommunens betalning inte räckte till fler intervjuer, men det känns som om Public Partners faktainsamling och därmed slutsatser får, så att säga, “en viss slagsida” med denna inriktning på intervjuerna… Slutsatserna och rekommendationerna stannar vid förändringar inom systemet.
Jag skulle ha velat se en genomlysning som också går “utanför ramarna”. Som liksom ifrågasätter själva grunderna för arbetet på kommunens förvaltningar och politiska organ. Som ifrågasätter NPM-filosofin med resultat- och målstyrning, beställar- och utförarsystem, marknadisering, internt köp och sälj, jakt på effektiviseringar, krav på dokumentation, mätning, insamling och bearbetning av statistik etc. En genomlysning som rekommenderar något annat än den klassiska byråkratlösningen – omorganisation… (Se “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.)
Eller som en av kommunens chefstjänstemän sa på Public Partners dialogmöte med kommunstyrelsen:
“Val av organisation har inte störst betydelse, utan vad vi som arbetar gör.”
Jag kommer att skriva fler bloggar om Public Partners slutrapport och vad den egentligen har kommit fram till. Men redan nu skulle jag vilja flika in en stor “taktisk miss” med hela genomlysningsprocessen. Det är dock något som inte Public Partner kan lastas för. Jag tänker naturligtvis på avskedandet av kommundirektör Pascal Tshibanda.
Kommundirektören är kommunens högste tjänsteman. Det är hen som är den högste chefen för alla förvaltningschefer, tjänstemän och anställda, både innanför och utanför kommunhusets väggar. Det är hen som är ansvarig för den kommunala organisationen och för hur arbetet fungerar och utförs. Kommundirektören har med andra ord en nyckelroll i hela genomlysningen och arbetet med det förändringsarbete som Public Partner föreslår ska genomföras.
Och precis när denna genomlysningsprocess gick in i sin aktiva process, så avskedade alltså kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), med uppbackning och stöd av de andra kommunalråden, den sittande kommundirektören. Vem ska nu vara chef och driva de förändringar som föreslås? Rekryteringen av en ny kommundirektör går vad jag förstår in i sitt slutskede, om den inte redan har gjort det. Men vad tycker den blivande kommundirektören om 
genomlysningen? Och hur ställer sig en ny kommundirektör till att driva igenom något som hen inte på något sätt ha varit en del av?
Det kanske till och med blir så att hela genomlysningen kommer att läggas i en skrivbordslåda…
PS. Lutz Rininsland har skrivit en blogg om genomlysningen: “Vilket blir nästa steg?”.
Den här bloggen ingår i en serie om genomlysningen av kommunen som gjordes hösten 2019:
1. ”Genomlysning av kommunen 1: Allmänt” – 5 jan 2020
2. ”Genomlysning av kommunen 2: Beskrivningar” – 6 jan 2020
3. ”Genomlysning av kommunen 3: BUN” – 8 jan 202
4. ”Genomlysning 4: Andra nämnder” – 9 jan 2020
5. ”Genomlysning 5: Åtgärdsförslag” – 12 jan 2020
6. ”Genomlysning 6: Åtgärder och slutsatser” – 13 jan 2020
Skillnad på teori och praktik…? (2/2)
Anm. Detta är en slags fortsättning på min förra blogg. (Se “Skillnad på teori och praktik…? (1/2)”.)
Ibland händer det att när man uppmärksammar och börjar intressera sig för något så ser man tidningsrubriker, TV-inslag, artiklar, reklam mm om detta “något” lite överallt. Det är inte bara Greta Thunberg jag tänker på, även om hon har bidragit till det ökade intresset för miljö- och klimatfrågor i världen.
I Forskning och Framsteg, en populärvetenskaplig tidskrift, ställdes i decembernumret (Forskning & Framsteg nr 11 2019) en fråga om den psykiska ohälsan bland unga kunde bero på att de har tappat kontakten med jordbruk och matproduktion.
Svaret från Matilda van den Bosch, legitimerad läkare och forskare i miljömedicin, visade på en kanske ännu större betydelse av naturen än man först tänker på:
“Ett stort antal studier visar att tillgång till natur i städer främjar hälsa och välmående, minskar risken för bland annat depression och hjärt-kärlsjukdomar samt ökar livslängden. Bland barn med olika typer av beteendeproblem har man konstaterat en minskning av symptom efter vistelse i natur. Delvis baserat på sambandet mellan barns och ungas minskade kontakt med natur och en samtidigt ökande förekomst av psykisk ohälsa har begreppet ”nature deficit disorder” föreslagits. I och med att barn fjärmas från naturen och får en minskad förståelse för naturliga processer, såsom jordbruk och matproduktion, förlorar de också en del av förståelsen av sig själva och sin plats i ett större, universellt sammanhang. Detta kan leda till känslor av stress och existentiell kris, vilket i sin tur utgör riskfaktorer för psykisk ohälsa.”
Men inte nog med det. Information och nyheter kan man få från håll som man minst anar…
Vid en frukost strax före jul hajade jag till när jag såg mjölkpaketet:
“ARLA FÖRKLARAR KOLSÄNKA”
Va, kolsänka? Jag hade ju skrivit om kolsänkor i en blogg alldeles innan… ARLA förklarade mycket tydligt och pedagogiskt:
“Växter tar upp luftens koldioxid och använder den som “byggmaterial” för att växa både ovan och under jord. När koldioxid binds i träd, gräs, rötter och i jorden kallas det för kolsänka eller kolinlagring. På så sätt bidrar växterna och marken till att begränsa växthuseffekten.”
Så enkelt, så självklart.
Strax innan jul presenterade miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) den nya klimatplanen. Det var en stor nyhet. Planen sade vara unik och innebar en samlad politik för klimatet.
Dagens Nyheter (DN 17/12) skrev:
“Planen betonar framför allt att ett helhetsgrepp ska tas. All relevant lagstiftning ska gås igenom för att säkerställa att den är samstämmig med klimatmålen. Alla politiska förslag ska analyseras ur klimatsynpunkt innan beslut fattas.”
132 åtgärder hade tagits fram i den klimatpolitiska handlingsplanen. (Se Expressen 17/12.) De flesta punkterna låg naturligtvis inte på kommunerna, men samtidigt ligger mycket av byggande, utsläpp etc faktiskt på kommunerna. Andemeningen är naturligtvis att kommunerna också ska minska sin klimatpåverkan.
Punkt 53 i klimatplanen lyder:
“Metoder för ökad kolinlagring i bland annat jordbruksmark ska främjas.”
Det är ju faktiskt så att barrskogarna i norra Nordamerika, Europa och Ryssland har större betydelse som kolförråd i världen än de tropiska regnskogarna. (Se Naturskyddsföreningen “Bättre skogsbruk för klimatet“.)
