Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

Bygglov beviljat på Blåsut (1)

27 maj, 2025 Lämna en kommentar

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. (Det har jag beskrivit i ett flertal blogginlägg – för länkar, se längst ner på sidan.)

Den 7 april 2025 behandlade byggnadsnämnden bygglovsärendet. Det fanns två förslag till beslut – bifall till förvaltningens förslag att ge bygglov och Sverigedemokraternas avslagsförslag.

I protokollet står det:

“Ordföranden frågar på båda förslagen och finner genom acklamation att nämnden beslutar att bevilja bygglov.”

Byggnadsnämnden gav alltså bygglov. Beslutet hade följande lydelse:

“Byggnadsnämnden ger bygglov med följande upplysningar:
– Åtgärden kräver tillstånd från Miljö- och hälsoskyddsnämnden för markarbeten enligt föreskrifter för GÄVSO- vattenskyddsområde.”

Kenny Sandhöj (SD), som hade yrkat på avslag, reserverade sig mot beslutet. Han ansåg att det var:

“orimligt att anta att ”fristående hus” skulle innefatta flerbostadshus i en detaljplan som författades 1933.”

Sandhöj anförde också att flerbostadshusen skulle devalvera värdet på de kringliggande fastigheterna och att den ökade trafiken på Rostvägen skulle medföra betydande olägenhet för de boende.

Pontus Gläntegård (V) lämnade en protokollsanteckning:

“Kommunens parkeringspolicy är oansvarig i detta ärende. Kraven om parkering borde ställts högre…”

Det är intressant att ingen begärde votering kan jag tycka. Det innebär ju på sätt och vis att ingen vet vad de andra ledamöterna tyckte i frågan om t ex de “fristående husen”. De kanske höll med Sandhöj om detta, men att det var annat som gjorde att de inte reserverade sig. Eller tänkte någon att det är lika bra att ärendet överklagas och att högre instanser får bedöma och avgöra frågan? Det får vi aldrig veta.

Byggnadsnämndens beslut innebär att den bedömer att den sökta åtgärden är förenlig med gällande detaljplan. Det betyder att nämnden anser att det är helt på sin plats att det uppförs fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader, totalt 24 lägenheter, i det sista obebyggda skogs- och bergsområdet på Blåsut.

Beslutet innehåller en motivering, skäl för beslutet. Dessutom ingår tjänsteskrivelsen som är tämligen omfattande.

För fastigheten Blåsut 2:18 gäller alltså en detaljplan, nr B30, från 1933. Förvaltningen redovisar vad detaljplanen stadgar:

“Detaljplanen anger att området är avsett för bostäder där byggnaderna ska vara fristående. Högst 1/5 av fastigheten får bebyggas vilket motsvarar 1067 m². Huvudbyggnaden får ha högst två våningar, med en maximal byggnadshöjd på 8 meter. Den ska placeras minst 6 meter från fastighetsgränsen om byggnadshöjden överstiger 5 meter.”

Planen fortsätter att beskriva avstånden mellan byggnader och sedan står det:

“Komplementbyggnad för boendes privata bruk får placeras närmare fastighetsgräns än huvudbyggnad där nämnden finner det prydligt och ändamålsenligt bebyggande av kvarteret.”

Husen ska enligt detaljplanen vara fristående. Är de planerade husen enligt bygglovsansökan det? Det tyckte förvaltningen och det tyckte nämnden, med undantag av Sandhöj.

Förvaltningen konstaterar att termen ”fristående hus” inte definieras i Plan- och bygglagen (PBL) eller äldre lagar, men att Kungliga Byggnadsstyrelsen (1950-talet) ofta tolkade ”fristående hus” som områden för egnahems- och villabebyggelse. Sedan skriver förvaltningen att Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i en dom (MÖD 2016:18) säger att:

“om planhandlingarna inte klart specificerar att avsikten är att endast en- eller tvåbostadshus ska uppföras, kan även flerbostadshus tillåtas.”

Jag har svårt att se att domen kan tolkas så, men det anser alltså de sakkunniga i förvaltningen. Det förs ytterligare ett resonemang som jag är tveksam till om det håller. Det står t ex att detaljplanekartan:

“illustrerar placeringen av två mindre byggnader på fastigheten, vilket inte anses tillräckligt tydligt för att utesluta att endast egnahems- och villabebyggelse, i form av en- eller tvåbostadshus, får uppföras.”

Det finns nog andra som tycker att plankartan är tillräckligt tydlig… (Jämför bilderna, pilarna och de röda kryssen visar de två utritade byggnaderna. Se även den större kartan ovan.) Och trots att hus 5 (se bild nedan) har två olika plushöjder (plushöjder är ett sätt att ange höjdmått på ritningar och kartor, i förhållande till en bestämd nollnivå):

“uppfattas huset genom funktion samt visuellt som fristående.”

Förvaltningens och nämndens slutsats blir då att:

“Samtliga fem huvudbyggnader, tillsammans med de tillhörande komplementbyggnaderna, bedöms uppfylla kravet på att vara fristående byggnader.”

Det är förvånansvärt många tolkningar, egna tyckanden och bedömningar när beslut fattas enligt PBL. Och vad sägs om denna bedömning:

“Avseende bestämmelsen om fristående byggnader, bedöms det inte finnas tillräckligt underlag i planen för att utesluta att flerbostadshus inte skulle vara tillåtet.”

Det är inte konstigt att kommuninvånare kan bli frustrerade över byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens tolkningar och beslut.

Jag kan också tycka att följande avsnitt hör till kategorin “egna tolkningar”:

“I äldre detaljplaner används begreppet ”tomtplats” ofta som synonymt med ”fastighet.” Det innebär att bestämmelsen syftar till att en fastighet inte får vara mindre än 1000 m², och inte till hur stor tomten för ett bostadshus ska vara.”

Även stadsarkitekten hade vissa synpunkter på detta:

“Med hänsyn till den i mina ögon något för stora byggrätten som detaljplanen möjliggör ligger exploateringsgraden ”på gränsen”.”

Jag återkommer till detta i ett senare inlägg.

Men det är svåra frågor och svåra tolkningar. Jag kan förstå det. Och ofta säger allmänheten att “kommunen ska fria istället för att fälla”. Och det gör man ju här. Men är intresset av fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader i ett bergs- och skogsområde viktigare än grannarnas intressen och viljan att skydda natur och miljö?

När man studerar motiveringen och skälen till byggnadsnämndens beslut om att bevilja bygglov kan det konstateras att de helt och hållet utgår från den i Vänersborgs kommun okände exploatörens enskilda intresse. Grannarnas inlämnade synpunkter får knappast något utrymme och vägs inte alls in i beslutet.

När det gäller andra hänsynstaganden som måste tas vid ett bygglov anser byggnadsnämnden att det “ordnar sig”, det behöver typ inte nämnden bekymra sig om:

  • Anpassningskrav och betydande olägenhet får t ex inte medföra att det som är tillåtet enligt detaljplanen inte kan genomföras.
  • Det kommer att fixa sig med de större vattensalamandrarna om föreslagna skyddsåtgärder genomförs.
  • Parkeringsbehovet anses vara tillgodosett.
  • Den ökade trafiken på Rostvägen bedöms acceptabel och inte orsaka några större olägenheter.
  • Dagvattenhanteringen kommer att utformas så att dagvatten inte förs vidare ner på Rostvägen.
  • Exploateringen bör ha kunnat förväntas av grannarna i området.
  • Placeringen och utformningen av byggnaden bedöms inte medföra någon betydande olägenhet för grannarna när det gäller buller, insyn, skuggning eller minskad utsikt.

Även i dessa frågor är det uppenbart att subjektiva bedömningar spelar en stor roll…

Jag tror att fler av nämndens ledamöter egentligen var tveksamma till att bevilja bygglov, men de accepterade förvaltningens tolkning av detaljplanen och vad lagen säger om detaljplaner – även om detaljplanen på Blåsut är från 1933.

Men tolkade byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden lagen och detaljplanen rätt? Det tyckte inte grannarna till fastigheten Blåsut 2:18. De trodde inte heller att allt skulle “ordna sig”.

Grannarna har överklagat byggnadsnämndens beslut.

Fortsättning följer i inlägget ”Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, miljö, Rostvägen Blåsut

I alla delar – utom Sikhall

18 maj, 2025 1 kommentar

Det firas 10 års-jubileum i Sikhall kommande vecka. Det blir troligen dock utan någon större pompa och ståt. Antagligen tvärtom, jubileet avlöper snarare under tystnad, stillhet och – sorg.

Imorgon måndag har det gått exakt 10 år sedan byggnadsnämnden den 19 maj år 2015 beslutade om att upprätta en detaljplan i Sikhall… En detaljplan som fortfarande är långt ifrån klar. Det torde vara ett unikt svenskt rekord… (Se ”DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)

Vänersborgs kommun jobbar och har under hela denna tid jobbat mer eller mindre aktivt med att fördröja, förhala och omöjliggöra detaljplanen. Det tycks vara ledande politiker i Socialdemokraterna och Centerpartiet och tjänstepersoner i samhällsbyggnads- och byggnadsnämnderna som har stått i vägen. Underlåtenheten att verkställa och slutföra beslutet om detaljplan för Sikhallsviken har påverkat berörda fastighetsägare negativt och i sig förhindrat en utveckling av området.​ Kommunens stolta vision om att vara “attraktiv och hållbar i alla delar” gäller tydligen inte Sikhall, i varje fall inte de senaste åren. Och det trots oppositionspartiernas ambitioner och ansträngningar för att skapa förutsättningar att föra utvecklingen av Sikhall framåt.

Stefan Lindqvist i Brålanda, och medlem i det relativt nybildade partiet Sunt Förnuft, har anmält Vänersborgs kommun till Justitieombudsmannen (JO) och Förvaltningsrätten. Lindqvist hävdar att underlåtenheten att verkställa beslutet om att upprätta en detaljplan i Sikhall:

“strider mot kommunallagen och god förvaltningssed.”