Ja, ja, Det finns många aspekter av skogarnas betydelse för människan och naturen. Och nog skulle man önska att Vänersborgs kommun hade beaktat några av dom innan skogarna på Mariedal Östra och Kindblomsvägen höggs ner… Men det tycks som om de styrande i Vänersborg inte riktigt ser all den fakta och den information om miljön och klimatförändringarna som finns tillgänglig från tidningsrubriker, TV-inslag, artiklar, reklam mm.
Skillnad på teori och praktik…? (1/2)
Det har väl inte undgått någon politisk intresserad att Vänersborg under den nya mandatperioden har visat en i det närmaste total brist på miljö- och klimattänk. I våras skövlades den tätortsnära skogen vid Kindblomsvägen i Blåsut (se “Skogen avverkas vid Kindblomsvägen”) och nu senast skogen vid Mariedal Östra (se “Miljö i teori och praktik”). Och i tur står skogsdungarna/skogarna vid kvarteret Påfågelögat på Mariedal (se “Påfågelsskogen i Mariedal”) och vid Mariedalskolan (se “Mariedal: Ingen konsekvensanalys!”). De ska också bort. Och med dom kommer en stor del av den tätortsnära skogen att ha försvunnit i centrala Vänersborg.
Men det är väl som arbetarkommunens ordförande Elisabeth Bohlin (S) sa i fullmäktigedebatten i juni om Mariedal:
“Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.” …eller som det står i Vänersborgs Miljöprogram 2030 att… “Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.” … gäller bara i teorin. Det är bara fina ord som förgyller kommunens planer, policies och program så länge kommunen inte behöver marken… Interpellationen lämnades in dagen före fullmäktigesammanträdet den 18 december. Tanken var att Augustsson skulle besvara interpellationen den 12 februari. Då skulle fler kunna sätta sig in i problematiken och delta i debatten. Tänkte jag. Men så blev det inte. Benny Augustsson besvarade den direkt i december. Visst blev det en debatt, men inte riktigt så omfattande och djuplodande som jag hade hoppats. “Vad är meningen med att utveckla gröna planer om det inte finns några konkreta och ärliga avsikter att förverkliga dem?” Benny Augustssons (S) skriftliga interpellationssvar löd som följer: “Utöver vad Stefan Kärvling räknat upp när det gäller planer så finns det också ett bostadsförsörjningsprogram som godkändes av Kommunfullmäktige den 21 juni 2017 som talar om att vi behöver bygga minst 160 bostäder per år i varierat utbud i Vänersborgs kommun. Det var också detta som Augustsson framförde i den (muntliga) debatt som följde i fullmäktige. “underlag för översiktsplan och fördjupade översiktsplaner.” Som inte är bindande, utan som i sin tur bara används som underlag för detaljplaner. Det är detaljplanerna som gäller. De “gröna” planerna och programmen gäller bara så länge de inte krockar med andra intressen, dvs står i vägen för framför allt bostadsförsörjningsprogrammet. Och då betyder inte heller planerna och programmen något för den praktiska politiken i Vänersborg. “Om Vänersborgarna läser på förslagen till detaljplaner så ser man vilka hänsyn man tagit i respektive plan.” En detaljplan betyder ju i sig, i praktiken, oftast ett ingrepp i naturen, att naturvärden ska försvinna och tas bort. Men då ska “hänsyn” tas skriver Augustsson, dvs, det ska “förstöras” typ så lite som möjligt. Men det är ändå byggandet som har prioritet. (Självklart måste det byggas nytt. Men frågan är var och vilken natur som ska förstöras. Och det finns väldigt positiva exempel på hur åtgärder kan förändra natur till det positiva, men de har jag inte hittat i Vänersborg.) “Det blivande planområdet består till största delen av kuperad skogsmark i direkt anslutning till bebyggelsen.” Det stod inget mer. Det stod inget om den biologiska mångfalden, natur- och kulturmiljövärden, friluftsändamål, livsbetingelser för invånarna eller hälsosamma och inspirerande miljöer för barnen. Det stod bara att planområdet inte låg i ett Natura 2000-område och att: “byggnadsförvaltningen bedömer att genomförandet av planen inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Planen behöver därför inte miljöbedömas.” Det gjordes inte heller någon miljökonsekvensbedömning för avverkningen vid Kindblomsvägen. Kommunen bedömde inte att skövlingen av skogen innebar någon “betydande miljöpåverkan”… Med andra ord, det är skillnad på teori och praktik… I interpellationsdebatten var också samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) uppe i talarstolen, liksom Lutz Rininsland (V) och Gunnar Lidell (M). Tyvärr så strulade inspelningen av sammanträdet så det går inte att lyssna på anförandena i efterhand. Här följer slutligen min interpellation (i sin helhet) som lämnades in den 18 december och som alltså besvarades dagen efter. Interpellation till kommunstyrelsens ordförande I Vänersborg upprättas det kontinuerligt och ofta planer, policies och program av olika slag. Kommunen organiserar också olika råd och samverkansgrupper. Det söks pengar från skilda håll, och ibland får kommunen bidrag från t ex staten för att starta samarbetsgrupper, anställa folk och för att producera dokument. Det görs ofta ett bra jobb från kommunens tjänstemän och experter, men den politiska viljeinriktningen och styrningen leder ofta åt ett annat håll. Politikers vilja att nå andra, mer konkreta och kanske också kortsiktiga mål, som t ex ekonomiska, övertrumfar oftast de planer och program som finns beslutade för ett attraktivt och långsiktigt hållbart Vänersborg… Ofta hittas denna “konflikt” på miljöområdet. Det är faktiskt svårt att hitta tecken på miljömedvetenhet och miljöarbete i den vardagliga, praktiska politiken i Vänersborgs kommun. 1. I Vänersborg finns en “Grönplan”. Den antogs av kommunfullmäktige i april 2009. Grönplanen beskriver vilken betydelse de gröna miljöerna har för människors hälsa och livskvalitet och planen betonar t ex att de gröna områdena måste ligga nära bostäderna för att utnyttjas. 2. Vänersborg har också ett miljöprogram. Miljöprogram 2030, som antogs av kommunfullmäktige i februari 2016, börjar med att redovisa de 16 nationella miljömål som den svenska riksdagen antog i april 1999. Och det slås fast att: “Vänersborgs kommun har sedan början av 2000-talet arbetat med lokala miljömål för att uppfylla de nationella miljömålen.” Mål 12 i de nationella miljömålen har beteckningen “Levande skogar”. Kommunen konkretiserar vad “Levande skogar” innebär för Vänersborg: “Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.” 3. Vänersborg har också en skogsbruksplan. Den antogs av kommunfullmäktige 1992 och gäller fram till årsskiftet. (Enligt uppgift jobbas det just nu med frågan om en framtida policy.) I skogsbruksplanen beskrivs all skog som finns i kommunen. Jag har tittat på det fd skogsområdet på Mariedal Östra som exempel. Mariedal Östra är i skogsbruksplanen uppdelad i tre “avdelningar”. I beskrivningarna hittar vi formuleringar som “bostadsnära”, “högstammigt barrbestånd i tätortsnära läge”, “mycket strövstigar i området” och för hela skogsområdet står det: “anpassad avverkning.” Det “anpassade avverkningen” handlar om “gallring” och i en avdelning om “ljushuggning”. Det står inte något i skogsbruksplanen om att skogen ska huggas ner… 4. I november beslöt kommunstyrelsen att Vänersborgs kommun ska ansöka om deltagande i Glokala Sverige. Glokala Sverige är ett kommunikation- och utbildningsprojekt med syfte att stärka kunskap och engagemang om Agenda 2030. Agenda 2030 innebär att alla medlemsländer i FN har förbundit sig att arbeta för att nå en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar värld till år 2030. Agendan har ställt upp 17 mål som ska bidra till socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling. Två av målen är “Hållbara städer och samhällen”, som t ex handlar om att minska städernas negativa miljöpåverkan och tillhandahålla grönområden, och “Bekämpa klimatförändringarna”, som bland annat handlar om att förbättra medvetenheten om klimatförändringarna… Mina ögon fastnar dock särskilt på målet “Ekosystem och biologisk mångfald”. Målet konkretiseras med följande ord: “För ett hållbart nyttjande av landsbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald.” I två av delmålen kan vi vidare läsa: * “Till 2020 bevara, återställa och hållbart använda ekosystem på land och i sötvatten och deras ekosystemtjänster, särskilt skogar…” * “Till 2020 främja genomförandet av hållbart brukande av alla typer av skogar, stoppa avskogningen, återställa utarmade skogar och kraftigt öka nybeskogningen och återbeskogningen i hela världen.” Det finns många visionära tankar och planer i kommunen. Det finns många fina ord i fina dokument om hur Vänersborg ska bli attraktivt och långsiktigt hållbart. I praktiken vet jag inte vad de betyder eller har betytt. För skogen i Mariedal östra (och vid Kindblomsvägen) har de uppenbarligen inte betytt någonting. Och man kan undra vad poängen är med att utveckla den ena gröna planen efter den andra om det inte finns några konkreta avsikter att förverkliga målen i dem. Det är stor skillnad mellan teori och praktik i Vänersborg. Med anledning av ovanstående så skulle jag vilja ställa några frågor till kommunstyrelsens ordförande: Vad är meningen med att utveckla gröna planer om det inte finns några konkreta och ärliga avsikter att förverkliga dem? Hur märker vänersborgarna att miljöfrågorna i kommunens planer, policies och program, t ex Miljöprogram 2030, samverkansgrupper och dokument betyder något för den praktiska politiken i Vänersborg? Vänersborg 17 dec 2019 == Anm. Läs ”fortsättningen” på denna blogg: ”Skillnad på teori och praktik…? (2/2)”.
Nä, självklart… Det som står i Grönplanen om att…
Jag skrev en blogg om den stora skillnad som finns i Vänersborg när det gäller miljö- och klimatfrågor – mellan teori och praktik. (Se “Miljö i teori och praktik”.) Det blev en debattartikel i TTELA, som dock aldrig publicerades. Den var för lång… (Jämför gärna med dagens insändare/debattartikel om cykeln, se här, på 4.500 tecken…) Det blev istället en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), den främste företrädaren för det stora betongpolitiska blocket i Vänersborg.
I slutet av denna blogg så återger jag min interpellation i sin helhet. Här nöjer jag mig med själva frågorna som avslutade interpellationen:
“Hur märker vänersborgarna att miljöfrågorna i kommunens planer, policies och program, t ex Miljöprogram 2030, samverkansgrupper och dokument betyder något för den praktiska politiken i Vänersborg?”
Det finns både konkreta och ärliga avsikter med dom planer och program som finns. Dom används som underlag för översiktsplan och fördjupade översiktsplaner. Dom används som underlag för framtagande av våra detaljplaner. Givetvis så kan intressena i respektive plan och program gå isär men det är dom avvägandena som kommer i dom förslag till planer som sen politiken får fatta beslut om. Senast i raden var detaljplan för Galeasen.
Om Vänersborgarna läser på förslagen till detaljplaner så ser man vilka hänsyn man tagit i respektive plan.
Vi bildade en Samverkansgrupp för hållbar utveckling och miljö för att få verkstad i arbetet med Agenda 2030. Det var också samverkansgruppen som tog fram förslaget att ansöka till Glokala Sverige för att därigenom få större kunskap, och samarbete med andra kommuner i arbetet med dom 17 hållbarhetsmålen och dom 169 delmålen i Agenda 2030.”
Det svar som Benny Augustsson (S) framförde, skriftligt och muntligt, tolkar jag som att mina “misstankar” var riktiga. De gröna planerna för ett attraktivt och långsiktigt hållbart Vänersborg är underordnade andra planer. De används bara till, som Augustsson skrev:
Benny Augustsson skrev också i svaret:
Det fanns ingen miljökonsekvensbeskrivning i detaljplanen för Mariedal Östra. Det fanns däremot en “Behovsbedömning av miljöbedömning” daterad den 10 november 2009. I den slogs det fast att:
Så var det med den “hänsynen” i den detaljplanen…
===Skillnad på teori och praktik…?
Stefan Kärvling
GOTT NYTT 2020
Så är då ytterligare ett bloggår till ända. Tiden går fort. Men så är det när man har roligt.
Den första bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010. Det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Det sammanföll för övrigt med att jag lade om min kost och började äta mer fett och minimalt med kolhydrater. Det är LCHF-ätandet som gett energin, helt klart! Jag är fortfarande lågkolhydratare, även om just juletiden är den stora “fuskhelgen”…
Det är roligt att skriva. Trots en del sura miner och kommentarer från håll som jag minst kunde ana… De var dock inte särskilt många – en övervägande majoritet av dom jag möter, både “in real life” och på t ex Facebook, är mycket positiva. Många sympatisörer till vänsterpartiet, självklart, men överraskande nog, och glädjande, också från både politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar. Det ger kraft att fortsätta skriva. Även de avundsjuka(?) “surstrutarna” sporrar, på sitt sätt, till skrivande…
Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland bloggar också – se “Lutz Rininslands blogg”.) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.