Detaljplanearbetet i Sikhall går fortfarande så trögt att det inte verkar omöjligt att det hinner bli ytterligare något eller några jubileer innan detaljplanen blir klar.

Den 18 september 2024 undertecknade Magnus Larsson dokumentet ”Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall”. Dagen efter, den 19 september 2024, beslutade oppositionspartierna i Samhällsbyggnadsnämnden att:

“godkänna upprättade avtalshandlingar rörande Sikhall utveckling och ger mark- och exploateringsingenjör i uppdrag att underteckna bilagda avtalshandlingar.”

Reglering av fastighetsgränserna i Sikhall är ett måste för detaljplanens genomförande och därmed utveckling i Sikhall. (Se “Kommunen motarbetar utveckling i Sikhall”.) Det påpekades för övrigt av fastighetsägarna i Sikhall, inklusive Magnus Larsson, redan 2015… Det ska även noteras att de styrande partierna med ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) röstade emot. Precis som när det gällde uthyrningen av Hallevibadet… (Se “Brottning i Hallevibadet?”.)

Det var alltså ungefär 8 månader sedan Magnus Larsson och kommunen undertecknade avtalet om fastighetsreglering. Och fortfarande har inte Lantmäteriet godkänt regleringen… Lantmäteriet är en självständig kommunal myndighet som arbetar med att ändra, bilda och ibland avregistrera fastigheter. Myndigheten fastställer också fastighetsgränser. (Se kommunens webbplats, “Lantmäterimyndigheten”.)

Det är svårt att låta bli att tänka tanken – är det verkligen en slump…? När kommunen förköpte/exproprierade Magnus Larssons mark 2007 gick det väldigt fort att reglera fastighetsgränserna… (Se “Historien om Magnus Larsson (24): Upplösningen”.)

Jag skrev till förvaltningschefen i byggnadsförvaltningen och frågade varför det tog så lång tid på Lantmäteriet. Det var ju ett enkelt ärende – parterna (kommunen och Magnus Larsson) var ju helt överens och ingen kommuninvånare hade överklagat.

Förvaltningschefen i byggnadsförvaltningen svarade:

“Jag har stämt av med lantmätaren som handlägger ärendet. Det inkom till myndigheten 25 oktober förra året. Då det är en kö på ärenden, så påbörjades handläggningen i mars detta år.

Just nu så är handläggningen i stort sett klar, men de inväntar att förhandsbeskedet gällande Sikhall 1:39 ska vinna laga kraft, då parterna hade som önskemål att detta ärende hanterades i samma lantmäteriförrättning (det ärendet inkom till lantmäteriet 24/3).

Förhandsbeskedet vinner laga kraft 22 maj – och då kommer Lantmätaren ta beslut i lantmäteriärendet.”

Det är således en kö på 7 månader för att ett avtal kan hanteras på det kommunala Lantmäteriet. Och det i en lågkonjunktur där byggandet är på sparlåga. Jag undrar hur länge man får vänta i en högkonjunktur… 7 år…? (Angående Sikhall 1:39 har jag behandlat det ärendet i blogginlägget “Kommunen motarbetar utveckling i Sikhall”.)

Fastighetsregleringen är inte bara en förutsättning för en detaljplan, den är nödvändig för att Magnus Larsson ska kunna dra VA och el till Sikhalls magasin. 

Kommunens fastighet Sikhall 1:4 delar Sikhall 1:6, Magnus Larssons fastighet. (Se pil på kartan till vänster.) Larsson måste gräva i kommunens mark om han vill dra VA- och elledningar till magasinet, som Magnus Larsson äger. Det handlar enbart om några meter på kommunens mark för att komma fram till magasinet. Men det accepterar inte Vattenfall. Vattenfall drar nämligen inte elledningar till magasinet för Magnus Larssons räkning om han inte äger marken där ledningarna ska grävas ner. (Som det är nu i magasinet klarar inte elledningarna av att hyresgästerna spelar musik och kokar kaffe samtidigt.) Och eftersom Larsson inte heller har tillstånd av kommunen att gräva VA-ledningen över (under?) kommunens mark kan Larsson inte göra något.

Larsson säger att han i höstas frågade om han kunde få markupplåtelseavtal på de få metrarna, så att magasinet kunde få VA och “kraftigare ström”. Han hade ju betalat marken och alla papper var påskrivna. Magnus Larsson fick inget svar. Och han fick inte heller något svar när han några veckor senare ställde samma fråga…

Det är ett moment 22 för Magnus Larsson. (Ska Larsson gräva ner ledningar är det naturligtvis både praktiskt och ekonomiskt fördelaktigare om båda ledningarna kan grävas ner samtidigt.)

Under tiden avbokas bröllop och festligheter i Sikhalls magasin, och Larsson får säga nej till nya tillställningar…

Det verkar som om det finns politiker i de styrande partierna som klappar händerna åt Magnus Larssons svåra situation. Och inte nog med det. Det sägs också att vissa socialdemokratiska politiker vill gå ännu längre och stänga av elen till Sikhalls magasin helt och hållet.

Det handlar återigen om ett rykte – ett rykte om otillbörlig politisk inblandning för att fördröja, förhala och omöjliggöra en detaljplan i Sikhall. Och sabotera Magnus Larssons planer på att utveckla Sikhall. Och, faktiskt, undergräva ett demokratiskt fattat beslut i samhällsbyggnadsnämnden och kommunfullmäktige. Precis som när det gällde uthyrningen av Hallevibadet…

Det vore mycket allvarligt om det förhåller sig på detta viset. Men det är rykten, även om de härstammar från kommunhuset…

För att få klarhet i ryktena skrev jag ett mejl till både fastighetschefen på samhällsbyggnadsförvaltningen och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S). (Två mottagare till samma mejl alltså. Precis som med Hallevibadet – se “Brottning i Hallevibadet?”)

Fastighetschefen svarade:

“Här är svar från Fastighet och service:”

Det var alltså tydligt, precis som med Hallevibadet, att det var tjänstepersonerna i förvaltningen som stod bakom svaret:

“Angående din fråga vid Magasinet i Sikhall så har vi från förvaltningen ingen tanke om att stänga av eller ändra någonting fram tills att fastighetsaffären är reglerad.”

Det är återigen ett besked från samhällsbyggnadsförvaltningen som gör en både lättad och “glad”. Den “moraliska och politiska kompass” som samhällsbyggnadsförvaltningen visade i “fallet Hallevibadet” (se “Brottning i Hallevibadet?”) tycks också visas i “skandalen Sikhall”. Även om jag blir lite nervös av formuleringen ”tills att fastighetsaffären är reglerad”. Och precis som tidigare, om Hallevibadet, har jag inte fått svar från ordförande Jonasson (S).

Det gick alltså inte att få någon klarhet i ryktena men det är inte omöjligt att Magnus Larsson fortfarande aktivt motarbetas av styrande socialdemokratiska och centerpartistiska politiker. Och kanske också av vissa tjänstepersoner.

År 2040 firar beslutet om detaljplanen i Sikhall 25-årsjubileum. Det är tur att det är flera val innan dess.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Centerpartiet, detaljplan, lantmäteri, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Företagscentrum på Norra skolan?

6 april, 2025 1 kommentar

I “Utredning Norra skolans lokaler” från november 2023 står det:

“Byggnaderna har synnerligen högt kulturhistoriskt värde, vissa av byggnadsminnesklass.”

Norra skolan står där den står. De förnämliga skolbyggnaderna från 1899 respektive 1917 med de höga kulturhistoriska värdena vägrar på något sätt att ge upp trots att Vänersborgs kommun har tillåtit de fina gamla byggnaderna att förfalla. Det bristande underhållet och misskötseln av Norra skolan anmäldes till byggnadsnämnden i december 2021.  I Plan- och bygglagen (PBL) står det i 8 kap 14 §:

“Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4 § i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt.

Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras.”

Ett tillsynsärende öppnades av Miljö- och byggnadsförvaltningen i januari 2022. Ett år senare hade ingen aktiv handläggning av tillsynsärendet påbörjats – och jag tror inte att det gjordes senare heller.

När kommunfullmäktige den 13 mars 2024 beslutade att flytta eleverna på Norra skolan till Holmängens skola (se “KF 13/3 (2): Norra skolan…”) så var en av anledningarna att det skulle kosta 120 milj kr att renovera Norra skolan. Och det trots att taken på skolan hade åtgärdats till en kostnad av totalt 7,9 milj kr. 

Kommunfullmäktige fattade strax därefter ytterligare ett  beslut om Norra skolan. Den 15 maj 2024 beslutades om en fördjupad utredning av Norra skolans lokaler. Det hade gjorts en utredning (se ovan), men den kom fram till att en ny borde tillsättas. Den nya utredningen skulle ta reda på:

“investeringsbehov och hyresnivåer för anpassning av lokalerna vid Norra skolan för användning till ett eller flera av alternativen förskola, musik- och kulturskola samt daglig verksamhet.”

I underlaget stod det tydligt också att utredningen skulle undersöka:

“om det är möjligt att nyttja byggnaderna med en mindre omfattande renovering för att få till en kostnadseffektivare lösning”

Det framkom dock inte i fullmäktiges beslut.

Den 3 januari i år var utredningen klar – “Utredning – verksamhetsanpassning Norra skolan”. Den utfördes av What Arkitektur. Syftet var alltså att utreda hur befintliga lokaler på Norra skolan kunde verksamhetsanpassas till musik- och kulturskola (kultur- och fritidsnämnden), förskola (barn- och utbildningsnämnden) respektive daglig verksamhet (socialnämnden).