Den största förändringen under året, faktiskt en livsavgörande förändring, var att jag blev pensionär den 1 september…
Pensionärslivet startade med “dunder och brak”. Samma måndag, som jag för första gången sedan 1980 inte behövde gå till jobbet, skrev jag en blogg om mitt nya liv (se “Nytt skede i livet”). Den publicerades på förmiddagen. Strax efter publicering blev kommundirektör Pascal Tshibanda avskedad. Det fick bli en blogg till den dagen… (Se “Kommundirektören uppsagd”.) På eftermiddagen var det officiell invigning av den nya förskolan i kvarteret Hönan på Belfragegatan. På förskolan fick jag ett mail – familjen Solvarm vann över Vänersborgs kommun i Mark- och miljödomstolen. Det fick bli en blogg om det dagen efter. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.) Den veckan fick min blogg 1.190 visningar per dag.
Jag trodde att jag skulle få massor av tid över som pensionär. Så blev det inte riktigt, det finns att göra hela tiden. Och visst beror det till stor del på politiken, den tar mer tid än någonsin tidigare. Jag är ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen och Kunskapsförbundet Väst. Det är många handlingar som ska läsas igenom och funderas över. Och bloggas om… Jag sätter en ära i att komma väl förberedd till alla möten och väl där, också att framföra mina åsikter.
Under de år som jag har bloggat har det blivit drygt 883.700 visningar. I år var det nästan 117.000. Det betyder att några klickade på bloggen i genomsnitt 320 gånger per dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv. Och då tror jag inte att de 103 personer som prenumererar på min blogg räknas med. De flesta av dem får nämligen ett mail när ett blogginlägg publiceras, dvs de behöver inte gå in på bloggen. Och räknaren registrerar då inte heller något klick… Men det är ändå betydligt färre besökare än förra året, som i och för sig var ett rekordår. Det beror på att jag har hindrats att länka till mina bloggar från vissa Facebookgrupper, kanske med all rätt. Men jag kan inte hjälpa att jag kan tycka att information om en blogg om nästa års kommunala budget kan vara viktigare än ytterligare foton från Skräcklan…
Det har blivit 221 blogginlägg under året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:
- Solvarm fick rätt mot kommunen!! (1.886 klick)
- Solvarm i Mark- och miljödomstolen (1.479)
- Nyhet: Kommundirektören uppsagd (1.166)
- Fisket i Hallsjön (1.076)
- Ursand 2019 (814)
Det har som vanligt blivit en hel del bloggar om Solvarms kamp mot de kommunala myndigheterna – även i år. Bloggarna har också fått uppmärksamhet från andra håll i landet. Solvarms naturhus är nämligen ganska bekant bland förespråkare för ett annat sätt att bo och bygga. Jag tror inte att politikerna i Vänersborg, inklusive flera av mina partivänner, inser det.
Den behandling som kommunen har gett familjen Solvarm är exceptionellt byråkratisk – och “korkad”. “Det går inte med ord att beskriva”, som en av Solvarms grannar i Sikhall brukar säga. Andra korkade kommunala beslut, som jag tänker på dessa sista timmar år 2019, är skövlingen av skogen på Mariedal Östra (och vid Kindblomsvägen) och budgetbeslutet att stoppa fisket i Hallsjön. Fast det är svårt att rangordna, det finns många dåliga beslut. Och neddragningar inom skola, vård och omsorg drabbar självklart flest människor…
Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 16 visningar från Indien och 88 från Kina…
Jag noterar också att jag har fått vardera ett besök från bland annat Ghana, Aruba, Kosovo, Gambia och Costa Rica. Det är spännande. Undrar om dessa lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske sökte de efter Bo Carlssons (C) politiska historia…? (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) Annars är det från Norge, USA och Spanien som jag har fått flest träffar (efter Sverige).
Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som levererar tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras.
Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.
Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Medborgarundersökning 2019
Vänersborgs kommun är en av de 135 kommuner som deltog i årets medborgarundersökning. Det är en undersökning som genomförs av SCB (Statistiska Centralbyrån). Det kostar varje kommun 60.000 kr (exkl moms) att delta i undersökningen. Om kommunen vill att medborgarna ska svara på fler “kommunspecifika tilläggsfrågor” så kostar det 11.000 eller 16.000 kr extra per fråga (beroende på omfattning). Det verkar som om Vänersborg ställde två “extra” frågor.
Medborgarundersökningen är en attitydundersökning som ska ge en bild av hur kommunens invånare ser på sin kommun. (Du kan ladda ner undersökningen genom att klicka här.) SCB frågade mellan den 23 augusti och den 4 november i år (2019) ett urval på 1.200 personer i åldrarna 18–84 år om vad de anser om kommunen. I Vänersborg besvarade 42% SCB:s enkät. Det är ett relativt stort bortfall. Men så brukar det vara. Naturligtvis gör bortfallet att undersökningen blir mindre tillförlitlig och att förändringar i resultaten sedan tidigare undersökningar inte är helt tillförlitliga.
Den här undersökningen görs med jämna mellanrum, den senaste gjordes för två år sedan, 2017, och den får alltid uppmärksamhet. TTELA brukar t ex ha artiklar där ansvariga politiker får uttala sig om resultaten. På kommunens hemsida skriver man alltid några ord om den. Dock inte i år. Jag har inte sett en enda notis om undersökningen. Det har varit helt tyst.
I den första delen av undersökningen redovisas resultaten av hur medborgarna ser på Vänersborgs kommun som en plats att bo och leva i.
NRI (Nöjd-Region-Index) är det sammanfattande betygsindexet. Vänersborg har ett något sämre genomsnittsresultat än de andra undersökta kommunerna, men värdet är inom felmarginalen. Siffran för Vänersborg är något sämre än i förra undersökningen 2017.
Med ”rekommendation” menas om vänersborgarna kan rekommendera vänner och bekanta att flytta till kommunen. Den här siffran har minskat sedan 2017, från betygsindexet 59 till 57. SCB skriver att 38 procent av medborgarna i Vänersborgs kommun faktiskt starkt kan rekommendera en flytt till kommunen. År 2017 var det emellertid fler, 43 procent. Det är å andra sidan 23 procent som skulle avråda människor från att flytta till Vänersborg. Denna siffra var för två år sedan 19 procent. Vänersborgs kommun har alltså blivit “mindre populär” bland vänersborgarna själva….
Vänersborg ligger högre än genomsnittet i andra kommuner när det gäller ”kommunikationer”, ”utbildnings”- och ”fritidsmöjligheter”, men även, förvånande nog, när det gäller “kommersiellt utbud”. Och det är naturligtvis glädjande. Att indexet för bostäder har ökat sedan förra mätningen är väntat. Det byggs ju som aldrig förr.
För två år sedan sa dåvarande kommunalrådet Marie Dahlin (S) på Vänersborgs hemsida (sidan är borttagen) att:
”Vi jobbar hårt för att öka känslan av trygghet i Vänersborg.”