Utredningen beskriver de tre olika alternativen på följande sätt:

“Kulturskola: En kulturskola där musikskolan och delar av gymnasiets estetiska program flyttar till Norra skolan, vilket skapar en kulturell knutpunkt för musik, teater, dans och bild. Eventuellt kan en kulturinriktad del av daglig verksamhet ingå, t.ex. bildskapande, teater eller musik anpassat för brukare med särskilda behov.”

“Förskola: Slottet omvandlas till en förskola som utnyttjar nästan hela nedre tomten som lekyta utomhus. Övre gården viks för parkering. Utformningen behöver fokusera på säker inhägnad, lekvänlig utomhusmiljö och genomtänkt vertikal transport då verksamheten delas på flera plan. Verksamheten passar inte ihop med daglig verksamhet.”

“Daglig verksamhet: Byggnaderna anpassas för att tillgodose behoven hos daglig verksamhet, med lokaler som stödjer en rad olika aktiviteter. Rum kan inredas för att inkludera plats för gaming, trädgårdsarbete, samt kreativa verkstäder som bild och form. Samtidigt kan vissa delar av byggnaden användas för socialtjänstens behov, såsom kontor och mötesrum för individuella samtal.”

Utredningen är mycket utförlig med skisser på hur byggnaderna kan organiseras för de tre verksamheterna och arkitekterna har faktiskt också gjort detaljerade ritningar. Det har gjorts brandgenomgångar, tillgänglighetsbeskrivningar, beskrivningar av nödvändiga byggnadsingrepp och getts viktiga råd och synpunkter. Som t ex att en förskola inte skulle passa ihop med daglig verksamhet.

Utredningen konstaterar att det blir dyrt att bygga om, renovera och verksamhetsanpassa Norra skolan. Byggnaderna passar helt enkelt bäst till skola… Ombyggnader till något av de tre (andra) alternativen innebär att bygga nya väggar för att få mindre rum (med bra akustik) till kulturskolan och riva gamla väggar och ersätta de bärande väggarna med stålbalkar, till en danssal, så är det naturligtvis inte förvånade att det blir stora kostnader.

Kostnaderna för de olika alternativen beräknas för kulturskolan till nästan 105 milj kr. I det alternativet utnyttjas i stort sett samtliga byggnader, det krävs endast 2,3 milj kr för “renoveringsbehov för ej verksamhetsanpassad yta”. En eventuell förskola skulle inrymmas i en av byggnaderna, “Slottet”. Kostnaden skulle då “bara” bli 46,6 milj kr. Men skriver utredningen, renoveringsbehovet för de andra “ytorna” ligger på drygt 77 milj kr. Utredningen beräknar slutligen att kostnaden för daglig verksamhet skulle hamna på ungefär 89 milj kr och 23 milj för “ej verksamhetsanpassad yta”.

What Arkitektur visar med sin utredning att det är möjligt att rent praktiskt och tekniskt bygga om Norra skolan till kulturskola, förskola eller daglig verksamhet. De tre olika alternativen skulle bli dyra, kostnaden per kvadratmeter oavsett användning beräknas bli ungefär densamma som att bygga helt nya lokaler. Ombyggnation, renovering och verksamhetsanpassning av Norra skolan kommer med andra ord att resultera i höga hyror för de olika nämnderna. Och det är klart, det är inte till hyror för lokaler som nämnderna i första hand vill använda sina ekonomiska medel.

What Arkitektur har inte, vad jag kan se, utrett möjligheten:

“med en mindre omfattande renovering för att få till en kostnadseffektivare lösning.”

Antagligen fick arkitekterna inte det uppdraget av kommunen…

Hela historien om Norra skolan har skötts fruktansvärt dåligt av de styrande partierna. I varje fall om man ser det från perspektivet att Norra skolan skulle fortsätta som skola. Norra skolan är ju byggd som skola och byggnaderna skulle enligt arkitekterna, och andra, också fungera bäst som skola även fortsättningsvis. Det skulle behövas en förskola och skola i centrala Vänersborg. Det bor ungefär 8% av kommunens barn i innerstan (RegSo, Statistiska Centralbyrån) och det finns bara en förskola (Gasverksgatans förskola) och ingen F-6-skola…

Ibland tror jag att de styrande partierna sedan flera år har haft en agenda av att lägga ner Norra skolan som skola. Vad ska man annars tro när man läser sidan 11 i socialdemokraternas kommunalpolitiska handlingsprogram 2023-2026?

“Lokaler för småföretag kan skapas i s.k. företagscentra. Ett sådant kan till exempel skapas vid Norra skolan, som är ur arbetsmiljösynpunkt utdömt för skoländamål.”

“Lokaler för småföretag” i stället för en förskola eller F-6-skola för barnen… Hur länge har socialdemokraterna haft denna idé?

Nu på fredag(!), den 11 april, sammanträder barn- och utbildningsnämnden. Ett av ärendena är att nämnden ska ta ställning till ett yttrande om What Arkitekturs utredning. Yttrandet handlar enbart om det alternativ som barn- och utbildningsnämnden är inblandad i – förskola i Norra skolans lokaler? Jag återkommer till detta yttrande.

Anm. Niklas Johansson har i TTELA skrivit en sammanfattning av utredningen – se “Beslut om Norra skolans framtid i Vänersborg väntas i höst”. Dessutom har TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam skrivit en ledare om Norra – se “Dags att ge upp om Norra skolan – sälj den i stället”.

Anm. Här kan du läsa hur BUN beslutade i ärendet – ”BUN (11/4): Ingen förskola på Norra skolan”.

Kategorier:BUN 2025, Byggnadsnämnden, kultur, Nordstan

Kommunen motarbetar utveckling i Sikhall

3 mars, 2025 Lämna en kommentar

Det är sig likt i Sikhall. Toalettbyggnaden på den stora grusplanen framför magasinet och Segelsällskapets fastighet är fortfarande låst. Det har den varit under hela vintersäsongen och kommer att vara så ett tag till. De människor som vill besöka och vistas i området måste ha kontroll på sina basala behov eller utnyttja naturen. Eller stanna hemma. (Se “Toaletterna på Sikhall”.)

Fastighetsgränserna är sig också lika, fast oppositionspartierna i samhällsbyggnadsnämnden den 19 september 2024 med voteringssiffrorna 6-5 beslutade att:

“godkänna upprättade avtalshandlingar rörande Sikhall utveckling…”

Parterna, dvs kommunen och Magnus Larsson, undertecknade i höstas avtalet/överenskommelsen om fastighetsregleringen i Sikhall. (Se “Sikhall: Fastighetsbildande åtgärder”.) Det slutliga beslutet om fastighetsreglering måste dock fattas av det kommunala Lantmäteriet. Och det tar tid. Det torde vara en formsak, men tydligen ska ärendet liksom fina viner “ligga till sig” ett tag innan Lantmäteriet kan komma till skott. Ändringar i fastighetsgränserna kan alltså inte fastställas förrän framåt sommaren. Kanske samtidigt som toaletterna i Sikhall ska låsas upp… Men då kan det kanske bli så nära semestrarna att Lantmäteriet inte hinner klart. Och arbetet får fortsätta till hösten… När kommunen låser toaletterna igen.

Under tiden får Magnus Larsson vänta. Och så också detaljplanen. Fastighetsregleringarna är ju en nödvändig åtgärd för att detaljplanen ska kunna utarbetas och fastställas – och Larsson göra verklighet av sina planer och visioner. Dessutom är fastighetsregleringen nödvändig för att Larsson ska kunna dra VA och el till Magasinet. Och om inte fastighetsregleringen blir klar till sommaren blir inte detaljplanen det heller. Kanske till sommaren om 4-5 år… Under tiden avbokas bröllop och festligheter i Sikhalls magasin, och Larsson får säga nej till nya tillställningar. Elledningarna klarar nämligen inte av att hyresgästerna spelar musik och kokar kaffe samtidigt.

Det borde för övrigt vara på tiden att detaljplanen blir klar. Byggnadsnämnden fattade, efter initiativ av fyra fastighetsägare i Sikhall (inklusive Magnus Larsson), beslut  den 19 maj 2015 om att upprätta en detaljplan i Sikhall… (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det är snart 10 år sedan, och fortfarande är den alltså långt ifrån klar. Det torde vara svenskt rekord…

Det upprättades ett förslag till detaljplan 2017, men fastighetsägarna var långt ifrån eniga med kommunen om förslaget. De hade andra åsikter och synpunkter på ganska många saker, men framför allt på två områden. Det handlade om det mindre skogsområdet kring Svartebäcks utlopp väster om badplatsen och småbåtshamnen vid magasinet. (Se “DP Sikhall (9): Framtiden”.)

Sedan har detaljplanearbetet stått still. Kommunen har krävt diverse dyra utredningar, men Magnus Larsson har inte velat lägga ner stora pengar på dessa om inte fastighetsregleringarna först blir avklarade. På kommunens hemsida finns det en sida med pågående detaljplaner. Klickar man på “Detaljplan för Sikhallsviken” kan man läsa:

“I oktober 2021 fattade byggnadsnämnden beslut om att arbeta vidare med att anpassa detaljplaneförslaget till de intentioner som fastighetsägare visat på i skisserna. Innan planförslaget kan omarbetas och skickas ut på granskning behöver ett antal undersökningar göras. Miljö- och byggnadsförvaltningen väntar på klartecken från exploatörerna att gå vidare med undersökningarna.”

Kommunens tekniska förvaltningar har, som skildrats i otaliga inlägg i denna blogg, inte varit särskilt positiva till Magnus Larsson. Och motståndet och motarbetandet tycks hålla i sig. Inget är enkelt för kommunen, tjänstepersonerna tycks leta alla möjligheter att försvåra, fördyra och omöjliggöra en utveckling av Sikhall.