Kommunen har uppenbarligen inte lyckats i sina intentioner, den har kanske inte jobbat tillräckligt hårt… Kommunen måste hursomhelst bli bättre på att öka invånarnas känsla av trygghet. Det är ett viktigt område. Det kanske skulle hjälpa med att t ex ha bättre ljus i gatulyktorna…
Det andra området, som medborgarundersökningen tar upp, är hur medborgarna bedömer kommunens verksamheter.
NMI (Nöjd-Medborgar-Index) är det sammanfattande värdet. Det är sämre än Vänersborg fick för två år sedan. Då var betygsindexet 55. Nu är det 51.
En del siffror är inom felmarginalen men Vänersborg fick lika eller något bättre index på “räddningstjänsten”, “kultur” samt “gång- och cykelvägar” än 2017. Betyget i de tre kategorierna var också högre än betygsindexet för alla kommuner i undersökningen.
Det var allt det positiva som man kan säga om hur medborgarna bedömer kommunens verksamheter. I alla andra kategorier i detta område var medborgarnas betyg tämligen nedslående.
Betygsindexet för “bemötande och tillgänglighet” handlar om hur medborgarna bedömer kommunens tillgänglighet och det bemötande de får i sin kontakt med kommunen. Det blev 53 jämfört med 58 i den förra undersökningen. Det ser ut som om något har hänt, men vad vet jag inte. Jag tror t ex inte att vänersborgarna klagar mer på t ex byggnadsförvaltningen nu än vad de har gjort under föregående år…
Betygsindexet är sämre än för två år sedan och även sämre än kommungenomsnittet i kategorierna “renhållning och sophämtning”, “förskolan”, “idrotts- och motionsanläggningar”, “gymnasieskolan”, “grundskolan”, “äldreomsorgen” och “stöd för utsatta personer”.
Som ledamot i barn- och utbildningsnämnden och Kunskapsförbundet Väst är det särskilt både tråkigt och alarmerande, men kanske inte förvånande, att betygsindexet har sjunkit tämligen mycket inom områdena “förskolan”, från 62 år 2017 till 58 i denna undersökning, “grundskolan” från 61 till 53 och “gymnasieskolan” från 60 till 55. Det är också mycket beklagligt, anser jag, att ”äldreomsorgen” har sjunkit från 54 till 46. Vänersborg har under många år varit i “topp” på detta område. Jag antar att siffrorna återspeglar de neddragningar som har gjorts inom utbildnings- och den sociala sektorn de senaste åren.
Utvecklingen av hur kommunen sköter sina verksamheter går definitivt åt fel håll. På annat sätt går det inte att tolka medborgarnas bedömningar. Betygsindexena är för dåliga och de sjunker dessutom. Något radikalt måste göras. Kommunen är ju till för medborgarna… Det kan inte nog påpekas i Vänersborg.
I den tredje och sista delen av undersökningen redovisar SCB hur medborgarna ser på sitt inflytande i kommunen. Inte heller denna del ger upphov till några glädjeyttringar, tvärtom. Men det är lite som vanligt, tyvärr. Vänersborgarna visar inget större förtroende för kommunens politiker och tjänstemän, det var länge sedan de gjorde – och förtroendet tycks minska för varje undersökning.
Det sammanfattande betygsindexet NII (Nöjd-Inflytande-Index) för hur medborgarna bedömer möjligheterna till inflytande i Vänersborgs kommun blev 34. Det var en bra bit efter kommungenomsnittet som låg på 39. År 2017 hade Vänersborg indexet 39.
Betygsindexet sjönk i år jämfört med undersökningen 2017, i alla kategorier. “Information” sjönk från 57 till 54, “kontakt” från 45 till 43, “förtroende” från 41 till 37 och “påverkan” från 38 till 34…
Det är bara att konstatera att SCB:s medborgarundersökning 2019 är mycket nedslående för Vänersborgs del. Samtidigt måste jag säga att det är bra med sådana här undersökningar. Om de diskuteras av politiker och tjänstemän vill säga. Det händer dock sällan i Vänersborg… Det gäller att dra slutsatser om varför kommuninvånarna tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att man vill förbättra förtroendet för kommunens politiker. Och det kan man väl bara göra genom att öka demokratin – och sedan att fatta bra och genomtänkta beslut…
Nämnder och styrelser har under hösten haft besök av kommunens kommunikatörer. Då talades det om att sprida en positiv bild av kommunen genom att t ex lyfta goda exempel. Och visst finns det massor av goda exempel i Vänersborg. Men det är nog så att det finns något underliggande och grundläggande problem med hur kommunen styrs…
.
PS. Det kanske blir läge att återkomma till undersökningen. Dels har jag svårt att tro att den ska förbli okommenterad av den politiska ledningen och dels saknar jag en redovisning av Vänersborgs två “kommunspecifika tilläggsfrågor” och även de fritextsvar som jag tror att medborgarna haft möjlighet att komplettera undersökningen med. (Jag har skrivit till kommunen om dessa.)
Miljö i teori och praktik
I Vänersborg upprättas det kontinuerligt och ofta planer, policies och program av olika slag, även på miljöområdet. Det söks pengar från olika håll, och ibland får kommunen bidrag från t ex staten för att starta samarbetsgrupper, anställa folk och för att producera dokument.
Det görs ofta ett bra jobb från kommunens tjänstemän och experter, men den politiska viljeinriktningen och styrningen, som också åtminstone de högre cheferna är en del av, leder ofta åt ett annat håll. Det påverkar ibland, enligt min erfarenhet, enskilda tjänstemän till att snarare verkställa politikers vilja än de tämligen högtravande planer och program som finns beslutade…
Ofta tycker jag mig hitta denna “konflikt” på miljöområdet. Det är ibland svårt att hitta tecken på miljömedvetenhet och miljöarbete i den vardagliga, praktiska politiken i Vänersborgs kommun.
När det gäller VA så motarbetas de som har andra lösningar än de kommunala. Många enskilda avloppsanläggningar förbjuds, trots att reningen är bättre än kommunens egen. Solvarm med sin kretsloppslösning har till och med fått försvara sitt naturhus i domstol. (Se ”Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.) Kommunens VA är “linjärt”, en stor del av kvävet och fosforn tas inte tillvara. Årligen släpps också orenat avloppsvatten ut i vattendragen, sk bräddning. (Se ”Kommunens avloppsrening”.) Sophanteringssystemet i Vänersborg använder en gammal modell för insamling av sopor. Det finns inga tecken på förändring, dvs övergång till andra system, som återvinner hushållens sopor på ett mycket effektivare sätt. (Se ”Dags att byta sophantering?”) Skogar och skogsdungar huggs ner för att ge plats åt villor. (TTELA hade igår en (låst) artikel om Mariedalskogen, se “Här skövlas Mariedalsskogen”.)
Jag tänkte titta på några av de dokument kring just grönområden som finns i Vänersborg.
En “Grönplan” antogs av kommunfullmäktige i april 2009. Den börjar med att citera några viktiga nationella mål:
- ”Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på strategier för hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden ska bevaras, vårdas och utvecklas för såväl natur- och kulturmiljö- som friluftsändamål, samt hur andelen hårdgjord yta i dessa miljöer fortsatt begränsas.” (Nationellt Miljömål – God bebyggd miljö, Delmål 1, 2010)
- ”Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.” (Nationellt Miljömål – Ett rikt växt- och djurliv)
- ”Mark- och vattenmiljöer samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter ska särskilt beaktas.” (Miljöbalken 3:6)
Grönplanen beskriver vilken betydelse de gröna miljöerna har för människors hälsa och livskvalitet, något som bekräftas av forskning. Planen betonar att forskning också har visat att de gröna områdena måste ligga nära bostäderna för att utnyttjas.
Grönplanen tar självklart också upp grönområdenas betydelse för den biologiska mångfalden:
“Sammanhängande grönområden har stor betydelse som spridningskorridorer och stråk för både växter och djur.”
Grönplanen poängterar särskilt att värdefull natur som “bergbundna skogsområden intill bebyggelse” är viktiga att bevara. Om skogsområdena vid Lillån och Restad, där Mariedalskogen låg, skriver planen att:
“Det är viktigt att området planeras och sköts så att det även i framtiden kan utgöra ett skyddsområde i kombination med rekreationsområde.”
Och lite senare i planen står det att det behövs en skötselplan så att större avverkningar kan undvikas och att skogen föryngras. Det är dock aktuellt redan när Grönplanen antas att det ska ske en exploatering vid Mariedal Östra, så just Mariedalskogen beskrivs inte särskilt. Det går dock inte att ta miste på Grönplanens intentioner att bevara gröna områden och särskilt skogsområden i närheten av bebyggelse.
Miljöprogrammet 2030 är av senare datum. Det antogs av kommunfullmäktige i februari 2016. Miljöprogrammet 2030 målar upp:
“en bild av vad visionen innebär i praktiken, med fokus på miljöområdet. Helt enkelt en bild av hur vi vill att det ska se ut i vår kommun i framtiden.”
Miljöprogrammet 2030 redovisar till en början de 16 nationella miljömål som den svenska riksdagen har antagit. Och det slås fast att:
“Vänersborgs kommun har sedan början av 2000-talet arbetat med lokala miljömål för att uppfylla de nationella miljömålen.”
Det framhålls att Vänersborg länge har arbetat med Agenda 21, som är FN:s handlingsprogram för en hållbar utveckling. Och sex av kommunens politiker säger i programmet:
”Vi har tagit fram ett miljöprogram som syftar till att värna livsbetingelser för våra kommuninvånare, idag och i framtiden.”
Mål 12 i de nationella miljömålen har beteckningen “Levande skogar”…
Kommunen konkretiserar vad “Levande skogar” innebär för Vänersborg:
“Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.”
Detta utvecklas inte mer i programmet, men vissa formuleringar tangerar åtminstone skogarnas betydelse. Det sägs t ex att:
“alla barn har möjlighet att leka och vistas såväl inomhus som utomhus i hälsosamma och inspirerande miljöer.”
Det här är några av de övergripande tankar som alltså har redovisats i Grönplanen och Miljöprogrammet 2030. Det är fina ord i fina dokument. I praktiken vet jag inte vad de har betytt. För skogen i Mariedal östra har de uppenbarligen inte betytt någonting.
Dokumenten inspirerade mig till att se vad som uttrycktes när detaljplanen för Mariedal Östra togs fram och sedermera beslutades. Min nyfikenhet förstärktes också av att det ikväll ska beslutas om en detaljplan för Galeasen på Sanden av kommunfullmäktige. I handlingarna står det nämligen: 
”Alla planer ska enligt miljöbalken behovsbedömas, dvs en bedömning om planen kan tänkas innebära betydande miljöpåverkan. Om planen kan innebära betydande miljöpåverkan ska planen miljöbedömas och en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) tas fram. MKB ska utreda den betydande miljöpåverkan som ett fullt nyttjande av planen kan tänkas orsaka. Syftet med miljöbedömningen och därmed även MKB är att integrera miljöaspekter i planen så att en hållbar utveckling främjas.”
Därför begärde jag ut denna miljökonsekvensbeskrivning för Mariedal Östra. Den skickades för övrigt vidare till berörd tjänsteman med kommentaren:
“Du kanske kan stilla denna obändiga nyfikenhet…?”
Det fanns en “Behovsbedömning av miljöbedömning” daterad den 10 november 2009. I den slogs det fast att:
“Det blivande planområdet består till största delen av kuperad skogsmark i direkt anslutning till bebyggelsen.”
Det står inget om den biologiska mångfalden, natur- och kulturmiljövärden, friluftsändamål, livsbetingelser för invånarna eller hälsosamma och inspirerande miljöer för barnen. Det står bara att planområdet inte ligger i ett Natura 2000-område och att:
“byggnadsförvaltningen bedömer att genomförandet av planen inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Planen behöver därför inte miljöbedömas.”
Länsstyrelsen höll i samrådet med byggnadsförvaltningen:
“Länsstyrelsens uppfattning är att planförslaget inte kommer att medföra någon betydande miljöpåverkan.”
Och inget mer.
Nu var detta före både Miljöprogram 2030 och Greta, men faktiskt samtidigt med Grönplanen. Dock har det ju gått några år från fastställandet av detaljplanen till den faktiska skövlingen av skogen i Mariedal Östra. Det hade funnits gott om tid för politikerna i Vänersborg att fatta nya och andra beslut.
Men nu är det för sent. Skogen är borta…
Det är skillnad på teori och praktik i Vänersborg…
Kindblom: Ingen ersättning för träd
I en blogg för drygt en månad sedan (se “Blandad stiltje v 34”) hade jag en undran:
”Brunbergs Bygg … har fällt några träd utanför sin mark uppe vid Kindblomsvägen. Undrar vad de får betala i skadestånd…”
Det var med anledning av att Brunbergs Bygg av misstag hade fällt några träd på en fastighet som de inte ägde, men som gränsade till företagets tomt.