Magnus Larsson styckar gärna av och säljer mark i Sikhall till personer som vill slå ner sina bopålar i det attraktiva området. Byggnadsnämnden beslutade dock, redan i januari 2021, på förslag från förvaltningen att inte ge några fler bygglov förrän det fanns en detaljplan. (Se “DP Sikhall (9): Framtiden”.) Trots att Larsson blivit lovad att få stycka av tre tomter varje år. Det var ett avtal som parterna kom överens om när kommunen fick dra VA-ledningar över Larssons mark, trots att det inte fanns någon detaljplan. Vilket Larsson hade rätt att kräva. (Magnus Larsson har efter möda och stort besvär faktiskt fått sålt en tomt i Sikhall efter 2021.)

Men inget är enkelt på Sikhall.

På en av tomterna som Larsson sålde för flera år sedan vill nu fastighetsägarna bygga en komplementbyggnad. För den sakens skull vill de utöka sin befintliga tomt genom att köpa en bit av Magnus Larssons mark. Och Larsson är villig att sälja.

Fastighetsägarna hörde sig för hos byggnadsförvaltningen vad som gällde och vad de skulle tänka på. En komplementbyggnad var inte att tänka på, sa byggnadsförvaltningen, det gick emot detaljplanen. Men det finns ju ingen detaljplan i Sikhall…? Nä förvisso, men tanken var att det skulle vara naturmark just där, utanför fastighetsgränsen, där komplementbyggnaden skulle uppföras. Ansåg byggnadsförvaltningen. Fast det inte finns någon detaljplan…

Det hör till saken, som nämndes ovan, att Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna hade sagt nej till förslaget på detaljplan. Och just den här naturmarken hade de motsatt sig eftersom naturmarken skulle ta bort utsikten över Sikhallsviken. Man ska också komma ihåg att det alltid är politikerna i byggnadsnämnden som beslutar om negativa bygglov (avslag), inte tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen…

Efter samtal och diskussioner så tändes ändå ett hopp hos fastighetsägarna. De ombads att ansöka om ett förhandsbesked för komplementbyggnaden. Det är dock tveksamt om det behövdes ett förhandsbesked när de bara ville utöka sin befintliga tomt. Det kanske hade räckt med fastighetsreglering (Lantmäteriet) och ansökan om bygglov. Men fastighetsägarna gjorde som de blev tillsagda.

Byggnadsförvaltningen bestämde då att göra en “grannhöran”. Det är brukligt och den skickades ut den 17 februari (2025). Byggnadsförvaltningen bjöd in fastighetsägare som bodde bortåt 400 meter fågelvägen från den blivande byggnaden att inkomma med synpunkter, och trots att det var berg och skog emellan som gjorde att husen var utom syn- och hörhåll från varandra. Och med tanke på Barnkonventionen så får vi inte glömma barnen. Tänkte säkerligen byggnadsförvaltningen. I brevet om synpunkter på byggnationen till grannarna (“grannhöran”) skrev byggnadsförvaltningen därför:

“Som sakägare/fastighetsägare, berörd hyresgäst eller berörd boende har du möjlighet att komma in med synpunkter på byggnationen innan beslut fattas i ärendet. Tillfråga även barn som bor i ditt hushåll.”

Ja, det kan ju vara intressant att höra vad Lisa 7 år tycker om en blivande komplementbyggnad vid ett hus utom syn- och hörhåll som hon kanske aldrig har sett… Lisa kommer sannolikt att få ytterligare en chans av byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun att komma med synpunkter om komplementbyggnaden. Det är när fastighetsägarna ska ansöka om bygglov… Jag undrar om andra kommuner är lika bra på att följa Barnkonventionen… Jag har dock aldrig hört talas om att man hör personer under 18 år.

Men krävs det grannhöran överhuvudtaget?

I Boverkets “PBL Kunskapsbanken” står det vad som gäller. (Se “Att höra grannar och andra”.) Det är inte helt enkelt, det är nämligen lite olika beroende på om det finns detaljplan eller områdesbestämmelser i det berörda området. I Sikhall finns varken detaljplan eller områdesbestämmelser.

På Boverkets webbplats står det att grannar och andra berörda ska underrättas och ges tillfälle att yttra sig om det gäller ansökan om bygglov eller förhandsbesked men:

“Utanför detaljplan och områdesbestämmelser ska underrättelse ske för alla åtgärder utom kompletteringsåtgärder till en- och tvåbostadshus. Kompletteringsåtgärder är komplementbyggnader och små tillbyggnader till en- eller tvåbostadshus.”

Oj… Läser jag rätt?

“utom kompletteringsåtgärder till en- och tvåbostadshus”

Vad jag förstår så betyder det att ingen grannhöran behöver göras överhuvudtaget, varken vid förhandsbesked eller bygglov. Men jag har antagligen missat något, byggnadsförvaltningen har säkert koll på vad som gäller enligt PBL…

Byggnadsförvaltningen ställde också andra krav på fastighetsägarna. Förvaltningen kräver en dagvattenutredning och att marken används till vattenmagasin. Det är lite underligt kan man tycka. Fastigheten med hus och några andra mindre byggnader ligger på bergig mark uppe på en höjd. Från fastigheten lutar det ganska brant ner mot Vänern. Det räcker att man som amatör ställer sig vid landsvägen med ryggen mot sjön och tittar upp mot byggnaderna så inser man att risken för översvämningar torde vara tämligen minimal…

Om byggnadsförvaltningen åkte till Sikhall och gick runt i det aktuella området så skulle de dessutom se att det finns två större diken mellan husen som leder bort eventuellt överflödigt vatten, ner mot åkern och sjön.

Trots att partierna i opposition har fattat beslut som ger förutsättningar för Magnus Larsson och fastighetsägarna i Sikhall att utveckla området så stretar Vänersborgs kommun emot. Magnus Larssons planer och visioner i Sikhall motarbetas och alla som har med honom att göra tycks få problem. Fortsätter det så kommer inget mer att utvecklas i Sikhall. Och då är det dags att ändra kommunens vision:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, utom Sikhall, hela livet”

Det är med andra ord sig likt i Sikhall, Vänersborgs kommun jobbar hårt för att se till att ingen utveckling ska ske…

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

Det svarta taket 3: Bedömningen

6 februari, 2025 1 kommentar

Fortsättning på inlägget “Det svarta taket 2: Enhetlighet?”.

Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden paret Thorenius ansökan om bygglov i efterhand. Byggnadsnämnden gav alltså inte bygglov. Det svarta taket skulle tas bort och det röda återställas.

Byggnadsnämnden var inte enig i beslutet. Det blev 4-4 och en ledamot avstod. Det innebar att ordförande Benny Jonasson (S) avgjorde ärendet med sin utslagsröst.

Det berättas att beslutet föregicks av en intensiv debatt. Även tjänstepersonerna sägs ha deltagit mycket aktivt. I de nämnder som jag deltar och har deltagit i skiljer man tydligt på de olika rollerna. Det är politikernas roll att diskutera politik, och fatta beslut.

På sammanträdet hade ett argument för att avslå bygglovsansökan varit att byggnadsförvaltningen hade sagt nej till ett annat takbyte i området, från rött till svart. Och hur skulle det då se ut om nämnden gav Thorenius bygglov för ett likadant takbyte…?

”Nej-et” till förfrågan om byte av takfärg har bekräftats av ordförande Jonasson (S). Det framgick av ett citat i TTELA (se “Politiker ville ge bygglov till svarta taket i Vargön – röstades ned”). Jonasson sa:

“Andra i området har frågat innan om de får byta taktegel och de har fått nej.”

Eftersom denna fråga inte har varit uppe i nämnden tidigare måste det således ha varit tjänstepersoner i byggnadsförvaltningen som har sagt nej. Men politikerna i byggnadsnämnden har inte delegerat rätten att avslå bygglovsansökningar till någon tjänsteperson i förvaltningen… Det är ett beslut som politikerna i nämnden ska fatta. (Det finns fler aktuella exempel på när byggnadsförvaltningen meddelar “nej till bygglov”, bland annat i Sikhall. Men det får bli ämnet i ett kommande inlägg.)

Skälet till byggnadsnämndens beslut om att inte bevilja bygglov för Thorenius var:

“Sökt åtgärd uppfyller inte lagkraven för bygglov avseende hänsyn till intresset av en god helhetsverkan.”

Och så följer en längre bedömning. Jag nämnde några formuleringar ur denna bedömning i det förra inlägget. (Se “Det svarta taket 2: Enhetlighet?”.) Här tänkte jag återge övriga motiveringar.

Det kan först vara värt att upprepa att det enligt nämnden bara tycks vara takens färg som bestämmer enhetligheten. Husfasadernas färg spelar ingen roll trots att de, som nämnts, är mycket varierande. Det finns fasader i blått, gult, brunt, grönt och vitt. Detta kommenteras i ett avsnitt i bedömningen:

“De 29 kedjehusen har ursprungligen byggts med en aluminiumfasad på bottenvåningen – troligen i närmare vit kulör – och med gavelspetsarna i stående träpanel med troligen skiftande kulörer som brunt, gult och blått.”

I ett yttrande inför byggnadsnämndens beslut den 31 oktober 2023 skrev stadsarkitekten:

“Alla hus har ursprungligen varit identiska bland annat i volym, fasadgestaltning och takform.”

Och stadsarkitekten fortsatte:

“Oklart är vilka fasadkulörer som har varit ursprungliga men sannolikt är att alla hus från början har varit täckta med röda lertegelpannor.”

Jag fick ett foto från en mycket lokalhistoriskt kunnig person på Facebook:

I förgrunden syns Vargöns gamla bandybana vid Sandgärdet och i bakgrunden ser man husen på Lugnets väg och Snickaregårdsvägen. Thorenius hus nr 22 är markerat med en pil. Fasaderna på de yttre husen i området var grå/vita.

Där ser man. Det är inte alltid lätt att vara stadsarkitekt eller tjänsteperson. Det man emellertid aldrig får glömma är att svårigheten eller omöjligheten att få fram relevant och viktig information/fakta kan innebära att de beslut som fattas blir felaktiga. Och det i sin tur kan få stora negativa konsekvenser för den enskilde. Därför finns det kanske situationer, även i byggnadsförvaltningen och nämnden, där man hellre borde fria istället för att fälla…

Enligt samma källa på Facebook var husen innanför det inringade området (se den röda linjen på fotot) röda från början. Med andra ord, hela områdets karaktärsdrag har ändrats från det husen ursprungligen byggdes. Byggnadsnämnderna i Västra Tunhem/Vänersborg har under åren alltså helt struntat i:

“krav på varsamhet vid ändring och hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan avseende bebyggelsegruppens (29 kedjehus) enhetligt röda taklandskap”

Ja, det vill säga ända fram till den nuvarande byggnadsnämnden tillsattes efter valet 2022… Och då gäller det ett hus…

TTELA hade häromveckan en artikel om den nya domstolsbyggnaden som är under uppförande. (Se TTELA “Nya tingsrätten i Vänersborg väcker starka känslor”.) Den väcker på sina håll starka känslor och det vällde in kommentarer, som totalt ratade utseendet skriver TTELA. Och citerade Facebookgruppen ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare”:

  • ”Fulaste hus jag sett någonsin…ser ut som en utomhus toalett!! Elisabeths port är nästan lika fult…vad sjutton gör ni med våran fina stad??”
  • ”Hur tänkte de?.. Anskrämligt!”
  • ”Fruktansvärt fult hus”
  • ”Kan inte bli fulare än såhär…Verkligen en skam…”

Kommunens stadsarkitekt Martin Staude uttalade sig i TTELA  (se “Nya tingsrätten i Vänersborg väcker starka känslor”):

“Det går inte att få alla nöjda. Det kan inte heller vara målet att göra alla nöjda.”

Nä, målet är inte att göra alla nöjda. Däremot är det tydligen avgörande viktigt att stadsarkitekten själv och 4-5 ledamöter i byggnadsnämnden blir nöjda. Sedan får alla andra kommuninvånare tycka vad de vill. Det kan ju som sagt inte vara målet att göra andra nöjda…

Det räknades upp flera lagparagrafer i nämndens bedömning för avslag av bygglovet. Det är självklart viktigt att lagen följs. Lagparagraferna i beslutet handlade emellertid om vad som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan (PBL 2 kap. 6 §) samt karaktärsdrag och att ta till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden (PBL 8 kap. 17 §). Det är helt klart bedömningsfrågor. Fyra ledamöter i byggnadsnämnden, och stadsarkitekten, hade en bedömning, de fyra andra ledamöterna en annan. Vem satt inne med den rätta bedömningen? Ordförande Benny Jonasson (S) med sin utslagsröst?

Jag tycker inte att enskilda politikers personliga bedömning ska avgöra ärenden som innebär sådan påverkan på enskilda kommuninvånare, inte minst ekonomiskt. Det är fel att subjektiva tyckanden och värderingar ska vara utslagsgivande. Särskilt i ärenden där det finns många argument för motsatta bedömningar…

Alldeles för ofta får jag också en känsla av att Vänersborgs kommun i sin myndighetsutövning inte behandlar alla kommuninvånare lika. Jag hoppas att jag har fel. Det kanske bara handlar om någon slags prestige…

==

Se tidigare blogginlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Juridik, Vargön

Det svarta taket 2: Enhetlighet?

5 februari, 2025 Lämna en kommentar

Det har pratats en del efter mitt förra blogginlägg. (Se “Det svarta taket 1: Olagligt beslut?”.) Flera har hört av sig, till och med några i byggnadsnämnden. Och det trots att andra personer i nämnden tydligen har sagt att man inte ska läsa mina blogginlägg, eftersom de inte är att lita på – det är bara Kärvlings egna åsikter…

Det kanske var ordförande Benny Jonasson (S) som sa det… Inte vet jag, men enligt uppgifter i TTELA, om man ska tro på TTELA:s källa, har ordförande Jonasson sagt att han inte hade läst alla handlingar. (Se TTELA “Politiker ville ge bygglov till svarta taket i Vargön – röstades ned”.) Paret Thorenius kopierade faktiskt mina tre första blogginlägg (se länkar nedan) och bifogade dem i sitt yttrande till nämnden inför behandlingen och beslutet den 21 januari. Mina tre blogginlägg ingick alltså, utan min vetskap (men det var självklart okej), i byggnadsnämndens beslutsunderlag. Politikerna bör självklart läsa motpartens yttrande innan de fattar beslut. Särskilt beslut som kan få stora konsekvenser för enskilda kan man kanske tycka….

Det verkar som om det har funnits en viss förvirring kring vad det stod i detaljplanen om området i Vargön. Stod det att husen på Snickaregårdsvägen i Vargön skulle ha röda tak? Det faller egentligen lite på sin egen orimlighet. Snickaregårdsvägen är längre än den del som nämnden lyfter fram i underlaget. Vägen fortsätter och det är flera hus på båda sidor om den som faktiskt har svarta tak. (Se kryssen på bilden. Den vita pilen pekar på Thorenius hus.)

Det kan tilläggas att husfasaderna inte heller är enhetliga. I området, och även på Snickaregårdsvägen, finns det fasader i bland annat blått, gult, brunt, grönt och vitt.

Detaljplanen för det aktuella området är från 1988. På den tiden kallades detaljplanerna för “stadsplaner”. Stadsplanen från 1988 hade följande utseende för området kring Snickaregårdsvägen i Vargön. (Jag har satt dit kryssen. Rött kryss=Thorenius hus. Svarta kryss: de två grannhusen i “raden” som också har svarta tak.)

Kvarteret där Thorenius hus ligger kallas “Barken”. Det har beteckningen “BS I”. “BS” betyder:

“Bostäder, sammanbyggda hus”

Den romerska siffran “I” innebär:

“På med romersk siffra betecknat område får byggnad uppföras med högst det antal våningar som siffran anger.”

Det är detaljplanerna som bestämmer var byggnader får placeras, hur stora de får vara och vilken typ av verksamhet som får bedrivas där. De är juridiskt bindande. I stadsplanen från 1988 finns inga bestämmelser för takfärg, eller fasadfärger, i området. Det är viktigt att komma ihåg det.

I underlaget till byggnadsnämndens sammanträde den 21 januari skrev förvaltningen:

“Den berörda byggnaden (Thorenius hus; min anm) är den första i en rad av 7 kedjehus som i sin tur är en av fyra rader med sammanlagt 29 kedjehus längs med Snickaregårdsvägen, Lugnets väg och Nygårdsvägen som byggdes på 1960-talet i lika volymer och enhetlig gestaltning. Kedjehusen har väl synliga branta takfall i rött taktäckningsmaterial och ramar in ett område med ytterligare bostadshus från samma tidsepok men med flackare oenhetliga tak.”

Flygfotot ovan är från 1960. Det är inte helt lätt att se detaljer, men man ser att det är ett område som omges av fyra rader med hus som ser likadana ut avseende takfärg precis som byggnadsförvaltningen skrev. Faktum är att på fotot ser även husen i området innanför ytterraderna tämligen lika ut. Det är nästan så att man kan tro att alla hus och hustak var likadana i hela området, trots att förvaltningen skrev att taken var ”oenhetliga”.

Så här ser samma område ut idag (se foto nedan). Det kan noteras att hustaken på en av raderna (vid Baståvägen, längst upp till höger) inte längre är enhetliga. Flera av hustaken i raden, åtminstone fem, är svarta. Området innanför raderna är färgmässigt inte alls enhetligt längre. Väldigt många hustak är svarta. Det finns faktiskt fler svarta än röda tak. Och jag noterar också att i stort sett samtliga tak på garagen är svarta, även i raderna i ytterkanterna. Nämnden har ju faktiskt inte talat om att garage ska vara undantagna ”kravet” på röda tak…

Området såg i stort sett ut så här när Thorenius bytte färg på sitt tak år 2016.

Förvaltningen har uppenbarligen brutit ut de hus som finns på tre (inte fyra!) av raderna, som “ringar in” området. Husen innanför tillhör i nämndens värld inte området. Det är lätt att få intrycket att byggnadsnämndens avgränsning sker på tämligen godtyckliga grunder. Sedan kan vi också konstatera att två av grannhusen till Thorenius hus strax utanför den ena av nämndens definierade rader har svarta tak – se foto. (Väderstrecken är omvända jämfört med de andra fotona.)

Det är svårt att se att det finns någon enhetlighet alls vad gäller takfärgen i området. Men visst har hustaken i de definierade raderna tegelfärgade tak, Nygårdsvägen-Lugnets väg- Snickaregårdsvägen. I varje fall om man alltså räknar bort den 4:e raden – husen och hustaken på Baståvägen… Och denna av kommunen kallade enhetlighet i hela området förstörs av Thorenius svarta tak… I varje fall halva skulle man kunna säga. En stor del av det svarta taket är svart också på grund av de svarta solcellspanelerna… (Som inte behöver bygglov.)

Husen i området med svart tak är markerade med kryss.

Jag har således svårt att förstå hur byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen ser på området. Hur valde nämnden ut vilka hus som hörde ihop och vilka som inte tillhörde området? Och hur ändrade det svarta taket på Thorenius hus “områdets karaktär”?

I beslutet skrev byggnadsnämnden:

“Bedömningen är – som i tidigare tillsynsärendet – att ändringen till svart takkulör innebär att byggnadens yttre utseende påverkas avsevärt samt att dess karaktärsdrag ändras. Den avvikande svarta takkulören strider mot plan- och bygglagens krav på varsamhet vid ändring (8 kap. 17 § PBL) och hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan avseende bebyggelsegruppens (29 kedjehus) enhetligt röda taklandskap (2 kap. 6 § PBL).”