Det är alltså det fd skogsområdet vid Kindblomsvägen uppe vid Blåsut jag talar om – det område som Brunbergs köpte av Vänersborgs kommun för 1,6 milj kr. Det är inget skogsområde längre, utan ett före detta skogsområde. Brunbergs har ju som det tycks i rent vredesmod skövlat skogen. Trots att de inte hade bygglov… Eller var det just därför? Länsstyrelsen hade ju gått på grannarnas linje och sagt nej till bygglov. Skogen höggs ner den 7 maj i år. Och det behövde företaget enligt kommunen inget särskilt tillstånd till.
Avverkningen av träden utfördes i rask takt. I sådan takt att det av bara farten även försvann några stora träd som ägdes av en privatperson i en av fastigheterna bredvid Brunbergs.
Och sådana här misstag brukar inte vara billiga. I Aftonbladet berättas det i en artikel den 14 augusti (se ”Fällde träd på kommunens mark – tvingas böta”) om att en stiftelse som driver ett äldreboende fällde ett träd. Det visade sig att trädet inte stod på stiftelsens mark, utan på kommunal mark. Äldreboendet fick en faktura från Jönköpings kommun på 266.000 kr. Tilltaget att fälla någon annans träd, dvs kommunens – ett träd alltså – värderades till drygt en kvarts miljon kronor.
Det gäller med andra ord att inte gå för fort fram när träd ska huggas ner…
Grannen hörde av sig till Brunbergs och ville ha ersättning. Det skulle väl inte vara några problem, Brunbergs Bygg AB hade ju presenterat ett alldeles eget ”Fair Play Certifikat” (se ”Stop digging”) som företaget hade certifierat sig självt med – och det med orden:
”En tanke och ide som nu blir verklighet efter några års funderande. Vårt syfte och mål är att vi vill på detta sätt visa vår personal, beställare, kunder och leverantörer hur vi tänker och driver vår verksamhet.”
Dessutom hade ju Brunbergs gott om pengar. Företaget hade efter skogsskövlingen, antagligen var det före, bestämt sig för att strunta i 
byggplanerna på Kindblom. I stället sålde företaget marken och gjorde en nätt liten förtjänst på 1,8 miljoner på affären. Och då var inte värdet av de två stora träden på grannens tomt eller resten av virket från skogen inräknade…
I enlighet med ”Fair Play Certifikatet” ville säkert Brunbergs visa sina kunder “hur vi tänker och driver vår verksamhet”. Eller? Grannen fick efter vissa påstötningar ett bud på 5.000 kr eller ett nytt träd.
5.000 kr för två träd? Och Jönköpings kommun som krävde 266.000 kr för ett…
Fair Play?
Grannen var inte nöjd. Hen tyckte att ersättningen var för liten – och kontaktade en jurist. Juristen undersökte ärendet, kollade på fall från andra delar av landet och kom fram till att en rimlig ersättning borde ligga på 60.000 kr. Juristen fick också kontakt med Brunbergs och framförde ersättningsanspråket.
Brunbergs motsatte sig budet och meddelade att företaget inte var berett att betala en enda krona…
Så är läget just nu och vad gör man då?
Den tanke som först dyker upp är självklart att dra ärendet till tingsrätten, dvs lämna in en stämningsansökan. Men det kan kosta pengar, eftersom det inte alls är säkert att den försäkring man har täcker rättegångskostnaderna för den här typen av mål. Ingen kan heller i förväg vara säker på hur rätten kommer att döma. Och även om utgången blir positiv eller delvis positiv så kan den kärande, dvs den som har stämt ett företag, ändå få betala en del av kostnaderna för målet – även som vinnande part alltså. (På ”Lawline” kan du läs mer om detta – klicka här.) I det här fallet så kan ju ingen heller veta vad tingsrätten skulle värdera två stora träd till… Och sedan finns det ju också en osäkerhet kring kostnaderna av juristhjälp…
Jag tror att flera människor kan känna igen sig i den här situationen. Det kanske i och för sig inte är så vanligt att någon hugger ner ens träd. Men det kan vara vid köp och sälj av varor, telefonabonnemang, när en vara skadas, är skadad eller inte fungerar, vid reparationer, när ett företag har utfört ett mindre bra arbete osv. Det kan i sådana lägen helt enkelt vara svårt att hävda sin rätt mot de företag som inte vill göra 
rätt för sig och dessutom har helt andra ekonomiska resurser bakom sig än man själv har. Jag är övertygad om att de flesta människor i sådana här situationer istället biter ihop och står för besvären och kostnaderna själva.
I det här fallet kan jag tycka att ett lokalt byggföretag som är stolt över och gör en grej av sitt ”Fair Play Certifikat” skulle kunna ta de ekonomiska konsekvenserna av sitt misstag. Särskilt ett företag som i övrigt har en sådan positiv renommé bland vänersborgarna. Ja, bortsett då från handlandet uppe vid Kindblomsvägen…
Näringslivsrankingen 2019
Nu har den kommit, Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet i Sverige. Och som vanligt när det gäller rankingar är det ingen uppmuntrande läsning för Vänersborgs del. (Här kan du hitta rankingen för Vänersborg.)
Undersökningen ger en bild av hur det är att starta och driva företag i landets kommuner, var det är bäst och var det är mindre bra – i en fallande skala.
Vänersborg har faktiskt stigit i ranking de senaste 3 åren, men i år så rasade Vänersborg nedåt i placeringarna. Av 290 kommuner i Sverige så hamnade Vänersborg på plats 260. Det var ett fall med 66 placeringar…
Plats 260 är inget bra…
Undersökningen består av två delar. I en del har Svenskt Näringsliv tittat på objektiv statistik. På de delar som ingår i undersökningen ligger inte Vänersborg särskilt bra till på något område egentligen. När det gäller t ex “nyföretagsamhet” så är kommunen på plats 252 och “företagande” på plats 262. Placeringen är något bättre på “andel i arbete”, plats 158, och “kommunalskatt” på plats 195. Det sistnämnda betyder att nästan hundra kommuner har högre skatt än Vänersborg. Det kanske förvånar många. (I undersökningen slås dock kommunalskatten ihop med landstingsskatten.) Möjligtvis betyder detta att det finns ett utrymme att förstärka kommunkassan…
Den andra delen av undersökningen består av enkätfrågor till dels företagare och dels politiker. Det sammanfattande omdömet om företagsklimatet i kommunen hamnar på 3,15 i företagarnas enkät, medan politikernas omdöme är betydligt högre, 4,09. Det tycks som om politikerna i Vänersborg inte riktigt “känner av stämningarna” bland kommunens företagare…
Så här ser utvecklingen ut de senaste 17 åren på det sammanfattande omdömet om företagsklimatet i kommunen, när företagarna fick “sätta betyg” i de olika årliga undersökningarna:
Det är lite intressant att minialliansen (M+L+KD) styrde Vänersborg 2011-2014…
Politikerna tyckte följande om samma period (vartannat år):
Det finns faktiskt oerhört mycket att studera i undersökningen. Jag gör några korta nedslag utifrån mina personliga preferenser. (Du kan få en bredare och kanske objektivare bild genom att läsa artikeln i TTELA och på kommunens hemsida.) Så tycker jag att frågan om vad 
kommunen bör prioritera är intressant. Här svarar både företagare och politiker samma sak – “snabbare handläggningstider”. På plats 2 bland företagarna kommer “bättre förståelse hos tjänstemän och politiker för företagande”. Det här kommer långt ner på politikernas lista, antagligen anser dom att förståelsen är bra. Kanske är denna skillnad ett av skälen till att drygt 25% av företagarna har övervägt att flytta sitt företag till en kommun med ett bättre företagsklimat…
Ett sätt att förbättra för näringslivet är en ökad dialog med kommunledningen. Här anser företagarna att det brister. De satte omdömet 2,77 på denna dialog. Politikerna själva ansåg att dialogen fungerade bra, omdömet låg på 4,33. En väldig skillnad kan man konstatera. Det är samma med företagarnas upplevelse av kommunens service, som framför allt gäller bemötande och handläggningstider. Företagarna ger omdömet 2,78 och politikerna 3,96.