När jag läser “hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan” går mina tankar återigen till Elisabeths Port och domstolsbyggnaden i Vänersborg… Och då kanske det är läge att citera några kloka ord i Matt 23:24:

“Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.”

De flesta kommuninvånare har sannolikt inte varit i det beskrivna området och kanske aldrig kommer att åka dit. Men flera har säkerligen åkt mellan bergen någon gång, möjligtvis till Vänersnäs och Gardesanna. Och då skrev byggnadsnämnden:

“Medan fasaderna under tiden har förändrats har den röda takkulören bevarats på alla 29 hus. Detta är ett viktigt bevarat gemensamt karaktärsdrag på kedjehusen som förutom på de ovan nämnda gatorna även är synliga från den vältrafikerade Lilleskogsvägen.”

Så här kan det se ut från Lilleskogsvägen när man tittar mot det aktuella området:

Lägger man märke till Thorenius svarta tak och att det bryter enhetligheten?

Och om det gör det – hur viktigt är det på en skala…?

Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket 3: Bedömningen”.

==

Se tidigare blogginlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Juridik, Vargön

Det svarta taket 1: Olagligt beslut?

3 februari, 2025 4 kommentarer

Förra måndagen offentliggjordes protokollet från byggnadsnämndens sammanträde den 21 januari. Protokollet lades ut på kommunens hemsida. I ärendelistan fanns ärendet BN § 7 – “Ansökan om bygglov för utvändig ändring av rad/kedjehus”. Det handlade om Barken 1, dvs paret Thorenius hus på Snickaregårdsvägen i Vargön. Ni vet, huset med ett svart tak…

Eftersom det finns väldigt många hus i området med svart tak (se kryssen på fotot) så markeras det aktuella huset med en ring.

När man laddar ner protokollet från kommunens hemsida upptäcker man att det inte står något om ärendet ”det svarta taket”… Det finns bara med på dagordningen. Vid ärendet finns det emellertid en röd asterisk – och längre ner på dagordningen förklaras asterisken med fet röd text:

“Avser myndighetsutövning mot enskild och publiceras inte på kommunens hemsida”

Det är GDPR-lagstiftningen som hindrar publicering. I Sverige är emellertid alla protokoll och beslut mm offentliga. Man kan därför begära ut protokollet och så får man det utskrivet och hemskickat, eller så hämtar man det i kommunhuset. Jag begärde ut protokollet och hämtade det i förra veckan.

TTELA har antagligen också hämtat ut protokollet, eller också har de fått all information via intervjuer. (Se TTELA “Politiker ville ge bygglov till svarta taket i Vargön – röstades ned”.)

Paret Thorenius flyttade till Snickaregårdsvägen år 2002. Det var ett rött hus med rött tak. Efter 14 år, 2016, byttes taket ut till svarta, blanka takpannor. Då skulle snön lättare glida av och dessutom hade Thorenius tänkt skaffa solpaneler, vilket de också gjorde. De skulle smälta bättre in mot ett svart tak. Den 11 december 2020, fyra år senare, upprättade byggnadsförvaltningen helt oväntat ett tillsynsärende. Kommunens byggnadsförvaltning menade att takbytet var en olovlig utförd åtgärd.

Den 31 oktober 2023 fattade byggnadsnämnden beslutet att paret Thorenius skulle:

“återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör.”

Thorenius skulle tvingas att betala upp mot ett sex-siffrigt belopp för att plocka bort solpanelerna, ta bort det svarta taket, lägga ett nytt rött tak och sedan sätta upp solpanelerna igen. Ett rött tak var enligt byggnadsnämnden och kommunens stadsarkitekt ett allmänt intresse…

Thorenius ansökte sent i höstas om att få bygglov i efterhand på det svarta taket:

“År 2016 i juli utförde jag Teresa Thorenius och Björn Thorenius byte av takkulör från rött tegelpannetak till svart betongpannetak Palema Candor färgkod: svart 020080 med hjälp av Svenska Byggruppen. Vi ansöker härmed om bygglov för denna förändring av takkulör.”

Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden ansökan:

“Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”

Skälet för beslutet var:

“Sökt åtgärd uppfyller inte lagkraven för bygglov avseende hänsyn till intresset av en god helhetsverkan.”

Och så följer en längre bedömning. Den tänkte jag redogöra för i ett senare blogginlägg.

Byggnadsnämnden var oenig. Voteringen slutade 4-4. Som det brukar vara i Vänersborgs kommun så röstade de styrande partierna med tjänstepersonerna i förvaltningen.

Det var den socialdemokratiske ordföranden Benny Jonassons (S) utslagsröst som avgjorde… Eller om det nu var Sverigedemokraterna som avgjorde. Torbjörn Moqvist avstod nämligen från att rösta!! Moqvist banade därmed vägen för att de styrande partierna, och tjänstepersonerna, skulle få sin vilja fram.

Jag förstår inte Moqvist och Sverigedemokraterna. Eller de styrande partierna. Ett höghus och en domstolsbyggnad som totalt skiljer sig från Vänersborgs stadsbild och karaktär är ok, den totala bristen på enhetlighet på Holmängen är ok. Men ett litet hus i Vargön får inte ha ett svart tak… 

Det finns en hel del att säga om byggnadsnämndens beslut… Eller rättare sagt, det går att också att beskriva kortfattat. Det är sannolikt – OLAGLIGT!

Det finns en kommunallag som bland annat reglerar kommunens maktbefogenheter, de kommunala organens uppgifter, förtroendevalda och överklagande av kommunala beslut. I 4 kap 26 § står det:

”En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett ärende ska delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Detta innebär ingen skyldighet att rösta för fler än ett förslag.”

På kommunens webbplats finns det dessutom en politisk ordlista. I den förklaras begreppet “avstå att rösta”:

“Vid beslut som avser myndighetsutövning mot enskild går det inte att avstå från att rösta.”

Att bevilja eller avslå bygglov är “myndighetsutövning mot enskild”. Eller som Chat GPT förklarar:

“Eftersom beslutet om bygglov innebär att det allmänna utövar makt över enskilda, faller det inom ramen för myndighetsutövning.”

Fast byggnadsförvaltningen formulerar det ännu tydligare i protokollet från byggnadsnämndens sammanträde. Thorenius ärende om det svarta taket publiceras inte – med motiveringen:

“Avser myndighetsutövning mot enskild och publiceras inte på kommunens hemsida”

Tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen, liksom ordförande Benny Jonasson (S), borde känna till skrivningarna i Kommunallagen. Även Torbjörn Moqvist (SD) som avstod. Men det formella ansvaret för det olagliga beslutet är självklart ordförande Jonassons.

Ärendet har överklagats till Förvaltningsrätten i Göteborg. Beslutet borde vara självklart, men har man haft med jurister att göra kan man aldrig vara säker…

Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket 2: Enhetlighet?”.

==

Se tidigare blogginlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Juridik, Vargön

Kommunen delar ut pris till Solvarm

21 januari, 2025 1 kommentar

“Sent ska syndaren vakna. Skrattar bäst som skrattar sist.”

Det finns många ordspråk som dyker upp i huvudet. Jag tror dock inte att Anders Solvarm tänker så. Han är nog bara otroligt glad att han äntligen har fått ett erkännande av Vänersborgs kommun – ett pris istället för ris…

Byggnadsnämnden har som bekant utsett Solvarms nya hus, som kallas Atri, till vinnare av byggnadsnämndens nyinstiftade “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. (Se “Byggnadsvårds- och arkitekturpriset”.)

Byggnadsnämnden motiverade priset på följande sätt:

”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett spännande exempel på god arkitektur vid nybyggnation. Atri visar på nytänkande och en medveten och hållbar gestaltningsprocess med smarta tekniska lösningar och ett helhetsperspektiv på rumsligheter och funktion. Huset väcker internationellt intresse och bidrar till dialogen om hur vi kan leva naturnära och mer klimatsmart. Byggnadsnämnden är tacksam att byggherren har valt att satsa i Vänersborgs kommun.”

Det är många som har stått i kö för att gratulera Anders Solvarm och hans kollega, arkitekten Niklas Dahlström, till det mycket välförtjänta priset. (Se “Naturvillan”.) Och ännu fler lär göra det när priset delas ut på Vänersborgs födelsedag, nu på lördag den 25 januari i kommunhuset.

Atri, som huset kallas, är en ordlek med ”atrium” och ”A-frame house”. Atrium är ett romerskt rum i mitten av en byggnad, en innergård, och ”A-frame house” beskriver husets konstruktion/utseende. Atrivillan innehåller ett cirkulärt avloppssystem och bostaden är också ett lågenergihus med integrerade solceller på både fasad och tak, värmeåtervinningssystem och vedeldad kökspanna som eldstad. Huset är inte anslutet till varken avlopp, vatten eller elnät, och får därför inte heller några fakturor. Fast ved och biodiesel till generatorn behöver köpas in vintertid.

Priset, om än oerhört välförtjänt, är mycket överraskande. Solvarm har aldrig varit särskilt väl sedd i Vänersborgs kommunhus. Kommunen har, framför allt genom samhällsbyggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden, motarbetat Solvarm och med alla medel försökt tvinga honom att ansluta sitt bostadshus (inte atrivillan alltså) till det kommunala VA-nätet. Det har varit många tuffa år för familjen Solvarm. 

Det började redan den 20 maj 2015 när kommunfullmäktige i Vänersborg beslutade att:

”införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, etapp 6 för Sikhall södra i Vänersborgs kommun.”

Det innebar att Solvarms bostadshus hamnade inom ett verksamhetsområde och därför skulle inordna sig i kommunens VA-nät. (Se “Solvarm i Sikhall vs kommunen”.) Solvarm överklagade beslutet. Han beskrev naturhuset i Sikhall på bland annat följande sätt:

”Vi har på Sikhall eget enskilt avloppssystem med näringsåtervinning i integrerat växthus=eget kretslopp. Sonderingar så långt ger att vårt kretslopps-system är bättre än kommunens system för att uppfylla regler och lagkrav (Miljöbalken).”

Solvarm var övertygad om att han tänkte rätt, vilket många sakkunniga runt om i landet höll med om:

“Ecocycle System bygger på kretsloppsprincipen, dvs ‘att det du ger ifrån dig räcker till att göda den mängd växter som räcker till att föda dig’.”

Det spelade ingen roll ansåg kommunen och fortsatte striden mot Solvarm och naturhuset. Det slutade i domstol.

Den 2 september 2019 slog Mark- och miljödomstolen fast att Solvarms enskilda VA-system var bättre än kommunens (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!” och själva domen kan laddas ner här):

“Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Mark- och miljödomstolens dom gällde alltså familjen Solvarms bostadshus. Det positiva domslutet inspirerade däremot Solvarm till att planera för att bygga ett nytt naturhus, Atri. Han hade nämligen utvecklat sitt VA- och miljötänk ytterligare. Men att bygga i Vänersborgs kommun? Efter en fråga från mig en gång i tiden svarade Anders Solvarm på hur han tänkte:

“Inte kan väl kommunen fortsätta att igen påstå samma oriktigheter som saknar både vetenskapligt och juridiskt stöd. Därför blir det inga problem att bygga ett nytt, ännu bättre naturhus i Sikhall.”

Trodde Anders Solvarm…

Han trodde fel..

Tjänstepersonerna på miljö och hälsa accepterade inte domen. Det var inte förrän den 19 maj 2021 som oppositionspartierna (V+M+SD) i Miljö- och hälsoskyddsnämnden, mot de styrande partiernas vilja, beslutade att ge Solvarm ett permanent tillstånd för sitt VA-system i bostadshuset. (Se “Solvarm vann!”.)

Det skulle emellertid visa sig att tjänstepersoner på miljö- och hälsa inte hade gett upp. Förvaltningen fortsatte att “strula till det” för Solvarm när han var i färd med att rita och bygga sitt nya Atrihus, det hus som nu har fått pris… Den 22 juni 2021 fick Solvarm ett mail från en av tjänstepersonerna (se “Kommunens kamp mot Solvarm”):

“Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”

Det här var ett totalt uppseendeväckande påstående. Det innebar att Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterade Mark- och miljödomstolens dom eller Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut. Det planerade Atrihuset hade nämligen samma cirkulära VA-system som bostadshuset, men med ett utvecklat och förbättrat sådant. (Solvarm kallade det System Two+.)

Det har varit en fortsatt kamp kring det nya Atrihuset. Solvarm på ena sidan, kommunens miljöförvaltning på den andra. (Jag har skildrat Solvarms ibland tröstlösa kamp mot Vänersborgs kommun i otaliga blogginlägg genom åren. Klicka här – och sedan är det bara att scrolla…) Det blev till slut en kompromiss kring det nya huset där chefen för miljö- och byggnadsförvaltningen spelade en viktig roll. 

Jag har i detta inlägg försökt att kort sammanfatta det “kommunala strul” som varit kring Solvarms båda naturhus. Det är ett under att familjen Solvarm har orkat kämpa under alla dessa år. Men de har haft ett stort stöd inte bara av lokalbefolkningen i Sikhall och södra Dalsland utan också av den massmediala uppbackningen i både Sverige och utomlands. (Se t ex “Naturhus i Vadstena och Sikhall”, om programmet Grand Design i TV4.) Och nu till sist också från kommunhuset på Sundsgatan…

Den nuvarande byggnadsnämnden, som tillträdde efter valet 2022, avslutade sin motivering för att tilldela Solvarms Atrihus Byggnadsvårds- och arkitekturpriset med orden:

“Byggnadsnämnden är tacksam att byggherren har valt att satsa i Vänersborgs kommun.”

 Det är ett modigt beslut av Vänersborgs byggnadsnämnd och innebär en upprättelse för familjen Solvarm. 

Anders Solvarm tar alltså emot byggnadsnämndens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” lördagen den 25 januari i kommunhuset.

PS. Den 27 januari hade TTELA en artikel om priset – ”Naturvillan i Sikhall prisad: ‘Ett slags erkännande’”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Byggnadsnämnden, Solvarm

En politikers avgiftsdilemma

26 november, 2024 1 kommentar

Som förtroendevald i kommunfullmäktige har jag varit med om att besluta storleken på de flesta avgifter och taxor som Vänersborgs kommuns invånare måste betala i olika kommunala sammanhang.

Det finns ett problem med detta – ett slags dilemma.

På TTELA:s hemsida idag kan vi läsa om den chock som Andrés Sundqvist i Frändefors fick när en räkning damp ner från kommunen. (Se “Andrés chockfaktura – 40.000 för ett enkelt bygglov i Vänersborg”.)

“När fakturan för det godkända bygglovet dök upp kom den som en chock. Andrés Sundqvist i Frändefors trodde inte sina ögon när han insåg att det kostade 40.000 kronor att få bygga ett fritidshus på 80 kvadratmeter i Vänersborgs kommun.”

40.000 kr? Det var nog inte bara Andrés Sundqvist som fick en chock… Även en beslutsfattare i kommunfullmäktige undrade vad det var fråga om.

Sundqvists fritidshus är alltså på 80 kvadratmeter. Det ligger utanför planlagt område på en gammal tomt och där finns det redan en tillfartsväg. Huset ska kopplas till kommunalt VA och det finns lösningar för dagvattnet. Huset byggs inte heller på åkermark och ligger inte vid någon sjö.

Det kan knappast vara rimligt att bygglovstaxan ska uppgå till 5 % av fritidshusets värde. Hur kunde ett enhälligt kommunfullmäktige bestämma en sådan taxa? Hur kunde jag…?

TTELA skriver att politikerna var fullt medvetna om den här effekten för Sundqvist när de fattade beslutet. För i underlaget till beslutet stod det:

”En del åtgärder kommer att bli dyrare för att få en genomsnittlig kostnadstäckning.”

Det är bara att erkänna – jag var inte “fullt medveten om den här effekten” när beslutet fattades. Jag tvivlar på att någon annan i församlingen var det heller. Hur skulle någon fullmäktigeledamot kunna vara det utifrån ovanstående formulering? I vissa lägen måste vi politiker lita på de underlag som förvaltningarna tillhandahåller, särskilt som det sitter 51 ledamöter i fullmäktige (eller 48 just nu beroende på avhopp i SD) och ingen reagerar. Med all sannolikt därför att de inte har kunskap i frågan.

De som beslutar i kommunfullmäktige är naturligtvis ansvariga för sina beslut, det kan ingen förklara bort. Samtidigt är det uppenbart så att en ledamot inte kan ha kunskap om allt som ska beslutas. Frågan är egentligen också om de ens har skyldighet att skaffa den kunskapen. 45 av dem som sitter i fullmäktige är ju politiker på sin fritid…

Det är ett dilemma.

Imorgon ska ett annat ärende om avgifter/taxor behandlas på kommunstyrelsen. (Ärendet ska sedan gå vidare till kommunfullmäktige för att slutligt bestämmas där.) Det handlar om att ändra avgiften för boendestöd inom socialnämnden. Ärendet skickades faktiskt ut till KS-ledamöterna först i morse.

Förslaget till beslut har följande lydelse:

“Kommunfullmäktige beslutar att ändra avgiften för boendestöd i gällande Taxor och avgifter inom socialnämnden från timavgift med maxtaxa till en fast månadsavgift på 420 kr per månad. Den nya boendestödsavgiften gäller fr.o.m. den 1 januari 2025 och får årligen uppräknas av socialnämnden enligt omsorgsprisindex.”

I underlaget står vidare:

“Förslaget bedöms innebära en kostnadsminskning för de flesta brukarna.”

Det ringer några varningsklockor. Jag blir alltid misstänksam, rätt eller fel, när bestämda slutsatser dras utifrån en “bedömning”. I det här påståendet ringer det även vid formuleringen “för de flesta”. Jag skulle självklart vilja veta vilka det är som inte tillhör “de flesta”, hur många de är och hur mycket kostnaderna höjs för dessa – som inte tillhör “de flesta”?

I resten av underlaget finns det flera andra beskrivningar som har att göra direkt med taxan och den nya förändringen.

  • “Socialnämnden har beslutat att föreslå en minskning av boendestödsavgiften, från dagens maxtaxa till en fast avgift”
  • “Månadstaxan … inkomstprövas enligt gängse ordning. Den fasta avgiften utgår oavsett antalet besök”
  • “Den föreslagna förändringen … bedöms vara positiv för personer som på grund av funktionsnedsättning är i behov av stöd och hjälp under en större del av livet”
  • “det finns möjligheter att på individnivå ansöka om merkostnadsersättning hos Försäkringskassan för de merkostnader en funktionsnedsättning kan medföra, är förslaget att en mindre fast avgift per månad tas ut.”

Jag kan inte säga att jag fortfarande blir “fullt medveten” på vad taxeförändringen innebär, särskilt inte för de som inte tillhör “de flesta”. Kanske är jag till och med ännu mer osäker…

Även kommunjuristen har yttrat sig över förslaget. Kanske klarnar det nu?

“Förslaget innebär vidare att kostnaden blir lika stor oavsett antalet besök. Avgiftens storlek bör dock rymmas inom självkostnadsprincipen, även i det fall en brukare endast haft ett litet behov av insatsen.”

Det följer också med ett urklipp från dokumentet “Taxor och avgifter inom socialnämnden” i underlaget. Det visar vad förslaget på ändring av boendestödsavgiften verkligen innebär, dokumentet är det som styr.

Gällande avgift är överstruken och markerad i blått. Förslag till ny avgift är markerad i gult.