Ska man sammanfatta rankingen så står området “vägnät, tåg- och flygförbindelser” ut på ett positivt sätt i Vänersborg. Här har enkätsvaren fört upp Vänersborg till plats 81. Även när det gäller området “tele- och IT-nät” ligger Vänersborg ganska bra till. Här rankas vi på plats 103. På de övriga områdena hamnar Vänersborg på plats 220 (“kommunpolitikers attityder”) eller sämre. Det gäller bland annat “medarbetare med relevant kompetens”, “tillämpning av lagar och regler” och “tjänstemännens attityder” (alla på rankingplats 226). Sämst var det på “allmänhetens attityder” (plats 242) och “skolans attityder” (255).
Vänersborg hamnade alltså på plats 260 i undersökningen bland Sveriges 290 kommuner. I TTELA förklarar näringslivschefen resultatet så här (se TTELA “Kommunen rasar i näringslivsranking”):
“Vi har haft en näringslivsavdelning där det bytts väldigt mycket personal, och dessutom fick vi en ny ordförande i kommunstyrelsen i årsskiftet. Så det kan nog ha lett till mer osäkerhet bland företagarna.”
Visst kan det ligga en hel del i det, men jag inbillade mig nog att företagarna skulle uppskatta bytet av ordförande i kommunstyrelsen på ett positivt sätt.
På kommunens hemsida (se “Vänersborg tappar i årets näringslivsranking”) kompletteras förklaringen till det nedslående resultatet:
“en näst intill obemannad näringslivsavdelning och uppmärksamheten kring upphandlingen av renoveringen av kommunhuset”
Jag vet inte hur mycket företagarna påverkas av skandalen kring renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset när de svarar på Svenskt Näringslivs enkät. Men självklart påverkar det förtroendet för kommunen och politikerna rent allmänt – i högsta grad. Möjligtvis kan kommunens behandling av enskilda invånare, som t ex Solvarm i Sikhall, också påverka förtroendet.
På kommunens hemsida tas också byggloven upp, något som politiker får höra om så fort de är ute bland vänersborgarna. Missnöjet har helt klart varit, och är, massivt och utbrett sedan många år. På hemsidan säger tf plan- och bygglovschefen, och det tål att fundera över både en och två gånger:
“Vi har haft bekymmer på bygglovssidan och ser att attityden fortfarande lever kvar. Det har hänt oerhört mycket här och ett genomsnittligt bygglov ligger idag på ca 5,5 vecka när alla handlingar som ska vara inlämnade är på plats.”
Att det har varit “bekymmer på bygglovssidan” i byggnadsförvaltningen är ett ärligt konstaterande, men nästan en underdrift. Jag vet dock inte riktigt vilken “attityd” som tf plan- och bygglovschefen anser “lever kvar”, om det är attityden hos företagarna (och allmänheten) eller om det är attityden hos byggnadsförvaltningen. Vi hoppas att det inte är hos den sistnämnda…
Slutligen måste jag säga att jag är något förvånad över Vänersborg dåliga rankingresultat. Min uppfattning är ändå att kommunen och kommunledningen försöker och har försökt arbeta seriöst och engagerat med företagsfrågorna. Men undersökningen manar till eftertanke. Något måste hända, något måste förändras. Det måste bli en ändring till det bättre. Företagen och de sysselsättningstillfällen som de skapar i kommunen är oerhört strategiska och väsentliga för hela Vänersborgs framtida utveckling.
Jag hoppas att resultaten av av Svenskt Näringslivs näringslivsranking analyseras noggrant och ärligt.
Nytt skede i livet
Så då har man gått in i ett nytt skede i livet…
Jag gjorde i fredags min sista dag i arbetslivet, idag är jag pensionär. Det har jag sett fram emot under många år. Vi får se om det blir lika bra som jag hoppas, och förmodar. Men mer tid till bloggskrivande och barnbarn ska det väl bli… Om nu inte någon slags “lathet” inträder – och man får ha hälsan i behåll.
Pensioneringen började med några undantag. I lördags blev det pasta på Fridamäss, något som undertecknad LCHF:are bara ätit en gång på 9 år och det var på en utlandsresa. Ja, det blev faktiskt en glass också… Det var svårt att stå emot alla de italienska läckerheterna på torget.
Det var för övrigt ett fantastiskt arrangemang och det syntes att vänersborgarna uppskattade det. Det var människor på torget och i stan
närhelst man gick förbi. Och det var motorcyklar, brandbilar, loppmarknad och musikunderhållning. Det är kul att det finns annat än öltält som lockar, tänkte jag lite hädiskt på lördagseftermiddagen…
Igår söndag blev det mer som vanligt. Vänsterpartiet i Trollhättan och Vänersborg hade möte. Partikongressen i maj ska anta ett nytt partiprogram och mötesdeltagarna fick en inblick i programmets upplägg och innehåll. Och hur författarna har resonerat. Det var lite spännande.
På onsdag sammanträder kommunstyrelsen, så en del av helgen, liksom förmiddagen, har ägnats åt att läsa politiska handlingar. Men de återkommer jag till. Om inte latheten sätter in…
Och i eftermiddag är det den officiella invigningen av den nya förskolan i kvarteret Hönan på Belfragegatan.
Den är efterlängtad. Det krävdes 3-4 beslut i barn- och utbildningsnämnden, jag har tappat räkningen, innan spaden sattes i jorden… Men nu är den mycket fina och välplanerade förskolan äntligen på plats.
Så politiskt sett har pensionärstiden börjat som tiden i arbetslivet slutade…
Senaste kommentarer