De som tycker att det är solklart vilka konsekvenserna blir för brukarna av avgiftsförändringarna i boendestödet kan väl höra av sig. Dessutom tar jag gärna emot råd och hjälp med att rösta rätt denna gång.

Det blev ju fel när det gällde bygglovsavgifterna…

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, KS 2024, socialnämnden, taxor och avgifter

Byggnadsnämnden (2): Huset vid 45:an

17 november, 2024 Lämna en kommentar

I det förra blogginlägget om byggnadsnämnden beskrev jag två byggärenden från Vargön där bedömningen skedde från samma utgångspunkt men med olika slutsatser. (Se “Byggnadsnämnden (1): Holmens kontorsbyggnad”.)

Byggnadsnämnden hade vid sitt sammanträde den 26 september ett ärende i en annan del av kommunen, på andra sidan sjön. Vi ska bege oss från Vargön till Dalsland.

 Precis som med huset på Snickaregårdsvägen i Vargön (“det svarta taket”) så upptäckte tjänstepersoner i byggnadsförvaltningen på egen hand en “avvikelse” på en fastighet i Brålanda, vid E45:an. Med andra ord, ingen kommuninvånare eller någon annan hade anmält fastighetsägarna till byggnadsförvaltningen.

I Vargön handlade det om kultur och kulturhistoria, i Brålanda om:

“Byggnadsnämnden bedömer att fastigheten i fråga är i ovårdat skick och att betydande olägenheter för omgivningen har uppkommit.”

Sådana här ovårdade fastigheter/tomter är ofta obebodda och ett stort problem för framför allt grannar. De har en tendens att dra till sig människor som festar, förstör, smutsar ner, super och knarkar etc vilket gör livet otryggt och osäkert för omgivningen. Det finns exempel på ovårdade fastigheter på Parkvägen i Vargön och Torstenssonsgatan i Vänersborg.

Huset vid 45:an är inte en sådan fastighet. Det är inte obebott och inte ett tillhåll – inte för människor i varje fall. Dock för bilar. På fastigheten finns just nu flera motorfordon och två husvagnar. Tidigare har det funnits ännu fler. Förvaltningen upptäckte nämligen fastigheten redan år 2020 och då upprättades även ett tillsynsärende om ovårdad tomt. (Nedanstående fotografier är från Google Maps. Det verkar vara sommar och det syns bilar på tomten. Jag vet dock inte vilket år fotona är tagna.)

Fastighetsägaren har varit föremål för flera tillsynsbesök sedan 2020. Fastighetsägaren har städat och rensat upp efter hand; fordon och annat har forslats bort. Men vid ett platsbesök den 28 maj i år bedömde förvaltningen att avlägsnandet av fordon hade avstannat och:

“de fordon, 29 styck, som är kvar på fastigheten bedöms ge ett ovårdat intryck”

Det handlar ofta om “bedömningar” i sådana här fall. Det är kanske ofrånkomligt, men det ger utrymme för personliga åsikter och tolkningar. Och då kan t ex kommuninvånare behandlas på olika sätt.

Fordonen bedömdes av förvaltningen också vara uttjänta och ej i körbart skick – och fastigheten ligger:

“i nära anslutning till väg E45 och synlig för bland annat trafikanterna på vägen.”

Därför beslutade byggnadsnämnden att förelägga fastighetsägaren att avlägsna 19 av fordonen och de två husvagnarna. Fastighetsägaren skulle få behålla 9 fordon, dock alltså inte husvagnarna.

Byggnadsnämnden beslutade också:

“De bilar som blir kvar på fastigheten som inte är i körbart skick och ska förvaras utomhus ska placeras prydligt på fastighetens södra del, se röd markering.”

Det betyder, menar nämnden, att sju av dessa nio bilar, traktor samt bilkärran och traktorkärran kan stå kvar på tomten:

“om de placeras prydligt på fastighetens baksida där växtligheten delvis skymmer insyn från vägen.”

Det är onekligen en ansenlig mängd fordon på tomten och rent spontant tycker säkert de flesta att så kan man inte ha det. Det kan jag också tycka, men då ser jag i min inre syn grannarnas trädgårdar i Nordstan fyllda med fordon. Men ärendet, dess hantering och beslut, är lite mer komplicerat och ställer en del frågor som är värda att fundera på.

Fastigheten (se röd pil) ligger “på landet”. Det finns inga grannar. Det finns två hus bredvid (vit pil), eller kanske snarare ett hus och en “gäststuga”, men de är obebodda. De skymmer dessutom delvis tomten med bilarna. Det är också mycket växtlighet framför det aktuella huset mot 45:an och i stort sett runt hela tomten. Det håller ju också byggnadsförvaltningen med om när den skrev att växtligheten delvis skymmer insyn från vägen. Samtidigt skrev förvaltningen att fordonen på gården var synlig bland annat för trafikanterna. “Bland annat”? Jag kan inte förstå vilka andra än trafikanterna på E45:an som skulle kunna se in på tomten… 

Det är svårt att se bilarna på fastigheten även från E45:an. Jag skulle vilja säga att det är nästan omöjligt, i synnerhet när alla träd och buskar har kvar sina löv och blad.

Från 45:an – infarten till fastigheten.

Man ska också komma ihåg att den tid det tar för ett fordon att passera huset på E45:an torde ligga på max 2 sekunder, antagligen mindre. Vad hinner förare och passagerare då se?  Lägger de märke till något så torde det vara de två obebyggda rucklen bredvid den aktuella tomten. Dessa ruckel verkar dock varken nämnd eller förvaltning ha uppmärksammat.

Från E45:an ser det ut så här när man kommer från Vargön och Frändefors och kör norrut:

Fordonen syns men de är inte helt lätta att urskilja. (Till vänster syns de obebodda grannbyggnaderna.)

På hösten faller blad och löv och det blir lättare att se in på fastigheten. Så här såg det ut från E45:an den 12 november.

Några av bilarna syns från vägen, i varje fall om man tittar noga och kör långsamt. Men hur många gör det? Och hur många upplever en olägenhet av vad de skulle kunna se?

Byggnadsnämnden grundar sitt beslut på Plan- och bygglagen (PBL) 8 kap. 15 §:

“En tomt ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer.”

Det är svårt att se att fordonen, trots att de är många, kan ge upphov till olycksfall. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Det kan tilläggas att miljö- och hälsa deltog vid ett besök på fastigheten. De hade inga synpunkter på fordonen (med tanke på ev utsläpp etc).

Det torde också vara svårt att hävda att bilarna på tomten kan ge upphov till betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken. Bilarna syns ju knappt och nämnden måste väl bedöma utifrån det man kan se? Och inte som förvaltningen gjorde när tjänstepersoner gick in på tomten och tog kort… (Det kan ju betyda att det skulle vara meningslöst att sätta plank runt om fastigheten, byggnadsförvaltningen går ändå in på tomten. Eller?) Det ska återigen noteras att det är ingen som har anmält fastighetsägaren till kommunen.

Det är också anmärkningsvärt att byggnadsnämnden i sitt beslut bestämmer var fastighetsägaren ska parkera sina bilar på sin egen fastighet. Borde det inte vara upp till var och en att bestämma var man vill parkera sin bil? Det är intressant att vänsterpartisten i nämnden, Pontus Gläntegård, var den enda som opponerade sig mot beslutet i nämnden, men inte t ex moderaterna. Nämndens beslut innebar ju att äganderätten inte respekterades överhuvudtaget.

Det kan också noteras att fordonen enligt nämndens beslut skulle placeras på “fastighetens södra del”. Därifrån kan de ju faktiskt synas från E45:an, precis som idag. (Se fotografier ovan.)

Pontus Gläntegård (V) skrev i sin reservation mot nämndens beslut att man borde ta fram underlag på husvagnarnas skick. Boverket skriver nämligen (se “Uppställning av fritidsbåt, husvagn och husbil”):

“Det krävs inte bygglov för att i omedelbar närhet av ett en- och tvåbostadshus ställa upp högst två fritidsbåtar, husvagnar och/eller husbilar.”

Det gäller “säsongsförvaring”, dvs man måste använda husvagnen t ex en vecka på året vid typ semester. Det borde vara upp till byggnadsnämnden och förvaltningen att visa att detta inte är uppfyllt när man kräver att husvagnarna ska “avlägsnas”.

Det här ärendet är intressant på flera sätt. Jag får dock känslan av att nämnden går mer efter egna personliga principer och värderingar kring hur invånare bör och ska uppträda och ordna det i sina hem och trädgårdar än på vad lagarna säger. ”Betydande olägenhet” när det nästan är omöjligt att se bilarna på fastigheten? Det är viktigt att kommunen visar respekt för invånares integritet och egendom. Alla är inte lika.

En annan reflektion är att det inte heller är helt lätt för vanliga kommuninvånare att försvara sig mot experter och jurister i kommunhuset. Kommunen sitter inte bara inne med kunskap, utan har också ekonomiska resurser att anlita utomstående expertis. Dessutom arbetar kommunens anställda med ärendena på arbetstid medan enskilda invånare får lägga sin fritid på kommunikation med och försvar mot kommunen. De är inte likställda parter och det borde kommunen förstå och ta hänsyn till.

Slutligen undrar jag om inte byggnadsförvaltningen borde ha viktigare saker för sig än att uppmärksamma och jobba med bilar i en trädgård på landsbygden som ingen ser. Eller ett svart tak i Vargön? I synnerhet som det inte finns några lagparagrafer som tydligt kräver något ingripande. Det är som jag ser det bättre att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen fortsätter den utveckling som startades för några år sedan med att visa mer av förståelse och respekt för kommunens invånare – och arbeta ännu mer med att ge invånarna hjälp och service.

Kategorier:Brålanda, Byggnadsnämnden, Juridik, landsbygd